Fy vad det regnar...

... matte, sa Hampus på kvällens månadstävling i lydnad. "Kan vi inte göra nåt annat istället?". Tja, jag kan säkert rada upp en hel dröse med mer eller mindre bra/dåliga ursäkter/undanflykter när det gäller vårt mindre lyckade resultat. Men - vi kom i alla fall inte sist. Hur många poäng vi fick ihop tänker jag inte berätta men det var inget vackert protokoll precis. Om det berodde på vädret, bristande träning, störningen av tävlingsledare på plan eller vad det nu var, må vara osagt. Nåja. Det är bara att bita ihop och komma igen dvs träna en vecka till (minus helgen nu då...) och så får vi se hur det går nästa söndag.

Nu ska jag ägna helgen åt Sveriges Hundungdoms första freestyleinstruktörsutbildning, det bär iväg norrut imorgon bitti. Ansvarar tillsammans med N för regeldelen under kursen och ska "finnas till hands" resten av tiden. Återstår bara att se om norrländskan lyckas ta sig till Stockholm med tanke på den utlovade snöstormen i landets norra delar...

Tävlingssekreterartant?

Igår var det tävlingsmöte på Söderåsens BK. Det är ju dags för min "debut" som tävlingssekreterare på den klubben om 2 veckor när det är appellklass och lydnadstävling samma dag. Det är 2 "lite äldre damer" och så jag då, som ska hålla i sekretariatet under dagen. Igår skulle först tider bestämmas av tävlingsledarna och sen skulle vi skicka ut PM. Eftersom det är många deltagare blev den lista vi fick ut ur dataprogrammet nästintill oläslig (pytteliten text). Vad göra... Och nu rycker "juniortanten" in. "Vi exporterar och skriver ut i ett annat program". Sagt o gjort och damerna blev nog ganska imponerade av det jag åstadkom - jag har ju lärt mig en del under åren på TBK.

Sen uppstod nästa problem - för många papper i kuvertet = för tungt för enkelt porto. Plus att kopiatorn inte gillade att köra papprena en gång till så att det blev dubbelsidigt. Vem har sagt att administration ska vara enkelt?! Efter ytterligare snickeri i datorn lyckades jag lägga ihop PM-texten (här används inga automatiska mallar i programmet, inte) och deltagarlistan så dessa var på exakt 2 A4-sidor. Och sen skrev vi ut alltihopa i laserskrivaren istället för att hålla på och bråka med kopiatorn. Skrivaren var betydligt mer välvilligt inställd när vi stoppad tillbaka sidan 1 för att köra på sidan 2 på baksidan på papprena... Men det hela tog sin lilla stund och vi var klara strax före 21 på kvällen.

Eftersom jag ändå var på klubben så passade jag även på att köra ett lydnadspass med Hampus (B var ändå på möte så om jag kom hem en kvart senare spelade inte så stor roll, mer än möjligen för Otto som nog var lite småsur och hungrig, men han hade i alla fall fått vara med en stund inne på kontoret på klubben). Det gick faktiskt över förväntan - uppenbarligen är det bra uppladdning för honom att sitta i bilen och ha riktigt riktigt tråkigt...?! Körde vidare med mina "baklängeskedjor" (alltid belöning efter sista momentet = hopp). Började från stå till hopp, la sedan till ligg + inkallning och avslutade med att köra igenom hela programmet. Några små strul hade vi med ställande under gång (stannar inte på första kommandot?! upptäckte dock att om jag försöker låta likadant som jag gör på inkallningen när jag säger "stå" så verkade det funka bättre... röstträning för matte?!) och apportering (återigen i träsket "springer ut men tar inte apporten" - får köra lite motivation/gripande där! Trodde vi hade kommit åt det problemet...). Ska ta och träna de momenten separat i början av nästa vecka (det är alltså nästa helg vi ska tävla, den 5 november). I helgen blir det ju tyvärr ingen träning eftersom jag åker till Stockholm och hundarna ska vara hemma med husse. Ikväll är det månadstävling på klubben och det blir ju en liten värdemätare på hur vi ligger till + att vi får störningen av tävlingsledare och domare på plan, igår kväll var vi ju helt ensamma.

Och så blev det måndag igen

Vart tar helgerna vägen? Nu är det nån som har snott både lördagen och söndagen för mig igen?!

Nåja, riktigt så illa är det faktiskt inte. Har fått en hel del gjort...

Lördagen ägnade jag till stora delar åt att städa i hemmet. Det var ett tag sedan det blev en mer omfattande insats än det mest akuta dammsugandet, torkandet och moppandet. Det var alltså välbehövligt med lite mer omfattande och tidskrävande insatser. Passade dessutom utmärkt eftersom B tog med sig Hampus ut i skogen på älgjakten. Nej, vi förväntar oss inte att han ska driva fram eller ställa någon älg, men han kan gott vara med och gå i drevet och "leka känguru" i skogen. Det blir bra motion i alla fall! Lite konstigt kändes det dock för min del att vara hemma med bara Otto som ju inte behöver några promenader utan bara lite kiss- och lekstunder på tomten...

Igår, söndag, skulle jag examinera ett gäng kursare för "Ungdomens hundmärke - Järn". Trodde att det skulle vara gjort på 1½ timme men icke - det tog 2½... Och så passade jag på att träna lite med Hampus också (baklängeskedja på tvåans moment...) så plötsligt hade jag varit hemifrån i 4 timmar?! Hur gick detta till?!

Otto var lite dålig i magen i slutet av veckan och eftersom det var så Birks sjukdom började visa sig så blir vi ju alltid lite nervösa när hundmagarna krånglar numera. I synnerhet B tror jag får hjärtat i halsgropen. Den här gången var det nog bara så att den lille rackaren ätit lite för mycket fallfrukt... Efter ett par dagars dietmat (morotspuré, fiskbullar, överkokt ris osv) så stabiliserade sig magen fint och han har nu fått börja äta sin vanliga mat igen med lite tillskott av a-fil. Pust!

Klickerfrälsta?

Igår kväll var jag nere på Söderåsens BK och tränade "ordentligt" för första gången på länge (Hampus har ju varit konvalescent). Körde igenom nästan alla momenten i lydnadstvåan, dock på egen hand utan kommendering (tyckte det kunde räcka med störning av ett par andra hundar på planen).

Under tiden som vi har "vilat oss i form" så har det tydligen varit någon form av helgkurs i det här med klickerträning och det är lustigt att se vad som händer. (Jag har sett fenomenet förut på andra håll...) Plötsligt ska ALLA klicka, köra targetplattor och gud vet allt. Jag, som periodvis har strukit runt i utkanterna av planen med min klicker (gick första klickerkursen någon gång vintern 2000), ler lite stillsamt. Ännu lustigare blev detta faktiskt när jag inne i klubbstugan råkade få ett 4 år gammalt exemplar av klubbtidningen i mina händer. DÅ hade man tydligen haft Jeppe Stridh (!) som föreläsare på klubben... (Inte ens ni som inte är hundmänniskor, kan väl ha undgått debatterna om olika "typer av hundträning" i höstas i samband med TV-programmet "Hundkoll"?) Tiderna förändras?

Det som dock oroade mig något när jag satte mig och tittade på dessa nyfrälsta var att det på en del håll "fuskades" ganska rejält. Som jag har fått lära mig så ska klick ALLTID betyda att belöning är på väg. Hunden ska inte förväntas göra något mer efter klicket... Döm om min förvåning när jag ser följande: Hunden skickas över hopphindret till targetplattan (för er icke-hundmänniskor, är detta en musmatta eller liknande som hunden har blivit lärd att springa fram och trampa på...) och trampar på den - klick kommer. I min värld är övningen alltså slut där och godis (eller annan belöning, jag har sett klickertränade hundar som har haft boll som belöning) ska komma - antingen att hunden själv kommer och hämtar, att man kastar åt den belöningen eller att man har externbelöning dvs godis etc ligger och "väntar" vid sidan av planen. Nej, här fick jag se hur hundföraren EFTER klicket väntade på att hunden skulle sätta sig och därefter hoppa tillbaka (= hela momentet!) innan belöningen utdelades. Milde tid... Tyvärr vet jag av erfarenhet att det inte är någon idé att jag påpekar detta för personen ifråga. Det måste komma från något annat håll uppenbarligen - har vid flera andra tillfällen påpekat små detaljer men först när det kommer från "rätt" personer så "tar man till sig" detta. Hm. Får nog ta tag i det där med att försöka få till ett championat, så kanske man "blir" någon?

En helt annan iakttagelse som jag gjort under en längre tid - är det så att vi som "bor på landet" är ute och rör på oss tidigare på morgnarna än folk som bor mer "centralt"? Ibland får jag den känslan. Möjligen har det att göra med att vi har lite längre restider till jobb, skolor osv? Eller helt enkelt börjar jobba tidigare? Jag har ju förvisso flextid men eftersom B börjar jobba kl. 7 och jag ändå vaknar när han ska upp, så kan jag ju lika gärna åka till jobbet jag också! Eftersom tågen bara går en gång i timmen så är det ju en viss skillnad i att ta ett tidigare eller senare tåg. I synnerhet i slutet av dagen. Att komma hem 17.20 eller 18.20 känns som en enorm skillnad.

För er som inte tidigare hört/förstått detta - jag har alltså en pendlingstid på ca 45-50 minuter enkel resa, bil+tåg. När man flyttar 55 mil får man vara glad att få ett jobb även om jobbet ifråga finns 5½ mil hemifrån... och det tog mig samma tid att ta mig till/från jobbet innan jag flyttade ner till Skåne också - fast i Stockholms södra förorter förflyttade jag mig en kortare sträcka i kilometer (byten tar också tid: buss-tbana-buss mot bil-tåg). Tänk på den tiden då jag hade 10 minuters promenadväg till jobbet... Nostalgi...

Höst!

Har massor av olästa mail och annat att ta tag i och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja - så jag gör en snabb bloggning för att försöka samla mig!

Har tillbringat två dagar i Växjö på konferens och vad gör man på konferenser? Jo man äter... och äter... och fikar... Inte blir det bättre när det står frukt och godis i konferensrummet heller!

Nu ikväll är det riktigt kallt, det har hotats med frost i natt och det är nog stor risk för att det verkligen blir så också. Det är stjärnklart och redan nu bara 6,5 grader ute... Noterade även några riktigt höstgula träd under resan till och från (samt i) Växjö.

Jag har i alla fall hunnit träna lite lydnad med Hampus innan det blev mörkt, fritt följ, ställande, läggande, apportering och fjärrdirigering. Det gick väl hyfsat får jag säga. Anmälde mig i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring till en tävling om ett par veckor så vi får väl se hur det går. Tyvärr är det ju en sak att träna hemmavid och tävla med allt vad det innebär av störningar. Ska passa på och åka ner till brukshundklubben på torsdag och bli lite "störd" av att ha andra tränande runtomkring. Nästa torsdag är det månadstävling där så det blir ju ett bra träningstillfälle också! Går det alldeles åt skogen då så får jag väl kanske överväga om jag ska "dra" min anmälan till tävlingen. Vi får se...

Comeback i agility?

Igår var det årets sista klubbtävling i agility på Rönne HU. Jag och Hampus ställde upp - ganska mycket som "stödinsats" för en annan klubbkamrat som behövde alla poäng h*n kunde få för att kunna slåss om den slutliga klubbmästartiteln (poängen baseras bl.a. på antalet deltagare).

Med tanke på att vi inte har tränat i stort sett någonting det här året, så imponerade Hampus storligen. Banorna är ju för svåra för oss (klass 2/öppen klass) så att vi skulle diska oss var väntat. Men i andra loppet kom det först efter halva banan och fram dit gick det riktigt, riktigt bra! Döm om min förvåning...

Hela helgen har mer eller mindre försvunnit i hunderiets tecken. Förutom klubbtävlingen hade vi styrelsemöte igår. I lördags var det valpkurs + lite egen träning (fritt följ, läggande och inkallning med ställande). Och så är det ju all "vanlig" livsuppehållande verksamhet som disk, tvätt och städning. B var ju på älgjakt och kom hem i lördags eftermiddag, söndagen ägnade han åt att tömma dammen och ta in fiskarna för vinterförvaring i förrådet samt klippa gräset och ta ut Otto på en liten promenad i närområdet. Den stooora världen, utanför staketet...

Ekonomiblogg

När jag gick i gymnasiet gick jag humanistisk linje, språktokig som jag var. I efterhand har jag ångrat lite att jag inte valde ekonomisk istället, men man är ju inte sämre än att man kan läsa in saker och jag har därför läst in företagsekonomi och bokföring på komvux. Siffror är rätt kul, de också, även om det fortfarande är bokstäver, ord och språk som fascinerar mig mest.

Det finns ett hundforum på nätet där jag "hänger" en del - www.aktivhund.se - och lite nu och då kommer diskussioner "för o emot blandraser" upp där. Nu i dagarna var det någon som tog upp den ekonomiska aspekten, att det är billigare att köpa en blandras (oftast - men just nu kan det många gånger vara så att "småväxta" blandisar är dyrare än rasrena hundar av större raser!!) och att "hundinnehav inte får bli en klassfråga". Hm. Jag skulle vilja påstå att hundinnehav ÄR en klassfråga. Det kostar att ha hund, så är det bara. Inköpspriset är faktiskt en engångskostnad och visst, det kan kännas mycket att betala ett större antal tusenlappar för en valp. MEN det finns faktiskt andra sätt - som någon i detta sammanhang påpekade, t.ex. omplaceringar. Mina första 3 hundar (hm, ok då, de som införskaffades som nr 2 och 3 i skaran får jag väl benämna "våra" för min dåvarande sambo var faktiskt i högsta grad inblandad) var omplaceringar i olika åldrar och av olika skäl. Ingen av dessa kostade mig/oss ett öre i inköp...!

Men nu är det som sagt inte inköpskostnaden som är den stora posten när det gäller hundar. Det är, precis som i många andra sammanhang, "driften som kostar".

Hunden ska ha mat av hyfsad kvalitet (det foder våra jyckar äter kostar ca 4-500 kr per 15 kgs säck, till en mellanstor hund räcker en säck i ungefär 1½ månad), försäkring (kostar 1200-1500/hund och år om jag minns rätt, men är värt varje öre om man drabbas av en större skada/sjukdom), koppel o halsband (i synnerhet under hundens första år brukar det gå åt en del då valpen växer ur halsbanden och kanske tuggar av ett o annat koppel), någon form av korg/bädd vill man kanske ha åt sin hund osv osv. Jag ska inte räkna upp alla prylar man "kan tänkas" skaffa sig här - tillbehörsmarknaden växer för varje år... Bajspåsar kostar också en slant, kanske vill man åtminstone gå EN kurs - eller flera... Husse och matte behöver ett ordentligt regnställ och schyssta gummistövlar samt skor och vinterkängor för att kunna gå ut med sin älskling i alla väder... Det är nästan ett måste att ha bil när man har hund - och helst en kombi (om man inte har en väldigt liten hund). Visst, det GÅR att åka buss, tåg och tunnelbana (om man bor i Sthlm) men det ÄR knöligt, i synnerhet om hunden är så stor att den inte kan "åka i en väska". Kommer man sen på att det här med att träna/tävla/ställa ut hund är roligt, så kommer det kostnader i form av anmälningsavgifter och resor (bensinpengar, ev. övernattningar), ännu fler kurser...

Ja - jag vågar i alla fall inte räkna ut hur mycket jag/vi lägger på sådant som kan relateras till hundarna under ett år! I vårt fall är det också småknepigt att veta var gränsen dras när det gäller jakthund - vad är "hund"- och vad är "jakt"-kontot?Dock har jag räknat ut hur mycket jag har lagt på veterinärbesök (och mediciner) de senaste 3 veckorna - Hampus kastration (som delvis betalades av försäkringsbolaget eftersom den gjordes pga sjukdom), Ottos vaccination, Simbas sjukdom och påföljande insomning... Jag har alltså bara räknat på de pengar som jag verkligen har betalat (inte vad försäkringsbolaget har pytsat in). Det blev en liten nätt summa som man "nästan" kunnat köpa en renrasig valp för (inom vissa raser hade det nog faktiskt räckt). Så får ni själva fundera ut hur mycket det kan handla om (dags för en liten gissningstävling kanske så jag får se hur många som läser här?)! Men plötsligt förstår jag varför jag inte köper snygga och moderna märkeskläder, och inte har varit hos frisören på snart ett år...!

Livet går vidare

Livet leker när man är 12, nästan 13 veckor!

Det är mycket intressant att se att det faktiskt verkar hjälpa att Hampus (och Otto) fick komma in och "nosa av" vad som hänt med "gammelbror" i fredags. Vi har inte alls upplevt det hysteriska "letande" som Hampus har ägnat sig åt de tidigare 2 gånger som en flockmedlem har lämnat oss.

För övrigt så har helgen rullat fram i ganska vanliga banor. Jag höll valpkurs i lördags, vi gjorde en liten utflykt till det nyöppnade köpcentrumet i Hyllinge (ligger utmed E4 på vägen mot Helsingborg, för er som inte är så bevandrade i skånsk geografi), idag har vi firat Bs födelsedag "i förväg" med hans föräldrar + syster med familj, genom att äta smörgåsbord på Spångens Gästgiveri i Ljungbyhed. Magen står fortfarande i 4 hörn!!

Idag har vi förresten varit och tittat på valpar också... En bekant här i byn råkade ut för en tjuvparning (han trodde inte att hanen han har var tillräckligt gammal för att kunna "sånt"...). Söta småttingar, verkligen! Tur dock att vi redan har en valp hemma, annars hade vi nog riskerat att köpa en (även om vi normalt sett inte är särskilt intresserade av blandraser).

När Hampus nu har blivit av med stygn o tratt ska vi återuppta träningen. Kanske kan det bli något tävlingstillfälle under hösten, vi får se...

Det finns inga ord...

Simba har idag på förmiddagen fått somna in för gott. Vid ett nytt veterinärbesök visade ett blodprov att njurarna var slut. Min förhoppning om att det var bölden i kinden som gjort att matlusten var dålig föll alltså platt till marken. Det fanns inte så mycket att välja på och han var ändå drygt 11½ år gammal. B gjorde mig sällskap hos veterinären medan gammelhunden somnade in. Eftersom den egentliga anledningen till besöket var att Hampus stygn skulle tas bort så var även han och Otto med i bilen och fick komma in och "kolla av" läget när det hela var klart. Min förhoppning är att detta ska minska "letandet" efter den som inte finns med oss längre. Detta har vi sett tecken på tidigare och även veterinären menade att det är att rekommendera om man har flera djur i hemmet.

Nu gör Simba alltså sällskap med Tikka, Birk och en massa andra hundvänner i hundhimlen. Hundarnas himmel, är det månne rådjurens helvete??

Eländes elände

Simba är riktigt riktigt dålig nu. Igår kväll ville han inte ens gå med upp och lägga sig. B gick ner och nästan bar upp honom. Eftersom jag hela tiden har sagt att "den dagen som hunden inte kan ta sig upp för trappan, är det dags att 'tänka till' " så känns det lite som att det börjar vara risk för det nu. Igår och imorse ville han varken äta eller gå ut (imorse tvingade jag dock ut hundkraken på en kort rastningstur).

Om det inte blir en tydlig förbättring nu med antibiotikakuren inom snar framtid så är det ju antagligen något annat som "fattas honom" och då är ju frågan hur mycket man ska utsätta en så pass gammal hund för... Usch ja. Det är det här som är baksidan med hundägandet.

VIP-kund?!

De flesta har väl hört talas om VIP-kort som ju lär förekomma hos olika krogar t.ex. i Stockholms nattliv. Idag kunde jag inte låta bli att försynt (?) fråga vår husveterinär om det inte är dags för oss att få något sånt... Han konstaterade raskt att "ni betraktas redan som VIP-kunder, även om jag inte har något kort för det". Hmm...

Jag tror (vågar inte räkna) att vi har varit inne med någon hund i snitt en gång i månaden i år. Och då räknar jag inte med vaccinationstillfällena!

Ikväll var det i alla fall dags för Otto att få sin 12-veckorsspruta och jag passade på att ta med Simba som ju hade någon konstig böld i kinden i söndags. Vaccinationen gick utan problem, veterinären passade på att klämma och känna lite på den lille "så att han vänjer sig". Så var det dags för Simba och hans böld. Döm om min förvåning när jag öppnar munnen på hunden och inte hittar tillbaka till den där "varproppen" som jag hittade i söndags kväll!! Vet. grävde lite och konstaterade att "jo, här HAR det nog varit nåt". Eftersom han är allmänt hängig fick vi ut en antibiotikakur på 10 dagar, det finns ju rätt stor risk att det är någon form av infektion.

Ack ja, det är inte lätt med de små liven. Hampus verkar i alla fall vara på rätt väg, såret har läkt fint nu sen han fick den större tratten!

Present!

Ett antal av mina kollegor på jobbet hade skramlat till present till Otto... En påse tuggben! Ska kollegors nyfödda barn ha presenter, så ska valpen ha det också, resonerade de tydligen. Kul! Bilden är väl inte alldeles lysande (tagen med kameramobil) men det får duga.

Gå i fängelse - direkt i fängelse, utan att passera gå...

Alla som någon gång spelat Monopol känner igen rubriktexten. Ibland är det tur att man har buren att ta till när man har valp. Och för att nu inte någon ska tro att vi burförvarar valpen hela tiden så - nej, det gör vi inte! Men ibland märks det att han är övertrött och då brukar det fungera bra att stänga in honom en liten stund så att han faktiskt somnar... Valpar behöver ju faktiskt mycket sömn!

Helgen har vi annars tillbringat på Ivö Camping på Ivön i Ivösjön utanför Kristianstad. Den här gången utan husvagn... Det var prova-på läger i Skåne-Blekinge hundungdoms regi. Jag har hållit i bruksdelen (tillsammans med Je) och B har hållit i lydnad (med Jo). Övriga grenar som ungdomarna fick prova var agility, freestyle och handling. Ett obligatoriskt pass i vardera grenen och avslutningsvis fick de välja fritt. Vi körde lite enkla grundläggande "hitta-övningar" i skogen. Inte så mycket till regelrätt sök egentligen, men många behövde jobba på den egna kontakten med hunden. Intressant också att se att så många ungdomar och hundar verkar så rent ut sagt bortkomna i skogen!! Går man bara lugna promenader på asfalterade cykelvägar med sina hundar eller...?? "Spring ut och göm dig bakom trädet" - då lunkar hundägaren sakta ut till trädet. Vi försökte förklara att oavsett vad man ska göra med hunden är det bra att gå i obanad skogsterräng, även med kopplad hund, eftersom hunden då måste använda sina muskler och lär sig att balansera sin kropp...

Natten mellan igår och idag kom ett rejält åskväder över oss. Regnet vräkte ner, blixt och dunder. Helt sanslöst - i september/oktober! Annars har vi haft tur med vädret, några regnstänk igår och strålande sol idag.

Jag har nog förresten hittat anledningen till Simbas bristande intresse för mat. Han luktade rätt illa ur munnen så jag tog fram tandskrapan. Och hittade någon slags böld i munnen... Det blir ett veterinärbesök i veckan för honom också. Otto ska ju vaccineras, Hampus ska ta stygnen, så tillfällen finns ju. Suck.

Vild valp, matvägrande pensionär och en trattkantarell...

Rubriken antyder hur det fungerar hemma hos oss just nu. Otto är den vilda valpen, Simba den matvägrande pensionären (får han nåt "gott" eller om man lägger torrfodret på golvet så äter han, så det verkar vara någon fix idé han har fått att man inte ska äta i matskålen?!) och Hampus är trattkantarellen (strut på huvudet efter operationen, som sagt).

En positiv sak i den allmänna röran är i alla fall att Otto nu sover hela nätterna. Efter 5 nätter på raken vågar jag i alla fall tro att han har blivit så stor att detta ska hålla i sig.

Och så detta med föreningsliv... För det mesta så brukar jag ju hävda att det man har tagit på sig, ska man slutföra. Men just nu har jag hamnat i en situation där jag förstår de som säger "jag skiter i detta". Det har egentligen bara hänt en gång tidigare att jag verkligen varit på väg att "strunta i allt" men jag bet ihop den gången, och kommer att göra det nu med. När man hela tiden får en känsla av att människor är ute efter att motarbeta, när vissa av dessa mycket väl kunnat vara med och påverka men har valt att stå vid sidan av... Ja, då blir man till slut lite trött!!

Koncentrationssvårigheter?

Det kom en tredje påminnelse på jobbet om en enkät om arbetsmiljö etc. Tog mig i kragen och loggade in på sagda enkät och besvarade frågorna.Bland frågorna fanns sådana som "har du koncentrationssvårigheter?" och så skulle man kryssa för aldrig, då och då, ibland, ofta, alltid - eller hur nu svarsalternativen var utformade. Ja, jag har koncentrationssvårigheter - men hur ofta? Och är de egentligen relaterade till det man är ute efter i en sådan här enkät? Att jag just nu helt enkelt tycker att det är roligare att blogga än att göra det jag borde - nämligen skriva mötesprotokoll/minnesanteckningar...

Agilitytävlingen i lördags gick i alla fall över förväntan rent arrangörsmässigt. Allt flöt på oerhört bra, de första timmarna gick vi bara och väntade på att något skulle gå snett (för det brukar alltid vara någonting som strular). Men det hände aldrig!! Funktionärerna funkade superbra (vi börjar ha ett rutinerat gäng nu), de tävlande var - såvitt vi kunde bedöma - glada och nöjda och tekniken (läs datorerna) funkade också (med undantag av några buggar i programmet, som vi inte rår över men som gick att lösa med enkel manuell hantering - dvs papper o penna!). Att vädret var alldeles strålande bidrog antagligen till den positiva stämningen. Lite annat än när vi arrangerade U-DM i våras med alla typer av väder utom åska (ja, vi avverkade sol, regn och t.o.m snö, samt blåst, under en och samma dag).

Söndagen gick åt till hemarbete - städning, tvätt, lite trädgårdspyssel, B klippte gräset osv.

I måndags hade vi möte med jobbet i Växjö. Vi samarbetar ju med 4 andra län i det projekt jag jobbar med och Kronobergs representant har en längre tid tjatat om att vi väl kan lägga möten någon annanstans än i Hässleholm. OK, sa vi, den här gången flyttar vi gänget till Växjö. Nu uteblev förvisso 2 av de andra länen ändå av olika skäl men det hade knappast med placeringen av mötet att göra. Jag konstaterade att det faktiskt var första gången jag var i de centrala delarna av denna stad... Som vanligt när jag är ute och reser hinner jag inte se mycket mer än det man ser på väg till och från möteslokaler/tävlingsplatser etc.

Hemresan var ganska intressant då vår huvudprojektledare J plötsligt fick för sig att hoppa av tåget i Älmhult för att besöka Ikea. Detta infall drabbades han alltså av när tåget stannade vid stationen, ägnade en stund medan tåget stod still åt att fundera över om han verkligen skulle kliva av, slet åt sig kavaj och väska ungefär 15 sekunder innan dörrarna stängdes och rusade av. Jag tittade på tekniske projektledaren M och konstaterade att "det är alltid lika spännande att vara ute och resa med den mannen!". Till saken hör att han är ökänd på kontoret för att alltid komma i sista sekunden till tåget... (Så när jag tvingade iväg oss till tågstationen i Växjö i god tid var det väldigt jobbigt för honom...)

Igår kväll blev det ett besök hos veterinären igen. Hampus har lyckats komma åt stygnen, t.o.m med tratten på sig, och det börjar se väldigt fult ut... Veterinären spolade rent, plockade bort ett sönderslitet stygn (eller två?), gav en antibiotikaspruta och en större tratt, bokade en ny tid för att ta bort de stygn som sitter kvar och sa "tack och hej". När jag var på väg ut genom dörren insåg jag att jag inte fått något recept... Gick tillbaka och frågade "skulle han inte ha några piller också". Jovisst, konstaterade vår husveterinär, jag börjar nog bli lite trött nu... Så till slut traskade jag ut med ett recept i näven också. 10 dagars antibiotikakur. Det blir nog inget lydnadstävlande före årsskiftet!

Apropå allergiker på arbetsplatsen och att ta med sig hund vid enstaka tillfällen - jag är nog väldigt lyckligt lottad, för här i korridoren sitter en tjej som är pälsdjursallergiker. För säkerhets skull har jag kollat med henne om det är OK att ta hit valpen någon gång. Javisst, blev svaret, jag älskar hundar - men tål dem tyvärr inte...! Vad skönt det är med såna människor, som inte bara ser begränsningar. Jag inser också att det är problematiskt för allergiker, men ibland är det icke-allergikerna (de som inte "tycker om" djur - enligt en psykiater jag kände tidigare är det den sortens människor man ska passa sig för, där är det ofta brister i empati etc i övrigt också) som är de som skriker högst...

Full fart!

Jaha, då har det hänt massor igen.

I helgen var vi i Stockholm på Sveriges Hundungdoms Representantskapsmöte (centralt årsmöte i organisationen) hela lördagen. B var ombud för Skåne-Blekinge-distriktet och jag var med i min egenskap av ledamot i Freestylekommittén. Otto fick också vara med på mötet, och sova på hotellet med oss. Största delen av dagen låg han snällt och sov i mitt knä och alla tyckte - som vanligt - att han var SÅ söt! På söndagen när vi kom hem var han så lagom söt kan jag säga... Totalt sjövild och fullt race här hemma. Pust!

Hampus och Simba fick tillbringa en del tid hos "mormor & morfar", det var ju tillräckligt stökigt att ha valpen att hålla rätt på under mötet. De tyckte nog att det var rätt så skönt att slippa "lillebror"!

I måndags var det andra gången på valpkursen, den här gången kom alla 11 deltagarna. Det ÄR lite i mesta laget faktiskt, även fast vi är 2 instruktörer! Det är en rätt så varierad grupp men det ska nog bli bra det här...! Nu har vi uppehåll kommande måndag eftersom P sticker till Mallorca med familjen.

I onsdags var det så dags för Hampus att läggas på operationsbordet. Nu har han alltså inga kulor kvar! Vi får väl se hur det blir framöver, det viktigaste är ju att han förhoppningsvis får vara frisk. Hittills har han ju varit mycket mycket friskare än Simba - en spaniel som aldrig har haft öronproblem är ju något av ett unikum! Det är tratt på som gäller nattetid och när vi inte kan hålla koll på honom, så att stygnen får vara ifred. Lite jobbigt tycker ju Hampe att det är med tratten men han fixar det förvånande bra - klarar t.o.m att ta sig upp och ner för trappan till sovrummet och den är brant!

På jobbet är det många som tjatar om att jag ska ta med mig Otto så de får se honom "på riktigt". Lite mer rumsren ska han nog få bli först, säger jag... Och nu under september har jag ju mest varit inne och jobbat när det har varit olika möten och då är det ju svårt att ha en valp att hålla reda på också, även om det nog finns flera hågade valpvakter på kontoret. Nästa vecka ska jag börja återgå till ordningen och bara vara ledig på fredag (som idag!). Sen blir det full fart igen.

Imorgon lördag har vi årets agilitytävling på Rönne HU, så väldigt mycket tid den här veckan har gått åt till förberedelser för detta. Igår hade vi städning och förberedelser på klubben och detta fortsätter ikväll. Jag ser inte direkt fram emot stöket imorgon bitti, det är alltid några som inte har hört av sig om uppflyttningar, eller som har hamnat i fel storleksklass eller glömt ringa och stryka sig, elller... När man registrerar in ca 250 ekipage i datorn vore det egentligen märkligt om det inte blev fel någonstans!

Snart blir Hampus ett "det"...

Jaha, då var det dags igen. För tredje gången på lika många månader, har Hampus "klabb med kisseriet". Dvs "konstiga blodblandade flytningar" igen. Första gången var det blod i urinen = urinvägsinfektion som behandlades. Andra gången fanns inget blod i urinen men förhuden var tydligt och kraftigt inflammerad - det var för bara en månad sedan. Och den här gången är det blod i urinen igen. Den här gången reagerade han dessutom när veterinären klämde på prostata så tydligen ömmar den också, vet. konstaterade även att den är lite i största laget. - Känsliga manliga läsare kan hoppa över det följande stycket...

Vad gör man åt det då, var ju min fråga (jag anade dock svaret eftersom en klubbkompis hade liknande problem på sin hund för några år sedan). Antingen antibiotika + hormonbehandling eller antibiotika och kastrering, blev svaret. Eftersom jag ändå har funderat på att kastrera Hampus av olika skäl så var valet enkelt, han ska ju ändå inte gå i avel. Så nu har vi bokat tid nästa torsdag - då ryker kulorna! Förhoppningsvis blir min lättstressade hund liiite mer sansad efter det - och framför allt, han slipper ha problem med kisseriet stup i kvarten. Eftersom jag själv under en period för drygt 10 år sedan hade problem med återkommande urinvägsinfektioner så vet jag hur plågsamt detta är!

I måndags startade jag och klubbkompisen P en valpkurs - för andras valpar alltså. Valpkurser tycker jag är jätteroliga för då är fortfarande hundarna (och ägarna) hyfsat "oförstörda" och påverkbara. Det blev en ganska stor grupp till slut så det är tur att vi är två instruktörer. Ska bli kul att se hur de utvecklas under de här 2 månaderna som vi ska hålla på.

På jobbet rullar det på för fullt - jag jobbar en del och är ledig en del just nu, med tanke på Otto... Det hade ju varit bättre med valp till sommarsemestern när ändå projektet stod stilla men det verkar funka ganska bra nu med. Planering och arbetsdisciplin... En klar fördel är ju att vi har de vuxna hundarna så att han slipper vara ensam (det hade ju aldrig gått med en så liten valp) och att vi har hundgården vid de tillfällen då jag är borta några timmar. Då kan han (och de andra) i alla fall själv gå ut och kissa när det behövs! Han är förresten riktigt duktig (eller om det är vi som är det, som springer ut med honom hela tiden) och vi har bara haft 4-5 "olyckor" inne. Ett par av dessa har skett i hallen så då var han ju på väg åt rätt håll så att säga.

Vill också tacka för de kommentarer jag får - det är så kul att se att någon läser det jag skriver!

På förekommen anledning, Wachtelhundar finns i följande färger: enfärgat (ofta med vita tecken) brun eller röd, brun- eller rödskimmel, brun- eller rödskäck och ”tiger”, där den vita grund färgen är blandad med spräckligt eller prickigt brunt eller rött. Det sistnämnda har jag dock aldrig sett vad jag vet.

Charmtrollet...

Sådärja, då har Otto charmat hela (?) Söderåsens BK också... Han sov sig igenom stora delar av dagens söktävling, men när han var vaken visade han sig från sin söta sida. Just nu sover han igen och det känns lite smått oroväckande inför natten.

Helgen har rusat förbi, igår fyllde Bs systerdotter år så det var presentpanik (varför, varför, lär vi oss aldrig att ta tag i sånt i god tid?!) och allt annat som man vill försöka hinna med... Idag har jag som sagt varit och hjälpt till (?) i sekretariatet på söket, och B har varit på arbetsdag på jaktmarken. Fullt upp helt enkelt. What's new?!

Imorgon och på tisdag måste jag jobba lite, usch så tråkigt att lämna den lille sötnosen!!! Som synes på bilden är han redan en fullfjädrad soffhund. Även om han fortfarande inte kan klättra upp själv. Imorse lärde husse honom även att det finns ett paradis som kallas säng...

Sol!

Idag skiner solen och det ser ut att bli en riktigt härlig dag. Veckan har gått med rasande fart trots att jag inte gjort så mycket som jag hoppats... Har ju hört av föräldralediga vänner hur man lurar sig med ett litet barn, "nu ska jag minsann hinna...". Det är uppenbarligen lika illa med en valp! Idag siktar jag i alla fall på att hinna ta en liten runda i trädgården - ogräset växer vilt på vissa ställen... Och nu när det ser ut att bli väder gäller det att passa på, efter grått och trist väder och regnskurar tidigare i veckan.

Igår hade vi styrelsemöte och funktionärsmöte på Hu-klubben inför agilitytävlingen den 23 september. Nästan 500 starter är anmälda, så det är en i vårt tycke "lagom" tävling, dvs vi klarar oss med 2 domare och 2 banor. Ifjol var vi uppe på ca 650 starter och det var lite i häftigaste laget. Otto var så klart med på mötet och charmade alla...! Han var förvånansvärt lugn tyckte vi men det är klart, det var många nya intryck för en valp. Trött var bara förnamnet när vi kom hem. Jo, jag är medveten om att många anser att man inte ska utsätta så små valpar för såna här saker. Men i lagoma doser tog i alla fall inte Birk någon större skada - han var ju t.o.m. med oss på Smögen en hel dag när han var bara 10 veckor. Sker det dessutom bland hundfolk som kan hantera valpen på ett vettigt sätt (och har sina egna hundar vaccinerade m.m.) är min bestämda uppfattning att det inte är någon större fara. OK, jag skulle nog inte dra med honom ens till klubben flera dagar i veckan, det får ju finnas gränser...!

"Mammaledig"...

Så har han då äntligen gjort entré här hemma: Otto! En 8 veckor gammal wachtelvalp, även om hans färg (brunskäck) onekligen gör att han är till förväxling lik en Springer spaniel...

Springrarna är måttligt roade av att bli bitna i svansarna, vilket vi tvåbeningar definitivt förstår efter att ha provat på de små gäddtänderna (AJ!!). Det är heller ingen smart idé att försöka stjäla tuggben av de vuxna hundarna. Det är skitkul att sticka in under soffan (precis som Birk tyckte - jämförelserna är ju ofrånkomliga eftersom det bara är 2 år sedan förra valptiden) och han har också hittat en kul plats i trädgården, nämligen under den kajak vi fick förra hösten...

Så länge han sover är han jättesöt och för att bara vara 8 veckor är jag imponerad. I natt sov han hela 7 timmar i sträck! Med Birk var jag ju ute och rände på nätterna vid 2-3-tiden ganska ofta.

I vaket tillstånd så... ja, det är en valp. Fullt ös hela tiden, man får ständigt ha ett öga på den lille och se vad han har för sig. Det finns alldeles för många sladdar, bordsben osv att gnaga på!