Förberedelser för spårtävling

Det drar ihop sig till spårtävling på klubben och som vanligt blir det hektiskt de sista veckorna. Jag vet inte riktigt om det var jättesmart att anmäla mig själv och Lazer till lägreklassen på lördagen, när jag dessutom ska agera biträdande tävlingsledare för eliten på söndagen. Det är mitt sista praktiska prov och sen ska jag vara klar som TL. Att både förbereda eget tävlande = träna, och att var bitr-TL = hjälpa nya spårläggare på vägen osv, betyder att det är en del annat som blir lidande..

Idag t.ex. körde jag direkt efter jobbet ut i skogen för att hjälpa en av spårläggarna, det tog ett par timmar (lyckligtvis har jag ett skapligt flexsaldo att ta av efter tidigare jobbintensiva veckor). Direkt därifrån till klubben och lite träning av egen hund samt lite föreningsadministration = uppdatera deltagarlistor och annat (tjänstgörande TS är bortrest under påsken så det verkade enklast att jag tar den delen - också... nu kan man verkligen börja fundera "hur tänkte jag där"). Dessutom har jag en kursstart imorgon som skulle förberedas.

Jag har lärt mig en del under de här veckorna kan jag ju lugnt säga. Hoppas nu bara att vi får fortsätta ha våra spårtävlingar på samma marker nästa år, för nu har vi ett ganska skapligt gäng möjliga spårläggare.

Nånstans i hanteringen har jag lyckats stifta bekantskap med Karin Fossums författarskap. Det var ytterligare en bok som jag inte riktigt vet hur den hamnat i min "att läsa-hög" men den funkade bra. Jag hade mina misstankar om upplösningen - men jag tror att ibland är det författarens mening, att styra läsarna i "rätt" riktning. Har sett samma fenomen hos andra författare.

I förra veckan var det konferens med jobbet, med bl.a. fokus på personlighetstest enligt Myers-Briggs (den intresserade rekommenderas att googla). Jag tycker ju att sånt är väldigt intressant och jag tror det var flera i enheten som fick lite aha-upplevelser.

Full fart!

Ja, så är läget i sammanfattning här.
De senaste veckorna har varit tämligen fullbokade och det var nästan så att det var lite skönt när föreläsningen som skulle varit på klubben häromveckan, blev inställd pga sjukdom. Det hade varit liiiite mycket den veckan nämligen.

Helgerna har gått åt till väldigt mycket hundträning faktiskt, söndagarna är numera vikta till spår- och skotträning. Det sistnämnda visade sig ju att det var ett litet "problem" - i form av en viss skott-tokighet hos den lilla svarta hunden... Att LIGGA stilla när det smäller, nä, det var för svårt... Sitta, det går hyfsat. Här har vi lite att jobba med, som jag inte alls trodde skulle bli ett problem - vi har ju minglat runt ute vid skjutbanan när husse har varit där och övat och då låg det lilla djuret! MEN då såg han inte skytten eller några andra synliga retningar i närheten.

Spåren har gått som på räls nu några gånger på rad så tydligen ligger det nåt i det där med att det är bra att träna?!

I lördags hade vi återträff med fem åttondelar av gänget från höstens lydnadskurs + instruktören Kati. Nyttigt och roligt som alltid när man kommer iväg på kurs själv!

Har kommit igång med att läsa lite igen och jag vet faktiskt inte riktigt hur boken "Dumpa Matthew" av Jane Fallon hamnade i min "att läsa-hög". Tror det var någon som slängde den åt mig i nåt läge när jag muttrade om att jag behöver läsa nåt annat än deckare. I baksidestexten görs jämförelser med Bridget Jones dagbok och... mja, kanske inte riktigt men... Nåja.

Historien handlar om Helen, som har ett förhållande med en gift man. Som de flesta älskarinnor tjatar hon om att han ska lämna sin fru och - plötsligt händer det. Men då börjar Helen att tvivla. Samtidigt så råkar hon bli vän med frun i fråga. Upplagt för förvecklingar... Vissa saker i händelseutvecklingen var ju ganska givna kan jag känna men inte allt. Så - som ren underhållning, helt okej.

Ikväll har det för övrigt tränats agility, för första gången på länge byggde vi en bana. Jag gick in med inställningen att, trots att det var en klass 1, dela upp den och köra bit för bit. Och jisses så bra det gick! Den lilla svarta hunden sprang som en oljad blixt. Mindre bra var den lilla flygturen från vippen men då blev det "gör om gör rätt", vilket han gjorde med glädje och fart. Det var nästan en tendens till tjuvstart och det är ju inget jag vill ha egentligen, men att se att han verkligen VILL springa värmer mattehjärtat!

Bloggtorka, milt sagt

Bloggen är inte död men jag har prioriterat andra saker, kan man väl lugnt säga.

För 1½ vecka sedan slog blixten ner för andra gången i samma familj. Vännen J lämnade livet hastigt och oväntat i en hjärtinfarkt. Plötsligt står sonen W ensam utan föräldrar. Ofattbart och tragiskt, min hjärna förstår men hjärtat vill inte göra det.

I övrigt har det tränats hund, framför allt spår, under början av året. Lite lydnadsövningar och några agilitypass har det också blivit. Och så blev Lazer och Otto kastrerade i början av februari = lite "sjukskrivning" medan såren läkte. För Ottos del handlade det om en förstorad prostata, vilket konstaterades redan i slutet av juli - men då var det liksom inte läge inför jaktsäsongen. För Lazer handlade det mer om en del beteenden som jag hoppas att vi ska råda bot på - jag har sett tendenser till att han slängt lite fööör långa blickar efter tjejer (och löptiksmattan) på agilitytävlingar och börjat fundera på om vi har ett samband där med hans tendenser att "säcka ihop". Vi får se vad som händer framöver, jag tänkte försöka tävla lite spår nu under våren och i den mån det ska tävlas agility ska jag välja tävlingsplatser med omsorg eftersom jag också misstänker samband med trängsel. Jag har ju haft en hund tidigare som haft "scenskräck" (Hampus).

Jag har också startat en valpkurs tillsammans med L, nu har vi 2 gånger kvar.

Det har inte blivit så mycket böcker lästa trots att jag åkt en hel del tåg eftersom det för stunden är mycket jobb i Malmö, den gångna veckan och kommande vecka handlar det om heltid på plats för tester. Däremot så har jag lyssnat mig igenom alla sommarpratare från 2014, och vinterpratarna. Många intressanta "prat" och en och annan lärdom...

Har hunnit med en utflykt till föräldrar och bror med familj i 08-land också. Det har ju sina sidor att bo långt bort när föräldrarna åldras. Inga akuta krämpor just nu, men man vet ju aldrig uppenbarligen.