Vilken energi!

Tänk vad kul det är att hålla kurs ibland!! När man ser hur "polletten ramlar ner" på hunden - och på föraren... När hund och förare jobbar TILLSAMMANS! När föraren "vågar" ta ut svängarna lite för att få hunden dit det är tänkt... Ja jisses. Det var verkligen en energikick när jag körde hem!

Det lär bli kallt i natt med, tog fram kängorna innan jag körde iväg på kurs men det var kallt om fötterna ändå (fel sorts strumpor).

Den här veckan har varit hysterisk med möten på jobbet. Hela dagen igår, nästan hela dagen idag och hela dagen imorgon. Torsdag-fredag något lugnare dock, dvs då ska jag renskriva minnesanteckningar. Puh...

Fick korrekturet på min gamla BKs klubbtidning igår. Styrelsen har beslutat lägga den i malpåse och eftersom den under ett antal år var mitt "skötebarn" så känns det lite tråkigt. Fick äntligen tummarna ur och skrev lite kring det här med att se på klubben lite "utifrån" - det kommer faktiskt nya aktiva medlemmar osv. Hastigt och lustigt blev detta tydligen 4 extra sidor i tidningen och det kom önskemål om bilder. Satte mig och började leta bilder - helst inte "sittande", "stående" eller huvudbilder, bestämde jag mig för. Och jösses vad mycket bilder vi har. På hundar i alla möjliga situationer. Mer eller mindre kvalitativa. Borde nog ta och göra något vettigt av allt detta material. Någon gång. När jag har tid över?!

Hutter!

Idag var det dags. Första "ordentliga" frostnatten = skrapa rutorna... Vi har haft lite "frosttendenser" tidigare men då har det nog varit bara precis nere under nollan och vänt. Idag var det alltså rejält kallt. Vilken tur att jag köpte nya handskar häromveckan!

Sen var tåget försenat också - nu står det ju inte textat i pannan på mig var jag jobbar men en del av medresenärerna har ju snappat upp detta ändå. Såna här dagar håller man sig vääldigt... undangömd. OK, det var ingen jätteförsening men i slutänden blev det 10 minuter och det räcker ju för att vissa ska missa sina anslutningar.

Det var ju bra kallt redan igår kväll på kursen, det är nog dags att inse att det är HÖST nu och plocka fram kängor och vinterjacka - åtminstone när det är kurskvällar och man står mycket ute. Det är ju lite skillnad när man tränar egen hund och är aktiv hela tiden - vilket inte är lika lång tid som en kurs när man står ute i 1-1½ timme kanske.

Min bil började redan i helgen påpeka att den vill ha påfyllning av kylarvätska. Dagens fantastiska teknik som varnar för "det mesta"!! Nivån ligger precis på "min"-strecket men lika bra att fylla på lite. Hur var det nu man lärde sig på fysiklektionerna - minskar vätska i omfång (ni fattar vad jag menar) när den blir kall? För detta verkar inträffa just efter de här kalla nätterna... Jaja, jag SKA fylla på lite. Ikväll. Innan jag ska hålla kvällens kurs.

Så lite tid...?

Det sägs ju att tid är det enda som är 100% rättvist fördelat bland oss människor! Det handlar bara om hur man använder den...

De senaste dagarna har i alla fall jag lagt på annat än blogg och dator... Eftersom det var fantastiskt fint väder i helgen så blev det mycket skogspromenader och trädgårdsarbete. Tyvärr blidde det inget av med mina planerade lydnadspass - det är väl det som skiljer mig från... förstapriset kanske?! Jag vågade mig inte ut och springa heller, känns fortfarande inte riktigt bra i höften. Nästa vecka ska jag på återbesök hos kiropraktorn så får jag väl se hur det verkar då...

Har i alla fall anlagt en ny rabatt i helgen. Tänkte det skulle bli lite rosor nu och de rabatter vi har tidigare ligger i lite för skuggigt läge - tror jag... Nu ska jag bara komma iväg och köpa de där rosorna också! Det var perennrea på en närbelägen växtbutik så där har jag varit o fyndat.

Idag var det mötesdag på jobbet, gick från det ena mötet till nästa med väldigt få minuter mellan. Pust. Kvällen har ägnats åt allmänlydnadskurs. Kul att se när det börjar hända saker med deltagarna redan andra gången!

Har egentligen en massa annat att skriva om också men orkar inte riktigt mer nu.

Hata, hata - hata protokoll...

Jag, som alltid har varit passionerad "skribent", har sedan en tid tillbaka fullständigt och totalt hat mot allt vad protokoll och minnesanteckningar heter. Det gör ju inte precis att det blir lättare för mig att få ur mig dessa alster, som dessvärre är en väsentlig del av mina arbetsuppgifter. Urk. Igår lyckades jag i alla fall producera färdigt ETT dylikt alster på jobbet, samt en halvdan engelsk översättning av ett "flödesschema" som våra ekonomer satt ihop. I min värld är det dock inget flödesschema de har skapat - ett sådant tycker jag består av boxar och pilar och sånt. Det här är ett exceldokument som man nog måste vara ekonom för att begripa!

På fritiden ligger det just nu också ett protokoll och skvalpar men det ska jag ta tag i under helgen.

Igår kväll var vi jätteeffektiva hemma. B gick som vanligt rundan med hundarna när han kom hem. När jag kom hem var han i full färd med att rensa filtret i dammen, innan han drog fram gräsklipparen. Jag å min sida drog på mig träningskläderna för första gången på över en månad och tog med mig Otto ut på en kort springerunda. Den blev kortare än planerat, för det kändes INTE bra i höften fortfarande. Sk*t också. Sen om det beror på att det verkligen ÄR något fel, eller om jag omedvetet spänner mig - vilket förmodligen ökades på av Ottos "draghjälp" – må vara osagt. Nu har jag i alla fall testat och eftersom musklerna blivit lite uppvärmda passade jag på tillfället att stretcha vilket ju har varit en bra hjälp förut.
B lagade mat och jag laddade tvättmaskinen och passade på att köra lite dammsugare – och diskade efter att vi ätit…

Sen var det lite föreningsadministration för oss båda i tur o ordning framför datorn. Vi har fått en trådlös router av Telia nu när vi förlängde bredbandsabonnemanget så den ska jag ta mig i kragen och installera i helgen. Sen står ju en ny dator på ”önskelistan” så får vi till det inköpet så kanske vi kan jobba parallellt sen. Ibland ÄR det lite frustrerande att bara ha en dator. Och då ska vi komma ihåg att när jag flyttade ner till Skåne hade vi inte ens bredband, utan då var det modem som gällde = stor frustration över att det inte gick att surfa och prata i telefon samtidigt.

Tvätten blev ihopaveken (måste det väl heta på skånska) också. Det är rätt märkligt men när man får det här ”flowet” i saker så får man himla mycket gjort på kort tid! Vi pratade precis om detta i helgen, ”ledarna emellan” att det verkar ibland som att ju mer man har att göra, ju mer får man gjort?! Jag personligen tror ju att det beror på att man ofta rationaliserar bort väldigt mycket ”dötid” som att ”slötitta” på TV. Och nu ska vi ändå ha klart för oss att 2 av våra favoritprogram gick igår kväll – Roomservice och Grey’s Anatomy. När det gäller det sistnämnda så kunde jag inte låta bli att gå in och tjuvläsa på den amerikanska hemsidan vad som händer i nästa avsnitt. För inte tusan kan de ta livet av huvudpersonen som t.o.m är den som namngett serien!!

Kurs och träning

Tänk att det var så här pass roligt att hålla agilitykurs! Har sagt åt B att jag får nog ta och hänga på och hålla ag-kurs med honom nästa termin, så kan jag få gå ag-instruktörsutbildning sen...? Är jag knäpp eller?!

Vår lilla grupp är jätteduktiga! En av hundarna är ju lite tränad tidigare men det betyder inte att allt är superenkelt för det. En annan verkar vara en naturbegåvning, kommer den hunden bara på att "jaha, var det SÅ HÄR ni menade" så går det lätt som en plätt (konsten där är att förmedla det där "vi menar").

Passade också på att ge Hampus ett lydnadspass - fritt följ, läggande under gång, inkallning med ställande och "rutan". Alltså ungefär första halvan av en lydnadstvåa. Det mesta gick bra - utom rutan, som vanligt höll jag på att skriva. Första försöket är väldigt... svårt att få att "stämma". När sen Hampe kommer på att "jaha var det SÅ HÄR jag skulle göra" så går det hur bra som helst. Måste fundera på hur jag ska få honom att göra rätt FÖRSTA gången. På tävling har man ju inget andra försök!!

Imorgon kväll är det inga aktiviteter inbokade. Mer än att jag SKA ge mig ut och springa igen. Äntligen.

Kurs och jaktpremiär

Ibland undrar jag om jag är riktigt frisk. Jobba hela dagarna och hålla kurs på kvällarna?!

Igår hade jag och H kursstart på BK. Allmänlydnad. Det kan nog bli en intressant kurs med en hel del olika ekipage. De flesta hundarna var hyfsat unga men några var lite äldre och ett par var omplaceringar. Första gången blir det ju mycket teorisnack och inte så mycket "praktiska" övningar men lite grann hann vi kika på hundarna också. Det är en stor grupp, totalt 16 deltagare, så vi ska testa en "ny variant". H startar kl. 17 med 6 av deltagarna och kör då praktik dvs "ute med hund" i en timme ungefär. Kl. 18.15 kommer resten av gruppen (och jag) och vi kör teorin gemensamt. När den är klar, för "grupp 1" gå hem och så kör vi praktiska övningar med resten av gänget när vi är 2 instruktörer på plats. Ska bli intressant att se hur detta kommer funka.

Igår var det ju dessutom "hundsläppspremiär" jaktmässigt. B hade alltså semester och körde till skogs med Otto och Hampus. Framför allt var det ju lite spännande att se hur Otto skulle fungera. Jag umgicks ganska länge med vissa planer på att ta ledigt jag också men så kom det ett viktigt jobbmöte "i vägen" så jag fick nöja mig med husses vittnesmål. "Lillebror" hade drivit bra i ca 5 minuter vid 3 tillfällen. På en så pass ung hund tycker jag inte man ska sträva efter längre drevtider - det ser jag bara som en risk för framtiden att dreven blir FÖR långa. Wachteln ska vara en kortdrivare.

Jag fick alltså köra till BK utan hund - vilket kändes lite ovanligt. Ikväll är det nybörjaragility på HU och då får Hampe nog följa med. Vi måste ju träna rutan!!

På onsdag (imorgon) har jag tänkt mig att börja springa igen. Idag har jag för första gången på över en månad vågat ta på mig ett par skor med mer än 1 cm klack...

Jaha - då har det hänt...

Jag har för första gången "censurerat" en kommentar i min blogg. Mamman i inlägget lite längre ner har uppenbarligen hittat hit (en bra påminnelse om att allt man skriver på nätet kan läsas av "vem som helst"). OCH jag vill i sammanhanget påpeka att: I en blogg har man "rätt" att vara lite "raljant" vilket jag också är. De av er som känner mig väl vet att vissa saker jag skriver här kan tas med en nypa salt. OCH eventuella diskussioner om "intagning" till kurser m.m. tar jag gärna. MEN då privat dvs öga mot öga eller per mail. INTE här på bloggen.

I just det här specifika fallet står jag för att min personliga uppfattning redan i våras var att mamma är mer intresserad av att gå kurs än dottern. Men - jag kan ha fel...

En grundregel för mig i föreningslivet är och har alltid varit att regler är till för att följas. Jag gör ogärna undantag från sådana! Varför ska man "vara snäll" mot någon bara för att den har missat att läsa det som uppenbarligen många andra klarat...? Vad lär sig barn (och vuxna) om det inte är "samma regler för alla"...

Vi har varit lägerledare i helgen, jag och B. Otto har varit förevisningshund i lydnad. 12 ungdomar från Skåne-Blekinge-HU-distrikt och ett antal ledare. Det är kul - men jobbigt! Det var länge sedan jag sov så gott som nu i natt. Ja, sängen på lägret lämnade förvisso en del övrigt att önska... Men man blir också sliten av att vara ute i princip 2 hela dagar. Lite inomhusaktiviteter fick vi slänga in i lördags eftermiddag då regnet vräkte ner. Tur att vi var några som "varit med förr" och har lite lekar och annat i bakfickan.

OK, jag tar tillbaka - lite

Får väl ta tillbaka mitt lilla "påhopp" apropå bilbesiktningen kom jag på. B körde faktiskt min förra bil till besiktning 2 ggr...

Idag har jag börjat verka lite i min nya yrkesroll, styrgruppsmöte för det "övergripande" projektet. Hej och hå. Alltid intressant! Mötet var över lagom till en sen lunch och sen fick jag lov av chefen att åka hem och försöka renskriva mötesanteckningarna på hemmaplan. Hundarna tycker så klart att det är toppen att matte kommer hem tidigt och befriar dem från hundgården...! Ska nog ta en promenad också strax - skriva kan man göra även när det är mörkt!!

Det är en "sån där" vecka den här veckan

Dvs det är fullt upp med föreningslivet...

I tisdags hade jag och A första tillfället på nybörjaragilitykursen. Döm om min förvåning när en mamma och tös dyker upp som INTE var på plats för "förkunskapstestet" veckan innan. Nej det hade hon iiiinte sett i kallelsen. Hm. Selektiv hörsel har jag hört talas om men selektiv syn. Kursen full, tyvärr, tack och hej. Elaka jag slår till... Som lite extra krydda dök samma mamma med samma dotter upp på BK ikväll och ville antagligen ta sig in i ungdomsgruppen där. Ja jisses. Tyvärr har jag också en känsla av (då jag träffade på dem tidigare) att det egentligen är mamman som vill gå på kurs... Tösen är rätt liten och verkar måttligt road.

Igår ägnade jag hela dagen åt "medarbetardag" med jobbet. Eller inspirationsdag, eller vad man vill kalla det. En intressant dag på det hela taget - men efter mina år som utbildningsadministratör för diverse ledarskapsutbildningar och inte minst de olika kurser jag har gått inom idrotten och hunderiet, känns det ofta som att mycket är "gammal skåpmat i ny förpackning". Men visst, något "nytt" att ta till sig är det oftast.
På kvällen var det distriktsmöte i BK. Kunde konstatera när deltagarlista skickades runt att jag var faktiskt inte yngst - det brukar ju annars vara så i BK-sammanhang. I HU-dito är jag ju ofta bland de äldsta. Vi kom hem "mitt i natten" för de här mötena är ju inte några snabba tillställningar tyvärr.

Idag har det varit telefonmöte hela dagen på jobbet. Systemspecifikationer, systemspecifikationer... Körde direkt från jobbet till BK för månadstävling, B kom dit med bägge hundarna. Ett intressant test faktiskt - Hampus hade alltså inte träffat mig sedan imorse när vi gick ut på plan! Det gick ganska hyggligt faktiskt, vi skrapade ihop 133,5 poäng med 2 nollor. Det kändes framför allt bra. I synnerhet som vi tränat väldigt, väldigt lite den senaste tiden pga min skada...
Platsliggning - 10
Fritt följ - 8,5 efter i vändningar (japp, släpper ffa i helomvändningar)
Platsläggande - 0 ner-upp (lägger sig och sen följer han i alla fall med?!)
Inkallande med ställande - 6,5 dk stå + sent åtlydd (hm, det här kan han bättre)
Sändande med ställande "rutan" - 0 åter utan genomfört stå (den här gången sprang han faktiskt rakt fram och in i rutan men stannade tyvärr utanför... och dirigera in honom det fixar jag inte riktigt...)
Apportering - 8 dk fot vid ingång (riktigt bra faktiskt, bra ut, bra gripande, bra in!!)
Hopp - 9,5
Fjärrdirigering - 6 många dk (läs: på första skiftet. Det är något där med att "du har sagt ligg"...)
Helhetsintryck - 8 tappar kontakt tidvis (så sant...)

Men som sagt - det KÄNDES bra. Och DET är viktigt!

Fortfarande stelt

Det vill sig inte riktigt med min onda höft, musklerna är fortfarande stela så några längre promenader är inte att tänka på - än mindre löpträning. :-( Jag börjar kraftigt misstänka att jag har varit lite "småsned" en längre tid och att det är därför det är så segt att komma tillbaka i ordning. Men men, det ger sig. Om inte annat har jag ju en uppföljningstid hos kiropraktorn om några veckor. Bara att vänta och se.

I söndags gick dagen åt till "vanliga livsuppehållande åtgärder" som städning, tvätt m.m. Dessutom ägnade jag och A en timme drygt åt att planera vår agilitykurs. Otto var med husse i skogen på älgjaktlagets arbetsdag så jag och Hampus fick gå vår promenad alldeles själva. Eftersom jag inte är helt OK så är allt vad spårträning lagt på hyllan. Ska försöka köra lite lydnad ikväll i alla fall, i samband med kursen.

Igår var jag "supereffektiv" när jag kom hem från jobbet. Runda med hundarna - det är som sagt fortfarande inte riktigt lyckat att gå med bägge i koppel, vilket ju dessvärre är en nödvändighet... Otto vågar jag faktiskt inte ha lös, är Hampus lös blir Otto av förklarliga skäl helknäpp. Sen var vi ute i trädgården i en timme så då var det "full race" största delen av tiden. Jag plockade hallon (och frös in - skördar jag duktigt nu ett tag och det inte blir nån frost så kanske det kan bli någon burk sylt), städade lite i växthuset (ogräset har slunkit in och jag har inte orkat...), grävde ner de lökar jag köpte för ett par veckor sedan (20 tulpaner och 2 kejsarkronor). Vi får väl se vad som kommer upp av dessa - gjorde några experiment med några tulpanlökar... Den nya rabatten är fortfarande bara på planeringsstadiet.

När vi kom in så svängde jag ihop en banankaka. B har länge "tjatat" om någon banankaka som hans mamma har gjort, den jag hade recept på var det INTE så klart... Och på förfrågan så visste nog inte svärmor vad det var hon bakat, så något recept där gick det inte att få fram. Alltså - ut på nätet och leta. Och jo, det var "nästan" den... Jag är ju som jag nog nämnt tidigare faktiskt mer road av att baka (både matbröd och kakor) än av att laga mat. B jobbade över så han åt på vägen hem...

Några snabba insatser vid datorn blev det också - boka om besiktningstid för stora bilen t.ex. så att jag kan fixa det i samband med jobb. Lustigt nog hamnar väldigt ofta såna uppdrag på min lott...? Hur gjorde B innan jag flyttade in kan man ju fundera på?

Känd mental status

Nej, det är inte jag som har varit på nån undersökning för huvet nu, ovanpå problemen med bäckenet. Det är lillebror Otto som har varit på MH dvs Mentalbeskrivning Hund. Och nej det är inget mentalTEST, det är en beskrivning av hundens reaktioner. Eftersom inte Otto hör till någon ras där detta görs särskilt ofta så finns det ju ingen "rasprofil" men det är ändå intressant att se hur hunden reagerar - och om det nu skulle bli någon start i appellspår så är i alla fall inträdesbiljetten till brukset klar nu. Helt omöjligt är det inte - busen behöver ju ha någon vettig sysselsättning under icke-jaktsäsong... (Säger jag nu, när vi precis är på väg IN i jaktsäsongen!?) Och innan någon börjar hojta om att vi "stulit" platser från bättre behövande, det var t.o.m återbud.

Jag tänker faktiskt inte lägga ut hela protokollet här, det kommer ju tids nog att kunna beskådas på SKK Hunddata för den som är intresserad (och som vet vad Otto heter "egentligen" - ha, där har ni lite att fundera på). Sammanfattningsvis så reagerade han i alla fall sunt och bra i alla situationerna. Ungefär så här gick det i alla fall: Kontakt, hantering och lek - jamenvisst, människor är kul och leker gör jag. Lilla bytet - springa efter trasa och "ta den", jamenvisst! Det här var ju störtkul... Passivitet - tycker det är lite konstigt att husse står still mitt i skogen, så brukar vi aldrig göra. Faktiskt satte han sig en stund och försökte med kontaktbeteende dvs titta upp på husse. Avståndsleken - störtlöjligt, sa Otto och tog en egen tur i omgivningen. Den där gubben som hoppade runt, brydde han sig inte mycket om... Överraskningen, dumpe/overallen - här blev han faktiskt lite arg! Men det gick fort över och inga kvarstående rädslor. Skramlet - undanmanöver men snabbt fram o kollar av, inga kvarstående rädslor där heller. Spökena - sitter och kollar men inga "stora" reaktioner alls. Skotten - kollar men återgår till lek.

Efter hemkomst tog jag fram Birks gamla protokoll och jämförde. Min känsla var att deras reaktioner var ganska lika och med tanke på att de är nära släkt så borde det ju faktiskt vara så. Och jo då. Med några små avvikelser så satt kryssen på samma ställen.

Vi stannade också och tittade på hunden efter Otto, en riesen-tik som verkade väldigt trevlig. Dock orsakade skotten en del trubbel. Ägarens kommentar "den har aldrig varit skottberörd förut" känns det som att man har hört förut i såna här sammanhang... Det många inte tänker på är att hunden kanske inte har varit belastad på samma sätt tidigare innan den har hört skott.

Värre när det gällde skotten var det väl egentligen för den hund som redan på parkeringen fick sådan panik när de sköt för föregående hund, att den vid tredje smällen slet av kopplet. Det är så tråkigt att se sådana hundar - jag tycker synd om hunden!! Och egentligen ägaren också, att ha en fungerande vardag med en hund som reagerar så starkt på ljud, kan inte vara lätt. När beskrivaren kom så resonerade h*n en del med ägarna som fattade det kloka beslutet att inte genomföra beskrivningen idag. Hunden var då fortfarande väldigt stressad av skotten och hade tydligen en del problem även i vardagen när det gällde oväsen m.m. Och den hade de tänkt avla på (obs - ej bruksras den heller) men det var tydligen omöjliggjort redan pga något fel med livmodern. Man upphör aldrig att förvånas över vad folk glatt använder i avel för icke-arbetande raser.

Resten av dagen har gått åt till att handla - mat måste vi ju ha, leverera en försenad födelsedagspresent till Bs systerdotter, gå promenad med hundarna och... ja sen har vi faktiskt slappat en del också! Man behöver göra det ibland, hävdar jag.

Har en liten vag plan på en ny rabatt i trädgården, det är ju så här års man ska plantera rosor, perenner och inte minst alla vårlökar som tulpaner... Presenterade idén för B som i alla fall inte sa tvärt "nej"!! Ska skissa lite på vad jag tänkt mig så får vi se om jag "får" börja gräva imorgon. Misstänker att Otto gärna hjälper till...

KM i strilande regn - och lite annat

Jaha, då har vi hållit BKs första Klubbmästerskap i agility. Regnet strilade envist ner i stort sett hela kvällen men humöret var ändå på topp bland de tävlande (en handfull), funktionärerna (stort tack till alla tappra ”icke-agilitymänniskor”) och en – faktiskt – liten publik!! Tyvärr var det ingen av de startande small-hundarna som lyckades få något resultat, men vi har nu korat klubbmästare i medium och large i alla fall! Jag avstod ju från tävlande – och hade knappast vunnit i vilket fall som helst. Nu ska agilitysektorn fundera lite på hur detta ska läggas upp nästa år, kanske med fler deltävlingar under året? Observera att jag INTE sitter med i sektorn utan bara är någon slags ”konsult”… :-)

Det blev överhuvudtaget ingen egen träning för våra hundar, men det är ju sånt som händer ibland. Nu när jag i alla fall är ”hel” igen så ska här börja tränas på nytt. Funderar faktiskt på att slänga ut konerna på fotbollsplanen hemmavid i kväll och träna lite på ”rutan”… Det var väl själva den om det inte ska gå att få till det momentet också.

På jobbet är det för ögonblicket ”jämföra dokument” som står på programmet. Ett nog så seeegt men viktigt arbete just nu. Jag har ju också en liten ”bisyssla” i form av att administrera företagets mobiltelefoner. Den senaste månaden har det varit väldigt många trasiga telefoner… ibland undrar jag faktiskt vad folk GÖR med sina telefoner! Lite aktsamhet vore kanske inte fel. Eftersom många av dessa ”lurar” är så pass hyfsat nya så att de omfattas av garanti, så ligger det ett antal telefoner på verkstad. Och tror någon att berörda användare (som HAR lånetelefoner så de är inte utan) nöjer sig med att jag säger att ”så fort jag får besked så hör jag av mig”. Nej nej. Vissa måste ”tjata” så fort de ser mig. Pust…

Färdigknäckt

Jaha, då var jag och kiropraktorn färdiga med varandra för den här omgången. Ett "uppföljningsbesök" är dock inbokat om en knapp månad. Det är nog bra det för jag HAR ju som sagt haft bekymmer förr. Fick ingen bakläxa för gårdagens hundpromenad även om han höll med om att det kanske är lite onödigt att jag går med bägge i koppel just nu... Dock får jag mer än gärna börja jogga igen nu, bara jag känner själv att det känns bra! Skönt - då blir det nog ett litet lätt pass på lördag eller söndag till att börja med. Känner ju fortfarande av lite i musklerna som inte riktigt hämtat sig från hela den här historien, så de kan gott få vila ett par dagar till.

Tur att jag hade skrapat ihop mycket flextid före sommaren för det saldot har blivit hårt åtgånget den senaste veckan. Men jag måste ju vara hel i kroppen, annars fungerar ju ingenting!

Ikväll är det agility-KM på BK, jag ska som sagt inte delta aktivt men funktionär kan man ju alltid vara.

Ajajaj...

Det ÄR inte riktigt bra för mig, fortfarande, att gå på promenad med båda hundarna. Idag var det dock inte så mkt att välja på. B jobbar över - han har fortfarande inte kommit hem... Och de måste ju få röra lite på sig, krakarna. Får väl se om jag får f-n av kiropraktorn imorgon... :-S

Den där luddiga "skogen" på jobbet börjar åtminstone likna träd efter dagens sittning med projektkoordinatorn. Känns riktigt lovande det här - det kan nog bli kul! Att det sen är MÅNGA träd, är ju en annan historia.

Köpte ju en hibiscus till - som krukväxt - för ett par veckor sen. Den verkar trivas riktigt bra. Blommar fint och flera knoppar på väg. Nästa på önskelistan är ett citrusträd, som jag alltid har drömt om. Problemet är att jag inte vet var jag ska ställa ett sånt, även om det är ett litet... Har ju kastat ut den STORA benjaminfikusen - den fick vara på kollo i växthuset över sommaren, nu börjar det bli kallt och jag börjar inse att den nog får gå till de sälla jaktmarkerna. Finns inget bra ställe att placera den på inomhus nämligen. Ja, jag och mina växter...

Föreningsliv

Ja herregud, ibland undrar man ju varför man håller på... När det ena dagen och från ena "falangen" känns positivt och bra, så kommer det nästa dag en harang från den andra "falangen" som gör att man blir alldeles matt. Som jag varit inne på tidigare, föreningsliv ska vara ROLIGT. När man börjar ställa sig frågan "varför håller jag på med det här" så är det nog dags att tänka till en gång till. Tja... nu kör vi den här kursen och hoppas på det bästa. Entusiastiska kursare är ju alltid ett plus!

Back in business... och utan skyddsnät...

Jahapp, kiropraktorns bedömning igår var att jag behöver en behandling till (på torsdag), sen är vi nog klara med varandra (för den här gången, är det nog säkrast att tillägga). Idag känner jag faktiskt nästan ingenting längre. Helt fantastiskt egentligen att det kan gå över så snabbt när man väl kommer under behandling! Skönt att det var hyfsat lätt åtgärdat när jag väl tog mig i kragen. "Note to self": Nästa gång jag ramlar och slår mig, ska jag gå till kiropraktorn direkt. Så det så.

Jag kan glömma att vara med på BKs agility-KM på torsdag har jag konstaterat, det verkar dumt att belasta kroppen så pass redan. Vidare överväger jag kraftigt att ringa återbud till lydnadstävlingen jag är anmäld till på söndag. Har ju inte kunnat träna och med tanke på hur det gick senast vill jag nog gärna få till ett par pass innan vi "försöker igen"...

Nu ikväll har jag påbörjat ett litet "projekt" som känns lite som att kasta sig ut utan skyddsnät. Nåja, inte bokstavligen nu då. Pga diverse "diskussioner" inom HU-klubben så råder det akut instruktörsbrist. JAG tänker i alla fall inte "böna & be" när vissa högljutt förklarat att "jag ska då inte hålla några fler kurser". Vi har alltså inte direkt annonserat höstens kurser särskilt mycket, men vissa grundläggande saker kommer det ändå alltid anmälningar till. Valp- och unghundskurser - det löser sig, men sen var det det här med nybörjaragility... Efter lite olika turer landade det i att jag nu ska ge mig på att hålla agilitykurs för första gången i mitt liv, tillsammans med A. Jag vikarierade ju lite i våras på BK vid ett tillfälle, men nu handlar det alltså om en hel kurs. Eftersom nybörjarkursen mest handlar om att lära in de olika hindren - dock INTE klätterhindren dvs balansen, A:et och vippen/gungbrädan - och få hundarna att tycka att det är roligt, så känns det inte oöverstigligt. Jag har ju ändå lyckats få hyfsad fart på min egen hund, till slut...

Kvällens övning var en "förkunskapskontroll" - vi ska inte syssla med hunduppfostran på agilitykurserna hävdar jag stenhårt, det ska göras vid andra tillfällen. Alltså måste vi se att det finns någon form av samarbete mellan hund och förare, att hunden kan vara lös, är hanterbar och att den inte är rabiat mot andra hundar. Det var 8 st kallade, 5 kom. Ingen av hundarna försvann till skogs, försökte bita fingrarna av oss eller gjorde allvarliga utfall mot de andra hundarna. Så det blir en lagom liten grupp! De flesta av deltagarna verkade duktiga och hundarna var följsamma så det här kan bli riktigt roligt. Extra kul att vi har en riktigt ung tjej med (9 år - och hunden är 8 år, men det märktes inte...), vars mamma var lite osäker på hur det skulle gå... Hunden är i "rätt" storlek dvs en liten modell och tösen är uppenbarligen en naturbegåvning! Det kommer att gå hur bra som helst, konstaterade vi. "På riktigt" börjar vi kursen om en vecka. Det här kan bli riktigt kul!

Imorgon är det meningen att jag ska ha möte med min nya "uppdragsgivare" på jobbet. Börja rota bland träden i den där stora skogen av projekt som vi har... Tja, det blir nog kul det här. Hoppas jag...!

Det finns hopp!

Helgen har jag tillbringat på tåg till o från Stockholm samt på Sveriges Hundungdoms Representantskapsmöte (centrala årsmötet - varför finns det så många olika ord för såna?!). Fördelen med detta var onekligen att jag var tvungen att låta bli allt vad hundpromenader, -träning och städning m.m. heter. Jag var ju inte ens hemma. Dvs att "ta det lugnt" och göra saker i "ett lägre tempo" gick ganska bra. Tidvis kunde jag stå upp i möteslokalen utan att det störde allt för många (mötesordförande fick en förvarning om mitt "ryggproblem").

Själva mötet gick bra, det som är trist är att det är så dålig uppslutning. Ett distrikt hade ett 10-tal anmälda, varav 3 kom. Ett av grupparbetena ägnades därför åt "nästa års repskap" och alla grupperna var rörande överens om att a) gå tillbaka till 2-dagarsmöte (vi som har långt att resa tjänar inget på detta ändå eftersom det inte finns särskilt mycket förbindelser från Sthlm på lördag kväll/söndag morgon) b) lägga in "dragplåster" i form av föreläsningar och c) ha någon form av gemensam aktivitet där man kan lära känna varandra mer. Själv kände jag mig lite lätt frustrerad över att det faktiskt VAR nya personer på plats - men eftersom jag träffar vissa av dem jag redan kände högst 2-3 ggr per år så blir det lätt så att man har fullt upp med att prata med dessa...

Rent fysiskt så är det gott hopp. Ryktet om min invalidisering är definitivt överdrivet. Redan i fredags eftermiddag kände jag att jag kunde börja gå lite mer "normalt". NU har jag inte ens särskilt ont längre, bara lite. Och jag ska tillbaka till Kiropraktorn nu om en dryg timme så nu ska jag susa genom duschen och slänga ut hundarna i hundgården innan jag ger mig iväg.

Nu är jag knäckt!

Rent fysiskt alltså... Jag har alltså äntligen varit hos kiropraktorn idag. Det visade sig, vilket jag ju misstänkt de senaste dagarna, att det är lite av en ”akutform” av min gamla bäckenrotation. Dessutom hade jag lite ”småkrafs” högre upp i rygg och nacke som fick sig några ”knäckar” också. Det fanns en massa fina namn så klart men dessa kommer jag ju inte ihåg!

Jag har nu stränga order att ta det lugnt i helgen, inte BARA sitta utan helst stå mycket under mötet imorgon och även på tåget. Sen ska jag göra allt i ett lägre tempo än normalt. ”Tänk först och utför sen” var ungefär instruktionen. Ha – ni som känner mig vet ju hur jag är, allt ska gå i 120…!

Skönt i alla fall att ha fått en ”diagnos” och att det förhoppningsvis ska gå hyfsat fort att få ordning på det. Jag ska tillbaka igen på måndag.

Nu i helgen har Sveriges Hundungdom sitt Representantskapsmöte – centrala årsmötet, alltså. Jag lyckades på något vis bli ombud från distriktet tillsammans med 2 personer till så i eftermiddag sätter vi oss på tåget med mål Stockholm. Hem igen bär det på söndag förmiddag. Lite konstigt känns det för B ska inte med. Ifjol var ju Otto med som valp på motsvarande möte (och sov i mitt knä största delen av tiden). I år är husse och ”pågarna” hemma… Ytterligare en fånighet i sammanhanget: Min bror tävlar med MC i dragracing. Den här helgen är det tävlingar i Malmö. Då åker jag till Stockholm…!

Snabba ryck

Någon gång i våras började vi så smått titta på ny TV. B konstaterade nämligen att den befintliga har han haft i ca 17 år så "det är nog bara en tidsfråga innan den havererar totalt". I söndags började den bete sig lite lätt märkligt... Allt "minne" somnade in så fort TVn stängdes av! Att börja pilla med språk- och kanalinställningar varje gång man ska titta på TV känns liiiite knöligt - även om den egentligen fungerade i övrigt. Igår eftermiddag ringde alltså B mig, precis när jag var på väg att packa ihop och gå från jobbet: "Nu åker vi och köper en ny TV".

Sagt och gjort. Turné hos de större elektronikkedjorna utbröt. Och noggrann utfrågning av säljare. Ett och annat har jag väl lärt mig av att jobba med ett gäng... hrm, förlåt kära kollegor för jag vet att en del av er läser här ibland... "tekniknördar".

Dessutom behövde vi en ny vattenkokare, den gamla la av i förra veckan och eftersom jag är tedrickare så känns det väldigt tomt utan den! Där hade jag dock grundat med en del efterforskningar i helgen så det var rakt in på en viss butik och plocka åt sig exakt den jag ville ha.

Till slut slog vi i alla fall till även på TV-området. Problemet var bara att det blev ju en följdeffekt av detta - vi måste ha en ny bänk. In på det stora möbelvaruhuset också (det där med platta paket, ni vet). Eftersom vi har lite begränsad yta i huset så var det ju inte "bara". De flesta TV-bänkar ligger på 120 cm... Till slut nosade B upp en som var knappa metern (fick precis plats), riktigt snygg och dessutom billig!

Resten av kvällen ägnade B åt att montera TV-bänk och packa upp TV. Otto och Hampus lekte med pappkartongerna, framför allt till bänken, och jag tittade mest på och kom med glada tillrop. Någonstans i leken med pappkartongerna så slank en av mina skor med... ingen innersula kvar, hm. Tur i oturen var väl att just det paret ändå var "på väg att ta slut". Så kan det gå när leken blir för vild.

Idag på morgonen kom Otto på att det stod en STOR tom papplåda i vardagsrummet (den som TVn var i). Han var för söt när han verkade fundera på hur han skulle attackera denna "leksak". Det finns ju en övning inom klickerträning, när man ska få hundar som inte är vana att "ta egna initiativ" att göra just det, som kallas "101 saker man kan göra med en låda". Hampe har gjort den ett antal gånger vid det här laget - som demo-hund. Otto är knappt inklickad och har ännu mindre gjort låd-övningen. Ändå funderade han alltså över vad man kunde ha denna kartong till!

Tid bokad

Till alla er som på olika sätt påpekat att jag ska GÅ TILL KIROPRAKTORN. Nu är tid bokad. På fredag förmiddag. Nu hoppas jag bara att det verkligen ÄR ett sånt fel på mig som kan åtgärdas på detta sätt, och inget annat elände. Det kan ju knappast bli sämre i alla fall. Och skulle det vara något allvarligare så brukar duktiga kiropraktorer kunna "känna" det och skicka patienten vidare till sjukvården... om det är något som "sitter löst" (nu pratar jag ju INTE om i huvet då) eller så. Min förra kiropraktor konstaterade helt iskallt vid mitt första besök hos honom att "jaha, du har haft en spricka i svanskotan". Det visste jag inte ens om själv...!

Kommentarer

Lite nu och då ibland får jag påpekanden om att "det går inte att kommentera på din blogg - det står att man måste vara registrerad användare". Nu har jag dubbelkollat. Det SKA man inte behöva enligt mina inställningar... Så det är bara att försöka igen - möjligen så kan det vara så att ni måste kalla er "anonyma" ni som inte är blogger-medlemmar? Jag får kolla vidare på detta en annan dag...

Det är lite jobbigt just nu!

Imorgon ringer jag kiropraktorn, jag lovar! Helt klart borde jag väl ha gjort detta tidigare, men nu har jag insett att det här "bättrar på sig" alldeles för långsamt för att bara handla om ett "fett blåmärke". (Resten av veckan har jag heller inga möten eller annat - som jag vet just nu - som "kräver" min närvaro utan jag kan kanske smita ifrån lite närsomhelst för ett besök hos "knackaren".) Dessutom börjar mitt humör mycket riktigt påverkas av att jag har ont, det märker jag själv nu... (Att det nog faktiskt tog B en vecka att fatta att jag verkligen har ont och inte "simulerar" eller "är pipig" gör inte saken bättre... mutter...) Hundarna börjar också komma på att matte inte är helt OK och utnyttjar till viss del detta på de - mycket korta - rundor jag tar. Jag har fortfarande morgonrastningen på min lott, men det är ju en 10-15 min promenad på slätt underlag så det funkar. Så länge vi inte möter någon annan hund... Efter jobbet tar B en runda som vanligt, det blir dock ingen "bonusrunda" när jag kommer hem just nu. Kvällsrastningen tar vi ju oftast tillsammans och att hålla rätt på bara Hampus går rätt hyfsat. Han lyssnar ju åtminstone på mig. Otto är just nu lite smått obstinat (tonårstrots?). Blir jag bara hel i höften så ska jag nog ta några prommisar med honom på tu-man-tass och förklara att man ska lyssna även på matte... Hm.

Mitt "mentala tillstånd" blir väl inte precis bättre av att det är lite smått stökigt på jobbet. Hela "firmans" projektorganisation håller på att ses över och nu har man nya idéer om min roll. Lite smått... irriterande, kan jag känna att det är när det plötsligt känns som att "alla andra" vet precis vad jag ska göra framöver, men inte jag själv. Tydligen är jag någon slags "superprojektadministratör" i vissas ögon, men av olika skäl som jag inte tänker gå in på här - kan bara säga att det handlar en del om hur det har funkat på jobbet de senaste åren att göra - så känner jag mig inte precis som en sådan just nu. Dessutom umgås jag ju med den där existensiella problematiken - är det verkligen det här jag vill göra?! Ska jag vara sekreterare i olika former i 30 år till? Eller borde jag syssla med något helt annat?? Är detta en för tidig 40-årskris kanske?!?!

Tja, jag ska i alla fall försöka hålla en levande och öppen dialog med min närmaste chef (hej M om du läser detta!) den närmaste tiden så får vi se hur saker utvecklar sig på det området i alla fall.

Ombytta roller

Den här helgen har det varit lite av ombytta roller här hemma. I synnerhet under jaktsäsongen så brukar det ju vara B som är borta hela dagarna och jag som är hemma - med undantag av viss hundträning eller tävling. Den här helgen har det varit jag som har varit iväg rätt mycket, känns det som?!

Igår var det söktävling på BK och jag var tävlingssekreterare. Nackdelen med den funktionen är ju att man måste vara med till "the bitter end" dvs man är i princip den som "släcker och låser"... Det var 4 startande i eliten, 1 i högre och 3 i lägre. När skogsarbetet var klart var det 2 kvar i elit, högre-hunden och 2 lägreekipage. När DAGEN var slut hade vi delat ut ett cert och en uppflyttning. Den sistnämnda till en hemmahund. Grattis K! Och mycket riktigt var det jag som låste... Tur i oturen var att B fått huvudvärk därhemma för vi skulle egentligen varit på kalas hos systerdottern, det hade blivit liiiite på håret med tiden. Hur det kunde ta så lång tid vet jag inte riktigt?!

Idag var det dags för lydnadstävling igen. Det är inte ofta jag åker hem före prisutdelningen men den här gången gjorde jag faktiskt det. Redan på platsliggningen började nämligen "strulet". Gömslet var ett plank så jag såg genom springorna när min lille hund kröp en bit?! Mycket har jag ju sett honom göra men detta?? Märkligt nog verkade tankeöverföringen funka för när jag tänkte "vad i h-e gör du" så stannade han och såg väldigt skyldig ut och blev liggande... När det väl var dags för resten av momenten var det inte mycket som funkade. I de moment där jag ska gå bredvid hunden kan jag ju just nu möjligtvis skylla på att jag haltar (fortfarande) men hoppet? Apporteringen? Nä... just det. I fjärren klappade det hela totalt ihop och jag konstaterade att "nä, vi bryter där". Jag vet faktiskt inte om domaren uppfattade det som att jag bröt helt o hållet heller bara det - sista - momentet. Stannade inte för att forska i frågan heller, som sagt.

Lite fundersam är jag ju dock. I somras kändes det ju som att det gick åt rätt håll - nu går det bakåt igen?! Det enda riktigt konkreta jag kan komma på är att de tävlingar som gick bra, var på kvällstid. Och det är klart - när tränar vi oftast? Jo på kvällarna... måste nog till en insats där.

Resten av dagen har gått åt till allt möjligt. På hemvägen från tävlingen stannade jag på "den stora plantskolan" och det blev som vanligt dyrt... Lite höstprydnader till trädgården. Försökte också hitta en ny vattenkokare, den gamla la av i torsdags. Det projektet får dock fortsätta ett tag.

När det gäller min stackars höft så blev jag riktigt betänksam under fria följet. 5-6 steg (eller vad det nu var) språngmarsch kändes riktigt illa. Nästan så jag börjar undra om det är något som är riktigt trasigt... i övrigt känns det ändå bättre så ett visst hopp finns där. Ska plocka av B numret till hans kiropraktor och beställa en tid. Måste bara få koll på hur den närmaste veckan kommer se ut jobbmässigt. Vilket förhoppningsvis klarnar imorgon.

"Gör det själv"

... är ju ett populärt uttryck när det gäller husrenovering och annat. Jag undrar som bäst om jag har lyckats med detta när det gäller höften?!

Igår när jag kom hem från jobbet så glömde jag mobilen i bilen. Gick ut för att hämta den - fick med mig hundarna så klart... När jag var på väg tillbaka in så snubblade/halkade jag till på trappen och "sträckte till" höften rejält. AJ!! Börjar snart undra om jag borde hålla mig sängliggande?!

Det var ju torsdag = träningskväll på BK och Otto bjöd på tårta efter framgångarna i söndags. Vi har ju faktiskt fått en hel del hjälp med skott och apportering så varför inte?! Undrar just om det var första gången det var tårta för jaktprovsframgångar...? Det brukar ju annars vara uppflyttningar i bruks som ger tårta... eller möjligen ett LP...?

Jag och H hade även en avslutning för vår kurs från i våras. Pratade lite om vikten av att fylla i tävlingsanmälningar korrekt (tävlingssekreterare ser ju en del konstigt...), vilka moment ingår i klass II och lite om hur man KAN lära in dem samt också lite kort om klickerträning och targets. Hampus fick även demonstrera "lådan" - att låta hunden "tänka själv". Och vips så hade 2 timmar gått!! Det blev även lite snack om "hur går vi vidare nu då"... Träningsgrupp, träningsgrupp... får väl se om det blir nåt. Jag tränar gärna i grupp, konstaterade jag, men tyvärr har jag dåliga erfarenheter av det lätt blir så att de som tidigare gått kurs för mig förväntar sig att jag ska fortsätta vara "instruktör" och så får jag ingen hjälp själv... Och även om man är nybörjare kan man komma med bra idéer! Och det är ingen i den här gruppen som ÄR nybörjare vid det här laget, för den delen.

Innan kursavslutningen lyckades jag faktiskt träna lite med Hampus, fritt följ (jag lyckades gå ganska hyfsat och han var riktigt, riktigt laddad!), rutan ställde jag fullt medvetet nära stegen, som han fick lära sig redan som liten valp. Gissa vad han ville göra...? Japp, klättra. Ibland lyssnar den hunden verkligen inte på VAD jag säger (detta pratade vi lite om på kursen också - måste nog skärpa mig där!). Till slut fick jag till ett par hyfsade skick i alla fall. Men jag har inga förhoppningar på något 1:a pris på söndag. Körde även hopp och fjärr. Hoppet OK, fjärren "så där". Det är det där med störningar...

Idag på morgonen så konstaterade jag att höften faktiskt känns KLART bättre än tidigare i veckan. Kan det måhända vara så att det där "knycket" igår blev åt rätt håll, så att säga, så att saker och ting landade rätt igen?! Men ja, jag lovar - om det inte har släppt på måndag så ska jag boka en kiropraktortid.

Att man inte lär sig?!

Har man ont, ska man hålla sig stilla. Det BORDE jag veta vid dryga 35 års ålder?! Men icke. Igår skulle jag "bara" följa med ut och kolla så att jag kunde hitta vägen till sökbanan till lördagens tävling. Det slutade med att jag var kvar tills allt var byggt, snitslat och klart. Dock överlät jag med varm hand springandet med snitslar etc till övriga. Fikat när det var klart var värt att vänta på... ;-)

När jag kom hem påtalade höften å det bestämdaste att det här var ingen bra kväll. Det som oroar mig lite just nu är att "ontet" har förflyttat sig från själva höften, över mot ryggslutet. Påminner otäckt mycket om hur det var när jag hade problem med bäckenrotation i början av 90-talet. Har detta inte släppt i helgen så får jag nog fundera allvarligt på att uppsöka en kiropraktor, B har ju en han går till ibland för sin rygg. Just kiropraktor (och en del andra yrkesgrupper) känns det som att jag helst söker mig till sådana som jag har "referenser" på...

Vad som också är mindre bra är att jag skulle ju tävla lydnad på söndag. Går jag så här illa fortfarande på lördag så är det nog lika bra att jag ringer och stryker mig. Hampus kommer bara titta konstigt på matte annars; "hur går du egentligen?". Jag haltar alltså runt som en äldre dam i väntan på höftledsoperation, eller nåt liknande... Inte kul alls!

Ett bekymmer har dykt upp i HU-sammanhang. Nästa helg är det "representantskap" (dvs centralt årsmöte) för Sveriges Hundungdom. Jag är ett av tre ombud från Skåne-Blekinge distriktet. Vi har fortfarande inte fått några möteshandlingar. Distriktsstyrelsen hade möte igår och detta är - milt uttryckt - ett klart irritationsmoment. Hur ska man kunna prata ihop sig i distriktet om man inte har fått ut handlingarna i tid?!! Vi får väl se var detta landar. Jag som är gammal föreningsbyråkrat kan nog bli riktigt besvärlig...

Han är inte bara snygg...

... han är duktig också!! Killen med snyggaste halsbandet på unghundsprovet syns här på bild...! Nåja, av praktiska skäl var det faktiskt retrieverkoppel som gällde stor del av dagen igår men vi tackar ändå vår vän M för det stiliga och jägarmässiga specialsydda halsbandet! Det är inte utan att Hampus är lite avis...?

Det har varit lite fullt upp de senaste dagarna, milt sagt. Vilket också fått till följd att det blivit några mer eller mindre "datorvita" dagar.

I fredags var det "tack-för-hjälpen" grisfest på BK. Klubben har som lukrativ "hobbyverksamhet" att samla in hönor som ska gå till slakt (stoppas i lådor och ställas på lastbil, om jag fattat saken rätt). JAG är inte delaktig i detta spektakel men väl B. Och till kalaset bjöds även respektive in, så vi var ett 40-tal personer som mumsade i oss helgrillad gris i fredagskväll.

I lördags bar det iväg till Öland där Otto skulle delta i wachtelhundklubbens unghundsprov på söndagen (dvs igår). Vi tog det dock som en liten utflykt också och packade husvagnen. Denna ställdes in på lämplig camping och så tog vi en liten tur ner till Ölands södra udde på lördagseftermiddagen. Jag har faktiskt aldrig varit på Öland tidigare vilket B var något fascinerad över. Tja, som jag konstaterade - där finns ingen kanotklubb... Mitt resande i landet har ju mest varit kopplat till det tidigare tävlandet i kanot.

Igår var det så dags för allvar. Upp i ottan och samling kl. 7. Ungefär som vilket bruksprov som helst alltså. För 2 år sen åkte jag ju ensam med Birk på provet, eftersom B blev tvungen att jobba just den dagen. Den här gången skulle husse själv föra sin hund - jag var med som "hartrampare" och allmän supporter.

För den mindre bevandrade när det gäller jakt så handlar det alltså inte om att trampa PÅ harar utan att gå på fält och trampa och på så vis driva upp hare. Som hundarna inte ska se - utan de ska följa spårlöpan med skall, en viss tid och längd osv. Detta är det "tunga" momentet med 4 olika delmoment inbakade (näsa, spårvilja, spårnoggrannhet och drevskall bedöms - jag orkar inte leta fram protokollet just nu men drevskallet var betyg 8 i alla fall).

Efter lunch/fikapaus var det dags för apportering. Detta har ju husse faktiskt tränat mycket på men det är ju ändå lite osäkert - funkar det på "bortaplan" med en "okänd" fågel osv. Jodå. Visst fungerade det! Otto fick visserligen för sig att han MÅSTE kissa på en rundbal på vägen in (han såg rätt festlig ut faktiskt - men B kunde hålla sig för skratt just då) och gjorde sen sitt snyggaste avlämnande någonsin. Betygsskalan på wachtelproven är 0-8 där 2 är godkänt och 8 "utmärkt". Betyget på apporteringen blev 7! Skottreaktionen var det inget fel på heller (en 8).

Vattenpassion - att hunden går i och simmar frivilligt - var nästa punkt på programmet. Det var inte heller något problem och det hade vi ju inte väntat oss heller. Otto höll på att ta med sig husse i plurret - så bråttom hade han i!!

Sista momentet blev skogssök. Och här gick det lite småtrögt... Lillebror var vid det här laget ganska trött och det har ju inte blivit så mycket träning i skogen av förklarliga skäl nu under vår och sommar - man ska ju vara snäll mot de vilda djuren när det är barnkammare i naturen! Och i höstas var han ju så liten så det blev ju inte så mycket då heller. Momentet blev godkänt i alla fall.

Dessutom bedöms hundens "Förighet" under dagen, dvs hur den "beter sig" i största allmänhet. En klockren 8.

För att bli godkänd krävs minst 32 poäng och godkänt på alla moment utom apporteringen där det räcker med att man "har försökt" numera. När jag gick med Birk för 2 år sedan var man tvungen att vara godkänd på alla delmomenten. Hm. Med dagens regler hade även han varit godkänd med råge alltså.

Totalt fick B och Otto ihop 60 poäng av 72 möjliga. En extra bonus och grädde på moset blev det när dagen avslutades med att Otto faktiskt blev "provbäst" dvs dagens bästa hund i båda grupperna! Riktigt, riktigt roligt!! Husse är stolt som en tupp, med rätta, och jag solar mig gärna lite i glansen jag med. Det är kul när det går bra!

Sen vidtog en lååång hemresa i mörker och regn... Men vi hade faktiskt tur för det regnade inte mycket under dagen utan var riktigt bra "hundväder" - ca 15-18 grader och molnigt största delen av tiden.

Det blir för övrigt ingen löpträning den här veckan heller - foten har repat sig men i lördags kväll lyckades jag trampa vid sidan av pallen vid husvagnsdörren och föll handlöst - landade på högra höften... Samtidigt som jag svor över detta skulle jag försöka fånga in 2 hundar som naturligtvis skulle kolla vad matte höll på med/såg sin chans att kolla läget på campingen. Där låg jag och lyckades väl typ få tag i ett öra och en svans, tror jag. Såg antagligen oerhört kul ut - men det var mörkt så förhoppningsvis var det ingen som såg. Det känns dock inte så kul i höften, som INTE mår bra idag efter detta missöde kombinerat med gårdagens "hartrampande" i ca 5 timmar. Dessutom skulle vi över ett dike vid ett tillfälle. Gissa vad jag landade på...? Samma höft, så klart... Jag har mer ont i kroppen idag än jag hade för en vecka sen efter Tjejmilen!!

Nära skjuter ingen hare

Men idag var det nära. Riktigt nära... att Hampus gick in i rutan under tävlingsmässiga former, alltså!

Det har med andra ord varit månadstävling på BK igen. Den här gången deltog jag själv med min egen hund (den minnesgode läsaren kommer ihåg att det var husse som gjorde den senaste månadstävlingsstarten med Hampus). Det gick väl... halvhyfsat, får man ändå säga. Lite småtjafs att slipa på men ändock skapligt.

Platsliggande 9 - lägger sig innan kom (Här har H fått för sig att lägga sig ner i förväg, detta hände faktiskt på senaste "riktiga" tävlingen också. Situationsbundet, helt klart... Lite träning behövs alltså)
Fritt följ 8,5 - position, seg språng (tja, inte mkt att säga om)
Platsläggande 5 - dk röst x2 +sitter (här var dagens domare SNÄLL... ett sånt dk på läggandet ska vara betyg 0!!)
Inkallande m ställande 7,5 - snus, dk röst, tempo, bra stå (vet faktiskt inte vad det där dk röst var för något? trav in från stående igen, detta måste vi träna mer på!)
Sändande med ställande (rutan) 0 - utanför (Men OJ så nära det var... han sprang faktiskt ut, om än lite vid sidan av rutan och gick in i den från sidan - "STÅ" vrålade jag så klart men han hann ta ett par steg ut ur rutan innan spanielbenen verkligen stannade... men nu var det nära, som sagt...!)
Apportering 7,5 - tempo, dk, avslut (fick klämma på ett extra apport, blev en "runda" där ute... avslutet skiter jag just nu i, är glad att han hämtar!!)
Fritt hopp över hinder 10 - Bra! (inget att orda om)
Fjärrdirigering 0 - dk, går iväg, sätter sig innan (det där första skiftet... nu VAR han på väg upp men "ångrade sig" och när jag säger "Hampus" så går han mot mig... mer träning var ordet...)
Helhetsintryck 7,5 - ngt okoncentrerad, matte otydlig...?? Snus. Glad o trevlig! (Inte mkt att orda om här heller)

Relativt sett - vi har haft bättre betyg men nu börjar det ändå närma sig det där "betyg på alla momenten"...

Vad som var mindre bra var delen "språng marsch" under fria följet - för min mindre friska fot... Den känns nu... och jag som skulle vila?!

Mindre gnäll...

B är på möte för 3:e kvällen i rad (!) - ibland kommer mötena i svärm... Det ligger alltså helt och hållet på min lott att ta hand om hundarna. Jag och hundarna har varit i skogen på rundan där och jag passade på att lägga ett kort spår åt Hampus (som förresten har namnsdag idag - det blev ett tuggben som present), ca 200-250 meter, 6 apporter och 1 vinkel. Det gick helt klart över förväntan. Tydliga markeringar på 5 av apporterna. Och det börjar faktiskt se ut som att polletten håller på att ramla ner - matte vill ha de där löjliga pinnarna!!

Hur bra det är för min lätt tillknycklade vrist att vara ute i skogen på det här viset kan förståss ifrågasättas... Just nu känns det inte så lyckat, faktiskt.

Gårdagens inlägg blev så oerhört gnälligt (men ibland är det faktiskt så där det känns...) så idag skriver jag inte så mycket. Tänkte visa lite bilder från trädgården istället. Håll till godo!

Clematis Tangutica

Jag sådde en fröblandning "klätterväxter" i våras. Ur ett av fröerna kom det såna här blommor...

... som nu har börjat utvecklas till - Pumpor!!!

Jag tror jag säger upp mig...

... ja inte från jobbet utan från valda delar av föreningslivet. Just nu är jag så hjärtligt trött på allt tjafs, trams, folk som lovar saker som de sedan inte gör - eller kommer på 2 timmar senare att "ojdå, det här hade jag ju inte tid med" (tänk efter före för tusan) och så har vi de där som anser att jag är en första klassens tråkmåns/bromskloss/besserwisser bara för att det faktiskt finns vissa regler som ska följas... Suck pust och stön. Och så har vi ju den där kategorin som är jätte-kompis så länge man gör som de tycker och vill. Skulle man råka göra något som inte passar, så gud nåde en... Nej fy katten. Sånt här tar alldeles för mycket energi och det är inte värt det.

På jobbet är det just nu mer förvirrat än vanligt. Hela projektet genomgår en omstrukturering. Exakt vad det innebär för mig framöver är inte helt solklart ännu. Förhoppningsvis får jag prata lite med den nya projektkoordinatorn imorgon.

Nä, nu ska jag se på Morden i Midsomer!

Lite mer Tjejmil - och varför bloggar man egentligen?!

Alla som hasar sig i mål får ju en medalj i såna här lopp. För mig personligen är inte detta det viktigaste, utan känslan av att ha genomfört och "överlevt" är det som är primärt för min del. Såg en hel del på centralen och även ombord på tåget hem, som gick runt med medaljen runt halsen. Och visst, absolut - det är en prestation vi har gjort, alla vi som har sprungit! Klart att man ska vara stolt och visa det - om man vill. För min egen del åkte medaljen ner i ryggsäcken... Här hemma hamnar den väl i nåt skåp ihop med mina andra priser från kanot- och hundtävlingar.

I övrigt så har jag faktiskt känt mig förhållandevis fräsch i kroppen idag. En liten lätt hälta på högerfoten har dock kollegorna noterat. Den tror jag dock kan härröras till att jag vid ca 3 km råkade trampa snett vid förflyttning över en trottoarkant. Det gick ju bra så länge loppet pågick, men när jag satt på centralen och väntade på tåget, så började det hugga i hälsenan. Under dagen idag har det onda flyttat sig lite och det är nog helt klart "snedtrampet" som spökar. Lika bra att vila några dagar alltså.

Rent generellt så var det rätt mycket köande igår onekligen. Vid nummerlappsutdelningen var det inte så mycket kö i och för sig. Till toaletterna (blå "Holkar") var det så klart - kö. Och egentligen var ju hela loppet en enda stor kö. Eller...? OK, man får ju ingen rak höger av nån för att man "tränger sig" dvs springer förbi men... Sen ska vi inte tala om kön till duscharna. Jag tror vi köade lika länge som vi sprang dvs ca en timme!

När det sen var dags att ta tunnelbanan till centralen (i sällskap med mamma som var jourhavande ryggsäcksbärare medan jag var ute och sprang, tack för det!) så kliver vi in genom en dörr där det står en barnvagn till vänster. Och en gul-svart väska på golvet. För den oinvigde så är gult och svart inte bara AIKs (och Elfsborgs?) färger, utan även Sveriges Hundungdoms. Lyfte blicken och - "hej C!". En "HU:are", som också hade sprungit, stod där med barn o man... Vi konstaterade, när vi upptäckte varandras ambition via http://www.jogg.se/, att det onekligen vore häftigt om vi skulle träffa på varandra i målfållan, men att sannolikheten för det inte var så stor. Frågan är ju bara vad oddsen för detta sammanträffande var?! Kul att ses i alla fall!

Fick en intressant fråga för ett tag sen av en av mina läsare. "Varför bloggar man egentligen?" Ja det kan man ju onekligen fundera på... Det här är ju inte någon "riktig" dagbok på det viset att jag skriver ner mina allra innersta tankar och funderingar, för de är alldeles för privata för att hängas ut på internet på det här sättet! Däremot är det ett kul sätt att hålla lite koll på vardagliga händelser, hundträning osv. Jag ser också detta som ett sätt för de av mina vänner som så önskar att följa vad jag har för mig... Lite grann är det nog en modern variant av det som den av mina gymnasiekompisar som efter studenten stack över till USA (au-pair) utsatte oss "här hemma" för. (Blev nog konstig svenska det där men jag tror ni fattar) Istället för att skriva 20 brev till 20 personer, skrev hon ett brev och kopierade i 20 ex. Med lite tur fick man några personliga rader också. Vi var väl några som tyckte att detta var lite rationellt o tråkigt i överkant (herregud, det här är "så länge sedan" så att mail och Internet var okända begrepp... det var vanlig snigelpost som gällde, eller möjligtvis fax) men visst - det var onekligen lite halvsmart. Och ungefär detta är det väl jag sysslar med i bloggform. De av mina vänner o bekanta som vill, kan ta del av - och kommentera - mitt liv och leverne på det här viset. OK, sen har jag ju många som jag har kontakt med mer eller mindre ofta på andra sätt också. Ytterligare en aspekt på det hela är väl själva skrivandet. Jag har alltid varit road av att skriva - ett tag på gymnasiet funderade jag på att bli journalist. Ett tag jobbade jag ju med att producera tidning och informationsmaterial. Sen har det väl mest blivit protokoll och liknande som ju inte direkt är någon kreativ process, kanske. Då blir väl bloggen någon slags utlopp för det kreativa också. Eller nåt....

Tjejmilen

Ja, då har jag sprungit min andra tjejmil i historien. För att göra en lång historia kort så var första gången för exakt 10 år sedan, jag hade avslutat kanotkarriären och tyckte jag behövde ett mål att träna mot. Nu blev det inte så mycket tränat den gången, jag sprang väl typ 2 pass på hela sommaren. Men när jag väl var ute och sprang loppet så kunde jag ju inte "ta det lugnt". Tog mig runt på ca 68 minuter den gången, men kroppen totalhavererade efteråt. Låg hemma och hade frossa hela kvällen - jag var så sjuk...!! Usch, inget kul minne.

Den här gången har jag ju tränat betydligt mer. Jag och H hade ju tänkt oss att starta i grupp 3 eller 4, eftersom vi hört en hel del (och jag har ju en erfarenhet sedan tidigare) om att många startar i för tidiga grupper, men vi kom tyvärr dit försent = fullt. Vi fick vackert glida in i grupp 5. Och när folk börjar GÅ efter 200 meter så undrar man ju hur de tänker - här var det ju meningen att man skulle springa på runt timmen... (Beskrivningen i informationen man fick innan loppet: • Grupp 5. Start kl 12.40. För dig som klarar Tjejmilen på 59-60 minuter. Även här ska du klara av att springa eller jogga hela vägen.) Tja, det var bara att bita i det sura äpplet och galoppera iväg så gott det nu gick. Första kilometern gick INTE fort i alla fall. Sen tog vätskekontrollerna lite för mkt tid också, den sista valde jag att hoppa över så där "släppte" jag H och sprang sista kilometern själv. Kom i mål på 1.00.24. Usch så retligt, när målsättningen var att gå under timmen! MEN - utifrån ovannämnda erfarenhet - den här gången var jag förhållandevis fräsch efter målgång. H kom ca 30 sek efter mig så det var ungefär den tiden man tappade på vätskekontrollerna alltså. Hade vi struntat i drickandet så hade vi nog klarat 60-strecket, alltså. Men med tanke på att det var rätt varmt så var det inte fel att skölja munnen lite. Till nästa år vet vi nu att vi ska vara på plats vid startfållorna i GOD tid!!! Kanske fundera på vätskebälte också, för att slippa trängseln vid vätskan.

Nu är jag nog faktiskt inne på att sikta på Göteborgsvarvet till våren. Måste liksom ha något mål för att fortsätta motionera nu. Otto tycker ju som jag nämnt tidigare att det är kul att springa med matte så det är ju i o f s en anledning det också!

Kan sniglar surfa??

Den minnesgode läsaren kommer ihåg en filosofisk fundering kring huruvida sniglar egentligen räknas som djur - borde det inte krävas att det måste vara två individer för att kunna föröka sig? (Se även Hs blogg från hennes besök här i somras)

Jag har den senaste tiden börjat undra om sniglar kan surfa, och läsa bloggar?? Detta då jag den senaste tiden har stött på sniglar som... ja, verkar göra fler sniglar, i par, så att säga... Nu har jag inget förbarmande för det utan tvärtom, de dör förhoppningsvis lite lyckligare än de andra kräken. Ikväll var det dock lite svårjagat, gräset börjar bli i behov av klippning...

Apropå mitt förra inlägg om protokollsfobi, kanske bäst att förtydliga lite - jag vet att jag har kollegor som läser här... Jag har alltså egentligen inget emot synpunkter, det är ju en nödvändighet för att vi ska kunna spegla vad som hände på mötena (ibland tycker jag det går nästan lite för lätt att få protokoll godkända i föreningslivet), det är de där seeena synpunkterna som får mig att dunka huvudet i bordet, nästintill bokstavligt.

Träningen igår kväll gick väl "så där". Det känns som att den stora nöten just nu är - fortfarande - rutan och apporteringen. Apporteringen trodde jag att vi kommit framåt med men nu strular det igen. Urk. Ibland funderar jag på om man skulle sadla om och ge sig på något annat istället. Ansluta sig till "skyltmaffian" t.ex. Ja, rallylydnaden alltså. Men nej, där går nog gränsen för mig. Jag har full respekt för de som tycker att detta är en fantastiskt rolig hundsport men för min del går nog gränsen där... Då övergår jag hellre till agility igen. Det drar ihop sig till KM i agility på BK så vi får väl se vad jag o Hampe kan åstadkomma där.

Imorgon kväll bär det iväg till Stockholm för Tjejmilen på söndag. B och jyckarna hejjar på matte "från hemmaplan". Troligen blir det ingen rapport här förrän någon gång framåt måndag, men det lär säkert finnas en sökbar resultatlista på www.tjejmilen.se någon gång på söndag kväll.

Protokollsfobi??

I mitt jobb ingår bl.a. att skriva protokoll/minnesanteckningar från diverse olika möten i projektet. Jag börjar nu utveckla vad jag misstänker kan sluta i en svårartad protokollsfobi. Det är nämligen väldigt sällan som jag får igenom det jag har skrivit utan att det är en miljon synpunkter (OK nu tog jag i) från både "vårt" håll och "motståndarlaget". OCH när den miljonen har inkommit, så är det alltid "någon" som kommer med sina sista grejor när alltihop är utskrivet och ligger på bordet för underskrift. URK! Detta börjar nu även smitta av sig på mitt privata skrivande av dylika ting, har jag märkt. Har svårare än någonsin tidigare att få ur mig styrelseprotokoll och liknande i föreningssvängen.

Idag kom dessutom min närmaste chef och bad mig att "lägga upp en trädstruktur för systemspecifikationerna". Då fick jag en mindre brytning. "När var du inne på Projektplatsen senast... det FINNS en struktur där!!". Ja, det fick han ju erkänna att det var ett tag sen sist. Ibland undrar jag varför jag ska administrera och lägga upp strukturer på våra gemensamma lagringsytor, när alla i projektet ändå lika förb-at lägger upp sina egna strukturer på sina egna datorer!?! Snacka om att det emellanåt känns som att jag jobbar... till ingen nytta alls!!??

Så, nog gnällt. Fast ibland är det nog rätt bra att lyfta upp såna här frågor... Om nu ingen av projektmedlemmarna tittar på www.projektplatsen.se och de dokument vi har där - varför har vi dem där...?

Av lite olika skäl så tog jag ut flex på förmiddagen idag och passade på att springa sista "lätta" passet före söndagens Tjejmil. Det gick väl hyfsat men lite oroande var att nu börjar även jag känna lite tendenser i benen. Sympationt med H som har bekymmer med benhinnorna?! Nää, det vill vi inte veta av!

Ikväll är det dags för träning igen, det är ju torsdag.

Åt fel håll?

Tjosan, så gick det några dagar igen. Har varit förpassad till Malmö i 2 dagar, inklusive övernattning, pga möten i projektet. Det blir långa och stundtals jobbiga dagar, men det är ju sånt som ingår så att säga. På bonussidan låg väl måndagkvällens middag. God mat och mycket mat! Eftersom det dessutom pågår Malmöfestival blev vi stående på Stortorget en stund där Nisse Hellberg spelade.

Igår var vi på BK, det var dags för instruktörsmöte igen. Vi passade även på att träna lite apportering med skott med Otto. B förde hunden, jag slängde fasanen och M sköt… Jodå, nog apporterar han och i den mån han reagerar på skott så är det ju det typiska jakthundsbeteendet – kolla av VAR det smäller.

Sen kom vi till det som då gick åt "fel håll". Mitt försök till träning med Hampus, som var mer förvirrad än vanligt, försökte köra rutan och apportering men det gick INTE bra. Urk. Möjligen kan det faktum att en överambitiös (?) medlem i Plan- & Stugsektorn började sprida gödsel på plan medan vi höll på, ha påverkat det hela. Ibland tänker inte folk som inte tränar för tävling själva riktigt på att de där konerna kan betyda något osv…

Instruktörsmötet var väldigt välbesökt och det är så skönt med lite strukturerad verksamhet efter allt… strul (eller vad man ska kalla det) i HU-klubben. Min tanke inför hösten på BK var väl att möjligtvis hjälpa till med någon lämplig kurs och hastigt och lustigt ska jag nu tydligen assistera H, som jag höll tävlingslydnad med under våren, med Allmänlydnad under oktober-november. Det blir nog bra! Vi ska även göra en ordentlig avslutning med tävlingslydnadskursen nu i början av september.

Fick även PM:en till söktävlingen klara, det blev inte så många ekipage – totalt 9 st i alla 3 klasserna. Det var ett tag sen jag jobbade med tävlingsprogrammet helt på egen hand så det kändes lite ”rostigt” men det kom sig så småningom. Anmälningar har jag inte lagt in på väääldigt länge, kom jag på. Men det gick bra det med, efter lite krångel.

Fick för första gången ett PM till en lydnadstävling per mail idag. Så nu får vi fortsätta traggla och se om det går att få styrsel på ekipaget...

Idag kan jag inte skylla på värmen i alla fall

Ca 20 grader och mulet, ett utmärkt "Hampus-väder". Men någonting i uppladdningen blev galet den här gången... Jag kan nog räkna upp ett antal saker som kanske inte var så smarta inför denna tävling, såväl de senaste dagarna som under tävlingen idag. Köttbullar som extern belöning blev nog "för mycket" för vid ett par tillfällen fattade nog JAG i vilken riktning herrn var på väg...

Nåväl, vi fick ihop 101,5 poäng och de fördelade sig så här:
Platsliggning 10 (skönt att NÅGONTING sitter ordentligt i alla fall?)
Fritt följ 6,5 - snett sitt, position, pendlar, dk (herrn flöt iväg REJÄLT när språngmarschen skulle bli vanlig marsch...)
Läggande 7 - släpar något, något sakta ner (ja - vad ska man säga...)
Inkallande med ställande 0 (här var det någon form av hjärnsläpp? 2 kommandon först, sen 2 för att få stopp på det hela och sen skulle han inte komma igen?!)
Sändande med ställande (rutan) 0 (drar iväg åt helt fel håll, lustigt nog i exakt samma riktning som när vi tävlade på samma klubb tidigare i somras?! Vimsade sedan RUNT rutan länge och väl...)
Apportering 0 (även här drog han iväg i "fel" riktning, kom på sig, kollade apporten, var på väg till mig utan den, fick ett par rejäla dk och tog sen in föremålet men då var det ju liksom kört)
Fritt hopp över hinder 9 - avslut något bakom (H sitter lite för långt bak vid min sida - detta håller jag på och sliter mitt hår över... men åtminstone ETT moment funkade, och dethar ju havererat på våra 2 senaste tävlingar så man får vara glad för det lilla!)
Fjärrdirigering 6 - dk sitt, något sakta ligg (inte mkt att säga, återigen detta "jag ligger matte, jag ligger"...)
Helhetsintryck 5 - stor okoncentration (jag kan bara hålla med - men en betydligt "positivare" okoncentration än vi haft många ggr tidigare)

Dagens höjdpunkt var klubbkamraten som kom 5:a i lydnadsettan på 178,5 poäng, grattis Ewa!

Nu samlar vi ihop oss och fortsätter träna. Det har ju ändå börjat kännas som att "nu är det på väg åt rätt håll".

Internet (eller möjligen de som skriver...) är märkligt

Idag gjorde jag en liten runda vid det stora köpcentrumet. Var bl.a. på jakt efter myggnät till sovrumsfönstret, cd-skivor (tomma), plastband och klädnypor - med hål i. De två sistnämnda artiklarna för att göra flera spårsnitslar. Plastband var inte så svårt, det hade Panduro. Klädnypor, eller tvättklämmor om man så vill, med hål i var betydligt svårare. Efter visst funderande har jag nu gjort lite research på nätet efter klädnypor. Att leta efter dylika på Google gav onekligen en del intressanta - eller kanske snarare märkliga - träffar. Nu kollade jag inte närmare på alla sidor, men bara "sammanfattningen" eller utdraget ur texten, man får upp på Google var tillräcklig för att jag skulle inse att det finns folk därute som använder dylika tingestar till saker jag aldrig skulle ha kommit på ens i min vildaste fantasi!!

Till slut fick jag napp. Välsorterade hundbutiker säljer färdiga snitslar (vilket jag ju inte behöver nu då) och även "lösa" klämmor. MED hål.

Äntligen fredag!

Jaha - vart tog den här veckan vägen då?? Dagarna har rasslat iväg med en farlig fart. Nåväl, nu är det äntligen fredag i alla fall. Hampe har varit med mig på jobbet idag också och ja, jag är SÅ glad över att det är så MÅNGA på mitt jobb är positiva till hundbesök på kontoret. Vi är ändå i runda slängar 70 personer (tror jag) på jobbet och slående många av dessa kommer gärna och gullar med besökande hundar (även andra än mina alltså). Nackdelen är väl möjligen att det kan vara svårt att få något vettigt gjort om besökarströmmen blir för strid, men det tar jag gärna!

Så här inför helgen så har jag "som vanligt" en låååång lista med saker "att göra". Nu ikväll har jag dock bestämt mig för att jag ska slappa i soffan. Ibland måste man vara lite lat också!

När jag kom hem från jobbet låg det en snigel och mumsade på nerramlade kronblad från den "magiska" dahlian. Jag gjorde processen kort med kräket och attackerade den med en spade. Det är väl möjligtvis en sådan insats jag skulle kunna överväga ikväll, en liten jakttur i trädgården. Å andra sidan har B tagit med sig alla hushållets pannlampor så detta måste i så fall ske före mörkrets inbrott. Vi får se vad jag orkar ta mig för på det området.

Utmaning på flera sätt...

Ikväll var det dags för klubbtävling i agility på HU-klubben. Eftersom jag numera inte tränar agility mer än ytterst sporadiskt, så hade jag inte direkt några förhoppningar om större framgångar. Men eftersom Hampus innan kvällens övningar låg god tvåa på "årsbästa-listan" med bara EN enda sketen poäng upp till ettan, så hade vi (jag) som mål att försöka gå "lika" med ettan, eller åtminstone inte göra bort oss helt. Detta kan väl betraktas som en form av utmaning?! I första klassen blev det disk för både oss och "motståndaren". I andra klassen tog sig våra kombattanter i mål med 10 fel, men när Hampus bestämde sig för att hindret efter balansen MÅSTE vara långhoppet, när det i själva verket var en tunnel, så var diskningen ett faktum för vår del. Nåja. Han var duktig och hade bra fart TROTS att jag vrålade NEJ flera gånger tidigare på banan när han var på väg åt fel håll (hade väl lite grann en plan på att försöka "fegköra" lite men Hampe hade andra idéer?!). Man får ju ALDRIG säga nej på agilitybanan, säger "dom som vet". Tja... vi siktar som sagt inte på SM, jag vet ärligt talat inte ens om det någonsin blir någon mer tävling utanför klubbnivå. Men man ska aldrig säga aldrig, det erkänns.

Den andra utmaningen är av bloggkaraktär. Det är ju inte utan att man blir smickrad när det hela går ut på att lista sina favoritbloggar... Nu läser jag ju inte så stora mängder bloggar (herregud, så lite tid, så mycket Internet...) men några blir det så jag ska väl kunna fixa detta.

Så här går det till:
“Man väljer ut och skriver om fyra bloggare eller personer med hemsidor som inspirerar. Dessa fyra blir i sin tur utmanade att välja ut fyra sådana bloggare/personer att skriva om”

Utan någon egentligen inbördes ordning, men dock, blir mina val följande:

1. Lotta med Iza och Karlsson
Är den som har skickat denna utmaning till mig och jag är naturligtvis glad över att finnas med på hennes "topp-4"! Som vanligt så "håller jag med" så om ni läser Lottas motivering kring min blogg, så säger jag ungefär samma sak om hennes. Vi brukar tycka lika på det hundforum där vi "lärde känna" varandra, så också i detta fall...

2. Helena
Min "äldsta" kompis - eller vän kanske är ett bättre ord! Ja inte så att det är HON som är gammal utan helt enkelt den jag känt längst och fortfarande har regelbunden kontakt med. Förmodligen den som vet mest om mig, förutom jag själv... Skriver bra och underhållande, fast lite sällan, om allt mellan himmel och jord - katter, löpträning och vardagslivet som återvänd "utlandssvensk".

3. Magda
Klubbkompis i min "ursprungliga" BK som klart underhållande berättar om livet med hund - och whiplash... Vissa dagar är jag helt klart gladare än andra över att vara FRISK när jag läser Magdas blogg.

På fjärdeplats börjar det bli lite trångt... men jag får väl besluta mig för att välja ut en...
4. "Lime"
Något okonventionellt är det antagligen att på detta sätt följa ex-sambons fortsatta liv. Så ni som undrat över kommentarerna till min blogg, vet nu vem denne kommenterare är. Redan när vi bodde ihop var han oerhört underhållande i sitt sätt att använda ord, i såväl talad som skriven form. Vissa inlägg har jag nästan skrattat så jag gråtit åt... Lite av varje men av förklarliga skäl mycket fokus kring livet som småbarnspappa.

För er som INTE kom in på listan den här gången - det kommer kanhända fler chanser, ta det inte personligt...

Bockjaktspremiär och kontorshund

Idag är det bockjaktspremiär och eftersom jag delar mitt liv med en passionerad jägare så påverkar dylikt även mig. B stack väl hemifrån nån gång mellan 3 och 4 imorse, tror jag, och tog så klart Otto med sig för att ha som ”tillgänglig eftersökshund”. Vi har diskuterat en del fram och tillbaka om Hampus skulle följa med också men till slut blev det så att han blev hemma – efter att jag kollat med de närmaste kollegorna att det OK att ta med honom till jobbet nu torsdag och fredag.

Så idag är Hampe-stampe ”kontorshund” och ligger största delen av tiden (hittills) under mitt skrivbord och sover snällt. T.o.m vår högste chef har varit inne och hälsat på (visserligen av ett annat skäl) och tycker bara att det är trevligt att vi har fyrbent besök! Sånt är så skönt… I synnerhet när man hör talas om andra ställen där det är ”usch och fy” och totalt otänkbart att ta med hunden till jobbet. Har till och med frågat en av våra pälsdjursallergiker när jag satt på ett annat våningsplan, personen konstaterade själv att ”ja för min del så tycker jag ju OM hundar, men jag kan ju tyvärr inte umgås med dem, så mig gör det inget så länge de håller sig på ditt rum”. OK, jag kan ju inte ta med hund/-ar regelbundet, men när det är något ”akut” så här så går det bra vilket är skönt – det vågade jag ju knappt drömma om när jag började på jobbet!

Igår var det styrelsemöte på HU-klubben för första gången på 3 månader. Senaste mötet som var planerat i juni blev inställt pga att folk var upptagna med annat… Suck… Prioritering är en svår konst, onekligen. Nu försöker vi köra på och satsa framåt i alla fall! Nästa möte blir ett ”planeringsmöte” eller vad man ska kalla det – vi ska försöka brainstorma lite kring hur vi vill att verksamheten ska se ut framöver. Kan bli en intressant övning – jag tänkte försöka väva in lite olika saker som jag har lärt mig under årens lopp på diverse ledarskapsutbildningar och annat. Tyvärr har vi ju tappat en kraft då S bestämt sig för att flytta tillbaka till Stockholmstrakten. Inte så konstigt kanske då främsta anledningen till att hon flyttade ner hit var en pojkvän – som hon inte har längre… Men vi förlorar en instruktör och entusiast, synd. Bara att önska lycka till i framtiden…!

Eftersom mötet blev så långt blev det ingen träning av för mig och H. Kanske lika bra det – vi vilar oss i form till tävlingen på söndag? Jag är ju fortfarande inte säker på att jag verkligen ska vara med där, beror på vädret som jag nämnt tidigare. Men eftersom jag har flera klubbkamrater/kursare från vårens lydnadskurs, som ska vara med i lydnadsettan och det är på "grannklubben" så har jag kommit fram till att jag nog åker dit och tittar i vilket fall som helst. Eftersom "värme" inte är ett "giltigt skäl" för återbetalning så kan jag lika gärna stryka mig på plats, som på telefon på morgonen.

Vilken näsa!

Glömde ju berätta om en liten händelse igår morse. Jag gick som vanligt ut med hundarna på "lilla rastningsrundan" och Otto var totalt sjövild och ville till varje pris ut åt höger, i hästhagen. Jaha, tänkte jag, då ligger väl igelkotten eller någon hare (eller möjligen katt) någonstans därute i gräset. Och hutade åt honom så gott det nu gick...

Efter ett par hundra meter svänger rundan åt vänster. Då lyfte jag blicken åt vänster och fick syn på det som lillebror förmodligen haft i näsan "åt fel håll". Ute på åkern till vänster om cykelvägen, bakom ett buskage i höjd med vår tomt, stod "Bambis mamma"... Det är inte så ofta vi har rådjur på besök så nära tomten - vilket jag är tacksam för både med tanke på fästingar och trädgårdsväxter.

Det är inte utan att jag börjar bli lite sugen på att ta ledigt och följa med till skogs den 1 oktober = "hundsläppspremiären"... Man får lite nya perspektiv på det här med hunderi när man hör sig själv stå och säga att "han är jätteduktig, driver med skall i 10 minuter" - som jag nog har nämnt förut känns det VÄLDIGT märkligt när man normalt sett gör ALLT för att ta ur hundarna intresse för vilt. Men det är ju ett lite annat läge med en jakthund som faktiskt SKA jaga. Om än under "ordnade former".

Tjoho!

Nu ikväll ringde telefonen och B fick besked om att O kommer att få starta på det unghundsprov vi hade som förstahandsönskemål när vi anmälde. Så roligt! Jag återkommer så klart med rapport när provet är genomfört.

Jag hamnade på ett litet fältuppdrag i slutet av arbetsdagen, eftersom jag ändå hade bilen med mig, och blev SEN hem. Tur att husse gått promenad med hundarna... Meningen var att jag skulle springa ett sista långt (60 min) pass innan Tjejmilen men det blev bara knappt 40 minuter. Logistiken och tiden räckte inte riktigt till. Men det är bättre än ingenting.

Imorgon är det styrelsemöte i HU-klubben och det är med något blandade känslor jag åker dit. Det finns vissa saker som det är "potential" och så finns det en hel del irritationsmoment. Vi får väl se hur det går.

2 år till

... får jag köra med min bil. Ja, den gick igenom besiktningen alltså, och det här var första besiktningen sedan registreringen. Vilket betyder att det är 2 år till nästa gång. Egentligen förstår jag inte varför man blir så nervös, en relativt ny bil som är servad enligt plan och "tjejkörd" (förra ägaren var också en kvinna) borde det ju inte vara några problem med. Och det var det ju inte heller. En reflektion jag gjorde var att besiktningsmannen var oerhört "snackig" och "om det är något du undrar så bara fråga". Har de gått på charmkurs, eller nåt?

Det är bra med...

... pannlampa! För något år sedan så ledsnade jag på att traska runt på våra icke-belysta vägar utan att se särskilt mycket, i synnerhet med en hund som gillade att äta hästlort i kombination med att här finns gott om hästar, så blev det lite jobbigt. En pannlampa införskaffades och denna har onekligen flera användningsområden. Husse har köpt en egen för nattliga eftersök. "Yours truly" använder den också till SNIGELJAKT!! Sent igår kväll kilade jag ut för att lägga ut lite "snigelbete" (läs "Snigelfritt"-medel). Insåg då att där var gott om sniglar som ju inte kunde få kräla omkring fritt i trädgården!! Fick ihop ett gäng - jag har slutat räkna!!

Imorse kom jag på att imorgon ska ju bilen besiktigas. Febril verksamhet utbröt alltså här hemma nu ikväll - efter att B hade klippt gräset och mekat klart med extraljusen på hans bil... Varningstriangel fram och så var det ju det där med lampor. Naturligtvis - lagom om A.J, ni vet - var det en av lamporna till registreringsskylten som inte lyste. B körde iväg för att köpa en sådan och sen kom det "roliga" - att byta eländet. Nu är det i alla fall gjort och så hoppas vi på det bästa imorgon bitti.

Utlovade ju bilder från trädgården:
Hibiscus!


















Ett mindre mirakel: En dahlia som sniglarna nästintill ratat?! (Bara därför blir den väl uppäten i natt)

Echinacea purpurea "Magnus"
En nässelfjäril på besök på en blomma som jag har glömt vad den heter...!
I år har jag ÄNTLIGEN lyckats få några luktärter att ta sig!!
Den rosa rosen som jag glömde kolla namnet på när jag köpte den... och ingen etikett fanns det på plantan. Dumt...

Internet är fantastiskt

Jag har en "träningsdagbok" på www.jogg.se för min löpträning. Som på de flesta sajter finns där ett forum, möjlighet att skicka personliga meddelanden till andra medlemmar osv. För en tid sedan ramlade det in ett meddelande från en fd klasskompis från gymnasiet - som snappat upp mitt namn... så går det när man inte heter "Karin Andersson", typ... I fredags var det min tur att snubbla över ett bekant namn (från hundvärlden) - skickade snabbt ett litet meddelande och jo, ser man på, det var "rätt" person. Med samma mål som jag - nämligen tjejmilen! Vore ju onekligen häftigt om vi snubblar in i målfållan samtidigt, eller nåt...

Idag har hundarna fått varsitt blodspår. Jag hör till de som är helt övertygad om att det inte är något problem att köra både blodspår och personspår, hundarna kan hålla isär detta. Inte minst då vi kör olika utrustning och normalt sett olika förare. Idag envisades dock B med att jag skulle hålla i snöret på min egen hund. Som vanligt så är själva spårarbetet inget större problem (och nu snackar vi spår som legat i 5-6 timmar, inga futtiga appellspår på 40 minuter...), möjligen med undantag av en vinkel där Hampe fick ringa rätt mycket innan han kom rätt igen. Men så är det ju det där med föremål - i det här fallet klöven... Jodå, han visar tydligt att "här ligger det något" men ta i den, nej fy f-n... Otto å andra sidan, spårade både ypperligt och bar stolt sin klöv tillbaka till bilen. Uj så praktiskt det är att ha någon annan som tar ner snitslarna! Hur ska jag lyckas lura ut B på vanliga skogsspår?! ;-)

Utöver detta har vi förståss hunnit med en massa annat också. Puh... helgerna är alldeles för korta!

Jag har ju utlovat lite bilder från trädgården - hibiscusen blommar och det är hur mycket knoppar som helst på den så jag hoppas vi får lite lagom med sol och värme framöver. Det kommer, det kommer... måste bara få ordning på storlekarna! Nästa söndag får det dock gärna vara lite lagom svalt - då är det meningen att jag och H ska tävla lydnad igen. Och samma sak söndan efter det. Då är det ju dags för Tjejmilen!

Köp en lott?!

Igår kväll tittade jag på molnen och sa att "äh jag chansar och hänger ut tvätten". Inte helt oväntat hade den fått en (eller flera) extra sköljning(ar) imorse. Nåja, lika bra att låta den hänga över dagen - värre kunde det knappast bli.

På eftermiddagen idag blev jag uppmärksammad på att det var inställda tåg på den sträcka jag åker till och framför allt FRÅN jobbet. Det såg dock ut som att det tåg jag siktade på för min hemfärd skulle gå "som vanligt". För säkerhets skull kilade jag ner till stationen lite tidigare än normalt för att eventuellt kunna börja titta på alternativa lösningar. Men se - tåget gick!

När jag kom hem så var det TYST i hundgården. Normalt sett så väsnas "grabbarna" en del när de hör att någon av våra bilar kommer hem (enligt närmaste grannarna så skälls det "sporadiskt" under dagtid men "vi hör ju när ni kommer hem..."). Kors i taket igen, så att säga.

Och när jag kände på tvätten så var den om inte torr, så i alla fall nästan. Det är såna här gånger som man brukar säga "köp en lott". Men se det hade jag redan gjort på hemvägen och tydligen var turen förbrukad för någon triss-vinst blev det inte - den här gången heller...

Rutan, rutan

Igår kväll tog vi en tur ut till BK och tränade. Otto apporterade för första gången en fågel och som han apporterade! Jag såg inte så mycket av det men det lilla jag såg räckte långt. Sen passade han på att sno apportbocken för mig och Hampus igen...

Jag körde lite "tävlingsmässigt" med nästan alla moment eftersom det drar ihop sig till tävling igen (nästa helg) - om det nu inte är 25-30 grader varmt för då räknar jag med att stryka mig. Det enda jag inte hade med i hanteringen var någon som kommenderade... (skärpning - måste säga åt mina klubbkamrater att jag behöver hjälp där...) Hur som helst, körde fritt följ - gick "sådär" i värmen (det var åskkvalmigt, varmt och kvavt), läggande - helt OK, inkallning med ställande - nu var tempot kass redan från start?!, rutan - hurra! redan på första försöket gick han rakt in i rutan (nu har jag gått in för att låta targetplattan ligga där - OCH jag ställer ut konerna m.m. när Hampus INTE ser), apportering - "jovars", lite tveksamt gripande men i övrigt OK, struntade i hoppet (glömde att baxa ut hindret på plan!) och fjärren var också helt OK. I det sistnämnda momentet vet jag ju tyvärr att det blir en störning när det står en tävlingsledare bakom Hampe så jag måste försöka jaga ut husse och agera störning i helgen. I nästa vecka blir det nog inte så mycket tränat, dels SKA Hampus inte träna så mycket veckan innan tävling (de sista 3-4 dagarna ska han helst "stå helt still" på den punkten, har jag kommit underfund med, tror jag) och dels är det dags för bockjakt. Och eftersom "Lillebror" Otto då ska vara med husse i skogen, så lär nog Hampus få åka med också. Att låta honom vara ensam hemma i hundgården på dagarna känns inte som någon bra idé. Så troligtvis blir jag hundlös hemma från onsdag kväll... (återigen - vad GÖR man utan hund?!)

Sniglarna har fått en tids andrum men imorse när det hade regnat (blev jag förvånad över regnet - nej då, jag hängde ju ut tvätt igår så det var väl ganska givet att det skulle bli en extra sköljning...) konstaterade jag att det är dags att ta upp jakten igen. Jämfört med de som samlar ihop 1000-tals sniglar så har vi det nog ganska hyfsat och just nu är faktiskt t.o.m en dahlia i kruka relativt fin. Och hibiskusen har äntligen slagit ut! Bild kommer...

Tillbaka i verkligheten

Efter 3 intensiva dagar hos Företagsuniversitetet är jag helt klart ”skilled in English”. Vi har alltså diskuterat, pratat, skrivit, diskuterat mera – hela tiden på engelska och endast engelska. Även på luncher och kafferaster har det varit det språket som har gällt. Men oj så nyttigt detta har varit!

Sen är det ju alltid kul att besöka Stockholm, i synnerhet sommartid. En liten nackdel med att bo på hotell var väl just detta – alla turister… och barnfamiljer… vid frukosten! Eftersom kursen inte startade förrän kl. 9 blev det ju rätt sen frukost även för min del (jag sprang först på morgnarna!) och då hade ju alla andra hotellgäster också vaknat. Lite trångt kring bröd, pålägg och annat. Men nu ska jag inte vara gnällig!

Hotellet håller uppenbarligen på att renoveras och det rum jag hade var utrustat med en oerhört ”trendig” (?!) 70-talsinspirerad tapet. Tack o lov inte på alla väggar – se bild (tagen med mobilen så bildkvaliteten är "sådär")…

Sen tror jag att jag börjar bli lite skadad av att leva ihop med en rörläggare. Handfatet i badrummet var av modell LITET. Själva blandaren däremot var klart överdimensionerad… böjde man sig framåt slog man nästan näsan i den och vid tandborstning gällde det att sikta noga, så att säga… klar designmiss?!

Även om det är kul att gå på kurs så är det skönt att komma hem igen! Jag har visserligen sprungit på morgnarna före frukost för att inte slappa till alldeles men det är inte utan att jag undrar – vad göra icke-hundägare på fritiden egentligen…??

Idag är jag tillbaka på jobbet och har suttit med i ett par telefonmöten. Pust... mycket tekniksnack blir det!

Stockholm ur ett annorlunda perspektiv

Jag har varit på kurs i Stockholm ett par gånger tidigare sedan jag flyttade till Skåne. Vid dessa tillfällen har jag passat på tillfället att hälsa på mina föräldrar och övernattat hos dem. En nackdel med detta är att kursarrangören håller till på södra sidan av Sthlm och mina föräldrar bor i en norrortskommun. Dessutom med kollektiva förbindelser som är "sådär" med Stockholmsmått mätt (med skånska landsbygdsmått är det, åtminstone i rusningstid, tät trafik). Den här gången bestämde jag mig alltså för att bo på hotell. Jag var ju trots allt uppe och hälsade på för bara en månad sedan...

Det är onekligen lite ovant att bo på hotell i huvudstaden. Ännu "värre" var det väl i o f s i våras när vi hade möte i projektet och hela gänget bodde på hotell - i min "ursprungskommun"...

För att inte slappa ihop alldeles på hotellrummet har jag med mig träningskläderna. Ikväll nöjde jag mig med att bara lufta skorna dvs jag tog en promenad - runt uppskattningsvis ungefär en fjärdedel av Södermalm. Och här har vi definitivt ett perspektiv jag inte riktigt är van vid - att promenera i stan är inte något jag gjort så där väldigt ofta - i alla fall inte i den del av staden jag nu valde. Ett tag funderade jag faktiskt på att utnyttja det vackra vädret och ta en sån där sightseeing-tur på vattnet - men sen kom jag fram till att de båtarna går antagligen bara på dagtid och därmed fick den idén vara.