Och så är allt som vanligt, nästan

Idag var det bara att masa sig tillbaka till jobbet. Att stanna hemma och vara sjuk var inte ett alternativ - dels känner jag mig inte sjuk nog för det, dels hade ju ingen trott på att jag verkligen var sjuk, när alla vet att det finns en valp i hemmet...

Efter arbetsdagens slut har vi (dvs jag och/eller husse):

lekt med valp (båda)

promenerat med vuxna hundar (jag)

lagat mat (husse)

vikt och lagt undan tvätt (jag - snacka om Sisyfos-arbete), kört tvättmaskin och hängt upp ren tvätt (så det blir mer att vika...)

ätit den lagade maten (båda)

tränat lite i badrummet med den lille svarte - fick för mig att lära in targetstick och antingen har jag gjort ett försök tidigare eller så fattade han väldigt snabbt?

tittat lite på TV

tömt kameran på valpbilder:

 

Och nu är det snart läggdags...

God Jul!

För en vecka sedan hämtade vi hem en "för tidig julklapp" - flocken har utökats med en wachtelvalp. Vi kallar honom Kompiz (i bästa "dansbandsstil" som H uttryckte det - stavas Lazer med z så...), på pappret heter han Mjöåns Kaakaa (efter fotbollsspelaren Kaká...).

Det är pigg krabat som, precis som valpar brukar, vänder upp och ner på allt. Han sover i alla fall sött om nätterna och det är ju tacksamt. De vuxna hundarnas omdömen är väl skiftande, Otto håller vi - visa av erfarenheten - på behörigt avstånd tills han växt till sig lite, Hampus surnade till när han blev biten i näsan och Lazer försöker emellanåt leka med lillebror men det går "sådär" (Lazer tror nog att han är en wachtel, det är mycket skall i lek så det blir nog bättre när Kompiz växt till sig lite), dessutom är ju inte cockern sötast i familjen för stunden vilket han verkar vara medveten om?!

Nu går vi in i julefrid här.

God Jul på er alla!

Ett år!!

I fredags fyllde Lazer 1 år!! Den "dåliga" matten var på julfest med jobbet så husse fick ta hand om födelsedagsbarnet den aktuella dagen. Igår blev det utdelning av present (ett paket dentastix, så han fick inte äta allt på en gång) samt lite extra tuggisar utöver det sedvanliga lördags-tugget.



Igår tittade solen fram en liten stund och jag hade en förhoppning om att kanske kunna ta bilden till årets julkort. Men se det sket sig. Batterierna tog slut i kameran under förra helgens kurs. Jag var helt säker på att jag hade friska batterier hemma. Icke. Helt klart måste det inköpas laddningsbara batterier till kameran. Så här kan vi inte ha det...



Idag har vi varit i skogen och kört sök igen. Synretningarna "ut" har vi nu tagit bort helt. Första skicket gick alldeles lysande, andra blev det en liten runda eftersom C lagt sig lite "framåt" i förhållande till var jag skickade ut. Där blev det "skivad gurka" - rakt ut och rakt in igen. Alltså - dags att börja jobba lite på att slå framåt i rutan! Raka skick har han ju fattat, den lille svarte. Andra skicket på K som var på andra sidan stigen gick också bra. Nu var C vid sidan av en lite grandunge och då blev det svårt. Även djupet har vi ju hittills "fuskat" lite med men här behöver vi också börja lägga på lite mer - rutan är ju faktiskt 50 m, inte 25-30... K var ganska nära på andra sidan stigen och det gick bra, så sen avslutade vi med en "indian" - C i full fart utåt i rutan och L efter... Tjohej. Som vi konstaterade, det svåra är att vi 2-benta måste tänka till. Hundarna fixar oftast saker bättre än vi tror. Även G gjorde ett fint jobb enligt C (jag och K låg som figgar i slutet så tomslagen såg jag ingenting av). Ks S går från klarhet till klarhet, nu var det ändå ett tag sen hon gjorde några sökövningar men se nu börjar polletten ramla ner. Roligt!



Medan vi höll på började det snöa, och det har fortsatt... Tog fram kameran när jag kom hem (investerade i nya batterier igår) men bilder i ganska kraftigt snöfall blir ju "så där". Här kommer i alla fall några av försöken. Som synes är det full fart hela tiden...

Husse och Otto är i skogen på egna uppdrag och nu har jag satt igång med årets huslighetsanfall. Lussekattsbaket. :-)

Solen tillbaka och läst bok

Efter en "mellandag" igår med lite småkallt, blåsigt och mulet väder (inte mycket till regn dock, några småstänk kom det men det var inte mkt), är solen tillbaka idag. Bilen skulle lämnas in på service och eftersom den görs i andra änden av byn så tog jag med mig Lazer och gick hem därifrån, för att han skulle få lite egen-tid och koppelträning. Frågan är vem det var jobbigast för, honom eller mig?! Sträckan som normalt tar ca 20 min att gå tog 35...

En vecka kvar på semestern och paniken sprider sig... Nåja, skämt åsido, men det finns lite smått jag skulle vilja hinna med innan det är dags att börja jobba igen. Mer hundträning t.ex...!

Har dessutom en hög böcker att läsa. Fick ett gäng pocketar (bara svenska deckare!) av Lazers mormor K som uppenbarligen läser här... :-) Igår rensade jag dessutom i tidningshögen i vardagsrummet och fick ihop en försvarlig mängd recept och korsord. Svärmor har börjat lämna sina veckotidningar vidare när hon förstod att jag är korsordslösare! Och lite inspiration till köket är ju aldrig fel.

Boken jag lyckades läsa ut under hemresan från Bergslagen (nej, jag har inga problem med att läsa i bilen) var hämtad ur sommarpåsen som kom tidigare. Odjuret av Roslund&Hellström (en senare bok av dem låg, om jag minns rätt, i kassen jag fick av K). Jag har funderat på deras böcker ett tag men eftersom jag inte velat dra på mig fler "måsten" bland deckarförfattarna så har jag avstått. Nu fick jag i alla fall anledning att ta tag i det och oj, säger jag bara. Spänning och tankeväckande i kombination. Det som börjar till synes ganska enkelt med att en våldsbenägen pedofil rymmer under dramatiska former, blir en allt mer komplicerad historia där våldet sprider sig och tar något oväntade vändningar. Efter vad jag förstått så jämförs herrarna Roslund&Hellström av många med klassiska Sjöwall-Wahlöö. Det här är inte "bara" en kriminalroman, det finns en hel del av samtida samhällsskildring (och -kritik?) inblandat också. Precis som det var i de ursprungliga Beck-böckerna (filmserien med Haber och Persbrandt har ganska lite med originalet att göra, som nog de flesta vet). Jag var visserligen ganska ung när jag läste dem, och jag var knappt född när de utspelar sig (jo, de sista) men nog kunde jag ta till mig en del av det som beskrevs om hur samhället förändrade sig. Det ska bli intressant att se hur Roslund&Hellström utvecklar sig, för fler av deras böcker ska jag läsa, helt klart. Dock kan jag ju konstatera att det är tveksamt smart att sitta och läsa dessa ruskigheter vid vägkanten "passande" en husvagn med punktering. Kände mig plötsligt väldigt, väldigt utsatt i min ensamhet...

Husvagnstest och en läst bok

Jo, vi var ju som sagt ute och provade den nya(re) husvagnen i helgen en liten sväng. Vi körde till Luhrsjöbadens camping utanför Hästveda och var nog eftermiddagens "happening" där... Hjälpsamma långliggare strömmade till när B skulle backa in kärran på tilldelad plats och undrade om det behövdes hjälp. B svarade att "det ska nog gå bra, men det är första gången med den här vagnen". De hjälpsamma slutade lyssna efter orden "första gången"... Nåja, efter en del fix och trix kom kärran på plats och förtältet upp. Normalt sett är det ju inget man slänger upp för en natt, men vi skulle ju prova, som sagt. Gick förvånansvärt smidigt för att vara första gången. Eftersom B jobbade på lördag förmiddag, kom vi iväg först på eftermiddagen, så det blev en verklig minisemester: Parkera, tält upp, rasta hundar, duscha (svettigt att sätta upp tält i 30 graders värme och full sol), grilla, läsa, spela lite Yatzy, rasta hundar, sova länge (till 8 är sovmorgon för oss), rasta hundar, äta frukost, börja packa ihop, checka ut, köra hem... Det blir nog bra det här.

På kvällen igår hade vi besök av C, J & W som beundrade nyförvärvet och så grillade vi lite. Lazer var först lite fundersam över vad W var för figur, han har ju inte träffat så pass små barn, men när den första misstänksamheten lagt sig lekte de och hade vansinnigt roligt. Oklart vem som jagade vem... Kul hade de i alla fall! Drumlarna i familjen - läs Otto och Hampus - fick husera i hundgården för att inte välta lille W. Föräldrarna konstaterade också att det faktiskt var en lagom stor hund för deras son. I familjen ingår ju annars en dobermann som i o f s går bra ihop med barnet, men lite stor är han ju.

Under helgen läste jag också ut ytterligare en bok. Den här fick jag som bonus i ett bokpaket från "Månadens bok" (det var någon månad som det var 2 böcker i paketet) och det var en... positiv överraskning. Författarna är två systrar, Camilla Grebe och Åsa Träff och titeln "Någon sorts frid". Psykologisk spänningsroman beskrivs den som. Det som slår mig i början är en nästan poetisk beskrivning av svensk sommar... Boken handlar om Siri som är psykolog och läsarna får följa hennes patientmöten - och så hittas en av hennes patienter död i vattnet vid hennes hus. Självmord misstänker man först, men så visar det sig vara mord. Efter en del turer förstår polisen (och motvilligt Siri) att mördaren egentligen är ute efter henne. Lite här o där i boken flätas mördarens tankar in i separata avsnitt. Vem som är mördaren kommer inte fram förrän på slutet, man har inte riktigt koll som läsare trots ledtrådarna från mördarens perspektiv. Spännande - ja absolut!

Nu ikväll är det lite svalare och frågan är nog om det tänker komma en regn- eller åskskur... Jag har promenerat hundar och sprungit med Otto... Nästa punkt på programmet: Träna slalom. Och fixa med lite föreningspyssel. I den ordningen. Tror jag.

Tidsoptimism och lite annat

På mitt första jobb hade jag en chef som var milt sagt kvalificerad tidsoptimist. Det hände mer än en gång att h*n inte ens hade lämnat kontoret när h*n "kom på" att "ojdå - nu skulle jag ju ha varit där". Riktigt så illa är det ju inte med mig, men jag börjar så sakteliga inse att jag lider av en annan typ av tidsoptimism - jag tror nämligen att saker tar mycket kortare tid än de verkligen gör. Bara en sån simpel sak som att betala månadens räkningar, tja, det är ju några minuter som går åt där. Ladda tvättmaskinen, plocka ur densamma och hänga upp - och sen ta ner och vika ihop - tvätten. Förpassa den vikta och rena tvätten till därför avsedda förvaringsutrymmen... Ja - bara för att ta några exempel!! När jag jobbade på Apoteket AB pågick det ett samarbete där med Bodil Jönsson, hon hade då ganska nyligen kommit ut med boken "Tio tankar om tid". En av de saker som jag minns var att hon påpekade att man måste ge utrymme för "ställtid". Eller kanske snarare - omställningstid. Att springa från ett möte till ett annat, utan att ens ha 5 minuter emellan (vilket nog inte är helt ovanligt för många), är inte att rekommendera. Man måste ge hjärnan tid att ställa om sig... Ställtid är helt klart något jag borde börja stoppa in i min vardag - på fritiden alltså! Jag hör ju tack o lov inte till den kategori som springer från ett möte till ett annat varje dag på jobbet (nån måste ju jobba med det som det möts om också, eller nåt?), men börjar jag fundera på hur min fritid ser ut så är det nog inte sååå bra. Pust. Man ska inte gräva ner sig för mycket i filosofiska funderingar, men...

Glömde ju berätta att Lazer gjorde sin egen tolkning av att dekorera med löv under midsommar... Husse våldsbeskar (helt utanför normala tider för när sådant ska göras) några buskar som vildvuxit lite för mycket för någon vecka sen. Resterna av detta placerade han snyggt i en hög i ett hörn av tomten. Ha! Snyggt... Jovisst, tills Lazer hittade högen. Han har burit in kvistar i huset, placerat dem på trappan... ja, överallt! På trappan var det väl lite charmigt trots allt - midsommarpynt?!

Dessutom har det lilla svarta trollet upptäckt att vi har - vad han tycker är - en badbassäng för cockerspanielvalpar i trädgården. Dammen, alltså... Han var i den åtminstone 3 ggr igår och ikväll har han lyckats "ramla" i 2 ggr. Husse funderar på om vi ska lägga igen dammen, jag föreslår staket. Tror inte det behövs något jättehögt egentligen, bara en mer tydlig markering än den kant som finns där idag. Visserligen har vi lyckats lära 2 wachtlar (och 3 springrar, vuxna visserligen) att inte bada i dammen, men den här lille rackaren är snabb...!

Det är fortfarande VARMT även om temperaturen nu ramlat ner mot 17 grader... Jag och Otto tog det sena passet när det gäller jogging och gav oss inte ut förrän efter kl. 20. Det är märkligt vad det "tar" bara för att temperaturen sticker iväg upp över 20 gradersstrecket? Funderar på om jag ska gå ut och träna lite lydnad med Lazer. Sitt-stanna kvar har vi ju lite att jobba på med, t.ex....

Lite trädgårdsbilder och hundträning…

Jag har ju lovat färska bilder från planteringarna här hemma, så här kommer det lite av varje…

Klematis som jag tyvärr glömt namnet på, nu med tjusiga fröställningar. Har sällskap av lammöron och “afrikansk marguerit”.

  Smultronplantorna husse kom hem med i fredags.

En vinranka vi impulsköpte på Ica Kvantum för en tid sedan, den såg också lite ensam ut så även där åkte det ner ett par afrikanska margueriter…

 Min ena gula ros som fick flytta till kruka i år…

 

Vilket den inte verkar ha något emot – vilken knopp!!

Och den andra gula rosen…

Svärdsliljorna i dammen blommar fint.

 Liksom blodnävan vid sidan av dammen…

 Och här ska det om några veckor förhoppningsvis vara blomsterprakt – mina dahlior är än så länge orörda… Ta i trä!!

Lupiner anser vissa, bl.a. min mor, vara att likställa med ogräs. Jag tycker de är vackra, och spridningen kan man ju begränsa genom att klippa bort fröskidorna!!

Kruksamling…

Närbild på tagetes från roskrukan.

  Hittade en alldeles fantastisk hibiscus i fredags på väg hem. “Apollo” heter den tydligen. Inte vinterhärdig, men den kan ju få bo i uterummet!

Vanlig “bonnpelargon” av zonale-typ.

Margueriter, vanliga…

Upptäckte att löjtnantshjärtat blommar nu också!

Och den afrikanska margueriten i närbild.

Som sagt, snyggt även efter blomning. Eller?

Idag skulle husse och en av hans jaktkamrater bygga jakttorn till älgjakten. Jag följde med till skogen med hela flocken, dock körandes egen bil (jag vet av erfarenhet att snickrandet tar längre tid än hundpromenerandet). Att gå i skog, som för Otto är starkt förknippad med jakt, med alla 3 i koppel är något av en utmaning och mental påfrestning – både för mig och hundarna! Dessutom hade “Bambi” – av spåren att döma – ganska nyligen rört sig på den skogsväg där vi gick. Jag passade också på att lägga ett kort (50-60 m?) spår åt Lazer, det fick sedan ligga till sig i ca 10 minuter innan jag släppte på. Favoritkampleksaken (fleeceflätan vi fick av mamma Englas matte vid leveransen av valpen) låg i slutet. Och oj som han spårar den lille! Hej vad det går. Helt klart måste jag låta spåret ligga längre tid för det blir lite fladdrigt (hm, “spanielspår” var det en domare som sa när jag gick appellspår med Simba för många år sedan och han slog ganska kraftigt de första 25 metrarna) men visst kommer vi framåt på rätt väg och den här gången hittade han även slutet. Lite förvånad såg han ut då det var ett tag sedan den här leksaken var framme - “vad gör den här ute i mossan” liksom. Duktig kille! Jag blir allt mer imponerad av kapaciteten i det lilla svarta (lakrits)trollet.

Efter hemkomst har bl.a. husse klippt gräset, ivrigt påhejad av 3 hundar. Jag har roat (?) mig med dammsugning och liknande. Till slut blir även ett litet svart troll trött, men inte trött nog att inte kika lite när matte tar fram kameran!

Justerad...

Pga en misstänkt överansträngning i någon muskel vid ena skulderbladet har jag just nu väldigt jobbigt att sitta vid datorn mer än absolut nödvändigt - läs jobb... Därför kommer bloggen vila ett par dagar...

Vi har avslutat valpkursen i alla fall, med att testa rallylydnad. Jag fick väl i princip bekräftat det jag redan visste - den grenen är inget för mig.

En bra kväll!

ÄNTLIGEN har sommaren kommit, hoppas det är för att stanna. Bortskämd som jag blivit med de skånska snabbvårarna - de senaste åren har det ju varit sommarvärme redan i maj, om inte mitt minne är helt väck - så har det ju känts väldigt kallt och segt den här våren. Imorse när jag satte ut hundarna i hundgårdarna så infann sig känslan av att - nu, nu äntligen... Värmen i luften, solen, doften från syrenerna som håller på att slå ut, japp, nu så!

På jobbet siktade vi in oss på uteservering på lunchen. Vi var inte de enda som gjort så. Första stället var fullt, på det andra fick vi plats med nöd och näppe...

B är på möte och hann sticka innan jag ens kom hem, så de senaste timmarna har ägnats åt:

• Promenad med hela flocken. Efter drygt halva rundan bestämde jag mig för att "nu får det vara nog" och började engagera mig i att försöka få Lazer att gå lite hyfsat i kopplet. Inte helt enkelt med de andra två hundarna inblandade, men det gick ganska skapligt ändå. Problemet är - inte helt ovanligt - att hitta läget mellan att gå vid sidan med kontakt och att streta, dra och fladdra från sida till sida...
• Träning av Lazer; sitt kvar, ligg, kontakt på både vänster och höger sida "sitt fot". Eftersom jag ju vet att jag vill köra agility så ska denna hund lära sig redan från början att det är lika rätt att vara på höger sida, som på vänster. Så här långt går det riktigt bra.
• Fotografering i trädgården. Blommorna är stilla och betydligt tacksammare som motiv än hundarna men det blev nog några hyggliga bilder även av dem, se nedan.

• Joggingtur med Otto. Ligger efter i träningsplanen inför Tjejmilen första söndagen i september pga möten och tävlingsarrangemang så nu blir det skärpning!

Nu är det - som vanligt - lite allmänt föreningstekniskt småplock att ta tag i... Det är ju dumt att vara sysslolös.

I brevlådan låg idag den här lappen. Är det någon mer än jag som tycker att det verkar lite lurt att ha ett "orgnr" med xxxx som sista siffror?! Enda gången ett organisationsnummer påminner om ett personnummer är, så vitt jag vet, när det är en enskild firma som är företaget och då får man vackert stå ut med att lämna ut hela sitt personnummer…

Och mitt i hundarnas kvällsmåltid knackade det på dörren. Utanför stod 2 säljare från Canal digital som jag - för ovanlighetens skull - fick fösa iväg helt utan assistans. Vakthundarna märkte ingenting?! Nu kan jag vara väldigt kort i tonen när jag sätter den sidan till så killarna tänkte säkert "j-a kärring" när de gick men jag har inget som helst intresse av att byta tv-leverantör!

Irrfärder i tillvaron?

Hoppsan, plötsligt gick det några dagar?!

Vi ställde in husvagnsutflykten i helgen, dels verkade inte vädret särskilt lovande och dels vill vi nog se att lillebror är ordentligt kry innan vi hittar på "nya äventyr" med honom. Nu verkar dock magen ha stabiliserats även om jag skulle vilja se att det blev ännu lite bättre. Men har han haft "maskar som i magen traskar" så kan det väl ta några dagar innan allt blir normalt misstänker jag. Vi maskade alltså av hela bandet häromdagen.

I torsdags investerade (nåja) jag i nya skor för hundaktiviteter. GoreTex är ett måste, tidigare har jag kört Viking men nu blev det ett par Ecco. Raffigt grå och röda... Inte min favvofärg kanske men rätt snygga. Viktigast är dock funktionen, och det låg inte på minussidan att det är elastiska skosnören!!

Igår gjorde vi en liten utflykt i den skånska myllan och besökte bl.a. Teba i Höör. Vi hann även med en sväng i hembygdsparken i Ängelholm, bra miljöträning för Lazer! Ja, för de andra två också för den delen. Ett litet kort joggingpass (bara en kvart men bättre än inget) hann jag och Otto med också... Mot Tjejmilen!!

Idag har husse varit och övningsskjutit på förmiddagen, då passade jag på att ta tag i högen med stryktvätt. Det tog några timmar, men nu är den väck! Skönt!! Jag satte ut mina småplantor på "kollo" i regnet också. Några av majsplantorna fick nog lite väl mycket regn men vi får väl se hur det går. Vi var iväg och handlade lite också - och började prata om klyftpotatis, lagom i höjd med frysdisken. Men allvarligt - 25 kr/kg för fryst potatis, när den färska (nåja) kostar 7 kr/kg?! Visst, lite kryddor är det säkert också men det kan vi nog fixa själva. Husse blev sugen på kladdkaka men det är ju samma där - 40 kr för en fryst?! Vad kostar ett par ägg, lite socker, smör, mjöl och kakao...? Och så lite jobb att röra ihop det och in i ugnen en halvtimme. Inte för att jag är snål på nåt sätt men ibland blir det lite absurt... Dessutom slapp vi säkert några onödiga tillsatser när jag bakade kakan själv!

Utöver promenader och miljöträningen har det inte blivit så mycket till hundaktiviteter, det ska erkännas. Nu är det ju Lazer jag vill pyssla mest med, men det är ju inte läge att stoppa i honom allehanda godbitar just nu. Vädret har inte precis inspirerat heller. Det är grått och regnigt och trist.

Jag försöker tvinga husse att vila sin onda axel så mycket det går, vilket inte är helt enkelt. Det finns ju massor av projekt att hålla på med här hemma, men den här helgen hade vi ju som sagt planerat för "minisemester" så nu försöker vi ta den på hemmaplan istället med lite utflykter osv... Imorgon tänker jag dock hänga på skogsträningsgruppen, även om det blir utan valp den här gången.

Mystiskt försvunnet föremål?

Idag smugglade jag in Lazer i testrummet på jobbet... Det var t.o.m kollegor som var där inne och pratade en lång stund innan de upptäckte hans närvaro. Snäll liten valp!

På eftermiddagen bar det så iväg till veterinären igen för omröntgen. Enligt rapport från husse som hade "valpjouren" igår kväll (jag höll kurs) så hade lämningarna varit normala, och det lät ju i alla fall hoppfullt. Idag blev det inget "nr 2" på hela dagen...?? Inte utan att jag började undra om det var någon form av förstoppning på gång, men då borde han ju i alla fall ha försökt få ur sig något? Nåja, in till vet och upp på röntgenbordet med den lille. Två plåtar började vi med, i samma vinklar som igår. Efter framkallning så - inte ett spår av något främmande föremål?! Vi provar med en lite annan vinkel, sa vet. En plåt till alltså. Fortfarande inget "napp". Ytterligare en plåt med annan exponeringsgrad. Men nej. Där fanns absolut ingenting att se! Jaha, sa jag, då kom det kanske ut igår kväll - jag känner ju B och jag tror inte att han direkt dissikerade lämningarna igår...

På väg hem ringde jag B, som svor på att det inte varit något ovanligt med ut igår... Hmm... vad är det som händer?

Den äckelmagade kan sluta läsa här!

Väl hemma igen hade Lazer äntligen ro att göra "nummer 2" och jag tog en påse och "klämde igenom" det han fick ur sig (som för övrigt var helt ok i form och färg med tanke på sparrisdieten). Då hittade jag - två "flagor" av kotte-typ... Vi har ju en lärk på tomten, som jag nämnde häromveckan tror jag, när jag krattade upp kottarna till Lazers förtvivlan. Tanken slog mig redan igår på vägen hem, med tanke på formen på föremålet i magen - kan det vara en kotte? Han gillar ju att leka med dem... Tyvärr är ju kanterna rätt hårda så det blir mer sparris så att vi verkligen får ut allt. Helt omöjligt är det väl inte att en kotte igår var "hel" och under dygnet som gått faktiskt brutits ner en del i tarmsystemet. Tror jag ska framföra teorin till vet i nästa vecka - måste ändå dit och hämta mat åt Hampus då.

Ljusning - kanske...

På röntgenbilderna syntes det klart och tydligt - någonting är det i magen som inte ska vara där. Eftersom jag faktiskt HAR hittat småsten i valpbajset tidigare, så är misstanken solklar. Veterinären fick erkänna att den här gången hade JAG rätt och han fel. Något tokigt var det ju, var jag helt säker på...

Kontakt togs med Regionsdjursjukhuset i Helsingborg, endoskopi trodde de inte skulle vara en lösning utan vi satsar på sparris och att få ut den lilla stenen (eller vad det nu är) den naturliga vägen. Ska in igen imorgon eftermiddag för ny röntgen så får vi se om den har rört sig (det blir till att kolla bajs mer än någonsin det närmaste dygnet). Ligger den kvar på samma ställe så kan det i sig vara oroväckande, men det hoppas vi ju inte på.

Orolig

Igår såg vi äntligen en vändning i Lazers krassliga mage. Bajset blev fast och fint och normalt i färgen, och jag pustade ut. Imorse var vi tillbaka igen. Det är inte "rännskita" men kladdigt och gulaktigt... Har haft ett långt samtal med veterinären som rekommenderar avmaskning för det KAN det vara på en valp, men eftersom lille L äter lite av varje inklusive att en och annan sten nog har slunkit ner, så tjatade (?) jag mig till en röntgen så vi kan utesluta främmande föremål i alla fall. OK, är det en strumpa så syns det knappast på vanlig röntgen som vår husvet konstaterade men i alla fall... Många beklagar sig över att veterinärer allt för snabbt vill prova alla möjliga behandlingar och undersökningar (för att klå djurägarna på pengar, är givetvis teorin som framförs) men i det här fallet så har vår veterinär definitivt mer is i magen än vad jag har.

Minns den tid då jag hade en schäfer med "schäfermage" som totalhavererade 1-2 gånger om året. Efter den upplevelsen så har det här med dåliga hundmagar aldrig bekymrat mig - förrän vi då gick igenom den fruktansvärda upplevelsen för 4 år sedan med Birks dåliga mage som till slut visade sig vara lymfcancer. Det som gör att jag målar f-n på väggen är att den klassiska frågan "hur är allmäntillståndet" kunde jag in i det sista besvara med "bra" på den hunden. Han hade enligt veterinären på djursjukhuset (vår husvet skickade oss vidare den gången) haft max 3-4 veckor kvar att leva. Hunden var alltså bokstavligen döende och fortfarande pigg! Är det konstigt då att jag har en oro som gnager när jag ser liknande symptom på min lilla valp?? "Jojo-mage" - bra ena dagen och så sämre den andra, är alldeles för välbekant.

Nu röntgar vi i eftermiddag och så får vi se vad det ger, det känns ju i alla fall som att jag GÖR något då. Och så blir det avmaskning på längden och tvären, och där bestämde vi igår att vi nog ska ta alla 3 hundarna så det inte blir "rundgång", någon av de vuxna kan ju oxå ha mask om det nu är det som är problemet...

Usch vad jobbigt det är när hundarna blir sjuka...

Ensam hemma och föreningsfunderingar...

Ja, det händer ju inte så ofta numera sedan husse lämnade sina centrala uppdrag, men just den här helgen har han åkt till Stockholm på möte. Alltså är jag ensam hemma med 2 vuxna hundar varav en börjar påpeka att han är rätt uttråkad, och en valp med fortsatt småkrasslig mage. Som en hundkompis konstaterade när hon blivit mamma, det finns 2 kategorier människor som är intresserade av bajs och det är nyblivna föräldrar och hundägare! Vi kämpar på och ber en bön om att det inte är något allvarligt. Eftersom Lazer, som de flesta valpar, tuggar och provsmakar på det mesta han kommer över, så hoppas jag att det verkligen ÄR något han ätit, och att veterinärens teori om att "bakslaget" när vi började återgå till vanlig mat berodde på att vi var för snabba med det. Helgen får utvisa om det blir någon förbättring. För den som eventuellt har missat det så förlorade vi ju en hund för 4 år sedan i lymfcancer - som började som en "dålig mage"... Sannolikheten att blixten ska slå ner 2 ggr är väl inte så stor men nog är jag orolig!! Som om det inte var nog med detta har jag idag noterat att Hampus luktar sämre än vanligt ur munnen. Antingen har han också ätit något olämpligt eller så börjar åldern ta ut sin rätt?

En sak som jag har funderat över på sistone, eller egentligen ganska länge, är alla dessa "tyckare" i hundvärlden. Det finns massor av folk som ger luft åt sina mer eller mindre upprörda åsikter och mer eller mindre "sågar" människor som lägger ner massor av tid på olika typer av föreningsengagemang - för att dessa människor inte gör det som personen x tycker är "rätt".

Det här är egentligen en liten vidareutveckling av mina funderingar förra veckan kring vem som är lämplig att t.ex. sitta i en styrelse. När det gäller just det här med människor som har miljoner synpunkter så funderar jag ibland - har du erbjudit dina tjänster? En del har säkert försökt, men blivit bortröstade. Ytterligare några känner jag till som har "hoppat av" uppdrag av olika skäl. Själv har jag ju faktiskt avgått från olika poster när jag upplevt att jag inte kunnat samarbeta med andra i olika föreningskonstellationer (hände redan på kanot-tiden) MEN då har jag stått mitt kast! OK, när jag höll på i idrottssvängen så var det inte så mycket internet och bloggar och facebook, så ryktesspridning och "tjafs" på den vägen fanns liksom inte... Man kan ju faktiskt fundera på om det inte är så att det på vissa håll bidrar till svårigheten att få människor att engagera sig i föreningslivet, att man kan bli väldigt väldigt utsatt.

Just detta att om jag av en eller annan anledning har valt att ställa mig utanför föreningsdemokratin genom att inte vara med på årsmöten, eller inte ställa upp till val till en styrelse, eller liknande - det gör faktiskt att jag tycker att man ska fundera lite på vad man skriver och säger. Visst, har någon erbjudit sina tjänster men fått nej, då kan jag förstå att man kan vara lite... irriterad. Men min känsla är att väldigt, väldigt många i föreningslivet (och nu pratar jag inte bara hund, kom ihåg att jag har massor av idrottserfarenheter också) går runt och har synpunkter utan att någonsin ha försökt göra något aktivt åt det som de tycker är fel. Mycket "gnäll" helt enkelt...

Som medlem i en förening kan man alltid lämna in en motion om man tycker att något ska ändras i föreningen. Är det ett förslag som flera tycker är bra, så kan man faktiskt få igenom det även om styrelsen skulle avstyrka. Vill man vara med och påverka "mer" så är det väldigt sällan som valberedningar säger "nej tack" till erbjudna tjänster är i alla fall min erfarenhet. Under alla år jag har varit aktiv i någon form inom föreningslivet är det bara en enda gång jag har varit med om att det har blivit "motförslag från golvet" och omröstning om en ledamotsplats i en styrelse. Och då var det på "riksnivå". Sedan har väl liknande saker hänt på möten där jag INTE har varit närvarande, naturligtvis, under dessa år, men i alla fall. Och om någon undrar: Jag gick på mitt första årsmöte i kanotklubben 1986....

Veterinärbesök, semesterångest och personbästa

Idag tog jag Lazer till veterinären. Krassliga hundmagar som inte rättar till sig “pronto” har vi som sagt dåliga erfarenheter av. Nu konstaterade dock vår husveterinär att vi kanske varit lite för snabba på att gå tillbaka till vanlig mat – och det det här valpbeteendet att “äta allt” gör nog inte saken bättre heller. Lite “magmedicin” (Diarsanyl) och dietfoder (Specific, dyrt) ordinerades. Är det inte bättre om en vecka så får vi ta nya tag. Det blir en lång vecka kan jag säga!!

Vi håller på och planerar semestern och som vanligt vill inte riktigt veckorna räcka till. Kan inte låta bli att tänka på en strof ur en gammal Niklas Strömstedt låt: När jag var liten var sommaren lång…

Är det inte märkligt att semestern, då man ska vila upp sig, kan bli ett stressmoment i sig själv?!

Ikväll har det varit klubbtävling i agility - “träningstävling” om man så vill men även deltävling i klubbmästerskapet som vi kör som “serie” under året. Jag och Otto överträffade oss själva och KOM I MÅL i den ena klassen, med bara 5 fel i bagaget!!! I den andra klassen kom han på att det var husse som stod och dömde och sen flippade allt ur totalt, min handling totalhavererade och ja, jag vet inte allt… Men att vi faktiskt tog oss runt en bana utan disk, det uppväger just nu det mesta. Det var ju det jag sa i helgen – snart så sitter det… :-)

Bokblogg, krasslig hundmage och lite vardag...

Efter ett uppehåll i läsandet har jag så tagit mig igenom en bok igen. Den här gången återvände jag till deckarträsket och Jan Mårtenssons Dödssynden.
Mårtenssons "hjälte" Johan Homan trasslar - precis som vanligt - in sig i ett komplicerat mordfall, som avskrivs som olycksfall av polisen. Sedan blir det ett mord till och Homan galopperar som vanligt runt och lägger sin nyfikna näsa i blöt, ända tills han hittar lösningen på fallet. Tillsammans med lite antikviteter och annat smått och gott är det ändå - som vanligt säger jag igen - en lagom trivsam blandning. Som någon tidningsrescensent lär ha skrivit - man lär sig alltid något när man läser en Homan-deckare! Har man inte provat, så tycker jag man ska läsa en Mårtensson. Jag har absolut inte läst alla och lite intressant är det att Homan inte riktigt verkar åldras i samma takt som normala människor, för att inte tala om hans katt... De första böckerna kom ut för ganska länge sedan, milt sagt.

Lazers mage krånglar lite och som vanligt blir jag skitnojjig. Inte så konstigt, som jag sagt tidigare, med tanke på det vi upplevde för 4 år sedan med Birk. Imorse hittade jag dock en död och rätt så rutten groda på gräsmattan, så har han haft den och lekt med så kan det ju vara en förklaring.

Ikväll har vi varit ute på en liten shoppingtur efter jobbet. Husse behövde komplettera garderoben lite inför helgen när han ska åka till Stockholm på möte. Efter det så har jag gjort en insats i högarna med ren tvätt så nu är allt undanplockat och instoppat på rätt platser. Skönt! Några punkter på "att göra"-listan avseende föreningsadministration har jag också kunnat stryka. Känns som jag börjar komma ikapp lite, äntligen...!

Lazer 5 månader

Liten börjar bli stor… Tänk att det redan har gått 3 månader sedan vi hämtade den lilla svarta valpen – som han har växt!!

Och så lite bilder från trädgården: