Bokläsning

Flyg- och tågresor är bra tillfällen att läsa böcker. Ja, för den delen, jag har inga problem med att läsa ombord på bussar eller som bilpassagerare heller.

Den senaste tiden - EFTER semestern - har jag tagit tag i böcker som legat hemma i den där "att läsa-högen". Först ut var Denise Minas "Getingsommar". En ung kvinna får oväntat och ovälkommet besök - och hittas så småningom brutalt ihjälslagen i sitt eget hem. Upplägget är sådant att vi läsare vet vilka de två ovälkomna besökarna var redan på ett tidigt stadium i boken - men även efter sista sidan känner jag mig osäker på upplösningen. VAR det verkligen... Klart läsvärd, och min första kontakt med Minas författarskap, men knappast den sista.

Igår, under flygresan hem, läste jag ut Peter Robinsons "Roten till det onda". En ung man med rasistiska åsikter hittas ihjälsparkad på en mörk gata. Här väver författaren ett nät som kastar oss läsare i flera olika riktningar innan upplösningen - men ÄR det verkligen en upplösning...?

Under mitt senaste besök i föräldrahemmet dök jag ner i mina lådor med böcker, som aldrig lyckats flytta med mig till Skåne. En hel del av dessa minns jag mycket tydligt, även om jag bara läst dem en gång. Men andra står jag fullständigt frågande inför...! Det kan bli ett spännande projekt att ta tag i den lilla boksamlingen faktiskt.

Flyger och far...

I lördags var jag i Göteborg och hjälpte till på hundungdoms Doggy Professional Agility Cup = fläng 1.

I måndags blev det till att boka flygbiljetter till Stockholm då det i fredags blev klart att jag skulle på ett möte onsdag-torsdag, i Sollentuna så det passade ju bra att hälsa på föräldrarna lite också. Alltså, flyga iväg igår morse 6,45 och ikväll går flyget tillbaka 21,30.

Lite yrkesskadad är jag, milt sagt, eftersom jag tycker det är väldigt fascinerande att SL har dragit igång "reskassa" med en lite annan funktion än vad vi har i Skåne.

I måndags och tisdags hade vi "test" av de ekipage som vill gå agilitykurs på klubben under hösten. Jag och Otto var med som "störning" och i tisdags blev det lite egen träning efteråt också. Lazer är en rolig liten filur för jag har ju aldrig varit med om maken till hund att ha svårt för att springa rakt fram?! Står det 4 hinder på nästan rak sträcka, så springer han vid sidan av de 2 sista... Lite att jobba på!

Hur blev det här nu då...?

Igår hade vi instruktörsmöte på klubben. Jag hade bestämt mig för att så länge det är ersättningsbussar som gäller för att ta mig till och från jobbet, så ska jag inte ha någon kurs på kvällstid. Dvs inget kursande före oktober. Men så hör jag mig själv säga att "om det behövs får jag ju hjälpa B" (om det blir många anmälda till nybörjarkurs i agility) och en stund senare, när det är en annan kurs som riskerar att bli "överbefolkad": "men jag kan hjälpa dig om det behövs". Hm. Hur tänkte jag där...???

Kul i alla fall att det blivit lite anmälningar till de nya kurser vi hittade på och annonserade ut i våras. Jag är helt övertygad om att vi måste börja tänka lite utanför gamla spår och ramar och förnya oss. Både för att ge kursarna det de vill ha och för att utveckla oss som är instruktörer.

Passade så klart på att träna lite med den lille svarte när jag ändå var på klubben, L hade gjort en kombination som vi körde ett par gånger, sen blev det fortsatt slalomnötande och vippen (där känns det som att det börjar lossna igen efter bakslaget i början av sommaren). Otto fick vila, eftersom bockjakten har börjat så hade han varit i tjänst tidigare under dagen som eftersökshund (och jag fick köra iväg honom även på kvällen - det var dock inte husse som skjutit i något av fallen, och djuren upphittades - han är duktig på eftersök Otto).

I onsdags så satt jag i Helsingborg och jobbade, på vägen hem stack jag in på Ikea eftersom jag behövde en tavelram. När jag kom hem och hade tagit mig igenom allt emballage visade det sig att - "glaset" (i plast) hade en spricka på ett ställe. Suck. Eftersom jag inte visste när jag skulle ha vägarna förbi Hbg igen så packade jag in alltihop i bilen och körde tillbaka för byte direkt. Det var väl inte riktigt så jag hade planerat min första "klubblediga" kväll på länge, men så fick det bli. Husse fick starta grillen när jag rapporterade avfärd från Ikeas parkering, så det blev en rätt bra kväll ändå.

Ikväll är det inte heller något inplanerat, vilket känns fantastiskt skönt...! Bara promenera hundar, kanske träna lite på hemmaplan, fixa lite mat (har allt förberett för en tomat-oliv-ost-paj som jag hittade ett spännande recept på under sommaren)... Snacka om att uppskatta de små sakerna i livet när man ser fram emot en lugn hemmakväll!

Pust!

I lördags hade vi "höstens" officiella agilitytävling på klubben, klass 2 och 3. Det har varit lite meck med att få ihop funktionärspusslet, så här i slutet av semesterperioden, men till slut gick det. :-)

Det var 445 anmälda startande när anmälningstiden gick ut och sen har det varit en handfull strykningar så runt 420 starter blev det nog. Första start kl. 09.00 och den sista runt 15.40 (tror jag?). Ett starkt jobb från funktionärsgänget och roligt när man får höra att det är tävlande som sagt åt funktionärerna att det är ett bra arrangemang! Jag har sagt det förut och säger det igen: om alla hjälps åt och gör något litet, så blir det bra i slutänden!

Igår var vi faktiskt på agilitytävling som åskådare. Sen var det lite "livsuppehållande åtgärder" på programmet, som att handla mat, klippa gräs, städa, tvätta osv. Hundpromenerande hanns givetvis också med. Och OS-handbollsfinalen. Det är vissa saker som jag faktiskt "måste" se - i synnerhet om Sverige är inblandat! Jag har ju faktiskt spelat handboll för många, många år sedan...

Och nu - åter till arbetet igen...

Full fart...

I måndags var det kurshållning på programmet, och naturligtvis lite egen hundträning. Byggde bl.a. upp en sekvens från hoppklass-banan i söndags och det gick... sådär...

Igår byggde vi en klass 1-bana utan slalom. Otto var ovanligt loj första delen av första rundan. Nästan så jag började fundera på om han tyckte att det var överdos med agility i 3 dagar i rad... Mer troligt var väl egentligen att jag inte riktigt "dragit igång" honom innan vi körde, för andra rundan var han som vanligt.

Jag har ju länge hävdat att när Lazer börjar bli "klar" så kommer jag att få problem, om Otto är snabb så är liten svart hund ännu snabbare. Igår bevisades detta med all tydlighet (plus att jag behöver träna bakombyten med liten svart). Slutet av banan var en "nästan raka" bestående av hopp-hopp-mur-kort rak tunnel-hopp, där hindren fram till och med tunneln riktade hunden åt höger, medan sista hopphindret stod något till vänster om tunneln. Inte helt lätt att beskriva i ord. Otto, som trots allt svarar på bakombyten (dock inte så bra som han borde, visade det sig tydligt när han skulle vara demohund i måndags), gick det att lösa detta med. Lazer däremot... Trots att jag sprang som en tokig så var jag efter redan vid muren, och han har INTE koll på bakombytena. Innan det tog stopp där, så var han 10 meter förbi det sista hindret, typ. Farten är det inget fel på!! I övrigt så kunde jag konstatera att när han börjar hålla ihop så bra på tävling, som han gjorde på träning, då blir vi farliga... Jag ska bara lära mig att hantera farten också!!

Ibland går det FÖR bra??

Så är det semesterns skälvande sista timmar... Helgen har vi tillbringat på Ystad BK där det varit agilitytävling. Igår var det small och medium, idag large. Vi drog dit med husvagn och allt i fredags kväll eftersom Lazer alltså skulle tävla igår och Otto idag.

Den lille svarte fladdrade runt som en fjäril på banan, det fina flytet vi hade i torsdags var inte alls med oss - men han har roligt! Tydligen såg det tillräckligt bra ut för att en tjej skulle komma fram och fråga om rasen, varifrån han kommer osv!!

Det var lite semesterbetonat att vara på tävling och bara ha ett lopp att bekymra sig om, eftersom jag bara kör hoppklasserna just nu (vi håller på och tränar om vippbrädan) med liten svart hund. Inga klubbkamrater med småhundar på plats heller, så vi tittade lite på tävlingar, åt lite lunch, tittade på tävlingar, slappade en stund vid husvagnen och tittade lite till...

Idag var det dags för Ottos debut i hoppklass II och det blev ingen "hit" precis. Någonstans gjorde jag en total tankevurpa när det gällde starten och tappade kontakten totalt med hunden innan slalom som var hinder nr 4. Och då började han - leta efter husse. Som han mycket väl visste var han fanns, vid målet.

I agilityklassen gick det bättre. Kontaktfälten satt (om än knappt på balansuppfarten) och jag lyckades hindra en felaktig tunnelingång, meeeen sen kom en kort rak tunnel som slutade i "intet", man skulle svänga helt om till vänster och ta däcket. Där blev det lite för bra. Otto, som normalt sett är lite "vidsvängd" vände på en femöring och tog - samma tunnel tillbaka. Surt... Men sånt som händer. Lite grann tror jag att jag tappade fokus när han trampade ner på sista brädan i långhoppet före den där tunneln = pinnen borta...

I hoppklass I blev det en liten seger för en av klubbkamraterna som tog sig i mål efter ett mindre lyckat agilitylopp. Detta hoppas jag var en jättekick för vederbörande, som verkligen behövde en liten "framgång". Det är ju lite så - först ska man ta sig i mål, sen vill man ha pinnarna... Ökad prestationsångest?!

Imorgon är det åter till vardagen och jobbet. Har väl ingen direkt ångest för det, men hade lätt kunnat vara ledig minst 2 veckor till...

På egen road-trip

I måndags började husse jobba igen, så jag och Lazer packade in oss i min bil och körde norrut till mina föräldrar i Sollentuna strax utanför Stockholm. Den lille svarte behöver lite "egen-tid" ibland och det här var ett bra tillfälle...

Främsta syftet med resan, förutom att träffa föräldrar + bror med familj, var att fortsätta det projekt jag påbörjade redan för 2 år sedan - rensa bland de saker jag har kvar i föräldrahemmet... Vissa prylar har aldrig flyttat därifrån, andra flyttade dit i samband med att jag flyttade hit ner till Skåne. Saker som jag inte har behövt på snart 9 år kan man ju onekligen undra om jag verkligen behöver? Tidigare har jag kastat gamla skolböcker och liknande, den här gången gick jag loss på "vanliga" böcker. Jag har VÄLDIGT svårt för att kasta böcker, men när det handlade om "ungdomsböcker" som jag ärvt efter pappas kusin - som alltså var lite "gammaldags" redan när jag läste dem - så kändes det inte som det fanns något alternativ. De var dessutom i vissa fall vällästa och med flera namn inskrivna så något "antikvärde" tror jag inte där fanns. 3 kassar till pappersåtervinningen och 2 till vanliga soptunnan (kassettband m.m.). Med hem kom en flyttkartong med "blandat" innehåll samt några pärmar med gamla papper, som jag nu kör i "tuggen".

På den stora plussidan låg att min brorsson den här gången tjatade om att få titta på hunden, när vi var där och hälsade på fick Lazer ligga kvar i bilen (kvällstid och skugga och öppen baklucka) - de har katt... Med tanke på att grabben förra sommaren var rädd för hundarna så var det ett steg framåt att han nu till o med vågade klappa!

Under 3 dagar har jag alltså tillbringat mellan 10 och 12 timmar i bilen, lagom kul. Ingen ljudbok hade jag heller, men jag insåg på vägen "upp" att jag fortfarande är rätt så sportnördig. Det är ju OS, så Radiosporten räddade min resa med fälttävlan, skeet och igår en mindre rolig handbollsmatch...

Här hemma fortsätter projektet "rensa". Det är inte SÅ mycket kvar nu men det gäller att inte tappa fart nu när jobbet börjar....

Semester? Nä det blir mest oavlönat jobb på hemmaplan...

Rubriken har jag snott från en av våra konsulter på jobbet, som uttalade sig ungefär så för några år sedan. Rent krasst är det ju så det är för många av oss som har hus och trädgård att ta hand om, på några fjuttiga sommarveckor ska man "hinna ikapp" med en faslig massa underhåll av olika slag som inte hunnits med under övriga året. Helst ska det vara lagom varmt och uppehåll så man kan måla fasad och staket, eller regna för att man behöver göra något inomhus...?

Sen vi kom hem från husvagnssemestern har projektet "rensa i röran" fortsatt. Faktiskt ÄR det inte så rörigt, men man tenderar ju att samla på sig. Det fanns en tid när jag hade kvar alla Hundsport och Brukshunden sedan jag blev medlem i SKK och SBK, men jag insåg i samband med flytten söderut att det liksom inte håller. Alltså - innevarande och föregående år finns i huset, resten rensas bort kontinuerligt. Husse har lite svårare att skiljas från sina jakttidningar men han börjar bli riktigt duktig han med. ;-)

I veckan råkade jag ju börja röja i en byrå också (när jag letade baddräkt) och raskt hamnade även en del kläder i svarta sopsäcken, enligt principen - har jag inte använt det på minst 2 år så... lär jag inte göra det igen!

Igår började vi dagen i spårskogen tillsammans med M och hennes wachtlar. Husse hängde med och passade på att kolla läget lite då det var en mark där han jagar ibland som vi hade möjlighet att låna för träning. Lazer gick riktigt fint i spåret, han har blivit mycket mer spårnoga och slår inte alls lika mycket på raksträckorna som han gjorde förut. En mognadsfråga kanske? Vinklarna preparerade jag med korv ("IPO-spår") den här gången och det gjorde susen, han fick ner tempot och började tänka... (Ibland springer de små benen fortare än signalerna går från nosen till hjärnan, verkar det som) Vi ska nog köra så ett par gånger till innan vi återigen försöker oss på att spåra utan "hjälper".

Alla inblandade hundar gick bra, när vi var färdiga körde jag och husse till Teba i Höör som hade jubileumsmässa (och husse hade ett presentkort att använda). Det blev lite smått o gott, bl.a. en egen bädd åt Lazer. Den enda av våra hundar som har en egen säng egentligen, är ju Hampus som "äger" Bia-bädden. De andra två sover på fällar/filtar eller i sängen... Vi ska se om vi kan få ner dem från sängen lite på detta vis?

På kvällskvisten hämtade vi upp L och körde till Kristianstad för att titta på finalerna i European Open i agility. Är det nu ett evenemang av den kalibern på så pass nära håll så får man ju passa på. En miss i beräkningen var dock att vi inte tog med egna stolar (L var smartare än oss) - läktaren var knökfull när vi kom. Sen drog det hela ut på tiden så pass så man blev tvungen att byta plan för att kunna ha belysning. Vid kvart i elva var det klart... 76 hundar i largefinalen, det tog ju liksom lite tid det. (I kvalen under dagen var det ca 370 starter i large!) Kul att se olika hundar och olika banor. Largebanan kändes det som att en viss sekvens blev väldigt utslagsgivande på, de förare som kunde köra sina hundar den absolut kortaste vägen var också de som hamnade i toppen.

Idag har jag tränat lite egna hundar och vis av vad som hände på träningen i torsdags la jag lite fokus på slalom detta pass. Otto fick också nöta kontaktfält, både nerfarter på balans och A samt uppfarter på balansen. Eftersom det sistnämnda stökade lite för ofta före "sommaruppehållet" så har jag klurat lite på det och bl.a. klickat när han har trampat "mitt på" kontaktfältet. Det verkar som det kanske har gjort lite nytta i a f för idag var det 100% rätt. Sen vet jag ju att det har med ansatsen att göra, hur många hinder och meter det är före så det får jag fortsätta laborera med.

Eftersom vädret plötsligt svängde (idag är det ca 20 grader och mulet, riktigt svalt mot hur det varit tidigare i veckan) så har jag idag grottat ner mig i diverse pappershögar och forsatt projektet "rensa i röran". Det är så välgörande att rensa och kasta när man är på rätt humör!! För dryga 10 år sen kallade min dåvarande chef mig för "avdelningen för ordning & reda", tyvärr har jag inte riktigt klarat ut detta när det gäller pappershanteringen här hemma på sistone men nu börjar jag få ordning på det. Sen hävdar jag att på jobbet, där går jag och hämtar en pärm, ett register, en mapp eller vad jag behöver. Oftast är det inte så enkelt här hemma, men nu har jag laddat med lite sånt så... det ska nog fixa sig!

Sommarvärme!

Så kom den då äntligen, den tropiska värmen... Närmare 30 grader i skuggan både igår och idag.

Viss bloggtorka har det varit här - som brukligt är när det är semestertider.

I år blev det en semester av det agilityfria slaget.
Första veckan var det, som B uttryckte det, arbetsläger hemma som gällde. Vi har återupprättat vårt vardagsrum (nu återstår bara inköp av ny braskamin samt att hänga upp tavlor på väggarna igen) och på köpet ägnat oss åt en hel del rensning. När vi påbörjade renoveringsprojektet så vräktes ju i stort sett bara allt ner i flyttkartonger, utan urskiljning. Nu är det som ska kastas kastat och det som ska sparas sparat. Ett par sorteringar till återstår men det är det lilla i sammanhanget.

Vi tuffade så småningom iväg med husvagnen och gjorde en liten roadtrip med vissa nostalgiinslag. T.ex. stannade vi på Ekuddens camping i Mariestad, där vi övernattade första gången vi drog iväg på längre utflykt med husvagn för 6 år sedan. Sen blev det en liten turné i Siljansbygden med Våmhus camping som bas. Vi har återsett Tomteland och dalahästtillverkningen i Nusnäs, och Siljansfors skogsmuseum (där hade vi även med svärföräldrarna som stannade till ett par nätter - de har husbil och flänger runt mycket mer än vi gör). I år lyckades vi också ÄNTLIGEN ta oss till Orsa Björnpark. Där får ju inte hundarna följa med in och vid våra tidigare dala-besök har vädret varit lite för bra för att man ska vilja lämna dem i bilen, även med öppen baklucka, några längre stunder. I år lyckades vi pricka in en dag då det var jämnmulet, och annars hade faktiskt björnparken fixat hunddagis... Ingen dum idé alls. Det borde fler turistställen ta efter!

Efter några dagar i Dalarna körde vi söderut, genom Värmland och Dalsland för att landa i Uddevalla. Där övernattade vi egentligen mest för att få tillfälle att se lite västkust - vi körde ut på Smögen och promenerade med hundarna på klipporna och bryggan, och åt en rejäl räkmacka. Vilken räkmacka säger jag bara... DET var grejer det!

Ett sista stopp på vägen hem, söder om Borås/Ulricehamn... En dryg vecka ute är ganska lagom.

Väl hemma har vi fortsatt på temat rensa-kasta, om än i lite mer lugnt tempo. Man samlar på sig en del och det behövs lite röjningar ibland. Till exempel kan man fråga sig varför man (läs jag) har kvar ett 10-tal ytterkrukor som är mer eller mindre spruckna... I synnerhet som man (läs jag) äger säkert lika många till. Och fönstren faktiskt är ganska fulla med krukväxter?!

Igår när sommarvärmen slog till på allvar fick jag tillfälle att rensa bland mina kläder, lite halvt ofrivilligt. Jag började nämligen leta badkläder. Den som känner mig vet att jag är en badkruka av rang (mitt förflutna idrottsutövande som kanotist, gick ju liksom ut på att man skulle vara OVANPÅ vattnet, även om jag i början av karriären tog ett STORT antal ofrivilliga dopp). När jag alltså börjar fundera på att åka och bada - då är det varmt! Nu stoppades den idén av att jag, uppenbarligen, rensat ut badkläderna någon gång under de senaste åren... När jag började tänka efter insåg jag att det nog var så att a) bikinin var för liten (jag har de facto lagt på mig några kilo de senaste åren) och b) baddräktens resårer var slut.

Idag har jag således varit och shoppat, när alla normalt funtade var på stranden. Hann med Fot-&SkoSpecialisten (nya inlägg till mina skor samt stretchprogram för att försöka komma åt min inflammerade "plantar fascia" under hälten), Biltema (tältpinnar o gummiklubba), Stadium på Väla (baddräkt), Ikea (diverse "bra och ha" men BARA sånt som stod på listan!) samt avslutningsvis CityGross (lite "stapelvaror").

Sedan hemkomsten har det blivit lite hundträning också. Lazer har fått sig ett spår och jag fick mig en del tankeställare. Bl.a. att jag ska fokusera på vad hunden håller på med och ge f-n i snitslarna. Har jag ingen med mig som kan ta dem på vägen, så får jag helt enkelt gå och hämta in dem senare.

Igår var jag med och tittade när träningskamrat L vallade med sin unga BC. Jag kan ju inte ett skvatt om vallning, men precis som när det gäller jakten så ÄR det häftigt när hundarna får göra det de är "till för".

Och ikväll - håller jag kurs...

Övning ger färdighet...

Idag har vi varit i skogen och spårat. Dagens övning försökte vi fokusera på vinklarna, och vi provade med att lägga korv i just vinklarna - SAMT snitsla. Jag gick spåret själv för att ha bättre koll på var det gick. Trodde jag...

Den lille svarte tuffade på bra och i spårkärnan fram till första vinkeln där strategin med korv-vinkeln visade sig fungera utmärkt. På nästa raksträcka så var det matte som var "lost" - snitseln vid vinkeln hade nämligen hamnat på "baksidan" av ett träd. Mental notering - se till att snitslarna syns... Det hela gick i alla fall kalasbra och extra häftigt var att se den sekvens där han faktiskt gick 1-1,5 meter vid sidan av där jag gått, plötsligt "kom på sig" och växlade 1-1,5 meter i sidled! Härligt med en hund som tidigare varit så "fladdrig" i spåret när han börjar bli riktigt spårnoga.

Det finns ytterligare ett område där mångårig erfarenhet klart ger färdighet. Flugjakt... Vi bor som bekant på landet och närmaste granne åt ena hållet är en hästhage. Alltså har vi en del flugor inne. Detta är dock INGENTING mot vad vi hade i morföräldrarnas hus där det var en kohage som var närmaste granne, eller på gården där jag var dagbarn som liten. Flugsmällan lärde jag mig hantera redan i unga år och uppenbarligen sitter takterna i...

Ikväll har vi grillat - och ätit utomhus för första gången den här säsongen. Grillat har vi gjort tidigare, men då har maten intagits inomhus.

ÄNTLIGEN!

Efter en kämpig dag på jobbet igår (under förmiddagen misströstade jag kraftigt om huruvida jag skulle kunna gå hem idag och INTE behöva komma tillbaka på måndag, på eftermiddagen kravlade sig dock MITT hopp upp ur det svarta hålet - fast min kollegas var kvar där ett tag till...) så kunde jag idag slutföra planerade arbetsuppgifter, städa skrivbordet, stänga av telefonen och lägga frånvaromeddelande i mailen.

Nu väntar 4 veckor av... ja, inte "ingenting" i alla fall. Men åtminstone "helt andra saker än jobb". Det är nog ganska länge sedan vi var så här oplanerade när det gäller semesterveckorna, det är inga inplanerade hundtävlingar av något slag eller bokade campingplatser eller... Vi tar dagarna som de kommer och övar oss i att vara lite spontana?! Det finns en del att pyssla med på hemmaplan och sen får vi väl se. Träna lite hund ska jag i alla fall göra, basta.

Träning ger färdighet, var det visst...

Vi har ramlat in i juli, jag är inne på upploppet före semester och det är lite "oavbruten panik" på jobbet - så då snor jag åt mig ett par minuter och uppdaterar bloggen?

I torsdags för en vecka sen så dömde jag lydnad på klubbens månadstävling. Det var 4 ekipage av lite varierad kvalitet och återigen påminns jag om hur svårt det är att döma...

I fredags fick jag (eller ja, fick och fick??) ta mig en resa till Stockholm å tjänstens vägnar. Eller Stockholm och Stockholm. Arlanda för vidare transport till konsulterna i Sollentuna. Själva huvudstaden såg jag inte något av den här gången. Eftersom upplägget när den här resan kom på tal var "vi tänkte att du skulle få hälsa på dina föräldrar - och passa på och besöka C på kontoret när du ändå är i samma kommun" så var det ju bara att haka på. Givetvis blev verkligheten den omvända - arbetet först, och lite snabbt umgänge med föräldrarna (läs middag på vedugnspizzeria - det har vi för få av i mina nuvarande hemtrakter - och skjuts till Arlanda) sen.

I lördags gjorde vi ett besök i skogen där B jagar och passade på att lägga ett litet spår till den lilla svarta hunden. Tänkte väl att jag ska starta appell igen under hösten så nu måste här spåras... Det gick riktigt bra, men pinnarna som matte slarvat bort på vägen glömde han bort. Leksakerna däremot, dom hittade han.

På kvällen hade vi grillafton på klubben, var o en tog med mat o dryck, klubben stod för grillen o grillkolen. Och sen spelades det lite kubb, jätte-plockepinn m.m.

På söndagen fortsatte min nyfunna (?) träningsiver avseende spår. Tog med mig ett par av träningskompisarna ut i skogen och den lille svarte fick nu sitt första icke-förarspår. Det gick som på räls - så länge det var rakt fram. I vinklarna började han snurra lite (vilket jag inte såg något av dagen innan) och misstanken att vi behöver bygga värde i apportpinnarna bekräftades. Fram till slutet kom vi i alla fall.

Den här veckan är det som sagt fullt upp på jobbet, samtidigt som vi (jag) håller på med provning av kläder på klubben var och varannan kväll (när storleksproverna ÄNTLIGEN kom så gäller det att få fart på provandet så vi kan beställa, det tar ett antal veckor att få plaggen uppsydda, tryckta och broderade). När man (jag) ändå är där så kan man (jag) ju lika gärna träna lite. I måndags fokuserade jag på framförbyten med Lazer och A-nerfarter med Otto (även om det blev lite annat också). Detta gav tydligen effekt, åtminstone FBna med den lille svarte, för i tisdags när vi körde bana med träningsgruppen så klarade han att hålla sig på banan NÄSTAN hela vägen (på ett ställe klantade jag till det, men det löste vi med en liten belöning och sen körde vi på) utan att "tröttna". Det finns hopp, helt klart. Med Otto försöker jag börja utmana lite mer, han "kan" ju mer än vad Lazer kan, t.ex. om det är en startraka på 2 hinder och sen en sväng, så ska han faktiskt kunna hitta linjen mellan de 2 hindren själv och jag ska kunna placera mig strategiskt vid det tredje. Och det funkade! Sen blev det hawaii-handling på ett annat ställe i banan men gör om och gör rätt så blev det bättre. :-)

Igår var det möte i HU-distriket. Ett bra möte, med bra idéer och diskussioner. Tack för det, gänget!

1 dag och typ 4 timmar kvar till semestern. Ända in i kaklet nu!!

Lite träning och resultat

Ersättningsbuss till och från jobbet är ingen hit, som jag nog kanske har nämnt tidigare. Restiden ökar med 20 min på sträckan Klippan-Hässleholm, från 30 min med tåget till 50 min med buss. Lagom kul. Inte.

Ikväll var det träningsgruppsdags - vi var en väldigt liten tapper skara då det bara var jag, L och E. Med Lazer fick jag mig en del tankeställare inte minst vad gäller "belöningszonen", här har vi lite att jobba med även utanför banan helt klart! Med Otto körde jag rena handlingsövningar utan bommar. Här tvistar ju de lärde lite, om det är bra att lära hunden att springa mellan hinderstöd utan att det är någon bom på plats eller inte. Av olika skäl ville jag inte belasta honom med hoppande idag utan valde att köra "markarbete" som man nog skulle kallat det i hästvärlden. Lite slalom fick det bli också. Fördelen med att bara köra med hinderstöd var att vi fick till väldigt, väldigt snäva svängar. Kanske ett sätt att jobba med hans svängbarhet? Får klura lite på det där.

Ikväll har även resultaten från tävlingen i söndags kommit upp på nätet. I Ottos sista lopp i hoppklass 1 skrapade vi uppenbarligen ihop 17,37 fel. Eftersom han faktiskt HAR fyra pinnar (och det räcker med 3 för att bli uppflyttad) så har jag nu bestämt mig att nästa start i hoppklass, efter "sommarlovet" som vi ska ha nu, ska ske i klass 2. Så, nu var det sagt. Jisses... det trodde jag ju inte för drygt ett år sedan när målet fortfarande var på nivån "komma runt utan disk".

Håller på och snickrar lite på en plan för åtminstone den närmaste veckans träning. Eller ja, jag HAR en plan. Sen får vi se hur den håller. Imorgon ska vi ägna oss åt övningar på hemmaplan och då blir det "markarbete" och däribland lite skruvande med targets och klicker. Tjohej.

Diskningar och läsning

Midsommar firade vi för andra året på raken i husvagnen på Tobisviks camping i utkanten av Simrishamn. Som av en händelse arrangerade Simrishamns BK agilitytävling på ”annandag midsommar” även i år.

Jag startade båda hundarna men resultat blev det inga. Lazer gick i tvärstrejk i agilityklassen och la sig före första hindret. Där tror jag problemet var att husse hade lite ”otur när han tänkte” och gick rakt emot oss före start när jag bad honom att inte sitta precis utmed startsträckan. När han således stod BAKOM starten så blev det nog lite konflikt i den lilla cockerhjärnan – följa med matte framåt eller springa till husse bakåt, äh, jag lägger mig ner här…

Otto flippade ur totalt, där försökte vi med taktiken att han inte skulle ha koll på var husse var alls och det funkade inte. Dessutom gjorde jag en ovanligt lång uppvärmning av lite olika skäl och det var kanske heller inte så lyckat. Direkt i starten satte wachtelskrället upp näsan i luften, rev andra hindret, drog ett varv runt domaren och sen ut för att leta husse i publiken. Typ…

I hoppklassen fick jag med mig Lazer bra i starten, sen gick det lite för fort och blev strul med ingången i slalom så då lekte han plattfisk en kort stund men jag fick igång honom igen och in i slalom, genom en tunnel o över ett hopphinder, sen sprang han förbi ett långhopp, hoppade 2 hopphinder och sprang igenom en tunnel innan han tyckte att – nä, nu är det nog, nu lägger jag mig igen. Har nog varit lite dålig på att träna längre kombinationer… För han väntade sig helt klart en belöning där, det syntes! Sen tog vi ett par hopphinder o sprang ut. Men han hade kul på banan i alla fall – och det är viktigast just nu. Husse var nu tryggt parkerad i tältet med våra klubbkamrater.

Otto fick, precis när jag gick in för att starta, spaning på nån som lekte med en kul pipleksak vid sidan av banan (lät det som). Lyckades styra upp det och få till en bra start men sen drog han förbi mig och på väg av banan, fick in honom igen och in i slalom, efter tunneln därefter så tog han en sväng förbi en hindervakt och sen var vi bra på banan. Lite oklart för mig om vi diskade oss pga de där utflykterna eller om vi faktiskt fick resultat (och arrangören har tydligen datorstrul för resultaten är fortfarande inte ute på nätet). I den här klassen parkerade vi husse vid målet och det verkar vara bättre att Otto VET var han har husse i de här lägena. Att lämna husse hemma jämt är liksom inte ett alternativ eftersom det ibland är rätt praktiskt att kombinera semester och tävling. Kanske lite mer närvaro av husse när vi tränar? ;-)

Eftersom vädret lämnade en del övrigt att önska så fick jag tillfälle att läsa en av böckerna som legat i högen för semesterläsning ända sen förra sommaren… Arne Dahls Viskleken. Här återser vi delar av A-gruppen (som ju lades ner efter 10 böcker), i en ny Europol-enhet. Flera olika fall knyts – naturligtvis – ihop till en internationell härva av rejäla mått. Paul Hjelm, Kerstin Holm, Arto Söderstedt, Jorge Chavez och Sara Svenhagen är på topp – så klart. Dags att köpa nästa del, Hela havet stormar, till årets huvudsemester?!

Kurs, kurs, träning, planering

I måndags var det slut på sommarlovet, dvs det var dags att dra igång en kurs igen. :-) Det var ju så få från höstens nybörjarkurs som ville/kunde fortsätta under våren så vi insåg att det inte skulle vara lönt att köra en fortsättningskurs, utan valde att "vänta in" den grupp jag har haft under våren så att vi skulle få ihop en lite större fortsättningsgrupp. Den började jag och L med i måndags, alltså. Fast först hade vi en "prova-på"-timme med 6 nyfikna. De fick prova att springa lite tunnel, hoppa ett lågt hinder och gå in rätt i slalom.

Första gången på fortsättningskurs blir ju lite "kunskapskontroll" och det ÄR lite spretigt i den här gruppen men det finns klar potential.

I tisdags var det så dags att GÅ kurs själv. Redan för ett par år sedan insåg jag ju att jag gör det alldeles för sällan, går kurs själv alltså. Man behöver lite påfyllnad/sparkar i rumpan!! Sedan jag provade på Greg Derrett-handling för drygt 1½ år sedan har jag lite smått letat efter någon som skulle kunna tänkas lära mig mer om det på våra breddgrader och nu under vintern/våren visade det sig äntligen att Petra Nilsson (som jag känner från HU-sammanhang) börjat hålla egna kurser. Sagt och gjort, vi bjöd in henne till klubben (se inlägg i maj nån gång) och nu var det dags igen. Vi presenterades för en bana som verkligen inte var någon sinekur - byten, springa, "hämta in-skicka"... För egen del bekräftades att a) jag är lite för sen ganska ofta vilket gör att jag får springa ännu mer, b) jag helt uppenbart har problem när man är i snarlika sekvenser på banan (glömde bort mig IGEN, andra gången på 2 veckor?!), c) Otto kan mer än jag tror. Jag TROR att flera av mina träningskamrater fick lite tankeställare kring det här med att om jag själv springer fortare så springer oftast hunden fortare också! Och inte minst får man en påminnelse om hur mycket det finns att träna på.

Igår blev det en tur till klubben för lite träning av liten svart (slalom med ingång från annat hinder, vippen, muren - kom på i helgen som gick att han nog inte har provat den - och lite mer slalom efter hopphinder) och kursplanering med L.

Idag har jag tagit semester, väldigt välbehövligt då jag ligger efter med smått och stort här hemma...

10 fel, disk, 10 fel, disk, disk, disk, disk, disk....

Det svänger snabbt i hundsportsbranschen… Medan landets främsta agilityekipage och -lag (och för den delen lydnadsekipage också) gjorde upp om SM-medaljer i Borlänge så rullade klass 1-tävlingarna på ”som vanligt” i södra Sverige. I lördags var det Halmstad (som till o med rubricerade sin tävling med att ”vi som inte är på SM måste också få tävla – kanske för att ta oss dit” – eller något liknande i alla fall). När det var dags att anmäla dit så slog jag till och anmälde inte bara Otto, utan även Lazer. Under veckorna som har gått så har jag ångrat det tilltaget flera gånger, då både det ena och det andra har strulat… Saker som han fixade plättlätt förra sommaren är plötsligt som bortblåsta?! I helgen var även framgången från förra lördagen som bortblåst med Otto...

Startordningen på lördagens tävling var i alla fall att de började med agilityklass 1 Large, jag gick in och körde med Otto och vi jagar ju pinnar i agilityklass… Pinnar får man INTE om man hoppar från kontaktfälten. Den här gången var det dock inte A-hindrets nerfart som var problemet utan nu var det balansbommen. Är det inte det ena… Sen missade vi ingången till slalomet också, så totalt blev det 10 fel. Och man missar ju lite tid på att ta om ett vägrat hinder, så att konstatera att tiden hade räckt till en 5:e plats bland de nollade bevisade ju återigen att snabb, det är han. Ja, det fanns ju 5- och 10-felare som var snabbare än oss (men de tror jag knappast hade vägringar utan det handlade nog om kontaktfält och rivningar). Jaja, det är bara att kämpa på.

Med Lazer bestämde jag mig för att gå in och köra 4 hinder och sedan springa ut och belöna. Vi är inte riktigt klara med klätterhindren (det har varit lite bakslag där den senaste månaden) men eftersom vi var anmälda och de första hindren var däck-hopp-böjd tunnel-hopp så såg jag en bra möjlighet att miljöträna lite. Det ÄR trots allt skillnad på att springa en klubbtävling med kanske 10 åskådare och en officiell tävling med speaker, fullt med folk, hundar och tält runt banan osv. Detta bekom inte liten svart ett dugg utan han var snabb som en iller på de där första 3 hindren, sen sprang han förbi 4an men det struntade jag i och vi fick ett bra träningstillfälle.

I hoppklassen så var det gasa-chansa som gällde med Otto. Eftersom vi har pinnarna klara där så kan jag lika gärna passa på att testa gränserna på tävling och det ledde till lite strul i slalom så vi fick ta om det – och sen var det en riktigt spring-sträcka där jag var så långt före honom när han kom ut ur en böjd tunnel så att han antagligen missade att det stod ett hopphinder på vägen… Kraschade ganska rejält. Men det bekommer inte en wachtel, så vi körde på och satte resten av banan bra.

Med Lazer så var tanken att köra ”så långt som möjligt”. Det blev inte så långt. Han sprang förbi slalomingången och när vi då tog om det så började nog nerförsbacken lite… Han är väldigt, väldigt känslig för min sinnesstämning på banan, helt klart! Och ”körde fast” i platten sen, då var liksom energin slut i den lilla hunden. Efter att tävlingen var avslutad passade vi på att gå in och köra platten och slalomet medan de stod kvar på banan, och det gick bra. Så det hänger inte kvar i alla fall, när han blir osäker.

Igår var det en heldag i Höganäs. De här tävlingarna när det bara körs på en bana har sin charm för man hinner titta på klubbkamraterna men det tar ju tid…

Först ut var Lazer, samma koncept som igår – 4 hinder och ut. Här sprang han dock förbi nr 2 och satsade mot A-hindret (som inte alls var nr 3), var till o med uppe på det med en tass. Kul, eftersom han är lite skeptisk mot det hindret fortfarande. Men han gillar sina kontaktfält!

Med Otto klantade jag till det i starten och placerade mig dumt, så han sprang förbi hinder nr 4. Vägran 1. Kontaktfälten på balansen funkade. Sen placerade jag mig uppenbarligen dumt igen – vägran nr 2. Kontaktfälten på A och vipp/gunga funkade. Missade ingången till slalom = vägran nr 3 och disk.

I hoppklassen återigen en tanke att ”köra så långt som möjligt” med Lazer. Det gick milt sagt ”så där” – han sprang förbi 2 hopphinder på en relativt rak sträcka?? Nåja, vi hade roligt och han har som sagt fått öva på tävlingsmiljön!

För Ottos del var det återigen ett gasa/chansa-lopp. En riktigt fin slalomingång och sen kom en sekvens där planen var att dra honom mellan 2 hinder (som skulle tas från samma håll), men… jag var lite för långsam och lyckades istället dra honom över det andra hindret från fel håll. Disk igen.

Marginalerna är små i den här branschen, ena veckan nästbäst i klassen, andra veckan lååångt ifrån. J

För Lazers del så konstaterar jag det jag redan visste, vi har en del träning kvar att göra. Men nu vet jag att han i alla fall inte packar ihop och gräver ner sig pga omgivningen. Vi hade en period i vintras när vi trodde att han hade lite scenskräck för så fort det stod någon och tittade på när vi tränade så gick han i strejk.

Nu är båda hundarna anmälda till ytterligare en tävling före semestern. Sen ska vi träna och ladda om för ”hösten”…

Böcker

Jag har läst en del den senaste tiden, som jag nog inte har nämnt här.
Först ut var ytterligare en del i serien om Damernas detektivbyrå - Den gode maken på Zebra Drive. Jag är, som jag nämnt tidigare, lite kluven till de böckerna men drivs av nyfikenheten kring "hur det ska gå" för huvudpersonerna. Det tuffar på i samma lite makliga tempo som tidigare, det händer lite stort och smått på detektivbyrån/bilverkstaden och våra huvudpersoners liv går vidare.

Sen gav jag mig på Ann Rosmans "Själakistan". Den första boken av Rosman låg med i den kasse jag fick av Lazers "mormor" häromåret och jag har haft uppföljaren på listan "att läsa" ganska länge. Här har vi en historia som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Vi läsare presenteras med bakgrunden parallellt med nutiden och man förstår ju att någonstans står något inte rätt till - vilket ju förvisso är helt uppenbart redan i första kapitlet där en halshuggen kvinna hittas av en skolklass... ;-) Rosman är klart läsvärd för oss deckarfantaster! Sen funderar jag lite ibland på vad det är som gör att så många kvinnliga "deckarhjältinnor" ska ha så tilltrasslade privatliv... Eller vad jag ska kalla det? Rosmans "hjältinna" Karin gjorde sig förvisso av med sin sambo i förra boken, men han dyker så klart upp här. (jämför Maria Werns make i Anna Janssons böcker)

I samma kasse låg även en bok av Jonas Moström, så jag har länge tänkt att jag borde läsa hans tidigare böcker. Nu fick jag tag i den första, Dödens pendel, på biblioteket. Här är det en manlig duo som driver handlingen, kriminalkommissarie Johan Axberg och överläkaren Erik Jensen. Märkliga dödsfall inträffar och vännerna Axberg och Jensen inser att de studerar samma sak ur olika perspektiv. Även här har vi huvudpersoner med något krångliga privatliv. Jensen är familjefar som drömmer om en karriär. Axberg har ett märkligt förhållande till "kvinnan i hans liv"... ÄR det verkligen så många män som man kan tro när man läser böcker, som har sådan "commitment anxiety" som det nog skulle heta på engelska, jag kan faktiskt inte komma på något riktigt bra svenskt ord...?

Snabba kast och olika intressen

Igår var det agilitytävling på SBK Malmö. Först ut var agilityklassen och den kan vi ju egentligen helst glömma. Det blev 5 fel på både upp- och nerfart på balansen dvs 10 fel redan efter 3e hindret. Jag har konstaterat att uppfarterna handlar väldigt mycket om att Otto måste komma "rätt" i ansatsen och börjar så smått fundera på om det i fall som detta, när hindret är tidigt i banan, också har att göra med (högst troligt) var/hur jag är placerad. Detta tål att analyseras. Tyvärr är filmen från gårdagens lopp lite skakig då kameraoperatören inte var riktigt kompis med kameran... Efter ytterligare några hinder, runt 9-10 så var Otto MYCKET duktig och sprang precis dit jag pekade. Problemet var bara att jag pekade på fel hinder, för jag hade glömt banan!!! Resten gick bra, framför allt satte vi nerfarten på Aet som varit "skakigt" länge nu.

I hopploppet, där vi ju egentligen är uppklassade men där jag väljer att tävla kvar i ettan ett tag till, var det bara en sak som gällde. "Vinna eller försvinna"... Gasade alltså järnet och jag tror faktiskt att detta är Ottos bästa tävlingslopp någonsin. I synnerhet när jag tittar på filmen efteråt så ser det så ut. De svängar som jag under loppet upplevde som vida, är inte alls lika vida när jag ser dem på film?! Det var ett riktigt bra lopp och efter målgång så klubbkamraterna ungefär att "det där räckte nog till ledning". Jo, det gjorde det nog. Ett par hundar... sen kom det en riktigt vass BC som fick en tid som var ca 6 sekunder snabbare. Men det var den definitivt värd och den föraren är miljoner gånger mer rutinerad än vad jag är så jag är inte det minsta förvånad. När klassen var slut visade det sig att min o Ottos insats i alla fall räckte till en andraplats! Inte illa pinkat...

Idag hade jag planerat in helt andra saker än hunderi. Nämligen ett besök i Sofiero Slottspark med svärmor för att titta på rhododenronblomningen. Och ja, den är verkligen fantastisk! Jag passade på att provköra nya kameran men bilder gör faktiskt inte färgprakten rättvisa... Ibland behövs det lite annat än hund, som omväxling. Och trädgård och blommor är ju ett annat intresse jag har, även om det just nu går lite på sparlåga.

Och den ljusnande framtid...

Så här i studenttider är det inte utan att jag blir lite nostalgisk och tänker tillbaka... Vad lite man (läs jag) visste om hur livet skulle utveckla sig. Hur vissa val man (läs jag) gjort i livet kanske inte alltid var de smartaste (så här med facit i hand är det ju alltid lätt att veta vad/hur man - läs jag - borde gjort). En sak som jag dock inte ångrar ett smack, just för att det valet kändes helt rätt just då, är det faktum att jag inte gick på studentbalen. Den tyngsta orsaken var att den sammanföll med en uttagningstävling till landslaget, men jag vet också att det fanns en del luddigare skäl som jag nog varken då eller senare har kunnat sätta ord på.

Jag gick ut gymnasiet mitt i en lågkonjunktur. Bara något år tidigare hade platsannonserna i dagstidningarna fyllt en hel bilaga på helgerna, jag (och mina klasskamrater) kom ut i... någonting. För min egen del löste det sig ju med jobb, många av mina klasskamrater läste vidare och "blev nåt". Själv funderar jag emellanåt fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor... Det jag jobbar med idag fanns i alla fall inte med in nån lista hos syo-konsulenten när jag skulle välja linje på gymnasiet (och det jobbet finns inte i de listorna idag heller), så mycket kan jag säga. Och att jag skulle jobba med något som hade med tekniska prylar att göra, fanns definitivt inte i min världsbild. Så lite man vet...

Att jag skulle slå mig till ro i skånsk mylla var inte heller något som fanns med i planeringen när jag stod utanför gymnasieskolan jag just gått ut från för - ehrm, många år sedan...

Jag tror jag har nämnt det förut, men jag vet att det finns några tydliga "brytpunkter" i mitt liv. Medvetna eller medvetna val, eller händelser, som har haft avgörande betydelse för hur fortsättningen blivit. Och på något sätt så har det ju - i alla fall så här långt - blivit rätt bra om jag får säga det själv. Visst har det hänt en del mindre bra saker på vägen, men det har jag förhoppningsvis lärt mig saker av.

Den senaste veckan har det också hänt en del saker som antagligen har bidragit till mitt filosofiska sinnelag just nu. Några detaljer tänker jag inte gå in på här och nu.

Imorgon är det tävlingsdags igen (efter en tävlingsfri helg alldeles nyss). Och snart är det semester...

Pustar ut...

... kan man säga att jag gör nu. Landat i soffan efter en milt sagt hektisk period. I onsdags var jag på klubben för 7e dagen på raken... DET var nog nytt personligt rekord. Tror jag?

Nåja, i lördags hade vi ju agilitytävling och eftersom vi i år tänkte till och satte M som tävlingsledare så kunde jag tävla (om husse är TL så får jag ju inte det). Jag är egentligen tveksam i vilket fall som helst, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Startade bland de första i agilityklassen, som gick först på morgonen. Den gick riktigt bra, men så var det dom där kontaktfälten på Aets nerfart... 5 retliga fel med en tid som felfritt hade räckt till andraplats i klassen. Jaja, bara att fortsätta nöta!

Kastade mig på ett funktionärsuppdrag i 2 klasser och DET var inte någon lysande uppladdning. Att gå direkt från funktionärande till att banvandra och hämta hunden, blev inte riktigt lyckat. Läs: loppet flippade ur redan efter 2 hinder... Vi bröt, kan man lugnt säga.

Tävlingen som helhet flöt på fint, en lite onödig regnskur kom det mitt i lunchpausen. Liiite mör var man på kvällen...

I söndags var det lydnadstävling och jag hade sekretariatet. Även den tävlingen funkade bra och eftersom det inte var så många startande var vi färdiga vid lunchtid.

Måndagkväll = hålla kurs.

I tisdags och onsdags blev det äntligen fokus på egen träning. Lazers beteenden gör mig mer o mer förvirrad. Ena stunden springer han som en stjärna och nästa går han i strejk.

Igår var det after work på jobbet så jag fick tillfälle att göra något helt annat än att hålla på med hund...