Oj, tiden har rusat iväg här ser jag!
Sedan förra inlägget har vi:
Varit i Halmstad och tävlat agility (den 24 maj). I första loppet (hoppklass) blev det tvärstopp redan i starten. Jag lyckades dock få fart på den lille svarte och efter 3 hinder kom bollen farande. Noterade dock att jag fick en känsla av att "något hände" när jag knäppte loss halsbandet - eftersom jag vid det här laget börjat gripa efter halmstrån så gick jag till bilen och hämtade ett retrieverkoppel inför andra starten dvs agilityklassen. Dessutom såg jag till att hålla mig lite vid sidan av inför starten i det loppet. Och hej vad det gick! Får man vara så nöjd med ett lopp där vi inte bara blev diskade utan där det även var fusk på kontaktfälten... Ja, det får man konstaterade jag. Det viktiga nu var att få fart på den lille svarte på banan!
På söndagen den 25/5 hade vi lydnadstävling på klubben där jag var tävlingssekreterare.
Onsdagen den 28/5 fick jag ytterligare en pusselbit (kanske) när det gäller Lazers beteende. Han fick vara "demohund" på nybörjarkursen och när han upptäckte att alla tittade på honom kom ett litet morr?! Han HAR kanske lite scenskräck, som jag börjat misstänka?
Långhelgen vid Kristi Himmelsfärd drog vi upp till Sörmland med husvagn och hundar samt ett par kompisar i hyrd husbil. På programmet stod framför allt jaktmässan på Tullgarns slott, så vi inkvarterade oss på campingen vid Trosa Havsbad.
Tyvärr regnade det till och från hela fredagen när vi var på mässan - fördelen med det var att problemet med hundarna inte var så stort. Det går ju att ta med dem in på såna här utomhusmässor men det är rätt bökigt, om man är 4 personer på 6 hundar... På lördagen körde våra kompisar hem och vi ägnade oss mest åt att slappa. Det fanns en fin promenadslinga vid campingen som vi traskade runt några gånger per dag. På söndagen packade vi själva ihop och rullade hemåt. Tyvärr fastnade vi i köerna efter en trafikolycka vid Markaryd så hemkomsten blev väl ett par timmar försenad, men med tanke på hur det gick i den olyckan så konstaterar jag ändå att det inte gjorde så mycket - vi lever i alla fall! Man får sig en och annan tankeställare...
Förra veckan rasslade förbi med jobb, kurs m.m. och i fredags var det dags att köra till Växjö och tävla. Otto är ju fortfarande "sjukskriven" eftersom det är lång karenstid på det smärstillande han fick i samband med skadan, och det har varit rätt skönt att kunna fokusera på bara en hund faktiskt.
Växjö hade dubblerade klasser och det kändes som en kul idé att köra ända dit (det tar ändå ca 1.45) när vi anmälde. Mindre kul var det när väckarklockan ringde redan kl. 5... Det kunde dock varit värre, det tidigaste jag stigit upp för en hundtävling var nog när jag bodde på södra sidan Stockholm och skulle tävla spår i Skutskär. Ca 2 timmars körning och det var samling kl. 7, avfärd hemifrån ca 04.30 alltså den gången (det var värt det för vi kom hem med en uppflyttning i bagaget).
Dagen började för min och Lazers del med hoppklass, där jag nog slarvade lite i slalom så han gick ur på slutet. Vi fick 5 fel och ta om och det kostar tid, så det blev lite tidsfel också. Men - vi kom i mål och jag var - även den här gången - löjligt nöjd för ett lopp, den här gången med fel!
Agilityklassen gick sämre, där blev det strul i slalom som sänkte humöret, lite osäkerhet på vippen och tvärstopp på balansen. Jag trodde först att det kunde bero på underlaget (granulat, ni vet sånt där "löparbaneunderlag") men har sen sett några diskussioner på Facebook om att det är många hundar som får problem med balansbommar där inte stegpinnarna syns tydligt. De finns där, men de syns inte... och då får hunden svårt att avgöra om det är vippen eller balansen den är på väg upp på! Intressant, och kan förklara en del! Efter balansen tyckte Lazer att vi var färdiga med det loppet, det tyckte inte jag och fick till slut in honom i en tunnel innan vi gick av banan.
Sista klassen för vår del var andra hoppklassen, jag valde redan vid anmälan bort agilityklassen eftersom han fortfarande är lite osäker på vippen. Och vilket lopp vi fick till! Lite sakta kändes det som att det gick men tiden räckte till en andraplats och pinne! Nackdelen med detta var att vi blev tvungna att stanna till prisutdelningen och därmed var vi inte hemma igen förrän vid 20-tiden, men vad gjorde väl det.
Lördagen ägnade vi åt diverse "meck" på hemmaplan och på söndagen drog vi till skogs och la spår. Jag satte en plan jag funderat på ett tag i verket och lät husse såga itu några spårapporter, så att de är hälften så stora. Det var lite svårt sa Lazer, men som han letade efter den sista av de utlagda!! Härligt att se, och han gav sig inte heller (det har hänt några gånger tidigare).
En bra helg på det hela taget!
Visar inlägg med etikett utflykt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utflykt. Visa alla inlägg
tisdag, juni 10, 2014
måndag, augusti 19, 2013
Tiden rusar iväg!
Oh my God... Ett klassiskt citat i resterna av den ursprungliga projektgruppen på jobbet. Enligt uppgift (jag var inte med vid tillfället i fråga) yttrat av en "ombordkonduktör" på en klassisk dubbeldäckare i London, när en i gänget i princip slängde sig ombord på bussen i farten (efter att de andra faktiskt hunnit ombord vid hållplats) med en korv i näven.
Nåja, ungefär så kände jag i förra veckan när jag insåg att halva augusti gått. Och nu lite till. Oh, my God... Innan man vet ordet av så är hösten här, och julen och ett nytt år. Återigen citerar jag en gammal Niklas Strömstedt-låt: När jag var liten, var sommaren lång...
Nåja, vad har jag gjort de senaste 2 veckorna?
Tja, den 3 augusti var vi i Höör och tittade på Tollingjaktprov under Tollarspecialen. En annorlunda jaktform som varken B eller jag kunde något om innan. Skulle vara kul att se det under praktisk jakt!
Inget besök i Höör utan en tur in på Teba... Därifrån kom vi med lite nya koppel, godis, tugg och fiskolja. Otto har lite tendenser att ligga och tugga tass, fiskolja ska ju vara bra mot klåda. Vi testar!
Söndagen den 4 augusti gjorde jag ett nedslag som tävlande på den HU-klubb där jag tidigare var aktiv (är faktiskt inte ens medlem där längre, utan mitt HU-medlemskap finns på annat håll, eftersom jag sitter i distriktsstyrelsen måste jag ju vara medlem, även om jag är "övermogen" ungdom). Eftersom det var klass 2 och 3 så var det bara Otto som skulle startas i hoppklass och det gick snabbt över. Starten bestod av 2 hopp och sen en sväng kraftigt till höger. Rakt fram stod domare Jocke. Tjoho, sa Otto, honom vill jag hälsa på. Där tappade jag fokus och vid 4e hindret som var en tunnel blev det disk (fel ingång). Lustigt nog visade det sig senare på Facebook att det finns fler som har problem med att deras hundar gillar Jocke?!
Senare på eftermiddagen drog vi till Kompiz' uppfödare i Huaröd och la spår, grillade korv och hade allmänt trevligt. Lite sent blev det för vi var inte hemma förrän närmare elva på kvällen, men vad gör det när det är en sån där riktigt härlig sommarkväll?!
På jobbet har det varit tester av olika slag, inklusive byggande av testfall. Hej och hå.
En ny kurs har jag startat, som jag och bästa träningskompisen L ska hålla i. Hon blev dock tvungen att jobba första 2 gångerna men så här långt har jag väl lyckats reda ut det. Fortsättningsagility handlar det om och nu kör vi på med handling, belöningsövningar, kontaktfältsbeteenden, lite hoppteknik och annat smått o gott.
Det har varit klubbtävling i agility, deltävling 3 i KM-serien. Eftersom Otto inte kunnat vara med på någon tidigare deltävling så var ju kampen om mästartiteln körd men det retar mig ändå att vi diskade oss på ett ställe där jag verkligen borde kunnat reda ut handlingen bättre än jag gjorde. Lazer sprang på fint även om det blev en disk.
Vi har varit på Ljusfesten i Ängelholm och i samband med det hittade vi en vedugnspizzeria i Ängelholm, i fortsättningen blir det nog till att köra dit när vi blir pizzasugna för det är något annat än vanliga pizzor!
Det har varit utställningskurs på klubben med bästa M som inlånad instruktör och jag var med som "markservice", och passade på att träna lite med egna hundar (ny metod för vippen med Lazer på gång, inkluderandes bord, godisskålar och kudde...) och lite annat pyssel.
Vi har hunnit spåra "på hemmaplan" också och det var nog det bästa spårarbete Lazer har gjort, så övning ger klart färdighet. Han markerade alla 3 träapporterna, inte supersnyggt, men tydligt nog för att det skulle gett betyg på tävling, vågar jag påstå. Sen var det lite hög nos där jag misstänker att vi haft rådjur på besök medan spåret låg till sig, en tillsägelse räckte och han gick tillbaka på spåret igen. Mer spårträning måste till!! (Typiskt att jakten börjar nu = svårare att få tillgång till träningsmark)
I förra veckan var vi (jag och L) på "kurs" hos Petra när himlens portar öppnades. Lite undrar man ju hur galen man är, men nu ska vi klara att tävla om det ösregnar i alla fall!!
I lördags blev det hemmapyssel och inköpsrunda. Husse jagar bock för tillfället så nattsömnen blir lite småstörd emellanåt (han kommer hem sent och sticker tidigt).
I söndags fick Otto ledigt från tjänsten som jourhavande eftersökshund och Kompiz inträdde som vikarie. Jag lastade Otto, Lazer och L med hundar i bilen och körde till Ystad för att tävla agility. Det gick - inget vidare. Började med Otto i agilityklass. Där var det en slalomingång som egentligen inte borde varit något problem men jag var lite långt fram och då missade han första porten. Sen blev det strul inne i slalom och på vägen tillbaka tröttnade Otto på mitt tjat och tog ett hopphinder på helt eget bevåg. Sen hoppade han nerfarten på balansen som var näst sista hindret. Mental notering: Träna balans som "upploppsraka".
Lazer gjorde ett riktigt fint hoppklasslopp - ända tills jag kom vilse i min handling, jag hade nog ett hjärnsläpp under banvandringen och felbedömde totalt hur långt jag skulle hinna medan han var inne i platta tunneln. Som dessutom hade ett släp av modell "lätt". Till slut ville jag inte tjafsa mer med honom utan lät honom springa på, vilket han gjorde bra. Skicka och stick funkade fint i böjd tunnel-däck-hopp på raksträcka. Mental notering: Träna bakombyten...
Ottos hoppklass 2-lopp gick åt skogen redan i starten. 2 hopphinder rakt, därefter sväng till höger "threadle" mellan 2 och 3. Och vad stod rakt ut i banan från hinder 2 - jo en domare. Inte Jocke denna gång utan en danska, som jag inte tror vi tävlat för förut. Det spelade ingen roll för översocial agilitywachtel, på vägen till henne sprang han genom slalom och - disk. Det var dock en del annat som funkade fint så det tar jag med mig på pluskontot. Mental notering: Träna att ta hinder från fel håll och använda sväng-kommando.
Vi avslutade dagen med hoppklass i lag. Först ut i laget var jag. Även här bestod starten av 2 hopp och sen sväng till höger (dock rakt över hinder 3 denna gång). Rakt ut från hopp nr 2 stod - domaren. En finländare, tror jag det var. Otto umgås gärna över gränserna med våra nordiska vänner. Mental notering: Träna starter med 2 hopp rakt och sedan sväng - med något/någon lockande rakt ut!!
Det finns en del att träna på alltså... och snart börjar jaktsäsongen, och tävlingssäsongen slutar.
Nåja, ungefär så kände jag i förra veckan när jag insåg att halva augusti gått. Och nu lite till. Oh, my God... Innan man vet ordet av så är hösten här, och julen och ett nytt år. Återigen citerar jag en gammal Niklas Strömstedt-låt: När jag var liten, var sommaren lång...
Nåja, vad har jag gjort de senaste 2 veckorna?
Tja, den 3 augusti var vi i Höör och tittade på Tollingjaktprov under Tollarspecialen. En annorlunda jaktform som varken B eller jag kunde något om innan. Skulle vara kul att se det under praktisk jakt!
Inget besök i Höör utan en tur in på Teba... Därifrån kom vi med lite nya koppel, godis, tugg och fiskolja. Otto har lite tendenser att ligga och tugga tass, fiskolja ska ju vara bra mot klåda. Vi testar!
Söndagen den 4 augusti gjorde jag ett nedslag som tävlande på den HU-klubb där jag tidigare var aktiv (är faktiskt inte ens medlem där längre, utan mitt HU-medlemskap finns på annat håll, eftersom jag sitter i distriktsstyrelsen måste jag ju vara medlem, även om jag är "övermogen" ungdom). Eftersom det var klass 2 och 3 så var det bara Otto som skulle startas i hoppklass och det gick snabbt över. Starten bestod av 2 hopp och sen en sväng kraftigt till höger. Rakt fram stod domare Jocke. Tjoho, sa Otto, honom vill jag hälsa på. Där tappade jag fokus och vid 4e hindret som var en tunnel blev det disk (fel ingång). Lustigt nog visade det sig senare på Facebook att det finns fler som har problem med att deras hundar gillar Jocke?!
Senare på eftermiddagen drog vi till Kompiz' uppfödare i Huaröd och la spår, grillade korv och hade allmänt trevligt. Lite sent blev det för vi var inte hemma förrän närmare elva på kvällen, men vad gör det när det är en sån där riktigt härlig sommarkväll?!
På jobbet har det varit tester av olika slag, inklusive byggande av testfall. Hej och hå.
En ny kurs har jag startat, som jag och bästa träningskompisen L ska hålla i. Hon blev dock tvungen att jobba första 2 gångerna men så här långt har jag väl lyckats reda ut det. Fortsättningsagility handlar det om och nu kör vi på med handling, belöningsövningar, kontaktfältsbeteenden, lite hoppteknik och annat smått o gott.
Det har varit klubbtävling i agility, deltävling 3 i KM-serien. Eftersom Otto inte kunnat vara med på någon tidigare deltävling så var ju kampen om mästartiteln körd men det retar mig ändå att vi diskade oss på ett ställe där jag verkligen borde kunnat reda ut handlingen bättre än jag gjorde. Lazer sprang på fint även om det blev en disk.
Vi har varit på Ljusfesten i Ängelholm och i samband med det hittade vi en vedugnspizzeria i Ängelholm, i fortsättningen blir det nog till att köra dit när vi blir pizzasugna för det är något annat än vanliga pizzor!
Det har varit utställningskurs på klubben med bästa M som inlånad instruktör och jag var med som "markservice", och passade på att träna lite med egna hundar (ny metod för vippen med Lazer på gång, inkluderandes bord, godisskålar och kudde...) och lite annat pyssel.
Vi har hunnit spåra "på hemmaplan" också och det var nog det bästa spårarbete Lazer har gjort, så övning ger klart färdighet. Han markerade alla 3 träapporterna, inte supersnyggt, men tydligt nog för att det skulle gett betyg på tävling, vågar jag påstå. Sen var det lite hög nos där jag misstänker att vi haft rådjur på besök medan spåret låg till sig, en tillsägelse räckte och han gick tillbaka på spåret igen. Mer spårträning måste till!! (Typiskt att jakten börjar nu = svårare att få tillgång till träningsmark)
I förra veckan var vi (jag och L) på "kurs" hos Petra när himlens portar öppnades. Lite undrar man ju hur galen man är, men nu ska vi klara att tävla om det ösregnar i alla fall!!
I lördags blev det hemmapyssel och inköpsrunda. Husse jagar bock för tillfället så nattsömnen blir lite småstörd emellanåt (han kommer hem sent och sticker tidigt).
I söndags fick Otto ledigt från tjänsten som jourhavande eftersökshund och Kompiz inträdde som vikarie. Jag lastade Otto, Lazer och L med hundar i bilen och körde till Ystad för att tävla agility. Det gick - inget vidare. Började med Otto i agilityklass. Där var det en slalomingång som egentligen inte borde varit något problem men jag var lite långt fram och då missade han första porten. Sen blev det strul inne i slalom och på vägen tillbaka tröttnade Otto på mitt tjat och tog ett hopphinder på helt eget bevåg. Sen hoppade han nerfarten på balansen som var näst sista hindret. Mental notering: Träna balans som "upploppsraka".
Lazer gjorde ett riktigt fint hoppklasslopp - ända tills jag kom vilse i min handling, jag hade nog ett hjärnsläpp under banvandringen och felbedömde totalt hur långt jag skulle hinna medan han var inne i platta tunneln. Som dessutom hade ett släp av modell "lätt". Till slut ville jag inte tjafsa mer med honom utan lät honom springa på, vilket han gjorde bra. Skicka och stick funkade fint i böjd tunnel-däck-hopp på raksträcka. Mental notering: Träna bakombyten...
Ottos hoppklass 2-lopp gick åt skogen redan i starten. 2 hopphinder rakt, därefter sväng till höger "threadle" mellan 2 och 3. Och vad stod rakt ut i banan från hinder 2 - jo en domare. Inte Jocke denna gång utan en danska, som jag inte tror vi tävlat för förut. Det spelade ingen roll för översocial agilitywachtel, på vägen till henne sprang han genom slalom och - disk. Det var dock en del annat som funkade fint så det tar jag med mig på pluskontot. Mental notering: Träna att ta hinder från fel håll och använda sväng-kommando.
Vi avslutade dagen med hoppklass i lag. Först ut i laget var jag. Även här bestod starten av 2 hopp och sen sväng till höger (dock rakt över hinder 3 denna gång). Rakt ut från hopp nr 2 stod - domaren. En finländare, tror jag det var. Otto umgås gärna över gränserna med våra nordiska vänner. Mental notering: Träna starter med 2 hopp rakt och sedan sväng - med något/någon lockande rakt ut!!
Det finns en del att träna på alltså... och snart börjar jaktsäsongen, och tävlingssäsongen slutar.
onsdag, juni 12, 2013
Disk, disk, disk, disk, disk och... 34:e plats...
Långhelgen som gick kombinerade vi ihop husvagn och hundtävling. Det var stor agilitytävling i Halmstad lördag-söndag, vi tuffade upp redan i torsdags med husvagnen och parkerade på First Camp Tylösand, där senare 2 klubbkamrater anslöt med respektive för stugboende. Fredagen ägnade vi åt lite utflykter, bl.a. till Engelsons i Falkenberg innan jag mötte upp klubbkompisarna på SBK Halmstadsavdelningen och satte upp tälten.
På lördagen var det L med A som var först ut, och det var deras debut i hoppklass 1. Att man diskar sig i debuten är ju inget ovanligt och jag är övertygad om att L som är en klok människa tog med sig det som var bra - likaväl som det som var mindre bra. Det som inte funkar är ju liksom en indikator på vad vi behöver träna på... Jag fick det lite körigt då banvandringen för Lazer körde igång när det började dra ihop sig för start med Otto i hopp 2:an. Husse fick alltså hålla hund medan jag banvandrade. Detta var ingen bra uppladdning visade det sig. Vi har vid tidigare tillfällen konstaterat att det är dumt att försöka "gömma undan" husse, det har fungerat bättre att parkera honom helt öppet vid målet. Den här gången hjälpte det inte. När jag satt upp Otto för start och gick iväg så gick nosen upp i vädret och sen var det loppet förstört, typ. Med facit i hand kan jag konstatera att jag nog borde ha gått tillbaka och "satt om" den förvirrade wachteln, men det är alltid lätt att vara efterklok. Lazer är ju fortfarande fladdrig när det gäller att köra bana men vi kämpar på och en vacker dag så sitter det. Ottos agility1-lopp på eftermiddagen, ja - där kom den där 34:e platsen. Man blir inte bättre än så på 10 fel... Tiden hade i o f s räckt till en 10e plats och pinne, om vi varit felfria. Och då var 5 av felen en vägran pga förbisprunget slalom! De andra 5 felen var kontaktfältet på balansen. Slutsats - bara (hrm) att fortsätta nöta kontaktfält med targets på träning.
Söndagen var det upp med tuppen för då var det jag som var först till start i ag 1. Efter "vingliga" kontaktfält (jag har ingen aning om vad domaren eventuellt visade) så diskade vi oss när Otto drog ur slalom för tidigt och in i tunneln som var nästa hinder. Slutsats - träna med tunnel efter slalom. Detta har vi sett förut att det är svårt... I hopp-2an var det mycket surr kring starten, jag är mycket nöjd med att min plan höll och att Otto även satte slalomingången som var hinder nr 4. Sen när han kom ur det så tog han långhoppet istället för det hopphinder som var numrerat som nr 5 och så var den diskningen ett faktum. Så länge vi harvar kvar i agility1 så gör det mig inte så mycket om det inte håller till hela lopp i hoppklasserna. Faktiskt gör jag hellre något som är riktigt bra, som starten jag nämnde nyss, och diskar senare, än gör ett "halvbra" lopp.
I hopp1-large blev det strul då många hundar kraschade däcket och efter x ekipage bröts klassen, däcket bars ut och ett hopphinder ställdes in, och så började man om igen... Först vid 16-tiden på eftermiddagen var det Lazers tur. Han fixade startrakan (för den var RAK) jättefint, satte slalomingången (efter lite annat strul så då var vi redan diskade) men sen orkade han inte mer och fick syn på tältet och buren. HEMMA! sa han och rusade dit... Uppenbarligen är det jobbigt att vara på tävling även om man har sin bur att vila i.
Sen var det bara att packa ihop allt och köra hem, och packa ur allt som skulle packas ur. Rätt lagom att köra knappa 10 mil för en sån här utflykt faktiskt.
I måndags tränade vi på klubben och då hade jag snubblat över en "tunnelklass" på nätet som Ninnie Lindvall, som jag hade som lärare på agilityinstruktörsutbildningen, hade ritat. Vi byggde upp den och körde. Den var nog svårast för oss på 2 ben som skulle hålla koll på hinderordningen! Lazer tyckte det var störtkul så det kändes bra att hans självförtroende fick växa lite efter söndagens "flopp".
Igår hade jag och B kurs - 3 deltagare på 2 instruktörer...
Och ikväll - är jag hemma. Man behöver sånt också, har jag märkt. Husse är sjukskriven pga en inflammerad lårmuskel, så hundarna har i alla fall sällskap av honom hemma hela dagarna för tillfället.
På lördagen var det L med A som var först ut, och det var deras debut i hoppklass 1. Att man diskar sig i debuten är ju inget ovanligt och jag är övertygad om att L som är en klok människa tog med sig det som var bra - likaväl som det som var mindre bra. Det som inte funkar är ju liksom en indikator på vad vi behöver träna på... Jag fick det lite körigt då banvandringen för Lazer körde igång när det började dra ihop sig för start med Otto i hopp 2:an. Husse fick alltså hålla hund medan jag banvandrade. Detta var ingen bra uppladdning visade det sig. Vi har vid tidigare tillfällen konstaterat att det är dumt att försöka "gömma undan" husse, det har fungerat bättre att parkera honom helt öppet vid målet. Den här gången hjälpte det inte. När jag satt upp Otto för start och gick iväg så gick nosen upp i vädret och sen var det loppet förstört, typ. Med facit i hand kan jag konstatera att jag nog borde ha gått tillbaka och "satt om" den förvirrade wachteln, men det är alltid lätt att vara efterklok. Lazer är ju fortfarande fladdrig när det gäller att köra bana men vi kämpar på och en vacker dag så sitter det. Ottos agility1-lopp på eftermiddagen, ja - där kom den där 34:e platsen. Man blir inte bättre än så på 10 fel... Tiden hade i o f s räckt till en 10e plats och pinne, om vi varit felfria. Och då var 5 av felen en vägran pga förbisprunget slalom! De andra 5 felen var kontaktfältet på balansen. Slutsats - bara (hrm) att fortsätta nöta kontaktfält med targets på träning.
Söndagen var det upp med tuppen för då var det jag som var först till start i ag 1. Efter "vingliga" kontaktfält (jag har ingen aning om vad domaren eventuellt visade) så diskade vi oss när Otto drog ur slalom för tidigt och in i tunneln som var nästa hinder. Slutsats - träna med tunnel efter slalom. Detta har vi sett förut att det är svårt... I hopp-2an var det mycket surr kring starten, jag är mycket nöjd med att min plan höll och att Otto även satte slalomingången som var hinder nr 4. Sen när han kom ur det så tog han långhoppet istället för det hopphinder som var numrerat som nr 5 och så var den diskningen ett faktum. Så länge vi harvar kvar i agility1 så gör det mig inte så mycket om det inte håller till hela lopp i hoppklasserna. Faktiskt gör jag hellre något som är riktigt bra, som starten jag nämnde nyss, och diskar senare, än gör ett "halvbra" lopp.
I hopp1-large blev det strul då många hundar kraschade däcket och efter x ekipage bröts klassen, däcket bars ut och ett hopphinder ställdes in, och så började man om igen... Först vid 16-tiden på eftermiddagen var det Lazers tur. Han fixade startrakan (för den var RAK) jättefint, satte slalomingången (efter lite annat strul så då var vi redan diskade) men sen orkade han inte mer och fick syn på tältet och buren. HEMMA! sa han och rusade dit... Uppenbarligen är det jobbigt att vara på tävling även om man har sin bur att vila i.
Sen var det bara att packa ihop allt och köra hem, och packa ur allt som skulle packas ur. Rätt lagom att köra knappa 10 mil för en sån här utflykt faktiskt.
I måndags tränade vi på klubben och då hade jag snubblat över en "tunnelklass" på nätet som Ninnie Lindvall, som jag hade som lärare på agilityinstruktörsutbildningen, hade ritat. Vi byggde upp den och körde. Den var nog svårast för oss på 2 ben som skulle hålla koll på hinderordningen! Lazer tyckte det var störtkul så det kändes bra att hans självförtroende fick växa lite efter söndagens "flopp".
Igår hade jag och B kurs - 3 deltagare på 2 instruktörer...
Och ikväll - är jag hemma. Man behöver sånt också, har jag märkt. Husse är sjukskriven pga en inflammerad lårmuskel, så hundarna har i alla fall sällskap av honom hemma hela dagarna för tillfället.
måndag, april 22, 2013
Mer rensning och röjning, och en ljudbok
I lördags fortsatte projektet "rensa och röja". Två lass till tippen med hjälp av brorsans skåpbil och ytterligare ett ihopsamlat för att köras iväg på söndagen.
Kvällen tillbringades hos bror och svägerska.
Söndag morgon - det där sista lasset till tippen iväg direkt på morgonen och jösses sån kö det var in på tippen... Sen lastade vi lite som skulle till lägenheten, och packade in alla lådor som skulle med mig hem i min bil. Nu är det bara lite arvegods efter mormor - en kista - och farmor - en tavla och ett icke-fungerande väggur, ja det låter knäppt men där är det verkligen "affektionsvärde" vi pratar om, en back vinylskivor och ett par grejor till som verkligen kan anses vara "mitt" kvar, så nu har jag snart, vid 41 års ålder, flyttat hemifrån helt och fullt. Hög tid, kan man tycka?!
Vid lunchtid var hyllan i källarförrådet ihopsatt, bror lämnade och jag styrde bilen söderut. Stannade till i Nyköping och hälsade på H och maken D samt hans föräldrar (som jag träffat några gånger nu i samband med Tjejmilen) och deras lilla sheltie. Inte så liten förresten, en ganska högbent dam...
Alla timmar i bilen i samband med denna resa har lättats upp med hjälp av ljudbok. Viveca Sten, "I natt är du död". Polisen Thomas Andreasson är tillbaka i tjänst efter den dramatiska olycka som avslutade den förra boken. Hans barndomskamrat Nora Linde står mitt uppe i skilsmässan från sin otrogne make Henrik. Och då dyker det upp ett märkligt självmord. Som snart visar sig ha kopplingar till märkliga mord. Är det verkligen ett självmord, det där första...? Och var kommer såpan in i bilden? Frågorna hopar sig. Medan jag lyssnade kom jag på mig själv med att notera att Noras medverkan i den här boken faktiskt var ganska sparsam, till skillnad från de tidigare 3 där hon liksom snubblat in mitt i händelsernas centrum. Och om jag inte minns fel har jag nog läst det OM den här boken någonstans, att fokus den här gången faktiskt hamnade mer på Thomas. Just detta att man är "van" vid att Nora på något sätt ska bli inblandad satte nog mig på lite fel spår vid ett tillfälle. Nåväl, deckare går det inte att skriva en massa om utan att det blir "spoilervarning". Har redan kört igång nästa del i "Sandhamns-serien", också som ljudbok.
Kom hem vid 20.15-tiden igår kväll, lastade ur bilen och somnade framför TVn...
Nu i veckan är det husses tur att vara iväg - jobb på annan ort - och jag som får ta hand om lasset hemma. Idag blev det extra stökigt då jag var fram och tillbaka till Göteborg i tjänsten. Klev av tåget i Ängelholm 17,45 och valpkursen (som egentligen husse går men där jag ryckte in i hans frånvaro) började kl. 18,30. Blev bara knappt 10 min sen - men sen fick jag faktiskt stanna kvar på klubben efter kursen och träna Otto och Lazer så de fick göra något också. Såna här dagar känner man sig inte som nån särskilt lyckad hundägare. Men - det finns de som är sämre än mig, och andra dagar då hundarna står betydligt mer i centrum.
Kvällen tillbringades hos bror och svägerska.
Söndag morgon - det där sista lasset till tippen iväg direkt på morgonen och jösses sån kö det var in på tippen... Sen lastade vi lite som skulle till lägenheten, och packade in alla lådor som skulle med mig hem i min bil. Nu är det bara lite arvegods efter mormor - en kista - och farmor - en tavla och ett icke-fungerande väggur, ja det låter knäppt men där är det verkligen "affektionsvärde" vi pratar om, en back vinylskivor och ett par grejor till som verkligen kan anses vara "mitt" kvar, så nu har jag snart, vid 41 års ålder, flyttat hemifrån helt och fullt. Hög tid, kan man tycka?!
Vid lunchtid var hyllan i källarförrådet ihopsatt, bror lämnade och jag styrde bilen söderut. Stannade till i Nyköping och hälsade på H och maken D samt hans föräldrar (som jag träffat några gånger nu i samband med Tjejmilen) och deras lilla sheltie. Inte så liten förresten, en ganska högbent dam...
Alla timmar i bilen i samband med denna resa har lättats upp med hjälp av ljudbok. Viveca Sten, "I natt är du död". Polisen Thomas Andreasson är tillbaka i tjänst efter den dramatiska olycka som avslutade den förra boken. Hans barndomskamrat Nora Linde står mitt uppe i skilsmässan från sin otrogne make Henrik. Och då dyker det upp ett märkligt självmord. Som snart visar sig ha kopplingar till märkliga mord. Är det verkligen ett självmord, det där första...? Och var kommer såpan in i bilden? Frågorna hopar sig. Medan jag lyssnade kom jag på mig själv med att notera att Noras medverkan i den här boken faktiskt var ganska sparsam, till skillnad från de tidigare 3 där hon liksom snubblat in mitt i händelsernas centrum. Och om jag inte minns fel har jag nog läst det OM den här boken någonstans, att fokus den här gången faktiskt hamnade mer på Thomas. Just detta att man är "van" vid att Nora på något sätt ska bli inblandad satte nog mig på lite fel spår vid ett tillfälle. Nåväl, deckare går det inte att skriva en massa om utan att det blir "spoilervarning". Har redan kört igång nästa del i "Sandhamns-serien", också som ljudbok.
Kom hem vid 20.15-tiden igår kväll, lastade ur bilen och somnade framför TVn...
Nu i veckan är det husses tur att vara iväg - jobb på annan ort - och jag som får ta hand om lasset hemma. Idag blev det extra stökigt då jag var fram och tillbaka till Göteborg i tjänsten. Klev av tåget i Ängelholm 17,45 och valpkursen (som egentligen husse går men där jag ryckte in i hans frånvaro) började kl. 18,30. Blev bara knappt 10 min sen - men sen fick jag faktiskt stanna kvar på klubben efter kursen och träna Otto och Lazer så de fick göra något också. Såna här dagar känner man sig inte som nån särskilt lyckad hundägare. Men - det finns de som är sämre än mig, och andra dagar då hundarna står betydligt mer i centrum.
lördag, februari 23, 2013
Rensa och röja
I takt med att Facebook spritt ut sig har jag noterat hur allt fler "hobbybloggare" mer eller mindre släppt taget om sina bloggar och, som det verkar, istället lägger allt krut på att uppdatera Facebook. Jag märker att jag ibland riskerar att falla in i det beteendet då det ffa är enklare att uppdatera FB via mobilen, än att blogga den vägen. Det händer, allt oftare, att jag på en hel helg inte ens har datorn igång hemma - mail och FB och webb i mobilen räcker långt. Mer "avancerat" arbete räcker det dock inte till.
Mina föräldrar har ju, som jag nog nämnt, äntligen flyttat in i en lägenhet istället för att harva runt i den stora villan som dels är på tok för stor för dem (läs: alldeles för mycket att städa för mamma som är 70) och dessutom har 3 våningar, ingen "hit" för pappa som har dåliga knän. I teorin så skulle de kunnat inrätta sig på "markplanet" men av olika skäl (tradition...) så har de envist vägrat. Till saken hör också att hela området "där barn jag lekt" är föremål för detaljplaneläggning i kommunen. Nåja, jag ska inte gå in på alla detaljer men det var varit och är en utdragen process. Och som vanligt så får ju min bror, såsom varandes "på plats", ta de största smällarna... Häromveckan när brorsan hörde av sig insåg jag att det var hög tid för ett besök i ursprungstrakterna och ett samtal med bror, telefon räcker inte riktigt till. Sagt och gjort, tågbiljetter bokades och jag gav mig iväg. Fick tillfälle till samtal med min bror (det visar sig att saker jag får höra i telefon av min mor inte alltid riktigt stämmer, vilket jag befarat en tid) och att bygga Lego med brorsonen (en försenad födelsedagspresent). Jisses - när höll jag på med Lego senast?!
En bieffekt av detta blev att jag, återigen, tog ett svep bland de prylar jag har kvar i föräldrahemmet. Det är inte mycket kvar nu som jag känner att jag har något större behov av att ha kvar i min ägo, några grejor borde gå att sälja men då uppstår problemet - baxa ner dem hit och sälja i Skåne, för att sälja något "på distans" känns lagom bökigt?! Har inte riktigt kommit i mål där med hur jag ska göra (det slutar antagligen med att även de prylarna hamnar i slänga-högen till slut). Hur som, en hel del hamnade i högen "att slängas" och vissa saker (läs: mina gamla dagböcker från tidiga tonår) följde med hem för att brännas, bokstavligen. Vissa funderingar vill man inte lämna kvar åt eftervärlden, så här 25-30 år senare. Jag är dock helt övertygad om att det fyllde sitt syfte då, att skriva ner tankar och funderingar! Skillnaden från bloggandet är ju att det jag skrev då, det var det verkligen inte meningen att någon annan ska läsa. Och nu är den risken eliminerad. Vi har braskamin och den har jag matat lite idag på förmiddagen.
När jag ändå var i farten här hemma så slet jag tag i ett par pärmar med utbildningsmaterial "tränare kanot steg 1" samt "steg 2". Sannolikheten att jag någonsin kommer att titta i det materialet igen är obefintligt. Det är nu förpassat till pappersåtervinningen. Likaså material från ett "hundrelaterat" projekt jag var inblandad i för några år sedan. Andra krafter har tagit över, det som behövde arkiveras rent formellt ÄR så vitt jag vet arkiverat, och har jag något nöje av mina gamla anteckningar etc, nä, tror inte det.
Det gäller att ta vara på de här rycken när de infaller, jag brukar ju konstatera att jag ÄR ekorre i tredje generationen (både mina far- och morföräldrar, samt mina egna föräldrar, var och är bra på att samla på sig saker - det kan vara "bra att ha", det är någon form av affektionsvärde förknippat med det osv osv). Jag har jobbat hårt med dessa tendenser de senaste 10 åren, begränsad av det utrymme vi trots allt har i bostaden. Det GÅR inte att bara spara, utan att kasta något!! Vid något tillfälle när jag nämnde det här på jobbet så var det en kollega som föreslog "jamen flytta till något större". Tja, det kanske hjälper - ett tag. Men sen har man fyllt det större också. Alltså - är det nog klart mer konstruktivt att se över mängden prylar. Det finns ju de som hävdar att "sånt man inte använt på ett år, kan man slänga". Mja, jag tror ALDRIG vi har använt stormköket som finns sparat från Bs tid som scout. MEN när man bor på landet, så vet man aldrig. Ett långvarigt strömavbrott - och det kan "vara bra att ha". Ett visst mått av "minnessaker" med affektionsvärde måste man också tillåta sig, menar jag. Men man måste också rensa med en viss regelbundenhet. Och det är inte det lättaste, för det tar både tid och kraft - och skapar högar/säckar att köra till återvinningsgården. Pust...
Mina föräldrar har ju, som jag nog nämnt, äntligen flyttat in i en lägenhet istället för att harva runt i den stora villan som dels är på tok för stor för dem (läs: alldeles för mycket att städa för mamma som är 70) och dessutom har 3 våningar, ingen "hit" för pappa som har dåliga knän. I teorin så skulle de kunnat inrätta sig på "markplanet" men av olika skäl (tradition...) så har de envist vägrat. Till saken hör också att hela området "där barn jag lekt" är föremål för detaljplaneläggning i kommunen. Nåja, jag ska inte gå in på alla detaljer men det var varit och är en utdragen process. Och som vanligt så får ju min bror, såsom varandes "på plats", ta de största smällarna... Häromveckan när brorsan hörde av sig insåg jag att det var hög tid för ett besök i ursprungstrakterna och ett samtal med bror, telefon räcker inte riktigt till. Sagt och gjort, tågbiljetter bokades och jag gav mig iväg. Fick tillfälle till samtal med min bror (det visar sig att saker jag får höra i telefon av min mor inte alltid riktigt stämmer, vilket jag befarat en tid) och att bygga Lego med brorsonen (en försenad födelsedagspresent). Jisses - när höll jag på med Lego senast?!
En bieffekt av detta blev att jag, återigen, tog ett svep bland de prylar jag har kvar i föräldrahemmet. Det är inte mycket kvar nu som jag känner att jag har något större behov av att ha kvar i min ägo, några grejor borde gå att sälja men då uppstår problemet - baxa ner dem hit och sälja i Skåne, för att sälja något "på distans" känns lagom bökigt?! Har inte riktigt kommit i mål där med hur jag ska göra (det slutar antagligen med att även de prylarna hamnar i slänga-högen till slut). Hur som, en hel del hamnade i högen "att slängas" och vissa saker (läs: mina gamla dagböcker från tidiga tonår) följde med hem för att brännas, bokstavligen. Vissa funderingar vill man inte lämna kvar åt eftervärlden, så här 25-30 år senare. Jag är dock helt övertygad om att det fyllde sitt syfte då, att skriva ner tankar och funderingar! Skillnaden från bloggandet är ju att det jag skrev då, det var det verkligen inte meningen att någon annan ska läsa. Och nu är den risken eliminerad. Vi har braskamin och den har jag matat lite idag på förmiddagen.
När jag ändå var i farten här hemma så slet jag tag i ett par pärmar med utbildningsmaterial "tränare kanot steg 1" samt "steg 2". Sannolikheten att jag någonsin kommer att titta i det materialet igen är obefintligt. Det är nu förpassat till pappersåtervinningen. Likaså material från ett "hundrelaterat" projekt jag var inblandad i för några år sedan. Andra krafter har tagit över, det som behövde arkiveras rent formellt ÄR så vitt jag vet arkiverat, och har jag något nöje av mina gamla anteckningar etc, nä, tror inte det.
Det gäller att ta vara på de här rycken när de infaller, jag brukar ju konstatera att jag ÄR ekorre i tredje generationen (både mina far- och morföräldrar, samt mina egna föräldrar, var och är bra på att samla på sig saker - det kan vara "bra att ha", det är någon form av affektionsvärde förknippat med det osv osv). Jag har jobbat hårt med dessa tendenser de senaste 10 åren, begränsad av det utrymme vi trots allt har i bostaden. Det GÅR inte att bara spara, utan att kasta något!! Vid något tillfälle när jag nämnde det här på jobbet så var det en kollega som föreslog "jamen flytta till något större". Tja, det kanske hjälper - ett tag. Men sen har man fyllt det större också. Alltså - är det nog klart mer konstruktivt att se över mängden prylar. Det finns ju de som hävdar att "sånt man inte använt på ett år, kan man slänga". Mja, jag tror ALDRIG vi har använt stormköket som finns sparat från Bs tid som scout. MEN när man bor på landet, så vet man aldrig. Ett långvarigt strömavbrott - och det kan "vara bra att ha". Ett visst mått av "minnessaker" med affektionsvärde måste man också tillåta sig, menar jag. Men man måste också rensa med en viss regelbundenhet. Och det är inte det lättaste, för det tar både tid och kraft - och skapar högar/säckar att köra till återvinningsgården. Pust...
måndag, februari 18, 2013
Full fart framåt!
I torsdags blev jag då avtackad med vederbörlig blombukett på klubbens årsmöte. Vi var hela 4 st som lämnade styrelsen vilket jag på ett sätt kan tycka är lite oroande, när det totala antalet är 7 (5 ordinarie + 2 suppelanter). Det blir dock säkert bra med de nya, så det är inte det jag oroas av, men varför väljer så många att lämna samtidigt...?
I fredags kväll "gjorde vi stan". Helsingborg har under en dryg vecka haft ett arrangemang som kallats "Drömljus" och vi passade på att ta en tur till den "stora staden", äta en bit mat och titta på en bråkdel (mer hann vi inte med, vi är ju med valp) av ljusinstallationerna. Ibland ska man ha lite tur också för på ett ställe passerade vi precis när ljus- och ljudspelet startade!
Lördagen gick för min del till stor del åt för hundträning... Baxade in mig och liten svart hund samt klubbkompisarna M (med hund E) samt J (utan hund) i bilen och körde till Hässleholm för ytterligare en lektion hos PT Petra. Ytterligare småfix att tänka på och jobba vidare med. Extern belöning visade sig tända Lazer rejält! Och jag måste lära mig att balansera belöningarna - jag är så inne på att belöna rätt beteende snabbt, snabbt, så det blir stressande både för mig och min hund... Man kan faktiskt låta hunden "välja" att göra rätt en lite längre stund, innan belöning kommer, ganska tidigt i inlärningen. Ja - man blir aldrig fullärd i den här verksamheten! Eftersom M är på väg mot lydnadsklass III så fick jag ju även med mig en del "så kan man göra när det blir dags" (eller när man känner att det är dags att träna något annat än att nöta ettan och appellmoment...). När jag kom hem, smet husse till skogs... och jag körde till Ica Maxi och handlade. Arbetsfördelning. ;-)
Igår blev det hastigt och lustigt agilityträning med bästa agilityträningskompisen L. Vi håller ju på med ett litet projekt med Lazer och vippen/gungbrädan, som han blev rädd för när han flög av den vid första klubbtävlingen förra året. Eller ja, lite oklart om det var han eller jag som blev räddast den gången, men MIN reaktion kan ha satt sina spår hos honom. Efter envist kämpande börjar vi nu känna att knuten håller på att lösas, och det är såna här dagar jag känner att "åh vad jag hade velat ha en vipp hemma" för då hade vi antagligen kommit igenom det fortare. Samtidigt är det en trygghet för mig (och Lazer) att ha L som medhjälpare, lugn och fokuserad och "på samma våglängd" som jag om hur det ska vara. Vi körde även lite "basic grids" (hoppteknik, "hoppa studs" säger man på hästspråk) och det största problemet där var att få Lazer att släppa ögonkontakten med mig och fokusera framåt... Men det gick, det med. Och det blev ännu mer uppenbart för mig att det har sina sidor det här med en mindre hund som man inte "ser" själv - JAG kunde ju inte kolla på om han tittade på mig, för då gjorde han det ju definitivt, utan jag var helt beroende av att L coachade; "nu". Ännu mer påtagligt blev det när jag tog ut gamle pensionerade Hampus och lät honom köra lite kravlös lydnad (han blev så glad för att få göra något för sina godisbitar). Det är en enorm skillnad på att ha en hund som har huvudet i höjd med min hand när jag går och en hund som är "därnere nånstans"!!
Medan jag var iväg så hade husse ägnat sig åt att röja i syrenhäcken på framsidan (jo, man kan göra sånt i februari när det är snö). 2 wachtlar hade "hjälpt till" att bära pinnar - och hålla koll på varandra... Vi fikade lite och sen tog vi en liten promenad med hela gänget ner till ån i närheten. Ingen strömstare gick att skåda, det är nog lite för mycket vatten för det, men Kompiz fick öva på att vara på promenad med resten av flocken, åtminstone delvis i koppel (på och i närheten av trafikerade vägar). Husse hanterade valp, jag hanterade 3 vuxna hundar. Och de betedde sig som de totalt glömt allt vad "koppelvana" heter.?!
Lite städning och fix hemma och sen var den helgen till ända... Det är VERKLIGEN inte svårt att få dagarna att gå!
I fredags kväll "gjorde vi stan". Helsingborg har under en dryg vecka haft ett arrangemang som kallats "Drömljus" och vi passade på att ta en tur till den "stora staden", äta en bit mat och titta på en bråkdel (mer hann vi inte med, vi är ju med valp) av ljusinstallationerna. Ibland ska man ha lite tur också för på ett ställe passerade vi precis när ljus- och ljudspelet startade!
Lördagen gick för min del till stor del åt för hundträning... Baxade in mig och liten svart hund samt klubbkompisarna M (med hund E) samt J (utan hund) i bilen och körde till Hässleholm för ytterligare en lektion hos PT Petra. Ytterligare småfix att tänka på och jobba vidare med. Extern belöning visade sig tända Lazer rejält! Och jag måste lära mig att balansera belöningarna - jag är så inne på att belöna rätt beteende snabbt, snabbt, så det blir stressande både för mig och min hund... Man kan faktiskt låta hunden "välja" att göra rätt en lite längre stund, innan belöning kommer, ganska tidigt i inlärningen. Ja - man blir aldrig fullärd i den här verksamheten! Eftersom M är på väg mot lydnadsklass III så fick jag ju även med mig en del "så kan man göra när det blir dags" (eller när man känner att det är dags att träna något annat än att nöta ettan och appellmoment...). När jag kom hem, smet husse till skogs... och jag körde till Ica Maxi och handlade. Arbetsfördelning. ;-)
Igår blev det hastigt och lustigt agilityträning med bästa agilityträningskompisen L. Vi håller ju på med ett litet projekt med Lazer och vippen/gungbrädan, som han blev rädd för när han flög av den vid första klubbtävlingen förra året. Eller ja, lite oklart om det var han eller jag som blev räddast den gången, men MIN reaktion kan ha satt sina spår hos honom. Efter envist kämpande börjar vi nu känna att knuten håller på att lösas, och det är såna här dagar jag känner att "åh vad jag hade velat ha en vipp hemma" för då hade vi antagligen kommit igenom det fortare. Samtidigt är det en trygghet för mig (och Lazer) att ha L som medhjälpare, lugn och fokuserad och "på samma våglängd" som jag om hur det ska vara. Vi körde även lite "basic grids" (hoppteknik, "hoppa studs" säger man på hästspråk) och det största problemet där var att få Lazer att släppa ögonkontakten med mig och fokusera framåt... Men det gick, det med. Och det blev ännu mer uppenbart för mig att det har sina sidor det här med en mindre hund som man inte "ser" själv - JAG kunde ju inte kolla på om han tittade på mig, för då gjorde han det ju definitivt, utan jag var helt beroende av att L coachade; "nu". Ännu mer påtagligt blev det när jag tog ut gamle pensionerade Hampus och lät honom köra lite kravlös lydnad (han blev så glad för att få göra något för sina godisbitar). Det är en enorm skillnad på att ha en hund som har huvudet i höjd med min hand när jag går och en hund som är "därnere nånstans"!!
Medan jag var iväg så hade husse ägnat sig åt att röja i syrenhäcken på framsidan (jo, man kan göra sånt i februari när det är snö). 2 wachtlar hade "hjälpt till" att bära pinnar - och hålla koll på varandra... Vi fikade lite och sen tog vi en liten promenad med hela gänget ner till ån i närheten. Ingen strömstare gick att skåda, det är nog lite för mycket vatten för det, men Kompiz fick öva på att vara på promenad med resten av flocken, åtminstone delvis i koppel (på och i närheten av trafikerade vägar). Husse hanterade valp, jag hanterade 3 vuxna hundar. Och de betedde sig som de totalt glömt allt vad "koppelvana" heter.?!
Lite städning och fix hemma och sen var den helgen till ända... Det är VERKLIGEN inte svårt att få dagarna att gå!
tisdag, oktober 16, 2012
Idoler?
Kan man ha såna när man har fyllt 40...?
I så fall så ligger "farbröderna" i Galenskaparna & After shave med på min idol-lista! När jag fyllde år i våras så fick jag en finfin present - ett paket med dessa herrars 30-års-jubileumsföreställning, hotellövernattning och 3-rätters middag. I fredags var det dags och vi hade tagit semester (ja, B hade ju haft det hela veckan eftersom älgjakten började) och rullade iväg lite lagom mitt på dagen.
Boendet och middagen var på Gothia Towers och maten var helt klart något av det bästa vi ätit på länge. När det gäller föreställningen så - ja, det var länge sen jag flinade så oavbrutet i typ 3 timmar. :-) Första akten var, inte oväntat, lite vassare för där kom ju de verkliga klassikerna ur Macken, Cyklar och Stinsen brinner... Men även andra, där det dök upp nummer som var helt nya för mig, var klart underhållande.
På lördag morgon - hotellfrukost och sen rullade vi hemåt.
Nu får det vara nog med utflykter för ett tag, det har varit lite mycket ett tag...
I så fall så ligger "farbröderna" i Galenskaparna & After shave med på min idol-lista! När jag fyllde år i våras så fick jag en finfin present - ett paket med dessa herrars 30-års-jubileumsföreställning, hotellövernattning och 3-rätters middag. I fredags var det dags och vi hade tagit semester (ja, B hade ju haft det hela veckan eftersom älgjakten började) och rullade iväg lite lagom mitt på dagen.
Boendet och middagen var på Gothia Towers och maten var helt klart något av det bästa vi ätit på länge. När det gäller föreställningen så - ja, det var länge sen jag flinade så oavbrutet i typ 3 timmar. :-) Första akten var, inte oväntat, lite vassare för där kom ju de verkliga klassikerna ur Macken, Cyklar och Stinsen brinner... Men även andra, där det dök upp nummer som var helt nya för mig, var klart underhållande.
På lördag morgon - hotellfrukost och sen rullade vi hemåt.
Nu får det vara nog med utflykter för ett tag, det har varit lite mycket ett tag...
måndag, oktober 01, 2012
Det är mycket nu - igen...
För 2 år sedan var vi ju över till Öland på "Skördefesten" (detta finns det säkert något gammalt inlägg här om, som jag inte orkar leta fram just nu). Bs föräldrar tyckte att detta lät intressant och i slutet av årets semester slog min käre sambo och hans mor sina kloka huvuden ihop. Campingplatser bokades, middag bokades - och allt utan att jag var inblandad nästan alls (med tanke på att jag alltid blir mer eller mindre frivillig reseledare när vi ska på något med jobbet så var det en ynnest att luta sig tillbaka och "åka med").
Sen vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi la 2 helgutflykter med husvagnen med bara 2 veckors mellanrum. Jovisst, det är skönt att komma iväg men när man redan ligger efter med "hemarbetet" så... hade det kanske varit bra med lite tid hemma också. Nåja, nu var det som det var och det blev som det blev. Dvs riktigt bra.
Skördefesten är ett STORT "spektakel" men väl värt ett besök om man tycker det är kul med hantverk av olika slag - inte minst med inriktning på mat. Vi kom hem med diverse ätbart i bagaget - allt från lök och pumpor till sylt och ostkaka. Inget billigt krafs utan kvalitetsgrejor - så man får ju räkna med att budgetera lite för detta...
I det stora hela blev det en lyckad helg och vi behöver komma iväg och "göra annat" än hunderi och hemarbete så det var inte så tokigt ändå.
Idag var det äntligen dags för tågen att börja gå igen och imorse gick det "som på räls". En minimal försening på 2 minuter kan jag ha överseende med. Strax efter lunch kom dock kallduschen. Kontaktledningsfel och sträckan stängd IGEN. Suck.
En sväng förbi klubben fick det bli ändå - skulle dela ut lite klubbjackor. Och fick tillfälle att säga "nej" till det där uppdraget som jag nämnde i förra inlägget. Utan några större sura miner tack och lov. Sen vet jag ju inte vad som sägs bakom min rygg men det kan jag faktiskt strunta i. Jag orkar inte mer just nu och i förra veckan kände jag mig färdig att sätta mig i ett hörn och bara gråta vid ett par tillfällen - och så ska det inte vara med ett fritidsintresse!
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt "att komma ikapp" och det får det nog bli även imorgon kväll. Som ordspråket säger, man kan äta upp en elefant - om man tar den i tillräckligt små bitar.
Sen vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi la 2 helgutflykter med husvagnen med bara 2 veckors mellanrum. Jovisst, det är skönt att komma iväg men när man redan ligger efter med "hemarbetet" så... hade det kanske varit bra med lite tid hemma också. Nåja, nu var det som det var och det blev som det blev. Dvs riktigt bra.
Skördefesten är ett STORT "spektakel" men väl värt ett besök om man tycker det är kul med hantverk av olika slag - inte minst med inriktning på mat. Vi kom hem med diverse ätbart i bagaget - allt från lök och pumpor till sylt och ostkaka. Inget billigt krafs utan kvalitetsgrejor - så man får ju räkna med att budgetera lite för detta...
I det stora hela blev det en lyckad helg och vi behöver komma iväg och "göra annat" än hunderi och hemarbete så det var inte så tokigt ändå.
Idag var det äntligen dags för tågen att börja gå igen och imorse gick det "som på räls". En minimal försening på 2 minuter kan jag ha överseende med. Strax efter lunch kom dock kallduschen. Kontaktledningsfel och sträckan stängd IGEN. Suck.
En sväng förbi klubben fick det bli ändå - skulle dela ut lite klubbjackor. Och fick tillfälle att säga "nej" till det där uppdraget som jag nämnde i förra inlägget. Utan några större sura miner tack och lov. Sen vet jag ju inte vad som sägs bakom min rygg men det kan jag faktiskt strunta i. Jag orkar inte mer just nu och i förra veckan kände jag mig färdig att sätta mig i ett hörn och bara gråta vid ett par tillfällen - och så ska det inte vara med ett fritidsintresse!
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt "att komma ikapp" och det får det nog bli även imorgon kväll. Som ordspråket säger, man kan äta upp en elefant - om man tar den i tillräckligt små bitar.
söndag, september 16, 2012
Dramatik på olika vis
I helgen har vi varit publik på SM i rallylydnad. 4 av våra klubbkamrater hade kvalat så det var kanske ett unikt tillfälle, det ville vi ju inte missa!
Igår lördag var det kval och de 20 bästa skulle gå vidare till dagens final. När "röken skingrats" så visade det sig att den bäste av "de våra" låg på 18e plats och därmed var i final.
Idag klättrade vederbörande lite i placeringar och slutade på 15e plats totalt. Inte illa, om ni frågar mig!
På vägen hem ringde en av våra grannar och meddelade att "ni får ta en annan väg om ni ska komma in, brandkåren har spärrat av infartsvägen hos oss". Ett närliggande hus har brunnit rejält, otäckt: http://hd.se/klippan/2012/09/16/villabrand-i-ostra-ljungby/
Och imorgon - är det dags att jobba igen...
Igår lördag var det kval och de 20 bästa skulle gå vidare till dagens final. När "röken skingrats" så visade det sig att den bäste av "de våra" låg på 18e plats och därmed var i final.
Idag klättrade vederbörande lite i placeringar och slutade på 15e plats totalt. Inte illa, om ni frågar mig!
På vägen hem ringde en av våra grannar och meddelade att "ni får ta en annan väg om ni ska komma in, brandkåren har spärrat av infartsvägen hos oss". Ett närliggande hus har brunnit rejält, otäckt: http://hd.se/klippan/2012/09/16/villabrand-i-ostra-ljungby/
Och imorgon - är det dags att jobba igen...
söndag, augusti 05, 2012
Ibland går det FÖR bra??
Så är det semesterns skälvande sista timmar... Helgen har vi tillbringat på Ystad BK där det varit agilitytävling. Igår var det small och medium, idag large. Vi drog dit med husvagn och allt i fredags kväll eftersom Lazer alltså skulle tävla igår och Otto idag.
Den lille svarte fladdrade runt som en fjäril på banan, det fina flytet vi hade i torsdags var inte alls med oss - men han har roligt! Tydligen såg det tillräckligt bra ut för att en tjej skulle komma fram och fråga om rasen, varifrån han kommer osv!!
Det var lite semesterbetonat att vara på tävling och bara ha ett lopp att bekymra sig om, eftersom jag bara kör hoppklasserna just nu (vi håller på och tränar om vippbrädan) med liten svart hund. Inga klubbkamrater med småhundar på plats heller, så vi tittade lite på tävlingar, åt lite lunch, tittade på tävlingar, slappade en stund vid husvagnen och tittade lite till...
Idag var det dags för Ottos debut i hoppklass II och det blev ingen "hit" precis. Någonstans gjorde jag en total tankevurpa när det gällde starten och tappade kontakten totalt med hunden innan slalom som var hinder nr 4. Och då började han - leta efter husse. Som han mycket väl visste var han fanns, vid målet.
I agilityklassen gick det bättre. Kontaktfälten satt (om än knappt på balansuppfarten) och jag lyckades hindra en felaktig tunnelingång, meeeen sen kom en kort rak tunnel som slutade i "intet", man skulle svänga helt om till vänster och ta däcket. Där blev det lite för bra. Otto, som normalt sett är lite "vidsvängd" vände på en femöring och tog - samma tunnel tillbaka. Surt... Men sånt som händer. Lite grann tror jag att jag tappade fokus när han trampade ner på sista brädan i långhoppet före den där tunneln = pinnen borta...
I hoppklass I blev det en liten seger för en av klubbkamraterna som tog sig i mål efter ett mindre lyckat agilitylopp. Detta hoppas jag var en jättekick för vederbörande, som verkligen behövde en liten "framgång". Det är ju lite så - först ska man ta sig i mål, sen vill man ha pinnarna... Ökad prestationsångest?!
Imorgon är det åter till vardagen och jobbet. Har väl ingen direkt ångest för det, men hade lätt kunnat vara ledig minst 2 veckor till...
Den lille svarte fladdrade runt som en fjäril på banan, det fina flytet vi hade i torsdags var inte alls med oss - men han har roligt! Tydligen såg det tillräckligt bra ut för att en tjej skulle komma fram och fråga om rasen, varifrån han kommer osv!!
Det var lite semesterbetonat att vara på tävling och bara ha ett lopp att bekymra sig om, eftersom jag bara kör hoppklasserna just nu (vi håller på och tränar om vippbrädan) med liten svart hund. Inga klubbkamrater med småhundar på plats heller, så vi tittade lite på tävlingar, åt lite lunch, tittade på tävlingar, slappade en stund vid husvagnen och tittade lite till...
Idag var det dags för Ottos debut i hoppklass II och det blev ingen "hit" precis. Någonstans gjorde jag en total tankevurpa när det gällde starten och tappade kontakten totalt med hunden innan slalom som var hinder nr 4. Och då började han - leta efter husse. Som han mycket väl visste var han fanns, vid målet.
I agilityklassen gick det bättre. Kontaktfälten satt (om än knappt på balansuppfarten) och jag lyckades hindra en felaktig tunnelingång, meeeen sen kom en kort rak tunnel som slutade i "intet", man skulle svänga helt om till vänster och ta däcket. Där blev det lite för bra. Otto, som normalt sett är lite "vidsvängd" vände på en femöring och tog - samma tunnel tillbaka. Surt... Men sånt som händer. Lite grann tror jag att jag tappade fokus när han trampade ner på sista brädan i långhoppet före den där tunneln = pinnen borta...
I hoppklass I blev det en liten seger för en av klubbkamraterna som tog sig i mål efter ett mindre lyckat agilitylopp. Detta hoppas jag var en jättekick för vederbörande, som verkligen behövde en liten "framgång". Det är ju lite så - först ska man ta sig i mål, sen vill man ha pinnarna... Ökad prestationsångest?!
Imorgon är det åter till vardagen och jobbet. Har väl ingen direkt ångest för det, men hade lätt kunnat vara ledig minst 2 veckor till...
torsdag, augusti 02, 2012
På egen road-trip
I måndags började husse jobba igen, så jag och Lazer packade in oss i min bil och körde norrut till mina föräldrar i Sollentuna strax utanför Stockholm. Den lille svarte behöver lite "egen-tid" ibland och det här var ett bra tillfälle...
Främsta syftet med resan, förutom att träffa föräldrar + bror med familj, var att fortsätta det projekt jag påbörjade redan för 2 år sedan - rensa bland de saker jag har kvar i föräldrahemmet... Vissa prylar har aldrig flyttat därifrån, andra flyttade dit i samband med att jag flyttade hit ner till Skåne. Saker som jag inte har behövt på snart 9 år kan man ju onekligen undra om jag verkligen behöver? Tidigare har jag kastat gamla skolböcker och liknande, den här gången gick jag loss på "vanliga" böcker. Jag har VÄLDIGT svårt för att kasta böcker, men när det handlade om "ungdomsböcker" som jag ärvt efter pappas kusin - som alltså var lite "gammaldags" redan när jag läste dem - så kändes det inte som det fanns något alternativ. De var dessutom i vissa fall vällästa och med flera namn inskrivna så något "antikvärde" tror jag inte där fanns. 3 kassar till pappersåtervinningen och 2 till vanliga soptunnan (kassettband m.m.). Med hem kom en flyttkartong med "blandat" innehåll samt några pärmar med gamla papper, som jag nu kör i "tuggen".
På den stora plussidan låg att min brorsson den här gången tjatade om att få titta på hunden, när vi var där och hälsade på fick Lazer ligga kvar i bilen (kvällstid och skugga och öppen baklucka) - de har katt... Med tanke på att grabben förra sommaren var rädd för hundarna så var det ett steg framåt att han nu till o med vågade klappa!
Under 3 dagar har jag alltså tillbringat mellan 10 och 12 timmar i bilen, lagom kul. Ingen ljudbok hade jag heller, men jag insåg på vägen "upp" att jag fortfarande är rätt så sportnördig. Det är ju OS, så Radiosporten räddade min resa med fälttävlan, skeet och igår en mindre rolig handbollsmatch...
Här hemma fortsätter projektet "rensa". Det är inte SÅ mycket kvar nu men det gäller att inte tappa fart nu när jobbet börjar....
Främsta syftet med resan, förutom att träffa föräldrar + bror med familj, var att fortsätta det projekt jag påbörjade redan för 2 år sedan - rensa bland de saker jag har kvar i föräldrahemmet... Vissa prylar har aldrig flyttat därifrån, andra flyttade dit i samband med att jag flyttade hit ner till Skåne. Saker som jag inte har behövt på snart 9 år kan man ju onekligen undra om jag verkligen behöver? Tidigare har jag kastat gamla skolböcker och liknande, den här gången gick jag loss på "vanliga" böcker. Jag har VÄLDIGT svårt för att kasta böcker, men när det handlade om "ungdomsböcker" som jag ärvt efter pappas kusin - som alltså var lite "gammaldags" redan när jag läste dem - så kändes det inte som det fanns något alternativ. De var dessutom i vissa fall vällästa och med flera namn inskrivna så något "antikvärde" tror jag inte där fanns. 3 kassar till pappersåtervinningen och 2 till vanliga soptunnan (kassettband m.m.). Med hem kom en flyttkartong med "blandat" innehåll samt några pärmar med gamla papper, som jag nu kör i "tuggen".
På den stora plussidan låg att min brorsson den här gången tjatade om att få titta på hunden, när vi var där och hälsade på fick Lazer ligga kvar i bilen (kvällstid och skugga och öppen baklucka) - de har katt... Med tanke på att grabben förra sommaren var rädd för hundarna så var det ett steg framåt att han nu till o med vågade klappa!
Under 3 dagar har jag alltså tillbringat mellan 10 och 12 timmar i bilen, lagom kul. Ingen ljudbok hade jag heller, men jag insåg på vägen "upp" att jag fortfarande är rätt så sportnördig. Det är ju OS, så Radiosporten räddade min resa med fälttävlan, skeet och igår en mindre rolig handbollsmatch...
Här hemma fortsätter projektet "rensa". Det är inte SÅ mycket kvar nu men det gäller att inte tappa fart nu när jobbet börjar....
söndag, juli 29, 2012
Semester? Nä det blir mest oavlönat jobb på hemmaplan...
Rubriken har jag snott från en av våra konsulter på jobbet, som uttalade sig ungefär så för några år sedan. Rent krasst är det ju så det är för många av oss som har hus och trädgård att ta hand om, på några fjuttiga sommarveckor ska man "hinna ikapp" med en faslig massa underhåll av olika slag som inte hunnits med under övriga året. Helst ska det vara lagom varmt och uppehåll så man kan måla fasad och staket, eller regna för att man behöver göra något inomhus...?
Sen vi kom hem från husvagnssemestern har projektet "rensa i röran" fortsatt. Faktiskt ÄR det inte så rörigt, men man tenderar ju att samla på sig. Det fanns en tid när jag hade kvar alla Hundsport och Brukshunden sedan jag blev medlem i SKK och SBK, men jag insåg i samband med flytten söderut att det liksom inte håller. Alltså - innevarande och föregående år finns i huset, resten rensas bort kontinuerligt. Husse har lite svårare att skiljas från sina jakttidningar men han börjar bli riktigt duktig han med. ;-)
I veckan råkade jag ju börja röja i en byrå också (när jag letade baddräkt) och raskt hamnade även en del kläder i svarta sopsäcken, enligt principen - har jag inte använt det på minst 2 år så... lär jag inte göra det igen!
Igår började vi dagen i spårskogen tillsammans med M och hennes wachtlar. Husse hängde med och passade på att kolla läget lite då det var en mark där han jagar ibland som vi hade möjlighet att låna för träning. Lazer gick riktigt fint i spåret, han har blivit mycket mer spårnoga och slår inte alls lika mycket på raksträckorna som han gjorde förut. En mognadsfråga kanske? Vinklarna preparerade jag med korv ("IPO-spår") den här gången och det gjorde susen, han fick ner tempot och började tänka... (Ibland springer de små benen fortare än signalerna går från nosen till hjärnan, verkar det som) Vi ska nog köra så ett par gånger till innan vi återigen försöker oss på att spåra utan "hjälper".
Alla inblandade hundar gick bra, när vi var färdiga körde jag och husse till Teba i Höör som hade jubileumsmässa (och husse hade ett presentkort att använda). Det blev lite smått o gott, bl.a. en egen bädd åt Lazer. Den enda av våra hundar som har en egen säng egentligen, är ju Hampus som "äger" Bia-bädden. De andra två sover på fällar/filtar eller i sängen... Vi ska se om vi kan få ner dem från sängen lite på detta vis?
På kvällskvisten hämtade vi upp L och körde till Kristianstad för att titta på finalerna i European Open i agility. Är det nu ett evenemang av den kalibern på så pass nära håll så får man ju passa på. En miss i beräkningen var dock att vi inte tog med egna stolar (L var smartare än oss) - läktaren var knökfull när vi kom. Sen drog det hela ut på tiden så pass så man blev tvungen att byta plan för att kunna ha belysning. Vid kvart i elva var det klart... 76 hundar i largefinalen, det tog ju liksom lite tid det. (I kvalen under dagen var det ca 370 starter i large!) Kul att se olika hundar och olika banor. Largebanan kändes det som att en viss sekvens blev väldigt utslagsgivande på, de förare som kunde köra sina hundar den absolut kortaste vägen var också de som hamnade i toppen.
Idag har jag tränat lite egna hundar och vis av vad som hände på träningen i torsdags la jag lite fokus på slalom detta pass. Otto fick också nöta kontaktfält, både nerfarter på balans och A samt uppfarter på balansen. Eftersom det sistnämnda stökade lite för ofta före "sommaruppehållet" så har jag klurat lite på det och bl.a. klickat när han har trampat "mitt på" kontaktfältet. Det verkar som det kanske har gjort lite nytta i a f för idag var det 100% rätt. Sen vet jag ju att det har med ansatsen att göra, hur många hinder och meter det är före så det får jag fortsätta laborera med.
Eftersom vädret plötsligt svängde (idag är det ca 20 grader och mulet, riktigt svalt mot hur det varit tidigare i veckan) så har jag idag grottat ner mig i diverse pappershögar och forsatt projektet "rensa i röran". Det är så välgörande att rensa och kasta när man är på rätt humör!! För dryga 10 år sen kallade min dåvarande chef mig för "avdelningen för ordning & reda", tyvärr har jag inte riktigt klarat ut detta när det gäller pappershanteringen här hemma på sistone men nu börjar jag få ordning på det. Sen hävdar jag att på jobbet, där går jag och hämtar en pärm, ett register, en mapp eller vad jag behöver. Oftast är det inte så enkelt här hemma, men nu har jag laddat med lite sånt så... det ska nog fixa sig!
Sen vi kom hem från husvagnssemestern har projektet "rensa i röran" fortsatt. Faktiskt ÄR det inte så rörigt, men man tenderar ju att samla på sig. Det fanns en tid när jag hade kvar alla Hundsport och Brukshunden sedan jag blev medlem i SKK och SBK, men jag insåg i samband med flytten söderut att det liksom inte håller. Alltså - innevarande och föregående år finns i huset, resten rensas bort kontinuerligt. Husse har lite svårare att skiljas från sina jakttidningar men han börjar bli riktigt duktig han med. ;-)
I veckan råkade jag ju börja röja i en byrå också (när jag letade baddräkt) och raskt hamnade även en del kläder i svarta sopsäcken, enligt principen - har jag inte använt det på minst 2 år så... lär jag inte göra det igen!
Igår började vi dagen i spårskogen tillsammans med M och hennes wachtlar. Husse hängde med och passade på att kolla läget lite då det var en mark där han jagar ibland som vi hade möjlighet att låna för träning. Lazer gick riktigt fint i spåret, han har blivit mycket mer spårnoga och slår inte alls lika mycket på raksträckorna som han gjorde förut. En mognadsfråga kanske? Vinklarna preparerade jag med korv ("IPO-spår") den här gången och det gjorde susen, han fick ner tempot och började tänka... (Ibland springer de små benen fortare än signalerna går från nosen till hjärnan, verkar det som) Vi ska nog köra så ett par gånger till innan vi återigen försöker oss på att spåra utan "hjälper".
Alla inblandade hundar gick bra, när vi var färdiga körde jag och husse till Teba i Höör som hade jubileumsmässa (och husse hade ett presentkort att använda). Det blev lite smått o gott, bl.a. en egen bädd åt Lazer. Den enda av våra hundar som har en egen säng egentligen, är ju Hampus som "äger" Bia-bädden. De andra två sover på fällar/filtar eller i sängen... Vi ska se om vi kan få ner dem från sängen lite på detta vis?
På kvällskvisten hämtade vi upp L och körde till Kristianstad för att titta på finalerna i European Open i agility. Är det nu ett evenemang av den kalibern på så pass nära håll så får man ju passa på. En miss i beräkningen var dock att vi inte tog med egna stolar (L var smartare än oss) - läktaren var knökfull när vi kom. Sen drog det hela ut på tiden så pass så man blev tvungen att byta plan för att kunna ha belysning. Vid kvart i elva var det klart... 76 hundar i largefinalen, det tog ju liksom lite tid det. (I kvalen under dagen var det ca 370 starter i large!) Kul att se olika hundar och olika banor. Largebanan kändes det som att en viss sekvens blev väldigt utslagsgivande på, de förare som kunde köra sina hundar den absolut kortaste vägen var också de som hamnade i toppen.
Idag har jag tränat lite egna hundar och vis av vad som hände på träningen i torsdags la jag lite fokus på slalom detta pass. Otto fick också nöta kontaktfält, både nerfarter på balans och A samt uppfarter på balansen. Eftersom det sistnämnda stökade lite för ofta före "sommaruppehållet" så har jag klurat lite på det och bl.a. klickat när han har trampat "mitt på" kontaktfältet. Det verkar som det kanske har gjort lite nytta i a f för idag var det 100% rätt. Sen vet jag ju att det har med ansatsen att göra, hur många hinder och meter det är före så det får jag fortsätta laborera med.
Eftersom vädret plötsligt svängde (idag är det ca 20 grader och mulet, riktigt svalt mot hur det varit tidigare i veckan) så har jag idag grottat ner mig i diverse pappershögar och forsatt projektet "rensa i röran". Det är så välgörande att rensa och kasta när man är på rätt humör!! För dryga 10 år sen kallade min dåvarande chef mig för "avdelningen för ordning & reda", tyvärr har jag inte riktigt klarat ut detta när det gäller pappershanteringen här hemma på sistone men nu börjar jag få ordning på det. Sen hävdar jag att på jobbet, där går jag och hämtar en pärm, ett register, en mapp eller vad jag behöver. Oftast är det inte så enkelt här hemma, men nu har jag laddat med lite sånt så... det ska nog fixa sig!
söndag, april 15, 2012
Det är absolut ingen skillnad!
Ja, då har jag blivit ett år äldre igen och jag tillåter mig att citera en kollega på 90-talet som efter att han fyllt jämna år erkände att han haft lite “ångest” inför fyllandet. Men, som han sa, sen vaknade jag upp dagen efter födelsedagen och insåg att – det var ju ingen skillnad!
Precis så är det, inte tusan blev det någon dramatisk förändring natten till igår. Rent krasst så har jag redan tidigare tvingats börja inse att min kropp inte riktigt är 25 längre…
Vi tillbringade helgen i “Stockholmstrakten” och fick därmed uppleva ett rejält april-snökaos. Att det inte var fler olyckor på vägen när vi tog oss från norra sidan stan till Älvsjömässan för att bevista “Nordiska trädgårdar” som var mitt önskemål om aktivitet för dagen (jag tror inte husse led så svårt heller, där fanns ju liksom allt från gräsklippare till fröpåsar), var nog lite av högre makters försyn med tanke på hur en del bilister framförde sina fordon. Hualigen!
måndag, augusti 08, 2011
Hit och dit...
Om det är meningen att bloggandet ska vara någon form av dagboksskrivande så har jag havererat… Å andra sidan känner jag människor som bloggar betydligt mer sällan än jag. ”En bok om dagen” (se min länklista) försökte tidigare i våras hitta en bra definition på vad som är en aktiv blogg. Det är sannerligen inte lätt… och så har vi ju den där frågan som dyker upp ibland – VARFÖR man bloggar… Ibland känner jag att det hade varit lika enkelt, eller enklare, med en klassisk dagbok i pappersform.
Nu var det inte dessa bloggfilosofiska frågor jag skulle fördjupa mig i utan snarare vad jag har haft för mig under den första veckan efter semestern. I korthet så har jag joggat/sprungit lite med både Otto och Lazer med mig för att försöka få ”lillebror” att inse finessen med detta och det verkar funka, det har tränats lite hund både på hemmaplan och på klubben, det har jobbats (första veckan efter semestern är, i synnerhet i början av veckan) alltid smått förvirrad och ja… allt sånt där ”vanligt krafs hemma” har fixats med.
Veckans ”happening” var väl att jag skulle döma freestyle på USM lördag kväll. Redan när jag fick frågan började jag fundera på hur resan skulle företas på bästa sätt, men med tanke på att boendet krävde medhavd kudde och täcke = mycket packning, samt att Lazers ”mormor” K var USM-general och hade blivit väldigt ledsen om det lilla svarta ”barnbarnet” inte kommit med, så landade jag i att köra bil. Annars har jag faktiskt, med åren, blivit mer o mer förtjust i att åka tåg… Men då ska jag helst inte ha någon hund i släptåg och minimalt med bagage.
Körning längre sträckor underlättas av ljudbok har jag lärt mig, så jag hade laddat med Anne Holts ”Det som tillhör mig”. Detta är boken där hon introducerar sina nya huvudpersoner Inger Johanne Vik och Yngvar Stubbö (ja, det ska vara ett norskt ö där men jag får inte till ett sånt). Eftersom jag för något år sedan lyssnade mig igenom ”Presidentens val”, som kommer senare i kronologin (Holt är som sagt en författare där jag totalt har misslyckats med att läsa/lyssna böckerna i rätt tidsordning), så vet jag ju hur deras relation kommer att utvecklas…
Holt flätar i den här boken på ett spännande sätt ihop två till synes skilda fall som Vik är inblandad i, varav det ena är det som Stubbö arbetar med – där han mer eller mindre tvingar in henne i arbetet. Det är intressant med flera parallella spår och lite olika vinklar på det som händer. Jag gillar Holts böcker, inget snack om saken.
Fördel långresa och ljudbok – man får hela historien i stort sett i ett svep. Torsten Wahlund är dessutom en suverän uppläsare, redan någon gång på 80-talet läste han sommardeckare på Radio Stockholm vilket senare fick mig att sluka allt av författaren i fråga (har jag sagt det förut kanske). Där hamnade jag i deckarträsket, liksom…
Ca 13 timmar i bilen och 2-3 timmars ”tjänstgöring”, lite galen är man väl. Samtidigt är USM roligt för man träffar alltid några kända ansikten som man inte ser så ofta, och ungdomarna är så himla duktiga med sina hundar! Eftersom jag befann mig på norra sidan om Mälaren så kändes det som att det var lika bra att passa på och passera föräldrahemmet på norra sidan Stockholm också. Det är ju inte SÅ ofta jag hälsar på där. En liten omväg på 10 mil/1 timme men fördelen var att jag fick köra betydligt mer motorväg på hemvägen… Visst, på ett sätt är vanliga landsvägar roligare, men efter att ha sett en riktigt halsbrytande omkörning (mötande som skulle ge sig på att köra om 4 bilar, tur att jag o framförvarande bromsade i tid annars hade det kunnat gå riktigt illa) så känns det som att jag gärna undviker såna vägsträckor om det går.
Tävlingsplatsen var kanon, naturbruksgymnasium med boendemöjligheter för tävlande och funktionärer, matsal med bra mat (i alla fall de måltider jag åt), fina gräsytor direkt runt huvudbyggnaden och enligt uppgift även spårmarker runt knuten.
Lazer var med mig och visst, SÅ kul var det kanske inte för honom att åka bil så långa sträckor, men att vara med på tävlingsplatsen ensam (ja, tillsammans med mig men utan "brorsorna" alltså) är nyttigt för honom. Han fick även träffa mamma Engla och en del andra hundar, bl.a. en terriermadam som försökte trycka till honom. Lustigt nog tog han då till samma strategi som när Otto blir sur hemma – försöka leka MERA. Det hjälpte föga, kan jag säga. Sen är det himla kul att se honom ihop med mamma, det är så många beteenden som uppenbarligen är nedärvda!
När det gäller böcker i ”traditionell form” så fortsätter jag att jobba mig igenom Isabel Allendes ”Ödets dotter” (klart synlig i bilden i föregående inlägg). Det är mustiga, färgstarka och fascinerande historier Allende berättar! Nu är ju pappers-bokläsning något jag mest ägnar mig åt på tåg eller på ”lediga stunder jag aldrig har” (vilken litterär figurs sekreterare gjorde ofta saker på ”lediga stunder hon aldrig hade”?) så det tar lite tid.
Igår kväll upptäckte jag en flik med rubriken ”Hundar” på sbktavling.se – kunde inte låta bli att göra en sökning på ras. Att det finns några entusiaster till som kör agility med wachtel visste jag, och nu är ju rallylydnaden med där också, men att det ändå var ett 10-tal överraskade mig faktiskt lite. Det är ju inte direkt supervanligt med utpräglade jakthundsraser på tävlingsbanorna utanför skogen, så att säga…
Nu var det inte dessa bloggfilosofiska frågor jag skulle fördjupa mig i utan snarare vad jag har haft för mig under den första veckan efter semestern. I korthet så har jag joggat/sprungit lite med både Otto och Lazer med mig för att försöka få ”lillebror” att inse finessen med detta och det verkar funka, det har tränats lite hund både på hemmaplan och på klubben, det har jobbats (första veckan efter semestern är, i synnerhet i början av veckan) alltid smått förvirrad och ja… allt sånt där ”vanligt krafs hemma” har fixats med.
Veckans ”happening” var väl att jag skulle döma freestyle på USM lördag kväll. Redan när jag fick frågan började jag fundera på hur resan skulle företas på bästa sätt, men med tanke på att boendet krävde medhavd kudde och täcke = mycket packning, samt att Lazers ”mormor” K var USM-general och hade blivit väldigt ledsen om det lilla svarta ”barnbarnet” inte kommit med, så landade jag i att köra bil. Annars har jag faktiskt, med åren, blivit mer o mer förtjust i att åka tåg… Men då ska jag helst inte ha någon hund i släptåg och minimalt med bagage.
Körning längre sträckor underlättas av ljudbok har jag lärt mig, så jag hade laddat med Anne Holts ”Det som tillhör mig”. Detta är boken där hon introducerar sina nya huvudpersoner Inger Johanne Vik och Yngvar Stubbö (ja, det ska vara ett norskt ö där men jag får inte till ett sånt). Eftersom jag för något år sedan lyssnade mig igenom ”Presidentens val”, som kommer senare i kronologin (Holt är som sagt en författare där jag totalt har misslyckats med att läsa/lyssna böckerna i rätt tidsordning), så vet jag ju hur deras relation kommer att utvecklas…
Holt flätar i den här boken på ett spännande sätt ihop två till synes skilda fall som Vik är inblandad i, varav det ena är det som Stubbö arbetar med – där han mer eller mindre tvingar in henne i arbetet. Det är intressant med flera parallella spår och lite olika vinklar på det som händer. Jag gillar Holts böcker, inget snack om saken.
Fördel långresa och ljudbok – man får hela historien i stort sett i ett svep. Torsten Wahlund är dessutom en suverän uppläsare, redan någon gång på 80-talet läste han sommardeckare på Radio Stockholm vilket senare fick mig att sluka allt av författaren i fråga (har jag sagt det förut kanske). Där hamnade jag i deckarträsket, liksom…
Ca 13 timmar i bilen och 2-3 timmars ”tjänstgöring”, lite galen är man väl. Samtidigt är USM roligt för man träffar alltid några kända ansikten som man inte ser så ofta, och ungdomarna är så himla duktiga med sina hundar! Eftersom jag befann mig på norra sidan om Mälaren så kändes det som att det var lika bra att passa på och passera föräldrahemmet på norra sidan Stockholm också. Det är ju inte SÅ ofta jag hälsar på där. En liten omväg på 10 mil/1 timme men fördelen var att jag fick köra betydligt mer motorväg på hemvägen… Visst, på ett sätt är vanliga landsvägar roligare, men efter att ha sett en riktigt halsbrytande omkörning (mötande som skulle ge sig på att köra om 4 bilar, tur att jag o framförvarande bromsade i tid annars hade det kunnat gå riktigt illa) så känns det som att jag gärna undviker såna vägsträckor om det går.
Tävlingsplatsen var kanon, naturbruksgymnasium med boendemöjligheter för tävlande och funktionärer, matsal med bra mat (i alla fall de måltider jag åt), fina gräsytor direkt runt huvudbyggnaden och enligt uppgift även spårmarker runt knuten.
Lazer var med mig och visst, SÅ kul var det kanske inte för honom att åka bil så långa sträckor, men att vara med på tävlingsplatsen ensam (ja, tillsammans med mig men utan "brorsorna" alltså) är nyttigt för honom. Han fick även träffa mamma Engla och en del andra hundar, bl.a. en terriermadam som försökte trycka till honom. Lustigt nog tog han då till samma strategi som när Otto blir sur hemma – försöka leka MERA. Det hjälpte föga, kan jag säga. Sen är det himla kul att se honom ihop med mamma, det är så många beteenden som uppenbarligen är nedärvda!
När det gäller böcker i ”traditionell form” så fortsätter jag att jobba mig igenom Isabel Allendes ”Ödets dotter” (klart synlig i bilden i föregående inlägg). Det är mustiga, färgstarka och fascinerande historier Allende berättar! Nu är ju pappers-bokläsning något jag mest ägnar mig åt på tåg eller på ”lediga stunder jag aldrig har” (vilken litterär figurs sekreterare gjorde ofta saker på ”lediga stunder hon aldrig hade”?) så det tar lite tid.
Igår kväll upptäckte jag en flik med rubriken ”Hundar” på sbktavling.se – kunde inte låta bli att göra en sökning på ras. Att det finns några entusiaster till som kör agility med wachtel visste jag, och nu är ju rallylydnaden med där också, men att det ändå var ett 10-tal överraskade mig faktiskt lite. Det är ju inte direkt supervanligt med utpräglade jakthundsraser på tävlingsbanorna utanför skogen, så att säga…
onsdag, januari 12, 2011
Hoppsan
Dagarna rusar förbi. Upptäckte just att det här blir mitt 1001:a inlägg i bloggen. Borde ju så klart varit mer observant när det tusende skrevs och firat detta på något vis men man kan inte lyckas jämt.
Hundträningen bedrivs fortfarande mestadels inne i badrummet. Otto har varit med och åkt lite skidor och ikväll har vi faktiskt joggat lite. Lazer har övat apportering med husse (som var förvånad över hur lätt det gick att "lära" liten svart att hämta och komma - att jag har lekt hämta-lekar sedan vi hämtade hem valpen, har han tydligen missat...).
I lördags tog jag med mig träningskompisen L och åkte till Göteborg och MyDog-mässan. Vi stannade hos Engelsons i Falkenberg på vägen upp så vi var inte framme förrän vid lunchtid och då skulle vi hitta parkering (som var ungefär som en skridskobana, jag blev faktiskt lite nervös för att bilen skulle börja glida när vi stod still i en liten sluttning...) och med raska steg promenera till mässan... Vi hann i alla fall se ett par timmar agility och kolla runt och shoppa lite. Det är kul att komma ut på lite utflykt och faktiskt inte ha någon "funktion" ibland.
Det har jagats hönor till förmån för klubbens kassa måndag och tisdag kväll. Detta får dessvärre dåliga följder för dels hundträningen och dels hemmet - det blir lätt lite kaos när man bara är hemma och rastar hundar, äter och sen ger sig iväg igen. Och kommer hem ett antal timmar senare, med bara 3 mål i huvudet: duschen, äta landgången man får med sig hem och sedan sova. Det får nog bli lite broms på mitt deltagande i dessa aktiviteter igen, för det känns inte särskilt bra att inte hinna med våra egna hundar. Tidigare har det ju bara varit B som varit delaktig just därför men de senaste gångerna har även jag varit inblandad, brist på folk...
Hundträningen bedrivs fortfarande mestadels inne i badrummet. Otto har varit med och åkt lite skidor och ikväll har vi faktiskt joggat lite. Lazer har övat apportering med husse (som var förvånad över hur lätt det gick att "lära" liten svart att hämta och komma - att jag har lekt hämta-lekar sedan vi hämtade hem valpen, har han tydligen missat...).
I lördags tog jag med mig träningskompisen L och åkte till Göteborg och MyDog-mässan. Vi stannade hos Engelsons i Falkenberg på vägen upp så vi var inte framme förrän vid lunchtid och då skulle vi hitta parkering (som var ungefär som en skridskobana, jag blev faktiskt lite nervös för att bilen skulle börja glida när vi stod still i en liten sluttning...) och med raska steg promenera till mässan... Vi hann i alla fall se ett par timmar agility och kolla runt och shoppa lite. Det är kul att komma ut på lite utflykt och faktiskt inte ha någon "funktion" ibland.
Det har jagats hönor till förmån för klubbens kassa måndag och tisdag kväll. Detta får dessvärre dåliga följder för dels hundträningen och dels hemmet - det blir lätt lite kaos när man bara är hemma och rastar hundar, äter och sen ger sig iväg igen. Och kommer hem ett antal timmar senare, med bara 3 mål i huvudet: duschen, äta landgången man får med sig hem och sedan sova. Det får nog bli lite broms på mitt deltagande i dessa aktiviteter igen, för det känns inte särskilt bra att inte hinna med våra egna hundar. Tidigare har det ju bara varit B som varit delaktig just därför men de senaste gångerna har även jag varit inblandad, brist på folk...
tisdag, september 28, 2010
En vecka - drygt...
Kan bara konstatera att jag inte varit inne i datorn hemma på en vecka när jag sparkade igång den igår (tur att det finns webbmail). Dagarna går med fullt upp på jobbet och kurser och träning och annat på kvällarna. Orkar helt enkelt inte sätta mig vid datorn på kvällarna.
I helgen var jag i Stockholm, eller egentligen i Sollentuna, Vallentuna och Tyresö om man ska vara petig. Själva Hufvudstaden satte jag inte foten i! En utflykt utan tidssatta aktiviteter, vilket var riktigt skönt - blev sovmorgon både lördag och söndag. Det var jag, Hampus och Lazer som åkte upp - husse blev hemma med Otto. Huvudsyftet med resan var, förutom att träffa föräldrar och bror med familj, att avsluta min kanotplatshyra i den gamla kanotklubben. För något år sedan införde man "arbetsplikt" för att få hyra plats och det är ju praktiskt omöjligt för mig som bor 55 mil bort. För tillfället ligger alltså min gamla tävlingskanot på tomten hemma hos föräldrarna. Har varit i kontakt med närmaste skånska klubb men det är ju inte många klubbar som är intresserade av att hyra ut en "förvaringsplats", de vill ha aktiva medlemmar vilket jag ju i o f s förstår. Det hade ju varit kul att ta sig ut och plaska lite när vädret är vackert - men var ska jag hitta tiden?!
I söndags lämnade jag föräldrahemmet på förmiddagen och tog en lååång omväg (åtminstone tidsmässigt) på vägen tillbaka till Skåne och hälsade på min "gamla" klubb Tyresö BK. Jag är ju fortfarande medlem i o f s men det var bra länge sen jag var där. I förra veckan fick jag nys om att det skulle vara tävling vilket ju ökade "vitsen" med att åka dit. Det var många gamla kända ansikten, både väntade och oväntade, och även en hel del nya... Det där snacket om att "det är ju bara samma folk som gör saker" tror jag faktiskt inte riktigt på - när man varit bort några år så här så blir det uppenbart att det dyker upp nya intresserade medlemmar! Sen finns ju ofta den där kärnan av "samma människor" kvar... När "krutröken" lagt sig var M med S (länk finns i blogglistan här till höger) uppflyttad till elitspår - grattis! Eftersom det blev så spännande blev jag kvar till "the bitter end" vilket var typ 2 timmar mer än jag tänkt mig...
Vidare på vägen söderut stannade jag i Nyköping hos "mialena" (också länk i blogglistan till höger) och fikade lite. Hem kom jag alltså inte så tidigt som jag planerat, men det var en trevlig liten utflykt.
Den här veckan blir minst sagt lika hektisk både jobb- och fritidsmässigt. Pust... måste verkligen ta och se över det här med mina uppdrag...
I helgen var jag i Stockholm, eller egentligen i Sollentuna, Vallentuna och Tyresö om man ska vara petig. Själva Hufvudstaden satte jag inte foten i! En utflykt utan tidssatta aktiviteter, vilket var riktigt skönt - blev sovmorgon både lördag och söndag. Det var jag, Hampus och Lazer som åkte upp - husse blev hemma med Otto. Huvudsyftet med resan var, förutom att träffa föräldrar och bror med familj, att avsluta min kanotplatshyra i den gamla kanotklubben. För något år sedan införde man "arbetsplikt" för att få hyra plats och det är ju praktiskt omöjligt för mig som bor 55 mil bort. För tillfället ligger alltså min gamla tävlingskanot på tomten hemma hos föräldrarna. Har varit i kontakt med närmaste skånska klubb men det är ju inte många klubbar som är intresserade av att hyra ut en "förvaringsplats", de vill ha aktiva medlemmar vilket jag ju i o f s förstår. Det hade ju varit kul att ta sig ut och plaska lite när vädret är vackert - men var ska jag hitta tiden?!
I söndags lämnade jag föräldrahemmet på förmiddagen och tog en lååång omväg (åtminstone tidsmässigt) på vägen tillbaka till Skåne och hälsade på min "gamla" klubb Tyresö BK. Jag är ju fortfarande medlem i o f s men det var bra länge sen jag var där. I förra veckan fick jag nys om att det skulle vara tävling vilket ju ökade "vitsen" med att åka dit. Det var många gamla kända ansikten, både väntade och oväntade, och även en hel del nya... Det där snacket om att "det är ju bara samma folk som gör saker" tror jag faktiskt inte riktigt på - när man varit bort några år så här så blir det uppenbart att det dyker upp nya intresserade medlemmar! Sen finns ju ofta den där kärnan av "samma människor" kvar... När "krutröken" lagt sig var M med S (länk finns i blogglistan här till höger) uppflyttad till elitspår - grattis! Eftersom det blev så spännande blev jag kvar till "the bitter end" vilket var typ 2 timmar mer än jag tänkt mig...
Vidare på vägen söderut stannade jag i Nyköping hos "mialena" (också länk i blogglistan till höger) och fikade lite. Hem kom jag alltså inte så tidigt som jag planerat, men det var en trevlig liten utflykt.
Den här veckan blir minst sagt lika hektisk både jobb- och fritidsmässigt. Pust... måste verkligen ta och se över det här med mina uppdrag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
