Hampus 13 år och 10 månader - och lite lästa böcker

Idag "fyller" Hampus 13 år och 10 månader. Denna helt oplanerade hund som kom in i mitt liv för 13½ år sedan. Det har hänt mycket under dessa år kan jag konstatera, på många sätt!

Gamlingen hänger med, men är lite "klen" i bakdelen så han börjar få lite problem med trappor - men har man bara rätt ansats så går det bra, hälsar han. Långa promenader är lite onödigt för då blir man väldigt stel i kroppen efteråt, meddelar herren vidare.

Under julledigheten passade jag på att "trycka i mig" ett antal böcker, både i pappers- och ljudform. Bland annat har jag "läst ikapp" Jonas Moströms serie och blev lite småstörd över att han på vissa punkter vill låta den ena boken ta vid direkt där den andra slutade (framförallt när det gäller kommissarie Axbergs privatliv) medan fallen, som avhandlats i "näst senaste" boken, refereras till att ha hänt för "ett par år sedan". Sånt märks antagligen inte lika mycket om man läser i den takt böckerna kommer ut, som när man sträckläser serien. Att sen skriva att kollegan Sofia Waltin tog MCn för att slippa den grabbiga jargongen i bilen - och ett par rader senare tillskriva henne ett uttalande i samma bil, mja... En bra korrekturläsare kanske hade hjälpt i det fallet?

När jag inte har läst Moström, har jag läst Kallentoft. Jag började ju som jag tidigare nämnt med "Den femte årstiden" som väl egentligen skulle avsluta serien om Malin Fors. Men... Kallentoft körde vidare med temat "elementen" och just nu lyssnar jag på "Vattenänglar". En sak som har slagit mig med den författaren är att det är, för att vara "vanliga deckare" mycket sex i de böckerna? Som inte alltid (som jag upplever det) riktigt har med att föra handlingen framåt att göra? Eller är det jag som börjar bli pryd? På 80-talet kallades det ju tantsnusk så fort det var sexskildringar i böcker... Annars gillar jag det faktum att Kallentoft låter det gå "rimlig" tid mellan de olika böckernas händelser. Jag är lite kluven till de "övernaturliga" inslagen, eller vad jag ska kalla det, där mordoffren kommer till tals från "andevärlden". Men - man vänjer sig vid dem, har jag märkt.

Under ledigheten har jag också ägnat mig åt projekt "lära Lazer klippa klorna". Egentligen handlar det om själva hanteringen, han gillar inte att man "håller fast" honom oavsett anledning. När han skulle mätas in för agilityn, så kommenterade domare 1 faktiskt det - "du kanske borde lära honom att stå stilla"... Äh, tyckte jag, han ska bara stå still en gång till, när han ska slutmätas, det är ju ingen utställningshund. Hur som helst, med hjälp av klicker och godis har vi kommit en bit på vägen och klipper nu en klo per kväll (häromkvällen blev det till o med två!). Tålamod och ett visst mått av envishet!

En intressant notering gjorde jag häromdagen när de andra 3 hundarnas klor skulle klippas. Tidigare har den svarte försvunnit som en avlöning när klotången tagits fram. Nu var han i alla fall kvar i rummet!

Vi har också ägnat oss åt en hel del spårträning och lite lydnads-dito. Kanske, kanske vågar man som sagt tänka tävling under våren...

Nytt år, nya utmaningar...

Nu blir det riktigt hundnördigt, så eventuella läsare som inte är intresserade, kan hoppa över detta inlägg.

Inför jullovet bestämde jag mig för att sätta ett litet projekt i verket med Lazer - att med klickerträning få ordning på kloklippningen. Vi missade något i hanteringsträningen när han var valp, och allt som innebär att man "pillar" på honom, framför allt på tassarna, får honom att åla runt som en liten orm.

Alltså - projektet startade för en vecka sedan och målet var att kunna klippa EN klo i taget åtminstone, utan att behöva ha husse som "hundhållare". Jag började med att bara stryka över ena frambenet - klick och belöning. Ett par pass per dag, inte många minuter åt gången. Efter hand lät jag handen stryka längre ner på benet och röra tassen, för att sedan hålla försiktigt i tassen. Detta tog 3 dagar. Vidare till att röra andra frambenet och tassen och även bakben och -tassar, 5 dagar. På den 6e dagen tog jag med klotången i leken, nosa på = klick. Röra vid tassen med den = klick. På 7e dagen, igår, kunde jag ta i samtliga tassar och han håller dem stilla i min hand. Ja, inte samtidigt utan en i taget, så klart. Tog tillfället i akt och klippte EN klo på ena framtassen. Bara EN men dock!! Mycket fascinerande att se hur lätt jag faktiskt kom till första (del)målet, att klippa EN klo! Nu går vi vidare och klipper EN varje dag till att börja med. Nästa steg är TVÅ vid samma tillfälle.