Mellan hopp och förtvivlan...

Det förra inlägget skrev fredag morgon/förmiddag för en vecka sedan. DÅ trodde jag fortfarande att jag skulle köra till Malmö och tävla på lördagen. Oj, vad fel jag hade...

Husse stack till Stockholm fredag eftermiddag för att delta i SBKs kongress under helgen. Kvar hemma var alltså jag och fyra hundar. Eftersom de faktiskt är ganska bra på att "hålla igång själva" när vi är ute på tomten och fixar, passade jag på att rensa bort lite ogräs och förbereda pallkragarna för säsongens odlingar. Då... plötsligt hörde jag hur det "smällde" bakom min rygg. Otto och Lazer brakade ihop, fråga mig inte om vad men något blev de väldigt osams om. Tankarna som rusade genom hjärnan var många och ostrukturerade (det är förvånande ändå hur mycket man hinner tänka mitt i kaoset?!). Vattenkanna? Tom. Något annat att "kasta på dem"? Icke. Det blev alltså till att försöka montera isär dem medelst egen dominans och handkraft. Någonstans var min hjärna smart nog att veta att om jag stoppar in händerna bland framändarna så är det risk att jag hamnar på akuten själv (husse lyckades ju med det i vintras), så till slut fick jag tag i Lazers bakben. Framänden satt då fast i Ottos ena framben, men på något sätt lyckades jag montera loss honom därifrån och få ut honom över staketet vi har mellan fram- och baksidan av huset. Förlåt, men jag trodde inte att det var en terrier jag skaffat mig?! Konstaterade ganska kvickt att Otto blödde men efter telefondiskussion med husse bestämde jag mig för att det var inte akut nog för att köra in till djursjukhuset (som vi helst undviker i största allmänhet) på jourtid en fredagkväll. Sannolikheten att jag blivit sittande hela natten där, kändes stor. Tvättade rent såret så gott det gick, och insåg ju att det inte skulle bli någon tävling för Otto i alla fall. Hoppet att kunna tävla Lazer levde fortfarande, åtminstone någon timme till. Vid det laget (någon timme senare alltså) hade nämligen Otto börjat hoppa på tre ben, så det var tämligen uppenbart att det skulle bli veterinärbesök på lördagen. Mail till tävlingsledare, kontakter med klubbkamrater (för att säkerställa att strykningen nått fram).

Lördag morgon trampade jag runt hemma tills det var lönt att åka till lördagsöppen klinik som öppnade kl. 9. De tog emot, tittade på och "skrev in". Vi tar det under dagen, var konstaterandet. I teorin insåg jag nu att det fanns en möjlighet att kasta mig hem, kasta in Lazer i bilen och köra till Malmö för att tävla sista klassen. Men - nej. Förståndet slog till och påpekade; hur bra blir det? Stressad är jag ju av den här situationen... Behöver Lazer ett lopp där matte definitivt inte är sig själv? Nej! Jag blev kvar hemma och fortsatte där jag börjat kvällen innan - med trädgårdsarbete. Bl.a. planterades det om pelargoner och flyttades ut en del av dessa.

När det väl blev dags att hämta Otto så var det 2 dränageslangar satta, huden hade släppt från underhuden på en ganska rejäl yta - jag kan mycket väl tänka mig att det var när jag skulle få loss Lazer som detta uppstod... Så - nu är det penicillin och vi har precis avslutat kuren med smärtstillande. Veterinären trodde i o f s att Otto kommer vara igång igen ganska snabbt ("nån veckas vila bör räcka") men eftersom det är 28 dagars karenstid på smärtstillande, så är det färdigtävlat för vår del fram till midsommar. Och sen är det inte många tävlingar under semestertid...

I veckan har det alltså blivit en del "VAH" - Vård Av Hund, i form av jobb hemifrån. Tur i oturen att jag just nu sitter med att producera testfall - tänka och skriva kan jag ju göra var som helst!

På söndagen blev det i alla fall spår i skogen, Lazer hade tydligen läst regelboken för den första apporten på 50 m från start, ignorerade han totalt. I lägre klass kommer ju den första apporten tidigast efter 100 meter... Resterande föremål tog han klockrent!

Måndag kväll åkte vi till Ängelholm och var med på klubbtävling där. Jag var ombedd att döma, så jag körde Lazer som "föråkare" på small-höjd. I agilityklass körde vi 5 hinder, det 5:e var vippen och den är ju lite "sådär" så det var bra läge på belöning där. I hoppklassen bestämde jag mig under pågående lopp för att "köra på" - han var pigg och "på" så vad gjorde det då att ett par hinder blev förbisprungna?! Ingenting! Glad hund - glad matte!

I tisdags hade vi distriktsmöte för klubbarna i hundungdomsdistriktet, med det andra beslutet att lägga distriktet vilande på dagordningen. De senaste åren har verksamheten gått på sparlåga - intresset från klubbar och medlemmar för distriktsmöten och -aktiviteter har varit milt sagt lågt (näst intill obefintligt vissa gånger).

Onsdag kväll var det dags för nybörjarkursen i agility. Fantastiskt kul deltagare och duktiga hundar!

Torsdag, igår, var det månadstävling i lydnad. Jag dömde, husse tävlingsledde. Med tanke på att det var första gången han gjorde det, så var han riktigt riktigt duktig. Lite mer övning så... :)

Och ikväll, fredag, har jag planterat ut dahliorna och låtit tomater, gurka, meloner m.m. flytta från uterummet till växthuset. 250 liter jord är rätt tungt kan jag meddela!

Är det inte det ena...

Imorse lämnade jag Hampus som dagpatient hos vår "husveterinär". En röntgen är ju egentligen inget som kräver inläggning, men eftersom vi precis idag (och igår) var inne i en testfas på jobbet som jag definitivt, i min roll som "testspecialist" (nåja), förväntades delta i, så var det inte läge att lägga en halvdag på att köra till och från veterinären och hålla Hampus i tassen under röntgen. Jag har ju ett, för det mesta, väldigt förstående jobb när det gäller hundarna, men man kan liksom inte tänja hur mycket som helst på förståelsen. (Samtidigt tror jag att det finns en viss medvetenhet om att om det varit barn istället så hade VAB antagligen varit mycket vanligare än de få tillfällen av VAH som jag behöver under ett år)

När det var dags att "lösa ut" stackars Hampe och få "domen" av veterinären. Det var skönt att höra att där var TOMT. Det fanns inga synliga spår av några metallföremål i systemet.

Men är det inte det ena så är det det andra. När jag kom hem så hade husse upptäckt blod på Otto. Det var dock inte Ottos blod, det var Lazers... Ett öra har fått sig några rejäla hål under dagen idag, uppenbarligen. Tvätta rent såren och hålla liten svart borta från resten av flocken så de inte får hjälpa till med att försöka hålla rent. Suck, pust, stön... Hålla koll på att det inte blir infekterat och läker ihop de närmaste dagarna. Tjohej. Det är roligt nästan jämt!

1 tävling, 2 tävlingar, 4 stygn bort...

I lördags hade vi klubbens årliga appelltävling och "som vanligt" hade jag hand om spåren som bitr tävlingsledare. "Som vanligt" var det ett visst frånfall av tävlande så på tävlingsdagens morgon var det bara 7 (av 11) spår som behövde gås ut. Sen var det 2 som bröt av olika skäl och så var dom bara 5 till lydnaden. Dessa överlät jag till bTL sök/rapport att kommendera och ägnade mig istället åt att fotografera. Kom hem med ca 750 bilder i kameran. Hoppsan.

I söndags hade vi lydnadstävling där jag var tävlingssekreterare. 25 ekipage och vi var klara vid lunchtid, även fast vi inte började förrän kl. 9.

Därmed var årets funktionärsuppdrag avslutade.

Igår var det dags att göra ett nytt försök med att bli av med Hampus stygn. Veterinären konstaterade att det fortfarande inte såg helt läkt ut, men 2 av 3 stygn hade försvunnit på något vis (hmm...) och det kvarvarande satt så löst då det gjorde knappt någon nytta ändå. Eftersom Hampe var så lugn och stillsam så tog han väck både det stygnet och de 3 som satt på andra ögonlocket utan att ens ge något lugnande. Skönt! Snabbt och lätt.

Nedräkning

Om ca 1 tim och 20 min ska jag och Hampus infinna oss hos veterinären för att ta bort stygn. Vi befriade honom faktiskt från tratten redan igår kväll, han har inte verkat särskilt irriterad så förhoppningsvis gjorde det inte någon större skillnad. Mer än för välbefinnandet hos resten av flocken här hemma, så väl två- som fyrbenta! Helt ärligt tror jag att alla utom trattbäraren själv har haft ganska jobbigt med tratten. Jag (och husse) har fått den i knävecken alltsomoftast, Otto och Lazer har blivit "påkörda" - och åtminstone Otto har då blivit rätt så irriterad.

Jag har "dealat" lite med min chef och gjort en hel semesterdag till två halva, så det känns lite ovant att lalla runt hemma och faktiskt inte BEHÖVA jobba på distans medan jag väntar på att köra iväg. På fredag kändes det som att det är lämpligt att kolla över alla spår inför lördagen (jag förstår inte varför vi gjorde en sån tankevurpa att vi la appelltävlingen en lördag), så där går den andra halva dagen. Behöver jag säga att min chef är fantastisk? (Han borde nog varit omnämnd i det där inlägget om Dessa fantastiska män som jag skrev häromsistens, inser jag precis nu.)

Igår flaggades det på jobbet för att vi om en vecka dvs på måndag, ska få information om "förändrat arbetssätt och organisation". Lite orolig blir man ju, eftersom den avdelning jag tillhör var den enda som gick helt "orörd" ur den förra "organisationsjusteringen". Ack ja...

Kanske hade det varit enklare med...

... guldfiskar? Eller något annat husdjur/fritidsintresse än just hundar?

Hampus opererades ju i tisdags. Samma morgon upptäckte jag att Otto var halt. Hur man nu lyckas bli det över natten, såg inga sådana tendenser i måndags kväll. Att försöka vila den hunden är inte helt lätt, kan jag ju säga!

Så, nu är det rena sjukstugan och kalabaliken här hemma.... Hampus är inte särskilt brydd av att ha tratt och kör omkring med den som om värsta ångvälten. Otto gillar INTE detta och morrar irriterat när trattkantarellen kommer i närheten. Jag tycker ju inte heller det är jätteballt att få tratten i knäveckan så jag kan förstå honom. Lazer verkar vara inne i nån "testa gränserna period" mitt i allt detta så idag när jag släppte ut honom och Otto så trodde jag nästan det skulle sluta illa. Lyckligtvis fick jag stopp på dumheterna verbalt innan det "smällde". Pust, suck och stön...

Vem har sagt att det ska vara enkelt, liksom?!

Kvällens aktivitet har annars varit månadstävling på klubben. Ett helt ekipage i brukslydnad fick jag agera domare åt... Sen blev det fika och lite assistans på kansliet där det pågick förberedelser för rallylydnadstävling på lördag + utskick av PM för appelltävling om dryga 2 veckor.

Är det inte det ena...

... så är det det andra.


Vi har "skrotat" plasttratten, då Hampus inte visat något som helst intresse för att slicka sina sår (Lazer däremot får man hålla i herrans tukt och förmaning). Dock blev Hampe-stackaren akut dålig i magen i natt så jag har varit ute med honom i 2 omgångar vid 1 och 3... Även vid morgonrastningen vid 05.40 var magen ostabil, så det blev ingen frukost och det är frågan om jag kommer kunna göra något "eftermiddagspass" på kontoret idag, vi får se.


Fick lite bilder från helgens tävling av Christian Olsson, tack för det!

Full fart på spåret!

Och här kommer matte hängandes i linan 10-12 meter efter...

På väg in i dimman hittade han första apporten. Sen försvann vi ur sikte för fotografen och funktionärerna (domarna förflyttade sig utåt i spåret för att se vad som hände).

Som en liten staty mellan mer typiska brukshundar, rottweiler och schäfer. Även vid klubben låg dimman tämligen tät som synes.


DEN kontakten skulle vi haft i hela linförigheten!! Fantastiskt väl fångat ögonblick!

Träning och annat

I lördags körde vi lite "genrep" på spårarbetet, jag och den lille svarte. Jag la ett nästintill tävlingsmässigt spår på en äng en bit hemifrån = vi tog bilen dit. Jag la spåret, sen var det rastning och väntetid... I stort sett tuffade det på bra, lite flaxigt (konsekvenser av husses utflykt i fältjaktsvärlden förra helgen?) kanske. Andra pinnen gick den lille svarte över, men jag trampade (!) på den, så nog var han i spåret... Nåja, genrep ska ju inte gå lysande, så vi har fortfarande gott mod inför kommande söndag.

Husse var i skogen med Otto som hade drivit vilt på ett bra sätt. Det är fortfarande ibland lite märkligt för mig att det är "okej" att en hund driver vilt, men det är ju så en drivande jakthund jobbar...

I söndags gjorde jag en sån där insats som jag egentligen fasar för. Ikea. Och Väla köpcentrum. Samma dag... Hade faktiskt en lista med till Ikea och det har nog tidigare i stort sett bara hänt när vi köpte köket. Dessutom kom jag inte hem med så fasligt mycket mer än det som stod på lappen. OK, en "ljussläckare" men det har jag tänkt köpa ändå?

Hem, och sen iväg till klubben för att träna lite med L, som fick kommendera lite lydnad åt mig och liten svart hund. Sen körde vi lite högerslalom och a-nerfarter med Otto och lite slalom och annat pyssel med Ls nya stjärna A. Högerslalomet med Otto har alldeles gått i baklås. Efter 8 pinnar går han ur i mer än hälften av försöken. Vi rev oss i huvudet båda två men lyckades inte hitta någon lösning. Till slut började jag skruva med någon form av "baklängeskedjning" och försökte köra bara de sista 4 pinnarna. Det blev inte mycket bättre av det. Vi lade således ner projektet för dagen.

Igår kväll körde jag ner på klubben i akt och mening att träna framför allt Lazer på hoppet (som är svårt att köra hemma eftersom jag inte har något hopphinder alls), men även för att fortsätta klura på Ottos högerslalom. Det hela tog lite mer tid än beräknat då det pågick 3 kurser och en träningsgrupp vilket betydde att även området runt agilityhindren var upptaget (och jag går inte in och börjar köra slalom bland en massa kursare, även om det inte är agilitykursare). Jag väntade vackert tills det blev fikarast... Och nu börjar polletten ramla ner. Som vanligt, höll jag på att skriva (ja, det gjorde jag ju), handlar det om VAR och NÄR jag befinner mig... Alltså - min placering och tajming. Det gäller att jag inte hamnar varken för långt bak eller för långt fram, och vi snackar centimetrar... Fördelen med nötandet är att vi har börjat få riktigt bra slalomingångar! Nerfarterna på A-hindret nöter vi också vidare på. Det är lite "vinterns projekt" det...

På hemmaplan på kvällen upptäckte jag att en av Hampus' "hudknutor", en liten "hudpåse" som liksom ligger utanpå huden, har svullnat upp mer än tidigare (vet har kollat den en gång innan) och nu börjat spricka. Eller om den börjat klia, och slickandet/kliandet gjort att den börjat spricka. Hönan eller ägget liksom. Febril verksamhet utbröt, nånstans i huset skulle det väl finnas en "tratt" att sätta på Hampus för att förhindra att han slickade? Icke. Jag drog mig till minnes att den sista tratten gick sönder när vem det nu var hade den... Vad göra? Jo, jag hittade en plasthink som en del av botten skars ut från. Nöden är uppfinningarnas moder, eller nåt? Sen gäller det att skärma av honom från resten av flocken så inte de hjälper till för mycket med tvättandet... Inte helt lätt, men det får gå. Kompostgaller m.m. funkar.

Idag blev det alltså besök hos vet igen, efter en mellanlandning på jobbet (ett par givande timmar!). Vi kom raskt överens om att nu är det dags att operera bort det här "vad det nu är för något". Principen med Hampes knölar har annars varit att vi rör dem inte så länge de inte stör honom eller börjar växa. Den här har gjort båda delarna. Så - imorgon blir det dagkirurgi-patient av gamle hund. Hualigen.

det är mycket nu

I torsdags hade vi sista deltävlingen i KM-agility på klubben. Jag hade liksom förträngt detta, den sista officiella i Eslöv var ju vår sista tävling och träningen efter det har varit därefter - inte minst som jag ju var i England en vecka... Resultatet blev således 2xdisk.

Dessutom hade Lazer på morgonen i torsdags drabbats av vattensvans. Exakt hur han har dragit på sig detta begriper vi inte för han har ju inte varit ute och simmat, men det är klart, vatten uppifrån har det ju kommit en del. På med täcke och på eftermiddagen när vi skulle till vet hade svansen piggnat till rejält. Nu hoppas jag att den lille svarte har insett att det inte är så dumt med kläder trots allt?!

Tog semester i fredags för VAH som följd av detta och eftersom vi hade agilitytävling på klubben i lördags var det inte helt fel med den lediga fredagen, förutom att VAH-a kunde jag hjälpa till en del med förberedelserna för lördagen...

Tävlingen i lördags flöt, i vårt tycke, fint. Lite tekniskt mankemang med det trådlösa nätverket och delade skrivare IGEN. Det funkade kl. 7 på morgonen när jag testade men vid 9-tiden när de första klasserna var klara ville det sig INTE. Tur i oturen att det var vackert väder och vi faktiskt har 2 skrivare på klubben. Ju mindre tekniska prylar utomhus i händelse av regn är mitt mål, men det verkar ha gått troll i det här. Får forska vidare i det under vintern.

Dagens höjdpunkt var väl när klubbens i hast (?) ihopsatta small-lag (man måste inte komma från samma klubb för att tävla lag i agility men jag tycker det ger en extra dimension till det när alla 4 ekipage är från samma klubb) först placerade sig som trea i agility-lagklassen och sen gick och vann (!) hopp-lagklassen. Kul!! Grattis tjejer!

Söndagen tillbringade jag bitvis i skogen. La för första gången på mycket länge ett "vanligt" spår åt Lazer. Har ju kört mkt korvspår för att få in honom i spårkärnan och tyckte att nu var det dags att testa ett "riktigt" spår. Det gick - fort! Lite "fladdrigt" var det bitvis och förutom svårigheten att det INTE låg korv i spåret hade jag lagt ut 2 apporter + leksak på slutet. Träapporterna markerades medelst nosning och när jag då började hojta "bra och duktig hund" så kom det ett spontant läggande! Kanske ska han bli liggmarkör den här lille hunden?? Dessutom gick inte spåret alldeles rakt utan det var en liten böj på det, så här ökade jag nog på svårigheterna i kvadrat men det gick fint! Vi hittade föremålen och kom fram till favvisfleeceflätan i slutet. :-)

Lite handla mat, lite stöka hemma, lite hälsa på hos svärföräldrarna och sen var den helgen slut...

Träning, kläder, örontrassel

Projektet "ligga med hakan i backen" för Lazers del går vidare. Jag vill ju ha det så under platsliggningen och började alltså i måndags. Utan några egentligen hjälpmedel utan bara genom att vänta ut när han spontant sänkte huvudet och belönade för det, har jag på 4 pass om ca 5 minuter vardera, kommit till ett läge då han verkligen TRYCKER huvudet i golvet! Det ÄR fantastiskt vad man kan uppnå med bra tajming och rätt belöningskriterier...! Nämnde detta på klubben under kvällen igår och då var det nån som undrade om jag inte var orolig att han ska börja snusa när jag flyttar ut momentet? Nä, varför det, om han har lärt sig att momentet är att ligga blickstilla med hakan tryckt mot marken? Givetvis kommer jag ju att få hålla koll i början och se till att fortsätta belöna önskat beteende (och inte oönskat) men jag kan inte se att det skulle bli ett problem.

Vi hade klädprovning på klubben igår också och det är ju alltid lätt kaosartat när det inte finns EXAKT de plagg som är planerade. Vi har hittat en firma som kommer att sy upp enligt våra önskemål (ja, inom vissa ramar då) men ett problem vi stötte på igår var att storlekarna upplevs som små... Vi får väl se var vi landar...

När jag kom hem upptäckte vi att Otto drabbats av blodöra. Ingen tävling i helgen, alltså. Veterinärbesök idag med tömning av vätska, kontroll av örat och diagnos öroninflammation som bakomliggande orsak. Hur fasen har vi missat DET undrar jag ju nu... Men hundar är ju ofta rätt så tåliga och jag tror att Otto hör till det extremt tåliga släktet, så han har nog inte "sagt" särskilt mycket. Fördelen med det inställda tävlandet är att jag hinner göra klart lite föreningsadministration. Inget ont...

Host, host, host...

Jaha, då har förkylningen övergått i fasen "snuva och hosta". Det känns ändå som att det är den lindrigaste förkylningen jag haft på länge, får hoppas att den känslan håller i sig!!

Eftersom hela flocken står på medicinering (misstänkta noskvalster) så var jag bara nere på klubben och lämnade av lite grejor, trots att det är torsdag... Känns lite konstigt att vara hemma före 20 en torsdagkväll!

Idag har det hänt igen. En allvarlig trafikolycka (frontalkrock) på en väg jag kör ganska ofta. Med dödlig utgång. Lika hemskt varje gång - det var ju någons son, man, kanske pappa eller bror... Just den sträckan är det inget mitträcke på. Jag blir mer och mer övertygad om att mitträcken faktiskt gör skillnad!

Förkylningen gör att jag faktiskt tänker tillåta mig att vara lite lat idag och krypa ner i soffan. B är på möte... Det börjar så sakteliga dra igång nu. I nästa vecka drar jobbet igång med full kraft - även om vi faktiskt har jobbat på bra de här veckorna också. Skönt att hinna rensa undan en del, men vi skulle behöva mer tid till sånt!!

Mystiskt försvunnet föremål?

Idag smugglade jag in Lazer i testrummet på jobbet... Det var t.o.m kollegor som var där inne och pratade en lång stund innan de upptäckte hans närvaro. Snäll liten valp!

På eftermiddagen bar det så iväg till veterinären igen för omröntgen. Enligt rapport från husse som hade "valpjouren" igår kväll (jag höll kurs) så hade lämningarna varit normala, och det lät ju i alla fall hoppfullt. Idag blev det inget "nr 2" på hela dagen...?? Inte utan att jag började undra om det var någon form av förstoppning på gång, men då borde han ju i alla fall ha försökt få ur sig något? Nåja, in till vet och upp på röntgenbordet med den lille. Två plåtar började vi med, i samma vinklar som igår. Efter framkallning så - inte ett spår av något främmande föremål?! Vi provar med en lite annan vinkel, sa vet. En plåt till alltså. Fortfarande inget "napp". Ytterligare en plåt med annan exponeringsgrad. Men nej. Där fanns absolut ingenting att se! Jaha, sa jag, då kom det kanske ut igår kväll - jag känner ju B och jag tror inte att han direkt dissikerade lämningarna igår...

På väg hem ringde jag B, som svor på att det inte varit något ovanligt med ut igår... Hmm... vad är det som händer?

Den äckelmagade kan sluta läsa här!

Väl hemma igen hade Lazer äntligen ro att göra "nummer 2" och jag tog en påse och "klämde igenom" det han fick ur sig (som för övrigt var helt ok i form och färg med tanke på sparrisdieten). Då hittade jag - två "flagor" av kotte-typ... Vi har ju en lärk på tomten, som jag nämnde häromveckan tror jag, när jag krattade upp kottarna till Lazers förtvivlan. Tanken slog mig redan igår på vägen hem, med tanke på formen på föremålet i magen - kan det vara en kotte? Han gillar ju att leka med dem... Tyvärr är ju kanterna rätt hårda så det blir mer sparris så att vi verkligen får ut allt. Helt omöjligt är det väl inte att en kotte igår var "hel" och under dygnet som gått faktiskt brutits ner en del i tarmsystemet. Tror jag ska framföra teorin till vet i nästa vecka - måste ändå dit och hämta mat åt Hampus då.

Ljusning - kanske...

På röntgenbilderna syntes det klart och tydligt - någonting är det i magen som inte ska vara där. Eftersom jag faktiskt HAR hittat småsten i valpbajset tidigare, så är misstanken solklar. Veterinären fick erkänna att den här gången hade JAG rätt och han fel. Något tokigt var det ju, var jag helt säker på...

Kontakt togs med Regionsdjursjukhuset i Helsingborg, endoskopi trodde de inte skulle vara en lösning utan vi satsar på sparris och att få ut den lilla stenen (eller vad det nu är) den naturliga vägen. Ska in igen imorgon eftermiddag för ny röntgen så får vi se om den har rört sig (det blir till att kolla bajs mer än någonsin det närmaste dygnet). Ligger den kvar på samma ställe så kan det i sig vara oroväckande, men det hoppas vi ju inte på.

Orolig

Igår såg vi äntligen en vändning i Lazers krassliga mage. Bajset blev fast och fint och normalt i färgen, och jag pustade ut. Imorse var vi tillbaka igen. Det är inte "rännskita" men kladdigt och gulaktigt... Har haft ett långt samtal med veterinären som rekommenderar avmaskning för det KAN det vara på en valp, men eftersom lille L äter lite av varje inklusive att en och annan sten nog har slunkit ner, så tjatade (?) jag mig till en röntgen så vi kan utesluta främmande föremål i alla fall. OK, är det en strumpa så syns det knappast på vanlig röntgen som vår husvet konstaterade men i alla fall... Många beklagar sig över att veterinärer allt för snabbt vill prova alla möjliga behandlingar och undersökningar (för att klå djurägarna på pengar, är givetvis teorin som framförs) men i det här fallet så har vår veterinär definitivt mer is i magen än vad jag har.

Minns den tid då jag hade en schäfer med "schäfermage" som totalhavererade 1-2 gånger om året. Efter den upplevelsen så har det här med dåliga hundmagar aldrig bekymrat mig - förrän vi då gick igenom den fruktansvärda upplevelsen för 4 år sedan med Birks dåliga mage som till slut visade sig vara lymfcancer. Det som gör att jag målar f-n på väggen är att den klassiska frågan "hur är allmäntillståndet" kunde jag in i det sista besvara med "bra" på den hunden. Han hade enligt veterinären på djursjukhuset (vår husvet skickade oss vidare den gången) haft max 3-4 veckor kvar att leva. Hunden var alltså bokstavligen döende och fortfarande pigg! Är det konstigt då att jag har en oro som gnager när jag ser liknande symptom på min lilla valp?? "Jojo-mage" - bra ena dagen och så sämre den andra, är alldeles för välbekant.

Nu röntgar vi i eftermiddag och så får vi se vad det ger, det känns ju i alla fall som att jag GÖR något då. Och så blir det avmaskning på längden och tvären, och där bestämde vi igår att vi nog ska ta alla 3 hundarna så det inte blir "rundgång", någon av de vuxna kan ju oxå ha mask om det nu är det som är problemet...

Usch vad jobbigt det är när hundarna blir sjuka...

Ensam hemma och föreningsfunderingar...

Ja, det händer ju inte så ofta numera sedan husse lämnade sina centrala uppdrag, men just den här helgen har han åkt till Stockholm på möte. Alltså är jag ensam hemma med 2 vuxna hundar varav en börjar påpeka att han är rätt uttråkad, och en valp med fortsatt småkrasslig mage. Som en hundkompis konstaterade när hon blivit mamma, det finns 2 kategorier människor som är intresserade av bajs och det är nyblivna föräldrar och hundägare! Vi kämpar på och ber en bön om att det inte är något allvarligt. Eftersom Lazer, som de flesta valpar, tuggar och provsmakar på det mesta han kommer över, så hoppas jag att det verkligen ÄR något han ätit, och att veterinärens teori om att "bakslaget" när vi började återgå till vanlig mat berodde på att vi var för snabba med det. Helgen får utvisa om det blir någon förbättring. För den som eventuellt har missat det så förlorade vi ju en hund för 4 år sedan i lymfcancer - som började som en "dålig mage"... Sannolikheten att blixten ska slå ner 2 ggr är väl inte så stor men nog är jag orolig!! Som om det inte var nog med detta har jag idag noterat att Hampus luktar sämre än vanligt ur munnen. Antingen har han också ätit något olämpligt eller så börjar åldern ta ut sin rätt?

En sak som jag har funderat över på sistone, eller egentligen ganska länge, är alla dessa "tyckare" i hundvärlden. Det finns massor av folk som ger luft åt sina mer eller mindre upprörda åsikter och mer eller mindre "sågar" människor som lägger ner massor av tid på olika typer av föreningsengagemang - för att dessa människor inte gör det som personen x tycker är "rätt".

Det här är egentligen en liten vidareutveckling av mina funderingar förra veckan kring vem som är lämplig att t.ex. sitta i en styrelse. När det gäller just det här med människor som har miljoner synpunkter så funderar jag ibland - har du erbjudit dina tjänster? En del har säkert försökt, men blivit bortröstade. Ytterligare några känner jag till som har "hoppat av" uppdrag av olika skäl. Själv har jag ju faktiskt avgått från olika poster när jag upplevt att jag inte kunnat samarbeta med andra i olika föreningskonstellationer (hände redan på kanot-tiden) MEN då har jag stått mitt kast! OK, när jag höll på i idrottssvängen så var det inte så mycket internet och bloggar och facebook, så ryktesspridning och "tjafs" på den vägen fanns liksom inte... Man kan ju faktiskt fundera på om det inte är så att det på vissa håll bidrar till svårigheten att få människor att engagera sig i föreningslivet, att man kan bli väldigt väldigt utsatt.

Just detta att om jag av en eller annan anledning har valt att ställa mig utanför föreningsdemokratin genom att inte vara med på årsmöten, eller inte ställa upp till val till en styrelse, eller liknande - det gör faktiskt att jag tycker att man ska fundera lite på vad man skriver och säger. Visst, har någon erbjudit sina tjänster men fått nej, då kan jag förstå att man kan vara lite... irriterad. Men min känsla är att väldigt, väldigt många i föreningslivet (och nu pratar jag inte bara hund, kom ihåg att jag har massor av idrottserfarenheter också) går runt och har synpunkter utan att någonsin ha försökt göra något aktivt åt det som de tycker är fel. Mycket "gnäll" helt enkelt...

Som medlem i en förening kan man alltid lämna in en motion om man tycker att något ska ändras i föreningen. Är det ett förslag som flera tycker är bra, så kan man faktiskt få igenom det även om styrelsen skulle avstyrka. Vill man vara med och påverka "mer" så är det väldigt sällan som valberedningar säger "nej tack" till erbjudna tjänster är i alla fall min erfarenhet. Under alla år jag har varit aktiv i någon form inom föreningslivet är det bara en enda gång jag har varit med om att det har blivit "motförslag från golvet" och omröstning om en ledamotsplats i en styrelse. Och då var det på "riksnivå". Sedan har väl liknande saker hänt på möten där jag INTE har varit närvarande, naturligtvis, under dessa år, men i alla fall. Och om någon undrar: Jag gick på mitt första årsmöte i kanotklubben 1986....

Veterinärbesök, semesterångest och personbästa

Idag tog jag Lazer till veterinären. Krassliga hundmagar som inte rättar till sig “pronto” har vi som sagt dåliga erfarenheter av. Nu konstaterade dock vår husveterinär att vi kanske varit lite för snabba på att gå tillbaka till vanlig mat – och det det här valpbeteendet att “äta allt” gör nog inte saken bättre heller. Lite “magmedicin” (Diarsanyl) och dietfoder (Specific, dyrt) ordinerades. Är det inte bättre om en vecka så får vi ta nya tag. Det blir en lång vecka kan jag säga!!

Vi håller på och planerar semestern och som vanligt vill inte riktigt veckorna räcka till. Kan inte låta bli att tänka på en strof ur en gammal Niklas Strömstedt låt: När jag var liten var sommaren lång…

Är det inte märkligt att semestern, då man ska vila upp sig, kan bli ett stressmoment i sig själv?!

Ikväll har det varit klubbtävling i agility - “träningstävling” om man så vill men även deltävling i klubbmästerskapet som vi kör som “serie” under året. Jag och Otto överträffade oss själva och KOM I MÅL i den ena klassen, med bara 5 fel i bagaget!!! I den andra klassen kom han på att det var husse som stod och dömde och sen flippade allt ur totalt, min handling totalhavererade och ja, jag vet inte allt… Men att vi faktiskt tog oss runt en bana utan disk, det uppväger just nu det mesta. Det var ju det jag sa i helgen – snart så sitter det… :-)

Aj som xxx igen...

Exakt 2 veckor efter att jag, som jag trodde då, sträckte ryggen när jag dammsög, dagen efter besöket hos kiropraktorn, small det till i ryggen igen. Och den här gången gjorde jag inte ens något - jag satt vid datorn...?! Nu har vi förvisso inte världens bästa hemarbetsplats, men ändå. Hm. Får nog ringa kiropraktorn igen för nu börjar jag tro att det är nåt som sitter i kläm eller så när det händer samma sak så här tätt inpå vartannat.

Idag har jag annars varit i Malmö och förberett Skåne-Blekinge HUs monter på Sydskånska Kennelklubbens Valputställning som är imorgon.

Husse och Otto jagar - som vanligt på helgerna, jag hade nästan glömt hur det här med jakten var eftersom förra hösten var väldigt lågintensiv på den punkten pga bygget...

Hampus har fått ett par promenader, innan och efter att jag körde till Malmö. Ryggen gör mindre ont när jag rör mig än när jag är stilla men enligt diverse info på nätet kan det bero på att endorfiner utsöndras när man rör sig. Tja, inte helt ologiskt faktiskt. Får väl stå och titta på tv ikväll, eller nåt... :-)

Konstaterade idag på förmiddagen också att återigen har Hampe ett eksem som uppenbarligen är anledningen till att Otto "slafsat" väldigt mycket med Hs öra - eller tvärtom, eksemet har orsakats av slafsandet? Tur i oturen har jag salva kvar från förra omgången i somras.