Men vad i...

Den gångna helgen tog jag tåget till (och från) Stockholm och hälsade på föräldrarna (samt bror med familj). Pappa har varit lite krasslig under hösten så det kändes som det var hög tid. Åldrande föräldrar är inte lätt, kan jag bara sammanfatta det hela med...

I samband med resan tog jag mig igenom ännu en ljudbok, Anne Holts "Död i skugga" - ytterligare en bok som kretsar kring Inger Johanne Vik och (lite mer i marginalen den här gången) Yngvar Stubö. Samma dag som Breiviks våldsdåd lamslår Oslo, dör en pojke under lite märkliga omständigheter i hemmet. Sakta nystas en märklig historia upp, med fokus på våld mot barn. Enligt författaren själv hade hon funderat på ämnet länge. Slutet blev faktiskt riktigt överraskande, men den allra sista meningen gjorde mig faktiskt... arg, besviken, snopen, ja... Jag kan ju inte gå in på detaljer för då blir det spoilervarning, men så gööör man inte som författare. Eller - tydligen gör man det?!

Jag har faktiskt hunnit med en ljudbok till efter det, Tomas Arvidsson "Andras pengar". Det var min snart fd chef som kom och la den på mitt skrivbord. Riktigt underhållande, lite lagom spännande och återigen konstaterar jag att en bra uppläsare faktiskt kan lyfta historien!

Just nu är det mycket testande på jobbet, både nya programvaror och förberedelser inför tidtabellsskifte och prisändringar 15 december. Igår svängde jag dock ner på klubben och tränade alla hundar lite smått. Otto - kontaktfält på balansen, både upp och ner. Lazer - lydnad (!), fritt följ och läggande. Kompiz - slalom, hopp och däck. Hampus - lite "kravlös" lydnad. Även ikväll har det hunnits med lite träning för Lazers del, bakombyten och slalom (inte i kombination). sen hade vi möte om nästa års budget för tävlingsverksamheten...

Att frångå sina principer, bryderierna goes bokblogg och "vad-vill-jag-med-mitt-liv-egentligen"

I lördags, eller egentligen för några veckor sedan när jag anmälde, frångick jag en av mina principer i agilitysammanhang. "Jag tävlar inte inomhus/i ridhus". Jag är ju av den bestämda uppfattningen att det absolut inte är dåligt att ha lite vintervila. Hundarna mår definitivt inte dåligt av att vila från tävling och även träning (vilket påpekades även av hundfysioterapeuten vi lyssnade på för ett par veckor sedan, som jag kanske redan nämnt). Sen har de senaste vintrarna kanske bestått av lite väl mycket vila pga envist kvarliggande snö som gjort det svårt att träna ens den minsta agility, lydnad eller spår. I år har jag köpt Icebug-kängor och hoppas att detta ska bli en garanti för en mild och "kort" vinter.

Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)

Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!

När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.

Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...

Det var det där med att lugna ner sig...?

I helgen som gick hade vi årets sista tävlingar på klubben. På lördagen var det lydnad och där var jag tjänstgörande tävlingssekreterare. Inte så ansträngande med 22 ekipage totalt i alla klasser... Den delen var alltså undanstökad lagom till lunch. Efter lunch var det ut på fälten och förbereda appellspåren till söndagen som gällde. Tack till spårläggarna B och M som var med och släpade markeringspinnar, snitslar och körde mäthjul!

Söndagen ägnades alltså åt appelltävling. Vi hade räknat med att kunna ta 8 spår, vi hade 10 anmälda så det blev 2 reserver. Dessa kallades in under veckorna innan tävlingen och sen började det ramla in ytterligare återbud - så på tävlingsdagen hade vi 6 startande?! Med tanke på att vi för några år sedan tog in 15, om jag minns rätt, så känns det lite tunt. Å andra sidan hade vi 4 sökekipage och 4 rapportekipage också, så totalt var det 14 som kom till start. Efter spåren föll en ifrån. Söket genomfördes av alla. Det var bara en rapporthund som klarade specialen... Lite trist när det för en gångs skull var så många startande i rapport! Med budföring och lydnad så blev detta en heldag.

I måndags åkte jag på ett hastigt påkommet tävlingsmöte för "region 1" i Skånedistriktet. Hade lite onda aningar eftersom det inte fanns någon dagordning och det i kallelsen bara stod att "eftersom vi kom överens om ett höstmöte så kommer här kallelse"... Det är ju bra om man har en idé om VARFÖR vi ska ha möte. Visst är det givande med "erfarenhetsutbyte" men ärligt sagt hade jag kunnat ägna de 2 timmarna + 1½ timmes körtid åt andra saker. Nåja, sånt är livet ibland.

Igår hade vi kursavslutning för nybörjaragilitykursen, deltagarna har utvecklats finfint och jag hoppas verkligen att alla fortsätter träna innan det blir dags för fortsättningskurs i vår. Passade på att träna egna hundar lite när kursen var slut, Kompiz har nu provat däcket förutom det han redan testat sen innan (hopp, slalom och tunnlar). Lazer är just nu lite trög i starterna, frågan är om den där lilla ömheten i ljumsken som identifierades förra helgen kan ha med det att göra... Borde väl kolla upp det ordentligt egentligen. Otto har ett litet sår på ena frambenet (har antagligen rivit sig på något vid jakt) så honom vill jag inte belasta mer än nödvändigt, nötte lite kontaktfält ett par gånger bara.

Ikväll är det husses tur att åka på möte och jag ska passa på att promenera hundar och fixa lite med sånt som behöver/kan göras hemma.

Lättnad

Efter - om jag räknat rätt - runt 6 veckor på sjukhus får min pappa förhoppningsvis åka hem idag (om inget oväntat inträffar). Av mammas beskrivningar att döma så har det inte varit livshotande, men en envis infektion och lite komplikationer därefter, har gjort att vården behållit honom och det är vi nog tacksamma för.

Det är såna här gånger som det är lite jobbigt att bo 55 mil bort. Lyckligtvis har jag ju en bror - och det är rätt intressant att få mer, och annan, information av honom än jag får av mamma...

Nu är i alla fall tågbiljetter bokade så jag åker upp inom en relativt snar framtid och tittar till föräldrarna. De blir ju inte yngre precis.

Hållbar hund...

Igår var det föreläsning på temat "Hundens hållbarhet" på klubben. Vi hade besök av en hundfysioterapeut som dels berättade om vad man ska/kan tänka på för att hunden ska hålla rent fysiskt, dels visade vad hon tittar på vid en undersökning (Lazer var demonstrationsobjekt och hade väl inga större skavanker, ömmade lite i höger ljumske, överrörlig i armbågarna - sån tur att jag aldrig stretchar! - och dåligt musklad på insidan av låren). Dessutom fick vi prova-på att låta hundarna jobba med pilatesbollar, vilket då ska vara bra för den lille svartes dåliga lårinsidor - så jag köpte mig en boll. Nu behöver jag bara en pump också...

Bland allt intressant som sades, var det en sak som jag fastnade lite extra för. Att man faktiskt ska låta hunden "vintervila". När tävlingssäsongen är slut, ta minst en månad då man INTE tränar agility, lydnad eller vad man nu tävlar i, och ägna den åt promenader och "ha roligt". Sen bygga grundkondition och styrka. Detta känner jag att det blir mindre och mindre av i dagens hundvärld, i synnerhet i takt med att det blir mer och mer vanligt med inomhusträningshallar! Man "måste" träna året om, liksom... De senaste vintrarna när det har varit snö och kallt har flera av mina träningskompisar varit jättefrustrerade, medan jag har känt att "hundarna mår inte dåligt av att vila".

En annan sak som jag också fastnade för var detta med - när kan man börja TRÄNA sin hund, när är den färdigväxt?! De flesta "normalstora" raser är faktiskt inte "vuxna" i kroppen förrän vid 1 års ålder. Också detta upplever jag som intressant, med tanke på den tendens jag framför allt tycker mig se i agility - hundarna ska helst vara kvalade till SM (typ) vid 2 års ålder. Och då får man ju inte börja tävla förrän vid 18 månader... Eller de som "måste" stå på startlinjen i appellen i bruks, när hunden är tävlingsmogen enligt reglerna dvs vid 12 månader. Jag har många gånger funderat på hur länge håller dessa hundar rent fysiskt? För ett antal år sedan var jag på SM, det var på den tiden då man fortfarande körde lydnad, bruks och agility tillsammans. Vi satt och tittade i programmet och konstaterade att majoriteten av de kvalade hundarna var, oavsett gren, 6-8 år gamla. Men det var då det.

Plötsligt känns det som att det inte gör så mycket att Lazer, vid snart 4 års ålder, "bara" har en pinne i hoppklass 1, inte ens är godkänd i appell och inte startad i lydnad. Vi har i alla fall roligt, och han är inte skadad rent fysiskt. :-)

Efter föreläsningen hade vi "Halloweenpromenad" med tipsrunda och efterföljande soppa, och därefter följande kaffe och kaka. Inte så stor uppslutning men tillräckligt många för att vi skulle ha trevligt.