Varför är det så....

... ont om Q, fanns det en bok som hette när jag växte upp. Författad av Hasse Alfredson och den lästes även av honom på TV....

Dagens fråga är dock: Varför är det så nervöst att köra in på bilprovningen? Jag har, de senaste 10 åren, hållit mig med relativt "nya" bilar, som lämnats på service enligt konstens alla regler och jag kan faktiskt inte påminna mig att jag har åkt på en ombesiktning på väldigt länge. MEN. Det spelar liksom ingen roll. Lika förbaskat är det väldigt, väldigt nervöst att sitta och vänta medan teknikern går igenom min bil. Idag var det första gången för den "nya" bilen och det gick finfint, så nu är det bara att rulla på ett år till. :-)

Strandsatt - eller nåt?

Eftersom jag inte lyckades reda ut att byta det punkterade hjulet så blev det till att hålla sig på hemmaplan igår. Lite strandsatt kände jag mig allt, men på ett sätt var det lite skönt att få en oplanerad ledig dag hemma.

Hann med att vara ute på tomten en hel del och fixa lite i det vackra vädret, baka till dagens fika på jobbet ("tack för födelsedagspresenten"), ta en joggingrunda med Otto (intervall 10-8-7-2x5 min, plus lite "nergång" på slutet blev 40 minuter och dryga 6 km) och lite annat smått o gott.

På kvällskvisten kom så ÄNTLIGEN husse hem och vips, på typ 10 minuter hade han löst problemet... Dvs bytt ut det punkterade vinterhjulet mot ett sommardito. Nu återstår att lämna in och se om fälgen klarat sig. Jag har inte allt för stora förhoppningar om det, tyvärr, men vi får se. Detta tänker vi ta med den firma som levererade däcken (och fälgarna) i vintras, så det förhoppningsvis blir något snarlikt nytt... Resterande 3 hjul tog jag med mig i bilen idag och körde till jobbet via den däckfirma jag brukar använda i Hässleholm vid behov. Dom behövde väl typ 10 minuter för att byta alla 3... Men dom var ju flera och har lite andra verktyg. För den som undrar så kör jag med odubbade vinterdäck och då är det lätt att tänka "jaja, jag tar det sen" när det blir vår. Och sommar... Det är ju mest högre bränsleförbrukning o onödigt slitage på däcken, man är ju inte olaglig i alla fall!

Upp som en sol, ner som en...

Idag bar det iväg till Råådalens BK för agilitytävling. Fortfarande är det bara Otto jag startar, Lazer ska få träna några veckor till innan vi debuterar. Inte minst behöver han mycket mer störningsträning.

Det är en 2-dagarstävling och det betyder att den blir STOR när det gäller antalet starter, eftersom man kör alla klasser + lag. Ca 1400 starter per dag... fördelat på 3 banor. Och det blir långa dagar. Eftersom det inte är helt lätt att veta säkert (även om man kan beräkna "ungefär") när det är dags för mina klasser en sån här dag, så är det lika bra att vara på plats i tid. Så jag körde hemifrån vid 10-tiden. Passerade inom MediaMarkt och klämde och kände lite på den där kameran jag funderar på att köpa (från annat håll), på vägen. Sen vidtog - väntan. Agilitytävlingar är mycket väntan. Eller ja, jag gjorde ett försök att få upp mitt nyinköpta tält men att resa det ensam, i halv storm, visade sig vara övermäktigt. Fick hjälp av snälla förbipasserande. Till slut konstaterades att det saknas ju "gummistroppar" att förankra det hela med längst ner. Fästen finns, men inga stroppar... Hm. Jag gav upp och rev tälteländet igen. Eftersom det stod tält i 3-dubbla rader så handlade det ju inte precis om att sitta i tältet och mysa och titta på tävling utan det blev mycket gå och stå. Stegräknaren har landat på dryga 21000 steg och det är nog personligt rekord!

Till slut var det i alla fall dags i regnet, för hoppklass. Hade ett ganska högt startnummer och det brukar jag tycka är jobbigt. Att först banvandra och sen vänta i någon timme innan det är dags, jag tycker det är svårt att "hålla ångan uppe" så länge. Idag visade det sig dock att farhågorna var obefogade. Banan bjöd inte på några oöverstigliga svårigheter vad jag kunde se på banvandringen, men det var ändå gott om diskningar, missade slalomingångar och annat, när man tittade på andra ekipage. Så ÄR det ju i klass 1...  (säger jag, som aldrig varit någon annanstans själv) När det blev vår tur gick vi in och körde järnet. Och som vi körde! Hade det inte varit för de där eländigt vida svängarna som Otto gör så hade vi nog vunnit klassen! Nu räckte nollan och tiden till en fjärdeplats, dryga 4 sekunder efter segraren. Och de 4 sekunderna vågar jag påstå låg i två svängar. Vi bärgade alltså hem vår tredje "pinne" i hoppklass och har därmed rätt att flytta upp oss till klass 2. Tack och lov så inträdde vid årsskiftet en regeländring, förut var man tvångsuppflyttad dagen efter tredje pinnen, nu får man välja. Eftersom jag bara har en pinne i agilityklass så tänker jag stanna i hoppettan också ett tag till.

I agilityklassen var det lite trixigare bana, bl.a. med en böjd tunnel efter slalom där man skulle ta höger ingång - fast vänster var rätt inbjudande när hunden kom ur slalom. Jag har ju tränat väldigt mycket högerslalom hela vintern (och våren) - nu blev det plötsligt problem med ett vänsterslalom. Missad ingång, gick ur för tidigt osv... Jag tror vi tog om det 4 gånger innan vi tog oss ur det hindret. Och DÅ var mitt fokus bortblåst och Otto drog rakt in i fel tunnelingång. Vi sprang klart och fick i alla fall träna på kontaktfält under tävlingsmässiga förhållanden, och det gick bra. Han visade heller inget som helst intresse för domaren i någon av klasserna. Man får vara glad åt det lilla!

Direkt efter mig i agilityklassen startade en annan wachtel och det var lite som att se Otto under hans första säsonger, hej och ivej och hit och dit... Skickade en tanke till den tjejen att "det är bara att bita ihop och träna, så lossnar det till slut".

På vägen hem stannade jag till på Ikea och Citygross för att göra lite inköp när jag ändå var ute och for. På vägen från Citygross klantade jag till det, missbedömde var stenkanten i en rondell var och körde in i den. Kraftigt nog för att skaffa mig en punktering. SÅ onödigt! Turligt nog tog jag mig åtminstone hem, det hade ju varit måttligt roligt att bli stående på motorvägen med fullastad bil och 3 hundar. Väl hemma konstaterade jag att jag får INTE av hjuleländet (husse är bortrest över helgen) så morgondagens tävling är inställd för min del. Lite synd nu när vi fått upp flytet igen. Å andra sidan kan jag förhoppningsvis få en del gjort här hemma istället. Så upp som en sol (i regnet, det gick ju bra i hoppklassen) blev onekligen platt som en pannkaka (eller ett punkterat däck) innan dagen var slut...

Bilhaverier

Insåg när jag skummade bakåt här att jag inte hade nämnt bilhaverierna vi haft i början av året (åtminstone inte här, de läsare som jag har som vänner på FB har följt dramat där misstänker jag).
Det började med att husses bil i samband med tankning fick mer vatten än bensin i tanken och fick tillbringa 4 dagar på verkstad. En knapp vecka senare körde husse sönder oljetråget på min bil ute i skogen och det blev bärgningsbil hem + verkstadsbesök. Nu återstår att se vad försäkringsbolaget säger om det hela, en diagnos och prognos är ställd...

Därav kommentaren "helgen har varit lugn, vi har fortfarande 2 bilar som fungerar".

Bilförsäljare del 2...

Idag ringde jag upp säljledaren på bilfirman vi besökte igår och ifrågasatte vad de har för policy för att få provköra en begagnad bil. Svaret blev: Jaa... att man har körkort förståss, men annars inget särskilt...

Efter en del dividerande fram och tillbaka och en del mer eller mindre krystade bortförklaringar som jag slog undan med att "det kunde han ha sagt i så fall" avslutades samtalet och jag konstaterar att där ska vi INTE köpa någon bil.

Nu ikväll upptäckte jag att den bilen som jag var intresserad av är bortplockad från internet. OM det nu var så att den var "bokad" redan igår - varför sa man då inte det direkt?? Att jag aldrig upphör att förvånas över människors märkliga beteenden!

Ikväll har det i alla fall kommit upp julgardiner och lite pynt. Granen är fortfarande inte klädd, energin räcker inte till hur mycket som helst. Lite trögtänkt känner jag mig emellanåt, det är mycket i stilen "går från soffan till köket och när jag kommer till köket har jag glömt varför jag gick dit". Det har varit en tuff höst och det är väl det som börjar märkas.

Man upphör aldrig att förvånas...

Igår hann jag med att både lägga ett spår till Lazer och träna lite agility med både honom och Otto. Den sistnämnde hade då tillbringat förmiddagen i skogen på jakt med husse, men han ställer ju alltid upp på mattes tossiga idéer och sprang glatt "rundbana" och slalom. Nu fick jag en känsla av att det är min placering som spelar roll när han "går ur" mot slutet i högerslalom, är jag för långt efter så kollar han efter mig?? Kan det vara så?? Har ju varit inne på att det handlar om var jag befinner mig, redan tidigare, så det är nog värt att tänka på. När det gäller Lazer så visade "rundbanan" att han inte riktigt är mogen när han börjar komma "långt" före mig, suget framåt är inte lika stort som suget på matte... Lite att träna på där med alltså. Spåret, ja det gick riktigt hyggligt med tanke på att det var ett tag sedan sist, på hygge och blåsigt. Jag hade snitslat ovanligt mycket för att vara jag (jag undviker helst snitslar så mycket det går för att inte hamna i att jag styr hunden) och det var ju glädjande när den lilla hunden hittade en apport som jag hade glömt att jag lagt ut. Eller i alla fall - glömt att jag lagt just DÄR.

Det planerade släktkalaset igår kväll blev inställt pga sjukdom så plötsligt befann vi oss hemma i soffan slappandes... En kollega påpekade i torsdags att "jag känner nog ingen som har så mycket på gång hela tiden som du". Hm. Och jag som tycker jag blivit allt mer placerad i soffläge nu under november-december...?

Idag hade vi vissa planer på att köpa en ny(are) bil åt mig. Vi har tittat på objektet "live" en gång tidigare och kollat på den på nätet, även tagit reda på vad den får dra och hur mycket skatt o försäkring kostar. Utan att gå in på detaljer och hänga ut bilfirman, så gick det om intet - när försäljaren på bilfirman inte ville låta mig/oss provköra innan han hade räknat på vad min nuvarande bil kunde tänkas ge i inbyte?! Jag blev milt sagt irriterad och sa "tack, då får det vara". Innan vi börjar diskutera affär - vill jag veta om jag verkligen är intresserad av varan, inte få höra - vilket det kändes som - att "du har inte råd med den här bilen i alla fall". Jag har ALDRIG någonsin tidigare varit med om att jag blivit nekad en provkörning på detta sätt och kommer faktiskt imorgon att ringa företaget ifråga och be att få tala med säljchefen och fråga - vad har ni egentligen för policy kring provkörning av begagnade bilar?! Bara för att man vill lämna befintlig bil i inbyte så betyder det ju inte att man inte har pengar, liksom?? Till saken hör att den lokala dagstidningens krönikör på området "motor" har berört fenomenet "ensam kvinna betraktas inte som intressant kund av bilförsäljare" den senaste tiden. Jag var inte ens ensam... Vi åkte vidare till nästa firma och där var det inget snack om saken - hade vi velat, så hade vi fått provköra. Men då hade vi liksom tappat sugen.

Och det har hållit i sig lite under eftermiddagen. Julpynt och dito gardiner har inte kommit upp. Granen (första gången sedan Otto var valp som vi faktiskt har skaffat gran) har inte blivit klädd. Nu tog jag mig i alla fall samman och tog tag i lite dammsugarkörning så kanske jag får upp lusten för pynt också innan det är dags att göra kväll.

Och den planerade (men inte anmälda) hoppklasstävlingen i januari kan jag avskriva. Det är konferens för tävlingssekreterare (och tävlingsledare, och domare) i distriktet just den dagen. Otto får ta ett pass i skogen med husse istället den dagen, om det inte kommer en massa snö.

Och så kom regnet...

Lagom när det så smått börjar bli dags att fundera på att "koppla av" så kommer regnet.

Igår ägnade sig husse åt att börja förbereda på allvar där växthuset ska placeras efter flyttning. Själv yrade jag mest runt, kändes det som... Bilen skulle på service - visserligen på verkstaden i andra änden av byn men ändå. Passade på och tog Otto med mig och joggade hem därifrån, det blir ingen jättetur men bättre än inget.

På programmet för dagen stod även spår med Lazer. Lagom när jag skulle lägga ut det kom jag på att - spårselen hänger ju i bilen, som stod på verkstaden. Liten omplanering kan man säga!

Eftersom fönstren i huset håller på och byts i detta nu så ägnades lite tid igår åt att flytta runt prylar, inklusive rensa bort en del gamla tidningar och sånt.

Jag passade också på att kamma igenom Hampus päls och konstaterade att en av de "hudflikar" som jag betraktat som åldersförändringar och inte ens hetsat upp mig så mycket över, hade förändrat sig. Ett snabbt samtal till veterinären och visst var vi välkomna på eftermiddagen. Exakt vad det är, kunde inte vår husveterinär säga säkert, men som han uttryckte det "magkänslan säger att det inte är något som måste tas bort omedelbart, i synnerhet om hunden själv inte är störd av den". Skönt med en veterinär som inte vill skära så fort tillfälle ges...! Det finns vissa kliniker som enligt ryktet tar fram skalpellen så fort det finns minsta lilla anledning.

När bilen väl var åter hemma så blev det ett litet korvspår åt Lazer och minsann, det börjar verkligen ge effekt. Fördelen med det inte längre helt nyslagna gärdet är att det syns väldigt väl var jag har gått och han var mitt i spårkärnan åtminstone 99% av tiden. En liten, knappt märkbar, avstickare blev det men jämfört med tidigare - wow! Dessutom kan man inte påstå att han äter sig igenom spåret heller, för det var säkert mer än hälften av korvbitarna han gick över, men skit i det, nu har vi fått ordning på riktningen! Nästa projekt får bli att få ner tempot för det är fortfarande i högsta laget. Men en sak i taget.

Nu pågår det som sagt installation av nya fönster och det blir förhoppningsvis bra när det blir färdigt! Jag försöker mest hålla mig undan och inte vara i vägen. Ska ta en sväng ner till klubben och träna lite i regnet om en stund. Det måste köpas mer hundmat också... Ingen rast, ingen ro!

Still confused...

... but on a higher level, som jag brukar säga så fort det drar ihop sig till kurs i någon form.

Befinner mig just nu i huvudstaden för att gå kurs i Testmetodik. Min förhoppning är att få lite idéer och verktyg för att kunna göra vårt testarbete på jobbet än mer strukturerat och so far, so good. Får se hur mycket som faller på plats imorgon.

Lite udda känns det varje gång jag tar in på hotell i Stockholm... den här gången blev det lite extra udda - jag har nämligen varit ute hos föräldrarna och hälsat på en sväng. För den som då undrar över varför jag inte övernattar där så: hotellfrukost och att slippa passa buss och pendeltåg väger TUNGT i sammanhanget. :-)

Husse och hundarna är hemma...

I söndags var jag på klubben en sväng och tränade lite med L & M. Vi måste nog bli lite bättre på det här med att "hjälpas åt" och ge varandra input känner jag... Får klura på hur man gör det på bästa sätt. Det blev lite slalom och hopp för Otto i lite olika kombinationer och Lazer har nu för första gången gjort hela 8 pinnar slalom!

Något sprunget blev det inte i helgen. Kände mig som sagt lite "skum" i kroppen. Jag tror INTE det är latmasken (även om tanken föresvävat mig).

Igår var det måndag och min bil var hos "doktorn" för översyn. Den här gången var det en stor service så det sved till i plånboken... Bilar är aldrig något annat än kostnader, så är det bara. Suck.

Jobbet gick åt till möten på längden o tvären kändes det som, måndagar är väldigt ofta såna.

På kvällen var det promenad med hundarna och sen pysslade jag med ett utskick vi ska göra i HU-distriktet medan B jobbade på med gipsskivor på köksväggen... "Det här tog mer tid än jag trodde" var hans kommentar när han gav upp för kvällen. Idag på kursen har vi pratat om tidsestimering (och jag undrar vad det är för fel på "tidsuppskattning"?) och hur svårt det är... Kanske skulle ta med mina nuvunna kunskaper hem?! Tror inte riktigt det skulle bli populärt, ärligt talat... :-)

Ja jisses... dagarna rusar förbi...

Envis...

... som synden får man vara när man tränar gå fint i kopplet med Lazer! Men nu börjar det faktiskt bli lite skillnad. :-)

Envis är jag också i mitt bekämpande av förkylningen och det är i alla fall inte sämre idag än igår så det borde väl vara ett gott tecken?

Var och besiktigade bilen idag. Eftersom den var på service för bara 2 veckor sen så hade det nog blivit en reklamation till serviceverkstaden om den blivit underkänd. Men det blev den inte så nu kan jag rulla på i ett år till. Återigen slogs jag av hur trevlig personalen är på bilprovningen i Hässleholm! Så tittade jag på pappret från förra året och insåg att det var samma besiktningsman då... Kanska är just han extra trevlig, men jag har för mig att jag har haft den känslan även tidigare. Nästan så jag funderar på att skicka ett mail till dem och tala om detta. Hur ofta talar man om när man är nöjd som kund...?! Med tanke på min reflektion förra veckan om gnäll och elände.

Nu ikväll har vi, förutom koppelträningen, ägnat oss åt lite slalomingångar och sitt-stanna kvar på hemmaplan. Det går framåt, jag kan lämna längre och längre sträcka (ungefär en koppellängd, men okopplad). Nu ska vi börja sträcka ut tiden också! Otto fick också ett pass "högeringångar" och det gick väl... så där. Han är nog lite överladdad nu kan man säga. Körde lite fritt följ med position - vändningar på stället m.m., snabba lägganden och inkallningar också med honom. Han behöver jobba, helt klart...

Finesser i bilen, och andra funderingar

Min bil har en finess som jag inte riktigt har vant mig vid, för den "inträffar" inte så ofta. Det ges en signal när spolarvätskan börjar ta slut. Väldigt praktiskt, förvisso, men eftersom det är exakt samma ljud som när bensinen börjar ta slut, så har det nu hänt några gånger att jag "hoppat högt" i förarsätet eftersom jag nyss varit och tankat. Bensin, alltså...

Det blev inte så våldsamt mycket seriös hundträning igår, vi lyckades få loss några hopphinder och ställa upp i 2½ "box" så att det gick att välja en mängd olika vägar. Vi var inte så många och själv hade jag lite svårt att hålla fokus, märkte jag. Det där med att ha en plan för träningen var totalt bortblåst. Otto skötte sig väl hyfsat men var väldigt laddad så det blev lite "fort men fel"...

Idag blev det lite plustid på flexen och när jag väl kom hem en kombinerad promenad/joggingrunda i liknande stil som i måndags. Lite längre joggingintervaller den här gången. Jaja, nu är jag igång åtminstone...

Eco-driving – och lite tokig måste man vara

Det har ju på senare tid varit mycket snack om sk eco-driving dvs att man ska köra så miljövänligt som möjligt, genom att t.ex. inte accelerera snabbt, bromsa kraftigt osv. Med det nu rådande väglaget i Skåne så finns det inte mycket att välja på annat än eco-driving. Bästa sättet att ta sig fram är att hålla rejäla avstånd till medtrafikanterna (i ärlighetens namn är jag mer orolig för att någon annan bilförare ska göra någon “panikgrej” än för underlaget jag kör på), undvika stora rattrörelser och – ta det lugnt med gas- respektive bromspedal! Så här långt har det funkat.

För övrigt så måste man inte vara tokig för att vara med i vår BK men det underlättar. Igår hade vi återigen hönsinsamling – i ca 12 minusgrader. Kylan var nog ändå inte värst, det var det faktum att transportbilarna fastnat på vägen pga en trafikolycka och alltså var ett par-tre timmar sena. Normalt sett ska de vara på plats och avlastade när vi kommer. Lite ont i axlar, armar och nacke har jag idag – det positiva är ju att man inte behöver gå på gym… Idag så hade SMHI utfärdat klass 1-varning, men det hindrade inte agilitygruppen. I 1 dm snö sprang vi efter bästa förmåga. Accelerationen hos förarna var inget vidare! Kvällens huvudnummer var dock tårtan som M varit och införskaffat. (Och det här med “man måste inte vara tokig men det underlättar” – när jag på 90-talet jobbade i “Idrottens Hus” var det vid ett tillfälle en intervju med en person som jobbade på Riksidrottsförbundet – RF – i deras tidning "Svensk Idrott", vederbörande konstaterade då att “man MÅSTE inte vara idrottsintresserad för att jobba här, men det underlättar”. På den tiden var det nästan tjänstefel att inte ha sett Sportnytt. Det gör jag ytterst sällan numera…)

Service!!

Igår var det VERKLIGEN tredje gången gillt på en vecka när det gäller min omvårdnad av bilen. (Min chef hävdade att de TVÅ saker jag gjorde i söndags, nog bara fick räknas som EN eftersom de låg så nära i tiden och var så tätt sammanbundna…) Eftersom byte av (vindrute)torkarblad inte ingick i servicen (de flesta människor vill väl göra det själva, har jag märkt) så körde jag in till bildelsfirman som ingår i samma kedja som verkstan och traskade in där på jakt efter just – torkarblad. Stod en stund och stirrade med stigande förvirring ner i listan som skulle tala om vad jag skulle ha till just min bil, innan jag gav upp och gick fram till servicedisken och bad om hjälp. Inga problem, en kille slog in regnr på bilen i datorn och studsade sedan ut till hyllan och plockade fram vad jag behövde till både framruta och bakruta. Samt en flaska spolarvätska som man får på köpet vid köp av just torkarblad. Lagom när detta var klart kommer anställd nr 2 och säger “har du bilen här ute? Då kan han följa med dig ut och byta också”. Sen höll de på och gnabbades lite medan jag betalade och jag trodde ju det låg nån taskig vadslagning i botten eller så – men det slutade med att kille nr 2 följde med ut, plockade loss de gamla torkarbladen, satte dit de nya och önskade en trevlig helg! DET kallar jag service!! OK att jag är tjej men jag KAN byta torkarblad… Fast jag blir ju inte ledsen om nån gör det åt mig!

Idag är vädret riktigt lovande ute, igår sken solen hela dagen för första gången sen jag vet inte när. Jag och en av kollegorna bestämde direkt på morgonen att “idag är det en bra dag – oavsett vad som händer”. Detta blev vårt mantra resten av dagen. Att min dator, t.ex, inte hade någon bra dag lät jag mig inte slås ner av… Jag njöt t.o.m av det som på jobbet annars kan vara ett irritationsmoment nämligen när solen skiner in genom ett fönster och man får den RAKT i ansiktet. “En plats i solen” konstaterade jag bara – och det var ju över på en kvart eller så…

Husse är på jakt utan hund så jag och grabbarna fick lite sovmorgon och så fort jag är klar med disk och åtminstone del av städning blir det ut i det vackra vädret! Det gäller att suga i sig de solstrålar som visar sig så här års. Ska försöka ta årets julkortsbilder också, jag har en “vision” men den behöver jag nog husse-assistans till så vi får se om han hinner komma hem medan det är ljust ute.

Apropå bilder lovade jag ju såna på julmuggarna jag köpte i onsdags.

Dessutom pysslade jag ju häromhelgen om utekrukorna lite – bort med sommarblommorna och dit med lite mer höst/vinter-betonade växter, inklusive en färdigplanterad kruka som jag inte kunde motstå på ICA...

För övrigt så håller vår skrivare på att packa ihop totalt verkar det som, vi (jag) tittade på en ny i onsdags och plötsligt nu på morgon fungerade den befintliga bättre än på länge???

Urk!

Igår eftermiddag ringde husse. Otto inkallad i tjänst som eftersökshund = min agilityträning på kvällen lagd på is. Nu körde jag ner på klubben ändå - man kan ju titta på när de andra tränar, och det var pinne/uppflyttningstårta på gång...

Så småningom ringde husse och arbetet i skogen var avklarat, så han kom ner på klubben med båda hundarna. Kan ju lugnt säga att en hund som har varit på skarpt eftersök inte direkt luktar hallon, och så pratar vi inte mer om den saken. Det blev schamponering när vi kom hem!! Efter ett par timmar i skogen var det inte riktigt det vanliga "trycket" i Otto på agilitybanan heller...

Idag jobbar jag hemifrån. Bokade tid för service på bilen för ett par veckor sedan - och det i sig hade väl inte varit något problem, men sen kom det kallelse till vaccination mot "svinet" i eftermiddag. Den tid jag hade haft på plats på jobbet började kännas begränsad och eftersom jag ligger efter med en del uppgifter som jag kan göra även hemifrån.

När bilen skulle lämnas passade jag på att göra det som tydligen kallas "ärendelöpning". Dvs jag joggade hem från bilverkstaden. Nu ligger den "bara" i andra änden av byn så det blev 1,8 km - men med tanke på hur lite jag sprungit den senaste tiden är det nu mjukstart som gäller när jag ska försöka komma igång igen. Det nya Craft-stället kändes precis så bra som jag hoppades!

Och så har jag blivit uppmärksammad på att det tydligen VAR det sista skattemärket. Hur jag totalt missat detta vete katten, men jag hade verkligen inte hört talas om det tidigare?!

Så nu är jag igång med diverse eftersläpande jobb. Tog bara en LITEN bloggpaus nu. Åter till ordningen!

Det finns en första gång för allt

Det är lite stafettkänsla här just nu - när ett "projekt" på fritiden är avklarat, så är det dags för nästa... Igår var det ju dags för årets appellspår och nu, för tredje året på raken, får det väl betraktas som en tradition att det är jag som är biträdande tävlingsledare (och i praktiken så gott som ansvarig) för det evenemanget.

Klockradion skrällde igång vid halvsextiden (precis som vilken arbetsdag som helst) och strax före 7 var jag på plats på klubben. Husse skulle på älgjakt och båda hundarna fick följa med honom. Skönt att inte behöva bekymra sig om när de egna hundarna skulle hinna rastas under dagen!

Kl 8 var de tävlande kallade, och efter en del stök med att få ut kolonnen från parkeringen (notering till nästa år; blir det lika många anmälda - vi har ju lydnad också - så måste vi ha fler parkeringsvakter, alternativt samla appellekipagen ute i markerna) så började de tävlande under ledning av K och M (som jag skickade med som "praktikant" - vi måste börja hitta nytt folk som kan hjälpa till och prickar man bara rätt så kan man få svaret "jättekul, det gör jag gärna") gå ut sina spår medan jag och domarna satt kvar i klubbstugan och fikade...

När vi kom ut till första spåren hann vi inte mer än ur bilen så kom det en tävlande och sa "nu vill jag faktiskt börja med att klaga". Åh herregud, tänkte jag, vad är det nu för fel på spåren...? Det visade sig dock att det inte var ett klagomål utan en... anmälan om tekniskt problem med spåret. Det hade nämligen varit en "vanlig" hundägare ute och rastat sin hund - precis 2 meter från där spåret var utlagt. Kvalificerad otur och vi har ju tyvärr inte full koll på vilka hus i området som är året-runt-boende osv. Lyckligtvis hade vi vid det här laget 2 reservspår - ett planerat och ett "oplanerat" (ett ekipage dök inte upp på morgonen). Så det löste sig ganska lätt - bara att skicka iväg dem till reservspår... Och det är här som det då är "första gången". Jag har då aldrig, varken som tävlande eller arrangör, tidigare varit med om att ett reservspår behövt användas. Nu har jag ju bara hållit på med det här med hund i si så där 15 år, men jag känner människor som varit aktiva i 30 år och intygar att de aaaldrig varit med om att ett reservspår har använts. Lustigt nog hade vår ena domare varit med om något liknande häromveckan, så kanske händer det i svärm? Och det är ju risken man tar med att tävla i "befolkade" områden - vilket är svårt att undvika i den här delen av landet. Vid den här tiden på året går det ju inte att börja hur tidigt som helst heller - de tävlande måste ju se var de går (fast en halvtimme tidigare kunde vi haft samling, i ärlighetens namn).

När spåren var klara körde vi till klubben för budföring, lunch (mumsig pastagratäng, tack köket!), platsliggning och lydnad. Det flöt på bra och vid 14-tiden var vi klara, helt enligt min ursprungsplan (och detta trots att vi tappade ca 15 min pga parkeringsdebaclet på morgonen). När sekretariatet var klara var resultatet 5 uppflyttade av 10 startande (varav en bröt). Av dessa 5 var trean ett hemmaekipage, extra kul! Vinnaren trodde inte det var sant och stod och nöp sig i armen. Det är så roligt med tävlande som blir så genuint glada när det går bra!!

På hemvägen tog jag mig i kragen och körde in till "självtvätten" och spolade av bilen ordentligt. Det har behövts ett längre tag men kändes inte lönt innan tävlingen var undanstökad. Invändigt var det mindre skrot än vanligt eftersom K och M var behjälpliga med insamlandet av skyltar och hörnmarkeringar och stjälpte av allt det på klubben efter tävlingen. Stort tack till dessa klippor!! Även L som normalt kör agility var med och visade domarbetyg - jag hoppas det var lärorikt för det tycker jag att det är att stå med på plan och se vad domarna drar för...

Den som känner mig vet att det inte är min favoritsyssla att tvätta bilen, men den här gången överträffade jag mig själv ytterligare. Häromveckan kom nämligen skattemärket och jag har tyvärr den dåliga vanan att, istället för att direkt gå ut och tvätta av nummerskylten på avsedd plats och klistra dit det, lägga märket i handskfacket. Och där brukar det bli liggande, ibland flera månader... Men se - igår klistrade jag dit märket också, på min nytvättade bil!!!

Även i lördags var det förresten hundaktiviteter då jag var med och stöttade J som ställde ut G. Husse i familjen är inte riktigt kry och kunde inte följa med, jag hade ändå tänkt åka och titta då utställningen var "nästgårds". Det gick hyggligt för dem och det fungerade faktiskt med mig som dragning utanför ringen, när G bara kom på var jag stod. Tyvärr flöt jag vid ett par tillfällen ihop med övrig publik så han såg mig nog inte riktigt. Dubbelhandling? Näää... Den som har sett en schäferring på utställning, kan inte kalla detta dubbelhandling!

Sen gjorde jag ett supersnabbt nedslag på Väla köpcentrum utanför Helsingborg, jag tror jag var inne i butik - provat - köpt och ute igen på ca 10 minuter. Jag visste precis vad jag skulle ha - ett löparställ som var på annons i morgontidningen, för halva priset mot normalt. Och det fanns kvar i fungerande storlek. Tanken var att jag skulle invigt det ikväll men en envis huvudvärk hejdade mig så det får bli på onsdag istället. Imorgon är det hundträning.

En rejäl skogspromenad hann vi med i lördags eftermiddag också. Husse var på möte så jag och grabbarna hade kvalitetstid.

Det verkar förresten som att tömningen av Ottos analsäckar hjälpte mot humörsvängningarna. Det var ingen inflammation enligt veterinären, men ganska fullt och vissa hundar kan bli irriterade av det...