Shoppingdj-vulen, en deckare till och lite agilitykurs...

Jag brukar ju hävda att jag är Sveriges sämsta shoppare. Jag är verkligen inte road av att springa i affärer. Delvis är jag nog rätt snål när det gäller "vanliga" kläder och skor (när det gäller sånt som ska vara funktionellt är det ett annat läge), delvis tycker jag helt enkelt inte att det är särskilt roligt att springa runt och titta och - ännu värre - prova.

I samband med förra årets julfest på jobbet så havererade mina "festskor". Nu drar det ihop sig till julfest igen - således behöver jag nya skor... Dessutom är det kallt och mina "lite finare" kängor, tog slut efter förra vintern. Ikväll körde jag alltså till närmaste köpcentret och gav mig i kast med att besöka samtliga skoaffärer. Till slut kom jag därifrån med både skor och kängor/stövlar av lägre modell. Bra jobbat för en icke-shoppare som jag!

Förra veckan bestod som sagt av tjänsteresa till England. De resorna är inte särskilt kul som sagt, fördelen är att man hinner läsa en bok. Ytterligare en i högen från K: Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. En deckare i lite grann samma anda som Camilla Läckberg. Västkusten, återblickar som förklarar - och förvirrar - oss läsare... Huvudpersonen är polisen Karin som under berättelsens gång går igenom en separation, visar sig vara en j-el på att segla och naturligtvis också är en bra polis. Det är en komplicerad historia med många inblandade, både i dåtid och nutid - det är inte helt lätt att hänga med i svängarna hela tiden... Men helt klart läsvärt!

Helgens agilitykurs gav ännu mer att tänka på när det gäller handling och grundträning. Lille Lazer var med under en hel del av grundövningarna och gick från klarhet till klarhet kan man nog säga utan att skryta för mycket. Även Otto överraskade positivt igår när vi skulle öva på att "om jag står still, ska även du bromsa". Upplägget var att en leksak lades ut, en leksak hade jag i handen. Sedan skulle jag gå ut och ställa upp mig som för en start. Första gången sprang vi båda mot leksaken "därute". Andra gången skulle jag stå kvar och först när Otto vände upp mot mig kom leksaken fram hos mig - den andra tog leksaksvakten N bort. Tredje gången var vi helt övertygade om att Otto skulle dra rakt fram mot den utlagda leksaken igen. Döm om den allmänna förvåningen när han faktiskt noterade att jag stod kvar, bromsade upp och blev kvar hos mig! Tjoho! Vi gjorde en del andra övningar där det också funkade över förväntan. Kul!!

Julstämning

Idag är det första advent och snön har parkerat sig i Skåne. Jag slapp det värsta kaoset när den började ramla ner eftersom jag har varit i England å tjänstens vägnar igen. Trodde jag var färdiga med de resorna men det blev en till. Helgen har gått åt till att vara på agilitykurs igen, mycket givande!! Fast ska man se till vädret borde man väl varit på nån julmarknad nånstans, bakat lussekatter och liknande. Husse hade dock pyntat i fredags när jag kom hem, ljusstakarna och slingor framme!

Det här var den korta versionen, den långa kommer en annan dag...

Bokblogg

Ja, så var det dags för lite bokblogg igen. Ännu en deckare ur högen från Lazers "mormor" K har jag klämt i mig på tågresorna den senaste tiden. Hon har verkligen letat fram författare jag inte läst tidigare, överhuvudtaget (kan bloggen ha spelat in där?)!!

Den här gången var det Hans-Olov Öbergs "En jagad man" jag gav mig i kast med (lustigt nog kände jag tidigare en person med ett snarlikt namn, men som åtminstone då var verksam inom en annan bransch). En föredömligt kortfattad bok - bara dryga 200 sidor. Skönt som omväxling till alla tegelstenar på runt 500 sidor! Och - Öberg hinner med förvånansvärt mycket på 200 sidor, 2 mord och ett par -försök. Vår hjälte är ekonomijournalist och heter Micke Norell, och han hamnar - som så många deckarhjältar som inte är poliser - ganska ofrivilligt mitt i en rejäl soppa som utspelar sig i Stockholms finansvärld. Författaren har själv varit verksam inom den och det märks. Någonstans har jag läst att man, om man ska skriva en bok, bör förlägga den till miljöer (arbets- såväl som geografiska) som man känner till väl. Här blir det stundtals nästan lite övermycket "finanssnack" men det är ändå inte värre än att det går att stå ut med. Jag tänker inte gå in så mycket på handlingen (den kan ni läsa om via länken) utan nöjer mig med att sammanfatta: En helt OK deckare. Tyvärr är persongalleriet lite för rörigt för att jag, när mördaren väl avslöjades, skulle tänka "jasså det var h*n", utan jag var tvungen att bläddra tillbaka lite för att hitta något om denna figur. Kanske var det jag som var ofokuserad under läsningen, vad vet jag. Tänker jag läsa fler deckare om Norell? Tja, kanske... När högen av "att läsa"-böcker där hemma tar slut... Det är inte så att jag rusar iväg för att få veta hur det går framöver för honom, men ointressant var det inte.

Tidsoptimist var ordet

Efter att jag skrev förra inlägget satte jag igång med diverse föreningsadministration. Hur lång tid kan det ta att skriva en deltagarlista, mejla den till ansvarig ledare, mejla till boendet för en aktivitet och boka av en del av det som är förhandbokat, svara på ett mejl om en kurs, sätta ihop ett PM inför sagda kurs och mejla ut det, kolla konton (mitt eget och föreningens), sätta ihop en kursinbjudan (mall finns, bara att ändra datum...) och mejla ut den...?? Säkert gjorde jag något mer också men plötsligt hade 2 timmar gått! Administration tar mer tid än man tror och lika förbaskat är administratörer, sekreterare och assistenter ett utrotningshotat släkte på många arbetsplatser. Istället ska chefer, läkare, ingenjörer och allt vad det är, sköta allt sånt som de egentligen inte är särskilt intresserade av - eller kanske ens bra på.

Nåja, en hundpromenad har det blivit i alla fall. Husse och Otto drog till skogs imorse, så jag tog Hampus och Lazer och gick en sväng här hemma. Hade funderingar på att lägga ett spår på åkern på andra sidan cykelvägen men sen såg jag att grannen var ute med lösa hundar och då kändes det som att risken för förledningar var lite för stor, så jag la ner det projektet för stunden.

Nu - åter till projekt städning... Fördelen med sånt är faktiskt att man ser ett tämligen omedelbart resultat. Även om det är tråkigt medan man håller på.

Hallelulja-moment...

I sin Facebook-profil finns det en rad där man ska ange "religiös åskådning". Jag tror att jag just nu har ett "mja" skrivet där men jag tror jag ska ändra det till "hundträning".

Igår var det dags för träning i skogen igen. Vi hade fått mark tilldelad uppe på Söderåsen MEN så kom det snö under fredagen. Och natten mot lördag. Ju högre upp på åsen desto mer betänksam blev jag. Väl framme vid infarten mot marken var det i alla fall plogat. En bit, visade det sig. Till den stora parkeringen för strövområdet. Vi skulle längre in... Ca 1 dm snö, backigt, oplogat och odubbade vinterdäck. Nä. Ingen bra kombination. Som tur är hade vi en plan B att tillgripa i form av mark vid Js jobb. Där var förutsättningarna något bättre rent snömässigt (nere på "normal marknivå"). Detta är inte första gången jag blir varse att det här med att komma upp på högre höjd, kan göra enorma skillnader vad gäller snö och kyla. Vid ett tillfälle för 5 år sen (tror jag) så jobbade jag hemma. En av Bs jaktkompisar behövde upp en eftersökshund på åsen. Den närmaste råkade vara Birk, vår dåvarande wachtel. När jag körde hemifrån var det plusgrader och barmark, jag tog inte ens ett par vantar med mig. När jag kom upp på åsen var det julesnö och minusgrader! Själva eftersöket ska vi inte gå in på i detalj men det är ingen "hit" att gå med en hund som man inte är van att föra.

Åter till nutid. Det blev bara 2 hundar att köra igår och det var Lazer och G. Vi började med G och eftersom C inte utdelade några tydliga instruktioner mer än att han, liksom jag och M, noterat att "granet där borde vara bra att gömma sig i" (vi försöker jobba på att vara ordentligt gömda när G är på banan), så bestämde vi oss för att vara lite... "busiga". Både jag och M la oss på högersidan av stigen, det blev alltså bara tomslag till vänster. Tyvärr missade G M, som låg i granet... Men eftersom det var träning fick han en chans till och ett bra avslut. Väldolda figgar är helt klart ett träningsbehov här vilket C ju är medveten om själv så det är ju bara för oss som figgar att se till att gömma oss, rejält!

Sen var det dags för Lazer. Det var ju 2 veckor sen förra söket, och då var vi - i synnerhet J som var åskådare - lite fundersamma över hur mycket han faktiskt "fattat" och hur mycket som bara var "spring i benen". Förra helgen la jag ju ett spår och började fundera på om det helt enkelt är så att vi inte är vana vid att "läsa" den här typen av hund. Han kom ju bevisligen fram till slutet även om det... går undan. Upplägget blev nu att helt ta bort synintrycket av figgen som går ut och gömmer sig. M gömde sig och C stod kvar på stigen. Redan på vägen fram började Lazer sätta upp näsan och vinda åt vänster där M mycket riktigt låg. Hur han nu kunde försöka hitta någon vittring i den näst intill obefintliga vinden är en gåta, men nog kändes det som ett tecken på att "jo, han har fattat"! Väl ute i skogen så hade han lite problem på de första 2 skicken men som sagt, vi hade nästan ingen vind alls till hjälp. Helt klart var i alla fall näsan inkopplad för nog "letade" han. För att försöka få lite större intresse av att stanna hos figgarna hade vi pratat om "godare godis" och jag drog det hela till vad jag nästan tycker är en ytterlighet (lånad av en gammal träningskamrat från då jag körde med Simba i slutet av 90-talet): "blötfoder" i liten burk som hunden matas med - med sked. (Den dåvarande träningskamraten körde med kattmat) Och det gjorde susen det med. M hade vissa synpunkter på liten svarts "bordsskick" men det här tyckte han var toppen! Mjukost på tub vet jag att vissa kör med också... Allra sista skicket på C var riktigt kanon - det var här mitt "hallelulja-moment" kom. Lazer drog rakt ut i full fart, C satt bakom en trädstam. Och så ser man det där, när hunden får vittringen i nosen, vänder upp och sticker rakt tillbaka till figgen!! Yess!!! DET, mina vänner, är nog det närmaste en religiös upplevelse en sån som jag kan komma. (Förvisso, som jag konstaterat tidigare, kan jag få den här känslan oavsett hundsportsgren, men i alla falll...)

Nu hoppas vi verkligen på en normalskånsk, mild, vinter, så att vi kan fortsätta träna. Nästa helg blir det agilitykurs för hela slanten men sen ska vi satsa på skogsarbetet på helgerna.

Vad bloggar man om...

Ja, det kan man ju verkligen fundera på. Jag vet att jag vid något tidigare tillfälle försökt besvara frågan VARFÖR eller FÖR VEM jag bloggar...

Men så har vi då det där med "vad". Min sambo, B, är inte alldeles förtjust i mitt bloggande - trots att han aldrig ens har läst här (vad jag vet). Han är också ytterst skeptisk till Facebook... Grunden till detta tror jag är att han tror att man "måste" hänga ut hela sitt liv till allmän beskådan om man har en blogg, eller fejsbuckar. Det måste man faktiskt inte. För egen del är jag ganska restriktiv med vad jag skriver, i synnerhet om andra människor och relationen till dem. På hemmaplan givetvis men också på jobbet och i föreningssammanhang. Och i synnerhet om det handlar om negativa saker. Om jag är ovän med personen X, varför ska jag hänga ut mina åsikter om X till allmän beskådan? Vem mår bättre av det? Nä, ibland var faktiskt den där gamla klassiska dagboken, ni vet den som det var hänglås på och som man sen dessutom stoppade i en låda som helst skulle gå att låsa den också, rätt bra. Där kunde man skriva av sig och det var aldrig meningen att någon annan skulle läsa!! Värt att tänka på faktiskt... Det som jag inte skulle prata med "vem som helst" om, ska heller inte ut på nätet. Inte alla har dessa spärrar. Vissa människor tycker att det är en självklarhet att man har "rätt" att delge hela världen sina åsikter, om allt och alla. Nej - jag har inte drabbats, men började ändå tänka på detta... Sen i ärlighetens namn så finns det hemsidor, diskussionsforum, mejlinjglistor och bloggar som jag undviker. Just för att där skrivs så mycket "trams".

En av de svåraste saker som finns är faktiskt att ha respekt för andra människors åsikter. Att kunna konstatera att "jag tycker si och du tycker så, vi är inte överens - men vi kan vara överens om att vi inte är överens, och respektera varandras åsikter". Det är så lätt att idiotförklara varandra i det läget - och sedan förundras människor över att det är krig runtom i världen. Jag tror jag kan ha nämnt detta förut men igår dök det upp igen vid fikabordet, den här diskussionen om hundar ska vara i möbler eller ej. Det som kan provocera mig i det läget är INTE den åsikt som delges av de personer som anser att hundar ska vara på golvet och INTE i möblerna. Utan det faktum att de i sin tur har väldigt svårt (upplever jag i alla fall) att acceptera att jag - och många andra - valt att ha det på ett annat sätt. Ja, jag vet att jag riskerar att få grus, fästingar och andra småkryp som bonus i soffan eller sängen om jag har hunden där. Men det behöver ni inte upplysa mig om... dessutom hamnar de "otygen" ju ändå någonstans i hemmet om de kommer in med hunden och vad är det som säger att en fästing inte för egen maskin kan krypa upp i sängen om den har ramlat av från hunden? För min del är det helt OK att andra väljer att inte låta hunden vara i soffan eller sängen - men låt det då vara OK att jag valt att göra tvärtom!

Man ska vara försiktig med skarpa verktyg...

... eller kanske var problemet här att yxan är något oslipad? Skulle fixa till lite tändpinnar och göra en liten brasa i kaminen... och slant, eller rättare sagt yxan fäste inte i träet utan studsade upp på min vänstra hand, mellan tumgreppet och pekfingret. En rejäl hudflik fläktes upp, så mycket hann jag notera innan jag med blixtens hastighet slängde in näven under närmaste vattenkran och på med lite tvål, torka torka med torrt och rent papper och sen på med plåster. Vi hade såna "snabbare läkning"-plåster i förrådet, hoppas det funkar... Och jag som brukar tjata på B, när han kommer hem med allehanda jobbskador, att han måste vara mer försiktig. Hm.

Idag var det hönssamlingsdags igen med klubben men eftersom jag har varit i Malmö å tjänstens vägnar och visste att jag knappt skulle hinna hem så ska jag istället försöka ta mig samman och få ur mig protokollet från senaste styrelsemötet som för tillfället är ett dåligt samvete.

Lyckades förresten slarva bort ett par handskar på tåget hem så det här är ingen bra dag... Nog bäst att skriva det där protokollet och sen lägga sig på soffan, eller?

Säsongen över - dags att träna...?

I och med dagens tävlingsarrangemang så är vi färdiga med den officiella tävlingssäsongen på klubben. Det återstår förvisso en rallylydnadstävling på lördag men den verksamheten lägger jag mig inte i, så att säga.

Av någon anledning blir det alltid lite "organiserat kaos" i början av de här tävlingsdagarna, lite rörigt är det att ha 3 grupper appell och 2 grupper lydnad på plats samtidigt. Dessutom tappade vi bort funktionärer pga sjukdom... Sen stod där en tävlande i rapport som saknade hjälpförare och undrade om h*n kunde få byta grupp till spåret. Eftersom det bara minuter tidigare kom ett återbud per telefon så... Och sen gick strömmen. Nåja, det hela redde ut sig och "mina" ekipage kom iväg ut för att lägga sina spår under ledning av M.

Så småningom tuffade jag och domarna, med C efter som "jourhavande fotograf", ut i markerna för att se spårarbetet. Det var väl lite "ömsom vin, ömsom vatten". Inga 10:or men bara en 0:a... (och den hunden gjorde ett bra arbete men missade tyvärr slutet)

Tillbaka till klubben för lunch, budföring och lydnad. När det hela var över hade vi 3 uppflyttade.

Hem och klädbyte och iväg till svärföräldrarna för kalkonmiddag - gott och mycket mat...!

Nu hoppas jag på en mild vinter så att jag verkligen kan komma igång med Lazers träning. December, januari och februari är för stunden välgörande "obokade". Fast häromdagen när jag ringde folktandvården för att ändra tiden hos tandhygienisten som de hade tilldelat mig, insåg jag att det börjar bli dags att köpa ny almanacka. Det fanns nämligen inga lediga tider förrän i slutet av januari...

Hit och dit, kors och tvärs...

Idag var det egentligen bara ETT stort "måste" på programmet. Se över spåren inför morgondagen. Eftersom det har varit kossor kvar på markerna ända tills igår så var det vissa risker för nertrampade skyltar och hörnmarkeringar. Det var dock inte så illa som jag befarade, i stort sett var det bara 4 ställen jag behövde fixa till. Vad som var värre, var att spår nr 4 som redan var degraderat till reservspår, var om möjligt ännu mer vattensjukt än när vi la upp det för en vecka sedan. Regnet igår gjorde säkerligen inte situationen bättre. Eftersom vi faktiskt fick ta till ett reservspår ifjol (sannolikheten för att det ska hända 2 år på raken är ju knappast stor men i alla fall) så la jag snabbt upp ett reservspår till bredvid vårt sista ordinarie spår.

Hampus fick vara med och kolla spår 1-4 och passade på att hitta något att rulla sig i, oklart vad, så det blev duschen för honom vid hemkomst. Tack o lov stank han i alla fall inte. Otto fick sig en runda vid spåren 6 och 7.

Lazer passade jag på och la ett eget spår åt, även denna gång hade jag förmånen att kunna anpassa mig efter vindriktningen så vi fick den i ryggen. Spåret fick ligga ca 30 min (den tid det tog mig att kolla spåren 1-4). Han är för söt när han nästan skuttar fram över spåret. Japp, över. Det går i zick-zack mest hela tiden. Jobbar gör han dock för jag hade snitslat (och det var ganska mycket löv så bitvis gick det att se var jag gått om man tittade noga) och vi kom fram till slutet och - han markerade apport!! För andra eller tredje gången så gör han en utmärkt markering, även om han inte apporterar - ännu. Som sagt, det finns mycket inom hunderiet som ger den där häftiga känslan!!

Innan detta så var jag faktiskt iväg ner till Höör en sväng och besökte Teba (www.teba.se). Tuggbensförrådet var tömt och jag vill ha tag i ett nytt halsband åt Lazer. Det första problemet är nu avhjälpt men det andra visade sig svårare. Det fanns ingenting som föll mig i smaken både modell, färg och prismässigt... Nu har jag/vi ju några kompisar som är händiga med symaskinerna så jag tror det får bli en beställning. Tills vidare går han runt med ett ärvt halsband som nog egentligen från början var gjort (av en av de händiga) till Bs springertik som han hade när vi träffades. Det funkar, men ser lite överdimensionerat ut.

När jag var på väg hem så ringde B och var också på väg hem från sitt möte. Återsamling i hemmet, alltså. Medan jag väntade åkte tulpanlökarna som jag köpte på mig häromveckan ner i jorden. Ska bli väldigt intressant att se vad som kommer upp till våren...

Lite stödköp till matförråden har vi varit ute på, när det på hemvägen ringer i Bs mobil. Problem med en värmeväxlare... Det är det här som är nackdelen med att leva ihop med en hantverkare som har jour lite nu och då. Så nu har jag ingen aning om när det blir mat ikväll... Tur att jag inte planerat något avancerat!

3 element emot mig...

Jaha - nu snodde nån en hel arbetsvecka också?! Dagar och kvällar rasslar förbi i en rasande hastighet.

Bland de mer intressanta händelserna den här veckan är väl att i tisdags så satte vi upp en halv hoppklass-2-bana på träningen. Och den satt som en smäck...! Första varvet så fick jag med mig Otto lite "väl bra" (hm - något har hänt här eftersom han börjar svara "överbra" på min handling) i ett par svängar. Andra rundan var nästintill klockren. Häftigt! Nu är jag ju så mycket "allätare" när det gäller hundträning så jag kan ju tycka att det är minst lika häftigt när hunden följer ett spår väldigt bra eller går ett suveränt fritt följ...

Igår var det omvänd ordning, då gick första rundan bra, nästintill lysande, och andra havererade... Den mentala uppladdningen var väl inte helt lysande då det kändes som om jag körde runt halva västra Skåne för att ta mig hem pga en olycka på E6an. Med facit i hand borde jag tagit vägen genom det mer "inre" av Skåne istället... Sen hade vi möte om budget för klubbens tävlingsverksamhet nästa år och så skulle jag gå igenom söndagens övningar med min "assistent" M. Pust, är det konstigt att man blir matt.

Apropå rubriken på dagens inlägg: Regn (nästan snöblandat), mörker och blåst. Vindkänsliga fordon ska inte köra över Öresundsbron och då blåser det rejält, milt sagt. Någon gång på 90-talet så hade jag en tränare i kanot som själv var i världseliten i kanotmaraton. Denne man yttrade någon gång i något sammanhang (kan det ha varit en intervju på TV-sporten?) något om att det finns 3 element som är svåra motståndare när man tränar paddling i Sverige under höst och vinter; mörker, regn och blåst. 2 av dem i kombination, oavsett vilka, funkar - men inte alla 3. Ungefär så kändes det nu ikväll när jag gick ut med hundarna. Det blev inte nån lång promenad, däremot tillbringade vi nog minst en halvtimme i badrummet i olika konstellationer och ägnade oss åt "hjärngympa". Tass på burk, dutt i hand och vanliga hederliga ligg och ligg kvar. Det tar sig. Och i synnerhet Hampus som är lite klickertränad sen innan är det oerhört häftigt att se när han försöker klura ut vad tusan matte nu vill att han ska göra! Dessutom är det väldigt häftigt att känna att man faktiskt börjar ungefär på den nivån där vi slutade vid senaste passet. Borde verkligen lägga mer tid på "badrumsträningen"!!

Egentligen borde jag ägna mig åt lite föreningsadministration ikväll men nä. Det är ju ändå fredag, så nu fortsätter jag slappa framför TVn.

Vem snodde min helg???

I fredags fick jag göra en mini-tjänsteresa till Växjö... Tillbringade väl nästan lika mycket tid på tåg och buss som jag gjorde på plats, men det var ändå värt utflykten!

Igår var det dags att förbereda spåren inför appelltävlingen nästa helg (appell, för icke-hundmänniskor, är "nybörjarklass" i bruksgrenarna spår, sök, rapport vilket även inkluderar ett lydnadsprogram). Vi har 12 kvar på startlistan efter återbud så vi gjorde 12 spår. Blir det inga fler återbud så lägger jag ut 2 reservspår på lördag, dem kan jag mäta upp själv... Hade god hjälp igår av M (som ska hjälpa till på tävlingsdagen), L (som står i köket på tävlingsdagen) och M (som inte kan vara med nästa helg men gjorde en god insats på det här viset). Tänk så mycket snabbare allt går när man är flera som hjälps åt, nu hade vi 10 spår ute på lite drygt 2 timmar. Det hade garanterat tagit mer än det dubbla om vi bara varit 2 vilket varit fallet tidigare år... Vi fick också lite extra hjälp av korna som fortfarande går på bete på området. Ska bli intressant att se hur mycket de trampat omkull av skyltar och hörnmarkeringar till på lördag när jag ska kolla om allt står kvar. Innan söndag hoppas jag de har flyttat - hem för vintern eller till någon annan hage...

Vi hade stämt träff med träningsgänget också, så det blev ett litet avbrott för lite sök- och spårövningar... Lazer har kommit på att det är kul att springa ut i skogen till den som sitter/ligger/står därute, men han har nog inte fattat alls att han ska koppla in näsan och hjärnan också, konstaterade vi. Tyvärr har det ju varit dåligt med kontinuiteten i träningen och då blir man ju stående på samma punkt och stampar lite. Nu är det ju inte så mycket inbokat i resten av nov-dec så nu hoppas jag vi kan köra på lite. Även i januari och februari ska det vara rätt "lugnt" på helgerna. Skulle behöva jobba på med lydnaden också, och spåret. Och agilityn... F-n, varför kan man inte vinna några miljoner på Triss och kunna gå ner i arbetstid eller nåt?! ;-)

Fördelarna igår var som sagt att liten svart sprang glatt ut och det var inga tendenser till "spökighet" mot figgarna som vi sett vid något tillfälle tidigare.

När vi tränat klart la jag och M ut de sista 2 spåren, det allra sista höll på att knäcka oss fullständigt (eller åtminstone mig) då den första tänkta sträckningen kom för nära ett annat spår och den alternativa visade sig vara söndertrampad av kossorna som alltså fortfarande betar på området. Det fick bli en helt annan hage till det sista spåret...

Väl hemma blev det en utflykt i den sena eftermiddagen till Ikea (efter 17 är det helt Ok även en lördag, nu visade det sig att de stängde 18 igår men vi hann gott o väl). Eftersom tvättmaskinen flyttade ut ur köket när vi blev klara med tillbygget och tvättstugan för 1½ år sen, finns det nu en teoretisk möjlighet att få in en diskmaskin i köket istället. Fast det betyder vissa omstruktureringar av köket... Vi ska dock försöka behålla så mycket som möjligt för vi gjorde ju en del för... hoppsan, snart 5 år sen. Det lär dock bli helt nya skåpsluckor för de vi har är utgångna ur sortimentet, nya bänkskivor och som sagt, lite annat för att få det hela att funka. Suck, man blir aldrig "klar" med ett gammalt hus!!

Igår frågade även B vad jag skulle göra idag... Inget planerat, blev svaret, städa lite och så... Han såg lätt förvånad ut och det kan jag förstå, det var första gången på länge jag inte hade något "tidsplanerat".

Sysslolös har jag dock inte varit idag heller. B tog med sig Otto på harjakt, så blev jag och gammal och yngst i hundflocken kvar hemma. Disk, städning (lite mer rejäl än på länge, typ dra fram säng, soffor osv) och lite tvätt in i maskinen, och sen ut i skogen på en lite längre prommis. Lazer börjar bli mer och mer förnuftig på koppelpromenader. Visst, jag hade säkert kunnat ha honom lös men i det markerade motionsspåret SKA hundarna vara kopplade vilket jag håller på. Tycker själv inte det är kul om främmande hundar kommer farande. Hade från början en plan på att jag skulle lagt ett litet spår åt Lazer vid parkeringen men när jag såg hur mycket bilar och folk det var där, la jag ner det projektet. Risken att spåret inte skulle ligga "i fred" blev lite för stor och han är inte klar för oplanerade förledningar ännu!

Life goes on...

Ja livet rullar på och som någon sa igår: Va f-n, nån har stulit en hel månad, vad hände med oktober?

November, vintertid, mörkt, grått och idag både regn och blåst. Verkligen denna månad från sin sämsta sida!!

I måndags tog vi ett tag med hemmet. Eftersom vi har varit iväg mycket på olika håll under helgerna så har det blivit något eftersatt på olika plan... När det värsta var åtgärdat tog jag först de två "stora" på en promenad och sen den "lille". Han är inte så värst liten längre egentligen, 11 månader idag! Rent fysiskt är han ju dock mindre än de andra två drumlarna där hemma, så "liten svart" kommer han ju att definieras som länge. Medan jag var ute målade husse vägg i extrarummet, där han igår monterade in ett element (medan jag var på klubben och tränade hund). Nu kanske vi så smått kan börja reda ut vad som finns i lådor, kassar och annat i det rummet...

Igår var det återstart av "tisdagsträningen" i agility. Trots att vädret verkligen inte var det bästa så var uppslutningen god, jag räknade till 10 förare varav en med 2 hundar. Lazer körde jag efteråt... Han har fått börja hoppa lite försiktigt på låga hinder nu, och så pysslade vi lite med däcket. Gruppen tvingade jag och L att köra några av de "dubbelbox"-övningar vi blev utsatta för i helgen. Eftersom det är rätt spretigt med förkunskaperna hos deltagarna (från dem som kommer i stort sett direkt från nybörjarkurs, till dem som tävlar klass II) så funderar jag emellanåt på hur vi ska lägga upp detta så att det blir så givande som möjligt. Kanske får vi börja ha en "nybörjarövning" och en "fortsättningsövning"? Risken är dock att alla vill köra fortsättning i vilket fall som helst... Medan jag stod och väntade passade jag på att köra lite "nosduttande" i handen med Otto och han har verkligen börjat fatta konceptet! Kul! Nu ska jag dock INTE göra misstaget att gå vidare för snabbt utan den här veckan kör vi dutt i hand. Nästa veckan KANSKE jag börjar försöka föra över det till ett plastlock eller liknande. Vi får se.

Jobbmässigt så är det lite smårörigt men så är det ju mest hela tiden. Det är aviserat tester i England igen, jag som trodde jag var färdig med de resorna men så blir tydligen inte fallet. På plussidan ligger att jag i måndags fick besked om min nya lön och även om det avtalsmässiga utrymmet inte var så stort så hade i alla fall mina chefer verkligen gjort sitt bästa för att ge mig "cred" för det jag gör. Trevligt! Och eftersom det blir en retroaktiv utbetalning (tror detta formellt ska gälla från 1 april) så blir det en extra slant lagom till jul.

Vi ska ju som sagt ha appell- och lydnadstävling om 1½ vecka. 16 anmälda till appellspår och jag sa ju redan när anmälningstiden gick ut att jag tror att det kanske blir 12 av dem som verkligen kommer till start. Jag kollade nämligen på hur statistiken anmälda kontra startande har sett ut de senaste åren. Igår fick jag besked på att det redan är 3 återbud. Funderar som bäst på hur många spår vi verkligen ska förbereda på lördag när vi ska ha "stora spårläggardagen".