Lite träning och resultat

Ersättningsbuss till och från jobbet är ingen hit, som jag nog kanske har nämnt tidigare. Restiden ökar med 20 min på sträckan Klippan-Hässleholm, från 30 min med tåget till 50 min med buss. Lagom kul. Inte.

Ikväll var det träningsgruppsdags - vi var en väldigt liten tapper skara då det bara var jag, L och E. Med Lazer fick jag mig en del tankeställare inte minst vad gäller "belöningszonen", här har vi lite att jobba med även utanför banan helt klart! Med Otto körde jag rena handlingsövningar utan bommar. Här tvistar ju de lärde lite, om det är bra att lära hunden att springa mellan hinderstöd utan att det är någon bom på plats eller inte. Av olika skäl ville jag inte belasta honom med hoppande idag utan valde att köra "markarbete" som man nog skulle kallat det i hästvärlden. Lite slalom fick det bli också. Fördelen med att bara köra med hinderstöd var att vi fick till väldigt, väldigt snäva svängar. Kanske ett sätt att jobba med hans svängbarhet? Får klura lite på det där.

Ikväll har även resultaten från tävlingen i söndags kommit upp på nätet. I Ottos sista lopp i hoppklass 1 skrapade vi uppenbarligen ihop 17,37 fel. Eftersom han faktiskt HAR fyra pinnar (och det räcker med 3 för att bli uppflyttad) så har jag nu bestämt mig att nästa start i hoppklass, efter "sommarlovet" som vi ska ha nu, ska ske i klass 2. Så, nu var det sagt. Jisses... det trodde jag ju inte för drygt ett år sedan när målet fortfarande var på nivån "komma runt utan disk".

Håller på och snickrar lite på en plan för åtminstone den närmaste veckans träning. Eller ja, jag HAR en plan. Sen får vi se hur den håller. Imorgon ska vi ägna oss åt övningar på hemmaplan och då blir det "markarbete" och däribland lite skruvande med targets och klicker. Tjohej.

Diskningar och läsning

Midsommar firade vi för andra året på raken i husvagnen på Tobisviks camping i utkanten av Simrishamn. Som av en händelse arrangerade Simrishamns BK agilitytävling på ”annandag midsommar” även i år.

Jag startade båda hundarna men resultat blev det inga. Lazer gick i tvärstrejk i agilityklassen och la sig före första hindret. Där tror jag problemet var att husse hade lite ”otur när han tänkte” och gick rakt emot oss före start när jag bad honom att inte sitta precis utmed startsträckan. När han således stod BAKOM starten så blev det nog lite konflikt i den lilla cockerhjärnan – följa med matte framåt eller springa till husse bakåt, äh, jag lägger mig ner här…

Otto flippade ur totalt, där försökte vi med taktiken att han inte skulle ha koll på var husse var alls och det funkade inte. Dessutom gjorde jag en ovanligt lång uppvärmning av lite olika skäl och det var kanske heller inte så lyckat. Direkt i starten satte wachtelskrället upp näsan i luften, rev andra hindret, drog ett varv runt domaren och sen ut för att leta husse i publiken. Typ…

I hoppklassen fick jag med mig Lazer bra i starten, sen gick det lite för fort och blev strul med ingången i slalom så då lekte han plattfisk en kort stund men jag fick igång honom igen och in i slalom, genom en tunnel o över ett hopphinder, sen sprang han förbi ett långhopp, hoppade 2 hopphinder och sprang igenom en tunnel innan han tyckte att – nä, nu är det nog, nu lägger jag mig igen. Har nog varit lite dålig på att träna längre kombinationer… För han väntade sig helt klart en belöning där, det syntes! Sen tog vi ett par hopphinder o sprang ut. Men han hade kul på banan i alla fall – och det är viktigast just nu. Husse var nu tryggt parkerad i tältet med våra klubbkamrater.

Otto fick, precis när jag gick in för att starta, spaning på nån som lekte med en kul pipleksak vid sidan av banan (lät det som). Lyckades styra upp det och få till en bra start men sen drog han förbi mig och på väg av banan, fick in honom igen och in i slalom, efter tunneln därefter så tog han en sväng förbi en hindervakt och sen var vi bra på banan. Lite oklart för mig om vi diskade oss pga de där utflykterna eller om vi faktiskt fick resultat (och arrangören har tydligen datorstrul för resultaten är fortfarande inte ute på nätet). I den här klassen parkerade vi husse vid målet och det verkar vara bättre att Otto VET var han har husse i de här lägena. Att lämna husse hemma jämt är liksom inte ett alternativ eftersom det ibland är rätt praktiskt att kombinera semester och tävling. Kanske lite mer närvaro av husse när vi tränar? ;-)

Eftersom vädret lämnade en del övrigt att önska så fick jag tillfälle att läsa en av böckerna som legat i högen för semesterläsning ända sen förra sommaren… Arne Dahls Viskleken. Här återser vi delar av A-gruppen (som ju lades ner efter 10 böcker), i en ny Europol-enhet. Flera olika fall knyts – naturligtvis – ihop till en internationell härva av rejäla mått. Paul Hjelm, Kerstin Holm, Arto Söderstedt, Jorge Chavez och Sara Svenhagen är på topp – så klart. Dags att köpa nästa del, Hela havet stormar, till årets huvudsemester?!

Kurs, kurs, träning, planering

I måndags var det slut på sommarlovet, dvs det var dags att dra igång en kurs igen. :-) Det var ju så få från höstens nybörjarkurs som ville/kunde fortsätta under våren så vi insåg att det inte skulle vara lönt att köra en fortsättningskurs, utan valde att "vänta in" den grupp jag har haft under våren så att vi skulle få ihop en lite större fortsättningsgrupp. Den började jag och L med i måndags, alltså. Fast först hade vi en "prova-på"-timme med 6 nyfikna. De fick prova att springa lite tunnel, hoppa ett lågt hinder och gå in rätt i slalom.

Första gången på fortsättningskurs blir ju lite "kunskapskontroll" och det ÄR lite spretigt i den här gruppen men det finns klar potential.

I tisdags var det så dags att GÅ kurs själv. Redan för ett par år sedan insåg jag ju att jag gör det alldeles för sällan, går kurs själv alltså. Man behöver lite påfyllnad/sparkar i rumpan!! Sedan jag provade på Greg Derrett-handling för drygt 1½ år sedan har jag lite smått letat efter någon som skulle kunna tänkas lära mig mer om det på våra breddgrader och nu under vintern/våren visade det sig äntligen att Petra Nilsson (som jag känner från HU-sammanhang) börjat hålla egna kurser. Sagt och gjort, vi bjöd in henne till klubben (se inlägg i maj nån gång) och nu var det dags igen. Vi presenterades för en bana som verkligen inte var någon sinekur - byten, springa, "hämta in-skicka"... För egen del bekräftades att a) jag är lite för sen ganska ofta vilket gör att jag får springa ännu mer, b) jag helt uppenbart har problem när man är i snarlika sekvenser på banan (glömde bort mig IGEN, andra gången på 2 veckor?!), c) Otto kan mer än jag tror. Jag TROR att flera av mina träningskamrater fick lite tankeställare kring det här med att om jag själv springer fortare så springer oftast hunden fortare också! Och inte minst får man en påminnelse om hur mycket det finns att träna på.

Igår blev det en tur till klubben för lite träning av liten svart (slalom med ingång från annat hinder, vippen, muren - kom på i helgen som gick att han nog inte har provat den - och lite mer slalom efter hopphinder) och kursplanering med L.

Idag har jag tagit semester, väldigt välbehövligt då jag ligger efter med smått och stort här hemma...

10 fel, disk, 10 fel, disk, disk, disk, disk, disk....

Det svänger snabbt i hundsportsbranschen… Medan landets främsta agilityekipage och -lag (och för den delen lydnadsekipage också) gjorde upp om SM-medaljer i Borlänge så rullade klass 1-tävlingarna på ”som vanligt” i södra Sverige. I lördags var det Halmstad (som till o med rubricerade sin tävling med att ”vi som inte är på SM måste också få tävla – kanske för att ta oss dit” – eller något liknande i alla fall). När det var dags att anmäla dit så slog jag till och anmälde inte bara Otto, utan även Lazer. Under veckorna som har gått så har jag ångrat det tilltaget flera gånger, då både det ena och det andra har strulat… Saker som han fixade plättlätt förra sommaren är plötsligt som bortblåsta?! I helgen var även framgången från förra lördagen som bortblåst med Otto...

Startordningen på lördagens tävling var i alla fall att de började med agilityklass 1 Large, jag gick in och körde med Otto och vi jagar ju pinnar i agilityklass… Pinnar får man INTE om man hoppar från kontaktfälten. Den här gången var det dock inte A-hindrets nerfart som var problemet utan nu var det balansbommen. Är det inte det ena… Sen missade vi ingången till slalomet också, så totalt blev det 10 fel. Och man missar ju lite tid på att ta om ett vägrat hinder, så att konstatera att tiden hade räckt till en 5:e plats bland de nollade bevisade ju återigen att snabb, det är han. Ja, det fanns ju 5- och 10-felare som var snabbare än oss (men de tror jag knappast hade vägringar utan det handlade nog om kontaktfält och rivningar). Jaja, det är bara att kämpa på.

Med Lazer bestämde jag mig för att gå in och köra 4 hinder och sedan springa ut och belöna. Vi är inte riktigt klara med klätterhindren (det har varit lite bakslag där den senaste månaden) men eftersom vi var anmälda och de första hindren var däck-hopp-böjd tunnel-hopp så såg jag en bra möjlighet att miljöträna lite. Det ÄR trots allt skillnad på att springa en klubbtävling med kanske 10 åskådare och en officiell tävling med speaker, fullt med folk, hundar och tält runt banan osv. Detta bekom inte liten svart ett dugg utan han var snabb som en iller på de där första 3 hindren, sen sprang han förbi 4an men det struntade jag i och vi fick ett bra träningstillfälle.

I hoppklassen så var det gasa-chansa som gällde med Otto. Eftersom vi har pinnarna klara där så kan jag lika gärna passa på att testa gränserna på tävling och det ledde till lite strul i slalom så vi fick ta om det – och sen var det en riktigt spring-sträcka där jag var så långt före honom när han kom ut ur en böjd tunnel så att han antagligen missade att det stod ett hopphinder på vägen… Kraschade ganska rejält. Men det bekommer inte en wachtel, så vi körde på och satte resten av banan bra.

Med Lazer så var tanken att köra ”så långt som möjligt”. Det blev inte så långt. Han sprang förbi slalomingången och när vi då tog om det så började nog nerförsbacken lite… Han är väldigt, väldigt känslig för min sinnesstämning på banan, helt klart! Och ”körde fast” i platten sen, då var liksom energin slut i den lilla hunden. Efter att tävlingen var avslutad passade vi på att gå in och köra platten och slalomet medan de stod kvar på banan, och det gick bra. Så det hänger inte kvar i alla fall, när han blir osäker.

Igår var det en heldag i Höganäs. De här tävlingarna när det bara körs på en bana har sin charm för man hinner titta på klubbkamraterna men det tar ju tid…

Först ut var Lazer, samma koncept som igår – 4 hinder och ut. Här sprang han dock förbi nr 2 och satsade mot A-hindret (som inte alls var nr 3), var till o med uppe på det med en tass. Kul, eftersom han är lite skeptisk mot det hindret fortfarande. Men han gillar sina kontaktfält!

Med Otto klantade jag till det i starten och placerade mig dumt, så han sprang förbi hinder nr 4. Vägran 1. Kontaktfälten på balansen funkade. Sen placerade jag mig uppenbarligen dumt igen – vägran nr 2. Kontaktfälten på A och vipp/gunga funkade. Missade ingången till slalom = vägran nr 3 och disk.

I hoppklassen återigen en tanke att ”köra så långt som möjligt” med Lazer. Det gick milt sagt ”så där” – han sprang förbi 2 hopphinder på en relativt rak sträcka?? Nåja, vi hade roligt och han har som sagt fått öva på tävlingsmiljön!

För Ottos del var det återigen ett gasa/chansa-lopp. En riktigt fin slalomingång och sen kom en sekvens där planen var att dra honom mellan 2 hinder (som skulle tas från samma håll), men… jag var lite för långsam och lyckades istället dra honom över det andra hindret från fel håll. Disk igen.

Marginalerna är små i den här branschen, ena veckan nästbäst i klassen, andra veckan lååångt ifrån. J

För Lazers del så konstaterar jag det jag redan visste, vi har en del träning kvar att göra. Men nu vet jag att han i alla fall inte packar ihop och gräver ner sig pga omgivningen. Vi hade en period i vintras när vi trodde att han hade lite scenskräck för så fort det stod någon och tittade på när vi tränade så gick han i strejk.

Nu är båda hundarna anmälda till ytterligare en tävling före semestern. Sen ska vi träna och ladda om för ”hösten”…

Böcker

Jag har läst en del den senaste tiden, som jag nog inte har nämnt här.
Först ut var ytterligare en del i serien om Damernas detektivbyrå - Den gode maken på Zebra Drive. Jag är, som jag nämnt tidigare, lite kluven till de böckerna men drivs av nyfikenheten kring "hur det ska gå" för huvudpersonerna. Det tuffar på i samma lite makliga tempo som tidigare, det händer lite stort och smått på detektivbyrån/bilverkstaden och våra huvudpersoners liv går vidare.

Sen gav jag mig på Ann Rosmans "Själakistan". Den första boken av Rosman låg med i den kasse jag fick av Lazers "mormor" häromåret och jag har haft uppföljaren på listan "att läsa" ganska länge. Här har vi en historia som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Vi läsare presenteras med bakgrunden parallellt med nutiden och man förstår ju att någonstans står något inte rätt till - vilket ju förvisso är helt uppenbart redan i första kapitlet där en halshuggen kvinna hittas av en skolklass... ;-) Rosman är klart läsvärd för oss deckarfantaster! Sen funderar jag lite ibland på vad det är som gör att så många kvinnliga "deckarhjältinnor" ska ha så tilltrasslade privatliv... Eller vad jag ska kalla det? Rosmans "hjältinna" Karin gjorde sig förvisso av med sin sambo i förra boken, men han dyker så klart upp här. (jämför Maria Werns make i Anna Janssons böcker)

I samma kasse låg även en bok av Jonas Moström, så jag har länge tänkt att jag borde läsa hans tidigare böcker. Nu fick jag tag i den första, Dödens pendel, på biblioteket. Här är det en manlig duo som driver handlingen, kriminalkommissarie Johan Axberg och överläkaren Erik Jensen. Märkliga dödsfall inträffar och vännerna Axberg och Jensen inser att de studerar samma sak ur olika perspektiv. Även här har vi huvudpersoner med något krångliga privatliv. Jensen är familjefar som drömmer om en karriär. Axberg har ett märkligt förhållande till "kvinnan i hans liv"... ÄR det verkligen så många män som man kan tro när man läser böcker, som har sådan "commitment anxiety" som det nog skulle heta på engelska, jag kan faktiskt inte komma på något riktigt bra svenskt ord...?

Snabba kast och olika intressen

Igår var det agilitytävling på SBK Malmö. Först ut var agilityklassen och den kan vi ju egentligen helst glömma. Det blev 5 fel på både upp- och nerfart på balansen dvs 10 fel redan efter 3e hindret. Jag har konstaterat att uppfarterna handlar väldigt mycket om att Otto måste komma "rätt" i ansatsen och börjar så smått fundera på om det i fall som detta, när hindret är tidigt i banan, också har att göra med (högst troligt) var/hur jag är placerad. Detta tål att analyseras. Tyvärr är filmen från gårdagens lopp lite skakig då kameraoperatören inte var riktigt kompis med kameran... Efter ytterligare några hinder, runt 9-10 så var Otto MYCKET duktig och sprang precis dit jag pekade. Problemet var bara att jag pekade på fel hinder, för jag hade glömt banan!!! Resten gick bra, framför allt satte vi nerfarten på Aet som varit "skakigt" länge nu.

I hopploppet, där vi ju egentligen är uppklassade men där jag väljer att tävla kvar i ettan ett tag till, var det bara en sak som gällde. "Vinna eller försvinna"... Gasade alltså järnet och jag tror faktiskt att detta är Ottos bästa tävlingslopp någonsin. I synnerhet när jag tittar på filmen efteråt så ser det så ut. De svängar som jag under loppet upplevde som vida, är inte alls lika vida när jag ser dem på film?! Det var ett riktigt bra lopp och efter målgång så klubbkamraterna ungefär att "det där räckte nog till ledning". Jo, det gjorde det nog. Ett par hundar... sen kom det en riktigt vass BC som fick en tid som var ca 6 sekunder snabbare. Men det var den definitivt värd och den föraren är miljoner gånger mer rutinerad än vad jag är så jag är inte det minsta förvånad. När klassen var slut visade det sig att min o Ottos insats i alla fall räckte till en andraplats! Inte illa pinkat...

Idag hade jag planerat in helt andra saker än hunderi. Nämligen ett besök i Sofiero Slottspark med svärmor för att titta på rhododenronblomningen. Och ja, den är verkligen fantastisk! Jag passade på att provköra nya kameran men bilder gör faktiskt inte färgprakten rättvisa... Ibland behövs det lite annat än hund, som omväxling. Och trädgård och blommor är ju ett annat intresse jag har, även om det just nu går lite på sparlåga.

Och den ljusnande framtid...

Så här i studenttider är det inte utan att jag blir lite nostalgisk och tänker tillbaka... Vad lite man (läs jag) visste om hur livet skulle utveckla sig. Hur vissa val man (läs jag) gjort i livet kanske inte alltid var de smartaste (så här med facit i hand är det ju alltid lätt att veta vad/hur man - läs jag - borde gjort). En sak som jag dock inte ångrar ett smack, just för att det valet kändes helt rätt just då, är det faktum att jag inte gick på studentbalen. Den tyngsta orsaken var att den sammanföll med en uttagningstävling till landslaget, men jag vet också att det fanns en del luddigare skäl som jag nog varken då eller senare har kunnat sätta ord på.

Jag gick ut gymnasiet mitt i en lågkonjunktur. Bara något år tidigare hade platsannonserna i dagstidningarna fyllt en hel bilaga på helgerna, jag (och mina klasskamrater) kom ut i... någonting. För min egen del löste det sig ju med jobb, många av mina klasskamrater läste vidare och "blev nåt". Själv funderar jag emellanåt fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor... Det jag jobbar med idag fanns i alla fall inte med in nån lista hos syo-konsulenten när jag skulle välja linje på gymnasiet (och det jobbet finns inte i de listorna idag heller), så mycket kan jag säga. Och att jag skulle jobba med något som hade med tekniska prylar att göra, fanns definitivt inte i min världsbild. Så lite man vet...

Att jag skulle slå mig till ro i skånsk mylla var inte heller något som fanns med i planeringen när jag stod utanför gymnasieskolan jag just gått ut från för - ehrm, många år sedan...

Jag tror jag har nämnt det förut, men jag vet att det finns några tydliga "brytpunkter" i mitt liv. Medvetna eller medvetna val, eller händelser, som har haft avgörande betydelse för hur fortsättningen blivit. Och på något sätt så har det ju - i alla fall så här långt - blivit rätt bra om jag får säga det själv. Visst har det hänt en del mindre bra saker på vägen, men det har jag förhoppningsvis lärt mig saker av.

Den senaste veckan har det också hänt en del saker som antagligen har bidragit till mitt filosofiska sinnelag just nu. Några detaljer tänker jag inte gå in på här och nu.

Imorgon är det tävlingsdags igen (efter en tävlingsfri helg alldeles nyss). Och snart är det semester...

Pustar ut...

... kan man säga att jag gör nu. Landat i soffan efter en milt sagt hektisk period. I onsdags var jag på klubben för 7e dagen på raken... DET var nog nytt personligt rekord. Tror jag?

Nåja, i lördags hade vi ju agilitytävling och eftersom vi i år tänkte till och satte M som tävlingsledare så kunde jag tävla (om husse är TL så får jag ju inte det). Jag är egentligen tveksam i vilket fall som helst, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Startade bland de första i agilityklassen, som gick först på morgonen. Den gick riktigt bra, men så var det dom där kontaktfälten på Aets nerfart... 5 retliga fel med en tid som felfritt hade räckt till andraplats i klassen. Jaja, bara att fortsätta nöta!

Kastade mig på ett funktionärsuppdrag i 2 klasser och DET var inte någon lysande uppladdning. Att gå direkt från funktionärande till att banvandra och hämta hunden, blev inte riktigt lyckat. Läs: loppet flippade ur redan efter 2 hinder... Vi bröt, kan man lugnt säga.

Tävlingen som helhet flöt på fint, en lite onödig regnskur kom det mitt i lunchpausen. Liiite mör var man på kvällen...

I söndags var det lydnadstävling och jag hade sekretariatet. Även den tävlingen funkade bra och eftersom det inte var så många startande var vi färdiga vid lunchtid.

Måndagkväll = hålla kurs.

I tisdags och onsdags blev det äntligen fokus på egen träning. Lazers beteenden gör mig mer o mer förvirrad. Ena stunden springer han som en stjärna och nästa går han i strejk.

Igår var det after work på jobbet så jag fick tillfälle att göra något helt annat än att hålla på med hund...