God Jul!

För en vecka sedan hämtade vi hem en "för tidig julklapp" - flocken har utökats med en wachtelvalp. Vi kallar honom Kompiz (i bästa "dansbandsstil" som H uttryckte det - stavas Lazer med z så...), på pappret heter han Mjöåns Kaakaa (efter fotbollsspelaren Kaká...).

Det är pigg krabat som, precis som valpar brukar, vänder upp och ner på allt. Han sover i alla fall sött om nätterna och det är ju tacksamt. De vuxna hundarnas omdömen är väl skiftande, Otto håller vi - visa av erfarenheten - på behörigt avstånd tills han växt till sig lite, Hampus surnade till när han blev biten i näsan och Lazer försöker emellanåt leka med lillebror men det går "sådär" (Lazer tror nog att han är en wachtel, det är mycket skall i lek så det blir nog bättre när Kompiz växt till sig lite), dessutom är ju inte cockern sötast i familjen för stunden vilket han verkar vara medveten om?!

Nu går vi in i julefrid här.

God Jul på er alla!

Fullt upp trots lågsäsong

Eftersom snön la sig djup så har det inte blivit mycket hundträning - men det går ju att hålla sig sysselsatt på andra sätt, inte minst när man försöker beta av föreningsgrejor som blivit liggande.

Ett par veckors träningsuppehåll fick dock räcka, så till slut bokade jag och träningskompisen L in oss för en timme i träningsladan hos Petra Nilsson Lindström - www.dogpromotion.se

Idag var det dags och det var riktigt skönt att ha torrt underlag under skor och tassar, ingen blåst och inget regn... Vi grejade lite med vippen för Lazers del, lite svängar och kontaktfält samt platta tunneln och vi körde våra hundar växelvis så att en fick träna och den andra fick vila, ungefär en halvtimme var blev det nog. Och det räcker gott. Sen kan man ju ifrågasätta om det är smart att köra en timme i vardera riktningen för att träna en timme, men idag kändes det HELT okej! Tack Petra för att du finns och gjort iordning en så fin träningsanläggning!

Igår hade jag avslutning på min valpkurs jag har hållit under hösten och det blev en glest befolkad historia - en som redan från start meddelat att den inte kunde sista gången, en familj som var bokstavligen insnöad och en hund som var dålig i magen. Två deltagare kvar, alltså... Nåja, jag har lovat dem en återträff längre fram i vår eftersom vi inte lyckades spåra förra helgen.

Efter dagens träningsutflykt så var det "julmys" på klubben. Lussekatter och allehanda mjuka mumsiga kakor, och julklappsspel. Vi var inte så många, men det var trevligt! Och jag behöver inga mer kakor idag i alla fall...

Som ett julkort...

Idag körde vi upp till Klåveröd, uppe på Söderåsen, och gick en hyfsat lång promenad. Det var som att promenera runt i ett julkort, snötäckta granar och solen tittade till och med fram. Jo, faktiskt riktigt vackert! Alldeles ensamma var vi också, även om en parkerad bil och spåren av 2 människor och 1 hund (eller 2, lite svårt att avgöra) pekade på att där fanns fler promenerare ute på slingan vi gick.

Det är inte många gånger på ett år som vi har sovmorgon i den här familjen och går en gemensam långpromenad på det här viset... Kändes lite ovant!

Igår var det julbord med firman där husse jobbar, vilket inkluderar respektive. Jag konstaterade att det är 10 år sen jag var med första gången. Och när man är ute på lokal med annat folk än det som ingår i den egna "gruppen" så funderar jag ibland lite på - men vad har människor på sig...? Börjar jag månne bli gammal...?

Böcker, 1 ljud och 3 pappers...

Häromhelgen åkte jag ju upp till Sollentuna och mina föräldrar. På resan hade jag med mig Anne och Even Holts "Flimmer" som ljudbok. Jag gillar ju Anne Holt och hennes bror kompletterar helt klart med mycket fackkunskaper på det medicintekniska området. I inledningen görs en i mitt tycke lite väl ingående beskrivning av hur en hjärtstartare opereras in i en patient (som naturligtvis avlider lite senare)... Spännande, absolut. Lite rörigt dock, jag insåg att ljudboksformatet den här gånen inte riktigt funkade för mig då det är många personer och framför allt - hopp i tiden. Kasten mellan förflutet och nutid blev lite svåra att hänga med i, faktiskt.

Ungefär samtidigt läste jag, som "pappersbok", Lars Keplers "Paganinikontraktet". En av mina kollegor suckade högljutt när jag satt med den på tåget och menade att den var ju såååå dålig. Nja, det vet jag väl inte - men lite väl... "extra allt" liksom. I efterhand har jag läst ett par "riktiga" recensioner där åtminstone någon påpekade att paret bakom Kepler själva sagt att de ser mycket amerikansk action på film, vilket lyser igenom. Jo, precis. Det är båtjakter och biljakter och till och med helikopterjakt... Typ. Jag vet inte riktigt vad jag tycker - men jag lär läsa nästa del också...

Hemma hos föräldrarna hittade jag också några av Karin Alvtegens böcker. Gav mig i kast med "Svek". En ganska skruvad historia om hur 2 personers vägar av en slump korsas... och hur andra människors val har påverkat och kommer att påverka dem. Ganska tidigt anar jag att saker inte riktigt är som de verkar och att det här kommer att... ta en ände med förskräckelse. Relativt snabbläst bok. Tacksamt i förhållande till alla 500-sidors tegelstenar!

Och nu senast blev det Camilla Ceders "Babylon". Ceder låg ju i den där kassen böcker jag fick förra sommaren och har stått med på listan "läsa mer av" sedan dess. Nu hittade jag hennes andra bok på biblioteket och den var helt godkänd... Det enda jag kan bli lite trött på är alla dessa manliga kommissarier med "commitment issues"!

Och där var november över - nästan

Sista dagen i november - igår dalade några försiktiga snöflingor ner men det blev inte något kvarvarande av det. Jag är kluven till vinter och snö - visst kan det vara vackert, man slipper mycket "skräp" som kommer in med hundarna när det är några plusgrader och slaskigt, MEN det ställer också till en massa problem i trafiken och man kan inte träna hund (eller sig själv - om vi pratar om att ta fram löparskorna, vilket jag fortfarande inte kan göra pga hälsporren) som man vill.

Jag har nog sällan producerat så få inlägg som jag har gjort den senaste månaden, sedan bloggen blev till. Det finns många anledningar till detta men den allt genomsyrande just nu är helt enkelt att jag inte orkar. Jag orkar väldigt lite överhuvudtaget. Jag förstod nog inte riktigt hur energikrävande det kan vara att byta arbetsuppgifter internt! Visst, det är ju inte som att byta jobb fullt ut, men att hamna mitt i något som jag inte kan ett smack om var tuffare än jag trodde. Faktiskt...

Energin för hundträning har därmed inte heller varit på topp utan det har blivit ganska sporadiskt med den varan. Den egna träningen i löparskorna ligger ju på is sedan länge, i väntan på att hälsporren ska läka...

I helgen blir det till att leta fram adventsljusstakarna.

Varför är det så....

... ont om Q, fanns det en bok som hette när jag växte upp. Författad av Hasse Alfredson och den lästes även av honom på TV....

Dagens fråga är dock: Varför är det så nervöst att köra in på bilprovningen? Jag har, de senaste 10 åren, hållit mig med relativt "nya" bilar, som lämnats på service enligt konstens alla regler och jag kan faktiskt inte påminna mig att jag har åkt på en ombesiktning på väldigt länge. MEN. Det spelar liksom ingen roll. Lika förbaskat är det väldigt, väldigt nervöst att sitta och vänta medan teknikern går igenom min bil. Idag var det första gången för den "nya" bilen och det gick finfint, så nu är det bara att rulla på ett år till. :-)

1 tävling, 2 tävlingar, 4 stygn bort...

I lördags hade vi klubbens årliga appelltävling och "som vanligt" hade jag hand om spåren som bitr tävlingsledare. "Som vanligt" var det ett visst frånfall av tävlande så på tävlingsdagens morgon var det bara 7 (av 11) spår som behövde gås ut. Sen var det 2 som bröt av olika skäl och så var dom bara 5 till lydnaden. Dessa överlät jag till bTL sök/rapport att kommendera och ägnade mig istället åt att fotografera. Kom hem med ca 750 bilder i kameran. Hoppsan.

I söndags hade vi lydnadstävling där jag var tävlingssekreterare. 25 ekipage och vi var klara vid lunchtid, även fast vi inte började förrän kl. 9.

Därmed var årets funktionärsuppdrag avslutade.

Igår var det dags att göra ett nytt försök med att bli av med Hampus stygn. Veterinären konstaterade att det fortfarande inte såg helt läkt ut, men 2 av 3 stygn hade försvunnit på något vis (hmm...) och det kvarvarande satt så löst då det gjorde knappt någon nytta ändå. Eftersom Hampe var så lugn och stillsam så tog han väck både det stygnet och de 3 som satt på andra ögonlocket utan att ens ge något lugnande. Skönt! Snabbt och lätt.

Nedräkning

Om ca 1 tim och 20 min ska jag och Hampus infinna oss hos veterinären för att ta bort stygn. Vi befriade honom faktiskt från tratten redan igår kväll, han har inte verkat särskilt irriterad så förhoppningsvis gjorde det inte någon större skillnad. Mer än för välbefinnandet hos resten av flocken här hemma, så väl två- som fyrbenta! Helt ärligt tror jag att alla utom trattbäraren själv har haft ganska jobbigt med tratten. Jag (och husse) har fått den i knävecken alltsomoftast, Otto och Lazer har blivit "påkörda" - och åtminstone Otto har då blivit rätt så irriterad.

Jag har "dealat" lite med min chef och gjort en hel semesterdag till två halva, så det känns lite ovant att lalla runt hemma och faktiskt inte BEHÖVA jobba på distans medan jag väntar på att köra iväg. På fredag kändes det som att det är lämpligt att kolla över alla spår inför lördagen (jag förstår inte varför vi gjorde en sån tankevurpa att vi la appelltävlingen en lördag), så där går den andra halva dagen. Behöver jag säga att min chef är fantastisk? (Han borde nog varit omnämnd i det där inlägget om Dessa fantastiska män som jag skrev häromsistens, inser jag precis nu.)

Igår flaggades det på jobbet för att vi om en vecka dvs på måndag, ska få information om "förändrat arbetssätt och organisation". Lite orolig blir man ju, eftersom den avdelning jag tillhör var den enda som gick helt "orörd" ur den förra "organisationsjusteringen". Ack ja...

Kurs, kurs, spår...

Helgen har varit fullbokad "som vanligt". Återigen konstaterar jag att det är tur att jag har en sambo som, åtminstone under jaktsäsong, är lika mycket uppbokad och iväg som jag!

I lördags hade vi heldagskurs på klubben med Petra Nilsson som instruktör/inspiratör/pådrivare... ;-) Det var fjärde gången vi hade Petra och åtminstone jag trivs bra med hennes metodik och tankar kring hundträning. Eftersom vi var lite färre än tidigare gånger så frågade jag träningskamraterna om det var OK att jag körde båda hundarna - husse var nämligen på älgjakt, och eftersom det finns jämthund i älgjaktlaget så var Otto "ledig" i lördags. Jomenvisst, sagt och gjort... Behöver jag säga att jag nog var tröttare än hundarna på kvällen!? Vi trimmade framförbyten och tittade lite på bakombyten - där visade det sig att majoriteten av gruppen (inkl jag och liten svart - däremot Otto visade sig vara bättre på bakombyten än jag själv trodde!) behöver mer grundträning så där reviderades planen lite och vi körde på med mer framförbyten. Sånt gillar jag - att man inte räds att "tänka om" som instruktör!

Igår var det hålla kurs som stod på programmet, min lilla valpkurs som var mindre än vanligt då det bara var 4 som kunde komma den här gången. Det är härliga valpar med mer eller mindre att "jobba med", men helt sunda och normala (att en labbe t.ex. är mattokig är ju inte så konstigt...).

Efter kursen skulle jag och en av spårläggarna ut och sätta ut markeringar för appellspåren på lördag. Numera är det ju spårläggare även i den klassen men man måste ju ändå ha markeringar att "hålla sig till". Ett gäng var ute i lördags och gjorde 8 av 12 spår och så tog vi resten igår. Klart på en timme - skönt när man "kan" markerna och inte behöver krångla så mycket. Konstaterade när jag rotade runt i datorn efter tidplan att jag har hållit på med den tävlingen sedan 2007... (med undantag av ifjol då jag, som den minnesgode läsaren vet, själv deltog)

Körde på ett tag till efter spårläggandet och passade på att träffa träningskompisen L och köra lite vipp med liten svart hund bl.a.

När det var klart körde jag hem och insåg på vägen att nu kom straffet från lördagen. En sak jag har svårt att lära mig, i synnerhet så här års när det inte är särskilt varmt, är att det inte räcker att se till att hundarna har vatten under en heldagsövning. Man måste dricka själv också!! Det glömmer jag väldigt lätt och då kommer huvudvärken som ett brev på posten. Hem, dricka ett stort glas vatten och stoppa i sig en tablett (jag gör inte gärna det men i vissa lägen är det nödvändigt) och inta soffläge. Tills husse kom hem från vildsvinsjakt med Otto.... Då började det släppa tack och lov.

Sen blev det inte mycket mer gjort igår - mer än att göra en preliminär tidplan för spåren då.

Och nu - är det måndag och jobb som gäller!

En relativt lugn helg. Eller?

Den gångna helgen var med mina mått mätt ganska lugn. Någon annan skulle säkert säga något annat...

I lördags var det rallylydnadstävling på klubben. Eftersom jag inte har engagerat mig i den verksamheten på något "officiellt" plan så hade jag inget egentligt uppdrag att utföra - mer än att jag hängde på mig kameran och agerade fotograf under dagen. Det i sig var ganska så "soft" jämfört med det "normala" när vi har tävlingar - jag brukar ju fara runt som en skållad iller i rollen som "alltiallo" på agilitytävling, eller tävlingssekreterare eller biträdande tävlingsledare på lydnads-/eller brukstävlingar.

Igår, söndag, var det minus 6 grader när vi steg upp. Hualigen, med tanke på att jag skulle ha valpkurs på förmiddagen. Men när solen kom upp blev det ganska drägligt och valpar och valpägare behövde inte frysa allt för mycket.

När jag kom hem bestämde vi oss för att köra till skogs och gå en promenad med våra egna hundar. Det är inte SÅ ofta som vi hinner promenera tillsammans, jag och husse, så det är trevligt när det händer!

På kvällen hade jag sen lovat att ställa upp som domare när Ängelholms Hundungdom hade klubbtävling i agility. Är jag inte på den egna klubben så är jag på grannklubben?!

I det stora hela kändes det i alla fall som en ovanligt lugn helg. Nu ska vi bara ta oss igenom november också, så kanske det blir lugnt på riktigt sen (lagom till jul...).

Kanske hade det varit enklare med...

... guldfiskar? Eller något annat husdjur/fritidsintresse än just hundar?

Hampus opererades ju i tisdags. Samma morgon upptäckte jag att Otto var halt. Hur man nu lyckas bli det över natten, såg inga sådana tendenser i måndags kväll. Att försöka vila den hunden är inte helt lätt, kan jag ju säga!

Så, nu är det rena sjukstugan och kalabaliken här hemma.... Hampus är inte särskilt brydd av att ha tratt och kör omkring med den som om värsta ångvälten. Otto gillar INTE detta och morrar irriterat när trattkantarellen kommer i närheten. Jag tycker ju inte heller det är jätteballt att få tratten i knäveckan så jag kan förstå honom. Lazer verkar vara inne i nån "testa gränserna period" mitt i allt detta så idag när jag släppte ut honom och Otto så trodde jag nästan det skulle sluta illa. Lyckligtvis fick jag stopp på dumheterna verbalt innan det "smällde". Pust, suck och stön...

Vem har sagt att det ska vara enkelt, liksom?!

Kvällens aktivitet har annars varit månadstävling på klubben. Ett helt ekipage i brukslydnad fick jag agera domare åt... Sen blev det fika och lite assistans på kansliet där det pågick förberedelser för rallylydnadstävling på lördag + utskick av PM för appelltävling om dryga 2 veckor.

Dessa fantastiska män...

Idag vill jag hylla vår "husveterinär" Henrik Björkenfeldt på Djurkliniken Ängelholm. Hampus har, med ålderns rätt, lite knutor här och där. Vi har kommit överens om att så länge de inte stör, så rör vi inte i dem. För ett tag sedan konstaterade vi att det satt en knuta på ögonlocket som dock inte verkade störa ögat. För en vecka sedan noterade jag att den växt, och växt "inåt" så om den inte redan irriterar - så kommer den snart att göra det. Idag var det dags att operera bort eländet och jag lämnade in Hampus imorse. Strax innan jag återvände till kliniken i eftermiddags ringde Henrik, eftersom han själv var på språng och inte skulle vara med och lämna ut patienten, och informerade om att han hittat en liknande knuta på insidan av ANDRA ögats övre ögonlock, som varken jag eller han uppenbarligen sett tidigare. Jag kände mig så klart som en usel matte.... Hur som helst, den var också bortopererad. Gilla på det, lika bra att ta väck eländet när hundstackarn ändå var sövd!

Förutom Henrik, så finns det några till som ALLTID ställer upp när jag/vi ringer:

• grabbarna på Mekonomen/Bilhjälpen i Östra Ljungby...
• kiropraktor Per Wintmo i Helsingborg

Ja, dessa fantastiska män... och så husse så klart, som den här veckan är på jobb på annan ort. Lite ovant, eftersom det brukar vara jag som är på tjänsteresor i den här familjen.

Och så blev det... lite lydnadsträning?!

Ikväll var det en tur till klubben som gällde och efter att ha tränat lite slalom och balansuppfarter med Otto fick jag för mig att träna lite lydnadsmoment med nämnde hund. Med tanke på hur lite han egentligen är tränad i sånt, är han förvånansvärt duktig. :-)

Sen tog jag ut liten svart, och under tiden som jag bytte hund dök det upp en "nybörjar-kurs-deltagare" och då ville jag inte störa bland hindren utan omstrukturerade raskt min träning även med Lazer till - lydnad. Lite fritt följ/position och apportering fick det bli. Det sistnämnda har vi inte tränat på bra länge och det gick förvånansvärt bra, 4 fina hämtningar blev det. Avlämningarna lämnar fortfarande en del övrigt att önska och vi kör med den fleeceinpackade apportbocken. En hel del kvar att jobba på där alltså, innan det är tävlingsmässigt "färdigt". Men det kändes tillräckligt bra för att jag skulle surfa in på SBK-tävling och kolla appelltävlingar under våren... Ska "bara" hinna spåra också!?

Idoler?

Kan man ha såna när man har fyllt 40...?

I så fall så ligger "farbröderna" i Galenskaparna & After shave med på min idol-lista! När jag fyllde år i våras så fick jag en finfin present - ett paket med dessa herrars 30-års-jubileumsföreställning, hotellövernattning och 3-rätters middag. I fredags var det dags och vi hade tagit semester (ja, B hade ju haft det hela veckan eftersom älgjakten började) och rullade iväg lite lagom mitt på dagen.

Boendet och middagen var på Gothia Towers och maten var helt klart något av det bästa vi ätit på länge. När det gäller föreställningen så - ja, det var länge sen jag flinade så oavbrutet i typ 3 timmar. :-) Första akten var, inte oväntat, lite vassare för där kom ju de verkliga klassikerna ur Macken, Cyklar och Stinsen brinner... Men även andra, där det dök upp nummer som var helt nya för mig, var klart underhållande.

På lördag morgon - hotellfrukost och sen rullade vi hemåt.

Nu får det vara nog med utflykter för ett tag, det har varit lite mycket ett tag...

Timeout-varning?

Nu har jag ju ingen aning om vilka som läser här, så följande inlägg riskerar kanske att skapa oro i bekantskapskretsen... Men den smällen får jag ta.

De senaste veckorna har jag ju brottats en del med funderingar på mitt engagemang i föreningslivet. Kanske är det dags för en "timeout" från de löpande uppgifterna (såsom styrelsearbete) och att endast göra enskilda nedslag i verksamheten (såsom tävlingssekreteraruppdrag)? Det tål onekligen att funderas på. Inte minst som det bara är att inse att byte av uppgifter på jobbet betyder ökad "mental stress"...

Nåja, vi får se var jag landar i mina tankar och beslut.

En heldag på agilitytävling...

... har jag haft idag. Det blir så, när man tävlar i flera klasser...

Dagens arrangör hade haft vänligheten mot oss tävlande att börja med första banvandring först kl. 09.45 så för en gångs skull behövde man inte köra hemifrån i samma tid som när det är jobb (eller tidigare). Nackdelen med detta är ju - givetvis - att tävlingen drar ut längre på tiden i andra änden, dvs eftermiddagen. Jag säger inte att det ena eller andra är bättre, i synnerhet som jag ju just nu tävlar en hund i en klass 1 och en klass 2-klass, samt en i bara en klass 1...

Först ut var Otto i agilityklass 1. Här jagar vi den sista pinnen för uppflyttning (som jag klantade bort i Halmstad för en månad sedan) och - det är ju som förgjort?! Exakt vad som hände idag kan vi lämna därhän, och även mina funderingar om orsakerna till detta. Tappat fokus kan vi sammanfatta med och där var det loppet kört.

Hade sedan en ganska bra stund på mig att ladda om för Lazers hoppklass 1. Det var en till synes enkel bana - dock var det nog många som på banvandringen bedrog sig och trodde att slalomingången var "lätt". Hopphinder och slalom rakt efter varandra är inte lätt, hävdar jag. Det enda hunden ser är EN pinne... Liten svart hund satte ingången men trasslade sen till tassarna och missade andra porten och hamnade i tredje, liksom. Det krävdes ett par försök innan vi var klara med det hindret (och jag TROR att vi bör ha varit diskade redan då, eftersom han även tog några portar "bakåt" när vi gick tillbaka för att börja om). Sen gasade vi på och det gick, om inte som en dans, så i alla fall fort och ovanligt fokuserat för att vara på tävling. Han sprang förbi 2 hopphinder men jag ser ingen anledning att ta tillbaka och ta om (och i värsta fall sänka farten och glädjen) utan så länge han springer i rätt riktning så kör jag på i det läget, så även idag. I princip så sprang vi faktiskt hela banan som den skulle tas, med de 2 missade hindren då. Det tar sig... Nästa säsong så!!

Sen blev det väntan... Prisutdelning för klass 1 och där var dagens höjdpunkt klubbkamrat E som ÄNTLIGEN fick till det och tog en pinne. H*n har varit svindlande nära ett par gånger tidigare (0,07 tidsfel, 0 fel men inte tillräckligt många pinnar delades ut osv) men nu var det äntligen dags.

Efter prisutdelningen drog klass 2 igång. Jag och klubbkompisen L som är uppe i hopp 2 hade ganska höga startnummer. Banan verkade inte på något sätt omöjlig och det var ganska många nollor redan innan det var vår tur. Otto trasslade också in sig i slalom (han missade dock redan på ingången) och sen var det en sekvens där jag helt enkelt "tappade bort" honom. Men, vi kom i mål - om än med 10 fel (och troligen tidsfel, jag har inte kollat resultatlistan).

Det har blåst halv storm hela dagen men det har i alla fall inte regnat... :-)

Att ro båten i land...

Apropå det där med att säga nej, prioritera sig själv osv - har man tagit f-n i båten får man ro han i land, finns det väl också ett talesätt som lyder? Eller i alla fall något ditåt.

Alltså har jag tillbringat 2 kvällar denna vecka i föreningslivets tjänst - igen. I onsdags var det målstyrningsseminarium i SBK-distriktet. Detta var både nyttigt och intressant - MEN jag blir så ledsen över att det känns som att det bara är jag i klubben som "bryr mig" om dessa frågor. Det känns som att de flesta andra tycker att vi kan köra på "som vi alltid har gjort". Tyvärr är det nog bara att inse att nej, det kan vi inte. Omvärlden har förändrats och då måste vi göra det också! Att det ska vara så svårt att se... och att det ska vara så svårt att inse att vi MÅSTE sätta lite "vågade" mål för att utvecklas? Jag fick en idé om ett mål som jag misstänker kommer att bemötas med "är du dum eller, det kommer aldrig att gå". Har man den inställningen så är sannolikheten att lyckas inte särskilt stor, eller hur? Det måste ju vara bättre att säga att "klart vi ska sträva ditåt, men det kommer antagligen att ta lite tid".

Igår var det möte med "D-HUK" (distriktets hundägarutbildningskommitté) där jag är med på ett litet hörn som agilityrepresentant. Eftersom de frågorna är små i sammanhanget (åtminstone än så länge) på distriktsnivå så kunde jag hålla en ganska låg profil under större delen av mötet - som var förvånansvärt kort. Ett av mina mål när jag hoppade på det uppdraget var ju att hitta någon eller några som kan ta över så att jag kan avveckla mig själv, men dit har jag inte riktigt nått ännu. Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid/ork att ta tag i det, och uppdraget är fortfarande lite luddigt kan jag känna - då är det inte så lätt att sälja in det till någon annan.

Förkylningen jag hade för ca en månad sen har gjort ett återtåg. Igår eftermiddag på jobbet började jag småhosta lite löjligt. Under kvällens lopp utvecklades detta till en riktigt irriterande rethosta? Imorse bokade jag av det planerade kiropraktorbesöket - ligga där på bänken och hosta kändes inte som nån "hit". Nu blir det te och halstabletter resten av dagen - och troligtvis under helgen.

Det är mycket nu - igen...

För 2 år sedan var vi ju över till Öland på "Skördefesten" (detta finns det säkert något gammalt inlägg här om, som jag inte orkar leta fram just nu). Bs föräldrar tyckte att detta lät intressant och i slutet av årets semester slog min käre sambo och hans mor sina kloka huvuden ihop. Campingplatser bokades, middag bokades - och allt utan att jag var inblandad nästan alls (med tanke på att jag alltid blir mer eller mindre frivillig reseledare när vi ska på något med jobbet så var det en ynnest att luta sig tillbaka och "åka med").

Sen vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi la 2 helgutflykter med husvagnen med bara 2 veckors mellanrum. Jovisst, det är skönt att komma iväg men när man redan ligger efter med "hemarbetet" så... hade det kanske varit bra med lite tid hemma också. Nåja, nu var det som det var och det blev som det blev. Dvs riktigt bra.

Skördefesten är ett STORT "spektakel" men väl värt ett besök om man tycker det är kul med hantverk av olika slag - inte minst med inriktning på mat. Vi kom hem med diverse ätbart i bagaget - allt från lök och pumpor till sylt och ostkaka. Inget billigt krafs utan kvalitetsgrejor - så man får ju räkna med att budgetera lite för detta...

I det stora hela blev det en lyckad helg och vi behöver komma iväg och "göra annat" än hunderi och hemarbete så det var inte så tokigt ändå.

Idag var det äntligen dags för tågen att börja gå igen och imorse gick det "som på räls". En minimal försening på 2 minuter kan jag ha överseende med. Strax efter lunch kom dock kallduschen. Kontaktledningsfel och sträckan stängd IGEN. Suck.

En sväng förbi klubben fick det bli ändå - skulle dela ut lite klubbjackor. Och fick tillfälle att säga "nej" till det där uppdraget som jag nämnde i förra inlägget. Utan några större sura miner tack och lov. Sen vet jag ju inte vad som sägs bakom min rygg men det kan jag faktiskt strunta i. Jag orkar inte mer just nu och i förra veckan kände jag mig färdig att sätta mig i ett hörn och bara gråta vid ett par tillfällen - och så ska det inte vara med ett fritidsintresse!

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt "att komma ikapp" och det får det nog bli även imorgon kväll. Som ordspråket säger, man kan äta upp en elefant - om man tar den i tillräckligt små bitar.

Det svåra ordet NEJ...

Vad är det som gör att det är så svårt att säga NEJ? Kanske att så många har svårt att "ta emot" det svaret?? Just nu befinner jag mig i ett läge där jag inser att dygnet har bara 24 timmar. Åtminstone 7 av dessa behöver jag sova för att må bra. 8 timmar måste jag vara på jobbet. Min pendlingstid är för närvarande ca 140 minuter om dagen - det är ytterligare dryga 2 timmar. Medan jag är på jobbet har jag också ½-1 timmes lunch. Det är ca 18 timmar som är intecknade. Återstår 6 timmar per dag som ska användas till egna hundar, "livsuppehållande åtgärder" som att äta, duscha, klä på sig, fixa med saker i hemmet, handla mat, transportera sig mellan hemmet och olika aktiviteter samt - föreningsverksamhet. Att fylla på med MER aktiviteter känns inte aktuellt just nu. Det svåra är att få andra att förstå att det inte är för att vara elak eller motsträvig som jag säger nej, det är för att överleva. Jag har redan konstant dåligt samvete för att jag ägnar för lite tid åt mina/våra egena hundar, att jag inte gör de uppgifter jag har i föreningar tillräckligt bra, att jag hela tiden brottas med växande högar i hemmakontoret... Att göra MER känns inte som någon bra lösning. Men hur får jag ANDRA att förstå det?

Mental soppatorsk

Igår var första gången på länge där en helgdag inte var fullsmetad med tävling, utflykt eller annat. Eftersom regnet behagade regna tämligen ihållande och husse for till skogs för att tillsammans med älgjaktlaget förbereda lite inför älgjakten om ett par veckor, så ägnade jag mig tämligen ohämmat åt att - städa. Välbehövligt men tråkigt. Hade jag fått välja helt fritt så hade nog faktiskt ett pass i skogen eller på klubben stått högre upp på önskelistan, men nu får man inte alltid välja helt fritt. :-)

På "seneftermiddagen" var det dags för klubbens mest prestigefyllda tävling: Racet. Detta går till så att man lämnar hunden (en i taget) till en "hundhållare" och sedan förpassar man sig själv i riktning mot målet - springande, gående, tjoande, bollande med leksaker etc (allt för att öka hundens fart) - och när man ger tecken/skriker "släpp" så släpps hunden. Snabbast på sträckan (tror det är 75 m som gäller) - vinner. Till saken hör också att det är en ganska smal "målfålla" och tiden stoppas inte förrän hunden är rätt i mål. Lazer var snabbast i familjen i år - husse lyckades nämligen kalla på Otto för tidigt, så Otto hann ikapp - och förbi... Som tur var ganska nära mål och han har ju ett hyfsat stabilt "framåt"-kommando, så husse skickade på. Men jag tror det var där han förlorade familjefajten.

Efter detta var det taco-afton och det var väl en 35-40 personer i stugan som mumsade tacos. Trevligt!

Idag har det varit kurs hela dagen. Vi hade återigen hyrt in Petra Nilsson och den här gången var det Lazers tur att gå agilitykurs. (Husse ville träna sin egen hund i skogen?!) Jag hade inte allt för stora förhoppningar men OJ så bra det gick!! Den lille svarte gick stundtals som en klocka och gjorde nästan matte tårögd. Återigen visar det sig att om bara jag gör rätt så... Vi körde 4 olika banor, med "hjärntvätt" på oss 2-beningar avseende serpentiner, threadlar och "push". Här inser jag att icke-agilitymänniskor är "lost" men det handlar om olika sätt att styra hunden på banan. I den sista banan drabbades jag dock av det i rubriken nämnda - mental soppatorsk. Redan efter andra hindret var frågan - vart tusan ska jag nu?! Jag var inte ensam i gruppen, kan jag dock säga - det var fler som var förvirrade vid det laget. :-)

I något anfall av sinnesförvirring hade jag även lovat att städa stugan efter kursen "när jag ändå var där". Detta krävde dock inte så mycket hjärnverksamhet, och här hemma har jag inte heller gjort några insatser av mer avancerad karaktär under kvällen. Typ tömma tvättmaskinen och skala potatis. Precis lagom ansträngande. Nu håller jag på och tömmer systemkameran på foton och videokameran på filmer och sen blir det nog inte mer gjort ikväll känner jag. Hjärnan är slut nu...

Bok

Den enda möjliga fördelen med att ersättningsbussen tar 2/3 till så lång tid som tåget normalt gör, är att det blir mycket lästid. Jag har inte läst Karin Alvtegens kriminalromaner, men förra sommaren fick jag hennes "vanliga" roman En sannolik historia i något paket från den bokklubb jag är medlem i... Antagligen ville jag ha den andra boken och fick den här på köpet, jag minns inte riktigt.

Vad historien handlar om kan man läsa på ex-vis bokus.com som jag länkar till...

Alvtegen väver ihop en spännande och intressant historia med lite olika vinklar (huvudpersonernas syn på saken). Sen kan man ha synpunkter (jag har faktiskt i efterhand läst några recensioner) på att en del av persongalleriet är lite... schablonmässigt, kan man väl kalla det. Men det finns ändå något i historien som driver mig vidare, jag vill veta hur det går. Och det hade inte gjort något om det kommit en bok som följer upp den här!

Dramatik på olika vis

I helgen har vi varit publik på SM i rallylydnad. 4 av våra klubbkamrater hade kvalat så det var kanske ett unikt tillfälle, det ville vi ju inte missa!

Igår lördag var det kval och de 20 bästa skulle gå vidare till dagens final. När "röken skingrats" så visade det sig att den bäste av "de våra" låg på 18e plats och därmed var i final.

Idag klättrade vederbörande lite i placeringar och slutade på 15e plats totalt. Inte illa, om ni frågar mig!

På vägen hem ringde en av våra grannar och meddelade att "ni får ta en annan väg om ni ska komma in, brandkåren har spärrat av infartsvägen hos oss". Ett närliggande hus har brunnit rejält, otäckt: http://hd.se/klippan/2012/09/16/villabrand-i-ostra-ljungby/

Och imorgon - är det dags att jobba igen...

Plötsligt händer det...

Igår var det agilitytävling i Halmstad. Dagen gick i diskningarnas tecken, för både mig och mina kamrater... Första loppet för min del var Ottos agilityklass. Det verkar ha gått troll i pinnarna i agilityklassen - den första jag tog i Simrishamn i slutet av juni ifjol var i agilityklass. Efter det har jag lyckats bärga 4 pinnar i hoppklass men inte en enda i agilityklass... Inte heller igår lyckades det - med 4 hinder kvar kom jag helt fel och där var det loppet förstört. Uppenbarligen hade jag inte varit tillräckligt noggrann på banvandringen?!

Med Lazer förväntar jag mig inga resultat alls, där går vi bara in och "miljötränar". Dvs han tog 2 hinder och sen blev bytet/svängen lite för bra = helomvändning in i tunneln han just kommit ur...

I hoppklass har jag ju flyttat upp i tvåan. De första 8 hindren gick lysande. Sen - försvann Otto i fjärran... Ska studera videon för att se om det går att se vad som gick snett, för han flaxade iväg och återupptog "hälsa på hindervakt". Sånt trodde jag vi hade slutat med?!

På kvällen var det födelsedagskalas för Bs systerdotter. Flera frågade om vi varit på Sofiero (hundutställning där i helgen), när jag svarade "nej, jag har varit i Halmstad och tävlat agility" var det inte en enda som fortsatte fråga "hur gick det då?". Inte för att det var mycket att orda om, som synes, men ändå?

Idag bar det iväg till Värnamo. En klubb jag aldrig besökt tidigare, men det var ett trevligt arrangemang så dit åker vi gärna igen.

Extra trevligt blev det när jag efter målgång i agilityklassen med Otto, hörde speakern säga "det räcker till en tredjeplats" - och det gjorde det resten av klassen! Kul att få klättra upp på pallen igen. Och - äntligen kom den där pinnen! Nu är det bara den sista som fattas - men det är bara en tävling kvar i år i princip och det gäller att förhandla med husse nu när jaktsäsongen startar...

Eftersom det bara var klass 1, så var det bara agilityklassen för Ottos del. I hoppklass blev det dock "storslam" för klubben när andra- och tredjeplatsen gick till Söderåsen-ekipage. Även på tiondeplats hade vi ett ekipage från klubben. Kul!!! Sen gick Lazer in på banan och - som speakern sa, det här ska vara roligt för hunden och kul har han ju uppenbarligen. Full fart och emellanåt något hinder på vägen... Hmmm... Har lite att fundera på här.

Slipping through my fingers...

Igår kväll var det sista deltävlingen i klubbmästerskapet i agility. Som en av träningskamraterna vid ett tidigare tillfälle konstaterade - det är mer prestige i det här än i de vanliga officiella tävlingarna...

Inför gårdagen låg jag i topp i "serietabellen", men det var med den lilla ledningen, 3 poäng till godo till tvåan och 5 till trean. Med tanke på att man får "bonuspoäng" för placeringarna 1-3 i respektive klass, så var marginalerna extremt små.

Den som låg tvåa kom inte ens till start igår, och jag är övertygad om att trean var lika medveten som jag om hur landet låg till (däremot är jag inte säker på att h*n har full koll på hur poängberäkningen fungerar). I första loppet diskade vi oss båda = ställningen oförändrad. I andra loppet så slank Otto förbi ett hinder (jag "tappade" honom rent krasst) och tog nästa = disk. Min "motståndare" nollade och därmed var saken klar. Det är bara att lyfta på hatten och gratulera.

Lazer, som ju faktiskt börjat bli allt mer fokuserad på "vanliga" träningar, flippar ur totalt på dessa tävlingsliknande tillställningar - precis som han gör på riktiga tävlingar... Förmodligen har det med uppvärmning, min sinnesstämning osv att göra. Igår var dessutom en raksträcka på 3 hopphinder som var starten och det har jag ärligt talat inte tränat så ofta den senaste tiden. Listan över saker att träna under hösten och vintern börjar bli VÄLDIGT lång!

Läs en booooook.....

Eftersom jag i helgen åkte tåg fram o tillbaka till huvudstaden, och det visade sig att jag på hemvägen lyckats boka ett "långsam-tåg" (eftersom de tidigare x2000 numera kallas SJ Snabbtåg, så måste ju SJ InterCity vara långsam-tåg?) så laddade jag packningen med en rejäl tegelsten, som min chef faktiskt kom och la på mitt skrivbord häromveckan (eftersom vi pratade om författarduons tidigare verk för en tid sen). Senaste från Roslund & Hellström, Två soldater.

Som vanligt så är det full fart från start. Som vanligt är det ett samhällsfenomen som man som "vanlig" medborgare helst vill glömma. Och som vanligt är det rysligt spännande. Flera gånger tidigare när jag har läst Roslund & Hellström har jag varit tvungen att lägga ifrån mig boken och "hämta andan". Någonstans har läst en formulering i stil med att deras böcker är "en hästspark rakt i magen" och ja - ungefär så är det emellanåt. Det mest skrämmande är att, även om författarna i efterordet understryker att den här historien är påhittad osv, så vet man att med den research de här båda herrarna lägger ner på sina böcker så... hade det mycket väl kunnat vara sant. Gängkulturen ÄR sann, det är jag helt övertygad om. Att det finns unga killar som ser kriminalitet som den enda "karriären" är skrämmande men helt sant...

Läs! Men se till att ha tid att lägga på det, för den här (liksom de tidigare av författarnas alster) boken vill man bara komma vidare i och se hur det går..!

Enligt uppgifter i media under våren http://www.skanskan.se/article/20120508/NOJE/705079908/-/roslund--hellstrom-trycker-pa-paus så är nu kommissarie Grens och hans kollegor lagda på hyllan ett tag. Jag hoppas att det inte är för evigt - inte för att jag längtar efter att få fler samhällsproblem presenterade för mig utan för att jag faktiskt är nyfiken på hur det kommer att gå för den kärve Grens, den envisa Hermansson och familjefadern Sundqvist...

När jag blir stor....

Den observante läsaren minns att jag, i början av sommaren, filosoferade kring det där med vad lite man visste (då när man - jag - tog studenten) och vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor...

Häromdagen började jag fundera över om det hade varit "lättare" om jag hade valt ett "riktigt" jobb, typ anläggningsarbetare/asfaltläggare (min bror), rörläggare (min sambo), lärare (flera vänner och bekanta inkl. tidigare klasskamrater), sjuksköterska (också en del vänner och bekanta inkl. tidigare klasskamrat) eller något annat. Ja ni vet, man har en utbildning till ett yrke och sen är det detta man jobbar med. Punkt slut.

Jag råkade (hm) nämna detta i ett inlägg på Facebook. Och fick givetvis mothugg... det finns ju de som har gått en utbildning och sedan av olika skäl bytt yrkesinriktning. Jo, absolut, alla trivs inte per automatik med det man är utbildad till.

En av mina hundträningskamrater som tog studenten i våras började i dagarna på sitt första "riktiga" jobb. "Jag sökte allt som fanns och plötsligt fick jag ett jobb" var kommentaren. Härligt!! Det finns hopp - i synnerhet när man hör ständiga larmrapporter om ungas utanförskap i arbetslivet (det finns inga jobb, och de som finns är projektanställningar, vikariat etc).

Dessutom konstaterade jag, också häromdagen, att jag nu har "slagit mitt eget rekord" i anställningstid på samma ställe. Visserligen var jag ju projektanställd i många år här där jag jobbar nu, men total tid från när jag började (februari -04) fram till nu, är faktiskt längre än min förra "längsta" anställning (Kanotförbundet, som jag var på ganska exakt 8 år).

Frågan kvarstår alltså... Vad ska jag bli när jag blir stor...???

Min långsammaste Tjejmil någonsin (hittills)

Eftersom man väl inte kan räkna med att springa fort när man är 80, så får rubriken bli just - hittills...

I lördags var det dags för årets upplaga av Tjejmilen och eftersom undertecknad inte sprungit en meter utanför agilitybanorna sedan i maj pga plantar fasciit eller som det populärare kallas, hälsporre, så hade jag bestämt mig sedan länge: Den här gången skulle jag GÅ i rask takt.

Jag valde dock att starta i den grupp där jag var anmäld - parkerade mig längst bak, längst till höger, för att inte vara i vägen för dem som verkligen ville springa... Det visade sig att jag var inte den enda som gick ut lååångsamt. För "syns skull" joggade jag de första 3-500 metrarna. Därefter promenerade jag i RASK takt banan runt Djurgården. Och detta gick över förväntan. Jag vet ju att mitt tempo vid skogspromenad med hundar ligger på ungefär 5km/tim, och det borde rimligtvis gå lite snabbare utan hundar och i den något flackare terrängen på Djurgården jämfört med skogsrundan hemma. Alltså var resonemanget - någonstans under 2 timmar borde jag klara det på (det har för övrigt även min mamma gjort, gått runt Tjejmilen på under 2 timmar, alltså). Döm om min förvåning när jag, helt inofficiellt på min vanliga armbandsklocka, konstaterade att jag låg på ungefär 45 min vid passeringen av 5 km. Den officiella sluttiden i mål blev 1,29,32. Under 1½ timme alltså och med detta är jag mer än nöjd. Kroppen har dock, sedan igår, talat om för mig att riktigt det tempot och riktigt så långt, brukar det inte vara på mina vanliga promenader.

Hälen verkar i alla fall inte ha tagit mer stryk (joggingskor, inlägg och tejp) och nu ska jag försöka ta mig iväg och simma lite under hösten så jag får fart på flåset men ändå avlastar foten.

Akut...

... besök hos kiropraktorn blev det idag, dock inte den "vanliga" för han var på väg på semester när jag ringde igår. Dock hänvisade han till en kollega som idag har bänt, knäckt och vridit på mig, så förhoppningsvis sitter mina kotor och leder på rätt ställen igen nu.

Jag glömde förresten skriva att även i helgen kom det fram en människa och frågade om Lazer, den här hade "vanlig" cocker men var väldigt sugen på en jaktis... Så även om han inte gör några strålande resultat, gör han tydligen ett positivt intryck!!

Tävling i dagarna två...

I fredags nådde min nördighet nya höjder, när jag och klubbkamraten L körde till Bjuv och satte upp våra tält, kvällen FÖRE tävling... Egentligen kom jag på att så gjorde jag nog i Ystad i början av månaden också, men det räknades liksom inte eftersom vi var där med husvagnen ändå.

Dagarna i sammanfattning:
Lazer far hit och dit och ut från banan och in på banan och... ja, inte mycket blev rätt. Samtidigt så ser jag den här säsongen mycket som miljöträning för hans del, så det känns inte SÅ farligt. Däremot slås jag av, när jag ser det som L lyckades filma igår, hur ostrukturerat det ser ut när vi går in och ställer upp för start. Något att fundera på!!

Otto och jag gjorde ett riktigt riktigt bra agilitylopp - ända till näst sista hindret som han sprang förbi och därmed drog på sig en vägran = ingen pinne här inte. F*n rent ut sagt. När kontaktfälten funkar så är det något annat som skiter sig. Och dessutom är jag helt övertygad om att det var mitt vägval som var fel = dålig handling, som orsakade detta.

Hoppklassloppet var vårt andra i klass 2 och det gick också riktigt bra till näst sista hindret, där jag inte riktigt "fick tag" i herrn och han seglade snyggt över sista hindret istället för att ta tunneln som var det nästsista först... F*n igen.

Två bra lopp men inga resultat att tala om, som jag sa efteråt. Det visade sig att agilityloppet räckte till en 12e plats, men det är ju pinnarna jag vill åt numera...

Idag var det samma läge med Lazer och jag konstaterar att jag måste hålla koll på a) hans starter samt b) slalom - där gick han ur båda dagarna med ett par pinnar kvar...

Ottos agilitylopp var total katastrof. Eftersom den klassen gick parallellt med Lazers och jag hade fått låga startnr i båda klasserna så flyttade jag Otto till sist i klassen. Om det spelade roll vet jag inte, men redan innan vi gick in på banan var han snusig och kändes ofokuserad. Likaså när jag lämnade honom för start, snus - jag gick tillbaka och rättade upp - men det kändes inte bra... Sen missade han slalomingången och där försvann ju den pinnen... När vi tog om så gick han ur slalom och sen for han upp på balansen (vilket filmen visar att jag tydligen visade honom att göra). Vi var liksom inte på samma våglängd alls...?

Sen blev det väntan, eftersom det var 2 klasser emellan innan det var dags för hopp2an. Där var det min vanliga taggade wachtel som satt på startlinjen, men tyvärr missade han en port ganska tidigt i slalom så det fick vi ta om, och sen hade vi två lite yviga svängar som också kostade tid... Vi kom i alla fall i mål och landade på runt 20e plats.

Efter det var det bara att packa ihop och köra hem. Pust...

Ett orosmoment är att jag redan igår körde hem med ont i ryggen - som håller i sig. Undrar vad jag gjorde igår egentligen...? Dags att ringa kiropraktorn akut?

Bokläsning

Flyg- och tågresor är bra tillfällen att läsa böcker. Ja, för den delen, jag har inga problem med att läsa ombord på bussar eller som bilpassagerare heller.

Den senaste tiden - EFTER semestern - har jag tagit tag i böcker som legat hemma i den där "att läsa-högen". Först ut var Denise Minas "Getingsommar". En ung kvinna får oväntat och ovälkommet besök - och hittas så småningom brutalt ihjälslagen i sitt eget hem. Upplägget är sådant att vi läsare vet vilka de två ovälkomna besökarna var redan på ett tidigt stadium i boken - men även efter sista sidan känner jag mig osäker på upplösningen. VAR det verkligen... Klart läsvärd, och min första kontakt med Minas författarskap, men knappast den sista.

Igår, under flygresan hem, läste jag ut Peter Robinsons "Roten till det onda". En ung man med rasistiska åsikter hittas ihjälsparkad på en mörk gata. Här väver författaren ett nät som kastar oss läsare i flera olika riktningar innan upplösningen - men ÄR det verkligen en upplösning...?

Under mitt senaste besök i föräldrahemmet dök jag ner i mina lådor med böcker, som aldrig lyckats flytta med mig till Skåne. En hel del av dessa minns jag mycket tydligt, även om jag bara läst dem en gång. Men andra står jag fullständigt frågande inför...! Det kan bli ett spännande projekt att ta tag i den lilla boksamlingen faktiskt.

Flyger och far...

I lördags var jag i Göteborg och hjälpte till på hundungdoms Doggy Professional Agility Cup = fläng 1.

I måndags blev det till att boka flygbiljetter till Stockholm då det i fredags blev klart att jag skulle på ett möte onsdag-torsdag, i Sollentuna så det passade ju bra att hälsa på föräldrarna lite också. Alltså, flyga iväg igår morse 6,45 och ikväll går flyget tillbaka 21,30.

Lite yrkesskadad är jag, milt sagt, eftersom jag tycker det är väldigt fascinerande att SL har dragit igång "reskassa" med en lite annan funktion än vad vi har i Skåne.

I måndags och tisdags hade vi "test" av de ekipage som vill gå agilitykurs på klubben under hösten. Jag och Otto var med som "störning" och i tisdags blev det lite egen träning efteråt också. Lazer är en rolig liten filur för jag har ju aldrig varit med om maken till hund att ha svårt för att springa rakt fram?! Står det 4 hinder på nästan rak sträcka, så springer han vid sidan av de 2 sista... Lite att jobba på!

Hur blev det här nu då...?

Igår hade vi instruktörsmöte på klubben. Jag hade bestämt mig för att så länge det är ersättningsbussar som gäller för att ta mig till och från jobbet, så ska jag inte ha någon kurs på kvällstid. Dvs inget kursande före oktober. Men så hör jag mig själv säga att "om det behövs får jag ju hjälpa B" (om det blir många anmälda till nybörjarkurs i agility) och en stund senare, när det är en annan kurs som riskerar att bli "överbefolkad": "men jag kan hjälpa dig om det behövs". Hm. Hur tänkte jag där...???

Kul i alla fall att det blivit lite anmälningar till de nya kurser vi hittade på och annonserade ut i våras. Jag är helt övertygad om att vi måste börja tänka lite utanför gamla spår och ramar och förnya oss. Både för att ge kursarna det de vill ha och för att utveckla oss som är instruktörer.

Passade så klart på att träna lite med den lille svarte när jag ändå var på klubben, L hade gjort en kombination som vi körde ett par gånger, sen blev det fortsatt slalomnötande och vippen (där känns det som att det börjar lossna igen efter bakslaget i början av sommaren). Otto fick vila, eftersom bockjakten har börjat så hade han varit i tjänst tidigare under dagen som eftersökshund (och jag fick köra iväg honom även på kvällen - det var dock inte husse som skjutit i något av fallen, och djuren upphittades - han är duktig på eftersök Otto).

I onsdags så satt jag i Helsingborg och jobbade, på vägen hem stack jag in på Ikea eftersom jag behövde en tavelram. När jag kom hem och hade tagit mig igenom allt emballage visade det sig att - "glaset" (i plast) hade en spricka på ett ställe. Suck. Eftersom jag inte visste när jag skulle ha vägarna förbi Hbg igen så packade jag in alltihop i bilen och körde tillbaka för byte direkt. Det var väl inte riktigt så jag hade planerat min första "klubblediga" kväll på länge, men så fick det bli. Husse fick starta grillen när jag rapporterade avfärd från Ikeas parkering, så det blev en rätt bra kväll ändå.

Ikväll är det inte heller något inplanerat, vilket känns fantastiskt skönt...! Bara promenera hundar, kanske träna lite på hemmaplan, fixa lite mat (har allt förberett för en tomat-oliv-ost-paj som jag hittade ett spännande recept på under sommaren)... Snacka om att uppskatta de små sakerna i livet när man ser fram emot en lugn hemmakväll!

Pust!

I lördags hade vi "höstens" officiella agilitytävling på klubben, klass 2 och 3. Det har varit lite meck med att få ihop funktionärspusslet, så här i slutet av semesterperioden, men till slut gick det. :-)

Det var 445 anmälda startande när anmälningstiden gick ut och sen har det varit en handfull strykningar så runt 420 starter blev det nog. Första start kl. 09.00 och den sista runt 15.40 (tror jag?). Ett starkt jobb från funktionärsgänget och roligt när man får höra att det är tävlande som sagt åt funktionärerna att det är ett bra arrangemang! Jag har sagt det förut och säger det igen: om alla hjälps åt och gör något litet, så blir det bra i slutänden!

Igår var vi faktiskt på agilitytävling som åskådare. Sen var det lite "livsuppehållande åtgärder" på programmet, som att handla mat, klippa gräs, städa, tvätta osv. Hundpromenerande hanns givetvis också med. Och OS-handbollsfinalen. Det är vissa saker som jag faktiskt "måste" se - i synnerhet om Sverige är inblandat! Jag har ju faktiskt spelat handboll för många, många år sedan...

Och nu - åter till arbetet igen...

Full fart...

I måndags var det kurshållning på programmet, och naturligtvis lite egen hundträning. Byggde bl.a. upp en sekvens från hoppklass-banan i söndags och det gick... sådär...

Igår byggde vi en klass 1-bana utan slalom. Otto var ovanligt loj första delen av första rundan. Nästan så jag började fundera på om han tyckte att det var överdos med agility i 3 dagar i rad... Mer troligt var väl egentligen att jag inte riktigt "dragit igång" honom innan vi körde, för andra rundan var han som vanligt.

Jag har ju länge hävdat att när Lazer börjar bli "klar" så kommer jag att få problem, om Otto är snabb så är liten svart hund ännu snabbare. Igår bevisades detta med all tydlighet (plus att jag behöver träna bakombyten med liten svart). Slutet av banan var en "nästan raka" bestående av hopp-hopp-mur-kort rak tunnel-hopp, där hindren fram till och med tunneln riktade hunden åt höger, medan sista hopphindret stod något till vänster om tunneln. Inte helt lätt att beskriva i ord. Otto, som trots allt svarar på bakombyten (dock inte så bra som han borde, visade det sig tydligt när han skulle vara demohund i måndags), gick det att lösa detta med. Lazer däremot... Trots att jag sprang som en tokig så var jag efter redan vid muren, och han har INTE koll på bakombytena. Innan det tog stopp där, så var han 10 meter förbi det sista hindret, typ. Farten är det inget fel på!! I övrigt så kunde jag konstatera att när han börjar hålla ihop så bra på tävling, som han gjorde på träning, då blir vi farliga... Jag ska bara lära mig att hantera farten också!!

Ibland går det FÖR bra??

Så är det semesterns skälvande sista timmar... Helgen har vi tillbringat på Ystad BK där det varit agilitytävling. Igår var det small och medium, idag large. Vi drog dit med husvagn och allt i fredags kväll eftersom Lazer alltså skulle tävla igår och Otto idag.

Den lille svarte fladdrade runt som en fjäril på banan, det fina flytet vi hade i torsdags var inte alls med oss - men han har roligt! Tydligen såg det tillräckligt bra ut för att en tjej skulle komma fram och fråga om rasen, varifrån han kommer osv!!

Det var lite semesterbetonat att vara på tävling och bara ha ett lopp att bekymra sig om, eftersom jag bara kör hoppklasserna just nu (vi håller på och tränar om vippbrädan) med liten svart hund. Inga klubbkamrater med småhundar på plats heller, så vi tittade lite på tävlingar, åt lite lunch, tittade på tävlingar, slappade en stund vid husvagnen och tittade lite till...

Idag var det dags för Ottos debut i hoppklass II och det blev ingen "hit" precis. Någonstans gjorde jag en total tankevurpa när det gällde starten och tappade kontakten totalt med hunden innan slalom som var hinder nr 4. Och då började han - leta efter husse. Som han mycket väl visste var han fanns, vid målet.

I agilityklassen gick det bättre. Kontaktfälten satt (om än knappt på balansuppfarten) och jag lyckades hindra en felaktig tunnelingång, meeeen sen kom en kort rak tunnel som slutade i "intet", man skulle svänga helt om till vänster och ta däcket. Där blev det lite för bra. Otto, som normalt sett är lite "vidsvängd" vände på en femöring och tog - samma tunnel tillbaka. Surt... Men sånt som händer. Lite grann tror jag att jag tappade fokus när han trampade ner på sista brädan i långhoppet före den där tunneln = pinnen borta...

I hoppklass I blev det en liten seger för en av klubbkamraterna som tog sig i mål efter ett mindre lyckat agilitylopp. Detta hoppas jag var en jättekick för vederbörande, som verkligen behövde en liten "framgång". Det är ju lite så - först ska man ta sig i mål, sen vill man ha pinnarna... Ökad prestationsångest?!

Imorgon är det åter till vardagen och jobbet. Har väl ingen direkt ångest för det, men hade lätt kunnat vara ledig minst 2 veckor till...

På egen road-trip

I måndags började husse jobba igen, så jag och Lazer packade in oss i min bil och körde norrut till mina föräldrar i Sollentuna strax utanför Stockholm. Den lille svarte behöver lite "egen-tid" ibland och det här var ett bra tillfälle...

Främsta syftet med resan, förutom att träffa föräldrar + bror med familj, var att fortsätta det projekt jag påbörjade redan för 2 år sedan - rensa bland de saker jag har kvar i föräldrahemmet... Vissa prylar har aldrig flyttat därifrån, andra flyttade dit i samband med att jag flyttade hit ner till Skåne. Saker som jag inte har behövt på snart 9 år kan man ju onekligen undra om jag verkligen behöver? Tidigare har jag kastat gamla skolböcker och liknande, den här gången gick jag loss på "vanliga" böcker. Jag har VÄLDIGT svårt för att kasta böcker, men när det handlade om "ungdomsböcker" som jag ärvt efter pappas kusin - som alltså var lite "gammaldags" redan när jag läste dem - så kändes det inte som det fanns något alternativ. De var dessutom i vissa fall vällästa och med flera namn inskrivna så något "antikvärde" tror jag inte där fanns. 3 kassar till pappersåtervinningen och 2 till vanliga soptunnan (kassettband m.m.). Med hem kom en flyttkartong med "blandat" innehåll samt några pärmar med gamla papper, som jag nu kör i "tuggen".

På den stora plussidan låg att min brorsson den här gången tjatade om att få titta på hunden, när vi var där och hälsade på fick Lazer ligga kvar i bilen (kvällstid och skugga och öppen baklucka) - de har katt... Med tanke på att grabben förra sommaren var rädd för hundarna så var det ett steg framåt att han nu till o med vågade klappa!

Under 3 dagar har jag alltså tillbringat mellan 10 och 12 timmar i bilen, lagom kul. Ingen ljudbok hade jag heller, men jag insåg på vägen "upp" att jag fortfarande är rätt så sportnördig. Det är ju OS, så Radiosporten räddade min resa med fälttävlan, skeet och igår en mindre rolig handbollsmatch...

Här hemma fortsätter projektet "rensa". Det är inte SÅ mycket kvar nu men det gäller att inte tappa fart nu när jobbet börjar....

Semester? Nä det blir mest oavlönat jobb på hemmaplan...

Rubriken har jag snott från en av våra konsulter på jobbet, som uttalade sig ungefär så för några år sedan. Rent krasst är det ju så det är för många av oss som har hus och trädgård att ta hand om, på några fjuttiga sommarveckor ska man "hinna ikapp" med en faslig massa underhåll av olika slag som inte hunnits med under övriga året. Helst ska det vara lagom varmt och uppehåll så man kan måla fasad och staket, eller regna för att man behöver göra något inomhus...?

Sen vi kom hem från husvagnssemestern har projektet "rensa i röran" fortsatt. Faktiskt ÄR det inte så rörigt, men man tenderar ju att samla på sig. Det fanns en tid när jag hade kvar alla Hundsport och Brukshunden sedan jag blev medlem i SKK och SBK, men jag insåg i samband med flytten söderut att det liksom inte håller. Alltså - innevarande och föregående år finns i huset, resten rensas bort kontinuerligt. Husse har lite svårare att skiljas från sina jakttidningar men han börjar bli riktigt duktig han med. ;-)

I veckan råkade jag ju börja röja i en byrå också (när jag letade baddräkt) och raskt hamnade även en del kläder i svarta sopsäcken, enligt principen - har jag inte använt det på minst 2 år så... lär jag inte göra det igen!

Igår började vi dagen i spårskogen tillsammans med M och hennes wachtlar. Husse hängde med och passade på att kolla läget lite då det var en mark där han jagar ibland som vi hade möjlighet att låna för träning. Lazer gick riktigt fint i spåret, han har blivit mycket mer spårnoga och slår inte alls lika mycket på raksträckorna som han gjorde förut. En mognadsfråga kanske? Vinklarna preparerade jag med korv ("IPO-spår") den här gången och det gjorde susen, han fick ner tempot och började tänka... (Ibland springer de små benen fortare än signalerna går från nosen till hjärnan, verkar det som) Vi ska nog köra så ett par gånger till innan vi återigen försöker oss på att spåra utan "hjälper".

Alla inblandade hundar gick bra, när vi var färdiga körde jag och husse till Teba i Höör som hade jubileumsmässa (och husse hade ett presentkort att använda). Det blev lite smått o gott, bl.a. en egen bädd åt Lazer. Den enda av våra hundar som har en egen säng egentligen, är ju Hampus som "äger" Bia-bädden. De andra två sover på fällar/filtar eller i sängen... Vi ska se om vi kan få ner dem från sängen lite på detta vis?

På kvällskvisten hämtade vi upp L och körde till Kristianstad för att titta på finalerna i European Open i agility. Är det nu ett evenemang av den kalibern på så pass nära håll så får man ju passa på. En miss i beräkningen var dock att vi inte tog med egna stolar (L var smartare än oss) - läktaren var knökfull när vi kom. Sen drog det hela ut på tiden så pass så man blev tvungen att byta plan för att kunna ha belysning. Vid kvart i elva var det klart... 76 hundar i largefinalen, det tog ju liksom lite tid det. (I kvalen under dagen var det ca 370 starter i large!) Kul att se olika hundar och olika banor. Largebanan kändes det som att en viss sekvens blev väldigt utslagsgivande på, de förare som kunde köra sina hundar den absolut kortaste vägen var också de som hamnade i toppen.

Idag har jag tränat lite egna hundar och vis av vad som hände på träningen i torsdags la jag lite fokus på slalom detta pass. Otto fick också nöta kontaktfält, både nerfarter på balans och A samt uppfarter på balansen. Eftersom det sistnämnda stökade lite för ofta före "sommaruppehållet" så har jag klurat lite på det och bl.a. klickat när han har trampat "mitt på" kontaktfältet. Det verkar som det kanske har gjort lite nytta i a f för idag var det 100% rätt. Sen vet jag ju att det har med ansatsen att göra, hur många hinder och meter det är före så det får jag fortsätta laborera med.

Eftersom vädret plötsligt svängde (idag är det ca 20 grader och mulet, riktigt svalt mot hur det varit tidigare i veckan) så har jag idag grottat ner mig i diverse pappershögar och forsatt projektet "rensa i röran". Det är så välgörande att rensa och kasta när man är på rätt humör!! För dryga 10 år sen kallade min dåvarande chef mig för "avdelningen för ordning & reda", tyvärr har jag inte riktigt klarat ut detta när det gäller pappershanteringen här hemma på sistone men nu börjar jag få ordning på det. Sen hävdar jag att på jobbet, där går jag och hämtar en pärm, ett register, en mapp eller vad jag behöver. Oftast är det inte så enkelt här hemma, men nu har jag laddat med lite sånt så... det ska nog fixa sig!

Sommarvärme!

Så kom den då äntligen, den tropiska värmen... Närmare 30 grader i skuggan både igår och idag.

Viss bloggtorka har det varit här - som brukligt är när det är semestertider.

I år blev det en semester av det agilityfria slaget.
Första veckan var det, som B uttryckte det, arbetsläger hemma som gällde. Vi har återupprättat vårt vardagsrum (nu återstår bara inköp av ny braskamin samt att hänga upp tavlor på väggarna igen) och på köpet ägnat oss åt en hel del rensning. När vi påbörjade renoveringsprojektet så vräktes ju i stort sett bara allt ner i flyttkartonger, utan urskiljning. Nu är det som ska kastas kastat och det som ska sparas sparat. Ett par sorteringar till återstår men det är det lilla i sammanhanget.

Vi tuffade så småningom iväg med husvagnen och gjorde en liten roadtrip med vissa nostalgiinslag. T.ex. stannade vi på Ekuddens camping i Mariestad, där vi övernattade första gången vi drog iväg på längre utflykt med husvagn för 6 år sedan. Sen blev det en liten turné i Siljansbygden med Våmhus camping som bas. Vi har återsett Tomteland och dalahästtillverkningen i Nusnäs, och Siljansfors skogsmuseum (där hade vi även med svärföräldrarna som stannade till ett par nätter - de har husbil och flänger runt mycket mer än vi gör). I år lyckades vi också ÄNTLIGEN ta oss till Orsa Björnpark. Där får ju inte hundarna följa med in och vid våra tidigare dala-besök har vädret varit lite för bra för att man ska vilja lämna dem i bilen, även med öppen baklucka, några längre stunder. I år lyckades vi pricka in en dag då det var jämnmulet, och annars hade faktiskt björnparken fixat hunddagis... Ingen dum idé alls. Det borde fler turistställen ta efter!

Efter några dagar i Dalarna körde vi söderut, genom Värmland och Dalsland för att landa i Uddevalla. Där övernattade vi egentligen mest för att få tillfälle att se lite västkust - vi körde ut på Smögen och promenerade med hundarna på klipporna och bryggan, och åt en rejäl räkmacka. Vilken räkmacka säger jag bara... DET var grejer det!

Ett sista stopp på vägen hem, söder om Borås/Ulricehamn... En dryg vecka ute är ganska lagom.

Väl hemma har vi fortsatt på temat rensa-kasta, om än i lite mer lugnt tempo. Man samlar på sig en del och det behövs lite röjningar ibland. Till exempel kan man fråga sig varför man (läs jag) har kvar ett 10-tal ytterkrukor som är mer eller mindre spruckna... I synnerhet som man (läs jag) äger säkert lika många till. Och fönstren faktiskt är ganska fulla med krukväxter?!

Igår när sommarvärmen slog till på allvar fick jag tillfälle att rensa bland mina kläder, lite halvt ofrivilligt. Jag började nämligen leta badkläder. Den som känner mig vet att jag är en badkruka av rang (mitt förflutna idrottsutövande som kanotist, gick ju liksom ut på att man skulle vara OVANPÅ vattnet, även om jag i början av karriären tog ett STORT antal ofrivilliga dopp). När jag alltså börjar fundera på att åka och bada - då är det varmt! Nu stoppades den idén av att jag, uppenbarligen, rensat ut badkläderna någon gång under de senaste åren... När jag började tänka efter insåg jag att det nog var så att a) bikinin var för liten (jag har de facto lagt på mig några kilo de senaste åren) och b) baddräktens resårer var slut.

Idag har jag således varit och shoppat, när alla normalt funtade var på stranden. Hann med Fot-&SkoSpecialisten (nya inlägg till mina skor samt stretchprogram för att försöka komma åt min inflammerade "plantar fascia" under hälten), Biltema (tältpinnar o gummiklubba), Stadium på Väla (baddräkt), Ikea (diverse "bra och ha" men BARA sånt som stod på listan!) samt avslutningsvis CityGross (lite "stapelvaror").

Sedan hemkomsten har det blivit lite hundträning också. Lazer har fått sig ett spår och jag fick mig en del tankeställare. Bl.a. att jag ska fokusera på vad hunden håller på med och ge f-n i snitslarna. Har jag ingen med mig som kan ta dem på vägen, så får jag helt enkelt gå och hämta in dem senare.

Igår var jag med och tittade när träningskamrat L vallade med sin unga BC. Jag kan ju inte ett skvatt om vallning, men precis som när det gäller jakten så ÄR det häftigt när hundarna får göra det de är "till för".

Och ikväll - håller jag kurs...

Övning ger färdighet...

Idag har vi varit i skogen och spårat. Dagens övning försökte vi fokusera på vinklarna, och vi provade med att lägga korv i just vinklarna - SAMT snitsla. Jag gick spåret själv för att ha bättre koll på var det gick. Trodde jag...

Den lille svarte tuffade på bra och i spårkärnan fram till första vinkeln där strategin med korv-vinkeln visade sig fungera utmärkt. På nästa raksträcka så var det matte som var "lost" - snitseln vid vinkeln hade nämligen hamnat på "baksidan" av ett träd. Mental notering - se till att snitslarna syns... Det hela gick i alla fall kalasbra och extra häftigt var att se den sekvens där han faktiskt gick 1-1,5 meter vid sidan av där jag gått, plötsligt "kom på sig" och växlade 1-1,5 meter i sidled! Härligt med en hund som tidigare varit så "fladdrig" i spåret när han börjar bli riktigt spårnoga.

Det finns ytterligare ett område där mångårig erfarenhet klart ger färdighet. Flugjakt... Vi bor som bekant på landet och närmaste granne åt ena hållet är en hästhage. Alltså har vi en del flugor inne. Detta är dock INGENTING mot vad vi hade i morföräldrarnas hus där det var en kohage som var närmaste granne, eller på gården där jag var dagbarn som liten. Flugsmällan lärde jag mig hantera redan i unga år och uppenbarligen sitter takterna i...

Ikväll har vi grillat - och ätit utomhus för första gången den här säsongen. Grillat har vi gjort tidigare, men då har maten intagits inomhus.

ÄNTLIGEN!

Efter en kämpig dag på jobbet igår (under förmiddagen misströstade jag kraftigt om huruvida jag skulle kunna gå hem idag och INTE behöva komma tillbaka på måndag, på eftermiddagen kravlade sig dock MITT hopp upp ur det svarta hålet - fast min kollegas var kvar där ett tag till...) så kunde jag idag slutföra planerade arbetsuppgifter, städa skrivbordet, stänga av telefonen och lägga frånvaromeddelande i mailen.

Nu väntar 4 veckor av... ja, inte "ingenting" i alla fall. Men åtminstone "helt andra saker än jobb". Det är nog ganska länge sedan vi var så här oplanerade när det gäller semesterveckorna, det är inga inplanerade hundtävlingar av något slag eller bokade campingplatser eller... Vi tar dagarna som de kommer och övar oss i att vara lite spontana?! Det finns en del att pyssla med på hemmaplan och sen får vi väl se. Träna lite hund ska jag i alla fall göra, basta.

Träning ger färdighet, var det visst...

Vi har ramlat in i juli, jag är inne på upploppet före semester och det är lite "oavbruten panik" på jobbet - så då snor jag åt mig ett par minuter och uppdaterar bloggen?

I torsdags för en vecka sen så dömde jag lydnad på klubbens månadstävling. Det var 4 ekipage av lite varierad kvalitet och återigen påminns jag om hur svårt det är att döma...

I fredags fick jag (eller ja, fick och fick??) ta mig en resa till Stockholm å tjänstens vägnar. Eller Stockholm och Stockholm. Arlanda för vidare transport till konsulterna i Sollentuna. Själva huvudstaden såg jag inte något av den här gången. Eftersom upplägget när den här resan kom på tal var "vi tänkte att du skulle få hälsa på dina föräldrar - och passa på och besöka C på kontoret när du ändå är i samma kommun" så var det ju bara att haka på. Givetvis blev verkligheten den omvända - arbetet först, och lite snabbt umgänge med föräldrarna (läs middag på vedugnspizzeria - det har vi för få av i mina nuvarande hemtrakter - och skjuts till Arlanda) sen.

I lördags gjorde vi ett besök i skogen där B jagar och passade på att lägga ett litet spår till den lilla svarta hunden. Tänkte väl att jag ska starta appell igen under hösten så nu måste här spåras... Det gick riktigt bra, men pinnarna som matte slarvat bort på vägen glömde han bort. Leksakerna däremot, dom hittade han.

På kvällen hade vi grillafton på klubben, var o en tog med mat o dryck, klubben stod för grillen o grillkolen. Och sen spelades det lite kubb, jätte-plockepinn m.m.

På söndagen fortsatte min nyfunna (?) träningsiver avseende spår. Tog med mig ett par av träningskompisarna ut i skogen och den lille svarte fick nu sitt första icke-förarspår. Det gick som på räls - så länge det var rakt fram. I vinklarna började han snurra lite (vilket jag inte såg något av dagen innan) och misstanken att vi behöver bygga värde i apportpinnarna bekräftades. Fram till slutet kom vi i alla fall.

Den här veckan är det som sagt fullt upp på jobbet, samtidigt som vi (jag) håller på med provning av kläder på klubben var och varannan kväll (när storleksproverna ÄNTLIGEN kom så gäller det att få fart på provandet så vi kan beställa, det tar ett antal veckor att få plaggen uppsydda, tryckta och broderade). När man (jag) ändå är där så kan man (jag) ju lika gärna träna lite. I måndags fokuserade jag på framförbyten med Lazer och A-nerfarter med Otto (även om det blev lite annat också). Detta gav tydligen effekt, åtminstone FBna med den lille svarte, för i tisdags när vi körde bana med träningsgruppen så klarade han att hålla sig på banan NÄSTAN hela vägen (på ett ställe klantade jag till det, men det löste vi med en liten belöning och sen körde vi på) utan att "tröttna". Det finns hopp, helt klart. Med Otto försöker jag börja utmana lite mer, han "kan" ju mer än vad Lazer kan, t.ex. om det är en startraka på 2 hinder och sen en sväng, så ska han faktiskt kunna hitta linjen mellan de 2 hindren själv och jag ska kunna placera mig strategiskt vid det tredje. Och det funkade! Sen blev det hawaii-handling på ett annat ställe i banan men gör om och gör rätt så blev det bättre. :-)

Igår var det möte i HU-distriket. Ett bra möte, med bra idéer och diskussioner. Tack för det, gänget!

1 dag och typ 4 timmar kvar till semestern. Ända in i kaklet nu!!

Lite träning och resultat

Ersättningsbuss till och från jobbet är ingen hit, som jag nog kanske har nämnt tidigare. Restiden ökar med 20 min på sträckan Klippan-Hässleholm, från 30 min med tåget till 50 min med buss. Lagom kul. Inte.

Ikväll var det träningsgruppsdags - vi var en väldigt liten tapper skara då det bara var jag, L och E. Med Lazer fick jag mig en del tankeställare inte minst vad gäller "belöningszonen", här har vi lite att jobba med även utanför banan helt klart! Med Otto körde jag rena handlingsövningar utan bommar. Här tvistar ju de lärde lite, om det är bra att lära hunden att springa mellan hinderstöd utan att det är någon bom på plats eller inte. Av olika skäl ville jag inte belasta honom med hoppande idag utan valde att köra "markarbete" som man nog skulle kallat det i hästvärlden. Lite slalom fick det bli också. Fördelen med att bara köra med hinderstöd var att vi fick till väldigt, väldigt snäva svängar. Kanske ett sätt att jobba med hans svängbarhet? Får klura lite på det där.

Ikväll har även resultaten från tävlingen i söndags kommit upp på nätet. I Ottos sista lopp i hoppklass 1 skrapade vi uppenbarligen ihop 17,37 fel. Eftersom han faktiskt HAR fyra pinnar (och det räcker med 3 för att bli uppflyttad) så har jag nu bestämt mig att nästa start i hoppklass, efter "sommarlovet" som vi ska ha nu, ska ske i klass 2. Så, nu var det sagt. Jisses... det trodde jag ju inte för drygt ett år sedan när målet fortfarande var på nivån "komma runt utan disk".

Håller på och snickrar lite på en plan för åtminstone den närmaste veckans träning. Eller ja, jag HAR en plan. Sen får vi se hur den håller. Imorgon ska vi ägna oss åt övningar på hemmaplan och då blir det "markarbete" och däribland lite skruvande med targets och klicker. Tjohej.

Diskningar och läsning

Midsommar firade vi för andra året på raken i husvagnen på Tobisviks camping i utkanten av Simrishamn. Som av en händelse arrangerade Simrishamns BK agilitytävling på ”annandag midsommar” även i år.

Jag startade båda hundarna men resultat blev det inga. Lazer gick i tvärstrejk i agilityklassen och la sig före första hindret. Där tror jag problemet var att husse hade lite ”otur när han tänkte” och gick rakt emot oss före start när jag bad honom att inte sitta precis utmed startsträckan. När han således stod BAKOM starten så blev det nog lite konflikt i den lilla cockerhjärnan – följa med matte framåt eller springa till husse bakåt, äh, jag lägger mig ner här…

Otto flippade ur totalt, där försökte vi med taktiken att han inte skulle ha koll på var husse var alls och det funkade inte. Dessutom gjorde jag en ovanligt lång uppvärmning av lite olika skäl och det var kanske heller inte så lyckat. Direkt i starten satte wachtelskrället upp näsan i luften, rev andra hindret, drog ett varv runt domaren och sen ut för att leta husse i publiken. Typ…

I hoppklassen fick jag med mig Lazer bra i starten, sen gick det lite för fort och blev strul med ingången i slalom så då lekte han plattfisk en kort stund men jag fick igång honom igen och in i slalom, genom en tunnel o över ett hopphinder, sen sprang han förbi ett långhopp, hoppade 2 hopphinder och sprang igenom en tunnel innan han tyckte att – nä, nu är det nog, nu lägger jag mig igen. Har nog varit lite dålig på att träna längre kombinationer… För han väntade sig helt klart en belöning där, det syntes! Sen tog vi ett par hopphinder o sprang ut. Men han hade kul på banan i alla fall – och det är viktigast just nu. Husse var nu tryggt parkerad i tältet med våra klubbkamrater.

Otto fick, precis när jag gick in för att starta, spaning på nån som lekte med en kul pipleksak vid sidan av banan (lät det som). Lyckades styra upp det och få till en bra start men sen drog han förbi mig och på väg av banan, fick in honom igen och in i slalom, efter tunneln därefter så tog han en sväng förbi en hindervakt och sen var vi bra på banan. Lite oklart för mig om vi diskade oss pga de där utflykterna eller om vi faktiskt fick resultat (och arrangören har tydligen datorstrul för resultaten är fortfarande inte ute på nätet). I den här klassen parkerade vi husse vid målet och det verkar vara bättre att Otto VET var han har husse i de här lägena. Att lämna husse hemma jämt är liksom inte ett alternativ eftersom det ibland är rätt praktiskt att kombinera semester och tävling. Kanske lite mer närvaro av husse när vi tränar? ;-)

Eftersom vädret lämnade en del övrigt att önska så fick jag tillfälle att läsa en av böckerna som legat i högen för semesterläsning ända sen förra sommaren… Arne Dahls Viskleken. Här återser vi delar av A-gruppen (som ju lades ner efter 10 böcker), i en ny Europol-enhet. Flera olika fall knyts – naturligtvis – ihop till en internationell härva av rejäla mått. Paul Hjelm, Kerstin Holm, Arto Söderstedt, Jorge Chavez och Sara Svenhagen är på topp – så klart. Dags att köpa nästa del, Hela havet stormar, till årets huvudsemester?!

Kurs, kurs, träning, planering

I måndags var det slut på sommarlovet, dvs det var dags att dra igång en kurs igen. :-) Det var ju så få från höstens nybörjarkurs som ville/kunde fortsätta under våren så vi insåg att det inte skulle vara lönt att köra en fortsättningskurs, utan valde att "vänta in" den grupp jag har haft under våren så att vi skulle få ihop en lite större fortsättningsgrupp. Den började jag och L med i måndags, alltså. Fast först hade vi en "prova-på"-timme med 6 nyfikna. De fick prova att springa lite tunnel, hoppa ett lågt hinder och gå in rätt i slalom.

Första gången på fortsättningskurs blir ju lite "kunskapskontroll" och det ÄR lite spretigt i den här gruppen men det finns klar potential.

I tisdags var det så dags att GÅ kurs själv. Redan för ett par år sedan insåg jag ju att jag gör det alldeles för sällan, går kurs själv alltså. Man behöver lite påfyllnad/sparkar i rumpan!! Sedan jag provade på Greg Derrett-handling för drygt 1½ år sedan har jag lite smått letat efter någon som skulle kunna tänkas lära mig mer om det på våra breddgrader och nu under vintern/våren visade det sig äntligen att Petra Nilsson (som jag känner från HU-sammanhang) börjat hålla egna kurser. Sagt och gjort, vi bjöd in henne till klubben (se inlägg i maj nån gång) och nu var det dags igen. Vi presenterades för en bana som verkligen inte var någon sinekur - byten, springa, "hämta in-skicka"... För egen del bekräftades att a) jag är lite för sen ganska ofta vilket gör att jag får springa ännu mer, b) jag helt uppenbart har problem när man är i snarlika sekvenser på banan (glömde bort mig IGEN, andra gången på 2 veckor?!), c) Otto kan mer än jag tror. Jag TROR att flera av mina träningskamrater fick lite tankeställare kring det här med att om jag själv springer fortare så springer oftast hunden fortare också! Och inte minst får man en påminnelse om hur mycket det finns att träna på.

Igår blev det en tur till klubben för lite träning av liten svart (slalom med ingång från annat hinder, vippen, muren - kom på i helgen som gick att han nog inte har provat den - och lite mer slalom efter hopphinder) och kursplanering med L.

Idag har jag tagit semester, väldigt välbehövligt då jag ligger efter med smått och stort här hemma...

10 fel, disk, 10 fel, disk, disk, disk, disk, disk....

Det svänger snabbt i hundsportsbranschen… Medan landets främsta agilityekipage och -lag (och för den delen lydnadsekipage också) gjorde upp om SM-medaljer i Borlänge så rullade klass 1-tävlingarna på ”som vanligt” i södra Sverige. I lördags var det Halmstad (som till o med rubricerade sin tävling med att ”vi som inte är på SM måste också få tävla – kanske för att ta oss dit” – eller något liknande i alla fall). När det var dags att anmäla dit så slog jag till och anmälde inte bara Otto, utan även Lazer. Under veckorna som har gått så har jag ångrat det tilltaget flera gånger, då både det ena och det andra har strulat… Saker som han fixade plättlätt förra sommaren är plötsligt som bortblåsta?! I helgen var även framgången från förra lördagen som bortblåst med Otto...

Startordningen på lördagens tävling var i alla fall att de började med agilityklass 1 Large, jag gick in och körde med Otto och vi jagar ju pinnar i agilityklass… Pinnar får man INTE om man hoppar från kontaktfälten. Den här gången var det dock inte A-hindrets nerfart som var problemet utan nu var det balansbommen. Är det inte det ena… Sen missade vi ingången till slalomet också, så totalt blev det 10 fel. Och man missar ju lite tid på att ta om ett vägrat hinder, så att konstatera att tiden hade räckt till en 5:e plats bland de nollade bevisade ju återigen att snabb, det är han. Ja, det fanns ju 5- och 10-felare som var snabbare än oss (men de tror jag knappast hade vägringar utan det handlade nog om kontaktfält och rivningar). Jaja, det är bara att kämpa på.

Med Lazer bestämde jag mig för att gå in och köra 4 hinder och sedan springa ut och belöna. Vi är inte riktigt klara med klätterhindren (det har varit lite bakslag där den senaste månaden) men eftersom vi var anmälda och de första hindren var däck-hopp-böjd tunnel-hopp så såg jag en bra möjlighet att miljöträna lite. Det ÄR trots allt skillnad på att springa en klubbtävling med kanske 10 åskådare och en officiell tävling med speaker, fullt med folk, hundar och tält runt banan osv. Detta bekom inte liten svart ett dugg utan han var snabb som en iller på de där första 3 hindren, sen sprang han förbi 4an men det struntade jag i och vi fick ett bra träningstillfälle.

I hoppklassen så var det gasa-chansa som gällde med Otto. Eftersom vi har pinnarna klara där så kan jag lika gärna passa på att testa gränserna på tävling och det ledde till lite strul i slalom så vi fick ta om det – och sen var det en riktigt spring-sträcka där jag var så långt före honom när han kom ut ur en böjd tunnel så att han antagligen missade att det stod ett hopphinder på vägen… Kraschade ganska rejält. Men det bekommer inte en wachtel, så vi körde på och satte resten av banan bra.

Med Lazer så var tanken att köra ”så långt som möjligt”. Det blev inte så långt. Han sprang förbi slalomingången och när vi då tog om det så började nog nerförsbacken lite… Han är väldigt, väldigt känslig för min sinnesstämning på banan, helt klart! Och ”körde fast” i platten sen, då var liksom energin slut i den lilla hunden. Efter att tävlingen var avslutad passade vi på att gå in och köra platten och slalomet medan de stod kvar på banan, och det gick bra. Så det hänger inte kvar i alla fall, när han blir osäker.

Igår var det en heldag i Höganäs. De här tävlingarna när det bara körs på en bana har sin charm för man hinner titta på klubbkamraterna men det tar ju tid…

Först ut var Lazer, samma koncept som igår – 4 hinder och ut. Här sprang han dock förbi nr 2 och satsade mot A-hindret (som inte alls var nr 3), var till o med uppe på det med en tass. Kul, eftersom han är lite skeptisk mot det hindret fortfarande. Men han gillar sina kontaktfält!

Med Otto klantade jag till det i starten och placerade mig dumt, så han sprang förbi hinder nr 4. Vägran 1. Kontaktfälten på balansen funkade. Sen placerade jag mig uppenbarligen dumt igen – vägran nr 2. Kontaktfälten på A och vipp/gunga funkade. Missade ingången till slalom = vägran nr 3 och disk.

I hoppklassen återigen en tanke att ”köra så långt som möjligt” med Lazer. Det gick milt sagt ”så där” – han sprang förbi 2 hopphinder på en relativt rak sträcka?? Nåja, vi hade roligt och han har som sagt fått öva på tävlingsmiljön!

För Ottos del var det återigen ett gasa/chansa-lopp. En riktigt fin slalomingång och sen kom en sekvens där planen var att dra honom mellan 2 hinder (som skulle tas från samma håll), men… jag var lite för långsam och lyckades istället dra honom över det andra hindret från fel håll. Disk igen.

Marginalerna är små i den här branschen, ena veckan nästbäst i klassen, andra veckan lååångt ifrån. J

För Lazers del så konstaterar jag det jag redan visste, vi har en del träning kvar att göra. Men nu vet jag att han i alla fall inte packar ihop och gräver ner sig pga omgivningen. Vi hade en period i vintras när vi trodde att han hade lite scenskräck för så fort det stod någon och tittade på när vi tränade så gick han i strejk.

Nu är båda hundarna anmälda till ytterligare en tävling före semestern. Sen ska vi träna och ladda om för ”hösten”…

Böcker

Jag har läst en del den senaste tiden, som jag nog inte har nämnt här.
Först ut var ytterligare en del i serien om Damernas detektivbyrå - Den gode maken på Zebra Drive. Jag är, som jag nämnt tidigare, lite kluven till de böckerna men drivs av nyfikenheten kring "hur det ska gå" för huvudpersonerna. Det tuffar på i samma lite makliga tempo som tidigare, det händer lite stort och smått på detektivbyrån/bilverkstaden och våra huvudpersoners liv går vidare.

Sen gav jag mig på Ann Rosmans "Själakistan". Den första boken av Rosman låg med i den kasse jag fick av Lazers "mormor" häromåret och jag har haft uppföljaren på listan "att läsa" ganska länge. Här har vi en historia som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Vi läsare presenteras med bakgrunden parallellt med nutiden och man förstår ju att någonstans står något inte rätt till - vilket ju förvisso är helt uppenbart redan i första kapitlet där en halshuggen kvinna hittas av en skolklass... ;-) Rosman är klart läsvärd för oss deckarfantaster! Sen funderar jag lite ibland på vad det är som gör att så många kvinnliga "deckarhjältinnor" ska ha så tilltrasslade privatliv... Eller vad jag ska kalla det? Rosmans "hjältinna" Karin gjorde sig förvisso av med sin sambo i förra boken, men han dyker så klart upp här. (jämför Maria Werns make i Anna Janssons böcker)

I samma kasse låg även en bok av Jonas Moström, så jag har länge tänkt att jag borde läsa hans tidigare böcker. Nu fick jag tag i den första, Dödens pendel, på biblioteket. Här är det en manlig duo som driver handlingen, kriminalkommissarie Johan Axberg och överläkaren Erik Jensen. Märkliga dödsfall inträffar och vännerna Axberg och Jensen inser att de studerar samma sak ur olika perspektiv. Även här har vi huvudpersoner med något krångliga privatliv. Jensen är familjefar som drömmer om en karriär. Axberg har ett märkligt förhållande till "kvinnan i hans liv"... ÄR det verkligen så många män som man kan tro när man läser böcker, som har sådan "commitment anxiety" som det nog skulle heta på engelska, jag kan faktiskt inte komma på något riktigt bra svenskt ord...?

Snabba kast och olika intressen

Igår var det agilitytävling på SBK Malmö. Först ut var agilityklassen och den kan vi ju egentligen helst glömma. Det blev 5 fel på både upp- och nerfart på balansen dvs 10 fel redan efter 3e hindret. Jag har konstaterat att uppfarterna handlar väldigt mycket om att Otto måste komma "rätt" i ansatsen och börjar så smått fundera på om det i fall som detta, när hindret är tidigt i banan, också har att göra med (högst troligt) var/hur jag är placerad. Detta tål att analyseras. Tyvärr är filmen från gårdagens lopp lite skakig då kameraoperatören inte var riktigt kompis med kameran... Efter ytterligare några hinder, runt 9-10 så var Otto MYCKET duktig och sprang precis dit jag pekade. Problemet var bara att jag pekade på fel hinder, för jag hade glömt banan!!! Resten gick bra, framför allt satte vi nerfarten på Aet som varit "skakigt" länge nu.

I hopploppet, där vi ju egentligen är uppklassade men där jag väljer att tävla kvar i ettan ett tag till, var det bara en sak som gällde. "Vinna eller försvinna"... Gasade alltså järnet och jag tror faktiskt att detta är Ottos bästa tävlingslopp någonsin. I synnerhet när jag tittar på filmen efteråt så ser det så ut. De svängar som jag under loppet upplevde som vida, är inte alls lika vida när jag ser dem på film?! Det var ett riktigt bra lopp och efter målgång så klubbkamraterna ungefär att "det där räckte nog till ledning". Jo, det gjorde det nog. Ett par hundar... sen kom det en riktigt vass BC som fick en tid som var ca 6 sekunder snabbare. Men det var den definitivt värd och den föraren är miljoner gånger mer rutinerad än vad jag är så jag är inte det minsta förvånad. När klassen var slut visade det sig att min o Ottos insats i alla fall räckte till en andraplats! Inte illa pinkat...

Idag hade jag planerat in helt andra saker än hunderi. Nämligen ett besök i Sofiero Slottspark med svärmor för att titta på rhododenronblomningen. Och ja, den är verkligen fantastisk! Jag passade på att provköra nya kameran men bilder gör faktiskt inte färgprakten rättvisa... Ibland behövs det lite annat än hund, som omväxling. Och trädgård och blommor är ju ett annat intresse jag har, även om det just nu går lite på sparlåga.

Och den ljusnande framtid...

Så här i studenttider är det inte utan att jag blir lite nostalgisk och tänker tillbaka... Vad lite man (läs jag) visste om hur livet skulle utveckla sig. Hur vissa val man (läs jag) gjort i livet kanske inte alltid var de smartaste (så här med facit i hand är det ju alltid lätt att veta vad/hur man - läs jag - borde gjort). En sak som jag dock inte ångrar ett smack, just för att det valet kändes helt rätt just då, är det faktum att jag inte gick på studentbalen. Den tyngsta orsaken var att den sammanföll med en uttagningstävling till landslaget, men jag vet också att det fanns en del luddigare skäl som jag nog varken då eller senare har kunnat sätta ord på.

Jag gick ut gymnasiet mitt i en lågkonjunktur. Bara något år tidigare hade platsannonserna i dagstidningarna fyllt en hel bilaga på helgerna, jag (och mina klasskamrater) kom ut i... någonting. För min egen del löste det sig ju med jobb, många av mina klasskamrater läste vidare och "blev nåt". Själv funderar jag emellanåt fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor... Det jag jobbar med idag fanns i alla fall inte med in nån lista hos syo-konsulenten när jag skulle välja linje på gymnasiet (och det jobbet finns inte i de listorna idag heller), så mycket kan jag säga. Och att jag skulle jobba med något som hade med tekniska prylar att göra, fanns definitivt inte i min världsbild. Så lite man vet...

Att jag skulle slå mig till ro i skånsk mylla var inte heller något som fanns med i planeringen när jag stod utanför gymnasieskolan jag just gått ut från för - ehrm, många år sedan...

Jag tror jag har nämnt det förut, men jag vet att det finns några tydliga "brytpunkter" i mitt liv. Medvetna eller medvetna val, eller händelser, som har haft avgörande betydelse för hur fortsättningen blivit. Och på något sätt så har det ju - i alla fall så här långt - blivit rätt bra om jag får säga det själv. Visst har det hänt en del mindre bra saker på vägen, men det har jag förhoppningsvis lärt mig saker av.

Den senaste veckan har det också hänt en del saker som antagligen har bidragit till mitt filosofiska sinnelag just nu. Några detaljer tänker jag inte gå in på här och nu.

Imorgon är det tävlingsdags igen (efter en tävlingsfri helg alldeles nyss). Och snart är det semester...

Pustar ut...

... kan man säga att jag gör nu. Landat i soffan efter en milt sagt hektisk period. I onsdags var jag på klubben för 7e dagen på raken... DET var nog nytt personligt rekord. Tror jag?

Nåja, i lördags hade vi ju agilitytävling och eftersom vi i år tänkte till och satte M som tävlingsledare så kunde jag tävla (om husse är TL så får jag ju inte det). Jag är egentligen tveksam i vilket fall som helst, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Startade bland de första i agilityklassen, som gick först på morgonen. Den gick riktigt bra, men så var det dom där kontaktfälten på Aets nerfart... 5 retliga fel med en tid som felfritt hade räckt till andraplats i klassen. Jaja, bara att fortsätta nöta!

Kastade mig på ett funktionärsuppdrag i 2 klasser och DET var inte någon lysande uppladdning. Att gå direkt från funktionärande till att banvandra och hämta hunden, blev inte riktigt lyckat. Läs: loppet flippade ur redan efter 2 hinder... Vi bröt, kan man lugnt säga.

Tävlingen som helhet flöt på fint, en lite onödig regnskur kom det mitt i lunchpausen. Liiite mör var man på kvällen...

I söndags var det lydnadstävling och jag hade sekretariatet. Även den tävlingen funkade bra och eftersom det inte var så många startande var vi färdiga vid lunchtid.

Måndagkväll = hålla kurs.

I tisdags och onsdags blev det äntligen fokus på egen träning. Lazers beteenden gör mig mer o mer förvirrad. Ena stunden springer han som en stjärna och nästa går han i strejk.

Igår var det after work på jobbet så jag fick tillfälle att göra något helt annat än att hålla på med hund...

Oj oj, dagarna rusar iväg…

Förra veckan var ju bara halv ur arbetsperspektiv, och tisdag-onsdag var jag i Karlskrona på konferens med jobbet. Det var ett väldigt trevligt arrangemang och jag kan verkligen rekommendera Scandic i Karlskrona! På onsdagmorgonen tog jag mig ut på en morgonjogg (enda gången det funkar med morgonjogg är i princip just när jag är på tjänsteresa) före hotellfrukosten. Härligt! (Ja, det var bra ur jobbperspektiv också, men det ska det ju vara)

Sen hade både jag och husse tagit ledigt på klämfredagen efter Kristi Himmelfärdsdag, så vi tuffade iväg med husvagnen på just Kristi-flygardagen. Först fixade vi dock lite ärenden och sånt hemmavid – bl.a. slog jag till och köpte mig en systemkamera. Det har jag ju funderat på i flera år, var väldigt nära för några år sedan men då var paketet slutsålt när jag väl kom till butik. Den här gången hade jag lite mer tur – plötsligt dök den kamera jag funderat på upp i ett paket med 2 objektiv av originalmärke, till lägre pris än det paket jag tittat på tidigare. Lika bra att slå till. Vi får väl se om jag lyckas producera lite mer bilder och framför allt mer ”actionbilder” framöver?

Bilen med vidhängande husvagn styrde vi mot Gränna, delvis för att det var en agilitytävling i Jönköping på lördagen men också för att vi var där ifjol och det finns alltid mer att se i omgivningarna. Fredagen ägnade vi åt att åka över till Visingsö och gå en rejäl promenad i skogen där, 2 timmar var vi ute och Hampus tyckte nog att det var lite onödigt långt. Men han hänger med, den gamle farbrorn… Resten av dagen, när vi återvänt till fastlandet, ägnade vi mest åt att slappa. Förmodligen väldigt välbehövligt. ;-)

På lördagen bar det ner till Jönköping och agilitytävling arrangerad av Huskvarna Hundklubb på gräsytorna vid Elmia. En fin tävlingsplats alltså! Resultatmässigt så kan man konstatera att MKM (Mycket Klantig Matte) klantade bort båda loppen. I hoppklassen som gick först, stoppade jag in ett byte som med facit i hand inte alls behövdes och det slutade med att jag tappade bort både Otto och mig själv och höll på att snubbla över ett hinder. I agilityklassen tror jag att jag ”tappade” handen som visar vägen och då sprang Otto förbi ett hinder, när vi skulle ta om så hoppade han det baklänges och då blir det disk. Kontaktfälten funkade i alla fall, även om A-nerfarten är hårfin. Vi fortsätter nöta på träning.

Lazer fick vara med och miljöträna lite, bl.a. passade jag på att låta honom hoppa lite på framhoppningsbanan.

När vi var färdiga på tävlingsplatsen tog vi på oss den kulturella hatten och körde till Husqvarna Fabriksmuseum. Oj, vad det företaget har sysslat med många saker. Där fanns allt från symaskiner och gräsklippare till vapen och motorcyklar!

På söndagen tuffade vi hemåt igen och konstaterade att nu, nu börjar sommarvärmen komma… Under helgen konstaterade jag också att jag antagligen har drabbats av hälsporre, eller åtminstone inflammation i den sena som går under hälen. Man kan tydligen skaffa sig problemen även utan att ha den fysiska sporren på hälbenet... T.ex. genom att pronera (gå på "insidorna" av fötterna) och det vet jag att jag gör när jag springer, så det är ju troligt att jag gör det även när jag går. Inlägga är ilagda i skorna så hoppas vi att det hjälper.

Det var nog tur att vi vilade upp oss under långhelgen, för den här veckan har varit – och kommer att fortsätta vara – helt hysterisk på fritiden… Självförvållat, javisst!

I måndags hade jag som vanligt nybörjarkursen i agility. De börjar bli riktigt duktiga, mina 4 deltagare. Deras förkunskaper var ju lite spretande, och fortfarande är det en viss nivå-skillnad, men det tar sig. Passade på att köra lite enkla övningar med både Otto och Lazer efter kursen.

I tisdags var det distriktsmöte i HU-distriktet. En liten tapper skara slöt upp, tyvärr hade föreläsaren, som förra gången var sjuk själv, nu drabbats av sjukdomsfall i familjen. Vi får se om vi vågar prova med tredje gången gillt i höst? Vi diskuterade lite vad vi kan hitta på för att få fler att komma på mötena, och det kom upp några kreativa förslag som vi i styrelsen får ta till oss.

Igår, onsdag, var det distriktsmöte i SBK-distriktet. De mötena är lite mer välbesökta, men den här tiden på året är nog svårt för många med mycket aktiviteter kring skolavslutningar och studenter. Och om man inte själv är ”drabbad” av sådant så är det alltid någon i omgivningen som är det… Här fick vi en presentation av det här med barmarksdrag (det var en praktisk förevisning i samband med ett möte för ett par år sedan) och det verkar ju onekligen häftigt. Jag är ju den första att säga att vi måste se över vad vi har att erbjuda medlemmarna och inte vara främmande för nya saker, om vi ska kunna behålla våra medlemmar – och få nya!

Ikväll är det instruktörsmöte på klubben och imorgon har jag tagit semester. På kvällen är det nämligen bygga banor m.m. för agilitytävlingen på lördag som gäller. Och jag vet hur det brukar bli. Ikväll kommer vi på en massa småsaker som behöver fixas imorgon och då är det bra om någon (läs jag) kan fixa det under morgondagen. Utan att ”störas” av arbete… ;-)

På lördag är det som sagt agilitytävling på klubben. Den här gången ska jag försöka mig på att tävla själv också (husse är alltså INTE tävlingsledare så de regelmässiga/etiska hindren är röjda ur vägen). Vi får se om jag klarar att fokusera på att tävla när jag också ska vara funktionärsansvarig.

På söndag är det lydnadstävling och där har jag hand om sekretariatet. Det är dock en ganska liten tillställning med få starter, så där bör vi vara klara framåt lunchtid.

Fullt ös hela tiden. Och ja, tyvärr har våra hundar blivit lite lidande tisdag-onsdag. Ikväll är det åtminstone möte på klubben = träning efter mötet!