Gula lappar

Jahapp, då har jag varit på konferens med jobbet. Gula-lappar-övning stod på programmet. Vad gör vi, hur ofta, gör vi saker någon annan borde göra osv. Nyttigt och till slut hade vi en hyfsad struktur med oss.

Lite absurt blev det hela i o f s då vi var på ett konferensställe ca 1 mil hemifrån. Men att åka hem på kvällen kändes liksom inte aktuellt, det där med social samvaro i gruppen är också viktigt. Kvällsaktiviteten var matlagning, vi släpptes lösa i köket tillsammans med personalen och kreerade en 3-rättersmåltid. Pumpasoppa, kalvfilé med basilika- och citronkryddat potatismos med ugnsbakade tomater samt avslutningsvis en chokladmousse. En av kollegorna såg mkt förvirrad ut kring det här med att smälta choklad. Vadå vattenbad??

För övrigt håller jag på och försöker organisera en transport av ett kolli på ca 160x45x45 cm och ca 35 kg vikt. Det visade sig vara lättare sagt än gjort - som privatperson får man tydligen inte skicka så stora grejor?! Inte heller som förening med organisationsnr. Man måste ha f-skattesedel. Hm. Kundfokus??

Dessutom insåg jag häromdagen att eftersom vi nu är på väg in i julfestperioden så måste jag nog ta och sticka in huvudet i garderoben och kolla om jag har några "festkläder" som passar. Hade ju inte tänkt shoppa nytt men risken finns att jag blir tvungen. Fukt i garderoben, brukade en tidigare kollega skylla på. Frågan är om det är kläderna som krympt eller jag som har växt?!

Dagens i-landsproblem...

Ja, så känns det onekligen med såna små detaljer som ett inflammerat knä (B) och en lätt brännskada på armen (jag - en bakplåt med lussekatter igår...) när det finns vänner som har det värre. Mycket värre.

Annars har dagen idag varit hyfsat... normal, eller vad jag ska kalla det. Min jobbdator mår fortfarande inte bra, måste försöka komma ihåg att sätta den på defragmentering och se om det hjälper.

Vid hemkomst var det mitt jobb att gå ut med hundarna eftersom husse alltså är något defekt... Otto fick en extra runda i form av en joggingtur också. Nu jäklar måste jag få fart på matte-träningen också, inte bara hundträning! Det blev en lagom tur, vädret lämnar visserligen en del övrigt att önska och mörkret ska vi inte tala om. En schysst pannlampa är ett måste när man bor så här i utkanten på byn. Elljusspår finns inte och upplysta trottoarer, jovisst om man vill galoppera ner i byn så... Men har man nu en hund som kan vara lite stökig med hundmöten så undviker jag gärna det - i synnerhet som vi ju har "hundgymnasium" i byn så i veckorna är det mer hundar än normalt i de centrala delarna av vår by.

Snart är det jul igen

Idag var vi på årets första julmarknad. Inte för att vi brukar bevista många sådana precis - det är ju mitt i jaktsäsongen... Kom hem med ett par burkar gelé och en adventsljusstake - design och tillverkning av en av instruktörerna på klubben som även pysslar med hantverk (dessa pensionärer, de måste ju syssla med något mer än hund).

Jag bakade lussekatter idag också - FÖRE första advent, det ni...!

I övrigt en regnig och trist dag... Husse och Otto var i skogen på lite jakt på förmiddagen, när de kom hem blev det en promenad med båda hundarna för husse var tvungen att rycka ut på en akut vattenläcka.

Har förresten anmält mig till ett kul "julklappsbyte" med bokinriktning: http://enbokomdagen.blogspot.com/2009/11/julklappspase-large-en-specialare.html

Läser gör jag för tillfället också. Elizabeth George, "Ett stråk av rött". Jag gillar George men lite känner jag att det i den här boken blir för mycket av miljöbeskrivningar av orten - vägen si och så dit och dit... Jag kan ändå inte se sånt framför mig med hjälp av text, samma som om jag ska ha en vägbeskrivning t.ex. till en tävlingsplats. Totalt hopplöst om det är text, men ge mig en karta och jag är "hemma".

Service!!

Igår var det VERKLIGEN tredje gången gillt på en vecka när det gäller min omvårdnad av bilen. (Min chef hävdade att de TVÅ saker jag gjorde i söndags, nog bara fick räknas som EN eftersom de låg så nära i tiden och var så tätt sammanbundna…) Eftersom byte av (vindrute)torkarblad inte ingick i servicen (de flesta människor vill väl göra det själva, har jag märkt) så körde jag in till bildelsfirman som ingår i samma kedja som verkstan och traskade in där på jakt efter just – torkarblad. Stod en stund och stirrade med stigande förvirring ner i listan som skulle tala om vad jag skulle ha till just min bil, innan jag gav upp och gick fram till servicedisken och bad om hjälp. Inga problem, en kille slog in regnr på bilen i datorn och studsade sedan ut till hyllan och plockade fram vad jag behövde till både framruta och bakruta. Samt en flaska spolarvätska som man får på köpet vid köp av just torkarblad. Lagom när detta var klart kommer anställd nr 2 och säger “har du bilen här ute? Då kan han följa med dig ut och byta också”. Sen höll de på och gnabbades lite medan jag betalade och jag trodde ju det låg nån taskig vadslagning i botten eller så – men det slutade med att kille nr 2 följde med ut, plockade loss de gamla torkarbladen, satte dit de nya och önskade en trevlig helg! DET kallar jag service!! OK att jag är tjej men jag KAN byta torkarblad… Fast jag blir ju inte ledsen om nån gör det åt mig!

Idag är vädret riktigt lovande ute, igår sken solen hela dagen för första gången sen jag vet inte när. Jag och en av kollegorna bestämde direkt på morgonen att “idag är det en bra dag – oavsett vad som händer”. Detta blev vårt mantra resten av dagen. Att min dator, t.ex, inte hade någon bra dag lät jag mig inte slås ner av… Jag njöt t.o.m av det som på jobbet annars kan vara ett irritationsmoment nämligen när solen skiner in genom ett fönster och man får den RAKT i ansiktet. “En plats i solen” konstaterade jag bara – och det var ju över på en kvart eller så…

Husse är på jakt utan hund så jag och grabbarna fick lite sovmorgon och så fort jag är klar med disk och åtminstone del av städning blir det ut i det vackra vädret! Det gäller att suga i sig de solstrålar som visar sig så här års. Ska försöka ta årets julkortsbilder också, jag har en “vision” men den behöver jag nog husse-assistans till så vi får se om han hinner komma hem medan det är ljust ute.

Apropå bilder lovade jag ju såna på julmuggarna jag köpte i onsdags.

Dessutom pysslade jag ju häromhelgen om utekrukorna lite – bort med sommarblommorna och dit med lite mer höst/vinter-betonade växter, inklusive en färdigplanterad kruka som jag inte kunde motstå på ICA...

För övrigt så håller vår skrivare på att packa ihop totalt verkar det som, vi (jag) tittade på en ny i onsdags och plötsligt nu på morgon fungerade den befintliga bättre än på länge???

Aj…

Igår var det ju då dags för vaccination mot “svinet”. Själva sticket var väl som vilken vaccination som helst och inte mådde jag dåligt efteråt heller. Ungefär 1½ timme efter att jag varit hos vårdcentralen ringde min chef av en helt annan anledning och då var jag väldigt morsk och sa “det gör ju inte ens ont nu”. Lite senare på kvällen kom det dock och imorse när jag kom till jobbet talade jag om att “den som petar på min vänstra överarm idag får en smäll”. Fast egentligen tycker jag inte det är så konstigt att det känns – de sätter ju sprutan i muskeln och om den inte reagerat hade jag blivit RIKTIGT orolig. Några andra symptom har jag inte märkt av. B däremot är lite pipig och hävdade i eftermiddags att han hade lite ont i kroppen och så, men han har varit lite småhängig redan tidigare. Och – det finns de som har det värre, vi har ju en kompis som ligger inlagd på sjukhus t.ex.

Ikväll har jag varit på klubben och tränat. Otto fick köra slalom, jag håller på och försöker få till ett högerslalom så jag (eller egentligen M som tyckte att det räcker med 4 pinnar) plockade loss en sektion från slalomet och jobbade med detta. Lite småvimsigt blev det emellanåt men nog ska vi kunna få till det. Sen blev det lite linförighet också, mest raksträckor med kontakt. Hampus fick också köra en enkel kombination och han verkade tycka att det var kul.

Sen var det fika – den sociala biten i hundträningen för oss 2-benta ska inte föraktas!

På jobbet är det “skjortan rakt ut” hela tiden, som en av mina tidigare chefer skulle uttryckt det. En av kollegorna jämförde situationen med en skogsbrand som blossar upp på olika håll – när vi släcker på ett ställe så blossar det upp något annat någon annanstans. Lite grann ligger det onekligen i det.

Konstaterade förresten att det är ju inte långt kvar till 1a advent – det är ju för katten nästa söndag!! 1½ vecka alltså… vi var ute och handlade lite igår kväll och jag råkade (hm) hamna bland julpyntet. Investerade bl.a. i 2 söta muggar – vi kan behöva lite julstämning vid frukostbordet. Bilder kommer….

Urk!

Igår eftermiddag ringde husse. Otto inkallad i tjänst som eftersökshund = min agilityträning på kvällen lagd på is. Nu körde jag ner på klubben ändå - man kan ju titta på när de andra tränar, och det var pinne/uppflyttningstårta på gång...

Så småningom ringde husse och arbetet i skogen var avklarat, så han kom ner på klubben med båda hundarna. Kan ju lugnt säga att en hund som har varit på skarpt eftersök inte direkt luktar hallon, och så pratar vi inte mer om den saken. Det blev schamponering när vi kom hem!! Efter ett par timmar i skogen var det inte riktigt det vanliga "trycket" i Otto på agilitybanan heller...

Idag jobbar jag hemifrån. Bokade tid för service på bilen för ett par veckor sedan - och det i sig hade väl inte varit något problem, men sen kom det kallelse till vaccination mot "svinet" i eftermiddag. Den tid jag hade haft på plats på jobbet började kännas begränsad och eftersom jag ligger efter med en del uppgifter som jag kan göra även hemifrån.

När bilen skulle lämnas passade jag på att göra det som tydligen kallas "ärendelöpning". Dvs jag joggade hem från bilverkstaden. Nu ligger den "bara" i andra änden av byn så det blev 1,8 km - men med tanke på hur lite jag sprungit den senaste tiden är det nu mjukstart som gäller när jag ska försöka komma igång igen. Det nya Craft-stället kändes precis så bra som jag hoppades!

Och så har jag blivit uppmärksammad på att det tydligen VAR det sista skattemärket. Hur jag totalt missat detta vete katten, men jag hade verkligen inte hört talas om det tidigare?!

Så nu är jag igång med diverse eftersläpande jobb. Tog bara en LITEN bloggpaus nu. Åter till ordningen!

Det finns en första gång för allt

Det är lite stafettkänsla här just nu - när ett "projekt" på fritiden är avklarat, så är det dags för nästa... Igår var det ju dags för årets appellspår och nu, för tredje året på raken, får det väl betraktas som en tradition att det är jag som är biträdande tävlingsledare (och i praktiken så gott som ansvarig) för det evenemanget.

Klockradion skrällde igång vid halvsextiden (precis som vilken arbetsdag som helst) och strax före 7 var jag på plats på klubben. Husse skulle på älgjakt och båda hundarna fick följa med honom. Skönt att inte behöva bekymra sig om när de egna hundarna skulle hinna rastas under dagen!

Kl 8 var de tävlande kallade, och efter en del stök med att få ut kolonnen från parkeringen (notering till nästa år; blir det lika många anmälda - vi har ju lydnad också - så måste vi ha fler parkeringsvakter, alternativt samla appellekipagen ute i markerna) så började de tävlande under ledning av K och M (som jag skickade med som "praktikant" - vi måste börja hitta nytt folk som kan hjälpa till och prickar man bara rätt så kan man få svaret "jättekul, det gör jag gärna") gå ut sina spår medan jag och domarna satt kvar i klubbstugan och fikade...

När vi kom ut till första spåren hann vi inte mer än ur bilen så kom det en tävlande och sa "nu vill jag faktiskt börja med att klaga". Åh herregud, tänkte jag, vad är det nu för fel på spåren...? Det visade sig dock att det inte var ett klagomål utan en... anmälan om tekniskt problem med spåret. Det hade nämligen varit en "vanlig" hundägare ute och rastat sin hund - precis 2 meter från där spåret var utlagt. Kvalificerad otur och vi har ju tyvärr inte full koll på vilka hus i området som är året-runt-boende osv. Lyckligtvis hade vi vid det här laget 2 reservspår - ett planerat och ett "oplanerat" (ett ekipage dök inte upp på morgonen). Så det löste sig ganska lätt - bara att skicka iväg dem till reservspår... Och det är här som det då är "första gången". Jag har då aldrig, varken som tävlande eller arrangör, tidigare varit med om att ett reservspår behövt användas. Nu har jag ju bara hållit på med det här med hund i si så där 15 år, men jag känner människor som varit aktiva i 30 år och intygar att de aaaldrig varit med om att ett reservspår har använts. Lustigt nog hade vår ena domare varit med om något liknande häromveckan, så kanske händer det i svärm? Och det är ju risken man tar med att tävla i "befolkade" områden - vilket är svårt att undvika i den här delen av landet. Vid den här tiden på året går det ju inte att börja hur tidigt som helst heller - de tävlande måste ju se var de går (fast en halvtimme tidigare kunde vi haft samling, i ärlighetens namn).

När spåren var klara körde vi till klubben för budföring, lunch (mumsig pastagratäng, tack köket!), platsliggning och lydnad. Det flöt på bra och vid 14-tiden var vi klara, helt enligt min ursprungsplan (och detta trots att vi tappade ca 15 min pga parkeringsdebaclet på morgonen). När sekretariatet var klara var resultatet 5 uppflyttade av 10 startande (varav en bröt). Av dessa 5 var trean ett hemmaekipage, extra kul! Vinnaren trodde inte det var sant och stod och nöp sig i armen. Det är så roligt med tävlande som blir så genuint glada när det går bra!!

På hemvägen tog jag mig i kragen och körde in till "självtvätten" och spolade av bilen ordentligt. Det har behövts ett längre tag men kändes inte lönt innan tävlingen var undanstökad. Invändigt var det mindre skrot än vanligt eftersom K och M var behjälpliga med insamlandet av skyltar och hörnmarkeringar och stjälpte av allt det på klubben efter tävlingen. Stort tack till dessa klippor!! Även L som normalt kör agility var med och visade domarbetyg - jag hoppas det var lärorikt för det tycker jag att det är att stå med på plan och se vad domarna drar för...

Den som känner mig vet att det inte är min favoritsyssla att tvätta bilen, men den här gången överträffade jag mig själv ytterligare. Häromveckan kom nämligen skattemärket och jag har tyvärr den dåliga vanan att, istället för att direkt gå ut och tvätta av nummerskylten på avsedd plats och klistra dit det, lägga märket i handskfacket. Och där brukar det bli liggande, ibland flera månader... Men se - igår klistrade jag dit märket också, på min nytvättade bil!!!

Även i lördags var det förresten hundaktiviteter då jag var med och stöttade J som ställde ut G. Husse i familjen är inte riktigt kry och kunde inte följa med, jag hade ändå tänkt åka och titta då utställningen var "nästgårds". Det gick hyggligt för dem och det fungerade faktiskt med mig som dragning utanför ringen, när G bara kom på var jag stod. Tyvärr flöt jag vid ett par tillfällen ihop med övrig publik så han såg mig nog inte riktigt. Dubbelhandling? Näää... Den som har sett en schäferring på utställning, kan inte kalla detta dubbelhandling!

Sen gjorde jag ett supersnabbt nedslag på Väla köpcentrum utanför Helsingborg, jag tror jag var inne i butik - provat - köpt och ute igen på ca 10 minuter. Jag visste precis vad jag skulle ha - ett löparställ som var på annons i morgontidningen, för halva priset mot normalt. Och det fanns kvar i fungerande storlek. Tanken var att jag skulle invigt det ikväll men en envis huvudvärk hejdade mig så det får bli på onsdag istället. Imorgon är det hundträning.

En rejäl skogspromenad hann vi med i lördags eftermiddag också. Husse var på möte så jag och grabbarna hade kvalitetstid.

Det verkar förresten som att tömningen av Ottos analsäckar hjälpte mot humörsvängningarna. Det var ingen inflammation enligt veterinären, men ganska fullt och vissa hundar kan bli irriterade av det...

Om konsten…

… att få arbetskamrater att titta på en med ett uttryck av förvirring, förvåning och lätt chock. Jo – om man säger att “nu har vi ÄNTLIGEN fått svaret på ultraljudet” så blir reaktionen lätt sådan. ÄVEN om folk vet att jag planerar en valp?! Hihi…

Igår var jag ledig och ägnade dagen åt att trampa ut 12 spår inför söndagens appelltävling tillsammans med K. Ryggen höll tack och lov för detta, men idag har jag en märklig träningsvärk på baksidan av låren, nertill mot knäet lite mot utsidan. En muskel som jag inte hade en aning om att jag hade!!

I år fick vi en karta över området och jag har nu bestämt mig för att rita in, åtminstone ungefärligt, hur vi har lagt spåren. Att hålla på varje år och fundera på “hur brukar vi göra” är ju på gränsen till löjligt…

Förutom att chockera arbetskamrater har jag idag… ägnat halva dagen åt att göra saker som jag inte alls hade planerat, vilket inte är det minsta ovanligt i mitt jobb. Och då har jag det definitivt inte värst i vår grupp.

Har även läst ut ytterligare en bok i Arne Dahls svit, “Europa Blues”. Den här mindes jag faktiskt oroväckande väl… En sak som fascinerar mig med de här deckarna är språket, det märks så väl att det ligger någon slags annorlunda tanke bakom än många andra författare av “underhållningsvåld” har. Bara att lägga ett sådant ord som “koherent” i munnen på en polis – även om det är en polis i A-gruppen – är ett intressant grepp!

ÄNTLIGEN!!!

Idag kom så det efterlängtade mailet. Den lilla söta tiken som parades för en dryg månad sedan, har varit på ultraljud. Och magen är full med valpar, enligt matte. HURRA!! säger vi, och börjar äntligen våga "hoppas" lite mer på allvar. Om jag minns rätt så var det med Otto så mycket osäkerhet runt det hela så jag vågade inte riktigt glädjas över valpen förrän vi var på väg hem med honom.

I övrigt så var jag då på Malmömässan hela dagen igår och stod i Skåne-Blekinge Hundungdoms monter. Det är kul med mässverksamhet, även om jag ibland får splittrande flashbacks till första gången jag stod i en mässmonter (det var på Idrottsmässan 1991 - eller 92? - så det är en hel livstid sedan, känns det som). Valputställningen är ju extra rolig för det är ju så många söta valpar att titta på!!

Ryggen börjar bättra sig men det är inte utan att jag undrar om kiropraktorn slarvade på nåt vis när jag var där sist. Kanske bäst att ringa och göra ett återbesök.

Imorgon är det förberedelser för söndagens appellspår på programmet. Har tagit flexledigt för att få ihop det hela. På lördag ska det jagas på markerna så då fick vi inte vara där...

Aj som xxx igen...

Exakt 2 veckor efter att jag, som jag trodde då, sträckte ryggen när jag dammsög, dagen efter besöket hos kiropraktorn, small det till i ryggen igen. Och den här gången gjorde jag inte ens något - jag satt vid datorn...?! Nu har vi förvisso inte världens bästa hemarbetsplats, men ändå. Hm. Får nog ringa kiropraktorn igen för nu börjar jag tro att det är nåt som sitter i kläm eller så när det händer samma sak så här tätt inpå vartannat.

Idag har jag annars varit i Malmö och förberett Skåne-Blekinge HUs monter på Sydskånska Kennelklubbens Valputställning som är imorgon.

Husse och Otto jagar - som vanligt på helgerna, jag hade nästan glömt hur det här med jakten var eftersom förra hösten var väldigt lågintensiv på den punkten pga bygget...

Hampus har fått ett par promenader, innan och efter att jag körde till Malmö. Ryggen gör mindre ont när jag rör mig än när jag är stilla men enligt diverse info på nätet kan det bero på att endorfiner utsöndras när man rör sig. Tja, inte helt ologiskt faktiskt. Får väl stå och titta på tv ikväll, eller nåt... :-)

Konstaterade idag på förmiddagen också att återigen har Hampe ett eksem som uppenbarligen är anledningen till att Otto "slafsat" väldigt mycket med Hs öra - eller tvärtom, eksemet har orsakats av slafsandet? Tur i oturen har jag salva kvar från förra omgången i somras.

I-landsproblem i 2000-talet

I-landsproblem 1) Häromdagen tog jag fram måttbandet efter mitt misslyckade försök att inköpa "vanliga" byxor. Det visade sig att över rumpan ("stuss" som det heter i måttabellerna) är jag storlek 42, medan jag i midjan balanserar mellan 38 och 40. Inte konstigt då att jag inte hittar brallor som passar på "båda" ställena... Sy själv, var det någon som föreslog?

I-landsproblem 2) Igår fick jag ett elektroniskt flyttkort. Såna har ju en begränsad giltighet så jag insåg att jag nog måste skriva ut det, eller nåt. Jag kom nämligen underfund med att någon "vanlig" adressbok äger jag knappt längre. De enda gångerna jag skickar snigelpost är på semestern (vykort) och vid jul - och då brukar det uppstå ett visst "letande" bl.a. på eniro efter adresser.... Kanske dags att skaffa en adressbok igen?!

Vitt krafs

Imorse när jag gick ut låg det nåt vitt krafs på gräset... Bläh. Det smälte bort under dagen men det var attans så kallt imorse.

Vi var en sväng på klubben ikväll, som omväxling fick husse träna med sin egen hund och jag var bara social med andra tvåbenta.

Funderar på om det kan vara analsäckarna som gör att Otto har lite skumma humörsvängningar för tillfället. Han kasar runt lite på rumpan emellanåt. Får nog ringa vet och beställa tid. Jag grejar INTE med sånt själv... (urk)

Senil spaniel?

Som jag ju har nämnt tidigare några gånger så föreligger det en teori om att Hampus håller på att bli senil... Den främsta anledningen till veterinärens teori om detta är att det händer att Hampe är uppe och går på nätterna - och då kissar inne. Det finns inga uppenbara fysiska fel som urinvägsinfektion. Vi fick i början av sommaren tips om Omega-3-6-12-olja som skulle vara bra och tyckte det blev bättre, dessutom har vi varit mycket noga med att han ska ut och kissa det absolut sista vi gör innan vi går och lägger oss. Sen kom det ett bakslag som gjorde att vi bestämde oss för att prova med Hills b/d som är ett specialfoder för åldrande hundar med sådana här symptom. Det har dessutom - hittills - visat sig att så länge sovrumsdörren är stängd så "händer inga olyckor", det verkar som att han irrar upp på natten, kanske för att dricka, och kommer på någonstans på vägen till köket (eller därifrån) att blåsan behöver tömmas? Vid ett tillfälle när jag hade svårt att sova och låg och löste korsord, var han uppe och irrade fram till dörren (som var stängd) och gick sedan och la sig igen. Lite sömngångaraktigt, liksom?

Frågan är nu, dessvärre, vad vi gör om inte det dyra Hills-fodret hjälper. I natt var sovrumsdörren inte ordentligt stängd igen, så återigen var det en pöl på golvet i vardagsrummet imorse. Risken är ju överhängande att det förr eller senare blir en pöl även i sovrummet (det HAR faktiskt hänt en gång redan). Och en hund som kissar inne, även om det är "olyckor", kan man ju liksom inte ha... Tufft läge, helt enkelt.

Som om det inte var nog med detta har Otto någon form av akut försenad tonårsångest? Allmänt stökig, morrig, vill inte... För att nästa sekund ligga i soffan och bli kelad med?! Hallå, liksom?? Husse började fundera över om han (Otto, inte husse) har någon form av träningsvärk - 2 dagar jakt, jogging med matte i måndags och agilityträning igår. Lite massage kanske inte vore fel, tänker jag som ju faktiskt varit på sådan kurs en gång.

Var och bokade service på bilen idag också. "Jaha, en STOR service" sa killen på verkstan och jag såg tusenlapparna flyga iväg. Sen kom prisförslaget - ca 3500... SÅ farligt var det ju inte. Sen finns ju alltid risken att de "hittar" något. Glömmer aldrig för ca 10 år sen när jag lämnade in min dåvarande bil för vad jag trodde skulle bli en "vanlig" service. Det visade sig att bromssystemet var helt slut och notan landade på 5-siffrigt belopp. Urk.

På hemvägen ikväll var det dessutom något snöblandat krafs som flög omkring i luften. Och blåser gör det - rejält...

Agility-wachteln!

Som sagt, agility är väl inte direkt den vanligaste sysselsättningen för en wachtel, men Otto har roligt… Sen att det inte alltid blir som jag har tänkt mig, det är ju en annan sak. Vilket återigen bevisades vid kvällens träning. Kul att 3 “nya” dök upp – från nybörjarkursen! Ett gott tecken att de vill fortsätta.

Kvällens övning bestod av en tio-hinders-kombination (eller halv bana om man så vill) bestående av 3 hopphinder i en lite trixig start, därefter in i tunnel och sedan allra helst ett högerslalom innan det var hopp-hopp-tunnel och avslut med 2 hopphinder. I första rundan fick vi faktiskt till det med hela 8 pinnar i högerslalomet innan det "havererade" och jag fick göra om. Sen drog sista hindret MYCKET när man kom ur slalom om man som förare inte var med, eller befann sig på vänster sida om hunden (högerslalom, högerslalom...). Körde även Hampus en gång och t.o.m han som inte har så mycket "hindersug" drog rakt fram till det hopphindret!

Fick fotografens benägna tillstånd att lägga ut bilderna på mig och Otto från kursen härom helgen. Följande bilder är alltså tagna av Camilla Peurell och det är inte OK att “låna” vare sig dessa eller andra bilder ifrån denna blogg utan tillstånd.

Fokus på matte…

Det blir mycket väntan på den här typen av kurs…

Däcket i flygande fläng!

Och full fart in i tunneln (observera mitt nästan “proffsiga” finger – det är så många av “elitförarna” ser ut i agility…).

Full fart ut ur tunneln – fortfarande är fingret med (på båda händerna!).

Å så var det det här med att ligga på nerfarterna. Ligga är väl OK, men i nerförsbacke, sa Otto??

Och här fick vi till det riktigt hyggligt – jag tror det var här jag fick beröm för “bra tajming”!

Tack snälla Camilla för bilderna – det är som sagt inte så ofta jag får tag i actionbilder på mig själv…!!

Regn och mörker

... finns det nåt värre när man kör bil?! Urk, urk, urk. Och idag var det ändå bara den korta biten dvs från närmaste tågstationen och hem, jag skulle köra!

Igår hade vi besök av C, J & W. Mat och snack och planering för framtida utflykter... Kul! Även jag som normalt inte är så förtjust i barn måste erkänna att W har lindat mig totalt runt lillfingret. Sötare unge får man leta efter! Uppenbarligen är det ömsesidigt för enligt mamma J så hade han varit alldeles lycklig när de stannade bilen här utanför och han förstod vart de skulle.

Idag har det varit måndag igen = kontorsdag...

För första gången på länge var det inga planerade aktiviteter nu ikväll vilket betydde promenad med båda hundarna först och joggingrunda med Otto sen. En kort runda, men dock. Man får ju inte ta i för mkt från start!

Ikväll när jag kom hem och öppnade mailboxen hittade jag också ett gäng bilder på mig och Otto från agilitykursen häromhelgen. Kul, det är inte så ofta det blir actionbilder eftersom jag ganska ofta håller i kameran själv. Ska höra med fotografen om det OK att lägga upp ett par stycken här. Jag jobbar också på ett litet webbalbum som så småningom ska öppnas för "allmänheten". Eller åtminstone för dem som önskar få tillgång... Att lägga ut valda delar av livet i skrift, så här, för allmänt beskådande är en sak - med bilder är jag lite mer tveksam.

Vad hände med vädret?

I fredagens tidning utlovades växlande molnighet och ca 7 grader både lördag och söndag. Igår stämde detta väl med verkligheten men idag? Jämnmulet... Tja, man får vara glad så länge det inte regnar (peppar-peppar).

Även idag är husse och Otto i älgskogen - dock en annan sådan idag. Det blir inte mycket hundträning på helgerna för mig nu - Hampus är ju nu officiellt pensionerad och nöjer sig med promenader... Visst kan jag lägga ett aktiveringsspår, köra lite lydnad utan precisionskrav eller låta honom leta efter något i trädgården men jag har svårt att motivera mig själv när det inte finns någon tävling som mål! Hade jag haft en hund som "krävde" lite mer så hade jag säkert gjort det - men Hampe nöjer sig ju bara han får gå en runda och "vara med". Det är bara att konstatera att den hunden inte riktigt blev det jag tänkte mig. Dels beror det säkert på mina egna tillkortakommanden, inklusive flytten till Skåne, men nog spelar arvet in lite också. När SKK Hunddata öppnades kunde jag ju konstatera att Hampes far lyckades med konststycket att inte bli godkänd på det gamla karaktärsprovet...

Det blev en mycket, mycket kort joggingtur igår. Inte ens 2 km kom jag upp i. Men det viktiga var att komma igång igen. Ingen träningsvärk hittills och det är väl ett gott tecken på att jag inte tog i för mycket.

Eftermiddagen tillbringade jag ju då på ett sätt som jag inte direkt brukar - åka och handla en lördageftermiddag... Ska jag "shoppa" gör jag helst det direkt på morgonen innan alla andra har vaknat. Igår var det dock prio på andra saker (städning, hundpromenad, jogga) så då fick jag trängas... Nåja. Det är ju inte julhandel ännu - även om det kommer fram mer och mer julpynt i butikerna. Jag kom hem med en svart enkel cardigan (planerat) och en rutig skjorta (ej planerat) samt ett paket strumpor (planerat). Med i provrummet var även en BH och 2 par byxor, inget passade. Framför allt byxor vet jag inte vad det är för fel på modellerna på numera. passar de över låren så är det en decimeter till godo i midjan?! Ska ta fram måttband och måttabeller och se vad jag "gör för fel". Vidare in på Ica Maxi och inhandling av mat och lite blommor - det är lite glest i fönstren här hemma sedan jag bestämde mig för att årets övervintring av pelargoner ska ske i uterummet. Gjorde även ett inköp som jag inte vet när jag gjorde sist: En "drickaback". Vi är visserligen innehavare av en soda-stream, men ibland är det bra med en 33-cl flaska!

En sak som jag funderat lite på ett tag är det här med höstfärger. Fortfarande sitter det gula, orange och bruna löv kvar på många träd här i Skåne. Det jag saknar är dock den där härliga röda färgen som framför allt lönnarna fick när jag växte upp?! Jag tror att felet är att det blåser så förbaskat här nere så de löven hinner ramla av innan de blir röda. Fast jag vet inte om det är så...

Vart tar tiden vägen? Och var är medlemmarna?

Ja – jag vet, jag har ställt den frågan förut! Just nu är det dock mer hysteriskt än vanligt på jobbet och det gör att frågan ånyo aktualiserats. Igår kunde jag dock stänga ner ett antal öppna felrapporter och den känslan är ju alltid välkommen.

Kollade lite mer på innehållsförteckningen för schampot jag nämnde i förra inlägget. Orkar inte leta översättning men så här står det på hemsidan hos Lush:

Ingredienser: Sodium Lauryl Sulfate, Water (Aqua), Cade Oil (Juniperus oxycedrus), Lavender Oil (Lavandula augustifolia), Marigold Petals (Calendula officinalis), Rose Petals (Rosa centifolia), *Limonene, *Linalool, Perfume, Colour 61585.

Juniperus och Calendula känner jag igen som växter på de latinska namnen – kanske är det t.o.m nåt jag har i trädgården? Tja, när jag orkar ska jag ta reda på det. Vad det är som luktar tjära vete katten men som sagt – funkar gör det!

I torsdags var det årets sista månadstävling på klubben. Återigen tvingas vi inse att tävlingsintresset verkar vara lägre än lågt. Det var brukslydnad – 2 startande, 1 högre och 1 lägre, som jag tävlingsledde , vanlig lydnad – 4 ettor och 2 tvåor, samt rallylydnad – 2 ekipage. Visst brukar det kunna glesa ut lite mot höstkanten men tävlingarna i Skåne ju på inget sätt slut så något fel gör vi helt klart som inte får fram ekipage som är tävlingssugna. Om man jämför med klubbtävlingen i agility i tisdags, så hade vi i alla fall 16 deltagande ekipage där. OK, av dessa var det 9 som hade tävlingen som kursavslutning men om jag jämför med förra gången då det inte var nåt sånt, så hade vi 10 deltagande ekipage. Nu ÄR ju förvissa agility en tävlingsinriktad verksamhet men jag vågar nog påstå att vi har vissa som aldrig kommer att ge sig ut på en riktig tävlingsbana – men ändå är med på klubbtävlingarna!

Ryggontet har gett med sig så idag ska jag ut och jogga lite försiktigt har jag bestämt mig för. Det blir bara en kort runda och i lugnt tempo, har ju varit utan träning i 2 månader nu så det är bäst att ta det lugnt.

I övrigt är husse och Otto idag återigen ute och försöker ha ihjäl en älg… Jaktlaget har verkligen haft oflyt, de har knappt ens sett några älgar (och i Småland, där B jagar, är det ändå fler av dem än i Skåne). Sen ska det ju vara “rätt” djur enligt tilldelning osv.

Jag skuttade faktiskt ur sängen hyfsat pigg innan de gav sig iväg och därmed är huset nästan färdigstädat redan. Har bara vardagsrummet och tvättstugan+badrum kvar! Har även hunnit med ett eftersök på husses försvunna dokumentation av var rör och ledningar går i väggen i tvättstugan – jag TROR att jag har hittat rätt papper, men säker kan jag inte vara förrän husse kommer hem och bekräftar, samt kvittot på en dyrare fleecejacka som inköptes i våras och där blixtlåset redan har gått åt fanders. Vi ska nog försöka reklamera den, mer än ett halvår ska den väl i alla fall hålla?!

När städningen är klar, blir det en promenad på tu man tass med Hampus och sen en joggingrunda som sagt. Har även vissa planer på att kombinera besöket på Ica Maxi, som är inplanerat i eftermiddag, med en liten inköpsrunda på det köpcentrum som ligger granne med Maxi. Behöver komplettera lite i strumplådan bl.a…

Och nu blir det reklam!

Eftersom det finns psoriasis i min släkt och jag stundtals brottas med något mjäll-aktigt i hårbotten, har jag rätt länge använt “vanligt” mjällschampo med gott resultat. Detta är ju dock inte så där särskilt snällt mot vår miljö. Alltså provade jag att byta till “vanligt” schampo för ett tag sedan. Tog inte lång tid så var kli och äckliga vita flagor tillbaka. Fick då frågan av mialena – “finns det nåt Lush i närheten av dig?”. Mja, inte direkt nästgårds men ibland passerar jag Center Syd som ligger utmed E6 söderut. Sagt och gjort – i fredags stannade jag till där och köpte schampo i fast form. “Soak n’ float” heter det och verkar vara baserat på tjära – om det nu är miljövänligare vet jag inte men eftersom kedjan har det som ledord så får jag ju anta det! Och faktum är att det funkar! Det är rätt häftigt med schampo i “bit” och redan efter första användningen slutade det klia. Köpte en “vanlig” sort åt B också – typiskt mig att gå på en sån där “köp fler så får du…” kampanj. Även han var lite fascinerad över att det löddrar bra osv. Om det nu även är så drygt som det påstås, så kan det här bli en bra affär.

För övrigt har vi ikväll haft kursavslutning och klubbtävling i agility. Jag sprang med både Otto och Hampus. Det är definitivt inte optimalt läge att B dömer när jag ska springa med husses hund… I hoppklassen gick det faktiskt riktigt hyggligt (när jag fått loss Otto från husse) men med 5 hinder kvar blev det disk – vi missade ett hinder och tog nästa – jag skriver “vi” för antagligen visade jag fel på något sätt... Hampus travade runt banorna men lyckades ta något hinder fel och så blev det disk där med. Trots detta slutade vi som totalfyra i “serietabellen”!! Nu blir det pension för Hampe, vi kan köra lite “på skoj” men inga hela banor.

Huruvida det var bra för min rygg att springa agilitylopp vet jag inte, det visar sig väl imorgon. Det har i alla fall känts bättre o bättre under dagen idag.

Aouch...

Jag är "f-n i mig otrolig" som mialena uttryckte saken... Igår när jag körde dammsugaren så sträckte det till i ryggen! Nu är det bara muskler som lider den här gången, men att ge sig ut och springa är inte att tänka på. Gå, går däremot utmärkt. Och eftersom jag ju lovat att "figga" idag så körde jag till skogen som planerat. Dock med reservationen att "skicka mig inte ner för nåt stup eller så". Nu har vi ju ganska snälla skogar i Skåne på det sättet, så det var rätt lugnt. Det var nog kanske t.o.m bra för ryggen att röra lite på sig för det känns inte sämre i alla fall. Ska ta fram vetekudden och värma på den i micron innan jag sätter mig vid tvn ikväll.


Det blev färre hundar än planerat på sökpasset idag pga sjukdomsfall i en familj, så det hela var ganska snabbt undanstökat. Lite konstig tycker de nog att jag är som åker ut och är med utan att köra egen hund. Men som sagt - att skicka ut en halvsenil Hampus som aldrig ens gjort en hitta-övning känns totalt meningslöst. Däremot är det nyttigt att vara med och se och lära inför framtiden.


Det blev en prommis för Hampe när vi kom hem och sen landade husse och Otto också. Eftermiddagen har vi ägnat åt - att slappa!! Det känns i kroppen nu när vi ställt om klockan att man har "tiden i kroppen" - mentalt tycker jag att det är mycket senare nu än vad det är. Men det brukar gå över ganska snabbt.


På temat böcker som jag ju också försöker klämma in här i bloggen i bland, så har jag förresten nu tuggat i mig - som ljudbok - Kajsa Ingemarssons "Små citroner gula". En typisk... tjejbok, får man nog säga. Lite förutsägbar kanske. Det som "avslöjades" på slutet klurade jag ut nånstans på mitten. Men helt OK.


Hittade en halvtaskig bild på dahliaplanteringen, men jag kompletterar den med lite närbilder på de olika varianterna på dahlior som fanns i den tills frosten kom...

Inspirationsbrist?

Mina bloggningar brukar väl inte direkt vara av den där enormt underhållande sorten. Ibland kommer jag på "kul" saker jag borde skriva om men allt som oftast hinner jag glömma dem innan jag sätter mig vid datorn.

Den här helgen var "obokad" så när som på en viss "standby" för jobbets skull. Eftersom ingen ringde igår så förutsätter jag att allt rullar på som planerat.

Gårdagen ägnade jag åt att städa, städa och städa. Eftersom det har varit så mycket på helgerna så har det blivit mycket "akutåtgärder" på det området och det räcker inte riktigt med 2 hundar och en hantverkare/jägare i huset + en hundnörd (jag). Tillsammans skapar vi ganska mycket damm och "röra". Eftersom vi dessutom saknar diskmaskin blir det ibland lite kaos i köket när vi inte hinner diska... Igår var det alltså fram med dammsugare, dammtrasor, golvmopp osv. Jag var t.o.m ner till den lokala Ica-affären och köpte en sprillans ny vaxduk till vårt matbord. Tyckte det var dags att skrota sommarmönstret med klöverblomster och liknande. Det är ändå oktober.

Höstigt bord?

I samband med den utflykten stoppade jag även in Hampus i bilen och körde till skogs. För första gången på länge fick vi en promenad "på tu man tass" som Lotta brukar skriva. Husse och Otto var på älgjakt (och är så idag med). Efter promenaden gjorde jag en insats i trädgården och grävde ner de tulpan-, krokus- och vintergäckslökar som jag inköpt den senaste veckan. Ja - jag ÄR trädgårdsnörd emellanåt... :-)

Tanken är att dessa tulpaner och krokus ska komma upp snyggt i den plantering där dahliorna bor senare på sommaren. I samma färger.

Ska se om jag kan hitta en bild på hela dahliaplanteringen. I år kom jag ihåg att skriva vilka färger det är på de olika knölarna när jag tog upp dem...

Gula tulpaner och vintergäck ska "matcha" min nya gula rosrabatt...

Idag är husse och Otto som sagt på älgjakt. Jag har lovat att hänga med C&J och köra sök. Ja, eftersom jag inte har nån hund att köra med (att börja med en smått senil Hampus vid 9½ års ålder känns ganska meningslöst och Otto är ju som sagt på annat håll) så är jag mest "bara" figge men det är ju nog så viktigt för kamraterna. Och för den delen, nån gång ska jag väl ha en ny hund och köra med... Exakt VAD den stackars hunden ska göra är väl tämligen oklart, lite av varje blir det nog. Söket är kul - men svårt och tar mycket tid. Spår är ju också roligt men ska man "komma nån vart" behövs det en hel del träning där med, inte minst i lydnaden. Det var ju i princip den som satte stopp för mig och Simba, att vi aldrig kom ur högre klass... Dessutom har jag ju sagt att jag ska köra rapport nu när jag har en möjlig mottagare... Och ja, "vanlig" lydnad är ju också en utmaning. Nu har jag ju kommit upp till tvåan med Hampus och vi har ju faktiskt ett förstapris - nästa hund kanske jag vågar starta i trean?! Agilityn lär jag ju inte heller sluta med. Och jakten har ju onekligen sin tjusning. Ja - vi får väl se. Tid är ju en begränsande faktor, onekligen.

En annan lustig grej som hänt - jag lyckades nog ta sönder kortläsaren till kamerans minneskort (tryckte in kortet åt fel håll så att säga) men när jag då plockade fram sladden och kopplade kameran direkt till datorn, så fungerade DET igen?! I o f s HAR jag gjort en systemuppdatering, om det nu kan spela roll?

Allt på plats

Ja då sitter bäckenet där det ska igen. 15 minuter hos kiropraktorn gör ibland smärre underverk. Han lät dessutom påtala att man ska INTE spela bowling. "Min fru slår mig alltid när vi spelar". Jag förutsätter att han menade resultatmässigt... :-)

I övrigt har dagen rullat på utan större katastrofer. Skönt efter en hetsig vecka. Nu hoppas vi att det håller i sig under helgen.

Fredagen den 13:e?

Igår var det Murphys lag på längden och tvären på jobbet. Det som kunde gå snett - gick snett. Åtminstone kändes det så... Jag var hemma först tjugo i åtta på kvällen! Kul? Nä, inte direkt. Fast samtidigt ÄR det roligt att det händer saker och lite "drag". Nåväl - det finns ett liv efter lanseringsstarten. Eller - this is not the end of the beginning, eller hur det nu var...?

I tisdags var det kurs igen, vi körde lite av det som förekom i helgen och det gick riktigt bra, även för dem som inte var med under helgen! Efter kursen körde jag Otto och det är som vanligt - när han lyssnar, så funkar det. En liten otäck incident hade vi - det började bli rejält kvällsfuktigt och på något märkligt sätt lyckades han fastna med svansen runt en slalompinne?! Maken till märklighet har jag aldrig sett, men han har ju ganska mycket päls på svansen som på något sätt "sög fast" runt pinnen. Har även börjat jobba på att få till ett fungerande högerslalom (för icke-agilitymänniskor; alltså att hunden är på min högra sida i slalomet, själva hindret ska ju fortfarande utföras på samma sätt oavsett var jag befinner mig) och det tar sig!

Nu ikväll skulle jag köra en liten presentation av freestyle, vi försökte ju med "temakvällar" nu på torsdagarna under hösten. Det kom två... Vilket ju var fler än noll, så alltid nåt! Vi hade även en del pyssel med den lydnads- och appelltävling vi har om 3 veckor. Anmälningstiden går alltså ut imorgon och det har formligen VÄLLT in anmälningar. Ett extra domarlag till brukset (vi kör appell spår, sök och rapport och har fått anmälningar i samtliga grenar) och en extra lydnadsdomare har vi fått kalla in. Pust... Men det löste sig. Nu ska bara spåren gås ut osv osv. Det har blivit lite plustid på flexen den här veckan och det kommer behövas inför tävlingen.

Bokade tid hos kiropraktorn till imorgon också. Det känns INTE bra i ryggslutet och jag känner igen känslan. Bäckenet flyttade uppenbarligen på sig i fallet på bowlingbanan i söndags, så jag tog tag i telefonen och ringde - lika bra att få det åtgärdat!

Mörker

Ja, nu börjar det verkligen bli höstmörker. Det har varit och är bra mörkt på morgnarna, även när jag kör till jobbet. Idag jobbade jag över så det var rätt mörkt även när jag kom hem... Och i helgen ställer vi om till vintertid. Usch och fy! Pannlampa på under morgonpromenaden har det varit ett tag nu, ikväll fick den komma fram även för kvällsrundan.

Som om det inte var nog med detta fysiska mörker har det även varit en del mentalt mörker den senaste tiden med bl.a. dödsfall i "släkt till släkten". Ju äldre jag blir, desto jobbigare är det när människor som är yngre än mina egna föräldrar går bort.

På jobbet stressar vi vidare mot den stora Lanseringen. Allt måste funka, så är det bara. Så det blir nog mer övertid den här veckan...

Någon jogg blev det inte i helgen. Planen var att jag skulle sprungit igår efter mötet som inkluderade bowling. Det var ju bara det att jag lyckades halka på bowlingbanan och ramlade och slog i höften rätt rejält. Idag känns det bättre men frågan är om jag inte ska ringa kiropraktorn "för säkerhets skull". Nästa planerade besök är inte förrän i december.

Nu är det beställt en stor (14 kg) säck "senilfoder" till Hampus också. Ska komma till vår husveterinär på torsdag, förhoppningsvis. Så får vi se om detta hjälper mot de småskumma beteendesymptom han uppvisar. Annars vet jag faktiskt inte vad vi ska göra... Vissa saker går ju att leva med men andra är värre. Usch - det är inte lätt när djuren blir gamla!

Agilitykurs och älgjakt

För första gången sen... jag vet inte när egentligen, har jag idag gått på agilitykurs. Japp, istället för att hålla kurs, har jag varit kursdeltagare. Redan tidigt i höstas, när det såg ut att bli svårt att få med alla som ville på fortsättningskurs på klubben, började vi prata om att köra en helgkurs för dem som kommit lite längre. Efter lite efterforskningar av intresset så bokade vi in en "extern" instruktör och idag var det dags. Jag fick benäget tillstånd att låna Otto trots jaktsäsong - han har ju gått 2 dagar i skogen på älgjakten nu så en liten "vilodag" gjorde kanske inte så mycket.

Det blev en duvning i kontaktfält och inlärning av sådana - på sätt som vi inte har kört tidigare. Extra intressant för oss som planerar nya hundar (vi är åtminstone 2 i gruppen som tänker oss valp under nästa år), och eftersom vi har en del bekymmer med kontaktfälten lite till mans så var det naturligtvis nyttigt för samtliga. Efter fika/lunchpaus blev det sedan till att bygga bana och så skulle vi hårdträna handling, del för del av banan. Första fem hindren var det som gällde och plötsligt skulle vi in med blindbyten (för er som inte är så hemma i agilityvärlden, så betyder det alltså att man vänder ryggen åt hunden). Lite avigt för oss som har tjatat om att "vänd aldrig hunden ryggen". Väsentligt dock: Vrid på huvet så att du ser hunden (i det här fallet skedde bytet medan hunden var inne i en tunnel och då ser man den ju ändå inte). Jag fick faktiskt beröm för min tajming, det var riktigt roligt!

Tyvärr är jag imorgon inbokad på ett möte - som jag vetat om i ett halvår - så jag kan inte vara med och köra resten av banan "i bitar". Detta visste jag redan när vi bokade den här helgen men det var den enda som passade "de flesta" så då fick det bli så här.

Torsdag och fredag har båda busfröna varit med husse på älgjakten. Hampus hade sprungit lös i skogen i 3 timmar i torsdags vilket fick mig att ifrågasätta om han försöker ta livet av min gamle hund... Han var lycklig men trött - Hampe alltså. Mindre lycklig var han när jag skulle försöka ta bort "halva skogen" som satt i pälsen. Att kamma/borsta bort eländet var inte att tänka på - det blev sax fram. Imorse tog jag det som var kvar så att säga så nu ser han rätt löjlig ut. Inga fanor/behäng kvar alls. Fast det är ju väldigt praktiskt, just med tanke på att det dras in mindre skräp. Jag brukar ju faktiskt försöka göra lite sportfrissa på hösten men inte riktigt så här mycket...

Kallt!

Det är nordanvindar och frost på morgnarna. Riktigt kallt även på dagarna och trots att solen tittar fram. Oktoberkylan har slagit till med full kraft. Antagligen tur att jag räddade in pelargonerna i lördags.

Det känns inte som att det händer så mycket att skriva om - har inte ens de där "blogguppslagen" som jag glömmer bort... Det är jobb, jobb och jobb på dagarna och hunderi på kvällarna. I enkel sammanfattning...

Vad gäller älgjakten så leder älgarna med 2-0 så här långt. Imorgon tar husse nya tag på annan mark.

Ikväll är jag ensam hemma med grabbarna grus och ska försöka hinna ikapp med de där "miljonerna föreningsadministrativa uppgifter" jag nämnde i förra inlägget.

Tandvärken har i alla fall släppt och kroppen känns OK i övrigt, så till helgen ska jag försöka komma igång med lite jogging igen om inget oförutsett händer.

Orka?!

Till slut kommer man - uppenbarligen - till den där punkten då kropp och själ inte längre orkar. I torsdags vaknade jag med en lätt huvudvärk, som under morgonpromenaden utvecklades till en sprängande sådan. Beslutade att stanna hemma och eventuellt försöka jobba lite hemifrån på eftermiddagen, men nej - det blev en hel sjukdag. Nu är det ju inte ofta jag har sådana, så det i sig är väl lite smått anmärkningsvärt. Att jag sov hela dagen, i stort sett, samt påföljande natt, för att på fredag morgon kunna traska till jobbet vid tämligen gott mod, är också lite intressant. Akut sömnbrist, eller nåt?

Effekten av detta blev att bloggande och annat datoranvändande har jag helt enkelt inte orkat med. Vet inte om jag nämnde det men i somras när mialena med man var här på besök, filosoferade vi en del kring det här med varför vi hade mer tid "förr". Kan det vara så att mailande, MSN, bloggar och allt vad det är (och då är jag ju inte ens aktiv på Facebook, jag har ett konto men jag är aldrig där) är en tidstjuv?!

I fredags kväll hade vi "storstilad" invigning av uterummet (vi lyckades hitta bord och stolar i onsdags)! B fyllde år så svärisarna kom hit, vi mumsade smörgåstårta, vanlig tårta och hade trevligt.

Igår hade vi sovmorgon - var inte uppe förrän vid 8. Känner många som inte skulle säga att det var någon direkt sovmorgon men i vår värld så... är det så! Stora delar av dagen gick åt till höststädning i trädgården (skördade sista potatisen och morötterna bl.a.), B monterade taklampa i uterummet och byggde trapp eftersom det är lite nivåskillnad mellan uterum och resten av huset... Ja - vi är inte sysslolösa på något sätt!

Idag var det proviantering på schemat. Eftersom det varit många helger som gått åt, så var det dags att fylla på lite i förråden.

Hundmässigt har det bara blivit promenader av olika längd och omfattning under helgen. Nån "blogghundägare" är jag inte... Ja, för att förklara: Det finnns ett begrepp på vissa håll om "blogghundar" - såna som gör allt rätt när man tränar osv. Jag har dock börjat tänka i termerna "blogghundägare". Ja ni vet - de där som har kraft och energi till att träna hund varje dag, åtminstone som det låter i deras bloggar.

Imorgon börjar älgjakten.

En miljon föreningsgrejor väntar också på att bli åtgärdade. I vilken ände ska jag börja?!

AJ!

Idag funderade jag på att fortsätta på språkpolistemat, eller snarare svårigheten att uttrycka sig i text, men nöjer mig med att sammanfatta mina iakttagelser med att det är lustigt hur 2 personer kan läsa in rätt olika saker i en enda mening. Det var alltså jag och husse som läste samma text och tolkade en del av den något olika. Något...

Istället tänker jag beklaga mig lite. I fredags morse var jag hos tandhygienisten. Verkligen inte någon favoritsyssla och hon konstaterade att "du är ju spänd som en fiolsträng". Ja tacka katten för det - hela min kropp väntar på det ilande ljudet från tandstensborttagningen. Urk. Att sen vara rätt "öm" i munnen resten av dagen är väl bara normalt, men under helgen har ömheten hängt kvar för att igår utvecklas till en kvalificerad tandvärk. Eller egentligen tandköttsvärk. Mina visdomständer är "under eruption" som det så fint heter, vilket betyder att där finns en del fickor och annat elände. Lustigt (?) nog frågade tandhygienisten t.o.m om jag brukade ha problem - tja, någon gång om året gör det sig påmint, var mitt svar. Typiskt att det blev just nu... Min teori är att någon bakterie slank ner i nån ficka under tandstensrensningen. Har nu envist självmedicinerat med Ibumetin och Corsodyl bakteriedödande munhålegel som tandläkaren rekommenderade sist det begav sig (snart 2 år sen). Nu ikväll känns det aningen bättre och nu borde effekten av den senaste värktabletten ha klingat av.

Igår höll husse kurs och jag och Otto tränade lydnad. Plötsligt fick bus-Otto ett ryck och drog rakt in i förrådet på klubben?! Han är rolig, den...

Ikväll höll jag kurs och ingen egen träning blev det. Gruppen är lite spretig i sina förkunskaper men det är roligt att se att allt fler hundar drar framåt bättre och bättre.

För övrigt håller vi på och klurar på inredning till uterummet. Inte helt lätt - det ska vara något som passar och som vi båda gillar och som inte kostar skjortan....

Storm och skall

Det var ju stormvarning utfärdat redan igår och under eftermiddagen och kvällen ökade vindstyrkan rejält. Vid 2-tiden inatt vaknade jag och då var det rejäla vindbyar, milt sagt. Det blåser fortfarande, men vi har - peppar, peppar - fått behålla strömmen hittills. Vi har visserligen jordbundna ledningar till huset, men rätt vad det är så blir det ju överslag i nåt ställverk eller så...

Idag blev det lite sovmorgon och sen packade vi in oss hela "familjen" i bilen och drog till skogs. Eftersom vi nu är inne i den "riktiga" jaktsäsongen enligt husse, dvs med drivande hund på rådjur, så var bössan med, och jag skulle agera hundförare var väl tanken. Det första släppet gick vi dock på gemensamt och nog blev det drev alltid! Det försvann dock ut ur granplanteringen (jag fattade aldrig riktigt varför husse drog in oss 2-beningar där, för där inne hade han ändå inte kunnat skjuta, som jag såg saken) så vi såg aldrig med säkerhet vad det var som Otto skallade på, men drevskall var det i alla fall helt odiskutabelt.

Nästa försök så gick husse och ställde sig på pass och jag fick instruktioner om var jag skulle släppa hunden, hur jag skulle gå, och - vilket i min värld var självbevarelsedrift - att stå stilla kvar, om och när det blev upptag. Ut på ett lite öppnare område gick jag och Otto och jag hann inte mer än koppla loss honom så var upptaget ett faktum. Han försvann i en båge så jag hade en vag förhoppning om att kunna se VAD han drev, men icke. Tyvärr gick det hela iväg åt motsatt håll mot var husse placerat sig - men se, i de här sammanhangen är inget givet, och jag måste erkänna att jag tycker det är spännande med den här typen av jakt. Vakjakt (som den som bedrivs nattetid på vildsvin), är inget för mig - då somnar jag bara. Efter en stund böljade nämligen drevet tillbaka i riktning mot husse! Döm om min förvåning då jag nästan fick ett rådjur i famnen. Frågan är om det var djuret eller jag som blev mest förvånat. Troligen hade hon "smugit" i nederkant på den höjd där husse var placerad, för han hade inte ens sett djuret då - däremot på längre håll. Blev en del muttrande för om husse själv stått där jag stod, då hade det varit skottläge! En liten stund senare dök även Otto upp "rakt i famnen på mig" - ganska givet eftersom han ju följde spåret av rået, och han lät sig kallas in utan större krusiduller.

Vi gjorde ett tredje försök men det slutade med att Otto letade upp husse, så sen körde vi hem.

Även Hampus fick vara ute och leka känguru i skogen en stund, så klart. Tyvärr börjar han ju uppvisa en del tecken på förvirring så det gäller att hålla koll på var han är, jag är livrädd för att han ska gå vilse. Det har ju hänt tidigare - när han ändå var i bättre kondition så väl fysiskt som mentalt, än han är nu. Att han har gått vilse, alltså.

När hundarna fått sitt körde vi iväg på jakt efter möblemang till uterummet som börjar bli lite mer beboeligt, och en tur till svärföräldrarna för middag. Gott, som alltid.

Och så var den helgen slut....

Lervälling och nostalgi

Idag har vi varit i Bjuv och tävlat agility. Husse skulle jaga på sånt ställe där han inte medför egen hund, så jag fick låna Otto. Det regnade (och regnar fortfarande) och då är Bjuvs planer INTE roliga. Lervälling är bara förnamnet. Den första klassen gick väl an, eftersom det var just dagens första klass. Dock med 70 anmälda - kanske 50-55 på plats - så var banan ganska tilltrampad redan efter banvandringarna.

På plats var även L med T, som väl fick 10 fel i den klassen tror jag, samt B-M med S som tog sig i mål felfritt och som det senare visade sig, därmed bärgade sin tredje pinne i hoppklass I och alltså nu är uppflyttade till klass II. Grattis och vi är SÅ imponerade!

För egen del så hade jag ett startupplägg som jag tror jag var helt ensam om, såg i alla fall ingen annan i large som körde på det viset, men det funkade bra för mig och Otto. 6 hinder kom vi, sen blev det disk i slalom. Där var nämligen busen på väg ut från banan när han var på andra sidan slalomet och bara halvvägs klar med det, vilket fick mig att ta ett steg in i själva slalomet. Föraren för ju INTE ta hindren, så där blev det disk. Men fram till dit var det, som M uttryckte det "det bästa jag sett er göra hittills". Ja, faktum är att det nog var ett bättre lopp än det där halvvägs i Jönköping häromveckan, så länge det varade. Nåja. Det är bara att kämpa vidare.

Vi fick en hejaklack på plats också, trots vädret! Tack för att ni kom - ni vet vilka ni är!

Andra klassen var agilityklass och vid det laget var området väääldigt geggigt. Otto ville inte ens sätta sig och han var inte ensam om det. Däck-hopp var första 2 hindren och det gick bra, men sen låg det en böjd tunnel (som skulle tas från andra hållet, vi hade alltså själva böjen åt vårt håll där) till vänster när man skulle ta slalomet som var lite till höger. Där gick Otto i någon form av strejk. Ett par varv runt tunneln, morsa på domaren som stod där, och sen sticka in i tunneln. Vi tog några "roliga" hinder (återigen på väg ur slalom - hm?) och avslutade där. I ärlighetens namn tror jag inte lera, regn och elände bekommer busfröet om det handlar om jakt på ex-vis rådjur, där kommer nog drifterna in på ett annat sätt. Men att "jaga" agilityhinder i detta väder, nä...

Även B-M och S blev diskade - när föraren halkar är det lätt att det blir fel. Bäst resultat fick L & T som kom i mål med en försmädlig 5-felare på nerfarten på vippen. I övrigt ett bra lopp, som det tog L en stund att komma på innan hon kommit över den där 5:an...

Eftersom jag av olika skäl "sålt min själ" till arrangören (erbjudit mig att vara funktionär i klass II där jag inte tävlar själv) var det sedan bara att dra på gummistövlar, torr regnjacka (tur att jag har två för den första hade inte klarat 2 timmar till som det handlade om!!) och ställa sig som inropare i agilityklass II alla storlekar. Slabb, plask och urk... Många hundar tyckte INTE om underlaget - men ibland undrar jag om det är hund eller förare som tycker det är värst, och vi ska inte förringa det där med förarens påverkan på hunden...

Det är riktigt ruskväder nu, regnigt och blåsigt... vi får väl se om vi får behålla strömmen. Vågade inte ladda tvättmaskinen efter hemkomst med tanke på sånt, däremot var det väldigt skönt att plocka in hundarna rakt in i badrummet och spola av ffa Otto leran.

Just nu har jag rattat in MixMegapol på radion - där är det nostalgitripp på musikfronten så här dags på lördagarna. 80-90-tal (tidigt 90-tal)... Lotta tipsade ju om Absolut 80's häromdagen. Måste nog köpas...

Språkpolisen slår till

När jag körde E6 norrut idag, såg jag en skylt strax söder om Landskrona. "Vi bygger 50 nya tomter!" Kan man verkligen säga så? Anlägger man inte tomter, eller bygger PÅ dem??

Till min glädje imorse när en hockeyspelare intervjuades på radiosporten, slapp jag "idrottspresens". Ni vet snacket efter match; "då går vi in och gör en bra match"... Den här killen kunde faktiskt uttrycka sig i imperfekt. Härligt!

Knäckt och klar

Idag var det ju då dags för besök hos kiropraktorn. Sist var i maj så det kanske inte är så konstigt att jag i förra veckan började känna att "bra att det snart är dags". Att jag inte har sprungit och därmed stretchat, den senaste månaden, har antagligen inte bättrat på problematiken. Rent krasst så är det ju så att jag är - faktiskt - född "sned" så det kanske inte är så märkligt att jag behöver behandling med jämna mellanrum. Det var en kollega idag på jobbet som ifrågasatte om man inte blir "beroende" av såna här behandlingar, tja - jag ju gjort uppehåll under ett antal år men helt klart mår min kropp bättre om jag blir "knäckt" med jämna mellanrum. Idag var det mycket riktigt "sämre" än sist - så jag känner ju min egen kropp ganska bra...

Resten av dagen har ägnats åt besök på kundcenter och... diverse annat jobb. Ibland känns det som att man inte får något "gjort" - men man behöver faktiskt prata med kollegorna ibland också. Det är ju också att få något "gjort" - för det kanske är en förutsättning för att komma vidare.

Ikväll var första gången på mycket länge som "hela familjen" var obokad. Skönt att kunna ta hundrundan och sen "slappa"!! Förkylningen jag har haft föraningar om gör sig nu påmind i form av halsont och snuva men jag tror att jag lyckats bromsa utbrottet med naturläkemedel och c-vitaminer, så jag ska inte behöva bli "riktigt" sjuk. Hoppas jag. Peppar, peppar! Hade det inte varit för det så hade nog jag och Otto tagit en liten joggingtur ikväll men jag vill helst vara frisk då. Dumt att börja träna igen och så bli rejält dålig...

Frost

Nu på morgonen var det fruset i gräset när jag kom ut. Hutter! Med tanke på att vi en höst inte hade frost förrän i början av december, så känns det nästan tidigt med slutet av september på de här breddgraderna.

Ska till kiropraktorn så jag är fortfarande hemma men ska sticka strax, sen är det jobb "som vanligt". Vad nu "vanligt" är?

Igår kväll var det agilityfortsättningskurs och det börjar "ta sig". Fortfarande en del hundar som har svårt att "släppa" och vilja framåt utan husse/matte men det kommer nog med mer träning. Efter kursen passade jag på att köra samma kombination som vi avslutade kursen med. Otto var laddad och alldeles rätt blev det ju INTE. Men vi lär oss.

Husse har startat golvvärmen i badrummet och det är inte dumt nu när det börjar bli lite svalare temperaturer!

Helgsammanfattning

Nu ikväll stod jag nere på klubben och förundrades över att det bara är en vecka sedan jag var "vikarie" för nybörjaragilitykursen...?! Jisses så mycket som hunnit hända sen dess på något vis...

I fredags bar det ju av norrut, tog god tid på mig och hade planerat in ett besök hos mialena med make och katt i Nyköping. Jag gick ju i gymnasiet där (det var så vi lärde känna varandra) men eftersom jag inte har några egentliga kopplingar till den staden, så är besöken där mycket glesa. Det hinner alltså hända MYCKET mellan gångerna. Eftersom jag dessutom släppt kontakten med min gamla idrottsgren kanot nästan helt, har jag väldigt dålig koll på sånt som att man rest en staty till minne av Gert Fredriksson...

Lyckades tajma ankomsten till Stockholm med fredagsrusningen, som i o f s kändes rätt lindrig men ändå fullt tillräcklig för att jag INTE ska sakna storstan! På kvällen var jag och Nina och åt tapas - mums! Utmärkt tillfälle att frossa i vitlök, som B ju inte tål.

På lördagen så inleddes då freestyle-SM, det första någonsin för "alla åldrar" på förare. På USM har ju freestyle funnits länge. Det var 12 startande ekipage och kvaliteten var väl lite varierad, några var riktigt bra (som väntat), andra inte fullt så bra. Extra kul tyckte jag, som inte har dömt några tävlingar "uppåt landet" på ett par år, var det att se några för mig "nya" ekipage. SÅ nya kan de ju inte vara eftersom de tagit sig till klass III, men jag hade inte vare sig sett eller dömt dem tidigare - vad jag kan påminna mig i alla fall.

Framåt sen eftermiddag kvistade jag över till bror med familj och agerade snäll faster - paketen uppskattas väl än så länge mest av min bror och hans fru, brorsonen förstår nog inte så mycket. Hade turen att ramla in mitt i middagen hos brorsans svärföräldrar, så jag fick vara med och äta där.

På kvällen var det så umgänge - nåja - med föräldrarna. Läs; se på TV... fast när jag insåg att jag satt och sov i fåtöljen gick jag och la mig.

SM-dag 2 dvs söndag, började mulet men sen sprack det upp och blev lika kalasfint väder som på lördagen. En fantastisk tur med vädret, att köra SM som utomhustävling i september var väl lite chansartat. Arrangören Skarpnäcks Hundungdom hade i alla fall fått till ett bra arrangemang, kul att någon tog på sig detta! Startordningen var omvända resultatordningen från dag 1, så nu blev det riktigt spännande. Till slut var i alla fall en svensk mästare korad och ett landslag uttaget. Resultaten finns på http://www.shu.se/

Eftersom jag ändå var "så nära" passade jag på att köra lite norrut till och hälsa på lilla Engla, jaktcockertiken som är tänkt att bli mamma till min nästa valp. Jag har inte träffat varken hund eller ägare tidigare, det är ju B som har gjort det, så det var kul att ses "live", även om det blev lite kort.

Sen var det 6 timmar i bilen hem. Har under helgen hunnit avverka nästan 2 ljudböcker. Anne Holts 1222 över havet hade jag börjat på tidigare. Lite kluven till den. Har inte följt Hanne Wilhelmsen ordentligt och, tja... framför allt slutet blev kanske lite väl "mycket". Just nu är jag inne på sluttampen på "Vackra Flickors lott", 3.e boken om Damernas detektivbyrå av Andrew McCall Smith. De är ju lite speciella de böckerna, men helt OK. Inte traditionella deckare direkt, men väldigt trivsamma.

Idag har det varit jobb, möte med Studiefrämjandets distrikt och så var jag då nere på klubben en sväng och körde lite med Otto medan husse hade paus i nybörjarkursen. Både lite agility och lite lydnad. Började väva in lite högerslalom och det ska nog bli ordning på det också.

Packa, plocka, greja...

Om 1½ timme är planen att jag ska vara färdigpackad och låta bilen rulla iväg mot Stockholm. Normalt sett brukar jag ju faktiskt ta tåget eller flyga när jag ska åka själv - inte med tanke på miljön så mycket (hur är det med flyg kontra att åka ensam i en bil egentligen?) utan mer för att det kortar av restiden + att man kan "göra annat" under resan, i synnerhet på tåget. Att baxa upp datorn på flyget för 30 min arbete (jobbdatorn tar just nu en evig tid att starta) känns meningslöst... Den här gången väljer jag dock att köra, av flera skäl. Dels ligger tävlingsplatsen "bökigt" om man ska ta sig dit med kollektiva färdmedel. Dels har jag en del "privata åtaganden" som jag ska fixa när jag ändå är i stan, och dessa "kräver" bil. Och det är inte alltid jag kan låna föräldrarnas bil och strandsätta dem...

Det blir alltid en miljon saker att fixa innan en helg borta, men så är det ju. Laddade t.o.m tvättmaskinen nu på morgonen - räknar med att hinna hänga upp det som ska hängtorkas innan avfärd.

Igår kväll efter att jag skrivit inlägget om månadstävlingen, så stoppade jag in domarlappen i Ottos tävlingsbok. Där hittade jag motsvarande lapp från den förra månadstävlingen vi var med på. Det var exakt ett år sen, visade det sig! Totalbetyget var något bättre den här gången men de enskilda momenten var sämre. Skillnaden berodde främst på att jag den här gången genomförde platsliggningen fullt ut - ifjol stod jag ju kvar hos Otto. Som sagt - lite strukturerad träning behövs!

Nu - mot väskan...

Hur tänkte jag nu…?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. Att det kanske inte var den optimala uppladdningen för en månadstävling att köra direkt till klubben från jobbet och låta husse transportera dit hunden (Otto) och plocka ut hunden ur husses bil och i stort sett rakt in på planen efter en minimal rastningsrunda, behöver man ju inte vara något snille för att räkna ut – egentligen!

Men, det var i alla fall precis vad jag gjorde nu ikväll. Testa på appellydnaden igen, utan framförgående för det jobbar vi nu på.

Första gången som vi gjorde en “riktig” platsliggning och det är ju alltid lite nervöst – inte blev det ju bättre av den taskiga uppladdningen. Otto var inte LITE överladdad… Betyg 9 “orolig”. Svansen gick nästan hela tiden och han låg väldigt “högt” stundtals. Men han låg. KVAR. På andra sidan stugan var det lydnadsklass 1 och där var det tydligen fullt “tivoli”.

Övriga betyg:

Linförighet – 6,5 – Snett framför, dk, ur hand språng (vid språngmarschen så “exploderade” Otto – hade inte kopplet varit ivägen så hade han varit över hela plan…)

Framförgående – avstår

Platsläggande – 8,5 – N sent (jag antar att det betyder att han la sig sent, tja, jag vet inte)

Inkallning – 5 – dk II (fick klämma på ett par dk för att han skulle komma TILL MIG och inte springa till TL)

Apportering – 5 – dk, tugg, lek (var på väg BORT med apporten men fick stopp på det, lite trams är det ju…)

Hopp över hinder – 0 – ej tillbaka. (Plötsligt hade lillebror glömt vad “hopp” betyder?)

Ja, lysande var det ju INTE. Men med lite träning så… Vi har ju egentligen bara kört 2 moment den senaste tiden – framförgående och platsliggning.

och så avslutar vi med lite bilder från trädgården.

Imorgon far jag till Stockholm på “egen tass”. Husse och grabbarna blir hemma. Jag ska döma SM i freestyle. Passar på att träffa lite folk också – utöver freestylemänniskorna alltså.

När verkligheten överträffar dikten

Ja då har det ju hänt igen - STORT spektakulärt rån i Stockholm, det har väl ingen missat. Det tog ett tag innan jag fattade att det var min mammas gamla arbetsplats som var drabbad. Hon är ju dock pensionär numera, tack o lov!

Eftersom jag gav mig i kast med Arne Dahls serie om A-gruppen för ett tag sen, tog mig igenom Misterioso som kronologiskt är först men utgavs som nr 2, den gångna helgen som ljudbok (bra vid resan till o från Jönköping), kan jag inte låta bli att tänka att om "Rikskriminalens enhet för våldsbrott av internationell art" hade funnits i verkligheten (det kanske den gör, utan att vi i allmänheten vet det?) så hade det som hände igår verkligen varit ett fall för dem!

Nu drar det ihop sig till bilkörning igen så nu i eftermiddag ska jag ta en tur förbi biblioteket och låna en ny ljudbok...

Föreningsliv

Min goda vän Nina uppe i norra delarna av landet, ger i sin blogg ibland uttryck för viss frustration över det här med föreningsliv - och just nu håller jag med. Den nonchalans som ibland förekommer när det gäller möten osv, kan vara oerhört frustrerande. När man till slut får ställa in ett möte pga att det blir så få deltagare så att man inte är beslutsmässiga... När en av inblandade ursäktar sig med att "jag håller kurs" - ja det gör jag med på tisdagar egentligen, men eftersom mötena har varit inplanerade sedan i våras, så gör jag uppehåll i kursen vid det tillfället. Eller skaffar en "vikarie". Eller som det nu utvecklade sig med antalet deltagare, låter M hålla kursen på egen hand idag.

Eftersom jag har varit med i föreningslivet i drygt 20 år (jag var på mitt första årsmöte 1986) så undrar jag när det där "förr" var. Ofta hör man nämligen att det var "lättare att få folk att ställa upp förr". Under de här 20 åren har jag hört det sägas, hela tiden.

När det gäller just hunderiet så funderar jag ibland på om de personer som inte vill engagera sig i föreningsarbetet för att "jag vill prioritera mitt eget tävlande", är medvetna om att om alla resonerade så - då skulle det inte bli några tävlingar!! Om ingen la spår på spårtävlingar, figgade på söket, kommenderade lydnad, tog tid på agilitytävlingen osv - ja då vore det slut med allt tävlande.

Nog om detta. B är jätteförkyld så igår fick jag vikariera på nybörjaragilityn. Det var tredje kurstillfället och jag måste säga att jag blev imponerad av hur duktiga ekipagen var! Helt klart så tränar de flesta mellan gångerna, för annars är man inte så duktig efter 2 veckor. Kul, hoppas det blir några som "hänger kvar" i agilityn! I anslutning till kursen fick jag även tillfälle att gulla lite med Lipton. "Fast jag kallar honom Ludde för att retas med resten av familjen" sa husse, som ingår i en av våra "agilityfamiljer". Dottern tävlar - föräldrarna hejar på. Lipton är en tämligen ny-hemhämtad valp. Wachtelvalp för att vara exakt... Det vore ju roligt om det blev fler allround-wachtlar i klubben. Eller? Vi får väl se vad matte hittar på, för det här ska tydligen bli hennes hund.

Idag skulle jag som sagt hållit fortsättningskurs men pga det planerade mötet (som blev omplanerat till ett telefonmöte, som sen alltså inte blev alls...) så överlät jag kvällens kurs helt på M som jag håller kursen med. Om någon vecka åker han på semester så då får jag vara själv...

På jobbet kämpar vi vidare. Det är mycket nu...

Och så var det nån som påtalade att idag är det höstdagjämning. Jotack, det märks. Det är mörkt när jag går ut på morgonen, och när man kommer hem från klubbens kurskvällar... Jag har inga problem med årstidssvängningarna, men mörkret kunde det vara lite mindre av. Och då vet jag ju ändå att vi har klart längre dagar här nere i södra Sverige jämfört med norrut. Bara jämfört med Stockholm så är det en klar skillnad.

Snygg-Otto

Förutom rosetterna och cert-lappen, fick ju även välja ett pris – en pokal eller en “nyttopryl”. Bucklor har vi ju en del i hyllorna, spår efter mitt tävlingspaddlande och Bs tävlingsskjutande, så vi valde en ljuslykta (fotade faktiskt lådan, får jag erkänna, var lättast att få en snygg bild på det viset). Att få till en “uppställningsbild” utan assistans är inget jag ger mig på, så ni får nöja er med Ottos vackra huvud. Jag kom dessutom på att jag inte har delgivit mina läsare den, i mitt tycke något “tunna” kritiken: Typ, storlek och helhetsintryck: Utmärkt. Storlek: 52 cm Detaljbeskrivning: Bra proportioner. Vackert huvud o uttryck. Tillr. vinkl. fram o bak. Bra kropp. Goda rörelser. Trevligt temperam.

Lite mer “utmärkt” eller “mycket bra” hade jag ju väntat mig i en cert-kritik kanske? “Tillräckliga” vinklar trodde jag ju inte räckte till ett cert, egentligen? Nåja, utställning är som sagt en konstig sport vilket vi blev påminda om idag av J & C som var på utställning igen. Plötsligt var det som brukar vara bra på deras hund inte bra och tvärtom?!

Det är alltså obligatorisk mätning av wachtel på utställning, därav måttet. Skönt var ju att Otto inte har några som helst problem med vare sig hantering i allmänhet eller måttstickan i synnerhet. Lustigt är i o f s att på utställning är han ca 4 cm högre än vid inmätningen till agility. Jag har för mig att den domaren fick det till 48… Men det måttet skrivs ju inte in någonstans utan det är kryss i rutan för storleksklass. Nu kan ju det bero på att det i agility är noga med underlaget vid inmätning, på utställning ställs mätstickan i gräset…

Idag har vi för övrigt mest donat på hemmaplan, B var och hjälpte sina föräldrar lite på förmiddagen och sen var det jaktmöte på em. Jag körde ner på klubben och se – agilitygruppen dök upp! Eftersom det är kurs på tisdagarna har vi försökt flytta träningen till söndageftermiddagar. 6 st blev vi, 3 stora och 3 “små” hundar. Jag letade i pärmen med träningsexempel efter något som påminde om gårdagen men hittade inget. Det blev istället en bana som jag tror att jag har sprungit på tävling med Hampus, den passade Otto utmärkt så när som på slalomingången, där det hade varit ett klart plus med högerslalom. Måste uppenbarligen ta tag i att träna in det för det hade underlättat i sista klassen igår med (om vi nu inte hade diskat oss innan…). I övrigt gick det finfint med någon lite “yvig” sväng men OM han bara gick så på tävling…?! Som sagt, jag måste lära mig att “ratta” hunden. Såna här gånger får jag nog säga att jag beundrar de personer som kör mer än en hund i samma klass. Det är nog ytterst få hundar som går att köra exakt likadant…

Dessutom kom J&C ner och tränade lite lydnad så vi passade på att köra lite med Otto där också, för att börja komma vidare med framförgåendet. Det blir ju lätt så att man “fastnar” i ett delmoment, inte riktigt vågar gå vidare. Här kom kompisarna med lite goda idéer och input, så att jag kanske kan komma från att “stå stilla” till att börja komma något steg framåt. Vi provar och ser!

Efter träningen vidare till Ica Maxi. Jag har ju förut konstaterat att sena fredagkvällar och lördagkvällar är bra att handla på om man tycker om när det är “tomt” i butiken. Även söndagkvällar är bra på det viset! Hem och kladda ihop en köttfärslimpa som jag ÄNTLIGEN hittat receptet på igen. Blev av med det i en flytt men numera finns ju allt på nätet, om man bara letar tillräckligt länge…

… ner som en…?

Efter förra lördagens triumf (nåja?) i utställningsringen, var jag och Otto igår tillbaka i agilityns krassa verklighet.

Vi hade lite kommunikationsunderskott hemma och hur den här helgen skulle tillbringas, så först när jag anmält till tävlingen i Jönköping fick jag klart för mig att B skulle på jakt, så någon “familjeutflykt” med husvagnen blev det inte. Således körde jag ensam till Jönköping (det är bara ca 2 timmars körning så det är inte jättelångt).

Det var 3 klasser, en agilityklass och 2 hoppklasser. och bara klass 1. En ganska liten och lagom tävling – helt i min smak! Sen var det ju banorna då… Starten i agilityklassen var… en rysare. Redan på andra hindret diskade vi oss och det var det fler som gjorde. Av 24 startande kom 10 i mål och inte en enda av dessa var felfri. När det räcker med 15 fel för en tredjeplacering… Nåja, åter till vårt lopp – efter diskningen tappade vi fokus totalt både jag och Otto. Han slutade lyssna helt och “fjantade runt”, kollade hindernumren (som var små vita “plasthattar” vilket han aldrig sett förut), sekretariatstältet, publiken… GAH!

Inför nästa klass tänkte jag på vad Jan Gyllensten sa - “sätt tummen i ögat på honom” och var kanske lite mer fokuserad. Detta blev vårt bästa lopp hittills – vi kom faktiskt 10 hinder före disk! Dock 2 vägringar på vägen – första gången pga ett hinder som sprangs förbi (förmodligen jag som var “för nära” och tryckte ut honom) och andra gången var det ingången på slalomet, gissningsvis också för att jag var felplacerad. Diskningen får jag också helt ta på mig, då jag gjorde ett bakombyte, som det skulle visa sig “ett hinder för tidigt”. Eftersom jag drog mig åt vänster, så följde Otto med och vips – inne i fel ände av en tunnel. Men som sagt – man får vara glad åt det lilla, en halv bana fullföljd!

Sista klassen, den andra hoppklassen, tog också slut snabbt – startrakan bestod av 4 “skevade” hinder och efter 3e hindret drog jag mig antagligen lite för mycket åt sidan och vips så var Otto över fel hinder. Det är så små marginaler med den hunden och jag som har varit van vid Hampus där man har fått ta i med stora gester, får inte riktigt ordning på det här med att en minimal vridning på kroppen, eller ett halvt steg för långt, får så stora konsekvenser! Men hellre en hund som drar på hinder, än en hund som promenerar runt banan…

20 mils enkel resa för 3 diskade lopp – hur galen är jag??? Jag som alltid sagt att jag inte ska resa “land och rike runt” för hundtävlandet. Tja, det här var nog ändå en engångsföreteelse. Sen kan man ju alltid kombinera hundtävlande med andra saker. Tror jag?