När tiden inte räcker till så är en laptop bra att ha - då kan man skriva blogginlägg på tåget... :-)
Fullt upp från morgon till kväll både lördag och söndag, men bara roliga saker (nästan) så då är det ju inte direkt jobbigt!
Vi började i lördags med att åka på jaktmässa på Bosjökloster utanför Höör. Det är en rätt trevlig tillställning och ibland kan man göra något fynd – skor, kläder, något till hundarna. Miljön som sådan är inte helt fel att traska runt i under några timmar, och det brukar vara en del uppvisningar med (jakt)hundar osv. I år föreslog jag att Lazer skulle få följa med, vi brukar aldrig ta med hundarna på såna här tillställningar annars, men dels var det ett bra tillfälle till rejäl miljöträning (inkl skott ”på håll” åtminstone, eftersom där även är en hel del ”prova-på”- och uppvisningsskytte i den bortre delen av mässområdet) och dels ville jag köpa en spårsele, och att göra det utan att ha hunden med brukar jag inte lyckas så bra med.
Visa av tidigare års erfarenheter körde vi hemifrån 1½ timme innan mässan skulle öppna. Normalt sett tar det bara ca 1 timme att köra till Höör men det brukar alltid vara massiva köer in till mässan och, som jag sa, jag sitter hellre på parkeringen och väntar i en halvtimme, än 2 timmar i bilkö! Märkligt nog lyste köerna med sin frånvaro och jag hörde även andra besökare kommentera detta under dagen. Någonstans hade jag läst att polisen skulle göra särskilda insatser för att minimera köerna – exakt hur de bar sig åt är för mig en gåta för det finns bara en väg in till Bosjökloster så vitt jag vet?!
Eftersom vädret var vackert blev det 20 min stående i kö till kassan innan mässan öppnade istället för att sitta i bilen. Lazer tyckte det var vansinnigt tråkigt att stå stilla, han jobbade hårt för att försöka lära känna både människor och andra hundar runtomkring oss!
Vi jobbade oss igenom mässområdet och allehanda montrar men hittade inga egentliga ”fynd” och till slut stod vi på gränsen till ”skytteparken”. Vid det laget hade jag konstaterat att det var i alla fall inga som helst reaktioner på skotten på håll (och vi hade ofrivillig skotträning för några veckor sedan när vi var i skogen och tränade och det pågick skjutträning på det närliggande skyttebanan) så vi gick in på det området också. Först när vi stod nästan bredvid där det sköts lerduvor, kom det en liten ryckning i öronen. Vi kan nog lugnt konstatera att lillebror är skottfast! Hade han inte reagerat lite på DEN smällen, så hade han nog varit döv… Skönt att se att det gick bra och ett nyttigt ”träningstillfälle”.
Precis lagom när vi bestämt oss för att dra oss hemåt öppnades himlens portar och regnet började vräka ner. Och det räckte inte med regn, det kom hagel också. Riktigt äckligt tyckte Lazer. Vi hukade en stund utanför entrén – vid godisförsäljarna… Hrm.
På hemvägen stannade vi till på Teba och köpte spårsele, det blev en enkel modell ”till att börja med” så får vi se om jag satsar på något tjusigare senare. Vi gjorde också en mellanlandning hos C&J på ”prärien” utanför Ljungbyhed, det var någon insats B skulle göra med verktygen… En kopp kaffe och lite paj satt inte helt fel trots att vi hade mumsat grilltallrik på mässan.
Det var inte bara liten svart som var lite trött när vi kom hem – även husse och matte slocknade på varsin soffa en stund… Framåt kvällskvisten tog jag ut Hampus och Otto på en promenad och husse passade på att ensamhetsträna Lazer lite. Vi har konstaterat att vi måste ta tag i den biten också, han är ju lite bortskämd med att alltid ha sina äldre ”bröder” till hands!
Igår var det agilitytävling i Malmö, på Oxie BK. Det var bara klass 1 och tävlingen var upplagd så att man körde en storleksklass i taget. Jag hade alltså kunnat kört hem redan vid 11.30-tiden för då var jag klar, eftersom man började med Large. Eftersom våra small-förare C och L var lite oroliga för att inte hitta (L har haft problem att hitta till klubben ifråga tidigare) så möttes vi redan på morgonen och så körde de efter mig. Nyfiken som jag är blev jag kvar (när regnstänken inte blev mer än stänk) och tittade på deras agilityklass-lopp innan jag körde hem. Mina egna resultat var ”som vanligt” dvs 2 diskningar. I agilityklassbanan var det en sväng där man först skulle runt ett varv och först på ”andra varvet” vidare mot a-et som var mycket inbjudande redan vid första passagen av ett visst hopphinder… Trots att jag verkligen ”tänkte till” kring min placering så drog, inte helt oväntat, Otto upp på A-et direkt. Men det var ändå lite grann ”nära” att det höll – han slängde i alla fall en blick åt mitt håll innan han bestämde sig för att ”välja själv”. OK – ”jag hör dig men jag skiter i dig” betyder att vi inte kör vidare. I hoppklassen var det också ett hinder som var rätt inbjudande som var ”fel” just då och som Otto i o f s inte tog, men det blev en runda av banan och bl.a. hälsa på C & L MEN han kom tillbaka in igen och då tänkte jag ”äh, vi kör på, nu gjorde han ju ändå rätt som kom tillbaka”. Jag var helt övertygad om att vi redan var diskade. Det var vi dock tydligen inte, men eftersom jag kom helt fel så blev vi det när Otto tog hinder nr 1 ”baklänges”. DET kunde jag dock inte riktigt lasta honom för i den allmänna villervallan så det loppet körde vi klart. Och SOM han går, när han går bra. Återigen säger klubbkamraterna ”tänk om han kunde springa så där hela vägen”. Ja. Om inte om var... Jag vet ju att det finns kapacitet så den dagen allt stämmer på tävling, då blir vi riktigt farliga!
Hem, fixa mat, äta och iväg igen. Det kändes lite som att B tyckte att jag var galnare än vanligt, men han glömmer att det faktiskt händer att han jagar rådjur på dagen och vildsvin på kvällen…
Nu var det Lazers tur att få del av uppmärksamheten, ”skogsträningsgruppen” siktade på spår den här gången (vi var en kvinna ”kort” och det var lite osäkert om C skulle hinna eftersom han var på jobb). Lazer blev av naturliga skäl (kortast liggtid) först ut och fick inviga sin nya sele. Frågan är vem som tyckte det var skönast att inte ha något ”drag” runt halsen (tidigare har jag kört i ett vanligt ”fast” halsband), han eller jag…? I vissa eftersökskretsar är det vanligare att man kör med ett brett halsband än med sele, för då är det lättare att släppa hunden vid behov, men det känns ju inte så aktuellt här. Spåret hade jag lagt i en ”bokbacke” och det började lite ”risigt” (rester av någon tidigare avverkning/röjning?), vilket skapade lite problem och det blev lite ”fladdrigt” men efter ca 30 meter eller så fäste han ordentligt på spåret och då gick han som en liten dammsugare. Jag hade lagt ut en spårapport efter ca 90 meter och efter den med 15 meters mellanrum 2 olika favvistrasor som ”backup”. Något skulle han hitta, var tanken. J och M hängde på ca 10 meter bakom och samlade snitslar (de få jag lyckades sätta upp, bokar har inte så mycket ”låga” grenar). Klang och jubel när den lille svarte stannade till och började jobba intensivt vid spårapporten, och markerade den med en ”nosdutt”!!! Uppenbarligen gjorde badrumsträningen i förra veckan susen, vi ska fortsätta med det så kommer han säkert att ta upp apporten också men igår nöjde jag mig med – och hurrade över – att han markerade så tydligt! Vi tuffade faktiskt vidare till första favvisleksaken också så det blev ett riktigt kanonavslut. Den sista leksaken, och snitslarna, fick M hämta in åt oss. ROLIGT!
Sen kördes 2 hundar på spår, och 2 uppletanden. M håller på och förbereder sig inför jaktprov med L så C fick agera pippi-kastare och det är inte helt lätt upptäckte han. Sen kan man ju fundera på hur realistiskt det var med en fiskmås som damp ner bland granarna men det tror jag inte bekymrade L så mycket!! Vi avslutade det hela med att liten svart fick komma ut igen och göra lite markeringsövningar. Vis av erfarenheten från förra passet hade jag ju slöjdat mer fleeceflätor som jag stoppade i nävarna på C & J som gick ut ca 10 meter åt varsitt håll och så skickade jag Lazer till dem – hämta fleecefläta och sen ut och mumsa godis hos figge. Kul lek det här, sa Lazer!! Vi körde bara 2 skick åt vardera hållet, totalt 4, men han hade ju faktiskt gått ett spår innan. Är det något jag har insett att jag får passa mig med när det gäller den här lille hunden så är det att balansera hur mycket träning han faktiskt orkar. Eftersom han är så intensiv i allt han gör så fattar han nog inte riktigt själv ibland att han faktiskt är trött – och då gäller det att jag stoppar innan det händer!
2½ timmar i skogen var precis lagom, under den tiden stack husse iväg åt sitt håll och lyckades faktiskt skjuta en bock (äntligen). När jag kom hem var det dammsugning på programmet… Lagom kul men det måste ju göras. Så när husse kom hem med bocken och hade tagit hand om den, landade vi i varsin soffa och mumsade i oss lite fika.
En på det hela taget väldigt lyckad helg, alltså (fast den kunde ju varit MER lyckad om Otto och jag faktiskt kommit i mål på tävlingen).
För att få lite perspektiv på hur mycket han faktiskt har växt, fångade jag in även Hampus på bild… Den lille har faktiskt blivit rätt stor – men det är fortfarande en markant mindre hund än vad vi är “vana” vid! 
Inlägg
