Det blev inget skidspårande igår kväll. När jag till slut kom hem så var det -15 grader och det tycker jag är lite väl kallt (gränsen för skidtävlingar tror jag går vid -18...).
Ett litet vårtecken damp dock ner i brevlådan häromdagen. Jotex vårkatalog... så nu kommer väl snart de andra postorderfirmornas också. Betydligt roligare än när höst/vinterkatalogerna kommer i juli...!
torsdag, december 30, 2010
onsdag, december 29, 2010
Pendlandets baksida...
Japp, precis som vilken pendlare som helst så drabbas jag emellanåt av inställda tåg och annat elände. Man är liksom inte befriad från sånt bara för att man jobbar i branschen.
Idag går det inget vidare med hemresan. Tågen 15.30 och 16.30 inställda pga vagnbrist. Hoppades på att det skulle komma en ersättningsbuss och gick ner till stationen vid 15.30. 45 minuter senare fortfarande ingen buss i sikte och personal på plats började prata om att bussarna som skulle ersätta 16.30 beräknades komma 16.50. Okej... passagerare från 2 tåg ska klämmas in på bussar som ersätter ett tåg... När det också nämndes att tåget 17.30 ska gå som vanligt bestämde jag mig för att gå tillbaka till kontoret. Bättre att göra något nyttigt än att stå och frysa.
Tur i oturen att jag inte har några tider att passa så här i helgtider. Inga kurser eller möten. Det enda inplanerade ikväll är att åka och handla inför nyårsafton och att eventuellt ta ut skidorna ikväll igen. Med pannlampa bör det inte vara något problem att göra ett nytt spår på åkern där jag åkte i söndags. Det gamla är nog rätt igensnöat.
Idag går det inget vidare med hemresan. Tågen 15.30 och 16.30 inställda pga vagnbrist. Hoppades på att det skulle komma en ersättningsbuss och gick ner till stationen vid 15.30. 45 minuter senare fortfarande ingen buss i sikte och personal på plats började prata om att bussarna som skulle ersätta 16.30 beräknades komma 16.50. Okej... passagerare från 2 tåg ska klämmas in på bussar som ersätter ett tåg... När det också nämndes att tåget 17.30 ska gå som vanligt bestämde jag mig för att gå tillbaka till kontoret. Bättre att göra något nyttigt än att stå och frysa.
Tur i oturen att jag inte har några tider att passa så här i helgtider. Inga kurser eller möten. Det enda inplanerade ikväll är att åka och handla inför nyårsafton och att eventuellt ta ut skidorna ikväll igen. Med pannlampa bör det inte vara något problem att göra ett nytt spår på åkern där jag åkte i söndags. Det gamla är nog rätt igensnöat.
tisdag, december 28, 2010
Julklappsreturer och badrumsträning
Husse var inte så framgångsrik i år när det gällde julklapparna - trots att han följde listan jag skickade till tomten...
Den lilla makalösa manicken som skulle föra över ljudet från datorn (Spotify) till stereon visade sig kräva röd-och-vit-ljudingång... Vilket det inte finns här... Bara att lämna tillbaka och skaffa nåt annat istället - det blev en "wake-up-light", som för övrigt också stod på önskelistan. Ja, en sån där väckarklocka som väcker med ljus. Ska bli spännande att se om och hur det funkar och inte minst hur hundarna reagerar. En kollega har en sådan och är väldigt nöjd, tydligen.
Tröjan jag fick var en storlek för liten. Och när vi kom till butiken idag fanns det bara ännu mindre storlekar kvar, så det blev en helt annan modell och färg...
Passade på att köra lite badrumsträning med grabbarna grus nu ikväll också. Det har varit lite si och så med inspirationen för träning ett tag men nu... Otto fick ägna sig åt nosdutt på plastlock (genomskinligt, pringles...). Ja, en nostarget alltså. Detta börjar han verkligen greppa bra nu, tror jag ska ta in kontaktfältsbrädan i badrummet nu också (husse kommer nog snart VERKLIGEN undra vad jag håller på med). Som en intressant bieffekt fick jag fram ett fint kryp också - ett litet, litet missförstånd föreligger nämligen för Otto tror att man helst ska ligga ner och dutta. Den missen kan jag stå ut med! Extra kul att detta funkar med tanke på att när jag för något år sen försökte introducera tasstarget på musmatta för O, så fick jag lägga ner det omgående då han försökte lösa allt genom att ta target-musmattan i munnen...
Lazer fick ägna sig åt att försöka placera baktass(ar) på stora konservburkar. Det gick finfint ett par gånger och mer begär jag inte - han har nog fattat att det ÄR något med bakbenen för han är väldigt noga med att lyfta dem noga även när han "råkar" kliva över burken... Även han fick nosdutta lite, men än så länge bara i min handflata.
När vi ändå var ute på shoppingtur så passade jag på att investera (?) i lite ny skidvalla. Någonstans har jag nämligen gjort en tankevurpa när jag tog ner skidorna hit. Skidor, stavar och pjäxor hos mig i Skåne. Vallan -kvar hos föräldrarna...?! Hur tänkte jag där... Nu trodde jag väl inte att det skulle behövas något direkt fäste på den helt plana åkern vi var ute på i söndags, men när det blev bakhalt t.o.m på plan mark, så insåg jag att lite fästvalla nog är bra. Nu är 2 olika burkar Swix samt en korkkloss för utgnidningen införskaffat. Billiga är de inte de där burkarna, och då är det ändå standardvalla vi pratar om. Det lär finnas betydligt dyrare grejor med kolfiber och sånt i... Hualigen!
Den lilla makalösa manicken som skulle föra över ljudet från datorn (Spotify) till stereon visade sig kräva röd-och-vit-ljudingång... Vilket det inte finns här... Bara att lämna tillbaka och skaffa nåt annat istället - det blev en "wake-up-light", som för övrigt också stod på önskelistan. Ja, en sån där väckarklocka som väcker med ljus. Ska bli spännande att se om och hur det funkar och inte minst hur hundarna reagerar. En kollega har en sådan och är väldigt nöjd, tydligen.
Tröjan jag fick var en storlek för liten. Och när vi kom till butiken idag fanns det bara ännu mindre storlekar kvar, så det blev en helt annan modell och färg...
Passade på att köra lite badrumsträning med grabbarna grus nu ikväll också. Det har varit lite si och så med inspirationen för träning ett tag men nu... Otto fick ägna sig åt nosdutt på plastlock (genomskinligt, pringles...). Ja, en nostarget alltså. Detta börjar han verkligen greppa bra nu, tror jag ska ta in kontaktfältsbrädan i badrummet nu också (husse kommer nog snart VERKLIGEN undra vad jag håller på med). Som en intressant bieffekt fick jag fram ett fint kryp också - ett litet, litet missförstånd föreligger nämligen för Otto tror att man helst ska ligga ner och dutta. Den missen kan jag stå ut med! Extra kul att detta funkar med tanke på att när jag för något år sen försökte introducera tasstarget på musmatta för O, så fick jag lägga ner det omgående då han försökte lösa allt genom att ta target-musmattan i munnen...
Lazer fick ägna sig åt att försöka placera baktass(ar) på stora konservburkar. Det gick finfint ett par gånger och mer begär jag inte - han har nog fattat att det ÄR något med bakbenen för han är väldigt noga med att lyfta dem noga även när han "råkar" kliva över burken... Även han fick nosdutta lite, men än så länge bara i min handflata.
När vi ändå var ute på shoppingtur så passade jag på att investera (?) i lite ny skidvalla. Någonstans har jag nämligen gjort en tankevurpa när jag tog ner skidorna hit. Skidor, stavar och pjäxor hos mig i Skåne. Vallan -kvar hos föräldrarna...?! Hur tänkte jag där... Nu trodde jag väl inte att det skulle behövas något direkt fäste på den helt plana åkern vi var ute på i söndags, men när det blev bakhalt t.o.m på plan mark, så insåg jag att lite fästvalla nog är bra. Nu är 2 olika burkar Swix samt en korkkloss för utgnidningen införskaffat. Billiga är de inte de där burkarna, och då är det ändå standardvalla vi pratar om. Det lär finnas betydligt dyrare grejor med kolfiber och sånt i... Hualigen!
måndag, december 27, 2010
Åter till ordningen?
Så sakteliga återvänder vi till normalläge - även om julen i år blev extremt kort utan extra lediga dagar, så blir det ändå lite... mer viloläge än en vanlig helg.
Julafton tillbringades i sedvanlig ordning hos Bs syster med familj. På juldagen gjorde vi en utflykt till en av de stora elektronikkedjornas mellandagsrea och "fyndade" bl.a. ny kaffebryggare och ny dammsugare, detta har vi pratat om ett tag så det kändes som det var läge nu. INNAN de befintliga totalhavererar.
Igår var B på utflykt och ägnade sig åt isfiske med systerson, svåger samt fader - jag och Otto gav oss in på något jag aldrig gjort förut: Åka skidor med hund... Det blev ingen lång tur utan bara 3 varv runt åkern på andra sidan cykelvägen, vilket enligt GPS-klockan innebar 350 meter per varv. Eftersom jag var tvungen att spåra själv så tog det på krafterna. Otto fick pulsa ganska bra så någon större draghjälp var han inte - men när han var det, hej vad det gick! Det var nog tur att det inte dök upp nån katt eller så, för då hade jag nog fått kasta mig i närmsta snödriva för att få stopp på ekipaget!
Lite sånt pyssel som jag inte ägnar så mycket tid åt annars har jag också roat (?) mig med - strykning och lite "lappa och laga". Nåt hål i en byxficka här och ett par byxor som behövde läggas upp där... Skönt att ha fått bort högen från tvättstugan!
Julafton tillbringades i sedvanlig ordning hos Bs syster med familj. På juldagen gjorde vi en utflykt till en av de stora elektronikkedjornas mellandagsrea och "fyndade" bl.a. ny kaffebryggare och ny dammsugare, detta har vi pratat om ett tag så det kändes som det var läge nu. INNAN de befintliga totalhavererar.
Igår var B på utflykt och ägnade sig åt isfiske med systerson, svåger samt fader - jag och Otto gav oss in på något jag aldrig gjort förut: Åka skidor med hund... Det blev ingen lång tur utan bara 3 varv runt åkern på andra sidan cykelvägen, vilket enligt GPS-klockan innebar 350 meter per varv. Eftersom jag var tvungen att spåra själv så tog det på krafterna. Otto fick pulsa ganska bra så någon större draghjälp var han inte - men när han var det, hej vad det gick! Det var nog tur att det inte dök upp nån katt eller så, för då hade jag nog fått kasta mig i närmsta snödriva för att få stopp på ekipaget!
Lite sånt pyssel som jag inte ägnar så mycket tid åt annars har jag också roat (?) mig med - strykning och lite "lappa och laga". Nåt hål i en byxficka här och ett par byxor som behövde läggas upp där... Skönt att ha fått bort högen från tvättstugan!
torsdag, december 23, 2010
Mer jul...
Alla har väl nån gång hört Adolphson&Falks "Mer Jul": Ge mig 30 grader kallt o tomtar överallt... Tomtarna fixade jag ju i helgen (se förra inlägget) och de senaste dagarna har det varit 20 grader kallt, i alla fall... Jisses, vad är detta? Jag kan inte påminna mig att det har legat snö hela december på, väldigt länge. OK, de senaste 7 åren sen jag flyttade till Skåne är det väl inte så konstigt, men det hörde inte till vanligheterna i Stockholmstrakten heller. Får nog kolla med mamma som för lite bok över väderhändelser...
Idag snöar det igen, och blåser. Förutsättningarna för att ge sig ut på vägar eller järnvägar är alltså inget vidare och jag jobbar hemifrån idag. Tur att man har såna uppgifter som ibland GÅR att göra på distans! Sitter emellanåt och spanar på småfåglarna som sitter i syrenhäcken och inte riktigt verkar vilja sig fram till automaten med talgbollar? Konstigt i detta väder - och den sitter på samma ställe som ifjol! Funderar skarpt på att traska iväg till affären och köpa en till. Det kanske är någon form av revirosäkerhet?
Hundverksamheten går på sparlåga i dessa dagar. Lite inomhusaktivering och rätt korta promenader. Igår morse fick alla 3 grabbarna köldkramper i tassar/ben i olika omgångar, på en promenad på 10 minuter...
Det är vackert med snö. När det ligger, och ligger still. Och man slipper ge sig ut i trafiken...
Idag snöar det igen, och blåser. Förutsättningarna för att ge sig ut på vägar eller järnvägar är alltså inget vidare och jag jobbar hemifrån idag. Tur att man har såna uppgifter som ibland GÅR att göra på distans! Sitter emellanåt och spanar på småfåglarna som sitter i syrenhäcken och inte riktigt verkar vilja sig fram till automaten med talgbollar? Konstigt i detta väder - och den sitter på samma ställe som ifjol! Funderar skarpt på att traska iväg till affären och köpa en till. Det kanske är någon form av revirosäkerhet?
Hundverksamheten går på sparlåga i dessa dagar. Lite inomhusaktivering och rätt korta promenader. Igår morse fick alla 3 grabbarna köldkramper i tassar/ben i olika omgångar, på en promenad på 10 minuter...
Det är vackert med snö. När det ligger, och ligger still. Och man slipper ge sig ut i trafiken...
söndag, december 19, 2010
Julstämningen infinner sig?
Igår gjorde jag årets kraftinsats på temat “julpynt” och rotade fram allt vad vi äger och har i tomtar och juliga ljusstakar/-hållare… det blev en del! Återstår julgardiner som kanske, kanske kommer upp innan julafton om jag orkar. De vanliga behöver nog en tur i tvättmaskinen (eftersom 3 hundar försöker plocka ner dem med jämna mellanrum så blir de ibland lite sunkiga) i vilket fall som helst. “Ska bara”, först…
Tomtar och julljus…
och en till tomtesamling!
Mina absoluta favoriter är nog egentligen de här små minitomtarna. En högst normal tändsticka som måttstock!
Passade på att överdosera lite julmusik också, först via CD och sen Spotify som jag ÄNTLIGEN fått tummarna ur och stiftat bekantskap med.
Snöandet fortsätter från och till. Nu pekar prognoserna dock på plusgrader i slutet av veckan. Lagom till dan före dopparedan alltså. Om det nu ska vara snö så kan det väl vara det över jul?
Dagens planerade sökträning ställdes in igår då vi fick klart för oss att det nog var tveksamt att ta sig fram med bil till den tänkta träningsplatsen. Helt fel år att börja en brukssatsning, det här!
En annan nackdel med snön är att det nu betraktas som oetiskt att jaga med drivande hund av Ottos storlek (jag tror det kan vara OK med tax). Fördelen med inställda jakter är att husse har fått fart med projektet att färdigställa vårt “extrarum” som varit tämligen rått sedan tillbygget av huset färdigställdes.
Den hundträning som bedrivs just nu, bedrivs således mestadels i badrummet. Inte det absolut roligaste, men vad gör man…
Hibiscusen jag köpte i somras räddades in före frosten och vägrar förstå att det är snö och kallt och väldigt få timmar dagsljus. Ett litet hopp i mörkret kanske?!
fredag, december 17, 2010
Allting är vitt vitt vitt…
Snön fortsätter falla – efter ett kortare uppehåll. Eftersom jag jobbat hemifrån idag med tanke på väderläget (tack chefen) så passade jag på att ta ut hundar och kamera i dagsljus…
Och som jämförelse – dammen (det lilla huset ovan står mitt i dammkonstruktionen) i försommarskrud…
I mitt vita vinterland...
Sent igår eftermiddag ringde min chef och tyckte att det möte vi planerat in idag på förmiddagen (om mina arbetsuppgifter och lite sånt) kunde vi lika gärna ta på telefon, "så behöver du inte ge dig ut i det här vädret". OK, idag snöar det inte, men av alla rapporter att döma så är varken vägar eller järnvägar särskilt lättframkomliga så jag jobbar hemifrån - mer än gärna!
Utanför fönstren är det vitt, vitt, vitt. Och jag minns plötsligt en gång i tonåren, när jag skulle piffa till mina väggar i det egna rummet med nåt annat än hästar och skådespelare (kanske fanns där någon musiker också). Tog en gammal almanacka med naturbilder och klippte ut bilderna. Pappa (som INTE gillar snö och kallt) skakade på huvudet åt "januari" som var snötäckta och solbelysta granar. Jamen, sa jag, det är vackert! Och det ÄR det ju. Så länge man inte måste ut... Ska passa på och hundpromenera i dagsljus när det drar ihop sig till lunch och ta med mig kameran ut. Igår plumsade jag ut när det var mörkt och oj vilka drivor jag hamnade i.
Jag blir mer o mer övertygad om att nästa gång jag ska byta bil ska jag sikta mot 4-hjulsdrift. B har det men hur ofta har jag möjlighet att använda hans bil (ja, bilarna är väldigt mycket min och din hos oss)?
Lite fundersam är jag även över att småfåglarna inte verkar äta särskilt mycket av de foderbollar vi har hängt ut. Det är ju kallt och snö - där borde stort intresse för serverad mat??
Utanför fönstren är det vitt, vitt, vitt. Och jag minns plötsligt en gång i tonåren, när jag skulle piffa till mina väggar i det egna rummet med nåt annat än hästar och skådespelare (kanske fanns där någon musiker också). Tog en gammal almanacka med naturbilder och klippte ut bilderna. Pappa (som INTE gillar snö och kallt) skakade på huvudet åt "januari" som var snötäckta och solbelysta granar. Jamen, sa jag, det är vackert! Och det ÄR det ju. Så länge man inte måste ut... Ska passa på och hundpromenera i dagsljus när det drar ihop sig till lunch och ta med mig kameran ut. Igår plumsade jag ut när det var mörkt och oj vilka drivor jag hamnade i.
Jag blir mer o mer övertygad om att nästa gång jag ska byta bil ska jag sikta mot 4-hjulsdrift. B har det men hur ofta har jag möjlighet att använda hans bil (ja, bilarna är väldigt mycket min och din hos oss)?
Lite fundersam är jag även över att småfåglarna inte verkar äta särskilt mycket av de foderbollar vi har hängt ut. Det är ju kallt och snö - där borde stort intresse för serverad mat??
torsdag, december 16, 2010
Snö, snö...
och mer snö. Det börjar onekligen se ut som att det ska bli en vit jul i år??!!
Jag är kluven till detta med "riktiga" vintrar. Det var ju inte riktigt vad jag förväntade mig när jag flyttade till Skåne. En enda gång i livet har jag varit insnöad på riktigt och det var här nere för... 4-5 år sedan. Det är ju blåsten som ställer till det.
Idag har vi varit på julbord med systemleverantören och jisses så mätt jag är fortfarande. Då siktade jag verkligen BARA in mig på sånt jag tycker om! Snön har vräkt ner hela dagen och jag har aldrig kört så sakta mellan Ljungbyhed och Klippan som jag gjorde i eftermiddags (möjligen om jag fastnat bakom någon traktor vid något tidigare tillfälle). Väglaget är verkligen uselt. Måste nog ändå ta mig ut på en prommis med hundarna, det är såna här gånger det är lite synd att man inte kan ha allihop lösa och bara gå. Hampus och Lazer funkar ju (fast Hampe kan ju få för sig att hitta på lite ofog eftersom han vet att jag inte "kommer åt" honom när jag har Otto i koppel) men Otto släpper man ju inte var som helst och hur som helst, så att säga. Nackdelen med en drivande jakthund.
Igår ägnade jag mig åt lite "nos-target"-träning med Otto och jag tror faktiskt att det ramlade ner ytterligare en liten pollett för honom - det där plastlocket spelar roll...! Lazer fick på handtarget och bakbenskontroll med stora konservburkar, det gick också framåt. Ikväll ska vi fortsätta, tänkte jag faktiskt. Måste bara bli av med den där övermätta magen på nåt vis... Promenad, var ordet...!
Jag är kluven till detta med "riktiga" vintrar. Det var ju inte riktigt vad jag förväntade mig när jag flyttade till Skåne. En enda gång i livet har jag varit insnöad på riktigt och det var här nere för... 4-5 år sedan. Det är ju blåsten som ställer till det.
Idag har vi varit på julbord med systemleverantören och jisses så mätt jag är fortfarande. Då siktade jag verkligen BARA in mig på sånt jag tycker om! Snön har vräkt ner hela dagen och jag har aldrig kört så sakta mellan Ljungbyhed och Klippan som jag gjorde i eftermiddags (möjligen om jag fastnat bakom någon traktor vid något tidigare tillfälle). Väglaget är verkligen uselt. Måste nog ändå ta mig ut på en prommis med hundarna, det är såna här gånger det är lite synd att man inte kan ha allihop lösa och bara gå. Hampus och Lazer funkar ju (fast Hampe kan ju få för sig att hitta på lite ofog eftersom han vet att jag inte "kommer åt" honom när jag har Otto i koppel) men Otto släpper man ju inte var som helst och hur som helst, så att säga. Nackdelen med en drivande jakthund.
Igår ägnade jag mig åt lite "nos-target"-träning med Otto och jag tror faktiskt att det ramlade ner ytterligare en liten pollett för honom - det där plastlocket spelar roll...! Lazer fick på handtarget och bakbenskontroll med stora konservburkar, det gick också framåt. Ikväll ska vi fortsätta, tänkte jag faktiskt. Måste bara bli av med den där övermätta magen på nåt vis... Promenad, var ordet...!
tisdag, december 14, 2010
Äntligen??
Idag kom den - min personliga almanacka!! Jag håller envist fast vid pappersmodellen och i år var den stora innovationen (3e året jag beställer en sådan) att man kan få den med egna bilder på fram och baksida. Motivvalet var ju rätt så givet så jag har en liten svart på framsidan och 2 större drumlar på baksidan. :-)
Husse har beklagat sig över att han inte har en aaaning om vad jag vill ha i julklapp så jag har för första gången på många år snickrat ihop en önskelista. Hihi... "Men, så HÄR mycket kan du ju inte få". Nä - det är ju en lista på önskningar, inget jag förväntar mig. Ja jisses.
Det är mycket som går på sparlåga nu i kyla och mörker känns det som. Tyvärr blir det inte mycket till jul- och nyårsledighet i år heller, har liksom ingen semester kvar efter valpledighet och sommarsemester! Och man behöver ju många dagar att ta ut när helgen ligger så dumt som den gör i år.
Återigen har jag gått och funderat på ett blogginlägg som är totalt bortblåst när jag väl sätter mig vid datorn. Suck.
Husse har beklagat sig över att han inte har en aaaning om vad jag vill ha i julklapp så jag har för första gången på många år snickrat ihop en önskelista. Hihi... "Men, så HÄR mycket kan du ju inte få". Nä - det är ju en lista på önskningar, inget jag förväntar mig. Ja jisses.
Det är mycket som går på sparlåga nu i kyla och mörker känns det som. Tyvärr blir det inte mycket till jul- och nyårsledighet i år heller, har liksom ingen semester kvar efter valpledighet och sommarsemester! Och man behöver ju många dagar att ta ut när helgen ligger så dumt som den gör i år.
Återigen har jag gått och funderat på ett blogginlägg som är totalt bortblåst när jag väl sätter mig vid datorn. Suck.
måndag, december 13, 2010
En datorfri helg
Jepp, i helgen hade jag överhuvudtaget inte datorn startad. Lite ovanligt men ibland får jag liksom nog av tekniken.
I fredags var det julfest med husses jobb. Vi var hemma vid midnatt och sov väl vid 1-tiden men jag var av någon anledning väldigt sliten i lördags ändå. Och då drack jag bara julmust, eftersom jag ansvarade för körningen hem från bussen (ca 2 mil). Det var glashala vägar på natten eftersom det började regna och bli plusgrader - samtidigt som det var kallt i marken. Underkylt regn är INTE kul.
Lördagen ägnade vi till stora delar åt att lösa årets julklappsbekymmer. Ovanligt god tid för att vara oss, men med tanke på min brorson uppe i 08-land så måste vi faktiskt posta paketen i tid. Sen var det födelsedagsfirande eftersom Bs systerson fyller år idag. Lite tidig julafton blev det för mig också eftersom svärmor hade med sig plastburkarna jag beställde för några veckor sen.
Igår var det sökträning igen. Lazer jobbade på bra där han hade vinden till hjälp (rakt från vänster sida in i rutan) men försökte fuska lite och ta hjälp av spåren på högersidan. Nu var det nog inte så mycket att ta hjälp av eftersom vi hade vallat och kört en hund innan... hoppas jag... Dagens projekt var att försöka få ut den lille mer på djupet, en cockerspaniel har ju liksom 25-30 meter från föraren "i ryggmärgen". Det gick väl "så där" - det gäller ju att hitta lämpliga gömslen (om så bara ett träd) på rätt avstånd. Men men - på't igen nästa gång.
Eftersom det var vackert väder gjorde jag ett försök att få till årets julkort, lite snö är det ju kvar (vad skulle det bli plusgrader för när det frös på igen lika fort?!). Bara att få Hampus och Otto att sitta still samtidigt kan vara en utmaning och med ett litet svart yrväder med i ekvationen blev det... ja... det blev, något, till slut i alla fall. Resultatet kommer så småningom.
På eftermiddagen var det "julmys"/luciafika på klubben. Trevligt och många goda kakor...
I fredags var det julfest med husses jobb. Vi var hemma vid midnatt och sov väl vid 1-tiden men jag var av någon anledning väldigt sliten i lördags ändå. Och då drack jag bara julmust, eftersom jag ansvarade för körningen hem från bussen (ca 2 mil). Det var glashala vägar på natten eftersom det började regna och bli plusgrader - samtidigt som det var kallt i marken. Underkylt regn är INTE kul.
Lördagen ägnade vi till stora delar åt att lösa årets julklappsbekymmer. Ovanligt god tid för att vara oss, men med tanke på min brorson uppe i 08-land så måste vi faktiskt posta paketen i tid. Sen var det födelsedagsfirande eftersom Bs systerson fyller år idag. Lite tidig julafton blev det för mig också eftersom svärmor hade med sig plastburkarna jag beställde för några veckor sen.
Igår var det sökträning igen. Lazer jobbade på bra där han hade vinden till hjälp (rakt från vänster sida in i rutan) men försökte fuska lite och ta hjälp av spåren på högersidan. Nu var det nog inte så mycket att ta hjälp av eftersom vi hade vallat och kört en hund innan... hoppas jag... Dagens projekt var att försöka få ut den lille mer på djupet, en cockerspaniel har ju liksom 25-30 meter från föraren "i ryggmärgen". Det gick väl "så där" - det gäller ju att hitta lämpliga gömslen (om så bara ett träd) på rätt avstånd. Men men - på't igen nästa gång.
Eftersom det var vackert väder gjorde jag ett försök att få till årets julkort, lite snö är det ju kvar (vad skulle det bli plusgrader för när det frös på igen lika fort?!). Bara att få Hampus och Otto att sitta still samtidigt kan vara en utmaning och med ett litet svart yrväder med i ekvationen blev det... ja... det blev, något, till slut i alla fall. Resultatet kommer så småningom.
På eftermiddagen var det "julmys"/luciafika på klubben. Trevligt och många goda kakor...
onsdag, december 08, 2010
Batterislut...
Just nu är det väldig energibrist i Duracell-kaninen... Trött, trött och orkar inte göra mycket vettigt på kvällarna, håller mig t.ex. så långt ifrån datorn som det går. Antagligen en effekt av mycket på jobbet för tillfället. För den som inte noterat det så jobbar jag ju inom kollektivtrafikvärlden och Citytunnelns öppnande i Malmö har en enorm inverkan på allt vi gör. Magiskt datum är nu på söndag då trafiken där startas och i samband med det ändras hela tidtabellen i Skåne (och resten av Europa när det gäller tågtrafiken, om jag fattat saken rätt).
Igår var vi på Ikea en sväng på kvällen, bl.a. testades deras julbord och det var helt OK för de pengarna. Jag är ju ingen stor tillskyndare av julmat egentligen men försöker fokusera på det jag tycker är gott, som lax och köttbullar... ;-)
Snön bidrar ju inte direkt till att man gör några större aktiviteter på kvällarna heller. Hade tänkt komma igång och springa men sen insåg jag att jag nog faktiskt har en förkylning i kroppen, även om jag inte är direkt sjuk så tyder snor och hosta på att något inte är OK. Avvaktar ett par dagar till. Funderar på om jag skulle ta ut skidorna på nån av åkrarna i grannskapet om det fortsätter så här. Och hundträning ute (lydnad/agility/spår) är ju inte att tänka på... Nu såg jag i o f s att den danska prognosen pekar på plusgrader på lördag, så då skiter sig väl möjligheterna att försöka ta den där julkortsbilden i snö också. Suck...
Igår var vi på Ikea en sväng på kvällen, bl.a. testades deras julbord och det var helt OK för de pengarna. Jag är ju ingen stor tillskyndare av julmat egentligen men försöker fokusera på det jag tycker är gott, som lax och köttbullar... ;-)
Snön bidrar ju inte direkt till att man gör några större aktiviteter på kvällarna heller. Hade tänkt komma igång och springa men sen insåg jag att jag nog faktiskt har en förkylning i kroppen, även om jag inte är direkt sjuk så tyder snor och hosta på att något inte är OK. Avvaktar ett par dagar till. Funderar på om jag skulle ta ut skidorna på nån av åkrarna i grannskapet om det fortsätter så här. Och hundträning ute (lydnad/agility/spår) är ju inte att tänka på... Nu såg jag i o f s att den danska prognosen pekar på plusgrader på lördag, så då skiter sig väl möjligheterna att försöka ta den där julkortsbilden i snö också. Suck...
söndag, december 05, 2010
Ett år!!
I fredags fyllde Lazer 1 år!! Den "dåliga" matten var på julfest med jobbet så husse fick ta hand om födelsedagsbarnet den aktuella dagen. Igår blev det utdelning av present (ett paket dentastix, så han fick inte äta allt på en gång) samt lite extra tuggisar utöver det sedvanliga lördags-tugget.
Igår tittade solen fram en liten stund och jag hade en förhoppning om att kanske kunna ta bilden till årets julkort. Men se det sket sig. Batterierna tog slut i kameran under förra helgens kurs. Jag var helt säker på att jag hade friska batterier hemma. Icke. Helt klart måste det inköpas laddningsbara batterier till kameran. Så här kan vi inte ha det...
Idag har vi varit i skogen och kört sök igen. Synretningarna "ut" har vi nu tagit bort helt. Första skicket gick alldeles lysande, andra blev det en liten runda eftersom C lagt sig lite "framåt" i förhållande till var jag skickade ut. Där blev det "skivad gurka" - rakt ut och rakt in igen. Alltså - dags att börja jobba lite på att slå framåt i rutan! Raka skick har han ju fattat, den lille svarte. Andra skicket på K som var på andra sidan stigen gick också bra. Nu var C vid sidan av en lite grandunge och då blev det svårt. Även djupet har vi ju hittills "fuskat" lite med men här behöver vi också börja lägga på lite mer - rutan är ju faktiskt 50 m, inte 25-30... K var ganska nära på andra sidan stigen och det gick bra, så sen avslutade vi med en "indian" - C i full fart utåt i rutan och L efter... Tjohej. Som vi konstaterade, det svåra är att vi 2-benta måste tänka till. Hundarna fixar oftast saker bättre än vi tror. Även G gjorde ett fint jobb enligt C (jag och K låg som figgar i slutet så tomslagen såg jag ingenting av). Ks S går från klarhet till klarhet, nu var det ändå ett tag sen hon gjorde några sökövningar men se nu börjar polletten ramla ner. Roligt!
Medan vi höll på började det snöa, och det har fortsatt... Tog fram kameran när jag kom hem (investerade i nya batterier igår) men bilder i ganska kraftigt snöfall blir ju "så där". Här kommer i alla fall några av försöken. Som synes är det full fart hela tiden...
Igår tittade solen fram en liten stund och jag hade en förhoppning om att kanske kunna ta bilden till årets julkort. Men se det sket sig. Batterierna tog slut i kameran under förra helgens kurs. Jag var helt säker på att jag hade friska batterier hemma. Icke. Helt klart måste det inköpas laddningsbara batterier till kameran. Så här kan vi inte ha det...
Idag har vi varit i skogen och kört sök igen. Synretningarna "ut" har vi nu tagit bort helt. Första skicket gick alldeles lysande, andra blev det en liten runda eftersom C lagt sig lite "framåt" i förhållande till var jag skickade ut. Där blev det "skivad gurka" - rakt ut och rakt in igen. Alltså - dags att börja jobba lite på att slå framåt i rutan! Raka skick har han ju fattat, den lille svarte. Andra skicket på K som var på andra sidan stigen gick också bra. Nu var C vid sidan av en lite grandunge och då blev det svårt. Även djupet har vi ju hittills "fuskat" lite med men här behöver vi också börja lägga på lite mer - rutan är ju faktiskt 50 m, inte 25-30... K var ganska nära på andra sidan stigen och det gick bra, så sen avslutade vi med en "indian" - C i full fart utåt i rutan och L efter... Tjohej. Som vi konstaterade, det svåra är att vi 2-benta måste tänka till. Hundarna fixar oftast saker bättre än vi tror. Även G gjorde ett fint jobb enligt C (jag och K låg som figgar i slutet så tomslagen såg jag ingenting av). Ks S går från klarhet till klarhet, nu var det ändå ett tag sen hon gjorde några sökövningar men se nu börjar polletten ramla ner. Roligt!
Medan vi höll på började det snöa, och det har fortsatt... Tog fram kameran när jag kom hem (investerade i nya batterier igår) men bilder i ganska kraftigt snöfall blir ju "så där". Här kommer i alla fall några av försöken. Som synes är det full fart hela tiden...
Husse och Otto är i skogen på egna uppdrag och nu har jag satt igång med årets huslighetsanfall. Lussekattsbaket. :-)
torsdag, december 02, 2010
Snö, snö och mer snö...
Det räcker nu. Jag gillar väl egentligen när det är vinter "på riktigt" men inte när det slår till på det här viset redan 4 veckor före jul... Och jag som planerat att träna en massa, framför allt i skogen, nu under vintern. :-( OK, söket går ju att köra ändå men spårar gör jag inte i snö med en orutinerad hund.
I förrgår var jag och liten svart hos veterinären för vaccination. Han fyller 1 år imorgon det lilla livet!! Jisses vad tiden går. Hämtade mat åt Hampus också och stannade och handlade mat åt oss 2-benta på hemvägen, husse var inspirerad och kreerade i köket när jag kom hem.
Igår var det instruktörsmöte på klubben med föreläsning om friskvård. Det är alltid spännande att lyssna på människor som brinner för sin sak, så att säga. Vår föreläsare igår var bra att lyssna på men ibland kan jag tycka att det blir lite "mycket" med friskvårdssnacket. Jovisst, jag inser också att man kan vara lite försiktig med vissa saker, men jag kan inte gärna koppla mina hundar direkt på morgonen för att de ska hinna med en "uppvärmning" innan de börjar stimma runt. Eller....? Jo, nu raljerar jag lite men som sagt, ibland blir det lite mycket.
Ikväll hade vi budgetmöte med styrelsen på BK. "Med väl genomtänkta underlag blir arbetet lättare" eller något ditåt skrev en chef jag hade för många år sedan en gång i samband med budget. Vi hade väl genomtänkta underlag och inte så fasligt mycket vi behövde "banta bort" så det gick ganska lätt.
Eftersom det är snö och kallt fick hundarna stanna hemma med husse medan jag var på möte. Körde lite badrumsträning när jag kom hem istället. Nosduttar för både Otto och Lazer. Ibland undrar jag om Lazer tjuvlyssnar när jag tränar med Otto. Han hade INTE gjort dutt i hand innan och fattade galoppen i stort sett direkt. Det är kul att träna med såna hundar!
I förrgår var jag och liten svart hos veterinären för vaccination. Han fyller 1 år imorgon det lilla livet!! Jisses vad tiden går. Hämtade mat åt Hampus också och stannade och handlade mat åt oss 2-benta på hemvägen, husse var inspirerad och kreerade i köket när jag kom hem.
Igår var det instruktörsmöte på klubben med föreläsning om friskvård. Det är alltid spännande att lyssna på människor som brinner för sin sak, så att säga. Vår föreläsare igår var bra att lyssna på men ibland kan jag tycka att det blir lite "mycket" med friskvårdssnacket. Jovisst, jag inser också att man kan vara lite försiktig med vissa saker, men jag kan inte gärna koppla mina hundar direkt på morgonen för att de ska hinna med en "uppvärmning" innan de börjar stimma runt. Eller....? Jo, nu raljerar jag lite men som sagt, ibland blir det lite mycket.
Ikväll hade vi budgetmöte med styrelsen på BK. "Med väl genomtänkta underlag blir arbetet lättare" eller något ditåt skrev en chef jag hade för många år sedan en gång i samband med budget. Vi hade väl genomtänkta underlag och inte så fasligt mycket vi behövde "banta bort" så det gick ganska lätt.
Eftersom det är snö och kallt fick hundarna stanna hemma med husse medan jag var på möte. Körde lite badrumsträning när jag kom hem istället. Nosduttar för både Otto och Lazer. Ibland undrar jag om Lazer tjuvlyssnar när jag tränar med Otto. Han hade INTE gjort dutt i hand innan och fattade galoppen i stort sett direkt. Det är kul att träna med såna hundar!
måndag, november 29, 2010
Shoppingdj-vulen, en deckare till och lite agilitykurs...
Jag brukar ju hävda att jag är Sveriges sämsta shoppare. Jag är verkligen inte road av att springa i affärer. Delvis är jag nog rätt snål när det gäller "vanliga" kläder och skor (när det gäller sånt som ska vara funktionellt är det ett annat läge), delvis tycker jag helt enkelt inte att det är särskilt roligt att springa runt och titta och - ännu värre - prova.
I samband med förra årets julfest på jobbet så havererade mina "festskor". Nu drar det ihop sig till julfest igen - således behöver jag nya skor... Dessutom är det kallt och mina "lite finare" kängor, tog slut efter förra vintern. Ikväll körde jag alltså till närmaste köpcentret och gav mig i kast med att besöka samtliga skoaffärer. Till slut kom jag därifrån med både skor och kängor/stövlar av lägre modell. Bra jobbat för en icke-shoppare som jag!
Förra veckan bestod som sagt av tjänsteresa till England. De resorna är inte särskilt kul som sagt, fördelen är att man hinner läsa en bok. Ytterligare en i högen från K: Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. En deckare i lite grann samma anda som Camilla Läckberg. Västkusten, återblickar som förklarar - och förvirrar - oss läsare... Huvudpersonen är polisen Karin som under berättelsens gång går igenom en separation, visar sig vara en j-el på att segla och naturligtvis också är en bra polis. Det är en komplicerad historia med många inblandade, både i dåtid och nutid - det är inte helt lätt att hänga med i svängarna hela tiden... Men helt klart läsvärt!
Helgens agilitykurs gav ännu mer att tänka på när det gäller handling och grundträning. Lille Lazer var med under en hel del av grundövningarna och gick från klarhet till klarhet kan man nog säga utan att skryta för mycket. Även Otto överraskade positivt igår när vi skulle öva på att "om jag står still, ska även du bromsa". Upplägget var att en leksak lades ut, en leksak hade jag i handen. Sedan skulle jag gå ut och ställa upp mig som för en start. Första gången sprang vi båda mot leksaken "därute". Andra gången skulle jag stå kvar och först när Otto vände upp mot mig kom leksaken fram hos mig - den andra tog leksaksvakten N bort. Tredje gången var vi helt övertygade om att Otto skulle dra rakt fram mot den utlagda leksaken igen. Döm om den allmänna förvåningen när han faktiskt noterade att jag stod kvar, bromsade upp och blev kvar hos mig! Tjoho! Vi gjorde en del andra övningar där det också funkade över förväntan. Kul!!
I samband med förra årets julfest på jobbet så havererade mina "festskor". Nu drar det ihop sig till julfest igen - således behöver jag nya skor... Dessutom är det kallt och mina "lite finare" kängor, tog slut efter förra vintern. Ikväll körde jag alltså till närmaste köpcentret och gav mig i kast med att besöka samtliga skoaffärer. Till slut kom jag därifrån med både skor och kängor/stövlar av lägre modell. Bra jobbat för en icke-shoppare som jag!
Förra veckan bestod som sagt av tjänsteresa till England. De resorna är inte särskilt kul som sagt, fördelen är att man hinner läsa en bok. Ytterligare en i högen från K: Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. En deckare i lite grann samma anda som Camilla Läckberg. Västkusten, återblickar som förklarar - och förvirrar - oss läsare... Huvudpersonen är polisen Karin som under berättelsens gång går igenom en separation, visar sig vara en j-el på att segla och naturligtvis också är en bra polis. Det är en komplicerad historia med många inblandade, både i dåtid och nutid - det är inte helt lätt att hänga med i svängarna hela tiden... Men helt klart läsvärt!
Helgens agilitykurs gav ännu mer att tänka på när det gäller handling och grundträning. Lille Lazer var med under en hel del av grundövningarna och gick från klarhet till klarhet kan man nog säga utan att skryta för mycket. Även Otto överraskade positivt igår när vi skulle öva på att "om jag står still, ska även du bromsa". Upplägget var att en leksak lades ut, en leksak hade jag i handen. Sedan skulle jag gå ut och ställa upp mig som för en start. Första gången sprang vi båda mot leksaken "därute". Andra gången skulle jag stå kvar och först när Otto vände upp mot mig kom leksaken fram hos mig - den andra tog leksaksvakten N bort. Tredje gången var vi helt övertygade om att Otto skulle dra rakt fram mot den utlagda leksaken igen. Döm om den allmänna förvåningen när han faktiskt noterade att jag stod kvar, bromsade upp och blev kvar hos mig! Tjoho! Vi gjorde en del andra övningar där det också funkade över förväntan. Kul!!
söndag, november 28, 2010
Julstämning
Idag är det första advent och snön har parkerat sig i Skåne. Jag slapp det värsta kaoset när den började ramla ner eftersom jag har varit i England å tjänstens vägnar igen. Trodde jag var färdiga med de resorna men det blev en till. Helgen har gått åt till att vara på agilitykurs igen, mycket givande!! Fast ska man se till vädret borde man väl varit på nån julmarknad nånstans, bakat lussekatter och liknande. Husse hade dock pyntat i fredags när jag kom hem, ljusstakarna och slingor framme!
Det här var den korta versionen, den långa kommer en annan dag...
Det här var den korta versionen, den långa kommer en annan dag...
söndag, november 21, 2010
Bokblogg
Ja, så var det dags för lite bokblogg igen. Ännu en deckare ur högen från Lazers "mormor" K har jag klämt i mig på tågresorna den senaste tiden. Hon har verkligen letat fram författare jag inte läst tidigare, överhuvudtaget (kan bloggen ha spelat in där?)!!
Den här gången var det Hans-Olov Öbergs "En jagad man" jag gav mig i kast med (lustigt nog kände jag tidigare en person med ett snarlikt namn, men som åtminstone då var verksam inom en annan bransch). En föredömligt kortfattad bok - bara dryga 200 sidor. Skönt som omväxling till alla tegelstenar på runt 500 sidor! Och - Öberg hinner med förvånansvärt mycket på 200 sidor, 2 mord och ett par -försök. Vår hjälte är ekonomijournalist och heter Micke Norell, och han hamnar - som så många deckarhjältar som inte är poliser - ganska ofrivilligt mitt i en rejäl soppa som utspelar sig i Stockholms finansvärld. Författaren har själv varit verksam inom den och det märks. Någonstans har jag läst att man, om man ska skriva en bok, bör förlägga den till miljöer (arbets- såväl som geografiska) som man känner till väl. Här blir det stundtals nästan lite övermycket "finanssnack" men det är ändå inte värre än att det går att stå ut med. Jag tänker inte gå in så mycket på handlingen (den kan ni läsa om via länken) utan nöjer mig med att sammanfatta: En helt OK deckare. Tyvärr är persongalleriet lite för rörigt för att jag, när mördaren väl avslöjades, skulle tänka "jasså det var h*n", utan jag var tvungen att bläddra tillbaka lite för att hitta något om denna figur. Kanske var det jag som var ofokuserad under läsningen, vad vet jag. Tänker jag läsa fler deckare om Norell? Tja, kanske... När högen av "att läsa"-böcker där hemma tar slut... Det är inte så att jag rusar iväg för att få veta hur det går framöver för honom, men ointressant var det inte.
Den här gången var det Hans-Olov Öbergs "En jagad man" jag gav mig i kast med (lustigt nog kände jag tidigare en person med ett snarlikt namn, men som åtminstone då var verksam inom en annan bransch). En föredömligt kortfattad bok - bara dryga 200 sidor. Skönt som omväxling till alla tegelstenar på runt 500 sidor! Och - Öberg hinner med förvånansvärt mycket på 200 sidor, 2 mord och ett par -försök. Vår hjälte är ekonomijournalist och heter Micke Norell, och han hamnar - som så många deckarhjältar som inte är poliser - ganska ofrivilligt mitt i en rejäl soppa som utspelar sig i Stockholms finansvärld. Författaren har själv varit verksam inom den och det märks. Någonstans har jag läst att man, om man ska skriva en bok, bör förlägga den till miljöer (arbets- såväl som geografiska) som man känner till väl. Här blir det stundtals nästan lite övermycket "finanssnack" men det är ändå inte värre än att det går att stå ut med. Jag tänker inte gå in så mycket på handlingen (den kan ni läsa om via länken) utan nöjer mig med att sammanfatta: En helt OK deckare. Tyvärr är persongalleriet lite för rörigt för att jag, när mördaren väl avslöjades, skulle tänka "jasså det var h*n", utan jag var tvungen att bläddra tillbaka lite för att hitta något om denna figur. Kanske var det jag som var ofokuserad under läsningen, vad vet jag. Tänker jag läsa fler deckare om Norell? Tja, kanske... När högen av "att läsa"-böcker där hemma tar slut... Det är inte så att jag rusar iväg för att få veta hur det går framöver för honom, men ointressant var det inte.
Tidsoptimist var ordet
Efter att jag skrev förra inlägget satte jag igång med diverse föreningsadministration. Hur lång tid kan det ta att skriva en deltagarlista, mejla den till ansvarig ledare, mejla till boendet för en aktivitet och boka av en del av det som är förhandbokat, svara på ett mejl om en kurs, sätta ihop ett PM inför sagda kurs och mejla ut det, kolla konton (mitt eget och föreningens), sätta ihop en kursinbjudan (mall finns, bara att ändra datum...) och mejla ut den...?? Säkert gjorde jag något mer också men plötsligt hade 2 timmar gått! Administration tar mer tid än man tror och lika förbaskat är administratörer, sekreterare och assistenter ett utrotningshotat släkte på många arbetsplatser. Istället ska chefer, läkare, ingenjörer och allt vad det är, sköta allt sånt som de egentligen inte är särskilt intresserade av - eller kanske ens bra på.
Nåja, en hundpromenad har det blivit i alla fall. Husse och Otto drog till skogs imorse, så jag tog Hampus och Lazer och gick en sväng här hemma. Hade funderingar på att lägga ett spår på åkern på andra sidan cykelvägen men sen såg jag att grannen var ute med lösa hundar och då kändes det som att risken för förledningar var lite för stor, så jag la ner det projektet för stunden.
Nu - åter till projekt städning... Fördelen med sånt är faktiskt att man ser ett tämligen omedelbart resultat. Även om det är tråkigt medan man håller på.
Nåja, en hundpromenad har det blivit i alla fall. Husse och Otto drog till skogs imorse, så jag tog Hampus och Lazer och gick en sväng här hemma. Hade funderingar på att lägga ett spår på åkern på andra sidan cykelvägen men sen såg jag att grannen var ute med lösa hundar och då kändes det som att risken för förledningar var lite för stor, så jag la ner det projektet för stunden.
Nu - åter till projekt städning... Fördelen med sånt är faktiskt att man ser ett tämligen omedelbart resultat. Även om det är tråkigt medan man håller på.
Hallelulja-moment...
I sin Facebook-profil finns det en rad där man ska ange "religiös åskådning". Jag tror att jag just nu har ett "mja" skrivet där men jag tror jag ska ändra det till "hundträning".
Igår var det dags för träning i skogen igen. Vi hade fått mark tilldelad uppe på Söderåsen MEN så kom det snö under fredagen. Och natten mot lördag. Ju högre upp på åsen desto mer betänksam blev jag. Väl framme vid infarten mot marken var det i alla fall plogat. En bit, visade det sig. Till den stora parkeringen för strövområdet. Vi skulle längre in... Ca 1 dm snö, backigt, oplogat och odubbade vinterdäck. Nä. Ingen bra kombination. Som tur är hade vi en plan B att tillgripa i form av mark vid Js jobb. Där var förutsättningarna något bättre rent snömässigt (nere på "normal marknivå"). Detta är inte första gången jag blir varse att det här med att komma upp på högre höjd, kan göra enorma skillnader vad gäller snö och kyla. Vid ett tillfälle för 5 år sen (tror jag) så jobbade jag hemma. En av Bs jaktkompisar behövde upp en eftersökshund på åsen. Den närmaste råkade vara Birk, vår dåvarande wachtel. När jag körde hemifrån var det plusgrader och barmark, jag tog inte ens ett par vantar med mig. När jag kom upp på åsen var det julesnö och minusgrader! Själva eftersöket ska vi inte gå in på i detalj men det är ingen "hit" att gå med en hund som man inte är van att föra.
Åter till nutid. Det blev bara 2 hundar att köra igår och det var Lazer och G. Vi började med G och eftersom C inte utdelade några tydliga instruktioner mer än att han, liksom jag och M, noterat att "granet där borde vara bra att gömma sig i" (vi försöker jobba på att vara ordentligt gömda när G är på banan), så bestämde vi oss för att vara lite... "busiga". Både jag och M la oss på högersidan av stigen, det blev alltså bara tomslag till vänster. Tyvärr missade G M, som låg i granet... Men eftersom det var träning fick han en chans till och ett bra avslut. Väldolda figgar är helt klart ett träningsbehov här vilket C ju är medveten om själv så det är ju bara för oss som figgar att se till att gömma oss, rejält!
Sen var det dags för Lazer. Det var ju 2 veckor sen förra söket, och då var vi - i synnerhet J som var åskådare - lite fundersamma över hur mycket han faktiskt "fattat" och hur mycket som bara var "spring i benen". Förra helgen la jag ju ett spår och började fundera på om det helt enkelt är så att vi inte är vana vid att "läsa" den här typen av hund. Han kom ju bevisligen fram till slutet även om det... går undan. Upplägget blev nu att helt ta bort synintrycket av figgen som går ut och gömmer sig. M gömde sig och C stod kvar på stigen. Redan på vägen fram började Lazer sätta upp näsan och vinda åt vänster där M mycket riktigt låg. Hur han nu kunde försöka hitta någon vittring i den näst intill obefintliga vinden är en gåta, men nog kändes det som ett tecken på att "jo, han har fattat"! Väl ute i skogen så hade han lite problem på de första 2 skicken men som sagt, vi hade nästan ingen vind alls till hjälp. Helt klart var i alla fall näsan inkopplad för nog "letade" han. För att försöka få lite större intresse av att stanna hos figgarna hade vi pratat om "godare godis" och jag drog det hela till vad jag nästan tycker är en ytterlighet (lånad av en gammal träningskamrat från då jag körde med Simba i slutet av 90-talet): "blötfoder" i liten burk som hunden matas med - med sked. (Den dåvarande träningskamraten körde med kattmat) Och det gjorde susen det med. M hade vissa synpunkter på liten svarts "bordsskick" men det här tyckte han var toppen! Mjukost på tub vet jag att vissa kör med också... Allra sista skicket på C var riktigt kanon - det var här mitt "hallelulja-moment" kom. Lazer drog rakt ut i full fart, C satt bakom en trädstam. Och så ser man det där, när hunden får vittringen i nosen, vänder upp och sticker rakt tillbaka till figgen!! Yess!!! DET, mina vänner, är nog det närmaste en religiös upplevelse en sån som jag kan komma. (Förvisso, som jag konstaterat tidigare, kan jag få den här känslan oavsett hundsportsgren, men i alla falll...)
Nu hoppas vi verkligen på en normalskånsk, mild, vinter, så att vi kan fortsätta träna. Nästa helg blir det agilitykurs för hela slanten men sen ska vi satsa på skogsarbetet på helgerna.
Igår var det dags för träning i skogen igen. Vi hade fått mark tilldelad uppe på Söderåsen MEN så kom det snö under fredagen. Och natten mot lördag. Ju högre upp på åsen desto mer betänksam blev jag. Väl framme vid infarten mot marken var det i alla fall plogat. En bit, visade det sig. Till den stora parkeringen för strövområdet. Vi skulle längre in... Ca 1 dm snö, backigt, oplogat och odubbade vinterdäck. Nä. Ingen bra kombination. Som tur är hade vi en plan B att tillgripa i form av mark vid Js jobb. Där var förutsättningarna något bättre rent snömässigt (nere på "normal marknivå"). Detta är inte första gången jag blir varse att det här med att komma upp på högre höjd, kan göra enorma skillnader vad gäller snö och kyla. Vid ett tillfälle för 5 år sen (tror jag) så jobbade jag hemma. En av Bs jaktkompisar behövde upp en eftersökshund på åsen. Den närmaste råkade vara Birk, vår dåvarande wachtel. När jag körde hemifrån var det plusgrader och barmark, jag tog inte ens ett par vantar med mig. När jag kom upp på åsen var det julesnö och minusgrader! Själva eftersöket ska vi inte gå in på i detalj men det är ingen "hit" att gå med en hund som man inte är van att föra.
Åter till nutid. Det blev bara 2 hundar att köra igår och det var Lazer och G. Vi började med G och eftersom C inte utdelade några tydliga instruktioner mer än att han, liksom jag och M, noterat att "granet där borde vara bra att gömma sig i" (vi försöker jobba på att vara ordentligt gömda när G är på banan), så bestämde vi oss för att vara lite... "busiga". Både jag och M la oss på högersidan av stigen, det blev alltså bara tomslag till vänster. Tyvärr missade G M, som låg i granet... Men eftersom det var träning fick han en chans till och ett bra avslut. Väldolda figgar är helt klart ett träningsbehov här vilket C ju är medveten om själv så det är ju bara för oss som figgar att se till att gömma oss, rejält!
Sen var det dags för Lazer. Det var ju 2 veckor sen förra söket, och då var vi - i synnerhet J som var åskådare - lite fundersamma över hur mycket han faktiskt "fattat" och hur mycket som bara var "spring i benen". Förra helgen la jag ju ett spår och började fundera på om det helt enkelt är så att vi inte är vana vid att "läsa" den här typen av hund. Han kom ju bevisligen fram till slutet även om det... går undan. Upplägget blev nu att helt ta bort synintrycket av figgen som går ut och gömmer sig. M gömde sig och C stod kvar på stigen. Redan på vägen fram började Lazer sätta upp näsan och vinda åt vänster där M mycket riktigt låg. Hur han nu kunde försöka hitta någon vittring i den näst intill obefintliga vinden är en gåta, men nog kändes det som ett tecken på att "jo, han har fattat"! Väl ute i skogen så hade han lite problem på de första 2 skicken men som sagt, vi hade nästan ingen vind alls till hjälp. Helt klart var i alla fall näsan inkopplad för nog "letade" han. För att försöka få lite större intresse av att stanna hos figgarna hade vi pratat om "godare godis" och jag drog det hela till vad jag nästan tycker är en ytterlighet (lånad av en gammal träningskamrat från då jag körde med Simba i slutet av 90-talet): "blötfoder" i liten burk som hunden matas med - med sked. (Den dåvarande träningskamraten körde med kattmat) Och det gjorde susen det med. M hade vissa synpunkter på liten svarts "bordsskick" men det här tyckte han var toppen! Mjukost på tub vet jag att vissa kör med också... Allra sista skicket på C var riktigt kanon - det var här mitt "hallelulja-moment" kom. Lazer drog rakt ut i full fart, C satt bakom en trädstam. Och så ser man det där, när hunden får vittringen i nosen, vänder upp och sticker rakt tillbaka till figgen!! Yess!!! DET, mina vänner, är nog det närmaste en religiös upplevelse en sån som jag kan komma. (Förvisso, som jag konstaterat tidigare, kan jag få den här känslan oavsett hundsportsgren, men i alla falll...)
Nu hoppas vi verkligen på en normalskånsk, mild, vinter, så att vi kan fortsätta träna. Nästa helg blir det agilitykurs för hela slanten men sen ska vi satsa på skogsarbetet på helgerna.
torsdag, november 18, 2010
Vad bloggar man om...
Ja, det kan man ju verkligen fundera på. Jag vet att jag vid något tidigare tillfälle försökt besvara frågan VARFÖR eller FÖR VEM jag bloggar...
Men så har vi då det där med "vad". Min sambo, B, är inte alldeles förtjust i mitt bloggande - trots att han aldrig ens har läst här (vad jag vet). Han är också ytterst skeptisk till Facebook... Grunden till detta tror jag är att han tror att man "måste" hänga ut hela sitt liv till allmän beskådan om man har en blogg, eller fejsbuckar. Det måste man faktiskt inte. För egen del är jag ganska restriktiv med vad jag skriver, i synnerhet om andra människor och relationen till dem. På hemmaplan givetvis men också på jobbet och i föreningssammanhang. Och i synnerhet om det handlar om negativa saker. Om jag är ovän med personen X, varför ska jag hänga ut mina åsikter om X till allmän beskådan? Vem mår bättre av det? Nä, ibland var faktiskt den där gamla klassiska dagboken, ni vet den som det var hänglås på och som man sen dessutom stoppade i en låda som helst skulle gå att låsa den också, rätt bra. Där kunde man skriva av sig och det var aldrig meningen att någon annan skulle läsa!! Värt att tänka på faktiskt... Det som jag inte skulle prata med "vem som helst" om, ska heller inte ut på nätet. Inte alla har dessa spärrar. Vissa människor tycker att det är en självklarhet att man har "rätt" att delge hela världen sina åsikter, om allt och alla. Nej - jag har inte drabbats, men började ändå tänka på detta... Sen i ärlighetens namn så finns det hemsidor, diskussionsforum, mejlinjglistor och bloggar som jag undviker. Just för att där skrivs så mycket "trams".
En av de svåraste saker som finns är faktiskt att ha respekt för andra människors åsikter. Att kunna konstatera att "jag tycker si och du tycker så, vi är inte överens - men vi kan vara överens om att vi inte är överens, och respektera varandras åsikter". Det är så lätt att idiotförklara varandra i det läget - och sedan förundras människor över att det är krig runtom i världen. Jag tror jag kan ha nämnt detta förut men igår dök det upp igen vid fikabordet, den här diskussionen om hundar ska vara i möbler eller ej. Det som kan provocera mig i det läget är INTE den åsikt som delges av de personer som anser att hundar ska vara på golvet och INTE i möblerna. Utan det faktum att de i sin tur har väldigt svårt (upplever jag i alla fall) att acceptera att jag - och många andra - valt att ha det på ett annat sätt. Ja, jag vet att jag riskerar att få grus, fästingar och andra småkryp som bonus i soffan eller sängen om jag har hunden där. Men det behöver ni inte upplysa mig om... dessutom hamnar de "otygen" ju ändå någonstans i hemmet om de kommer in med hunden och vad är det som säger att en fästing inte för egen maskin kan krypa upp i sängen om den har ramlat av från hunden? För min del är det helt OK att andra väljer att inte låta hunden vara i soffan eller sängen - men låt det då vara OK att jag valt att göra tvärtom!
Men så har vi då det där med "vad". Min sambo, B, är inte alldeles förtjust i mitt bloggande - trots att han aldrig ens har läst här (vad jag vet). Han är också ytterst skeptisk till Facebook... Grunden till detta tror jag är att han tror att man "måste" hänga ut hela sitt liv till allmän beskådan om man har en blogg, eller fejsbuckar. Det måste man faktiskt inte. För egen del är jag ganska restriktiv med vad jag skriver, i synnerhet om andra människor och relationen till dem. På hemmaplan givetvis men också på jobbet och i föreningssammanhang. Och i synnerhet om det handlar om negativa saker. Om jag är ovän med personen X, varför ska jag hänga ut mina åsikter om X till allmän beskådan? Vem mår bättre av det? Nä, ibland var faktiskt den där gamla klassiska dagboken, ni vet den som det var hänglås på och som man sen dessutom stoppade i en låda som helst skulle gå att låsa den också, rätt bra. Där kunde man skriva av sig och det var aldrig meningen att någon annan skulle läsa!! Värt att tänka på faktiskt... Det som jag inte skulle prata med "vem som helst" om, ska heller inte ut på nätet. Inte alla har dessa spärrar. Vissa människor tycker att det är en självklarhet att man har "rätt" att delge hela världen sina åsikter, om allt och alla. Nej - jag har inte drabbats, men började ändå tänka på detta... Sen i ärlighetens namn så finns det hemsidor, diskussionsforum, mejlinjglistor och bloggar som jag undviker. Just för att där skrivs så mycket "trams".
En av de svåraste saker som finns är faktiskt att ha respekt för andra människors åsikter. Att kunna konstatera att "jag tycker si och du tycker så, vi är inte överens - men vi kan vara överens om att vi inte är överens, och respektera varandras åsikter". Det är så lätt att idiotförklara varandra i det läget - och sedan förundras människor över att det är krig runtom i världen. Jag tror jag kan ha nämnt detta förut men igår dök det upp igen vid fikabordet, den här diskussionen om hundar ska vara i möbler eller ej. Det som kan provocera mig i det läget är INTE den åsikt som delges av de personer som anser att hundar ska vara på golvet och INTE i möblerna. Utan det faktum att de i sin tur har väldigt svårt (upplever jag i alla fall) att acceptera att jag - och många andra - valt att ha det på ett annat sätt. Ja, jag vet att jag riskerar att få grus, fästingar och andra småkryp som bonus i soffan eller sängen om jag har hunden där. Men det behöver ni inte upplysa mig om... dessutom hamnar de "otygen" ju ändå någonstans i hemmet om de kommer in med hunden och vad är det som säger att en fästing inte för egen maskin kan krypa upp i sängen om den har ramlat av från hunden? För min del är det helt OK att andra väljer att inte låta hunden vara i soffan eller sängen - men låt det då vara OK att jag valt att göra tvärtom!
tisdag, november 16, 2010
Man ska vara försiktig med skarpa verktyg...
... eller kanske var problemet här att yxan är något oslipad? Skulle fixa till lite tändpinnar och göra en liten brasa i kaminen... och slant, eller rättare sagt yxan fäste inte i träet utan studsade upp på min vänstra hand, mellan tumgreppet och pekfingret. En rejäl hudflik fläktes upp, så mycket hann jag notera innan jag med blixtens hastighet slängde in näven under närmaste vattenkran och på med lite tvål, torka torka med torrt och rent papper och sen på med plåster. Vi hade såna "snabbare läkning"-plåster i förrådet, hoppas det funkar... Och jag som brukar tjata på B, när han kommer hem med allehanda jobbskador, att han måste vara mer försiktig. Hm.
Idag var det hönssamlingsdags igen med klubben men eftersom jag har varit i Malmö å tjänstens vägnar och visste att jag knappt skulle hinna hem så ska jag istället försöka ta mig samman och få ur mig protokollet från senaste styrelsemötet som för tillfället är ett dåligt samvete.
Lyckades förresten slarva bort ett par handskar på tåget hem så det här är ingen bra dag... Nog bäst att skriva det där protokollet och sen lägga sig på soffan, eller?
Idag var det hönssamlingsdags igen med klubben men eftersom jag har varit i Malmö å tjänstens vägnar och visste att jag knappt skulle hinna hem så ska jag istället försöka ta mig samman och få ur mig protokollet från senaste styrelsemötet som för tillfället är ett dåligt samvete.
Lyckades förresten slarva bort ett par handskar på tåget hem så det här är ingen bra dag... Nog bäst att skriva det där protokollet och sen lägga sig på soffan, eller?
söndag, november 14, 2010
Säsongen över - dags att träna...?
I och med dagens tävlingsarrangemang så är vi färdiga med den officiella tävlingssäsongen på klubben. Det återstår förvisso en rallylydnadstävling på lördag men den verksamheten lägger jag mig inte i, så att säga.
Av någon anledning blir det alltid lite "organiserat kaos" i början av de här tävlingsdagarna, lite rörigt är det att ha 3 grupper appell och 2 grupper lydnad på plats samtidigt. Dessutom tappade vi bort funktionärer pga sjukdom... Sen stod där en tävlande i rapport som saknade hjälpförare och undrade om h*n kunde få byta grupp till spåret. Eftersom det bara minuter tidigare kom ett återbud per telefon så... Och sen gick strömmen. Nåja, det hela redde ut sig och "mina" ekipage kom iväg ut för att lägga sina spår under ledning av M.
Så småningom tuffade jag och domarna, med C efter som "jourhavande fotograf", ut i markerna för att se spårarbetet. Det var väl lite "ömsom vin, ömsom vatten". Inga 10:or men bara en 0:a... (och den hunden gjorde ett bra arbete men missade tyvärr slutet)
Tillbaka till klubben för lunch, budföring och lydnad. När det hela var över hade vi 3 uppflyttade.
Hem och klädbyte och iväg till svärföräldrarna för kalkonmiddag - gott och mycket mat...!
Nu hoppas jag på en mild vinter så att jag verkligen kan komma igång med Lazers träning. December, januari och februari är för stunden välgörande "obokade". Fast häromdagen när jag ringde folktandvården för att ändra tiden hos tandhygienisten som de hade tilldelat mig, insåg jag att det börjar bli dags att köpa ny almanacka. Det fanns nämligen inga lediga tider förrän i slutet av januari...
Av någon anledning blir det alltid lite "organiserat kaos" i början av de här tävlingsdagarna, lite rörigt är det att ha 3 grupper appell och 2 grupper lydnad på plats samtidigt. Dessutom tappade vi bort funktionärer pga sjukdom... Sen stod där en tävlande i rapport som saknade hjälpförare och undrade om h*n kunde få byta grupp till spåret. Eftersom det bara minuter tidigare kom ett återbud per telefon så... Och sen gick strömmen. Nåja, det hela redde ut sig och "mina" ekipage kom iväg ut för att lägga sina spår under ledning av M.
Så småningom tuffade jag och domarna, med C efter som "jourhavande fotograf", ut i markerna för att se spårarbetet. Det var väl lite "ömsom vin, ömsom vatten". Inga 10:or men bara en 0:a... (och den hunden gjorde ett bra arbete men missade tyvärr slutet)
Tillbaka till klubben för lunch, budföring och lydnad. När det hela var över hade vi 3 uppflyttade.
Hem och klädbyte och iväg till svärföräldrarna för kalkonmiddag - gott och mycket mat...!
Nu hoppas jag på en mild vinter så att jag verkligen kan komma igång med Lazers träning. December, januari och februari är för stunden välgörande "obokade". Fast häromdagen när jag ringde folktandvården för att ändra tiden hos tandhygienisten som de hade tilldelat mig, insåg jag att det börjar bli dags att köpa ny almanacka. Det fanns nämligen inga lediga tider förrän i slutet av januari...
lördag, november 13, 2010
Hit och dit, kors och tvärs...
Idag var det egentligen bara ETT stort "måste" på programmet. Se över spåren inför morgondagen. Eftersom det har varit kossor kvar på markerna ända tills igår så var det vissa risker för nertrampade skyltar och hörnmarkeringar. Det var dock inte så illa som jag befarade, i stort sett var det bara 4 ställen jag behövde fixa till. Vad som var värre, var att spår nr 4 som redan var degraderat till reservspår, var om möjligt ännu mer vattensjukt än när vi la upp det för en vecka sedan. Regnet igår gjorde säkerligen inte situationen bättre. Eftersom vi faktiskt fick ta till ett reservspår ifjol (sannolikheten för att det ska hända 2 år på raken är ju knappast stor men i alla fall) så la jag snabbt upp ett reservspår till bredvid vårt sista ordinarie spår.
Hampus fick vara med och kolla spår 1-4 och passade på att hitta något att rulla sig i, oklart vad, så det blev duschen för honom vid hemkomst. Tack o lov stank han i alla fall inte. Otto fick sig en runda vid spåren 6 och 7.
Lazer passade jag på och la ett eget spår åt, även denna gång hade jag förmånen att kunna anpassa mig efter vindriktningen så vi fick den i ryggen. Spåret fick ligga ca 30 min (den tid det tog mig att kolla spåren 1-4). Han är för söt när han nästan skuttar fram över spåret. Japp, över. Det går i zick-zack mest hela tiden. Jobbar gör han dock för jag hade snitslat (och det var ganska mycket löv så bitvis gick det att se var jag gått om man tittade noga) och vi kom fram till slutet och - han markerade apport!! För andra eller tredje gången så gör han en utmärkt markering, även om han inte apporterar - ännu. Som sagt, det finns mycket inom hunderiet som ger den där häftiga känslan!!
Innan detta så var jag faktiskt iväg ner till Höör en sväng och besökte Teba (www.teba.se). Tuggbensförrådet var tömt och jag vill ha tag i ett nytt halsband åt Lazer. Det första problemet är nu avhjälpt men det andra visade sig svårare. Det fanns ingenting som föll mig i smaken både modell, färg och prismässigt... Nu har jag/vi ju några kompisar som är händiga med symaskinerna så jag tror det får bli en beställning. Tills vidare går han runt med ett ärvt halsband som nog egentligen från början var gjort (av en av de händiga) till Bs springertik som han hade när vi träffades. Det funkar, men ser lite överdimensionerat ut.
När jag var på väg hem så ringde B och var också på väg hem från sitt möte. Återsamling i hemmet, alltså. Medan jag väntade åkte tulpanlökarna som jag köpte på mig häromveckan ner i jorden. Ska bli väldigt intressant att se vad som kommer upp till våren...
Lite stödköp till matförråden har vi varit ute på, när det på hemvägen ringer i Bs mobil. Problem med en värmeväxlare... Det är det här som är nackdelen med att leva ihop med en hantverkare som har jour lite nu och då. Så nu har jag ingen aning om när det blir mat ikväll... Tur att jag inte planerat något avancerat!
Hampus fick vara med och kolla spår 1-4 och passade på att hitta något att rulla sig i, oklart vad, så det blev duschen för honom vid hemkomst. Tack o lov stank han i alla fall inte. Otto fick sig en runda vid spåren 6 och 7.
Lazer passade jag på och la ett eget spår åt, även denna gång hade jag förmånen att kunna anpassa mig efter vindriktningen så vi fick den i ryggen. Spåret fick ligga ca 30 min (den tid det tog mig att kolla spåren 1-4). Han är för söt när han nästan skuttar fram över spåret. Japp, över. Det går i zick-zack mest hela tiden. Jobbar gör han dock för jag hade snitslat (och det var ganska mycket löv så bitvis gick det att se var jag gått om man tittade noga) och vi kom fram till slutet och - han markerade apport!! För andra eller tredje gången så gör han en utmärkt markering, även om han inte apporterar - ännu. Som sagt, det finns mycket inom hunderiet som ger den där häftiga känslan!!
Innan detta så var jag faktiskt iväg ner till Höör en sväng och besökte Teba (www.teba.se). Tuggbensförrådet var tömt och jag vill ha tag i ett nytt halsband åt Lazer. Det första problemet är nu avhjälpt men det andra visade sig svårare. Det fanns ingenting som föll mig i smaken både modell, färg och prismässigt... Nu har jag/vi ju några kompisar som är händiga med symaskinerna så jag tror det får bli en beställning. Tills vidare går han runt med ett ärvt halsband som nog egentligen från början var gjort (av en av de händiga) till Bs springertik som han hade när vi träffades. Det funkar, men ser lite överdimensionerat ut.
När jag var på väg hem så ringde B och var också på väg hem från sitt möte. Återsamling i hemmet, alltså. Medan jag väntade åkte tulpanlökarna som jag köpte på mig häromveckan ner i jorden. Ska bli väldigt intressant att se vad som kommer upp till våren...
Lite stödköp till matförråden har vi varit ute på, när det på hemvägen ringer i Bs mobil. Problem med en värmeväxlare... Det är det här som är nackdelen med att leva ihop med en hantverkare som har jour lite nu och då. Så nu har jag ingen aning om när det blir mat ikväll... Tur att jag inte planerat något avancerat!
fredag, november 12, 2010
3 element emot mig...
Jaha - nu snodde nån en hel arbetsvecka också?! Dagar och kvällar rasslar förbi i en rasande hastighet.
Bland de mer intressanta händelserna den här veckan är väl att i tisdags så satte vi upp en halv hoppklass-2-bana på träningen. Och den satt som en smäck...! Första varvet så fick jag med mig Otto lite "väl bra" (hm - något har hänt här eftersom han börjar svara "överbra" på min handling) i ett par svängar. Andra rundan var nästintill klockren. Häftigt! Nu är jag ju så mycket "allätare" när det gäller hundträning så jag kan ju tycka att det är minst lika häftigt när hunden följer ett spår väldigt bra eller går ett suveränt fritt följ...
Igår var det omvänd ordning, då gick första rundan bra, nästintill lysande, och andra havererade... Den mentala uppladdningen var väl inte helt lysande då det kändes som om jag körde runt halva västra Skåne för att ta mig hem pga en olycka på E6an. Med facit i hand borde jag tagit vägen genom det mer "inre" av Skåne istället... Sen hade vi möte om budget för klubbens tävlingsverksamhet nästa år och så skulle jag gå igenom söndagens övningar med min "assistent" M. Pust, är det konstigt att man blir matt.
Apropå rubriken på dagens inlägg: Regn (nästan snöblandat), mörker och blåst. Vindkänsliga fordon ska inte köra över Öresundsbron och då blåser det rejält, milt sagt. Någon gång på 90-talet så hade jag en tränare i kanot som själv var i världseliten i kanotmaraton. Denne man yttrade någon gång i något sammanhang (kan det ha varit en intervju på TV-sporten?) något om att det finns 3 element som är svåra motståndare när man tränar paddling i Sverige under höst och vinter; mörker, regn och blåst. 2 av dem i kombination, oavsett vilka, funkar - men inte alla 3. Ungefär så kändes det nu ikväll när jag gick ut med hundarna. Det blev inte nån lång promenad, däremot tillbringade vi nog minst en halvtimme i badrummet i olika konstellationer och ägnade oss åt "hjärngympa". Tass på burk, dutt i hand och vanliga hederliga ligg och ligg kvar. Det tar sig. Och i synnerhet Hampus som är lite klickertränad sen innan är det oerhört häftigt att se när han försöker klura ut vad tusan matte nu vill att han ska göra! Dessutom är det väldigt häftigt att känna att man faktiskt börjar ungefär på den nivån där vi slutade vid senaste passet. Borde verkligen lägga mer tid på "badrumsträningen"!!
Egentligen borde jag ägna mig åt lite föreningsadministration ikväll men nä. Det är ju ändå fredag, så nu fortsätter jag slappa framför TVn.
Bland de mer intressanta händelserna den här veckan är väl att i tisdags så satte vi upp en halv hoppklass-2-bana på träningen. Och den satt som en smäck...! Första varvet så fick jag med mig Otto lite "väl bra" (hm - något har hänt här eftersom han börjar svara "överbra" på min handling) i ett par svängar. Andra rundan var nästintill klockren. Häftigt! Nu är jag ju så mycket "allätare" när det gäller hundträning så jag kan ju tycka att det är minst lika häftigt när hunden följer ett spår väldigt bra eller går ett suveränt fritt följ...
Igår var det omvänd ordning, då gick första rundan bra, nästintill lysande, och andra havererade... Den mentala uppladdningen var väl inte helt lysande då det kändes som om jag körde runt halva västra Skåne för att ta mig hem pga en olycka på E6an. Med facit i hand borde jag tagit vägen genom det mer "inre" av Skåne istället... Sen hade vi möte om budget för klubbens tävlingsverksamhet nästa år och så skulle jag gå igenom söndagens övningar med min "assistent" M. Pust, är det konstigt att man blir matt.
Apropå rubriken på dagens inlägg: Regn (nästan snöblandat), mörker och blåst. Vindkänsliga fordon ska inte köra över Öresundsbron och då blåser det rejält, milt sagt. Någon gång på 90-talet så hade jag en tränare i kanot som själv var i världseliten i kanotmaraton. Denne man yttrade någon gång i något sammanhang (kan det ha varit en intervju på TV-sporten?) något om att det finns 3 element som är svåra motståndare när man tränar paddling i Sverige under höst och vinter; mörker, regn och blåst. 2 av dem i kombination, oavsett vilka, funkar - men inte alla 3. Ungefär så kändes det nu ikväll när jag gick ut med hundarna. Det blev inte nån lång promenad, däremot tillbringade vi nog minst en halvtimme i badrummet i olika konstellationer och ägnade oss åt "hjärngympa". Tass på burk, dutt i hand och vanliga hederliga ligg och ligg kvar. Det tar sig. Och i synnerhet Hampus som är lite klickertränad sen innan är det oerhört häftigt att se när han försöker klura ut vad tusan matte nu vill att han ska göra! Dessutom är det väldigt häftigt att känna att man faktiskt börjar ungefär på den nivån där vi slutade vid senaste passet. Borde verkligen lägga mer tid på "badrumsträningen"!!
Egentligen borde jag ägna mig åt lite föreningsadministration ikväll men nä. Det är ju ändå fredag, så nu fortsätter jag slappa framför TVn.
söndag, november 07, 2010
Vem snodde min helg???
I fredags fick jag göra en mini-tjänsteresa till Växjö... Tillbringade väl nästan lika mycket tid på tåg och buss som jag gjorde på plats, men det var ändå värt utflykten!
Igår var det dags att förbereda spåren inför appelltävlingen nästa helg (appell, för icke-hundmänniskor, är "nybörjarklass" i bruksgrenarna spår, sök, rapport vilket även inkluderar ett lydnadsprogram). Vi har 12 kvar på startlistan efter återbud så vi gjorde 12 spår. Blir det inga fler återbud så lägger jag ut 2 reservspår på lördag, dem kan jag mäta upp själv... Hade god hjälp igår av M (som ska hjälpa till på tävlingsdagen), L (som står i köket på tävlingsdagen) och M (som inte kan vara med nästa helg men gjorde en god insats på det här viset). Tänk så mycket snabbare allt går när man är flera som hjälps åt, nu hade vi 10 spår ute på lite drygt 2 timmar. Det hade garanterat tagit mer än det dubbla om vi bara varit 2 vilket varit fallet tidigare år... Vi fick också lite extra hjälp av korna som fortfarande går på bete på området. Ska bli intressant att se hur mycket de trampat omkull av skyltar och hörnmarkeringar till på lördag när jag ska kolla om allt står kvar. Innan söndag hoppas jag de har flyttat - hem för vintern eller till någon annan hage...
Vi hade stämt träff med träningsgänget också, så det blev ett litet avbrott för lite sök- och spårövningar... Lazer har kommit på att det är kul att springa ut i skogen till den som sitter/ligger/står därute, men han har nog inte fattat alls att han ska koppla in näsan och hjärnan också, konstaterade vi. Tyvärr har det ju varit dåligt med kontinuiteten i träningen och då blir man ju stående på samma punkt och stampar lite. Nu är det ju inte så mycket inbokat i resten av nov-dec så nu hoppas jag vi kan köra på lite. Även i januari och februari ska det vara rätt "lugnt" på helgerna. Skulle behöva jobba på med lydnaden också, och spåret. Och agilityn... F-n, varför kan man inte vinna några miljoner på Triss och kunna gå ner i arbetstid eller nåt?! ;-)
Fördelarna igår var som sagt att liten svart sprang glatt ut och det var inga tendenser till "spökighet" mot figgarna som vi sett vid något tillfälle tidigare.
När vi tränat klart la jag och M ut de sista 2 spåren, det allra sista höll på att knäcka oss fullständigt (eller åtminstone mig) då den första tänkta sträckningen kom för nära ett annat spår och den alternativa visade sig vara söndertrampad av kossorna som alltså fortfarande betar på området. Det fick bli en helt annan hage till det sista spåret...
Väl hemma blev det en utflykt i den sena eftermiddagen till Ikea (efter 17 är det helt Ok även en lördag, nu visade det sig att de stängde 18 igår men vi hann gott o väl). Eftersom tvättmaskinen flyttade ut ur köket när vi blev klara med tillbygget och tvättstugan för 1½ år sen, finns det nu en teoretisk möjlighet att få in en diskmaskin i köket istället. Fast det betyder vissa omstruktureringar av köket... Vi ska dock försöka behålla så mycket som möjligt för vi gjorde ju en del för... hoppsan, snart 5 år sen. Det lär dock bli helt nya skåpsluckor för de vi har är utgångna ur sortimentet, nya bänkskivor och som sagt, lite annat för att få det hela att funka. Suck, man blir aldrig "klar" med ett gammalt hus!!
Igår frågade även B vad jag skulle göra idag... Inget planerat, blev svaret, städa lite och så... Han såg lätt förvånad ut och det kan jag förstå, det var första gången på länge jag inte hade något "tidsplanerat".
Sysslolös har jag dock inte varit idag heller. B tog med sig Otto på harjakt, så blev jag och gammal och yngst i hundflocken kvar hemma. Disk, städning (lite mer rejäl än på länge, typ dra fram säng, soffor osv) och lite tvätt in i maskinen, och sen ut i skogen på en lite längre prommis. Lazer börjar bli mer och mer förnuftig på koppelpromenader. Visst, jag hade säkert kunnat ha honom lös men i det markerade motionsspåret SKA hundarna vara kopplade vilket jag håller på. Tycker själv inte det är kul om främmande hundar kommer farande. Hade från början en plan på att jag skulle lagt ett litet spår åt Lazer vid parkeringen men när jag såg hur mycket bilar och folk det var där, la jag ner det projektet. Risken att spåret inte skulle ligga "i fred" blev lite för stor och han är inte klar för oplanerade förledningar ännu!
Igår var det dags att förbereda spåren inför appelltävlingen nästa helg (appell, för icke-hundmänniskor, är "nybörjarklass" i bruksgrenarna spår, sök, rapport vilket även inkluderar ett lydnadsprogram). Vi har 12 kvar på startlistan efter återbud så vi gjorde 12 spår. Blir det inga fler återbud så lägger jag ut 2 reservspår på lördag, dem kan jag mäta upp själv... Hade god hjälp igår av M (som ska hjälpa till på tävlingsdagen), L (som står i köket på tävlingsdagen) och M (som inte kan vara med nästa helg men gjorde en god insats på det här viset). Tänk så mycket snabbare allt går när man är flera som hjälps åt, nu hade vi 10 spår ute på lite drygt 2 timmar. Det hade garanterat tagit mer än det dubbla om vi bara varit 2 vilket varit fallet tidigare år... Vi fick också lite extra hjälp av korna som fortfarande går på bete på området. Ska bli intressant att se hur mycket de trampat omkull av skyltar och hörnmarkeringar till på lördag när jag ska kolla om allt står kvar. Innan söndag hoppas jag de har flyttat - hem för vintern eller till någon annan hage...
Vi hade stämt träff med träningsgänget också, så det blev ett litet avbrott för lite sök- och spårövningar... Lazer har kommit på att det är kul att springa ut i skogen till den som sitter/ligger/står därute, men han har nog inte fattat alls att han ska koppla in näsan och hjärnan också, konstaterade vi. Tyvärr har det ju varit dåligt med kontinuiteten i träningen och då blir man ju stående på samma punkt och stampar lite. Nu är det ju inte så mycket inbokat i resten av nov-dec så nu hoppas jag vi kan köra på lite. Även i januari och februari ska det vara rätt "lugnt" på helgerna. Skulle behöva jobba på med lydnaden också, och spåret. Och agilityn... F-n, varför kan man inte vinna några miljoner på Triss och kunna gå ner i arbetstid eller nåt?! ;-)
Fördelarna igår var som sagt att liten svart sprang glatt ut och det var inga tendenser till "spökighet" mot figgarna som vi sett vid något tillfälle tidigare.
När vi tränat klart la jag och M ut de sista 2 spåren, det allra sista höll på att knäcka oss fullständigt (eller åtminstone mig) då den första tänkta sträckningen kom för nära ett annat spår och den alternativa visade sig vara söndertrampad av kossorna som alltså fortfarande betar på området. Det fick bli en helt annan hage till det sista spåret...
Väl hemma blev det en utflykt i den sena eftermiddagen till Ikea (efter 17 är det helt Ok även en lördag, nu visade det sig att de stängde 18 igår men vi hann gott o väl). Eftersom tvättmaskinen flyttade ut ur köket när vi blev klara med tillbygget och tvättstugan för 1½ år sen, finns det nu en teoretisk möjlighet att få in en diskmaskin i köket istället. Fast det betyder vissa omstruktureringar av köket... Vi ska dock försöka behålla så mycket som möjligt för vi gjorde ju en del för... hoppsan, snart 5 år sen. Det lär dock bli helt nya skåpsluckor för de vi har är utgångna ur sortimentet, nya bänkskivor och som sagt, lite annat för att få det hela att funka. Suck, man blir aldrig "klar" med ett gammalt hus!!
Igår frågade även B vad jag skulle göra idag... Inget planerat, blev svaret, städa lite och så... Han såg lätt förvånad ut och det kan jag förstå, det var första gången på länge jag inte hade något "tidsplanerat".
Sysslolös har jag dock inte varit idag heller. B tog med sig Otto på harjakt, så blev jag och gammal och yngst i hundflocken kvar hemma. Disk, städning (lite mer rejäl än på länge, typ dra fram säng, soffor osv) och lite tvätt in i maskinen, och sen ut i skogen på en lite längre prommis. Lazer börjar bli mer och mer förnuftig på koppelpromenader. Visst, jag hade säkert kunnat ha honom lös men i det markerade motionsspåret SKA hundarna vara kopplade vilket jag håller på. Tycker själv inte det är kul om främmande hundar kommer farande. Hade från början en plan på att jag skulle lagt ett litet spår åt Lazer vid parkeringen men när jag såg hur mycket bilar och folk det var där, la jag ner det projektet. Risken att spåret inte skulle ligga "i fred" blev lite för stor och han är inte klar för oplanerade förledningar ännu!
onsdag, november 03, 2010
Life goes on...
Ja livet rullar på och som någon sa igår: Va f-n, nån har stulit en hel månad, vad hände med oktober?
November, vintertid, mörkt, grått och idag både regn och blåst. Verkligen denna månad från sin sämsta sida!!
I måndags tog vi ett tag med hemmet. Eftersom vi har varit iväg mycket på olika håll under helgerna så har det blivit något eftersatt på olika plan... När det värsta var åtgärdat tog jag först de två "stora" på en promenad och sen den "lille". Han är inte så värst liten längre egentligen, 11 månader idag! Rent fysiskt är han ju dock mindre än de andra två drumlarna där hemma, så "liten svart" kommer han ju att definieras som länge. Medan jag var ute målade husse vägg i extrarummet, där han igår monterade in ett element (medan jag var på klubben och tränade hund). Nu kanske vi så smått kan börja reda ut vad som finns i lådor, kassar och annat i det rummet...
Igår var det återstart av "tisdagsträningen" i agility. Trots att vädret verkligen inte var det bästa så var uppslutningen god, jag räknade till 10 förare varav en med 2 hundar. Lazer körde jag efteråt... Han har fått börja hoppa lite försiktigt på låga hinder nu, och så pysslade vi lite med däcket. Gruppen tvingade jag och L att köra några av de "dubbelbox"-övningar vi blev utsatta för i helgen. Eftersom det är rätt spretigt med förkunskaperna hos deltagarna (från dem som kommer i stort sett direkt från nybörjarkurs, till dem som tävlar klass II) så funderar jag emellanåt på hur vi ska lägga upp detta så att det blir så givande som möjligt. Kanske får vi börja ha en "nybörjarövning" och en "fortsättningsövning"? Risken är dock att alla vill köra fortsättning i vilket fall som helst... Medan jag stod och väntade passade jag på att köra lite "nosduttande" i handen med Otto och han har verkligen börjat fatta konceptet! Kul! Nu ska jag dock INTE göra misstaget att gå vidare för snabbt utan den här veckan kör vi dutt i hand. Nästa veckan KANSKE jag börjar försöka föra över det till ett plastlock eller liknande. Vi får se.
Jobbmässigt så är det lite smårörigt men så är det ju mest hela tiden. Det är aviserat tester i England igen, jag som trodde jag var färdig med de resorna men så blir tydligen inte fallet. På plussidan ligger att jag i måndags fick besked om min nya lön och även om det avtalsmässiga utrymmet inte var så stort så hade i alla fall mina chefer verkligen gjort sitt bästa för att ge mig "cred" för det jag gör. Trevligt! Och eftersom det blir en retroaktiv utbetalning (tror detta formellt ska gälla från 1 april) så blir det en extra slant lagom till jul.
Vi ska ju som sagt ha appell- och lydnadstävling om 1½ vecka. 16 anmälda till appellspår och jag sa ju redan när anmälningstiden gick ut att jag tror att det kanske blir 12 av dem som verkligen kommer till start. Jag kollade nämligen på hur statistiken anmälda kontra startande har sett ut de senaste åren. Igår fick jag besked på att det redan är 3 återbud. Funderar som bäst på hur många spår vi verkligen ska förbereda på lördag när vi ska ha "stora spårläggardagen".
November, vintertid, mörkt, grått och idag både regn och blåst. Verkligen denna månad från sin sämsta sida!!
I måndags tog vi ett tag med hemmet. Eftersom vi har varit iväg mycket på olika håll under helgerna så har det blivit något eftersatt på olika plan... När det värsta var åtgärdat tog jag först de två "stora" på en promenad och sen den "lille". Han är inte så värst liten längre egentligen, 11 månader idag! Rent fysiskt är han ju dock mindre än de andra två drumlarna där hemma, så "liten svart" kommer han ju att definieras som länge. Medan jag var ute målade husse vägg i extrarummet, där han igår monterade in ett element (medan jag var på klubben och tränade hund). Nu kanske vi så smått kan börja reda ut vad som finns i lådor, kassar och annat i det rummet...
Igår var det återstart av "tisdagsträningen" i agility. Trots att vädret verkligen inte var det bästa så var uppslutningen god, jag räknade till 10 förare varav en med 2 hundar. Lazer körde jag efteråt... Han har fått börja hoppa lite försiktigt på låga hinder nu, och så pysslade vi lite med däcket. Gruppen tvingade jag och L att köra några av de "dubbelbox"-övningar vi blev utsatta för i helgen. Eftersom det är rätt spretigt med förkunskaperna hos deltagarna (från dem som kommer i stort sett direkt från nybörjarkurs, till dem som tävlar klass II) så funderar jag emellanåt på hur vi ska lägga upp detta så att det blir så givande som möjligt. Kanske får vi börja ha en "nybörjarövning" och en "fortsättningsövning"? Risken är dock att alla vill köra fortsättning i vilket fall som helst... Medan jag stod och väntade passade jag på att köra lite "nosduttande" i handen med Otto och han har verkligen börjat fatta konceptet! Kul! Nu ska jag dock INTE göra misstaget att gå vidare för snabbt utan den här veckan kör vi dutt i hand. Nästa veckan KANSKE jag börjar försöka föra över det till ett plastlock eller liknande. Vi får se.
Jobbmässigt så är det lite smårörigt men så är det ju mest hela tiden. Det är aviserat tester i England igen, jag som trodde jag var färdig med de resorna men så blir tydligen inte fallet. På plussidan ligger att jag i måndags fick besked om min nya lön och även om det avtalsmässiga utrymmet inte var så stort så hade i alla fall mina chefer verkligen gjort sitt bästa för att ge mig "cred" för det jag gör. Trevligt! Och eftersom det blir en retroaktiv utbetalning (tror detta formellt ska gälla från 1 april) så blir det en extra slant lagom till jul.
Vi ska ju som sagt ha appell- och lydnadstävling om 1½ vecka. 16 anmälda till appellspår och jag sa ju redan när anmälningstiden gick ut att jag tror att det kanske blir 12 av dem som verkligen kommer till start. Jag kollade nämligen på hur statistiken anmälda kontra startande har sett ut de senaste åren. Igår fick jag besked på att det redan är 3 återbud. Funderar som bäst på hur många spår vi verkligen ska förbereda på lördag när vi ska ha "stora spårläggardagen".
söndag, oktober 31, 2010
Duktig hund... eller duktig matte?!
Ja, då har vi varit på kurs i dagarna två (igen). Eller i alla fall 1½ om man ska vara petig.
Den här gången var det vår lärare N från instruktörsutbildningen i vintras, som skulle bygga på kunskaperna för flera av oss som var med då. Och vilka dagar det har varit! Det blir inte alltid jättemycket "köra egen hund" såna här dagar (ibland blir det mycket detaljpet som ger en knuff i rätt riktning för fortsatt träning), men det är också oerhört givande att titta på andra. Vi har kört hindersäkerhet, framför allt i slalom och på kontaktfält. Där har jag - inte oväntat - hemläxan att träna, träna och träna på slalom - framför allt högerslalom... När det gäller kontaktfälten så fick jag ju erkänna att jag inte har tränat något strukturerat kontaktfältsbeteende med Otto egentligen. Efter att ha sovit på saken kom jag idag på att jag nog vill testa att köra in "nosduttar" på honom - egentligen mest för att öva och sen göra det med Lazer. Det är alltså hemläxa nr 2, eller utmaning om man så vill... N kommer nämligen tillbaka om 4 veckor! Vi har också kört en hel del handlingövningar, inte minst byggda på en dubbelbox. Här gick Otto från klarhet till klarhet och överraskade mig faktiskt mycket positivt. Vid några tillfällen svarade han så bra i svängar att han missade hinder pga det - beteendet blev liksom lite "för bra" men oj vad bra det kändes ändå! Kul!! Nu har vi alltså vintern på oss att fortsätta slipa handling och jobba på kontakfält och slalom. Tjohej. Om det var Otto eller jag, eller båda två, som var extra duktiga vete katten men bra kändes det.
Att det blev en halvdag idag berodde på att vi hade distriktsmöte med HU-distriktet. Det blev ett bra möte trots få närvarande klubbar. Efteråt hade vi bokat guidning av Skånes Djurpark där vi hade mötet. En favorit i repris, kan man väl säga då vi gjorde en liknande grej häromåret. Det är faktiskt extra kul att se parken "efter stängningsdags", djuren är ofta lite mer aktiva när det börjar skymma osv.
Den här gången var det vår lärare N från instruktörsutbildningen i vintras, som skulle bygga på kunskaperna för flera av oss som var med då. Och vilka dagar det har varit! Det blir inte alltid jättemycket "köra egen hund" såna här dagar (ibland blir det mycket detaljpet som ger en knuff i rätt riktning för fortsatt träning), men det är också oerhört givande att titta på andra. Vi har kört hindersäkerhet, framför allt i slalom och på kontaktfält. Där har jag - inte oväntat - hemläxan att träna, träna och träna på slalom - framför allt högerslalom... När det gäller kontaktfälten så fick jag ju erkänna att jag inte har tränat något strukturerat kontaktfältsbeteende med Otto egentligen. Efter att ha sovit på saken kom jag idag på att jag nog vill testa att köra in "nosduttar" på honom - egentligen mest för att öva och sen göra det med Lazer. Det är alltså hemläxa nr 2, eller utmaning om man så vill... N kommer nämligen tillbaka om 4 veckor! Vi har också kört en hel del handlingövningar, inte minst byggda på en dubbelbox. Här gick Otto från klarhet till klarhet och överraskade mig faktiskt mycket positivt. Vid några tillfällen svarade han så bra i svängar att han missade hinder pga det - beteendet blev liksom lite "för bra" men oj vad bra det kändes ändå! Kul!! Nu har vi alltså vintern på oss att fortsätta slipa handling och jobba på kontakfält och slalom. Tjohej. Om det var Otto eller jag, eller båda två, som var extra duktiga vete katten men bra kändes det.
Att det blev en halvdag idag berodde på att vi hade distriktsmöte med HU-distriktet. Det blev ett bra möte trots få närvarande klubbar. Efteråt hade vi bokat guidning av Skånes Djurpark där vi hade mötet. En favorit i repris, kan man väl säga då vi gjorde en liknande grej häromåret. Det är faktiskt extra kul att se parken "efter stängningsdags", djuren är ofta lite mer aktiva när det börjar skymma osv.
torsdag, oktober 28, 2010
"Låt inte kalendern vara tom"
Jag glömde ju alldeles bort att kommentera den här artikeln, som jag noterade när jag snabbt bläddrade igenom gratis-Lokaltidningen som kommer i brevlådan varje onsdag.
"Låt inte kalendern vara tom" rekommenderas alltså för att man ska undgå att bli deppig under hösten... Jag saxar ur artikeln:
Ta fram kalendern och boka in trevliga saker som att träffa en vän, gå på bio, konsert eller en kul kurs.
– Att regelbundet ha inplanerade trevliga saker stärker hälsan och lyckokänslan. Man kan tänka framåt på en trevlig, go" grej som ligger där och väntar. Att bara låta kalendern vara tom och gå till jobbet är som att välkomna höstmörkret!
Detta uttalande tillskrivs i artikeln alltså en "hälsovetare och samtalsterapeut". Vilken värld lever denna kvinna i?? Och hennes patienter?? Jag känner knappt en människa som "behöver" planera in saker i kalendern, har den tom så när som på jobb?! Kanske umgås jag med märkliga människor men de flesta av mina vänner och kollegor har olika typer av aktiviteter på kvällar och helger, antingen för egen del t.ex. i form av träning (med eller utan hund) eller föreningsengagemang, eller så är det barn som ska stöttas (skjutsas) till olika aktiviteter.
För min egen del funderar jag just nu som bäst på hur jag ska lyckas hålla kalendern så tom som möjligt under november och december, kanske även i januari och februari. Jag behöver andrum!!
Igår kväll konstaterade jag när jag var ute och sprang med Otto precis när mörkret började falla att den här veckan är det sista chansen att få lite dagsljus när man kommer hem från jobbet. Inte blev det roligare av att batterierna i pannlampan höll på att ta slut, så det var ytterligare en sak jag fick lösa igår kväll... Vilket också tog lite tid, för det var attans vad de var fastkilade. Batterierna alltså. Visserligen har det varit pannlampa på under morgonrastningarna i åtminstone en månad, men de är i ärlighetens namn inte så långa så då har jag antagligen inte hunnit märka att ljusstyrkan avtagit efter en stund.
"Låt inte kalendern vara tom" rekommenderas alltså för att man ska undgå att bli deppig under hösten... Jag saxar ur artikeln:
Ta fram kalendern och boka in trevliga saker som att träffa en vän, gå på bio, konsert eller en kul kurs.
– Att regelbundet ha inplanerade trevliga saker stärker hälsan och lyckokänslan. Man kan tänka framåt på en trevlig, go" grej som ligger där och väntar. Att bara låta kalendern vara tom och gå till jobbet är som att välkomna höstmörkret!
Detta uttalande tillskrivs i artikeln alltså en "hälsovetare och samtalsterapeut". Vilken värld lever denna kvinna i?? Och hennes patienter?? Jag känner knappt en människa som "behöver" planera in saker i kalendern, har den tom så när som på jobb?! Kanske umgås jag med märkliga människor men de flesta av mina vänner och kollegor har olika typer av aktiviteter på kvällar och helger, antingen för egen del t.ex. i form av träning (med eller utan hund) eller föreningsengagemang, eller så är det barn som ska stöttas (skjutsas) till olika aktiviteter.
För min egen del funderar jag just nu som bäst på hur jag ska lyckas hålla kalendern så tom som möjligt under november och december, kanske även i januari och februari. Jag behöver andrum!!
Igår kväll konstaterade jag när jag var ute och sprang med Otto precis när mörkret började falla att den här veckan är det sista chansen att få lite dagsljus när man kommer hem från jobbet. Inte blev det roligare av att batterierna i pannlampan höll på att ta slut, så det var ytterligare en sak jag fick lösa igår kväll... Vilket också tog lite tid, för det var attans vad de var fastkilade. Batterierna alltså. Visserligen har det varit pannlampa på under morgonrastningarna i åtminstone en månad, men de är i ärlighetens namn inte så långa så då har jag antagligen inte hunnit märka att ljusstyrkan avtagit efter en stund.
onsdag, oktober 27, 2010
Effektiv tid - och en bok till...
Av någon anledning tenderar jag att bli extremt effektiv de kvällar jag är ensam hemma. Nu ikväll har jag: promenerat med alla 3 hundarna (samtidigt, vilket som sagt fortfarande är en utmaning med tanke på Lazers något bristfälliga kunskaper i att gå i koppel), sprungit en kort - men dock - runda med Otto, fixat med HU-distriktets bokföring, förberett HU-distriktets möte på söndag, skrivit en del mail, satt ihop lite material till klubbtidningen, betalat räkningar, fortsatt med projektet "klicka in Lazer".
Eftersom boken jag gav mig på som ljudbok på vägen till (och från) helgens konferens "bara" var på 10 timmar och restiden var ungefär den, så hade jag inte så mycket kvar... Färdiglyssnat efter några kortare transportsträckor idag alltså. Boken jag ryckte åt mig i hyllan på biblioteket när den jag tänkt mig inte fanns inne, var Linda Olssons "Sonat till Miriam". Jag har läst om den i bokklubbstidningen och nyfiken blev jag - men inte tillräckligt för att köpa den. Låna och lyssna var dock ett smart drag! Det här var en riktigt, riktig bra bok! Och som omväxling alltså inte en deckare. Visserligen kretsar historien kring den ensamstående fadern Adam, vars tillvaro ställs på högkant när hans dotter avlider. Det tar ganska lång tid innan vi får veta vad som faktiskt hände henne, Miriam. Och varför hennes mor inte finns med i bilden, vilket hon själv började fråga om precis innan hon dog. Adam börjar en vindlande resa när han börjar söka sitt förflutna, vi kastas fram och tillbaka mellan olika släkter, tider och platser. Historien sträcker sig från Polen vid början av andra världskriget till dagens Stockholm. Den här berättelsen är svår att beskriva utan att skapa "spoilers" så jag säger bara "läs den". Min farhåga om ett "olyckligt" slut besannades tack och lov inte. Snarast skulle jag kalla slutet lite "öppet" men det kan jag verkligen leva med i det här fallet. Det som jag möjligen kan uppleva som lite jobbigt är att vissa frågor lämnas obesvarade... (men vem vet, det kanske kommer en fortsättning?) Ett intressant drag är att en del av boken berättas ur kvinnans perspektiv, hon som är mor till Miriam, och hennes bakgrund. I ljudboksversionen gavs detta extra fint utrymme genom en kvinnlig uppläsare, Elin Klinga, som motvikt till Per Myrberg som gör avsnitten där Adam är berättaren. Trevligt när man verkligen ger utrymme för de olika rösterna på det sättet. Här har vi faktiskt en av fördelarna med ljudboksformatet, detta hade inte alls blivit lika påtagligt om jag läst boken i tryckt form.
Eftersom boken jag gav mig på som ljudbok på vägen till (och från) helgens konferens "bara" var på 10 timmar och restiden var ungefär den, så hade jag inte så mycket kvar... Färdiglyssnat efter några kortare transportsträckor idag alltså. Boken jag ryckte åt mig i hyllan på biblioteket när den jag tänkt mig inte fanns inne, var Linda Olssons "Sonat till Miriam". Jag har läst om den i bokklubbstidningen och nyfiken blev jag - men inte tillräckligt för att köpa den. Låna och lyssna var dock ett smart drag! Det här var en riktigt, riktig bra bok! Och som omväxling alltså inte en deckare. Visserligen kretsar historien kring den ensamstående fadern Adam, vars tillvaro ställs på högkant när hans dotter avlider. Det tar ganska lång tid innan vi får veta vad som faktiskt hände henne, Miriam. Och varför hennes mor inte finns med i bilden, vilket hon själv började fråga om precis innan hon dog. Adam börjar en vindlande resa när han börjar söka sitt förflutna, vi kastas fram och tillbaka mellan olika släkter, tider och platser. Historien sträcker sig från Polen vid början av andra världskriget till dagens Stockholm. Den här berättelsen är svår att beskriva utan att skapa "spoilers" så jag säger bara "läs den". Min farhåga om ett "olyckligt" slut besannades tack och lov inte. Snarast skulle jag kalla slutet lite "öppet" men det kan jag verkligen leva med i det här fallet. Det som jag möjligen kan uppleva som lite jobbigt är att vissa frågor lämnas obesvarade... (men vem vet, det kanske kommer en fortsättning?) Ett intressant drag är att en del av boken berättas ur kvinnans perspektiv, hon som är mor till Miriam, och hennes bakgrund. I ljudboksversionen gavs detta extra fint utrymme genom en kvinnlig uppläsare, Elin Klinga, som motvikt till Per Myrberg som gör avsnitten där Adam är berättaren. Trevligt när man verkligen ger utrymme för de olika rösterna på det sättet. Här har vi faktiskt en av fördelarna med ljudboksformatet, detta hade inte alls blivit lika påtagligt om jag läst boken i tryckt form.
Regn, snö, bokfunderingar och föreningsverksamhet
Helgens konferens var intensiv, intressant, givande, stundtals lite förvirrande men i stort sett tror jag i alla fall att jag kom ut ur dimman klokare än när jag gick in. Eftersom SKK tog över huvudmannaskapet för freestyle vid årsskiftet i år så var det här den första konferensen på länge där jag inte hade någon som helst annan funktion än att delta. Det är alltid intressant att delta i olika typer av utbildning och vidareutbildning, nu har vi dessutom den nya grenen Heelwork to Music på väg in i verksamheten från o med kommande årsskifte. Jag har alltid varit nyfiken på den, så vi får väl se vad framtiden ger. Det är också kul att träffa gamla (och nya) domarkollegor, i synnerhet min goda vän N från ”andra änden av landet” som jag ju av praktiska skäl inte träffar ”irl” så ofta. Vi konstaterade återigen att Sverige är ett avlångt land. Om N kör lika långt söderut, som jag kör norrut när jag kör till Stockholm (ca 55 mil), så har hon fortfarande bara kommit till Sundsvall. Då är det ca 40 mil kvar till Stockholm om jag minns rätt. Ska vi mötas på halva vägen hamnar vi alltså nånstans strax norr om Gävle, tror jag. Man får lite perspektiv på geografin i landet när man börjar jämföra på det viset!
Den rent geografiska placeringen av konferensen, ute i myllan på den sörmländska landsbygden, gjorde att när jag började planera min resa så visade det sig att rent tidsmässigt gick det i princip fortare att köra hela vägen än att ta tåget/flyga (när man räknar in alla ”transfer” och väntetider, restiden med tåg från Södertälje till Arlanda var ca 1½ timme kunde N vittna om, plus transfer med taxi från tåget till konferensstället). Sen är det ju så där lagom kul att köra bil nästa 50 mil ensam, största delen i mörker, på hemvägen i omväxlande regn och snö-snöblandat regn. Men det funkade över förväntan ändå, med en ljudbok i cd-spelaren går det lite lättare. Per Myrberg är dock inte optimal att lyssna på i bilen, det är något med hans röst och intonation som gör att man får dra upp ljudet väldigt högt vilket blev extra jobbigt då just den här ljudboken har korta musikstycken insprängda mellan vissa kapitel. Jag återkommer när jag är färdiglyssnad.
Jag var i alla fall väldigt glad att jag valde att lämna in bilen och få på vinterdäcken i fredags innan avfärd. Ju längre norrut jag kom, desto mer snö låg det. Först igår började det, med regnets hjälp, töa ordentligt (sen mötte jag visserligen snö i blöt form söder om Jönköping igen, fallande ovanifrån). Hualigen. Ska vi få en vargavinter till?!
Apropå böcker så läste jag i förra veckan ut den första i kassen med deckare jag fick från Lazers mammas matte i somras. Jag valde i högen och fastnade för en författare jag inte hört talas om tidigare, och där det uppenbarligen var debutboken jag höll i min hand. Camilla Ceder heter författaren och ”Fruset ögonblick” heter boken. En bra deckare, inget snack om den saken. Historien pendlar mellan nutid och dåtid, där dåtiden ger oss läsare ledtrådar och bakgrund till de mord som inträffar i nutiden. Det här greppet har jag träffat på tidigare hos olika författare, bl.a. i Håkan Nessers senaste. Utredningsgruppen som leds av den lite lätt enstörige och arbetsnarkoman-aktige Christian Tell, känns lite som att det börjar bli ”formulär 1A” för hur en polisiär utredningsgrupp är sammansatt, åtminstone i den fiktiva världen. Där finns den rutinerade men småtrötte manlige polisen av den ”gamla stammen”, kvinnan som slits mellan jobbet och familjen (känner igen typen väldigt väl från just Nessers Barbarotti-serie och kanske lite från Arne Dahl också, fast jag tror inte det är något unikt för just poliskvinnor, det finns säkerligen bland många kvinnor i andra yrken också), den unge polisen med invandrarbakgrund… Historien är i alla fall välskriven och välberättad. Mot slutet börjar man som läsare förstå mer och mer hur allt hänger ihop (till skillnad från de klassiska pusseldeckarna, eller för den delen Nessers senaste där jag satt som ett frågetecken ända till slutet). Lite romantiskt dravel blir det också när kommissarie Tell får ihop det med ett av huvudvittnena (mina efterforskningar på nätet kring Ceders fortsatta utgivning har gett resultatet att förhållandet tydligen håller i sig, åtminstone till ytterligare en bok som uppenbarligen kommit ut i år). Helt klart läsvärd för oss deckarnördar! Jag kunde ju inte låta bli att kolla lite vad recensenter skrivit och det var en som var inne på att Ceder nog egentligen borde/ville skriva annan skönlitteratur men hamnat i kriminalsvängen för att bli utgiven. Jo – det är som sagt välskrivet och skulle säkerligen hålla för annan typ av litteratur också.
Ljudboken jag håller på med nu är en ”icke-deckare” men den återkommer jag som sagt till. Jag kan i alla fall konstatera att jag har varit nyfiken på den sen jag såg den i en bokklubbstidning och så här långt håller den löftena. Jag är dock lite orolig för hur slutet ska bli för det känns inte som en ”happy end”-berättelse.
Eftersom jag inte var hemma i helgen har hundarna helt varit lämnade i husses händer. Otto var nog inte det minsta missnöjd med det eftersom det har blivit en del jakt. Lazer hade fått kolla in ett skjutet rådjur och bad genast att få återvända till ”gärsgårdsserien” (har man läst Hälge-serien så vet man att det uttrycket figurerar när hunden Blixten ska ut på småviltsjakt istället för älgjakt) enligt vad husse sa.
I måndags var jag på klubben en sväng med anledning av förestående appell- och lydnadstävling. För första gången under mina 15 år i SBK har jag varit med om att som arrangör bli tvungen att lotta bland deltagarna i lydnadsklass 1! Nu blev det inte många på reservlistan så troligen lär de väl få komma med i takt med att tikar börjar löpa osv, men lite märkligt känns det. Vi har väldigt gott om anmälningar i appell också, både i spår och sök. Där har vi dock lyckats göra rum för alla (men om alla verkligen kommer till start – och tar sig vidare till lydnaden, blir det tufft för mig som ska kommendera). Tur att vi disponerar stora betesmarker där kossorna nu är på väg att ”åka hem för vintern”.
Igår hade vi avslutning på fortsättningskursen i agility. Det ÄR blandade känslor när det är kursavslutning, det är jättekul att hålla kurs men samtidigt skönt när det är klart. Funderar på att ta en ”vanlig” lydnadskurs under vintern men frågan är om jag ska starta nu eller efter nyår. Det är ju en chansning att köra kurser i januari-februari om det skulle bli en snörik vinter…
Den rent geografiska placeringen av konferensen, ute i myllan på den sörmländska landsbygden, gjorde att när jag började planera min resa så visade det sig att rent tidsmässigt gick det i princip fortare att köra hela vägen än att ta tåget/flyga (när man räknar in alla ”transfer” och väntetider, restiden med tåg från Södertälje till Arlanda var ca 1½ timme kunde N vittna om, plus transfer med taxi från tåget till konferensstället). Sen är det ju så där lagom kul att köra bil nästa 50 mil ensam, största delen i mörker, på hemvägen i omväxlande regn och snö-snöblandat regn. Men det funkade över förväntan ändå, med en ljudbok i cd-spelaren går det lite lättare. Per Myrberg är dock inte optimal att lyssna på i bilen, det är något med hans röst och intonation som gör att man får dra upp ljudet väldigt högt vilket blev extra jobbigt då just den här ljudboken har korta musikstycken insprängda mellan vissa kapitel. Jag återkommer när jag är färdiglyssnad.
Jag var i alla fall väldigt glad att jag valde att lämna in bilen och få på vinterdäcken i fredags innan avfärd. Ju längre norrut jag kom, desto mer snö låg det. Först igår började det, med regnets hjälp, töa ordentligt (sen mötte jag visserligen snö i blöt form söder om Jönköping igen, fallande ovanifrån). Hualigen. Ska vi få en vargavinter till?!
Apropå böcker så läste jag i förra veckan ut den första i kassen med deckare jag fick från Lazers mammas matte i somras. Jag valde i högen och fastnade för en författare jag inte hört talas om tidigare, och där det uppenbarligen var debutboken jag höll i min hand. Camilla Ceder heter författaren och ”Fruset ögonblick” heter boken. En bra deckare, inget snack om den saken. Historien pendlar mellan nutid och dåtid, där dåtiden ger oss läsare ledtrådar och bakgrund till de mord som inträffar i nutiden. Det här greppet har jag träffat på tidigare hos olika författare, bl.a. i Håkan Nessers senaste. Utredningsgruppen som leds av den lite lätt enstörige och arbetsnarkoman-aktige Christian Tell, känns lite som att det börjar bli ”formulär 1A” för hur en polisiär utredningsgrupp är sammansatt, åtminstone i den fiktiva världen. Där finns den rutinerade men småtrötte manlige polisen av den ”gamla stammen”, kvinnan som slits mellan jobbet och familjen (känner igen typen väldigt väl från just Nessers Barbarotti-serie och kanske lite från Arne Dahl också, fast jag tror inte det är något unikt för just poliskvinnor, det finns säkerligen bland många kvinnor i andra yrken också), den unge polisen med invandrarbakgrund… Historien är i alla fall välskriven och välberättad. Mot slutet börjar man som läsare förstå mer och mer hur allt hänger ihop (till skillnad från de klassiska pusseldeckarna, eller för den delen Nessers senaste där jag satt som ett frågetecken ända till slutet). Lite romantiskt dravel blir det också när kommissarie Tell får ihop det med ett av huvudvittnena (mina efterforskningar på nätet kring Ceders fortsatta utgivning har gett resultatet att förhållandet tydligen håller i sig, åtminstone till ytterligare en bok som uppenbarligen kommit ut i år). Helt klart läsvärd för oss deckarnördar! Jag kunde ju inte låta bli att kolla lite vad recensenter skrivit och det var en som var inne på att Ceder nog egentligen borde/ville skriva annan skönlitteratur men hamnat i kriminalsvängen för att bli utgiven. Jo – det är som sagt välskrivet och skulle säkerligen hålla för annan typ av litteratur också.
Ljudboken jag håller på med nu är en ”icke-deckare” men den återkommer jag som sagt till. Jag kan i alla fall konstatera att jag har varit nyfiken på den sen jag såg den i en bokklubbstidning och så här långt håller den löftena. Jag är dock lite orolig för hur slutet ska bli för det känns inte som en ”happy end”-berättelse.
Eftersom jag inte var hemma i helgen har hundarna helt varit lämnade i husses händer. Otto var nog inte det minsta missnöjd med det eftersom det har blivit en del jakt. Lazer hade fått kolla in ett skjutet rådjur och bad genast att få återvända till ”gärsgårdsserien” (har man läst Hälge-serien så vet man att det uttrycket figurerar när hunden Blixten ska ut på småviltsjakt istället för älgjakt) enligt vad husse sa.
I måndags var jag på klubben en sväng med anledning av förestående appell- och lydnadstävling. För första gången under mina 15 år i SBK har jag varit med om att som arrangör bli tvungen att lotta bland deltagarna i lydnadsklass 1! Nu blev det inte många på reservlistan så troligen lär de väl få komma med i takt med att tikar börjar löpa osv, men lite märkligt känns det. Vi har väldigt gott om anmälningar i appell också, både i spår och sök. Där har vi dock lyckats göra rum för alla (men om alla verkligen kommer till start – och tar sig vidare till lydnaden, blir det tufft för mig som ska kommendera). Tur att vi disponerar stora betesmarker där kossorna nu är på väg att ”åka hem för vintern”.
Igår hade vi avslutning på fortsättningskursen i agility. Det ÄR blandade känslor när det är kursavslutning, det är jättekul att hålla kurs men samtidigt skönt när det är klart. Funderar på att ta en ”vanlig” lydnadskurs under vintern men frågan är om jag ska starta nu eller efter nyår. Det är ju en chansning att köra kurser i januari-februari om det skulle bli en snörik vinter…
fredag, oktober 22, 2010
Full fart framåt...
Igår var det "race" på klubben. En ytterst prestigefull tävling om vilken hund som är snabbast i klubben. Sträckan har nog varierat lite mellan åren, men föraren får göra allt som står i dens makt för att få hunden att springa snabbt. I år lades det dessutom till en "målfålla" som hunden måste passera och det blev en svårighet som kanske inte alla räknat med... I den interna familjekampen så blev Lazer snabbast, Hampus (!) tvåa och Otto trea (slagen med en hundradel). Nu hade husse lite mickel med just det där med målgången med Otto så där tappade de nog lite tid.
Eftersom det har snöat i Skåne körde jag in bilen till däckverkstan idag för att få på vinterdäcken. Kanske allra mest för att jag ikväll skulle köra norrut till freestyledomarkonferensen... (Husse o hundarna är hemma så inbrottstjuvar göre sig icke besvär.) Och oj vad glad jag är åt att ha vinterskorna på - redan en bit upp i Småland låg snön, och i Sörmland där jag är nu är det galet mycket snö för att bara vara i slutet av oktober. Vad hände med växthuseffekten?!
Eftersom det har snöat i Skåne körde jag in bilen till däckverkstan idag för att få på vinterdäcken. Kanske allra mest för att jag ikväll skulle köra norrut till freestyledomarkonferensen... (Husse o hundarna är hemma så inbrottstjuvar göre sig icke besvär.) Och oj vad glad jag är åt att ha vinterskorna på - redan en bit upp i Småland låg snön, och i Sörmland där jag är nu är det galet mycket snö för att bara vara i slutet av oktober. Vad hände med växthuseffekten?!
onsdag, oktober 20, 2010
Hundväder?
Måndag och tisdag har "som vanligt" tillbringats på klubben på kvällarna...
Idag hade jag egentligen planerat "egen tid" med varje hund i form av egen promenad - MEN... när jag kom hem vräkte regnet ner. Lusten att gå TRE promenader försvann raskt och jag rationaliserade till att ta alla tre i koppel och gå EN promenad. Fortfarande är inte Lazer så där väldigt begåvad på det här med koppelpromenader men det får gå. Fördelen när jag går ensam är ju att det inte är någon annan (husse) som blir irriterad när jag stannar för att reda upp "röran" med koppel, stretande liten svart osv. Ett schysst regnställ gör ju i alla fall att man inte är genomvåt vid hemkomst, tog mig till o med samman och tränade lite slalom ute på tomten.
Hundarna fick dock finna sig i att torka i hallen och tvättstugan när vi kom in, de var väl inte helt nöjda med den nyordningen (grinden som sattes in mellan vardagsrummet och hallen skapade nya möjligheter, kan man lugnt säga).
Idag hade jag egentligen planerat "egen tid" med varje hund i form av egen promenad - MEN... när jag kom hem vräkte regnet ner. Lusten att gå TRE promenader försvann raskt och jag rationaliserade till att ta alla tre i koppel och gå EN promenad. Fortfarande är inte Lazer så där väldigt begåvad på det här med koppelpromenader men det får gå. Fördelen när jag går ensam är ju att det inte är någon annan (husse) som blir irriterad när jag stannar för att reda upp "röran" med koppel, stretande liten svart osv. Ett schysst regnställ gör ju i alla fall att man inte är genomvåt vid hemkomst, tog mig till o med samman och tränade lite slalom ute på tomten.
Hundarna fick dock finna sig i att torka i hallen och tvättstugan när vi kom in, de var väl inte helt nöjda med den nyordningen (grinden som sattes in mellan vardagsrummet och hallen skapade nya möjligheter, kan man lugnt säga).
söndag, oktober 17, 2010
Hur...
... ska jag hinna allt jag vill/behöver den kommande veckan?! Det är just nu frågan... Inte blev det bättre när posten bar hit en pärm som ska vara igenomläst innan domarkonferensen jag ska på nästa helg. Den kom i torsdags, så jag kan tycka att det var LITE sent, för det är inte lite material. Jag brukar inte orda så mycket om mitt freestyleengagemang här men nu blev jag lite irriterad. De flesta av oss som dömer, har ju jobb/studier på dagarna och antagligen ganska många andra engagemang på kvällar o helger.
Idag har vi fortsatt kurseriet, dvs vi tog oss runt hela banan som byggdes upp igår. Svårt men roligt och framför allt började Otto svara riktigt bra på en hel del av de "nya" handlingmanövrarna + att jag på sista rundan när vi sprang hela banan, faktiskt fick stopp på honom när han var på väg att ta ett hinder från fel håll. Lyhördheten har alltså ökat lite till, tjoho!! Vi ägnade också lite tid på eftermiddagen åt "grundträning" - dvs sånt som är viktigt för Lazer och för den delen även för vuxna hundar. Sitta kvar (start), vara nära (här), röra sig "runt" hinderstöd och inte minst - kontaktfält. Nej, agility är INTE lätt. Och just detta att det hela tiden dyker upp nya handlingslösningar osv gör det inte enklare precis.
När jag kom hem tog jag tag i räddningsaktionen för pelargonerna - det var -6 grader imorse så de såg lite ledsna ut. Nu har de fått flytta in i uterummet och där är det nog lite mysigare när man är pelargon. :-)
Efter det så ville husse åka och jaga lite änder. Han ville påskina att det var Lazer som framfört dylika önskemål, hrm... personligen tycker jag inte det är särskilt upphetsande med jakt som innebär "sitta och vänta" men jag bet ihop. Bra träning för Lazer att vara passiv. Nu blev det ingenting skjutet för ankorna var inte ute och flög idag - och de som var det, flög för högt. Tur för dom, otur för oss.
Idag har vi fortsatt kurseriet, dvs vi tog oss runt hela banan som byggdes upp igår. Svårt men roligt och framför allt började Otto svara riktigt bra på en hel del av de "nya" handlingmanövrarna + att jag på sista rundan när vi sprang hela banan, faktiskt fick stopp på honom när han var på väg att ta ett hinder från fel håll. Lyhördheten har alltså ökat lite till, tjoho!! Vi ägnade också lite tid på eftermiddagen åt "grundträning" - dvs sånt som är viktigt för Lazer och för den delen även för vuxna hundar. Sitta kvar (start), vara nära (här), röra sig "runt" hinderstöd och inte minst - kontaktfält. Nej, agility är INTE lätt. Och just detta att det hela tiden dyker upp nya handlingslösningar osv gör det inte enklare precis.
När jag kom hem tog jag tag i räddningsaktionen för pelargonerna - det var -6 grader imorse så de såg lite ledsna ut. Nu har de fått flytta in i uterummet och där är det nog lite mysigare när man är pelargon. :-)
Efter det så ville husse åka och jaga lite änder. Han ville påskina att det var Lazer som framfört dylika önskemål, hrm... personligen tycker jag inte det är särskilt upphetsande med jakt som innebär "sitta och vänta" men jag bet ihop. Bra träning för Lazer att vara passiv. Nu blev det ingenting skjutet för ankorna var inte ute och flög idag - och de som var det, flög för högt. Tur för dom, otur för oss.
lördag, oktober 16, 2010
Still confused...
... but on a higher level!
Jag vet inte riktigt var jag har plockat upp det talesättet/citatet men efter dagens agilitykurs stämmer det verkligen! Det har varit mycket svängar och byten på "nya" sätt och det är nog svårare för oss som på något vis ändå haft ett "system" (eller vad jag ska kalla det) i vår tidigare handling, än för dem som är lite "grönare"... Plötsligt ska man göra saker som känns totalt bakvända. Men med envishet så går det. Idag hade jag även bestämt mig för att filma (och se till att bli filmad) så jag har nu över en timme filmat material att gå igenom (det är vad som ryms på minneskortet). Har tittat på det mesta av mig och Otto och en del "aha-upplevelser" får man onekligen av att se på sig själv!
Det var nog inte bara trötta hundar när vi var klara, jag tror det var fler än jag som var "mentalt slut" bland förarna också. Otto verkar faktiskt lite tagen här hemma även efter en stunds vila.
Jag vet inte riktigt var jag har plockat upp det talesättet/citatet men efter dagens agilitykurs stämmer det verkligen! Det har varit mycket svängar och byten på "nya" sätt och det är nog svårare för oss som på något vis ändå haft ett "system" (eller vad jag ska kalla det) i vår tidigare handling, än för dem som är lite "grönare"... Plötsligt ska man göra saker som känns totalt bakvända. Men med envishet så går det. Idag hade jag även bestämt mig för att filma (och se till att bli filmad) så jag har nu över en timme filmat material att gå igenom (det är vad som ryms på minneskortet). Har tittat på det mesta av mig och Otto och en del "aha-upplevelser" får man onekligen av att se på sig själv!
Det var nog inte bara trötta hundar när vi var klara, jag tror det var fler än jag som var "mentalt slut" bland förarna också. Otto verkar faktiskt lite tagen här hemma även efter en stunds vila.
torsdag, oktober 14, 2010
Möte och träning
Idag hade jag en “mellandag” på jobbet – hann med en hel del rensning både av skrivbordet och mentalt, så att säga. Man behöver såna dagar också!
Kvällen har ägnats åt medlemsmöte på klubben vilket för mig innebär protokollskrivning och numera tar jag med datorn och skriver direkt på dessa möten. Lika bra att få det gjort, och framför allt är justeringspersonerna på plats…! Efter mötet var det smörgåstårt-ätning och sen gick vi ut och tränade, jag och två av klubbkamraterna. Drog mig till minnes en gång för många många år sedan när vi på min förra klubb hade en medlem som faktiskt kvalade in till SM, efter årsmötet när vi andra var på väg till bilarna var hon ute på plan och tränade. “jaha”, sa vi, “det är nog det här som skiljer oss och henne”… Nåja, det var väl en del annat också, men i alla fall. Nu konstaterade jag ikväll att nu är jag (vi) där när det gäller träningsambitionen – men inte med på SM, ännu i alla fall…
Körde lite “kraftiga svängar” med Otto – såna där han inte ser vart han ska, eftersom jag upplevde att det var problem i helgen. Nu gick det som på räls…?! Lazer fick vara med och köra lite tunnel, springa hinderstöd och prova däcket för andra gången.
Plötsligt hade klockan galopperat iväg så mycket att jag fick riktigt bråttom för att hinna in på Ica Kvantum och göra några akuta stödköp. Var definitivt sista kund in – och ut med för den delen. Då skulle jag bara ha 2 varor…
Nu blir det soffan en stund innan läggdags.
onsdag, oktober 13, 2010
Träning och höst
Jag har ju faktiskt varit riktigt flitig när det gäller träningen de senaste dagarna (vilket bidrar till att jag inte orkar blogga när jag sen väl kommer hem).
I måndags hade B kurs och jag följde med ner på klubben. Körde lite lydnad (position, framförgående och platsliggning) med Otto och Lazer fick roa sig med position, sitt-stanna kvar och ligg. Sen körde jag iväg till det närliggande elljusspåret (det är väl någon km från klubben) och testade det med Otto. Ca 3,4 km blev det och det var en bra och omväxlande runda. Inte det bästa elljus jag sprungit i men bättre än beckmörker! Vi har ju dusch på klubben så in där när jag kom tillbaka och sen ägnade jag mig åt att skriva klubbens svar på remissen om det föreslagna naturreservatet som vi kommer att bli omringade av framöver. En effektiv och bra kväll!
Igår var det kurs. Vi hade 3 olika kombinationer och det tar sin lilla tid även om vi delar upp gruppen och kör 2 komb parallellt! När vi var klara körde jag igenom den ena (byten i 8a) med Otto och sen satte jag upp något som i alla fall påminde om sekvensen där vi diskade oss i hoppklassen i söndags - hopp, böjd tunnel, hopp. Till slut fick jag till det, för problemet där var nog min handling-osäkerhet, helt klart. Lazer fick faktiskt vila, för när jag var klar med Otto var klockan närmare 21 och jag var lite trött. Gårdagen blev inte som planerat på jobbet heller, vilket gjorde att den mentala tröttheten var påtaglig...
Idag är husse på möte och jag har fortsatt på det effektiva spåret. Först koppelträningspromenad med Lazer (ibland börjar jag undra om det lilla svarta yrvädret någonsin ska lära sig att gå i koppel, men sen kommer de där stunderna när det ändå känns som det finns hopp) och lite slalom och ligg-träning när vi kom hem igen. Fick städa gräsmattan lite först dock... Sen var det Hampus tur, han fick en promenad på tuman-tass med matte. In med honom och ut med Otto, där började jag med slalom och platsliggning, sen in och byta kläder och ut och springa, ca 3,5 km fick vi ihop här hemma också - fast med pannlampa. Känns bra att hundarna fått en ordentlig dos vardera av min tid ikväll! Tvättmaskin och torktumlare sköter sig ju till stor del själv (men nu finns det en hög att vika, fast det får nog bli imorgon). Nu återstår lite föreningsarbete och sen är det frågan om det blir en stund i TV-soffan eller sängen med den första i högen av deckare jag fick av K i somras.
Det är bara att konstatera att det är bra för mig att ha ett träningsprogram att följa, om än enkelt...
Frosten har slagit till med full kraft, igår och imorse var det skrapa bilrutor som gällde. Dahliorna är nu bortom all räddning så i helgen får jag försöka hinna med att gräva upp knölarna för vinterförvaring. Hann fota lite innan men bilderna får jag lägga upp en annan dag. Måste leta fram "höstkängorna" så jag slipper frysa om fötterna på morgnarna på vägen till jobbet.
I måndags hade B kurs och jag följde med ner på klubben. Körde lite lydnad (position, framförgående och platsliggning) med Otto och Lazer fick roa sig med position, sitt-stanna kvar och ligg. Sen körde jag iväg till det närliggande elljusspåret (det är väl någon km från klubben) och testade det med Otto. Ca 3,4 km blev det och det var en bra och omväxlande runda. Inte det bästa elljus jag sprungit i men bättre än beckmörker! Vi har ju dusch på klubben så in där när jag kom tillbaka och sen ägnade jag mig åt att skriva klubbens svar på remissen om det föreslagna naturreservatet som vi kommer att bli omringade av framöver. En effektiv och bra kväll!
Igår var det kurs. Vi hade 3 olika kombinationer och det tar sin lilla tid även om vi delar upp gruppen och kör 2 komb parallellt! När vi var klara körde jag igenom den ena (byten i 8a) med Otto och sen satte jag upp något som i alla fall påminde om sekvensen där vi diskade oss i hoppklassen i söndags - hopp, böjd tunnel, hopp. Till slut fick jag till det, för problemet där var nog min handling-osäkerhet, helt klart. Lazer fick faktiskt vila, för när jag var klar med Otto var klockan närmare 21 och jag var lite trött. Gårdagen blev inte som planerat på jobbet heller, vilket gjorde att den mentala tröttheten var påtaglig...
Idag är husse på möte och jag har fortsatt på det effektiva spåret. Först koppelträningspromenad med Lazer (ibland börjar jag undra om det lilla svarta yrvädret någonsin ska lära sig att gå i koppel, men sen kommer de där stunderna när det ändå känns som det finns hopp) och lite slalom och ligg-träning när vi kom hem igen. Fick städa gräsmattan lite först dock... Sen var det Hampus tur, han fick en promenad på tuman-tass med matte. In med honom och ut med Otto, där började jag med slalom och platsliggning, sen in och byta kläder och ut och springa, ca 3,5 km fick vi ihop här hemma också - fast med pannlampa. Känns bra att hundarna fått en ordentlig dos vardera av min tid ikväll! Tvättmaskin och torktumlare sköter sig ju till stor del själv (men nu finns det en hög att vika, fast det får nog bli imorgon). Nu återstår lite föreningsarbete och sen är det frågan om det blir en stund i TV-soffan eller sängen med den första i högen av deckare jag fick av K i somras.
Det är bara att konstatera att det är bra för mig att ha ett träningsprogram att följa, om än enkelt...
Frosten har slagit till med full kraft, igår och imorse var det skrapa bilrutor som gällde. Dahliorna är nu bortom all räddning så i helgen får jag försöka hinna med att gräva upp knölarna för vinterförvaring. Hann fota lite innan men bilderna får jag lägga upp en annan dag. Måste leta fram "höstkängorna" så jag slipper frysa om fötterna på morgnarna på vägen till jobbet.
Läst och lyssnat
Så, nu ska jag ta mig samman och skriva några rader om mina senaste "intagna" böcker!
Läst och kämpat väldigt länge har jag ju gjort med David Wroblewskis Berättelsen om Edgar. Jag hade väldigt väldigt svårt att komma in i denna bok och blev inte riktigt klok på varför. Den kändes välskriven men ändå ointressant på något märkligt sätt. Jag fick ju boken i sommarens pocketbyte och jag förstår ju hur min bokvän tänkte eftersom boken handlar om en familj som föder upp och tränar hundar, men kanske var det just de omfattande beskrivningarna av kennelverksamheten, träningen osv som gjorde att det gick så trögt för mig? Någonstans halvvägs genom boken, när Edgar rymmer hemifrån, började jag få upp intresset lite - då kändes det som att det började hända lite saker, efter att första halvan mest varit en transportsträcka. För att citera någon, jag tror det var Lazers mammas matte K: En bra bok ska man hela tiden vilja vända sida i för att få se hur det går. Den känslan ville inte infinna sig här. Eftersom jag heller inte hört talas om boken tidigare så började jag även rota fram lite recensioner på nätet och dessa var milt sagt skiftande, allt från totala sågningar till hyllningar. Bland sågningarna var det en recensent som konstaterade något i stil med att "det finns litteratur och det finns text, och bokformen är ingen garanti för att det man läser är litteratur, däremot kan man stöta på litteratur i kortform t.ex. på lappar i tvättstugor". Behöver jag säga att den här boken ansågs vara text? ;-)
Hursomhelst, historien handlar om familjen som driver kenneln och framför allt sonen Edgar som är stum sedan födseln. En bit in i berättelsen dyker hans farbror upp och tillvaron på gården stökas till rejält, inte minst när Edgars far dör under, som man som läsare får antytt, något oklara omständigheter. Så sker olyckan som gör att Edgar rymmer hemifrån och där tycker jag berättelsen får lite fart, som sagt. Slutet känns dock rätt rörigt (eller så var det jag som bara ville bli färdig med boken?) och jag tycker att det är en del obesvarade frågor som hänger i luften - varför blev det som det blev...?
Den andra bok jag har tagit in på sistone, var i form av ljudbok. Anne Holts Presidentens val. Anne Holt är en författare där jag frångått min normala ordning att faktiskt läsa böcker i kronologisk ordning och nu slumpade det sig så att jag ramlade in i vad som var tredje boken med Inger Johanne Vik som huvudperson. Den gamla hjältinnan Hanne Wilhelmsen figurerar dock i hög grad även i denna bok. Storyn går i grunden ut på att USA har valt sin första kvinnliga president, och med norskt ursprung ska hon givetvis göra statsbesök i Norge. Och försvinner under mystiska omständigheter. Naturligtvis blir det en spännande jakt för att finna presidenten. Lite småstökigt kan jag uppleva det då det är ganska många stickspår, som i slutänden naturligtvis vävs ihop och ger förklaringen till hur det "blev som det blev". En klar skillnad mot ovannämnda bok alltså. Det enda jag möjligtvis saknade (kanske lyssnade jag dåligt på slutet?) var varför presidenten gör vad jag tror är det val som åsyftas i titeln... För att inte skapa spoilervarning för den som inte läst boken så ska jag inte gå in på vad som händer, men lite förvirrad blev jag. Nåja, inte värre än efter och under historien om Edgar i alla fall! Anne Holt skriver bra och jag rekommenderar hennes böcker varmt, åtminstone de jag har läst. Tror det är dags att ta ett tag även med den serien och läsa om den i rätt ordning...
Läst och kämpat väldigt länge har jag ju gjort med David Wroblewskis Berättelsen om Edgar. Jag hade väldigt väldigt svårt att komma in i denna bok och blev inte riktigt klok på varför. Den kändes välskriven men ändå ointressant på något märkligt sätt. Jag fick ju boken i sommarens pocketbyte och jag förstår ju hur min bokvän tänkte eftersom boken handlar om en familj som föder upp och tränar hundar, men kanske var det just de omfattande beskrivningarna av kennelverksamheten, träningen osv som gjorde att det gick så trögt för mig? Någonstans halvvägs genom boken, när Edgar rymmer hemifrån, började jag få upp intresset lite - då kändes det som att det började hända lite saker, efter att första halvan mest varit en transportsträcka. För att citera någon, jag tror det var Lazers mammas matte K: En bra bok ska man hela tiden vilja vända sida i för att få se hur det går. Den känslan ville inte infinna sig här. Eftersom jag heller inte hört talas om boken tidigare så började jag även rota fram lite recensioner på nätet och dessa var milt sagt skiftande, allt från totala sågningar till hyllningar. Bland sågningarna var det en recensent som konstaterade något i stil med att "det finns litteratur och det finns text, och bokformen är ingen garanti för att det man läser är litteratur, däremot kan man stöta på litteratur i kortform t.ex. på lappar i tvättstugor". Behöver jag säga att den här boken ansågs vara text? ;-)
Hursomhelst, historien handlar om familjen som driver kenneln och framför allt sonen Edgar som är stum sedan födseln. En bit in i berättelsen dyker hans farbror upp och tillvaron på gården stökas till rejält, inte minst när Edgars far dör under, som man som läsare får antytt, något oklara omständigheter. Så sker olyckan som gör att Edgar rymmer hemifrån och där tycker jag berättelsen får lite fart, som sagt. Slutet känns dock rätt rörigt (eller så var det jag som bara ville bli färdig med boken?) och jag tycker att det är en del obesvarade frågor som hänger i luften - varför blev det som det blev...?
Den andra bok jag har tagit in på sistone, var i form av ljudbok. Anne Holts Presidentens val. Anne Holt är en författare där jag frångått min normala ordning att faktiskt läsa böcker i kronologisk ordning och nu slumpade det sig så att jag ramlade in i vad som var tredje boken med Inger Johanne Vik som huvudperson. Den gamla hjältinnan Hanne Wilhelmsen figurerar dock i hög grad även i denna bok. Storyn går i grunden ut på att USA har valt sin första kvinnliga president, och med norskt ursprung ska hon givetvis göra statsbesök i Norge. Och försvinner under mystiska omständigheter. Naturligtvis blir det en spännande jakt för att finna presidenten. Lite småstökigt kan jag uppleva det då det är ganska många stickspår, som i slutänden naturligtvis vävs ihop och ger förklaringen till hur det "blev som det blev". En klar skillnad mot ovannämnda bok alltså. Det enda jag möjligtvis saknade (kanske lyssnade jag dåligt på slutet?) var varför presidenten gör vad jag tror är det val som åsyftas i titeln... För att inte skapa spoilervarning för den som inte läst boken så ska jag inte gå in på vad som händer, men lite förvirrad blev jag. Nåja, inte värre än efter och under historien om Edgar i alla fall! Anne Holt skriver bra och jag rekommenderar hennes böcker varmt, åtminstone de jag har läst. Tror det är dags att ta ett tag även med den serien och läsa om den i rätt ordning...
måndag, oktober 11, 2010
Hundhelg
Den här helgen har jag helt och fullt ägnat åt hunderi - med EGNA hundar. På något vis känns det som att jag väldigt ofta håller på med tävlingar osv, men när jag tittar i kalendern så är det egentligen inte så "illa" som det verkar. September månad försvann dock i någon slags dimma...
I torsdags hade vi sista deltävlingen i KM:et på klubben. KM går i öppen klass så alla tävlar mot alla. I large var det så gott som avgjort redan, eftersom M med H hade en rejäl poängmässig ledning. På delad andraplats låg jag och Otto samt BM med S. När kvällen var över hade vi petats ner till en delad tredjeplats, in på andra rusade nämligen L med T som vann båda loppen! Synd att hon missat alla tidigare deltävlingar pga skola m.m. - annars hade det kanske varit lite match om segern.
I lördags var det dags för träning i skogen, den här gången ägnade vi oss åt spår uppe på Söderåsen. Det var en delvis helt fantastiskt fin skog, blandad med hygge... Först ut var K med S, som var lite tveksam förra gången vi spårade. Den här gången fattade dock tiken galoppen och spårade SÅ fint! Extra kul var det då spåret på ett ställe gick i djup mossa så det gick verkligen att se var K hade gått när hon la ut spåret. Jag blir varm i hjärtat när det går bra för nya hundar (och förare), så är det bara! Vi var extra noga med vindriktningen och kanske bidrog det till resultatet?
Lazer fick prova att spåra på hygget (med vinden lite snett i ryggen) och det var inga problem för hans del. Han är lite "yvig" i sitt spårarbete men det tror jag kommer blir bättre i takt med erfarenhet och ligg-tider. Än så länge håller vi oss till spår på ca halvtimmen, ser en viss risk i att om man börjar låta spåren ligga 60-90 minuter innan vi tagit oss igenom appellen (där det är 40-50 minuter liggtid, för er som ev. inte vet det), så kanske han blir ännu "yvigare" om han blivit van vid ett äldre spår... Jag vet inte, men det är en farhåga jag har. Fram till slutet kom vi och nu blev jag ÄNNU mer varm i hjärtat - han gick förbi spårapporten en liten bit, bromsade in och vände tillbaka till den och gjorde "nosdutt"-markering. Än så länge tar jag att han inte tar upp pinnen i munnen, bara han markerar! För säkerhets skull var favvoleksaken utlagd några meter senare men den fick C äran att hämta in istället, jag avslutade nöjt vid pinnen!!
C & G fick lite oväntade störningar i spåret då en söndagspromenerande familj med hund dök upp... Här märktes det att G är mer sök- än spårhund, men han löste det hela till slut och kom runt. Härligt.
Att vädret sen var alldeles strålande (om än lite blåsigt) gjorde ju inte saken sämre. Jag hade absolut ingen längtan hem till dammsugare etc utan tog en promenad i skogen med Hampus och Lazer. (Otto var med husse på jaktliga äventyr) Sen körde jag hem och städade bilen (vilket var välbehövligt), innan jag insåg att vissa inomhusaktiviteter nog var nödvändiga - t.ex. att handla lite mat... Hade dessutom ett par glasögon att hämta, ibland ska man ju ha lite tur. Krockade med en kollega för några veckor sedan och kvaddade glasögonbågarna rejält, turligt nog köpte jag ju 2 par när jag bytte i augusti i fjol. Dessutom tog jag en sån där tilläggsförsäkring, så det nya paret blev det billigaste jag någonsin hämtat ut - 125 kr i självrisk + 95 kr för en ny försäkring...!
En sväng in på Ikea blev det också, hade ett litet (hrm) olycksfall i samband med disken häromdagen så det fick bli lite nya kaffemuggar bl.a! Vidare till Ica Maxi och hem och laga mat... Sen var den dagen slut.
Igår var det agilitytävling i Falkenberg. Eftersom jag funderat en del på det här med att "göra tävling så likt träning som möjligt" så tog jag med Hampus och Lazer som maskotar (och så fick husse jobba hemma "i lugn o ro"). Nu gjorde detta ingen omedelbar skillnad för resultatet. I agilityklass så började banan med ett 2-hinders staket (finns säkert något snyggare uttryck för det, jag är inte nördig nog), balans och tunnel kom sedan rakt efter varandra och från tunneln skulle man nästan helt om tillbaka mot ett hopphinder. Här har vi ett problem - när Otto kommer i hög fart ur tunnel och inte ser vart han ska ta vägen. Och dessutom stänger öronen! Jag har sett dessa tendenser tidigare och tränade faktiskt just på det i veckan. Ut i publiken en sväng, tillbaka in på banan, hoppar 2 hinder och drar upp på A:et som INTE var rätt. Tack och hej och ut från banan, lyssnar man inte, får man inte köra vidare...
I hoppklassen gick det bättre, i alla fall 7 hinder innan disk. Efter hinder 3 fanns en liten risk att en tunnel (som var nr 17) kunde vara lite inbjudande. Detta löste vi om inte "galant" så i alla fall klart acceptabelt. Efter det en accelerationssträcka med hopp-kort tunnel-långhopp-hopp innan man istället för det hopphinder som stod "rakt fram" skulle in i den bortre öppningen på en böjd tunnel som låg till vänster om hopphindren, "mellan dem" så att säga men vid sidan av. Det var alltså hinder nr 8. Och jag lyckades få stopp på Otto och in i tunneln - MEN sen hände något, jag vet inte riktigt vad, som gjorde att han vände i tunneln (han har väl ALDRIG vänt i en tunnel?!) och kom ut igen och då stod jag riktad mot nr 7 "baklänges"... Tjo och hej och över fel hinder från fel håll. Troligen, för jag kände mig osäker redan på banvandringen, var jag tveksam i min placering utanför tunneln, vilket Otto antagligen märkte av. Eftersom han faktiskt hoppade i den riktning jag "pekade" så var den här disken ingen anledning att kliva av plan, utan vi körde på. Och riktigt hyggligt gick det. Ingången till slalom var trixig så där hade vi fått en vägran (om vi inte redan varit diskade) och efter den där tunneln som var nr 17 var tydligen långhoppet - på tvären - väldigt inbjudande... OK, där hade jag börjat slarva lite i min handling också, det var ju ändå kört. Men den där första biten, den kändes faktiskt riktigt bra!
Hem, fixa lite mat, köra lite dammsugare, vika lite tvätt - och sen slocknade vi framför tvn hela gänget. En bra helg, på det hela taget.
I torsdags hade vi sista deltävlingen i KM:et på klubben. KM går i öppen klass så alla tävlar mot alla. I large var det så gott som avgjort redan, eftersom M med H hade en rejäl poängmässig ledning. På delad andraplats låg jag och Otto samt BM med S. När kvällen var över hade vi petats ner till en delad tredjeplats, in på andra rusade nämligen L med T som vann båda loppen! Synd att hon missat alla tidigare deltävlingar pga skola m.m. - annars hade det kanske varit lite match om segern.
I lördags var det dags för träning i skogen, den här gången ägnade vi oss åt spår uppe på Söderåsen. Det var en delvis helt fantastiskt fin skog, blandad med hygge... Först ut var K med S, som var lite tveksam förra gången vi spårade. Den här gången fattade dock tiken galoppen och spårade SÅ fint! Extra kul var det då spåret på ett ställe gick i djup mossa så det gick verkligen att se var K hade gått när hon la ut spåret. Jag blir varm i hjärtat när det går bra för nya hundar (och förare), så är det bara! Vi var extra noga med vindriktningen och kanske bidrog det till resultatet?
Lazer fick prova att spåra på hygget (med vinden lite snett i ryggen) och det var inga problem för hans del. Han är lite "yvig" i sitt spårarbete men det tror jag kommer blir bättre i takt med erfarenhet och ligg-tider. Än så länge håller vi oss till spår på ca halvtimmen, ser en viss risk i att om man börjar låta spåren ligga 60-90 minuter innan vi tagit oss igenom appellen (där det är 40-50 minuter liggtid, för er som ev. inte vet det), så kanske han blir ännu "yvigare" om han blivit van vid ett äldre spår... Jag vet inte, men det är en farhåga jag har. Fram till slutet kom vi och nu blev jag ÄNNU mer varm i hjärtat - han gick förbi spårapporten en liten bit, bromsade in och vände tillbaka till den och gjorde "nosdutt"-markering. Än så länge tar jag att han inte tar upp pinnen i munnen, bara han markerar! För säkerhets skull var favvoleksaken utlagd några meter senare men den fick C äran att hämta in istället, jag avslutade nöjt vid pinnen!!
C & G fick lite oväntade störningar i spåret då en söndagspromenerande familj med hund dök upp... Här märktes det att G är mer sök- än spårhund, men han löste det hela till slut och kom runt. Härligt.
Att vädret sen var alldeles strålande (om än lite blåsigt) gjorde ju inte saken sämre. Jag hade absolut ingen längtan hem till dammsugare etc utan tog en promenad i skogen med Hampus och Lazer. (Otto var med husse på jaktliga äventyr) Sen körde jag hem och städade bilen (vilket var välbehövligt), innan jag insåg att vissa inomhusaktiviteter nog var nödvändiga - t.ex. att handla lite mat... Hade dessutom ett par glasögon att hämta, ibland ska man ju ha lite tur. Krockade med en kollega för några veckor sedan och kvaddade glasögonbågarna rejält, turligt nog köpte jag ju 2 par när jag bytte i augusti i fjol. Dessutom tog jag en sån där tilläggsförsäkring, så det nya paret blev det billigaste jag någonsin hämtat ut - 125 kr i självrisk + 95 kr för en ny försäkring...!
En sväng in på Ikea blev det också, hade ett litet (hrm) olycksfall i samband med disken häromdagen så det fick bli lite nya kaffemuggar bl.a! Vidare till Ica Maxi och hem och laga mat... Sen var den dagen slut.
Igår var det agilitytävling i Falkenberg. Eftersom jag funderat en del på det här med att "göra tävling så likt träning som möjligt" så tog jag med Hampus och Lazer som maskotar (och så fick husse jobba hemma "i lugn o ro"). Nu gjorde detta ingen omedelbar skillnad för resultatet. I agilityklass så började banan med ett 2-hinders staket (finns säkert något snyggare uttryck för det, jag är inte nördig nog), balans och tunnel kom sedan rakt efter varandra och från tunneln skulle man nästan helt om tillbaka mot ett hopphinder. Här har vi ett problem - när Otto kommer i hög fart ur tunnel och inte ser vart han ska ta vägen. Och dessutom stänger öronen! Jag har sett dessa tendenser tidigare och tränade faktiskt just på det i veckan. Ut i publiken en sväng, tillbaka in på banan, hoppar 2 hinder och drar upp på A:et som INTE var rätt. Tack och hej och ut från banan, lyssnar man inte, får man inte köra vidare...
I hoppklassen gick det bättre, i alla fall 7 hinder innan disk. Efter hinder 3 fanns en liten risk att en tunnel (som var nr 17) kunde vara lite inbjudande. Detta löste vi om inte "galant" så i alla fall klart acceptabelt. Efter det en accelerationssträcka med hopp-kort tunnel-långhopp-hopp innan man istället för det hopphinder som stod "rakt fram" skulle in i den bortre öppningen på en böjd tunnel som låg till vänster om hopphindren, "mellan dem" så att säga men vid sidan av. Det var alltså hinder nr 8. Och jag lyckades få stopp på Otto och in i tunneln - MEN sen hände något, jag vet inte riktigt vad, som gjorde att han vände i tunneln (han har väl ALDRIG vänt i en tunnel?!) och kom ut igen och då stod jag riktad mot nr 7 "baklänges"... Tjo och hej och över fel hinder från fel håll. Troligen, för jag kände mig osäker redan på banvandringen, var jag tveksam i min placering utanför tunneln, vilket Otto antagligen märkte av. Eftersom han faktiskt hoppade i den riktning jag "pekade" så var den här disken ingen anledning att kliva av plan, utan vi körde på. Och riktigt hyggligt gick det. Ingången till slalom var trixig så där hade vi fått en vägran (om vi inte redan varit diskade) och efter den där tunneln som var nr 17 var tydligen långhoppet - på tvären - väldigt inbjudande... OK, där hade jag börjat slarva lite i min handling också, det var ju ändå kört. Men den där första biten, den kändes faktiskt riktigt bra!
Hem, fixa lite mat, köra lite dammsugare, vika lite tvätt - och sen slocknade vi framför tvn hela gänget. En bra helg, på det hela taget.
tisdag, oktober 05, 2010
Lite bloggtorka
...betyder inte att inget händer, utan snarare tvärtom, det är fullt upp hela tiden så jag hinner inte skriva. Eftersom jag hävdar att det ska vara roligt att blogga så tänker jag inte känna dåligt samvete för att jag inget skriver - dessutom verkar jag (med tanke på kommentarsfrekvensen på de flesta inlägg som är obefintlig) inte ha så många läsare som saknar mig... OK, nu skriver jag ju egentligen mest för min egen skull, för att fylla behovet av att få ur mig en massa ord, men ändå. Det hade varit kul att veta om det är några fler än Lotta, mialena, J, Lime och Agnetha som läser vad jag skriver... Jag TROR att det är det...
Förra veckan rasade förbi i ett fruktansvärt tempo men i fredags hade jag (och husse) tagit semester. Dels startar ju rådjursjakten den 1 oktober, men vi hade också planerat in att göra en utflykt med husvagnen till Ölands skördefest på en liten minisemester. Vi visste väl inte riktigt vad detta "spektakel" skulle innebära men oj... Det var mer folk än vad det var mitt i semestern i juli månad, kändes det som i alla fall! Lite bilder och mer funderingar kring detta kommer senare.
Två böcker har jag läst ut den senaste veckan också. Berättelsen om Edgar som jag nämnt tidigare har det tagit mig lång tid att ta mig igenom. En tegelsten på 600 sidor. Mer funderingar kring den kommer också senare. Eftersom det gick så trögt kan jag bara konstatera att de recensioner jag letade upp på nätet var milt sagt varierande i sina omdömen. Dessutom har jag lyssnat mig igenom, som CD-bok (delvis på vägen hem från Sthlms-trakten förra helgen), Anne Holts Presidentens val. Jag lovar att återkomma om den också.
Förra veckan rasade förbi i ett fruktansvärt tempo men i fredags hade jag (och husse) tagit semester. Dels startar ju rådjursjakten den 1 oktober, men vi hade också planerat in att göra en utflykt med husvagnen till Ölands skördefest på en liten minisemester. Vi visste väl inte riktigt vad detta "spektakel" skulle innebära men oj... Det var mer folk än vad det var mitt i semestern i juli månad, kändes det som i alla fall! Lite bilder och mer funderingar kring detta kommer senare.
Två böcker har jag läst ut den senaste veckan också. Berättelsen om Edgar som jag nämnt tidigare har det tagit mig lång tid att ta mig igenom. En tegelsten på 600 sidor. Mer funderingar kring den kommer också senare. Eftersom det gick så trögt kan jag bara konstatera att de recensioner jag letade upp på nätet var milt sagt varierande i sina omdömen. Dessutom har jag lyssnat mig igenom, som CD-bok (delvis på vägen hem från Sthlms-trakten förra helgen), Anne Holts Presidentens val. Jag lovar att återkomma om den också.
tisdag, september 28, 2010
En vecka - drygt...
Kan bara konstatera att jag inte varit inne i datorn hemma på en vecka när jag sparkade igång den igår (tur att det finns webbmail). Dagarna går med fullt upp på jobbet och kurser och träning och annat på kvällarna. Orkar helt enkelt inte sätta mig vid datorn på kvällarna.
I helgen var jag i Stockholm, eller egentligen i Sollentuna, Vallentuna och Tyresö om man ska vara petig. Själva Hufvudstaden satte jag inte foten i! En utflykt utan tidssatta aktiviteter, vilket var riktigt skönt - blev sovmorgon både lördag och söndag. Det var jag, Hampus och Lazer som åkte upp - husse blev hemma med Otto. Huvudsyftet med resan var, förutom att träffa föräldrar och bror med familj, att avsluta min kanotplatshyra i den gamla kanotklubben. För något år sedan införde man "arbetsplikt" för att få hyra plats och det är ju praktiskt omöjligt för mig som bor 55 mil bort. För tillfället ligger alltså min gamla tävlingskanot på tomten hemma hos föräldrarna. Har varit i kontakt med närmaste skånska klubb men det är ju inte många klubbar som är intresserade av att hyra ut en "förvaringsplats", de vill ha aktiva medlemmar vilket jag ju i o f s förstår. Det hade ju varit kul att ta sig ut och plaska lite när vädret är vackert - men var ska jag hitta tiden?!
I söndags lämnade jag föräldrahemmet på förmiddagen och tog en lååång omväg (åtminstone tidsmässigt) på vägen tillbaka till Skåne och hälsade på min "gamla" klubb Tyresö BK. Jag är ju fortfarande medlem i o f s men det var bra länge sen jag var där. I förra veckan fick jag nys om att det skulle vara tävling vilket ju ökade "vitsen" med att åka dit. Det var många gamla kända ansikten, både väntade och oväntade, och även en hel del nya... Det där snacket om att "det är ju bara samma folk som gör saker" tror jag faktiskt inte riktigt på - när man varit bort några år så här så blir det uppenbart att det dyker upp nya intresserade medlemmar! Sen finns ju ofta den där kärnan av "samma människor" kvar... När "krutröken" lagt sig var M med S (länk finns i blogglistan här till höger) uppflyttad till elitspår - grattis! Eftersom det blev så spännande blev jag kvar till "the bitter end" vilket var typ 2 timmar mer än jag tänkt mig...
Vidare på vägen söderut stannade jag i Nyköping hos "mialena" (också länk i blogglistan till höger) och fikade lite. Hem kom jag alltså inte så tidigt som jag planerat, men det var en trevlig liten utflykt.
Den här veckan blir minst sagt lika hektisk både jobb- och fritidsmässigt. Pust... måste verkligen ta och se över det här med mina uppdrag...
I helgen var jag i Stockholm, eller egentligen i Sollentuna, Vallentuna och Tyresö om man ska vara petig. Själva Hufvudstaden satte jag inte foten i! En utflykt utan tidssatta aktiviteter, vilket var riktigt skönt - blev sovmorgon både lördag och söndag. Det var jag, Hampus och Lazer som åkte upp - husse blev hemma med Otto. Huvudsyftet med resan var, förutom att träffa föräldrar och bror med familj, att avsluta min kanotplatshyra i den gamla kanotklubben. För något år sedan införde man "arbetsplikt" för att få hyra plats och det är ju praktiskt omöjligt för mig som bor 55 mil bort. För tillfället ligger alltså min gamla tävlingskanot på tomten hemma hos föräldrarna. Har varit i kontakt med närmaste skånska klubb men det är ju inte många klubbar som är intresserade av att hyra ut en "förvaringsplats", de vill ha aktiva medlemmar vilket jag ju i o f s förstår. Det hade ju varit kul att ta sig ut och plaska lite när vädret är vackert - men var ska jag hitta tiden?!
I söndags lämnade jag föräldrahemmet på förmiddagen och tog en lååång omväg (åtminstone tidsmässigt) på vägen tillbaka till Skåne och hälsade på min "gamla" klubb Tyresö BK. Jag är ju fortfarande medlem i o f s men det var bra länge sen jag var där. I förra veckan fick jag nys om att det skulle vara tävling vilket ju ökade "vitsen" med att åka dit. Det var många gamla kända ansikten, både väntade och oväntade, och även en hel del nya... Det där snacket om att "det är ju bara samma folk som gör saker" tror jag faktiskt inte riktigt på - när man varit bort några år så här så blir det uppenbart att det dyker upp nya intresserade medlemmar! Sen finns ju ofta den där kärnan av "samma människor" kvar... När "krutröken" lagt sig var M med S (länk finns i blogglistan här till höger) uppflyttad till elitspår - grattis! Eftersom det blev så spännande blev jag kvar till "the bitter end" vilket var typ 2 timmar mer än jag tänkt mig...
Vidare på vägen söderut stannade jag i Nyköping hos "mialena" (också länk i blogglistan till höger) och fikade lite. Hem kom jag alltså inte så tidigt som jag planerat, men det var en trevlig liten utflykt.
Den här veckan blir minst sagt lika hektisk både jobb- och fritidsmässigt. Pust... måste verkligen ta och se över det här med mina uppdrag...
söndag, september 19, 2010
Disk, disk...
Jaha - då har det gått några dagar igen...
I torsdags var det sedvanlig "torsdagsträning" och vi byggde en bana (klass II)... Otto var ungefär som vanligt dvs "yvig" första varvet och lite mer samlad andra. När han är mer säker på vart han ska så går det ju så klart bättre. Problemet är ju att på tävling har man aldrig nån "andra chans"!!! Plockade ut Lazer lite mot slutet också så han fick springa lite "hinderstöd" men då kom regnet så möjligheterna att lura träningskamraterna att hjälpa till med "framåtsändande" minskade dramatiskt. Nu pratar jag om agility-framåtsändande alltså, inte högre- och elitklassmomentet i bruks. :-)
I fredags drabbades jag och många andra pendlare återigen av den, som det verkar, allt mer havererande infrastrukturen i de skånska järnvägarna. Växelfel i Helsingborg och sträckan Lund-Ramlösa som normalt ska ta 25 min med det tåg jag tog, tog en timme. Dessutom fick vi byta tåg i Landskrona för pga köbildningen in till Hbg pga växelfelet, togs det tåget ur trafik. Mitt i rusningstid kan jag inte låta bli att undra lite "hur tänkte dom nu" för nästa tåg var ju inte precis tomt det heller...? Jaja, fram kom jag ju til slut. Och iväg på "diskussionskväll" för nu har jag läst en "fackbok" igen - deltagande i en läscirkel var liksom inträdesbiljetten till kvällen i fredags. Boken var Ingrid Tappers "Hundars rädslor och aggressioner". Helt klart en av de bästa böcker jag har läst om hundars mentalitet! Som H, vår cirkelledare konstaterade, "den var så enkel". Jag skulle utan att tveka kunna sätta denna bok i händerna på ganska nya hundägare, vilket man inte kan säga om all hundlitteratur. Bland styrkorna i boken finns ett antal "fallbeskrivningar" - och de slutar inte alla lyckligt. Inte minst författarens berättelse om den egna hund, som pga aggressioner (mot människa) till slut fick "åka till hundhimlen". Det finns "hopplösa fall" och det är inte alltid ägaren det är fel på. Att en person som har så stor erfarenhet kan "misslyckas" - det borde kunna vara en tröst för den där första- eller andrahundsägaren som har "försökt allt". Sen finns det ju givetvis fall där hund och ägare inte passar ihop helt enkelt, men det är något annat. Eller där det faktiskt är ägaren som är problemet. Hur som helst - läs den! Egentligen tycker jag inte riktigt om att "sträckläsa" sån här litteratur men det går hur bra som helst med denna bok. Fredagskvällen handlade alltså om att i en lite mindre grupp diskutera de ämnen som boken handlade om. Jag kom hem och var nog ganska... lyrisk.
Igår, lördag, var det dags för föreläsning i större forum med samma författare. Nu blev det en heldag med hundens ursprung, relationen människa-hund, lite "repris från gårdagen" för oss som varit med på fredagen om detta med rädslor och aggressioner samt sist men inte minst, mentalbeskrivning och skillnaderna mellan raser i mentalitet. Vissa av spindeldiagrammen är lite skrämmande att se... OK, vissa raser (icke-SBK-raser) har ju väldigt få individer som är beskrivna men man får ju förmoda att de som faktiskt är beskrivna, är det för att de har intresserade uppfödare och/eller ägare, eller att ägaren vill tävla bruks. På något vis får jag en känsla av att det knappast är de sämsta individerna som kommer till beskrivning i de raserna. Sen finns det ju SBK-raser där man också kan fundera lite på - är det detta man vill ha i en arbetande ras...?
Husse hade hand om hundflocken medan jag förkovrade mig, men efter en heldag i "skolbänken" behövde jag verkligen röra på mig så det blev promenader med både Hampus & Otto samt Lazer, när jag kom hem.
Idag bar det av till Eslöv för agilitytävling. När jag kom dit hade klass 2 redan börjat och vårt för dagen enda deltagande klass 2-ekipage hade hunnit diska sig i sitt första lopp, vilket dessvärre upprepades i det andra. För egen del fick jag lite lätt ångest när jag stått och tittat på ca 10 hundar (hade ett sent startnummer) och ca hälften sprang under däcket som var hinder nr 1. Det var ett däck med fäste "rakt ner" istället för snett utåt sidorna som vi har på klubben. När det väl var min tur så gjorde Otto precis det - dvs sprang under. Jag lyckades dock få stopp på honom (bra!) innan han tog hinder nr 2, gick tillbaka och startade om. Men nu tillsammans med honom för att försöka "säkra" däcket, vilket gjorde att min handling plötsligt var nånstans på plan C... Det gick ändå hyggligt fram till balansen som var hinder nr 6, där var jag nog inte riktigt med och han hoppades kontaktfältet på nerfarten. Eftersom jag redan hade vägran + en massa tappad tid började min hjärna ifrågasätta om jag verkligen skulle köra vidare eller om jag skulle ta om balansen. Medan jag funderade så hann Otto ta hinder nr 7 åt rätt håll - och tillbaka igen... Disk... Efter lite trassel i slalom och fel väg ut ur en tunnel så tyckte jag att vi gjort vårt på den banan för dagen, och gick ut. Trots slalomstrulet m.m. så stannade han kvar på banan och drog inte ut i något tält för att kolla om där var någon som var roligare än en småsur matte. (bra nr 2!). Man får leta efter de "braiga" sakerna!
Under tiden som jag höll på med agilityklassen så var våra small-hundsförare inne i hoppklass och där gick det riktigt bra för C som slutade på en sjätteplats och med en pinne. Grattis!
När det var min tur på hoppklassbanan så blev det 3 hinder, sen bestämde sig Otto för att hopphindret som var "rakt fram" var roligare än tunneln som matte pekade på och vrålade om. Disk nr 2... Dessutom fick han där för sig att gå och hälsa på domaren, när han blåste disken. Hm, kändes lite som att Otto är lite för van vid att när nån står och visslar i visselpipa på plan så kan det vara husse! (Han dömer ju ganska ofta våra klubbtävlingar) Enligt principen "lyssnar man inte, får man inte köra vidare" gick jag alltså av banan efter 3 hinder. Hm. Här har jag lite svårare att hitta något bra. Ja, det skulle väl vara att han satt kvar i starten och väntade på startsignal, då!
Hemma igen säckade jag ihop i soffan en stund... sen tog jag ut Lazer för att träna lite - slalom, ligg, spårapporter... Det är något jag vill med de där träpinnarna, så mycket har han fattat.
Nu återstår lite sånt där världsligt som att köra dammsugare och vika lite (mycket) tvätt. Har en jättehög i tvättstugan...
Och röstat, det har jag redan gjort tidigare i veckan.
I torsdags var det sedvanlig "torsdagsträning" och vi byggde en bana (klass II)... Otto var ungefär som vanligt dvs "yvig" första varvet och lite mer samlad andra. När han är mer säker på vart han ska så går det ju så klart bättre. Problemet är ju att på tävling har man aldrig nån "andra chans"!!! Plockade ut Lazer lite mot slutet också så han fick springa lite "hinderstöd" men då kom regnet så möjligheterna att lura träningskamraterna att hjälpa till med "framåtsändande" minskade dramatiskt. Nu pratar jag om agility-framåtsändande alltså, inte högre- och elitklassmomentet i bruks. :-)
I fredags drabbades jag och många andra pendlare återigen av den, som det verkar, allt mer havererande infrastrukturen i de skånska järnvägarna. Växelfel i Helsingborg och sträckan Lund-Ramlösa som normalt ska ta 25 min med det tåg jag tog, tog en timme. Dessutom fick vi byta tåg i Landskrona för pga köbildningen in till Hbg pga växelfelet, togs det tåget ur trafik. Mitt i rusningstid kan jag inte låta bli att undra lite "hur tänkte dom nu" för nästa tåg var ju inte precis tomt det heller...? Jaja, fram kom jag ju til slut. Och iväg på "diskussionskväll" för nu har jag läst en "fackbok" igen - deltagande i en läscirkel var liksom inträdesbiljetten till kvällen i fredags. Boken var Ingrid Tappers "Hundars rädslor och aggressioner". Helt klart en av de bästa böcker jag har läst om hundars mentalitet! Som H, vår cirkelledare konstaterade, "den var så enkel". Jag skulle utan att tveka kunna sätta denna bok i händerna på ganska nya hundägare, vilket man inte kan säga om all hundlitteratur. Bland styrkorna i boken finns ett antal "fallbeskrivningar" - och de slutar inte alla lyckligt. Inte minst författarens berättelse om den egna hund, som pga aggressioner (mot människa) till slut fick "åka till hundhimlen". Det finns "hopplösa fall" och det är inte alltid ägaren det är fel på. Att en person som har så stor erfarenhet kan "misslyckas" - det borde kunna vara en tröst för den där första- eller andrahundsägaren som har "försökt allt". Sen finns det ju givetvis fall där hund och ägare inte passar ihop helt enkelt, men det är något annat. Eller där det faktiskt är ägaren som är problemet. Hur som helst - läs den! Egentligen tycker jag inte riktigt om att "sträckläsa" sån här litteratur men det går hur bra som helst med denna bok. Fredagskvällen handlade alltså om att i en lite mindre grupp diskutera de ämnen som boken handlade om. Jag kom hem och var nog ganska... lyrisk.
Igår, lördag, var det dags för föreläsning i större forum med samma författare. Nu blev det en heldag med hundens ursprung, relationen människa-hund, lite "repris från gårdagen" för oss som varit med på fredagen om detta med rädslor och aggressioner samt sist men inte minst, mentalbeskrivning och skillnaderna mellan raser i mentalitet. Vissa av spindeldiagrammen är lite skrämmande att se... OK, vissa raser (icke-SBK-raser) har ju väldigt få individer som är beskrivna men man får ju förmoda att de som faktiskt är beskrivna, är det för att de har intresserade uppfödare och/eller ägare, eller att ägaren vill tävla bruks. På något vis får jag en känsla av att det knappast är de sämsta individerna som kommer till beskrivning i de raserna. Sen finns det ju SBK-raser där man också kan fundera lite på - är det detta man vill ha i en arbetande ras...?
Husse hade hand om hundflocken medan jag förkovrade mig, men efter en heldag i "skolbänken" behövde jag verkligen röra på mig så det blev promenader med både Hampus & Otto samt Lazer, när jag kom hem.
Idag bar det av till Eslöv för agilitytävling. När jag kom dit hade klass 2 redan börjat och vårt för dagen enda deltagande klass 2-ekipage hade hunnit diska sig i sitt första lopp, vilket dessvärre upprepades i det andra. För egen del fick jag lite lätt ångest när jag stått och tittat på ca 10 hundar (hade ett sent startnummer) och ca hälften sprang under däcket som var hinder nr 1. Det var ett däck med fäste "rakt ner" istället för snett utåt sidorna som vi har på klubben. När det väl var min tur så gjorde Otto precis det - dvs sprang under. Jag lyckades dock få stopp på honom (bra!) innan han tog hinder nr 2, gick tillbaka och startade om. Men nu tillsammans med honom för att försöka "säkra" däcket, vilket gjorde att min handling plötsligt var nånstans på plan C... Det gick ändå hyggligt fram till balansen som var hinder nr 6, där var jag nog inte riktigt med och han hoppades kontaktfältet på nerfarten. Eftersom jag redan hade vägran + en massa tappad tid började min hjärna ifrågasätta om jag verkligen skulle köra vidare eller om jag skulle ta om balansen. Medan jag funderade så hann Otto ta hinder nr 7 åt rätt håll - och tillbaka igen... Disk... Efter lite trassel i slalom och fel väg ut ur en tunnel så tyckte jag att vi gjort vårt på den banan för dagen, och gick ut. Trots slalomstrulet m.m. så stannade han kvar på banan och drog inte ut i något tält för att kolla om där var någon som var roligare än en småsur matte. (bra nr 2!). Man får leta efter de "braiga" sakerna!
Under tiden som jag höll på med agilityklassen så var våra small-hundsförare inne i hoppklass och där gick det riktigt bra för C som slutade på en sjätteplats och med en pinne. Grattis!
När det var min tur på hoppklassbanan så blev det 3 hinder, sen bestämde sig Otto för att hopphindret som var "rakt fram" var roligare än tunneln som matte pekade på och vrålade om. Disk nr 2... Dessutom fick han där för sig att gå och hälsa på domaren, när han blåste disken. Hm, kändes lite som att Otto är lite för van vid att när nån står och visslar i visselpipa på plan så kan det vara husse! (Han dömer ju ganska ofta våra klubbtävlingar) Enligt principen "lyssnar man inte, får man inte köra vidare" gick jag alltså av banan efter 3 hinder. Hm. Här har jag lite svårare att hitta något bra. Ja, det skulle väl vara att han satt kvar i starten och väntade på startsignal, då!
Hemma igen säckade jag ihop i soffan en stund... sen tog jag ut Lazer för att träna lite - slalom, ligg, spårapporter... Det är något jag vill med de där träpinnarna, så mycket har han fattat.
Nu återstår lite sånt där världsligt som att köra dammsugare och vika lite (mycket) tvätt. Har en jättehög i tvättstugan...
Och röstat, det har jag redan gjort tidigare i veckan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
