Att frångå sina principer, bryderierna goes bokblogg och "vad-vill-jag-med-mitt-liv-egentligen"

I lördags, eller egentligen för några veckor sedan när jag anmälde, frångick jag en av mina principer i agilitysammanhang. "Jag tävlar inte inomhus/i ridhus". Jag är ju av den bestämda uppfattningen att det absolut inte är dåligt att ha lite vintervila. Hundarna mår definitivt inte dåligt av att vila från tävling och även träning (vilket påpekades även av hundfysioterapeuten vi lyssnade på för ett par veckor sedan, som jag kanske redan nämnt). Sen har de senaste vintrarna kanske bestått av lite väl mycket vila pga envist kvarliggande snö som gjort det svårt att träna ens den minsta agility, lydnad eller spår. I år har jag köpt Icebug-kängor och hoppas att detta ska bli en garanti för en mild och "kort" vinter.

Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)

Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!

När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.

Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...

Agility, hemarbete, spår

I lördags drog jag, L och L till Osby som hade bjudit in till inofficiell agilitytävling (till förmån för hundstallet). Syftet var för min del att få ett tävlings-träningstillfälle för den lilla svarta hunden. Eftersom de flesta inoff går i öppen klass så är banorna oftast lite för svåra för klass 1-hundar och det syntes tydligt på startfälten, eller snarare resultatlistorna, i lördags. Att Lazer diskade sig tidigt förvånar mig alltså inte direkt, och när jag tittar på filmen så presterar jag efter diskningen (redan 3e hindret) en riktigt usel handling. Å andra sidan hade jag bestämt mig för att efter ev disk bara "köra på" och ha roligt, det viktiga nu var att han skulle vara kvar inne på banan. Och det blev han i alla fall, så det var ju bra det! Slalomet funkade också fint - när han väl kom in rätt i det...

Det var rätt behagligt att ha en ledig eftermiddag efter tävling, vi hade bara anmält till 2 av 3 klasser och körde alltså hem strax före 12... Väl hemma bar det iväg för att hämta tvättmaskin som inköptes i fredags, den befintliga havererade nämligen i torsdags. Hittade en ny på "sommar-REA" hos en av de stora kedjorna och för det priset som de erbjöd så var det knappast lönt att ens fundera på att jaga rätt på en reparatör för den gamla, bara timkostnaden för att få ut en servicemänniska hit hade antagligen gått upp mot 2/3 av priset på den nya! Effekten av detta blev också att när den gamla (nåja, så gammal var den inte egentligen) åkte ut så städade vi av golv och väggar under och bakom den (och torktumlaren), husse rensade golvbrunn osv. Inget ont...

Igår ösregnade det med sällan skådad kraft. Stundtals rena monsunregnet. Jag anbefallde besök på Ikea för att köpa nytt kolfilter till köksfläkten, förvaringslådor för att kunna rensa och omdisponera en del saker och lite annat "plock". Husse älskar inte precis sånt, men följde snällt med. Jag tror han börjar ana att jag annars kommer dra till med liknelsen "jag följer ju med till byggmax". :-)

Nu visade det sig att vår köksfläkt utgått ur sortimentet, men filtren gick fortfarande att beställa - kommer att skickas hem. Så dagens insats på det området fick begränsas till att stoppa "ytterfiltren" i diskmaskinen. I övrigt intog jag köket och bakade bullar - Toscabullar och blåbärsgifflar. Receptet jag hittade i Allt om mat i vintras är det bästa jag någonsin fått tag på när det gäller vetebrödsdeg!! Medan jag höll på med det, så fick husse ta tag i att rensa en byrålåda och förflytta det som skulle sparas till en av de nyinköpta plastboxarna. Ni vet, sånt där som kan "vara bra att ha" eller har någon slags affektionsvärde - men ändå kan stoppas undan liiite längre bort.

På eftermiddagen hade vi stämt träff med L och M för att lägga spår. Den lilla svarta hunden var något förvirrad, kanske beroende på att vinden ökade medan spåret låg till sig, och kändes väldigt "snurrig" inne i skogen. Vi tuffade runt i alla fall och leksakerna hittade han och apporterade, de utlagda pinnarna är inte tillräckligt värdeladdade (vi jobbar på det vid sidan av spåret), han markerade att "här nånstans är det nåt" men orkade inte riktigt leta klart. Började fundera på om jag ska återuppta det som jag gjorde med gamle Simba, köra lite byteshandel innan påsläpp för att ha pinnarna färska i minnet.

Samtliga medföljande hundar fick spåra i någon form, husse la alltså lite blodspår åt de 2 wachtlarna i familjen och när de hade gåtts så släppte han på gamle Hampus på ett av dem, Hampe hade alltså rena autostradan med blod, hussespår 1, släpad klöv samt spår av Wachtel + hussespår 2... Men han var glad och fick göra nåt, då behöver man inte vara så petig med detaljerna för en 13-åring.

Jo, jag har läst ut "Hela havet stormar" av Arne Dahl också. Bitvis riktigt, riktigt obehaglig. Men jag gillar ju Paul Hjelm och gänget - ja, det nya gänget i Opcop också! Här kommer de en seriemördare på spåren. Eller... hur är det egentligen? Alla fallen hänger inte riktigt ihop, har gruppen en känsla av. Jag tänker inte beskriva mer för då blir det spoilervarning!

Badrumsträning

Så här på vintern när det är mörkt och kallt så förlägger jag en del hundträning till - badrummet. Det är enda stället i hemmet där det finns en i alla fall liten ledig golvyta (sedan vi byggde till) och går att stänga dörren (att försöka träna "ostört" med 2 andra hundar + nu en valp omkring sig, känns som en utopi).

Efter helgens besök hos PT Petra, fick vi ju med oss lite småplock som, mycket tacksamt, lätt kan pysslas med inomhus. Det är SÅ häftigt att se hur den lille svarte tänker, funderar och klurar på vad det är jag vill att han ska göra. Han gäspar, slickar sig om munnen. Tänker lite till. Provar. En av våra "knäckfrågor" håller nog på att lösas, det verkar göra susen att ta 2 korta pass med en liten paus emellan. Exakt vad det är går vi inte in på förrän jag ser om det verkligen "händer" men varje kväll har det känts som att det börjar lossna allt mer.

Igår drabbades jag även av ett akut huslighetsanfall (eller sötsug??) och bakade en kaka (tar man bort saffranet så funkar denna kaka utmärkt även resten av året), dumlemuffins och bröd (det receptet har jag inte hittat på nätet). Kakan får kollegorna vara med och äta i eftermiddag, muffinsarna hamnar på klubben ikväll och brödet - det äter vi själva. Jag tycker det är roligt att baka och visst är det väl godare med hembakt än "köbekagor"?!

Strandsatt - eller nåt?

Eftersom jag inte lyckades reda ut att byta det punkterade hjulet så blev det till att hålla sig på hemmaplan igår. Lite strandsatt kände jag mig allt, men på ett sätt var det lite skönt att få en oplanerad ledig dag hemma.

Hann med att vara ute på tomten en hel del och fixa lite i det vackra vädret, baka till dagens fika på jobbet ("tack för födelsedagspresenten"), ta en joggingrunda med Otto (intervall 10-8-7-2x5 min, plus lite "nergång" på slutet blev 40 minuter och dryga 6 km) och lite annat smått o gott.

På kvällskvisten kom så ÄNTLIGEN husse hem och vips, på typ 10 minuter hade han löst problemet... Dvs bytt ut det punkterade vinterhjulet mot ett sommardito. Nu återstår att lämna in och se om fälgen klarat sig. Jag har inte allt för stora förhoppningar om det, tyvärr, men vi får se. Detta tänker vi ta med den firma som levererade däcken (och fälgarna) i vintras, så det förhoppningsvis blir något snarlikt nytt... Resterande 3 hjul tog jag med mig i bilen idag och körde till jobbet via den däckfirma jag brukar använda i Hässleholm vid behov. Dom behövde väl typ 10 minuter för att byta alla 3... Men dom var ju flera och har lite andra verktyg. För den som undrar så kör jag med odubbade vinterdäck och då är det lätt att tänka "jaja, jag tar det sen" när det blir vår. Och sommar... Det är ju mest högre bränsleförbrukning o onödigt slitage på däcken, man är ju inte olaglig i alla fall!

Hjärnspöken, fullt ös och slappa...

Den där stunden framför tvn i fredags satte tydligen fart på min hjärna. Natten till igår kryllade det av kanotister i mina drömmar. Lite läskigt var det när jag vaknade och insåg att min hjärna hade återupplivat en person som har varit död i ca 12 år... Jag var till och med på begravningen. Hua!

Som motvikt till detta kastade jag mig in i hundvärlden istället igår och gjorde en utryckning till Göteborg där det var final i Doggy Professional Agility Cup. Det är Sveriges Hundungdom som kör detta ihop med Doggy och kombinationen behov av tidtagningsutrustning (som HU-distriktet äger) och funktionärer (jag) gjorde att jag blev ombedd att komma upp. Det är kul att göra "punktinsatser" på det sättet faktiskt! Det blev en ganska lång dag, men allt gick bra.

Idag har jag varit lite smålat, tycker jag själv i alla fall. Husse stack iväg på bockjakt mitt i natten och jag vaknade vid halvsju och kunde inte somna om (troligen för att jag då hade sovit mina 7 timmar, det har varit mitt sömnbehov i ganska många år, men risken är väl att det är åldern också...). Lika bra att kliva upp, äta frukost, städa lite... Sen kom husse hem och så småningom gav vi oss iväg för att köpa ett par fönsterbänkar och "bunkra" lite i största allmänhet. Efter hemkomst vidtog - slappardagen... En stund på soffan, en stund i baden-baden-stolen (i skuggan, jag fixar inte att sitta mitt i solen några längre stunder numera - tänk, jag som kunde sola i timmar förr...). Säkert nyttigt på många sätt - men sen blir jag ju så stressad av allt jag BORDE ha gjort. Nu är jag tack o lov just nu ikapp med det som "måste" vara klart dvs har någon form av deadline och det är nog därför som jag "vågar" kosta på mig lite slapphet. Vissa saker är det ju liksom inte nån katastrof om de blir liggande en dag till, eller en vecka för den delen...

Husse stack iväg på bockjakt igen nu på kvällskvisten och jag tog hundarna och körde till klubben. Dagen igår blev inte så kul för dem så lite agilityträning kunde väl göra susen tänkte jag. Med Otto gick det "sådär" och det är återigen höger-slalom som stökar. Till slut fick jag till det. Jobbade också lite på tighta svängar, där har vi sekunder att hämta. Det kommer behövas om vi nu skulle lyckas klara ett par pinnar till så att vi blir uppflyttade till klass 2. Lazer fick köra raksträckor, tighta svängar, slalom och lite kontaktfält - nerfarten på balansen (det körde jag förresten med Otto också, fast egentligen är det nog Aet jag borde traggla med honom på den punkten).

Och nu... står det en pajdeg på "vänt" i kylen... Det ska bli en hallon-maräng-paj, är det tänkt. Vi får väl se hur det blir.

Ett år!!

I fredags fyllde Lazer 1 år!! Den "dåliga" matten var på julfest med jobbet så husse fick ta hand om födelsedagsbarnet den aktuella dagen. Igår blev det utdelning av present (ett paket dentastix, så han fick inte äta allt på en gång) samt lite extra tuggisar utöver det sedvanliga lördags-tugget.



Igår tittade solen fram en liten stund och jag hade en förhoppning om att kanske kunna ta bilden till årets julkort. Men se det sket sig. Batterierna tog slut i kameran under förra helgens kurs. Jag var helt säker på att jag hade friska batterier hemma. Icke. Helt klart måste det inköpas laddningsbara batterier till kameran. Så här kan vi inte ha det...



Idag har vi varit i skogen och kört sök igen. Synretningarna "ut" har vi nu tagit bort helt. Första skicket gick alldeles lysande, andra blev det en liten runda eftersom C lagt sig lite "framåt" i förhållande till var jag skickade ut. Där blev det "skivad gurka" - rakt ut och rakt in igen. Alltså - dags att börja jobba lite på att slå framåt i rutan! Raka skick har han ju fattat, den lille svarte. Andra skicket på K som var på andra sidan stigen gick också bra. Nu var C vid sidan av en lite grandunge och då blev det svårt. Även djupet har vi ju hittills "fuskat" lite med men här behöver vi också börja lägga på lite mer - rutan är ju faktiskt 50 m, inte 25-30... K var ganska nära på andra sidan stigen och det gick bra, så sen avslutade vi med en "indian" - C i full fart utåt i rutan och L efter... Tjohej. Som vi konstaterade, det svåra är att vi 2-benta måste tänka till. Hundarna fixar oftast saker bättre än vi tror. Även G gjorde ett fint jobb enligt C (jag och K låg som figgar i slutet så tomslagen såg jag ingenting av). Ks S går från klarhet till klarhet, nu var det ändå ett tag sen hon gjorde några sökövningar men se nu börjar polletten ramla ner. Roligt!



Medan vi höll på började det snöa, och det har fortsatt... Tog fram kameran när jag kom hem (investerade i nya batterier igår) men bilder i ganska kraftigt snöfall blir ju "så där". Här kommer i alla fall några av försöken. Som synes är det full fart hela tiden...

Husse och Otto är i skogen på egna uppdrag och nu har jag satt igång med årets huslighetsanfall. Lussekattsbaket. :-)

Planering, var ordet...

Tog en tur till klubben idag och körde kontaktfält med Otto. Dels är det inte så våldsamt ansträngande, dels stoppar han inte näsan i något där kvalstren kan hoppa ut och sen hoppa vidare till nån annan... Tog ut Lazer en stund också för lite lydnadsträning men jag vet inte riktigt vad det blev av det. Måste göra en plan, som sagt!

Eftersom jag av misstag (ja, hur det gick till är en historia för sig) råkade köpa rågsikt istället för vetemjöl för en tid sedan, så måste jag ju göra något "vettigt" av den där rågsikten. Tänk, det fanns en tid (på 90-talet) när jag bakade bröd i mängder... Hur jag hann vet jag dock - jag hade 10 min gångväg till jobbet, att jämföra med dagens pendlingstid på 50 min enkel resa. Eftersom regnet hänger kvar så tyckte jag bak var en lagom sysselsättning.

Vi har varit ute på tomten och flyttat runt lite krukor också i regnet. Eller ja, jag flyttade krukor alltså, hundarna körde "hopp och lek". De krukor som står under takutsprång nås ju inte så lätt av regnet så de har fått hoppa ut lite grann... Naturligtvis glömde jag att ta på mig en regnjacka så min tröja blev lite småfuktig men vad gjorde det?

Slalomingång, muffins och hälso(?)fil

Igår kväll gjorde vi inte många knop hemma får jag erkänna... Sviterna av nattliga jaktäventyr slog till.

En insats på valpträningsområdet gjorde jag i alla fall; satt upp 4 slalompinnar på gräsmattan och tränade ingångar med Lazer. Försöker att jobba på ett så operant vis som möjligt (jag funderar fortfarande på om jag ska klicka in honom - framför allt med tanke på att jag i fria följet kommer att ha svårt att själv se om positionen är bra, kan det ju vara bra att kunna sätta klickern i näven på någon träningskamrat), så att han ska klura ut själv vad de där pinnarna handlar om. Det börjar så smått verka som att tioöringen håller på att ramla ner! Vi höll inte på någon lång stund men nu lät jag pinnarna stå kvar - husse klippte gräset i söndags så det borde inte vara aktuellt de närmaste dagarna. Tänkte fortsätta traggla höger-ingångar med Otto också och då räcker 4 pinnar långt.

Sen provsmakade vi de halvt havererade muffinsen och de var helt OK även om formen var "så där"! Goda var de i alla fall. Nu har jag provat och lärt mig... (Muffinsplåt var ordet, som sagt)

I helgen när vi var och handlade köpte jag ett paket Verum hälsofil. Det ska ju vara så bra för magen, enligt reklamen... Men efter att ha ätit den till frukost 2 dagar på raken börjar jag undra. Min mage verkar INTE gilla den! Kollade runt lite på nätet och det verkar vara fler som har samma problem. Eftersom jag misstänker att jag har lite problem med laktos så köpte jag t.o.m den laktosfria varianten, så är den biten i alla fall utesluten. Nä, den produkten får jag göra som Sverker i Plus brukade göra med saker: I soptunnan!

Utläst bok, ”dagen efter natten före”, uppföljning av kökshaveriet och alla känner apan….

Igår läste jag ut min senaste ”icke-deckare” bok, Isabel Allendes Andarnas Hus. En fantastisk släktkrönika, full av starka kvinnor, och som spänner över en lång tidsepok. Egentligen är det bara på sporadiska ställen, i samband med världskrig och mot slutet av boken när militärkuppen i Chile inträffar, som man riktigt kan få kläm på när i tiden händelserna äger rum. Det jag har lite problem med – som vanligt när den typen av stilgrepp tas – är när det hoppar mellan olika berättare/berättarformer. Men i det stora hela – vad ska man med deckare till, när det finns så här välberättade historier?! Visst, det finns våld och dödsfall här med, men det är ju inte det som är historiens fokus. Nu vill jag se filmen också men den verkar vara svår att få tag på. Kan mycket väl tänka mig att Jeremy Irons är som klippt och skuren för rollen som Esteban Trueba!!

Nu infinner sig frågan – läsa de 2 deckare som ligger på hög hemma, eller gå till biblioteket och låna en ”seriös” bok till? Dessutom har jag ju hoppat på det sommarsköna bokbytet och hoppas ju så klart på något ”icke-deckarmässigt” där… Det är ju några veckor kvar till semestern så en del pendlande = lästid blir det ju.

Det har för övrigt sina sidor att vara ”jägarhustru” (eller -sambo, om man nu ska vara petig). Frågan är hur många kvinnor i min sits som ställer upp på följande – om de inte som jag är hyfsat hundintresserade själva!? Hur som helst, husse och en av hans jägarkamrater fick igår kväll för sig att de skulle ut och vaka på vildsvin. Dock utan att ta med sig eftersökshunden (Otto) eftersom den här jakten inte ligger mer än ca 20 min körning hemifrån. Kvart i tolv på natten, lagom när jag tänkte gå och lägga mig, ringde min mobil. Det tog mig en stund att lokalisera den eftersom den låg kvar i en jackficka sedan tidigare på dagen. Inte helt oväntat var det husse, och budskapet var ”vi behöver Otto”. Jaha, inte mycket annat att göra än att kränga på sig en jacka, skor och lasta ut hunden i bilen. Otto är en BRA eftersökshund, framför allt i de här situationerna där man kanske inte har så mycket att gå på. Låter man bara honom söka fritt, så hittar han det påskjutna viltet. Även denna gång (jag har ju varit med vid ett liknande eftersök tidigare) var grisen död när han hittade den. Här är hans egenskaper som ”dödskällare” suveräna! Inget tvivel om var någonstans bytet finns. Sen vidtog baxande av vildsvin till bilen, och att hålla styr på hunden som ville fortsätta skälla på ”sitt” byte. Det sistnämnda, tveksamma, nöjet föll på min lott. Så småningom var vi alla fall tillräckligt nära bilarna för att jag skulle kunna avvika och köra hem igen medan herrar jägare baxade ut bytet den sista biten till bilen. Vid 01.30 var jag hemma igen – med en hund som behövde ”saneras”… Det var ju inte direkt torrt i markerna så han var både dyig och blodig. Strax före 2-tiden kom jag i säng. Någon halvtimme senare, tror jag, ramlade husse in. Även han muttrade, medan de gick och drog på grisen ute i skogen, något om att det här nog inte var det smartaste han gjort… Och DET händer inte ofta att han säger så om något jaktligt! Man kan nog säga att vi är lite avslagna ikväll…

När jag tänkte till lite kring gårdagskvällens ihopsäckade muffinsformar kom jag på att det är ju därför man ska ha en sån där muffinsplåt med hål i! Note to self: Inhandla vid nästa besök på Clas Ohlson!!

För övrigt kan jag återigen konstatera att ”alla känner apan”. Jag har en kollega som funderar på att skaffa hund (igen). H*n har tittat på diverse i mitt tycke mer eller mindre suspekta raser/rasvarianter som INTE registreras inom SKK (har tidigare haft en mycket charmerande liten blandras). Men så kom det då i förra veckan att jo, en ”vanlig tysk” schäfer hade h*n ju kunnat tänka sig – ”men de är ju så fula nuförtiden när de går på bakhasorna”. Icke, sa jag, och styrde in vederbörande till Svensk Bruksschäfers hemsida och pekade ut ett antal kennlar där i alla fall jag skulle funderat på att köpa, om jag ville ha en schäfer. I helgen hade h*n pratat med en av dessa uppfödare och i förbifarten nämnt mitt namn. ”Jo det vet jag ju vem det är” hade svaret blivit (på ett hyfsat positivt sätt som det verkade, tack o lov). Till saken hör att jag visserligen varit aktiv på samma hundforum som den här uppfödaren i rätt många år nu (till och från) men där har jag ju ändå ett ”nickname”, och visserligen har jag träffat personen mycket flyktigt på MyDog för ett par år sedan, men tydligen är jag mer känd – eller ökänd – i hundvärlden än jag själv trodde… Att jag sticker ut i agilitykretsar i södra Sverige med mina ständiga diskningar med den något udda agility-wachteln, kan jag ju förstå, men i brukssvängen har jag ju inte varit särskilt aktiv de senaste 5-6 åren (sen jag pensionerade Simba) och framför allt inte i den södra delen av landet. Fast det är klart, tycker man saker på nätet så är det väl alltid någon som luskar ut vem man är. Och SÅ himla hemlig är jag inte på det forumet, det tog en klubbkamrat ungefär 3 sekunder att klura ut att det var jag som dolde mig bakom ”nicket” ifråga.

Haveri

I ett huslighetsanfall (och det börjar bli dags att göra något med rabarberna som växer så det knakar) så skulle jag nu ikväll testa ett recept på muffins med rabarber i. Det blev... inte så bra. Antingen hade jag för mycket smet i formarna (mkt troligt) eller så var formarna för "vingliga" (bidrog nog också). "Förr" så gjorde man ju muffins i formar av folie men numera så ska man ju vara miljömedveten så jag tog de formar jag hade hemma dvs pappformarna som normalt sett används till kanelbullar (som jag bakar 1 gång om året, högst, så de 250 formarna i ett paket kommer räcka länge, länge). Det hela slutade med att ett antal av mina muffins flöt ut och havererade på plåten. Suck... Men nu har jag lärt mig något, och det finns mer rabarber att hämta! För övrigt kan jag meddela att de delar av bakverken som inte var totalhavererade, var rätt goda ändå!

Jag har också, under dagen idag, lokaliserat en bov i dramat när det gäller min onda skuldra (som faktiskt varit mycket bättre nu i ett par dagar). Jag har ju trott att datorn var en skurk i sammanhanget men idag har jag insett att disken är inte heller någon "hit". Jag är ju aningen kortare än genomsnittet och en normalhög diskbänk är kanske inte helt optimal i höjdled, alltså. Intressant iakttagelse va? Kanske dags att skaffa en sån där liten pall som man har till barn för att de ska räcka upp till handfatet i badrummet?!