Idag var det dags för ett nytt försök i appellklass spår för mig och Lazer. Sista chansen före sommaren (övriga möjliga tävlingar under april-maj krockar med klubbens tävlingar eller andra saker som jag inte rår över). Det var bara 5 anmälda så det blev rena sovmorgonen, samling 09.30.
Lite lustigt kändes det när jag för tredje gången drog startnummer - 3!!?!
Spåren låg - lite oväntat i Skåne - i granskog?! Och jag som så sent som igår tränade på ett hygge, för att ha lite öppen mark... Nåja, första apporten tog han klockrent, första vinkeln var en av de bästa vinklar den lille hunden presterat och vid andra apporten vände han i princip i luften över apporten och tog den. Sen började problemen. Andra vinkeln låg i anslutning till en stor hög granris som vi trasslade in oss i. Och - liten kvick hund hinner trassla in linan MYCKET medan matte försöker trassla ut den. Det var bara att försöka se ut som att hunden jobbade (och det gjorde han) och att jag inte styrde i den riktning som jag var rätt säker på att spåret gick (tillbaka mot vägen vi utgick från). Efter många om och men (jag var förvånad att domarna stod kvar och tittade så länge) så tog vi oss ur det hela, fick en bit bakspår och till slut så - fick jag syn på slutet... Stannade lite försiktigt och väntade - jajamensan, Lazer tog pinnen och kom till mig. Betyg 6-5. Som ena domaren sa "han jobbade ju hela tiden, men jag trodde du skulle ge upp när det blev bakspår". Inte den här matten inte!
Budföringen, som vi tränat mycket med störning av "domare" de senaste veckorna, blev ett litet specialmoment. Budföring med läggande?! Lazer var nog i tron att momentet var platsliggning och slängde sig på backen, jag fick upp honom och fick ta till lite kroppsligt dk men sen sprang han till mottagaren, blev kvar där och - la sig ner även där?! Sprang tillbaka i alla fall och betyget blev 7-7.
Sen var det dags för lydnad. I sammanfattning:
Platsliggning: 10-10
Linförighet: 7-7 (nosar, sitter snett, vid sväng, ojämn/snus, dålig pos)
Framförgående: 0 (avstår)
Platsläggande: 10-10
Inkallande: 10-10
Apportering: 7-6 (släppte/tvekan, dk, tappar)
Hopp över hinder: 10-10
Jag tror jag får sluta prata om vår "mediokra lydnad" för tydligen är det bara linförigheten och apporteringen som är medioker... :)
Med det halvdana spåret så vågade jag inte riktigt tro på uppflyttning, men när trean kallades fram på prisutdelningen, som började bakifrån i resultatlistan, och hade uppflyttningspoäng, så insåg jag att - ojdå, vi är också uppflyttade. 236,5 poäng skrapade vi ihop (gränsen är 224 för er som inte har regelboken i huvudet), varav 52,5 på specialen så det var inte mycket tillgodo där (krävs 49 för uppflytt) - men fullt tillräckligt!
Jag är så nöjd med mitt lilla vilddjur och mellan alla lydnadsmomenten hörde jag ena domarens fascinerade kommentar "det är en kvick liten rackare".
Tjohej, nu spårar vi vidare!
måndag, april 21, 2014
tisdag, april 15, 2014
Disk, disk och disk - allt är som vanligt...
I söndags var det då dags för säsongspremiär i agility. Först ut på banan av mina hundar var Lazer i agilityklass. Första gången han tävlar agilityklass utomhus, kom vi fram till. Debuten var ju i ridhus i Varberg i november. Det gick väl... så där, fram tills dess att han flög av vippen/gungbrädan och jag sa "stopp och belägg, det där gör vi om". Sen flipprade han iväg och till slut kom beteendet "jag lägger mig platt". Suck... Han var dock inte den enda hunden som flög av vippen, även betydligt större hundar såg ut att ha problem med den så antingen är det många som är ringrostiga eller så var det något annorlunda med just det specifika hindret. Jag vet faktiskt inte...
Sen blev det - som vanligt - krock mellan hoppklassen för medium och agilityklassen för large. Lyckades flytta Otto till sist i klassen, senare visade det sig att jag hade hunnit, med råge, vara kvar på det startnummer jag fick från början, men det kan man ju aldrig veta och när jag väl flyttat, så ville jag inte börja krångla till det mer. Lazers hopplopp blev en kämpa-insats från start till mål... Först gick han in i "jag ska inte röra mig ur fläcken" i starten, så det fick bli plan B = starta samtidigt. Då missade han en tunnelingång = vägran 1. Sen fick vi fart igen och då sprang han förbi ett hinder = vägran 2. Lite för bråttom ut ur slalom åtminstone 2 ggr (jag tappade räkningen) så omtag på slalom några gånger, innan vi satsade på upploppet och vid sista hindret kallar jag, mitt nöt (MKM = Mycket Klantig Matte) "här". Fråga mig inte varifrån jag fick det - för naturligtvis gjorde han som jag sa och svängde mot mig = förbi sista hindret = vägran 3. Frågan är nog om vi inte hade blivit diskade för överskriden maxtid i vilket fall som helst, men vi utnyttjade vår tid på banan i alla fall!!
Sen var det Ottos tur i agilityklassen. Tyvärr hjälpte det föga att kontaktfälten både upp och ner satt fint på sista träningspasset före tävlingen, han hade lite för bråttom upp på hindret och naturligtvis såg domaren det... Lite grann tappade jag nog sugen där, men vi körde på, sen blev det något förbisprunget hinder och då brydde jag mig inte om att bråka och ta om utan körde i mål diskad istället.
Rätt skönt att vara hemma redan vid 14-tiden och hinna med lite annat smått och gott i livet.
När vi senare på eftermiddagen körde och handlade så sprang vi på en av dagens domare (dömde bl.a. hoppklassen för medium) på Ica, som kommenterade att den där lille svarte, han har en del egna idéer... Jo, han har ju det. Det som retar mig är ju att det är så mycket som funkar på träning - som inte alls fungerar på tävling. Och SÅ mycket nerver har jag faktiskt inte, visst är jag lite "taggad" men inte så att knäna skakar osv.
Effekten av detta blev att jag slängde iväg en anmälan till en inofficiell tävling som jag egentligen inte tänkt åka på, dels för att jag behöver "träningstävla" och dels för att jag då kan "coacha" ett av våra sprillans nya tävlingsekipage också. Roligt när man lyckats inspirera någon till att ge sig ut och tävla!!
Sen blev det - som vanligt - krock mellan hoppklassen för medium och agilityklassen för large. Lyckades flytta Otto till sist i klassen, senare visade det sig att jag hade hunnit, med råge, vara kvar på det startnummer jag fick från början, men det kan man ju aldrig veta och när jag väl flyttat, så ville jag inte börja krångla till det mer. Lazers hopplopp blev en kämpa-insats från start till mål... Först gick han in i "jag ska inte röra mig ur fläcken" i starten, så det fick bli plan B = starta samtidigt. Då missade han en tunnelingång = vägran 1. Sen fick vi fart igen och då sprang han förbi ett hinder = vägran 2. Lite för bråttom ut ur slalom åtminstone 2 ggr (jag tappade räkningen) så omtag på slalom några gånger, innan vi satsade på upploppet och vid sista hindret kallar jag, mitt nöt (MKM = Mycket Klantig Matte) "här". Fråga mig inte varifrån jag fick det - för naturligtvis gjorde han som jag sa och svängde mot mig = förbi sista hindret = vägran 3. Frågan är nog om vi inte hade blivit diskade för överskriden maxtid i vilket fall som helst, men vi utnyttjade vår tid på banan i alla fall!!
Sen var det Ottos tur i agilityklassen. Tyvärr hjälpte det föga att kontaktfälten både upp och ner satt fint på sista träningspasset före tävlingen, han hade lite för bråttom upp på hindret och naturligtvis såg domaren det... Lite grann tappade jag nog sugen där, men vi körde på, sen blev det något förbisprunget hinder och då brydde jag mig inte om att bråka och ta om utan körde i mål diskad istället.
Rätt skönt att vara hemma redan vid 14-tiden och hinna med lite annat smått och gott i livet.
När vi senare på eftermiddagen körde och handlade så sprang vi på en av dagens domare (dömde bl.a. hoppklassen för medium) på Ica, som kommenterade att den där lille svarte, han har en del egna idéer... Jo, han har ju det. Det som retar mig är ju att det är så mycket som funkar på träning - som inte alls fungerar på tävling. Och SÅ mycket nerver har jag faktiskt inte, visst är jag lite "taggad" men inte så att knäna skakar osv.
Effekten av detta blev att jag slängde iväg en anmälan till en inofficiell tävling som jag egentligen inte tänkt åka på, dels för att jag behöver "träningstävla" och dels för att jag då kan "coacha" ett av våra sprillans nya tävlingsekipage också. Roligt när man lyckats inspirera någon till att ge sig ut och tävla!!
lördag, april 12, 2014
Sök och spår, och spår och...
Idag var det dags för praktikdelen när det gäller tävlingsledarutbildningen för brukset, som jag hoppade på i höstas. Min förhoppning DÅ var ju att praktiken skulle genomföras under vintern, eller i alla fall tidig vår. Så blev det inte, och nu kör det ihop sig lite då nästa tillfälle krockar med klubbens agilitytävling. Som jag sa till ansvariga - eget tävlande kan jag avstå, och kurstillfällen kan jag flytta, men en redan utlyst tävling, nej det går liksom inte... (Och nej, arrangemanget klarar sig inte riktigt utan mig, vi är redan några personer "kort" av olika orsaker)
Intressanta diskussioner framför allt ute i markerna, där vi först ägnade oss åt sök och efter en stärkande lunch gav oss på spåret. Nästa gång är det uppletande, budföring och lydnad som står på programmet, men det får väl bli något slags "uppsamlingsheat" för mig (och minst en person till, som var tvungen att avvika vid lunch idag). Det löser sig, som det brukar heta... Sen kommer ju det där med praktik-tjänstgöring på riktiga tävlingar, det får väl bli appellen i november och nån spårtävling nästa vår (vårens tävlingar är ju nästan passerade och söktävlingen vi har i september krockar med tjejmilen så då är jag inte hemma).
Husse tog, tillsammans med I och J, hand om prova-på-kursens spårtillfälle idag. När jag var klar på utbildningen så ringde jag hem och husse traskade ut på närliggande ängar och la ut ett spår åt Lazer. Vi ska ju tävla en gång till (sen är vårens och sommarens chanser i appellspår slut, så då får det bli agility för hela slanten) och det kan ju vara bra att träna några gånger innan dess.
Och sen sa jag åt mig själv att det är OK att slappa en lördagkväll, och läste ut en bok. Denise Minas "I midnattens stillhet". Jag fick ju tag i en senare bok i serien om Alex Morrow häromåret. I ärlighetens namn så börjar jag återigen konstatera att det är dags att lämna deckarträsket, har några titlar på listan nu som jag ska försöka låna på biblioteket. Jag har just nu svårt att utbrista i superlativer över deckare, det känns som om mycket är samma-likadant - men ändå olika. Nåja, Mina levererar en spännande berättelse, fast jag hade lite svårt att komma in i den. Kanske för att jag inte riktigt haft ro att läsa så ofta den senaste tiden, ens på tåget.
Imorgon är det dags för säsongspremiär i agility. Packningen är packad, nu ska vi bara sova lite också.
Intressanta diskussioner framför allt ute i markerna, där vi först ägnade oss åt sök och efter en stärkande lunch gav oss på spåret. Nästa gång är det uppletande, budföring och lydnad som står på programmet, men det får väl bli något slags "uppsamlingsheat" för mig (och minst en person till, som var tvungen att avvika vid lunch idag). Det löser sig, som det brukar heta... Sen kommer ju det där med praktik-tjänstgöring på riktiga tävlingar, det får väl bli appellen i november och nån spårtävling nästa vår (vårens tävlingar är ju nästan passerade och söktävlingen vi har i september krockar med tjejmilen så då är jag inte hemma).
Husse tog, tillsammans med I och J, hand om prova-på-kursens spårtillfälle idag. När jag var klar på utbildningen så ringde jag hem och husse traskade ut på närliggande ängar och la ut ett spår åt Lazer. Vi ska ju tävla en gång till (sen är vårens och sommarens chanser i appellspår slut, så då får det bli agility för hela slanten) och det kan ju vara bra att träna några gånger innan dess.
Och sen sa jag åt mig själv att det är OK att slappa en lördagkväll, och läste ut en bok. Denise Minas "I midnattens stillhet". Jag fick ju tag i en senare bok i serien om Alex Morrow häromåret. I ärlighetens namn så börjar jag återigen konstatera att det är dags att lämna deckarträsket, har några titlar på listan nu som jag ska försöka låna på biblioteket. Jag har just nu svårt att utbrista i superlativer över deckare, det känns som om mycket är samma-likadant - men ändå olika. Nåja, Mina levererar en spännande berättelse, fast jag hade lite svårt att komma in i den. Kanske för att jag inte riktigt haft ro att läsa så ofta den senaste tiden, ens på tåget.
Imorgon är det dags för säsongspremiär i agility. Packningen är packad, nu ska vi bara sova lite också.
fredag, april 11, 2014
"Hur hinner du?!"
Det där längre blogginlägget jag hotade med/utlovade i förra inlägget, ligger fortfarande och maler i min hjärna. Dock har det inte hittat ut därifrån genom fingrarna till tangentbordet.
Istället började jag häromdagen fundera på det här med tid. Tid var också en sak som var uppe på den där instruktörsutvecklingen härom helgen, och tid kan vi ju som bekant inte köpa för pengar. Däremot så handlar det ju många gånger om hur man prioriterar och vad man faktiskt väljer att göra av sin tid.
I veckan var jag på ett jobbmöte och i en paus började det diskuteras TV-serie. En sådan som jag inte sett - och det är ingenting ovanligt i dagens läge, folk snackar om serier hit och dit. En av mina hundträningsvänner lämnade bort sina hundar ett par dagar till hundvakt pga hög arbetsbelastning och undrade sedan - vad GÖR folk som inte har hund egentligen?! Mitt svar efter det där mötet var - ser betydligt mer på TV än vad vi gör... (Vet att en annan hundbekant efter att ha deltagit i en "pub-quiz" gjorde den reflektionen också, "ja nu vet jag vad jag INTE gör - ser på TV...")
För ungefär 1½ år sedan hamnade jag i ett läge då jag blev tvungen att dra i nödbromsen. Vid ett tillfälle kom jag t.ex. tillbaka till parkeringen vid stationen med tåget på eftermiddagen efter jobbet, och upptäckte att bilen stod med lyset på. Och då finns det ändå en varningssignal som låter om man glömmer att stänga av lyset... Den hade jag tydligen inte hört på morgonen. Det hände en del andra saker också, som gjorde att jag kände att - stopp och belägg, nu får det vara nog ett tag. Inga nya uppgifter (sa för en gångs skull NEJ när jag blev ombedd att ta på mig en viss specifik funktion), göra klart det jag höll på med och sen klev jag även av styrelsen i min lokala brukshundklubb vid årsmötet som följde.
I takt med att jag kravlade mig upp ur det där lite halvsvarta hålet så har jag ökat mitt engagemang i kurser m.m. igen. Och plötsligt står jag här och undrar - vad hände...? Just nu är jag inblandad i 2 kurser, varav den ena vissa veckor går 2 ggr/vecka (en vardagkväll och en lördag förmiddag), jag är "sammanhållande" i agilityträningsgruppen, försöker träna min(a) egna hundar så mycket jag hinner (eftersom jag ändå är på klubben i samband med kurserna), och tävlingssäsongen har ju dragit igång i och med att jag gav mig ut på appellspårstävlingar. Det är lite möten i klubbsammanhang som tar tid (och då är jag ändå INTE distriktsombud längre, det avsade jag mig i samband med att jag lämnade styrelsen). I höstas hoppade jag på en utbildning till tävlingsledare bruks och tänkte "så bra att det börjar nu på hösten, då hinner vi få undan praktiken innan allt drar igång i vår". Jo hejsan... Tiden gick och till slut fick vi datum för praktik. Imorgon lördag (april) och ett tillfälle längre fram - i maj. Till historien hör att under april och maj så har klubben totalt 5 "tävlingshelger" där jag är inblandad i 4. Ett av dessa sammanfaller med TL-praktiken. Jag har fortfarande inte fått besked på hur och om detta går att lösa, men det kanske kommer imorgon. Flytta på eget tävlande och i värsta fall kurstillfällen, det kan jag göra, men att flytta på en av klubbens tävlingar, där jag har något av en nyckelroll, det är betydligt svårare.
Jag känner hur varningsflaggan viftar - men just nu är det fantastiskt roligt, de kursdeltagare jag (och mina instruktörskollegor) har är jätteduktiga och intresserade. Mitt eget hundtränande går, om inte som på räls så i alla fall framåt (dock har jag svårt att hinna med vissa delar som jag just nu börjar känna att jag behöver göra nåt åt, t.ex. spåra mer med tanke på att jag faktiskt är anmäld till ytterligare en spårtävling).
Det jag just nu INTE gör är att se på TV (möjligen landar jag i soffan en stund sent på kvällen, men somnar då tämligen omgående). I hemmet är det bara de mest akuta "livsuppehållande åtgärderna" som blir av. Tyvärr ligger jag också efter med mitt andra stora intresse - odlingarna... Jag gillar ju trädgårdsarbete, men för tillfället (och nu är det ju hög tid att så fröer osv) så är det inte prioriterat. Det är svårt att hinna med sånt om man (jag) inte ens är hemma!
Nåja, så länge det är roligt så... Framför allt detta att se duktiga kursare som gör framsteg gör ju att den delen av hunderiet är extra rolig!
Istället började jag häromdagen fundera på det här med tid. Tid var också en sak som var uppe på den där instruktörsutvecklingen härom helgen, och tid kan vi ju som bekant inte köpa för pengar. Däremot så handlar det ju många gånger om hur man prioriterar och vad man faktiskt väljer att göra av sin tid.
I veckan var jag på ett jobbmöte och i en paus började det diskuteras TV-serie. En sådan som jag inte sett - och det är ingenting ovanligt i dagens läge, folk snackar om serier hit och dit. En av mina hundträningsvänner lämnade bort sina hundar ett par dagar till hundvakt pga hög arbetsbelastning och undrade sedan - vad GÖR folk som inte har hund egentligen?! Mitt svar efter det där mötet var - ser betydligt mer på TV än vad vi gör... (Vet att en annan hundbekant efter att ha deltagit i en "pub-quiz" gjorde den reflektionen också, "ja nu vet jag vad jag INTE gör - ser på TV...")
För ungefär 1½ år sedan hamnade jag i ett läge då jag blev tvungen att dra i nödbromsen. Vid ett tillfälle kom jag t.ex. tillbaka till parkeringen vid stationen med tåget på eftermiddagen efter jobbet, och upptäckte att bilen stod med lyset på. Och då finns det ändå en varningssignal som låter om man glömmer att stänga av lyset... Den hade jag tydligen inte hört på morgonen. Det hände en del andra saker också, som gjorde att jag kände att - stopp och belägg, nu får det vara nog ett tag. Inga nya uppgifter (sa för en gångs skull NEJ när jag blev ombedd att ta på mig en viss specifik funktion), göra klart det jag höll på med och sen klev jag även av styrelsen i min lokala brukshundklubb vid årsmötet som följde.
I takt med att jag kravlade mig upp ur det där lite halvsvarta hålet så har jag ökat mitt engagemang i kurser m.m. igen. Och plötsligt står jag här och undrar - vad hände...? Just nu är jag inblandad i 2 kurser, varav den ena vissa veckor går 2 ggr/vecka (en vardagkväll och en lördag förmiddag), jag är "sammanhållande" i agilityträningsgruppen, försöker träna min(a) egna hundar så mycket jag hinner (eftersom jag ändå är på klubben i samband med kurserna), och tävlingssäsongen har ju dragit igång i och med att jag gav mig ut på appellspårstävlingar. Det är lite möten i klubbsammanhang som tar tid (och då är jag ändå INTE distriktsombud längre, det avsade jag mig i samband med att jag lämnade styrelsen). I höstas hoppade jag på en utbildning till tävlingsledare bruks och tänkte "så bra att det börjar nu på hösten, då hinner vi få undan praktiken innan allt drar igång i vår". Jo hejsan... Tiden gick och till slut fick vi datum för praktik. Imorgon lördag (april) och ett tillfälle längre fram - i maj. Till historien hör att under april och maj så har klubben totalt 5 "tävlingshelger" där jag är inblandad i 4. Ett av dessa sammanfaller med TL-praktiken. Jag har fortfarande inte fått besked på hur och om detta går att lösa, men det kanske kommer imorgon. Flytta på eget tävlande och i värsta fall kurstillfällen, det kan jag göra, men att flytta på en av klubbens tävlingar, där jag har något av en nyckelroll, det är betydligt svårare.
Jag känner hur varningsflaggan viftar - men just nu är det fantastiskt roligt, de kursdeltagare jag (och mina instruktörskollegor) har är jätteduktiga och intresserade. Mitt eget hundtränande går, om inte som på räls så i alla fall framåt (dock har jag svårt att hinna med vissa delar som jag just nu börjar känna att jag behöver göra nåt åt, t.ex. spåra mer med tanke på att jag faktiskt är anmäld till ytterligare en spårtävling).
Det jag just nu INTE gör är att se på TV (möjligen landar jag i soffan en stund sent på kvällen, men somnar då tämligen omgående). I hemmet är det bara de mest akuta "livsuppehållande åtgärderna" som blir av. Tyvärr ligger jag också efter med mitt andra stora intresse - odlingarna... Jag gillar ju trädgårdsarbete, men för tillfället (och nu är det ju hög tid att så fröer osv) så är det inte prioriterat. Det är svårt att hinna med sånt om man (jag) inte ens är hemma!
Nåja, så länge det är roligt så... Framför allt detta att se duktiga kursare som gör framsteg gör ju att den delen av hunderiet är extra rolig!
onsdag, april 02, 2014
En liten reflektion kring det här med självkänsla
Söndagens instruktörsutveckling har satt igång en massa saker i min hjärna, ett längre blogginlägg håller på att värkas fram ur dessa tankar. Först dock en kort fundering kring det där med självkänsla, eller vad jag ska kalla det.
Under mina år inom Brukshundklubben (och obs - på olika orter) så har jag mer eller mindre ofta hört kommentarer från olika håll som "det är så svårt att komma in i gemenskapen som ny", "det är ingen som hälsar på mig på klubben" osv. Nu tänker jag sticka ut hakan lite för varje gång jag har stoppat in huvudet i en ny klubb så har jag - ganska snabbt - kommit in i verksamheten. Kanske beror det mycket på att jag faktiskt erbjuder mina "tjänster" dvs frågar vad jag kan hjälpa till med. Jag gjorde ju ett litet experiment när jag gick med i min nuvarande klubb och berättade inte om min bakgrund, och visst blev det skillnad den dagen jag "erkände" att jag har både instruktörs- och tävlingssekreterarkompetens. Men... det behövs ju folk även utan den utbildningen i bagaget, så helt omöjligt är det ju inte att - ens som helt ny - bli en i gänget! Och nu frågar sig nån "ska man verkligen behöva göra så", ja - rent krasst så är ju klubben en ideell verksamhet och för många av oss som är "med i gänget" är det ju klubbens verksamhet som är "minsta gemensamma nämnaren" och det som gör att vi har en gemenskap. Man behöver inte "bosätta sig på klubben" men om man ställer upp och gör lite småsaker som att stå i köket eller hjälpa till på tävlingar så brukar det gå snabbare att bli "en i gänget". Och detta är inte unikt för hunderiet, vill jag (som ju har min föreningsbakgrund i idrottsvärlden) hävda!!
När det gäller snacket "jag känner mig inte välkommen" eller "det är ingen som hälsar på mig" så är ju en bra början att hälsa själv (ja, det har hänt att folk klagar, som knappt säger hej själva när de kommer!). När jag ryktesvägen fått höra att såna här kommentarer kommer från personer som jag knappt sett på klubben när "alla vi andra" är där (och jag är ju periodvis där väldigt mycket) så undrar jag lite "hur tänkte X där"? Hur ska man kunna bli välkomnad om man väljer att vara på plats när nästan ingen annan är det? För egen del försöker jag hälsa så mycket det bara går (folk tycker ibland att "nu är det tredje gången du säger hej till mig ikväll" men hellre en gång för mycket än en för lite). Det finns dock ett tillfälle när jag INTE hälsar och det är när jag är mitt uppe i träning av min egen hund. Vissa behöver hålla fokus även på vägen in och ut från planen, det beror kanske på VAD man tränar. Andra är helt enkelt tankspridda... Vid ett tillfälle var det en person som sa "märkte du att ingen sa hej till mig därute" - jag reflekterade inte ens över detta (för det betyder ju att jag inte heller fick några hej), för jag och personen Y var ju inne i ett samtal när vi passerade "alla", och då tyckte jag inte det var så märkligt om inte folk avbröt det. Men, vi är alla olika! Någonstans undrar jag dock, för att knyta tillbaka till rubriken; hur har vi det med självkänslan bland de hundägare som reagerar så här? Jag tycker inte själv att jag har världens bästa självkänsla och självförtroende (ja, det är olika saker i min värld) men om man intalar sig att "ingen tycker om mig, alla hatar mig" så lär det bli självuppfyllande, eller hur?
Det blev rätt långt det här trots tanken att det skulle bli kort. Svåra saker som rör sig i min hjärna vill inte alltid komma ut i kompakt form i ord.
Under mina år inom Brukshundklubben (och obs - på olika orter) så har jag mer eller mindre ofta hört kommentarer från olika håll som "det är så svårt att komma in i gemenskapen som ny", "det är ingen som hälsar på mig på klubben" osv. Nu tänker jag sticka ut hakan lite för varje gång jag har stoppat in huvudet i en ny klubb så har jag - ganska snabbt - kommit in i verksamheten. Kanske beror det mycket på att jag faktiskt erbjuder mina "tjänster" dvs frågar vad jag kan hjälpa till med. Jag gjorde ju ett litet experiment när jag gick med i min nuvarande klubb och berättade inte om min bakgrund, och visst blev det skillnad den dagen jag "erkände" att jag har både instruktörs- och tävlingssekreterarkompetens. Men... det behövs ju folk även utan den utbildningen i bagaget, så helt omöjligt är det ju inte att - ens som helt ny - bli en i gänget! Och nu frågar sig nån "ska man verkligen behöva göra så", ja - rent krasst så är ju klubben en ideell verksamhet och för många av oss som är "med i gänget" är det ju klubbens verksamhet som är "minsta gemensamma nämnaren" och det som gör att vi har en gemenskap. Man behöver inte "bosätta sig på klubben" men om man ställer upp och gör lite småsaker som att stå i köket eller hjälpa till på tävlingar så brukar det gå snabbare att bli "en i gänget". Och detta är inte unikt för hunderiet, vill jag (som ju har min föreningsbakgrund i idrottsvärlden) hävda!!
När det gäller snacket "jag känner mig inte välkommen" eller "det är ingen som hälsar på mig" så är ju en bra början att hälsa själv (ja, det har hänt att folk klagar, som knappt säger hej själva när de kommer!). När jag ryktesvägen fått höra att såna här kommentarer kommer från personer som jag knappt sett på klubben när "alla vi andra" är där (och jag är ju periodvis där väldigt mycket) så undrar jag lite "hur tänkte X där"? Hur ska man kunna bli välkomnad om man väljer att vara på plats när nästan ingen annan är det? För egen del försöker jag hälsa så mycket det bara går (folk tycker ibland att "nu är det tredje gången du säger hej till mig ikväll" men hellre en gång för mycket än en för lite). Det finns dock ett tillfälle när jag INTE hälsar och det är när jag är mitt uppe i träning av min egen hund. Vissa behöver hålla fokus även på vägen in och ut från planen, det beror kanske på VAD man tränar. Andra är helt enkelt tankspridda... Vid ett tillfälle var det en person som sa "märkte du att ingen sa hej till mig därute" - jag reflekterade inte ens över detta (för det betyder ju att jag inte heller fick några hej), för jag och personen Y var ju inne i ett samtal när vi passerade "alla", och då tyckte jag inte det var så märkligt om inte folk avbröt det. Men, vi är alla olika! Någonstans undrar jag dock, för att knyta tillbaka till rubriken; hur har vi det med självkänslan bland de hundägare som reagerar så här? Jag tycker inte själv att jag har världens bästa självkänsla och självförtroende (ja, det är olika saker i min värld) men om man intalar sig att "ingen tycker om mig, alla hatar mig" så lär det bli självuppfyllande, eller hur?
Det blev rätt långt det här trots tanken att det skulle bli kort. Svåra saker som rör sig i min hjärna vill inte alltid komma ut i kompakt form i ord.
söndag, mars 30, 2014
Upp som en sol...
Förra helgen körde vi till Stockholm och umgicks med min bror med familj (besök på Naturhistoriska riksmuseet var det läääänge sen jag gjorde senast) och även mina föräldrar (lite försenat firande av min pappas 70-årsdag, som han själv vägrade fira när den inföll). Besök på trädgårdsmässan och sen hem igen. Mycket bilåkande blir det på en sån helg, men det hjälps inte när vi ska upp hela gänget - hundarna tar man inte på flyget eller tåget...
Detta, i kombination med mycket kursverksamhet och en del jobbaktiviteter på kvällstid, gjorde väl kanske att uppladdningen för gårdagens tävling inte var helt optimal. Det var alltså dags för ett nytt försök i appellklass spår.
Den här gången var det tävling i Hässleholm - eftersom jag jobbar där så var det ju inte direkt ovant att ta sig dit en morgon (även om jag oftast åker tåg så händer det ju att jag kör bil, oftast för att jag missar tåget). Dock blev det lite tidigare än normalt, det är rätt skönt att vara på plats i tid och hinna rasta hunden innan det är dags för lottning. Fick med mig L som "supporter" den här gången.
15 startande i spår (och 1 i rapport och 5 i sök) borgade för att det kunde bli en lång dag. Det var ganska skönt att dra startnummer 3 (igen, hade samma nummer i Höganäs för 2 veckor sen), då får man det liksom undanstökat utan att behöva sitta och vänta och bli supernervös. Vädret kändes klart bättre än i Höganäs där det var duggregn i luften och blåste ganska kraftigt, soligt och nästintill vindstilla. Men... vad vi tror är optimalt är inte alltid det ur hundarnas synvinkel. Efter en liten "runda" vid påsläppet (ena domaren tyckte att jag slarvade...) tog den lille svarte upp spåret kanonfint och markerade första apporten lysande. Sen var det vinkeldags. En liten sväng åt vänster, lite snurrande och sen ut åt höger. Ganska snabbt insåg jag att nä, det är inget spår han har i näsan. Men - man kan ju inte göra så mycket när domarna står och tittar (i en annan klass hade jag nog tagit tillbaka honom till före vinkeln och provat igen), att styra hunden ger ju inga vidare poäng. Mycket riktigt så kallade tävlingsledaren efter en stund - "du kan komma tillbaka hit". Jahapp... funderade medan hund nr 4 gjorde sitt spårarbete och kom fram till att det inte var något att vinna på att stanna och "träningstävla" budföring och lydnad. Budföringen behöver vi träna mer med folk på plan (har en idé om hur detta ska göras) och lydnaden finns det också mycket att göra åt, som det är bättre att göra när jag har möjlighet att belöna rätt beteende.
Det blev alltså en tur in på stan och lite frukostfika för mig och L, samt ett besök på Blomsterlandet och lite vårblomster. Efter att ha släppt av L på hemvägen så körde jag till skogs och snitslade spår inför elittävlingen nästa helg, sen hem och fixa med vårblommorna. Märkligt, jag har inga problem att göra av med pengar på t.ex. Teba eller för den delen Blomsterlandet och liknande butiker, men när det kommer till kläder - icke.
Idag söndag har vi haft instruktörsutveckling på klubben med duktiga Jenny Wibäck (www.lyckagård.se). Inte mycket hundträning, men mycket nyttigheter ändå.
Och vips, så var det måndag igen...
Detta, i kombination med mycket kursverksamhet och en del jobbaktiviteter på kvällstid, gjorde väl kanske att uppladdningen för gårdagens tävling inte var helt optimal. Det var alltså dags för ett nytt försök i appellklass spår.
Den här gången var det tävling i Hässleholm - eftersom jag jobbar där så var det ju inte direkt ovant att ta sig dit en morgon (även om jag oftast åker tåg så händer det ju att jag kör bil, oftast för att jag missar tåget). Dock blev det lite tidigare än normalt, det är rätt skönt att vara på plats i tid och hinna rasta hunden innan det är dags för lottning. Fick med mig L som "supporter" den här gången.
15 startande i spår (och 1 i rapport och 5 i sök) borgade för att det kunde bli en lång dag. Det var ganska skönt att dra startnummer 3 (igen, hade samma nummer i Höganäs för 2 veckor sen), då får man det liksom undanstökat utan att behöva sitta och vänta och bli supernervös. Vädret kändes klart bättre än i Höganäs där det var duggregn i luften och blåste ganska kraftigt, soligt och nästintill vindstilla. Men... vad vi tror är optimalt är inte alltid det ur hundarnas synvinkel. Efter en liten "runda" vid påsläppet (ena domaren tyckte att jag slarvade...) tog den lille svarte upp spåret kanonfint och markerade första apporten lysande. Sen var det vinkeldags. En liten sväng åt vänster, lite snurrande och sen ut åt höger. Ganska snabbt insåg jag att nä, det är inget spår han har i näsan. Men - man kan ju inte göra så mycket när domarna står och tittar (i en annan klass hade jag nog tagit tillbaka honom till före vinkeln och provat igen), att styra hunden ger ju inga vidare poäng. Mycket riktigt så kallade tävlingsledaren efter en stund - "du kan komma tillbaka hit". Jahapp... funderade medan hund nr 4 gjorde sitt spårarbete och kom fram till att det inte var något att vinna på att stanna och "träningstävla" budföring och lydnad. Budföringen behöver vi träna mer med folk på plan (har en idé om hur detta ska göras) och lydnaden finns det också mycket att göra åt, som det är bättre att göra när jag har möjlighet att belöna rätt beteende.
Det blev alltså en tur in på stan och lite frukostfika för mig och L, samt ett besök på Blomsterlandet och lite vårblomster. Efter att ha släppt av L på hemvägen så körde jag till skogs och snitslade spår inför elittävlingen nästa helg, sen hem och fixa med vårblommorna. Märkligt, jag har inga problem att göra av med pengar på t.ex. Teba eller för den delen Blomsterlandet och liknande butiker, men när det kommer till kläder - icke.
Idag söndag har vi haft instruktörsutveckling på klubben med duktiga Jenny Wibäck (www.lyckagård.se). Inte mycket hundträning, men mycket nyttigheter ändå.
Och vips, så var det måndag igen...
tisdag, mars 18, 2014
Känslan...!
I söndags var jag och Lazer i Höganäs och tävlade appellspår. Med oss hade vi även träningskamraterna L och M, som supporterklubb/mentalt stöd. Det var RIKTIGT skönt att ha kompisarna med sig, så jag hoppas verkligen att de hänger med fler gånger!
Vi körde hemifrån i god tid (jag HATAR att komma instormandes i sista sekunden) och hann fika lite innan det var dags för lottning. Jag stod näst längst ner på deltagarlistan så vid det laget hade första och sista startnumret gått, jag fick nummer 3. Det är ganska lagom tycker jag - har hellre ett tidigt nummer än ett sent.
När vi kom ut till spåren så kunde vi se nr 1 och 2. Ettan kändes som att föraren försökte styra hunden, har ingen aning om vad det blev för betyg för den bröt senare under dagen. Tvåan ville inte alls gå ut på spåret, hunden stod och tittade förvirrat på sin förare. Antagligen något som gick snett i kommunikationen för att det var tävling, för jag tror ju inte att man kör ut och tävlar med en hund som gör så på träning. När det var vår tur så drog Lazer fint och rakt ut i spåret, ganska snabbt (tyckte jag!) hittade vi första apport. Första vinkeln var närapå klockren, det var så jag blev orolig och undrade om spåret verkligen gick åt det hållet, men det gjorde det uppenbarligen. Tyvärr missade vi apporten på den sträckan, det var ganska kraftig sidvind och antagligen hade han den i nosen för han snurrade ganska mycket vid ett tillfälle mitt på, men "orkade" antagligen inte riktigt jobba färdigt. Andra vinkeln var lite mer vimsig men han jobbar sig igenom det och jag tycker ändå att jag kan se när det är "vinkelsnurrande" och då är det bara att stå still och vänta. Slutapporten tog han kanonfint.
Tillbaka till klubben, mer fika och vänta innan det var dags för budföring. Där visade det sig att vi måste träna mer med folk i höjd med mig och hunden... Domarna och tävlingsledaren var mer intressanta än mottagaren, och framför allt närmare! Där försvann viktiga poäng...
Platsliggningen var inga problem, där låg han som en liten staty. Tyvärr håller inte "hakan i backen" riktigt, huvudet åker upp när jag kommer iväg "långt" men så länge han ligger blick stilla så kan jag leva med det.
Själva lydnaden var bitvis lite medioker, i linförigheten var det väldigt ofokuserat och blev många dubbelkommandon för att åtminstone försöka rädda någon form av betyg. Framförgåendet avstod jag eftersom det inte är klart alls, resten av momenten fick vi skaplig utdelning på förutom apporteringen där det var en del fjantande kring avlämningen, men han kom in och satte sig (till slut) och släppte den (lite för snabbt) i min hand.
Så här såg betygen ut:
Linförighet 5-6 (pos, dk, lov vändn och vad den andra domaren menade med ++/=/+ orkade jag inte ens fråga, jag visste ju ganska bra vad som gick fel)
Framförgåendet avstod vi som sagt
Platsläggande 9-8 (ngt steg / dk kropp - M sa att jag vrider på huvet...)
Inkallande 8,5-8,5 (lov och något oläsligt / dk kropp och en krumelur?)
Apportering 6-5 (pos vid fö, släpper tidigt / dk släpper)
Hopp över hinder 8-8,5 (dk / dk - det var sättandet som jag klämde på ett extra "sitt" på)
Platsliggande 10-10
Budföring 0 (som sagt, det var roligare med folk på nära håll)
Spårning 7-7 (1+slut, yvig i vinklar enligt ena domaren)
Totalt blev det 210 poäng, godkänd och en tredjeplats för dagen.
Maxbetyg på spåret med en pinne borta är ju 8, så uppenbarligen har båda dragit en betygsenhet för "annat" också. Så hade vi haft alla pinnar borde vi fått 9-9, och då hade det precis landat på 224
poäng som är vad som krävs för uppflyttning... Fast jag kan känna att det är ganska skönt att prova åtminstone en gång till. Det är ju mina tävlingsnerver som behöver tränas också (där har vi nog en hel del av svaret på varför linförigheten blev så kass).
Känslan som helhet under dagen var i alla fall bra, så den lever jag på, även om vi var "bara" 14 poäng från uppflytt. På't igen...
Vi körde hemifrån i god tid (jag HATAR att komma instormandes i sista sekunden) och hann fika lite innan det var dags för lottning. Jag stod näst längst ner på deltagarlistan så vid det laget hade första och sista startnumret gått, jag fick nummer 3. Det är ganska lagom tycker jag - har hellre ett tidigt nummer än ett sent.
När vi kom ut till spåren så kunde vi se nr 1 och 2. Ettan kändes som att föraren försökte styra hunden, har ingen aning om vad det blev för betyg för den bröt senare under dagen. Tvåan ville inte alls gå ut på spåret, hunden stod och tittade förvirrat på sin förare. Antagligen något som gick snett i kommunikationen för att det var tävling, för jag tror ju inte att man kör ut och tävlar med en hund som gör så på träning. När det var vår tur så drog Lazer fint och rakt ut i spåret, ganska snabbt (tyckte jag!) hittade vi första apport. Första vinkeln var närapå klockren, det var så jag blev orolig och undrade om spåret verkligen gick åt det hållet, men det gjorde det uppenbarligen. Tyvärr missade vi apporten på den sträckan, det var ganska kraftig sidvind och antagligen hade han den i nosen för han snurrade ganska mycket vid ett tillfälle mitt på, men "orkade" antagligen inte riktigt jobba färdigt. Andra vinkeln var lite mer vimsig men han jobbar sig igenom det och jag tycker ändå att jag kan se när det är "vinkelsnurrande" och då är det bara att stå still och vänta. Slutapporten tog han kanonfint.
Tillbaka till klubben, mer fika och vänta innan det var dags för budföring. Där visade det sig att vi måste träna mer med folk i höjd med mig och hunden... Domarna och tävlingsledaren var mer intressanta än mottagaren, och framför allt närmare! Där försvann viktiga poäng...
Platsliggningen var inga problem, där låg han som en liten staty. Tyvärr håller inte "hakan i backen" riktigt, huvudet åker upp när jag kommer iväg "långt" men så länge han ligger blick stilla så kan jag leva med det.
Själva lydnaden var bitvis lite medioker, i linförigheten var det väldigt ofokuserat och blev många dubbelkommandon för att åtminstone försöka rädda någon form av betyg. Framförgåendet avstod jag eftersom det inte är klart alls, resten av momenten fick vi skaplig utdelning på förutom apporteringen där det var en del fjantande kring avlämningen, men han kom in och satte sig (till slut) och släppte den (lite för snabbt) i min hand.
Så här såg betygen ut:
Linförighet 5-6 (pos, dk, lov vändn och vad den andra domaren menade med ++/=/+ orkade jag inte ens fråga, jag visste ju ganska bra vad som gick fel)
Framförgåendet avstod vi som sagt
Platsläggande 9-8 (ngt steg / dk kropp - M sa att jag vrider på huvet...)
Inkallande 8,5-8,5 (lov och något oläsligt / dk kropp och en krumelur?)
Apportering 6-5 (pos vid fö, släpper tidigt / dk släpper)
Hopp över hinder 8-8,5 (dk / dk - det var sättandet som jag klämde på ett extra "sitt" på)
Platsliggande 10-10
Budföring 0 (som sagt, det var roligare med folk på nära håll)
Spårning 7-7 (1+slut, yvig i vinklar enligt ena domaren)
Totalt blev det 210 poäng, godkänd och en tredjeplats för dagen.
Maxbetyg på spåret med en pinne borta är ju 8, så uppenbarligen har båda dragit en betygsenhet för "annat" också. Så hade vi haft alla pinnar borde vi fått 9-9, och då hade det precis landat på 224
poäng som är vad som krävs för uppflyttning... Fast jag kan känna att det är ganska skönt att prova åtminstone en gång till. Det är ju mina tävlingsnerver som behöver tränas också (där har vi nog en hel del av svaret på varför linförigheten blev så kass).
Känslan som helhet under dagen var i alla fall bra, så den lever jag på, även om vi var "bara" 14 poäng från uppflytt. På't igen...
söndag, mars 02, 2014
Vart tar tiden vägen?!
Hoppla, plötsligt har det gått en och en halv månad sen jag skrev här sist!
Under den tiden har vi bl.a. hunnit med "snöpulsningsspår" eftersom det blev vinter en stund i slutet av januari... Jag hävdar ju att hundarna inte per automatik kopplar in synen om de har lite koll på vad de håller på med och det bekräftade Lazer vid apporterna där det var helt uppenbart att det var nosen som jobbade.
Januari och februari är ju lite "lågsäsong" när det gäller kurser, föreningsverksamhet och eget tränande. Förutom när det gäller årsmöten då, så man skulle kunna gå på många i februari. Nu har jag ju dragit ner på medlemskapen i olika föreningar, så det är lite färre chanser nu än för ett antal år sedan.
Efter vinterns spårtränande så har jag vågat mig på att anmäla till appellspårstävling och igår la husse spår åt Lazer, på fält, så gott som tävlingsmässigt. Till saken hör att Lazer så vitt jag kan påminna mig aldrig har gått ett spår efter husse tidigare, så det blev ju en okänd spårläggare även om han är känd, så att säga. Lite vimsande här och där, men också bitvis riktigt klockrent och finfina markeringar på apporterna, gör att jag känner mig skapligt trygg inför tävlingen om 2 veckor. Nu är det lydnaden vi ska slipa på, lite kommendering behövs bl.a.
Hampus hänger med och har passerat 13 år och 11 månader. Vi hoppas få fira hans 14-årsdag!
Våren ser ut att bjuda på massor av olika aktiviteter, man kan ju tyvärr inte vara överallt så det blir till att prioritera. Har man satt båten i vattnet så får man ro den i land, kan man väl säga...
Under den tiden har vi bl.a. hunnit med "snöpulsningsspår" eftersom det blev vinter en stund i slutet av januari... Jag hävdar ju att hundarna inte per automatik kopplar in synen om de har lite koll på vad de håller på med och det bekräftade Lazer vid apporterna där det var helt uppenbart att det var nosen som jobbade.
Januari och februari är ju lite "lågsäsong" när det gäller kurser, föreningsverksamhet och eget tränande. Förutom när det gäller årsmöten då, så man skulle kunna gå på många i februari. Nu har jag ju dragit ner på medlemskapen i olika föreningar, så det är lite färre chanser nu än för ett antal år sedan.
Efter vinterns spårtränande så har jag vågat mig på att anmäla till appellspårstävling och igår la husse spår åt Lazer, på fält, så gott som tävlingsmässigt. Till saken hör att Lazer så vitt jag kan påminna mig aldrig har gått ett spår efter husse tidigare, så det blev ju en okänd spårläggare även om han är känd, så att säga. Lite vimsande här och där, men också bitvis riktigt klockrent och finfina markeringar på apporterna, gör att jag känner mig skapligt trygg inför tävlingen om 2 veckor. Nu är det lydnaden vi ska slipa på, lite kommendering behövs bl.a.
Hampus hänger med och har passerat 13 år och 11 månader. Vi hoppas få fira hans 14-årsdag!
Våren ser ut att bjuda på massor av olika aktiviteter, man kan ju tyvärr inte vara överallt så det blir till att prioritera. Har man satt båten i vattnet så får man ro den i land, kan man väl säga...
tisdag, januari 14, 2014
Hampus 13 år och 10 månader - och lite lästa böcker
Idag "fyller" Hampus 13 år och 10 månader. Denna helt oplanerade hund som kom in i mitt liv för 13½ år sedan. Det har hänt mycket under dessa år kan jag konstatera, på många sätt!
Gamlingen hänger med, men är lite "klen" i bakdelen så han börjar få lite problem med trappor - men har man bara rätt ansats så går det bra, hälsar han. Långa promenader är lite onödigt för då blir man väldigt stel i kroppen efteråt, meddelar herren vidare.
Under julledigheten passade jag på att "trycka i mig" ett antal böcker, både i pappers- och ljudform. Bland annat har jag "läst ikapp" Jonas Moströms serie och blev lite småstörd över att han på vissa punkter vill låta den ena boken ta vid direkt där den andra slutade (framförallt när det gäller kommissarie Axbergs privatliv) medan fallen, som avhandlats i "näst senaste" boken, refereras till att ha hänt för "ett par år sedan". Sånt märks antagligen inte lika mycket om man läser i den takt böckerna kommer ut, som när man sträckläser serien. Att sen skriva att kollegan Sofia Waltin tog MCn för att slippa den grabbiga jargongen i bilen - och ett par rader senare tillskriva henne ett uttalande i samma bil, mja... En bra korrekturläsare kanske hade hjälpt i det fallet?
När jag inte har läst Moström, har jag läst Kallentoft. Jag började ju som jag tidigare nämnt med "Den femte årstiden" som väl egentligen skulle avsluta serien om Malin Fors. Men... Kallentoft körde vidare med temat "elementen" och just nu lyssnar jag på "Vattenänglar". En sak som har slagit mig med den författaren är att det är, för att vara "vanliga deckare" mycket sex i de böckerna? Som inte alltid (som jag upplever det) riktigt har med att föra handlingen framåt att göra? Eller är det jag som börjar bli pryd? På 80-talet kallades det ju tantsnusk så fort det var sexskildringar i böcker... Annars gillar jag det faktum att Kallentoft låter det gå "rimlig" tid mellan de olika böckernas händelser. Jag är lite kluven till de "övernaturliga" inslagen, eller vad jag ska kalla det, där mordoffren kommer till tals från "andevärlden". Men - man vänjer sig vid dem, har jag märkt.
Under ledigheten har jag också ägnat mig åt projekt "lära Lazer klippa klorna". Egentligen handlar det om själva hanteringen, han gillar inte att man "håller fast" honom oavsett anledning. När han skulle mätas in för agilityn, så kommenterade domare 1 faktiskt det - "du kanske borde lära honom att stå stilla"... Äh, tyckte jag, han ska bara stå still en gång till, när han ska slutmätas, det är ju ingen utställningshund. Hur som helst, med hjälp av klicker och godis har vi kommit en bit på vägen och klipper nu en klo per kväll (häromkvällen blev det till o med två!). Tålamod och ett visst mått av envishet!
En intressant notering gjorde jag häromdagen när de andra 3 hundarnas klor skulle klippas. Tidigare har den svarte försvunnit som en avlöning när klotången tagits fram. Nu var han i alla fall kvar i rummet!
Vi har också ägnat oss åt en hel del spårträning och lite lydnads-dito. Kanske, kanske vågar man som sagt tänka tävling under våren...
Gamlingen hänger med, men är lite "klen" i bakdelen så han börjar få lite problem med trappor - men har man bara rätt ansats så går det bra, hälsar han. Långa promenader är lite onödigt för då blir man väldigt stel i kroppen efteråt, meddelar herren vidare.
Under julledigheten passade jag på att "trycka i mig" ett antal böcker, både i pappers- och ljudform. Bland annat har jag "läst ikapp" Jonas Moströms serie och blev lite småstörd över att han på vissa punkter vill låta den ena boken ta vid direkt där den andra slutade (framförallt när det gäller kommissarie Axbergs privatliv) medan fallen, som avhandlats i "näst senaste" boken, refereras till att ha hänt för "ett par år sedan". Sånt märks antagligen inte lika mycket om man läser i den takt böckerna kommer ut, som när man sträckläser serien. Att sen skriva att kollegan Sofia Waltin tog MCn för att slippa den grabbiga jargongen i bilen - och ett par rader senare tillskriva henne ett uttalande i samma bil, mja... En bra korrekturläsare kanske hade hjälpt i det fallet?
När jag inte har läst Moström, har jag läst Kallentoft. Jag började ju som jag tidigare nämnt med "Den femte årstiden" som väl egentligen skulle avsluta serien om Malin Fors. Men... Kallentoft körde vidare med temat "elementen" och just nu lyssnar jag på "Vattenänglar". En sak som har slagit mig med den författaren är att det är, för att vara "vanliga deckare" mycket sex i de böckerna? Som inte alltid (som jag upplever det) riktigt har med att föra handlingen framåt att göra? Eller är det jag som börjar bli pryd? På 80-talet kallades det ju tantsnusk så fort det var sexskildringar i böcker... Annars gillar jag det faktum att Kallentoft låter det gå "rimlig" tid mellan de olika böckernas händelser. Jag är lite kluven till de "övernaturliga" inslagen, eller vad jag ska kalla det, där mordoffren kommer till tals från "andevärlden". Men - man vänjer sig vid dem, har jag märkt.
Under ledigheten har jag också ägnat mig åt projekt "lära Lazer klippa klorna". Egentligen handlar det om själva hanteringen, han gillar inte att man "håller fast" honom oavsett anledning. När han skulle mätas in för agilityn, så kommenterade domare 1 faktiskt det - "du kanske borde lära honom att stå stilla"... Äh, tyckte jag, han ska bara stå still en gång till, när han ska slutmätas, det är ju ingen utställningshund. Hur som helst, med hjälp av klicker och godis har vi kommit en bit på vägen och klipper nu en klo per kväll (häromkvällen blev det till o med två!). Tålamod och ett visst mått av envishet!
En intressant notering gjorde jag häromdagen när de andra 3 hundarnas klor skulle klippas. Tidigare har den svarte försvunnit som en avlöning när klotången tagits fram. Nu var han i alla fall kvar i rummet!
Vi har också ägnat oss åt en hel del spårträning och lite lydnads-dito. Kanske, kanske vågar man som sagt tänka tävling under våren...
fredag, januari 03, 2014
Nytt år, nya utmaningar...
Nu blir det riktigt hundnördigt, så eventuella läsare som inte är intresserade, kan hoppa över detta inlägg.
Inför jullovet bestämde jag mig för att sätta ett litet projekt i verket med Lazer - att med klickerträning få ordning på kloklippningen. Vi missade något i hanteringsträningen när han var valp, och allt som innebär att man "pillar" på honom, framför allt på tassarna, får honom att åla runt som en liten orm.
Alltså - projektet startade för en vecka sedan och målet var att kunna klippa EN klo i taget åtminstone, utan att behöva ha husse som "hundhållare". Jag började med att bara stryka över ena frambenet - klick och belöning. Ett par pass per dag, inte många minuter åt gången. Efter hand lät jag handen stryka längre ner på benet och röra tassen, för att sedan hålla försiktigt i tassen. Detta tog 3 dagar. Vidare till att röra andra frambenet och tassen och även bakben och -tassar, 5 dagar. På den 6e dagen tog jag med klotången i leken, nosa på = klick. Röra vid tassen med den = klick. På 7e dagen, igår, kunde jag ta i samtliga tassar och han håller dem stilla i min hand. Ja, inte samtidigt utan en i taget, så klart. Tog tillfället i akt och klippte EN klo på ena framtassen. Bara EN men dock!! Mycket fascinerande att se hur lätt jag faktiskt kom till första (del)målet, att klippa EN klo! Nu går vi vidare och klipper EN varje dag till att börja med. Nästa steg är TVÅ vid samma tillfälle.
Inför jullovet bestämde jag mig för att sätta ett litet projekt i verket med Lazer - att med klickerträning få ordning på kloklippningen. Vi missade något i hanteringsträningen när han var valp, och allt som innebär att man "pillar" på honom, framför allt på tassarna, får honom att åla runt som en liten orm.
Alltså - projektet startade för en vecka sedan och målet var att kunna klippa EN klo i taget åtminstone, utan att behöva ha husse som "hundhållare". Jag började med att bara stryka över ena frambenet - klick och belöning. Ett par pass per dag, inte många minuter åt gången. Efter hand lät jag handen stryka längre ner på benet och röra tassen, för att sedan hålla försiktigt i tassen. Detta tog 3 dagar. Vidare till att röra andra frambenet och tassen och även bakben och -tassar, 5 dagar. På den 6e dagen tog jag med klotången i leken, nosa på = klick. Röra vid tassen med den = klick. På 7e dagen, igår, kunde jag ta i samtliga tassar och han håller dem stilla i min hand. Ja, inte samtidigt utan en i taget, så klart. Tog tillfället i akt och klippte EN klo på ena framtassen. Bara EN men dock!! Mycket fascinerande att se hur lätt jag faktiskt kom till första (del)målet, att klippa EN klo! Nu går vi vidare och klipper EN varje dag till att börja med. Nästa steg är TVÅ vid samma tillfälle.
lördag, december 28, 2013
En månad har gått...
... sedan förra inlägget. December har en tendens att bli "oavbruten panik" och då har vi ju ändå inga barn som det ska köpas klappar till...!
Mitt i alltsammans fick vi dessutom beskedet att en god hundvän, C, hastigt gått bort mitt i livet, bara 37 år gammal. Eftersom vi umgicks ganska intensivt med C och J för några år sedan, var det en självklarhet att gå på begravningen som hölls igår. Tankarna går oavbrutet till J och sonen W, som nu ska kämpa vidare i livet. Så lite man vet om vad som ska ske i framtiden. Ofattbart och fruktansvärt, och detta överskuggar det mesta just nu. Imorse vaknade jag och hade drömt att jag börjat tappa tänder. Eftersom jag har en visdomstand som trilskas lite till och från, så kan man tycka att kopplingen dit är given, men kollar man lite på drömtydning så är det ett typiskt tema när man känner sig maktlös och med tanke på gårdagen så kan man nog verkligen säga att det är en känsla jag har. Det finns liksom inget att säga eller göra som kan "göra allt bra" i en situation som denna.
Julen har i övrigt passerat som vanligt, lite firande, mycket mat, lite lästa böcker och lite små projekt hemma. Försöker träna lite lydnad och spår med den lilla svarta hunden och låta agilityn vila nu ett tag. De spår vi hunnit med den senaste tiden har gått som tåget, markeringarna av apporterna har blivit allt bättre (nu plockar han upp föremålen även om de inte transporteras hela vägen in till mig) och även vinklarna börjar fungera. Kanske kan vi ge oss på ett nytt försök i appellklass igen i vår...?!
Mitt i alltsammans fick vi dessutom beskedet att en god hundvän, C, hastigt gått bort mitt i livet, bara 37 år gammal. Eftersom vi umgicks ganska intensivt med C och J för några år sedan, var det en självklarhet att gå på begravningen som hölls igår. Tankarna går oavbrutet till J och sonen W, som nu ska kämpa vidare i livet. Så lite man vet om vad som ska ske i framtiden. Ofattbart och fruktansvärt, och detta överskuggar det mesta just nu. Imorse vaknade jag och hade drömt att jag börjat tappa tänder. Eftersom jag har en visdomstand som trilskas lite till och från, så kan man tycka att kopplingen dit är given, men kollar man lite på drömtydning så är det ett typiskt tema när man känner sig maktlös och med tanke på gårdagen så kan man nog verkligen säga att det är en känsla jag har. Det finns liksom inget att säga eller göra som kan "göra allt bra" i en situation som denna.
Julen har i övrigt passerat som vanligt, lite firande, mycket mat, lite lästa böcker och lite små projekt hemma. Försöker träna lite lydnad och spår med den lilla svarta hunden och låta agilityn vila nu ett tag. De spår vi hunnit med den senaste tiden har gått som tåget, markeringarna av apporterna har blivit allt bättre (nu plockar han upp föremålen även om de inte transporteras hela vägen in till mig) och även vinklarna börjar fungera. Kanske kan vi ge oss på ett nytt försök i appellklass igen i vår...?!
torsdag, november 28, 2013
Men vad i...
Den gångna helgen tog jag tåget till (och från) Stockholm och hälsade på föräldrarna (samt bror med familj). Pappa har varit lite krasslig under hösten så det kändes som det var hög tid. Åldrande föräldrar är inte lätt, kan jag bara sammanfatta det hela med...
I samband med resan tog jag mig igenom ännu en ljudbok, Anne Holts "Död i skugga" - ytterligare en bok som kretsar kring Inger Johanne Vik och (lite mer i marginalen den här gången) Yngvar Stubö. Samma dag som Breiviks våldsdåd lamslår Oslo, dör en pojke under lite märkliga omständigheter i hemmet. Sakta nystas en märklig historia upp, med fokus på våld mot barn. Enligt författaren själv hade hon funderat på ämnet länge. Slutet blev faktiskt riktigt överraskande, men den allra sista meningen gjorde mig faktiskt... arg, besviken, snopen, ja... Jag kan ju inte gå in på detaljer för då blir det spoilervarning, men så gööör man inte som författare. Eller - tydligen gör man det?!
Jag har faktiskt hunnit med en ljudbok till efter det, Tomas Arvidsson "Andras pengar". Det var min snart fd chef som kom och la den på mitt skrivbord. Riktigt underhållande, lite lagom spännande och återigen konstaterar jag att en bra uppläsare faktiskt kan lyfta historien!
Just nu är det mycket testande på jobbet, både nya programvaror och förberedelser inför tidtabellsskifte och prisändringar 15 december. Igår svängde jag dock ner på klubben och tränade alla hundar lite smått. Otto - kontaktfält på balansen, både upp och ner. Lazer - lydnad (!), fritt följ och läggande. Kompiz - slalom, hopp och däck. Hampus - lite "kravlös" lydnad. Även ikväll har det hunnits med lite träning för Lazers del, bakombyten och slalom (inte i kombination). sen hade vi möte om nästa års budget för tävlingsverksamheten...
I samband med resan tog jag mig igenom ännu en ljudbok, Anne Holts "Död i skugga" - ytterligare en bok som kretsar kring Inger Johanne Vik och (lite mer i marginalen den här gången) Yngvar Stubö. Samma dag som Breiviks våldsdåd lamslår Oslo, dör en pojke under lite märkliga omständigheter i hemmet. Sakta nystas en märklig historia upp, med fokus på våld mot barn. Enligt författaren själv hade hon funderat på ämnet länge. Slutet blev faktiskt riktigt överraskande, men den allra sista meningen gjorde mig faktiskt... arg, besviken, snopen, ja... Jag kan ju inte gå in på detaljer för då blir det spoilervarning, men så gööör man inte som författare. Eller - tydligen gör man det?!
Jag har faktiskt hunnit med en ljudbok till efter det, Tomas Arvidsson "Andras pengar". Det var min snart fd chef som kom och la den på mitt skrivbord. Riktigt underhållande, lite lagom spännande och återigen konstaterar jag att en bra uppläsare faktiskt kan lyfta historien!
Just nu är det mycket testande på jobbet, både nya programvaror och förberedelser inför tidtabellsskifte och prisändringar 15 december. Igår svängde jag dock ner på klubben och tränade alla hundar lite smått. Otto - kontaktfält på balansen, både upp och ner. Lazer - lydnad (!), fritt följ och läggande. Kompiz - slalom, hopp och däck. Hampus - lite "kravlös" lydnad. Även ikväll har det hunnits med lite träning för Lazers del, bakombyten och slalom (inte i kombination). sen hade vi möte om nästa års budget för tävlingsverksamheten...
onsdag, november 20, 2013
Att frångå sina principer, bryderierna goes bokblogg och "vad-vill-jag-med-mitt-liv-egentligen"
I lördags, eller egentligen för några veckor sedan när jag anmälde, frångick jag en av mina principer i agilitysammanhang. "Jag tävlar inte inomhus/i ridhus". Jag är ju av den bestämda uppfattningen att det absolut inte är dåligt att ha lite vintervila. Hundarna mår definitivt inte dåligt av att vila från tävling och även träning (vilket påpekades även av hundfysioterapeuten vi lyssnade på för ett par veckor sedan, som jag kanske redan nämnt). Sen har de senaste vintrarna kanske bestått av lite väl mycket vila pga envist kvarliggande snö som gjort det svårt att träna ens den minsta agility, lydnad eller spår. I år har jag köpt Icebug-kängor och hoppas att detta ska bli en garanti för en mild och "kort" vinter.
Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)
Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!
När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.
Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...
Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)
Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!
När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.
Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...
onsdag, november 13, 2013
Det var det där med att lugna ner sig...?
I helgen som gick hade vi årets sista tävlingar på klubben. På lördagen var det lydnad och där var jag tjänstgörande tävlingssekreterare. Inte så ansträngande med 22 ekipage totalt i alla klasser... Den delen var alltså undanstökad lagom till lunch. Efter lunch var det ut på fälten och förbereda appellspåren till söndagen som gällde. Tack till spårläggarna B och M som var med och släpade markeringspinnar, snitslar och körde mäthjul!
Söndagen ägnades alltså åt appelltävling. Vi hade räknat med att kunna ta 8 spår, vi hade 10 anmälda så det blev 2 reserver. Dessa kallades in under veckorna innan tävlingen och sen började det ramla in ytterligare återbud - så på tävlingsdagen hade vi 6 startande?! Med tanke på att vi för några år sedan tog in 15, om jag minns rätt, så känns det lite tunt. Å andra sidan hade vi 4 sökekipage och 4 rapportekipage också, så totalt var det 14 som kom till start. Efter spåren föll en ifrån. Söket genomfördes av alla. Det var bara en rapporthund som klarade specialen... Lite trist när det för en gångs skull var så många startande i rapport! Med budföring och lydnad så blev detta en heldag.
I måndags åkte jag på ett hastigt påkommet tävlingsmöte för "region 1" i Skånedistriktet. Hade lite onda aningar eftersom det inte fanns någon dagordning och det i kallelsen bara stod att "eftersom vi kom överens om ett höstmöte så kommer här kallelse"... Det är ju bra om man har en idé om VARFÖR vi ska ha möte. Visst är det givande med "erfarenhetsutbyte" men ärligt sagt hade jag kunnat ägna de 2 timmarna + 1½ timmes körtid åt andra saker. Nåja, sånt är livet ibland.
Igår hade vi kursavslutning för nybörjaragilitykursen, deltagarna har utvecklats finfint och jag hoppas verkligen att alla fortsätter träna innan det blir dags för fortsättningskurs i vår. Passade på att träna egna hundar lite när kursen var slut, Kompiz har nu provat däcket förutom det han redan testat sen innan (hopp, slalom och tunnlar). Lazer är just nu lite trög i starterna, frågan är om den där lilla ömheten i ljumsken som identifierades förra helgen kan ha med det att göra... Borde väl kolla upp det ordentligt egentligen. Otto har ett litet sår på ena frambenet (har antagligen rivit sig på något vid jakt) så honom vill jag inte belasta mer än nödvändigt, nötte lite kontaktfält ett par gånger bara.
Ikväll är det husses tur att åka på möte och jag ska passa på att promenera hundar och fixa lite med sånt som behöver/kan göras hemma.
Söndagen ägnades alltså åt appelltävling. Vi hade räknat med att kunna ta 8 spår, vi hade 10 anmälda så det blev 2 reserver. Dessa kallades in under veckorna innan tävlingen och sen började det ramla in ytterligare återbud - så på tävlingsdagen hade vi 6 startande?! Med tanke på att vi för några år sedan tog in 15, om jag minns rätt, så känns det lite tunt. Å andra sidan hade vi 4 sökekipage och 4 rapportekipage också, så totalt var det 14 som kom till start. Efter spåren föll en ifrån. Söket genomfördes av alla. Det var bara en rapporthund som klarade specialen... Lite trist när det för en gångs skull var så många startande i rapport! Med budföring och lydnad så blev detta en heldag.
I måndags åkte jag på ett hastigt påkommet tävlingsmöte för "region 1" i Skånedistriktet. Hade lite onda aningar eftersom det inte fanns någon dagordning och det i kallelsen bara stod att "eftersom vi kom överens om ett höstmöte så kommer här kallelse"... Det är ju bra om man har en idé om VARFÖR vi ska ha möte. Visst är det givande med "erfarenhetsutbyte" men ärligt sagt hade jag kunnat ägna de 2 timmarna + 1½ timmes körtid åt andra saker. Nåja, sånt är livet ibland.
Igår hade vi kursavslutning för nybörjaragilitykursen, deltagarna har utvecklats finfint och jag hoppas verkligen att alla fortsätter träna innan det blir dags för fortsättningskurs i vår. Passade på att träna egna hundar lite när kursen var slut, Kompiz har nu provat däcket förutom det han redan testat sen innan (hopp, slalom och tunnlar). Lazer är just nu lite trög i starterna, frågan är om den där lilla ömheten i ljumsken som identifierades förra helgen kan ha med det att göra... Borde väl kolla upp det ordentligt egentligen. Otto har ett litet sår på ena frambenet (har antagligen rivit sig på något vid jakt) så honom vill jag inte belasta mer än nödvändigt, nötte lite kontaktfält ett par gånger bara.
Ikväll är det husses tur att åka på möte och jag ska passa på att promenera hundar och fixa lite med sånt som behöver/kan göras hemma.
fredag, november 08, 2013
Lättnad
Efter - om jag räknat rätt - runt 6 veckor på sjukhus får min pappa förhoppningsvis åka hem idag (om inget oväntat inträffar). Av mammas beskrivningar att döma så har det inte varit livshotande, men en envis infektion och lite komplikationer därefter, har gjort att vården behållit honom och det är vi nog tacksamma för.
Det är såna här gånger som det är lite jobbigt att bo 55 mil bort. Lyckligtvis har jag ju en bror - och det är rätt intressant att få mer, och annan, information av honom än jag får av mamma...
Nu är i alla fall tågbiljetter bokade så jag åker upp inom en relativt snar framtid och tittar till föräldrarna. De blir ju inte yngre precis.
Det är såna här gånger som det är lite jobbigt att bo 55 mil bort. Lyckligtvis har jag ju en bror - och det är rätt intressant att få mer, och annan, information av honom än jag får av mamma...
Nu är i alla fall tågbiljetter bokade så jag åker upp inom en relativt snar framtid och tittar till föräldrarna. De blir ju inte yngre precis.
måndag, november 04, 2013
Hållbar hund...
Igår var det föreläsning på temat "Hundens hållbarhet" på klubben. Vi hade besök av en hundfysioterapeut som dels berättade om vad man ska/kan tänka på för att hunden ska hålla rent fysiskt, dels visade vad hon tittar på vid en undersökning (Lazer var demonstrationsobjekt och hade väl inga större skavanker, ömmade lite i höger ljumske, överrörlig i armbågarna - sån tur att jag aldrig stretchar! - och dåligt musklad på insidan av låren). Dessutom fick vi prova-på att låta hundarna jobba med pilatesbollar, vilket då ska vara bra för den lille svartes dåliga lårinsidor - så jag köpte mig en boll. Nu behöver jag bara en pump också...
Bland allt intressant som sades, var det en sak som jag fastnade lite extra för. Att man faktiskt ska låta hunden "vintervila". När tävlingssäsongen är slut, ta minst en månad då man INTE tränar agility, lydnad eller vad man nu tävlar i, och ägna den åt promenader och "ha roligt". Sen bygga grundkondition och styrka. Detta känner jag att det blir mindre och mindre av i dagens hundvärld, i synnerhet i takt med att det blir mer och mer vanligt med inomhusträningshallar! Man "måste" träna året om, liksom... De senaste vintrarna när det har varit snö och kallt har flera av mina träningskompisar varit jättefrustrerade, medan jag har känt att "hundarna mår inte dåligt av att vila".
En annan sak som jag också fastnade för var detta med - när kan man börja TRÄNA sin hund, när är den färdigväxt?! De flesta "normalstora" raser är faktiskt inte "vuxna" i kroppen förrän vid 1 års ålder. Också detta upplever jag som intressant, med tanke på den tendens jag framför allt tycker mig se i agility - hundarna ska helst vara kvalade till SM (typ) vid 2 års ålder. Och då får man ju inte börja tävla förrän vid 18 månader... Eller de som "måste" stå på startlinjen i appellen i bruks, när hunden är tävlingsmogen enligt reglerna dvs vid 12 månader. Jag har många gånger funderat på hur länge håller dessa hundar rent fysiskt? För ett antal år sedan var jag på SM, det var på den tiden då man fortfarande körde lydnad, bruks och agility tillsammans. Vi satt och tittade i programmet och konstaterade att majoriteten av de kvalade hundarna var, oavsett gren, 6-8 år gamla. Men det var då det.
Plötsligt känns det som att det inte gör så mycket att Lazer, vid snart 4 års ålder, "bara" har en pinne i hoppklass 1, inte ens är godkänd i appell och inte startad i lydnad. Vi har i alla fall roligt, och han är inte skadad rent fysiskt. :-)
Efter föreläsningen hade vi "Halloweenpromenad" med tipsrunda och efterföljande soppa, och därefter följande kaffe och kaka. Inte så stor uppslutning men tillräckligt många för att vi skulle ha trevligt.
Bland allt intressant som sades, var det en sak som jag fastnade lite extra för. Att man faktiskt ska låta hunden "vintervila". När tävlingssäsongen är slut, ta minst en månad då man INTE tränar agility, lydnad eller vad man nu tävlar i, och ägna den åt promenader och "ha roligt". Sen bygga grundkondition och styrka. Detta känner jag att det blir mindre och mindre av i dagens hundvärld, i synnerhet i takt med att det blir mer och mer vanligt med inomhusträningshallar! Man "måste" träna året om, liksom... De senaste vintrarna när det har varit snö och kallt har flera av mina träningskompisar varit jättefrustrerade, medan jag har känt att "hundarna mår inte dåligt av att vila".
En annan sak som jag också fastnade för var detta med - när kan man börja TRÄNA sin hund, när är den färdigväxt?! De flesta "normalstora" raser är faktiskt inte "vuxna" i kroppen förrän vid 1 års ålder. Också detta upplever jag som intressant, med tanke på den tendens jag framför allt tycker mig se i agility - hundarna ska helst vara kvalade till SM (typ) vid 2 års ålder. Och då får man ju inte börja tävla förrän vid 18 månader... Eller de som "måste" stå på startlinjen i appellen i bruks, när hunden är tävlingsmogen enligt reglerna dvs vid 12 månader. Jag har många gånger funderat på hur länge håller dessa hundar rent fysiskt? För ett antal år sedan var jag på SM, det var på den tiden då man fortfarande körde lydnad, bruks och agility tillsammans. Vi satt och tittade i programmet och konstaterade att majoriteten av de kvalade hundarna var, oavsett gren, 6-8 år gamla. Men det var då det.
Plötsligt känns det som att det inte gör så mycket att Lazer, vid snart 4 års ålder, "bara" har en pinne i hoppklass 1, inte ens är godkänd i appell och inte startad i lydnad. Vi har i alla fall roligt, och han är inte skadad rent fysiskt. :-)
Efter föreläsningen hade vi "Halloweenpromenad" med tipsrunda och efterföljande soppa, och därefter följande kaffe och kaka. Inte så stor uppslutning men tillräckligt många för att vi skulle ha trevligt.
söndag, oktober 13, 2013
En nästan religiös upplevelse?
Ja, dagarna rasslar iväg som vanligt.
Förra lördagen var vi ute i skogen och la lite spår, ett rakt spår i fin terräng med 5 föremål på en sträcka av kanske 200 meter. Pinne-pinne-leksak-pinne-leksak. Det fick ligga till sig i ungefär en timme och sen - som han spårade, och framför allt - markerade föremål! Samtliga plockades upp i munnen även om leveransen ända fram till mig kanske var lite "sisådär". Upplevelsen var nästan lite religiös, men man måste nog vara hundnörd för att förstå detta...
På söndagen var det medlemsmöte på klubben och efter det dags för "racet" - klubbens snabbaste hund. Husse lyckades schabbla bort målgången med Otto och Kompiz långa ben var tydligen inte så snabba som vi trodde, så familjens snabbaste hund blev; Lazer! (Hampus besparade vi springandet)
Sen drog vi iväg upp till Klåveröds strövområde och tog en skogspromenad i det fantastiskt fina höstvädret. Under promenaden överrumplades jag av "huvudvärken från helvetet" och vid hemkomst blev det nerdragen rullgardin och säng. Inte så kul avslutning på helgen.
Veckan som gått har varit lagom hektisk på jobbet då det pågår tester på två fronter. Jag dubbeljobbar ju numera med realtids-/skyltsystem och biljettsystem, naturligtvis händer det saker på båda hållen samtidigt. Jag har överlevt i alla fall.
Igår blev det spår igen och jag är ju inte jätteförvånad över att det inte gick precis lika bra som förra gången, förutsättningarna var betydligt sämre igår med bl.a. kraftig vind. Men utifrån det, så är jag ändå nöjd med den lille svarte.
Efter spåret så hade jag och L bestämt oss för att sätta oss på klubben och jobba med klubbens nya hemsida. Efter några timmars arbete så kom en av våra kurskamrater från sensommaren/förhösten och vi ägnade lite tid bland agilityhindren. Vältränad cocker på kvällen kan man säga!
Kvällen ägnade vi för övrigt åt att äta kräftor och räkor hos svärföräldrarna. Lite sent för kräftskiva men det är det där med att få ihop schemat. Svärmor jobbar vissa helger och hennes första förslag sammanföll med rallylydnads-SMet...
Idag har det mest varit "jobb på hemmaplan". Dammsugning, tvätt, diskmaskin och annat. Husse tog med Kompiz på förberedelser (jakttornsmeckande) inför älgjakten så jag och resten av gänget tog en promenad på hemmaplan.
Ja - vips så går dagarna...
Har hunnit igenom en ljudbok också, Mons Kallentofts Midvinterblod. Första boken om Malin Fors. Jag har ju läst den femte, där mysteriet Maria Murvall till slut får sin lösning, så det blev ju lite bakvänt...
Förra lördagen var vi ute i skogen och la lite spår, ett rakt spår i fin terräng med 5 föremål på en sträcka av kanske 200 meter. Pinne-pinne-leksak-pinne-leksak. Det fick ligga till sig i ungefär en timme och sen - som han spårade, och framför allt - markerade föremål! Samtliga plockades upp i munnen även om leveransen ända fram till mig kanske var lite "sisådär". Upplevelsen var nästan lite religiös, men man måste nog vara hundnörd för att förstå detta...
På söndagen var det medlemsmöte på klubben och efter det dags för "racet" - klubbens snabbaste hund. Husse lyckades schabbla bort målgången med Otto och Kompiz långa ben var tydligen inte så snabba som vi trodde, så familjens snabbaste hund blev; Lazer! (Hampus besparade vi springandet)
Sen drog vi iväg upp till Klåveröds strövområde och tog en skogspromenad i det fantastiskt fina höstvädret. Under promenaden överrumplades jag av "huvudvärken från helvetet" och vid hemkomst blev det nerdragen rullgardin och säng. Inte så kul avslutning på helgen.
Veckan som gått har varit lagom hektisk på jobbet då det pågår tester på två fronter. Jag dubbeljobbar ju numera med realtids-/skyltsystem och biljettsystem, naturligtvis händer det saker på båda hållen samtidigt. Jag har överlevt i alla fall.
Igår blev det spår igen och jag är ju inte jätteförvånad över att det inte gick precis lika bra som förra gången, förutsättningarna var betydligt sämre igår med bl.a. kraftig vind. Men utifrån det, så är jag ändå nöjd med den lille svarte.
Efter spåret så hade jag och L bestämt oss för att sätta oss på klubben och jobba med klubbens nya hemsida. Efter några timmars arbete så kom en av våra kurskamrater från sensommaren/förhösten och vi ägnade lite tid bland agilityhindren. Vältränad cocker på kvällen kan man säga!
Kvällen ägnade vi för övrigt åt att äta kräftor och räkor hos svärföräldrarna. Lite sent för kräftskiva men det är det där med att få ihop schemat. Svärmor jobbar vissa helger och hennes första förslag sammanföll med rallylydnads-SMet...
Idag har det mest varit "jobb på hemmaplan". Dammsugning, tvätt, diskmaskin och annat. Husse tog med Kompiz på förberedelser (jakttornsmeckande) inför älgjakten så jag och resten av gänget tog en promenad på hemmaplan.
Ja - vips så går dagarna...
Har hunnit igenom en ljudbok också, Mons Kallentofts Midvinterblod. Första boken om Malin Fors. Jag har ju läst den femte, där mysteriet Maria Murvall till slut får sin lösning, så det blev ju lite bakvänt...
onsdag, oktober 02, 2013
En lugn hemmakväll...
För första gången på "jag vet inte när" har jag en vardagkväll (måndag-torsdag) på hemmaplan. När man börjar betrakta vanliga husliga göromål som "avkoppling" har det kanske gått lite långt...?
Började med lite stök på tomten, så fick hundarna passa på att springa av sig också. De är bra på det viset, så länge jag är ute med dem och "gör nåt" så är de rätt så aktiva. Nästan lika bra som en promenad, tror jag!
Resten åt kvällen tänker jag ägna åt sånt som att
- hänga upp mina/våra egenodlade chilifrukter på tork
- sortera, vika och lägga undan ren tvätt
- hänga upp nytvättad tvätt
- klippa klor på samtliga hundar
och lite annat smått och gott... Vi får väl se när batterierna tar slut i duracell-kaninen. Kanske hinner jag även med något litet inomhuspyssel med de fyrbenta?
Och för andra gången på en vecka är min far inlagd på sjukhus. Mindre kul - i synnerhet när man är 55 mil därifrån. Det verkar dock inte vara livshotande den här gången heller. Får jag hoppas.
Började med lite stök på tomten, så fick hundarna passa på att springa av sig också. De är bra på det viset, så länge jag är ute med dem och "gör nåt" så är de rätt så aktiva. Nästan lika bra som en promenad, tror jag!
Resten åt kvällen tänker jag ägna åt sånt som att
- hänga upp mina/våra egenodlade chilifrukter på tork
- sortera, vika och lägga undan ren tvätt
- hänga upp nytvättad tvätt
- klippa klor på samtliga hundar
och lite annat smått och gott... Vi får väl se när batterierna tar slut i duracell-kaninen. Kanske hinner jag även med något litet inomhuspyssel med de fyrbenta?
Och för andra gången på en vecka är min far inlagd på sjukhus. Mindre kul - i synnerhet när man är 55 mil därifrån. Det verkar dock inte vara livshotande den här gången heller. Får jag hoppas.
söndag, september 29, 2013
Månaden från helvetet?
Den minnesgode vet att jag förra hösten beslutade mig för att dra ner på föreningsengagemanget. Har jag lyckats? Mja, skulle jag nog säga...
Den minnesgode vet att jag också med jämna mellanrum muttrat om att jag borde lägga mer tid på träning av egen/egna hundar. Har jag lyckats med det då? Mja, är nog svaret här med.
Sen vet jag faktiskt inte om jag har skrivit om att jag i början av varje år lovar mig själv att en helg varje månad ska vara "aktivitetsfri" dvs inga tidssatta aktiviteter som påverkar eller påverkas av andra, som tävlingar och liknande. Där har jag verkligen inte lyckats.
September har gått i ett huj och det kan bero på att:
- jag har varit tävlingssekreterare och -fotograf på klubbens söktävling den 1 september.
- jag har varit på info om tävlingsledarutbildning bruks och fått inloggning till teoripaketet online, som jag inte ens testat ännu...
- jag har hållit fortsättningskurs i agility på onsdagkvällarna tillsammans med bästa agilityträningskompisen L och det har varit en fantastisk grupp, hoppas verkligen att de fortsätter träna
- det har varit sista deltävlingen i klubbmästerskapet agility och den sket sig rejält kan man säga
- jag har varit i Stockholm och även i år promenerat Tjejmilen i rask takt eftersom jag inte riktigt blir av med den där "plantar fasciiten" (hälsporre, i folkmun), i år kombinerades detta med umgänge med min gamla vapendragare N från tiden i freestylekommittén inom SHU.
- jag har varit hos bästa Petra och tränat lydnad tillsammans med bästa lydnadskompisen M en kväll
- vi har haft SM i rallylydnad på klubben och även om jag avsa mig alla "tunga" uppdrag så gick jag till slut med på att stå i serveringen, vilket betydde att jag svingade pommes ur 3 fritöser i dagarna 2. Dessutom var ju sambon engagerad i SM-gruppen så när han var på klubben, var jag på klubben (jo, lite egen träning blev det allt!)
- jag försöker träna egna hundar på måndagar och torsdagar på klubben...
- direkt efter nyss nämnda SM startade jag och M (inte samma M som lydnaden ovan) en nybörjarkurs agility, vilket betydde att jag under 2 veckor har dubblerat kurshållandet - en på tisdagar och en på onsdagar...
- förra helgen tävlade jag lag på lördagen och tunnelcup på söndagen
- den här helgen var det säsongsavslutning för agilitytävlandet igår lördag (3xdisk, har en hel del "hemläxor" att träna på under vintern)
- idag har jag lånat ut mig själv till grannklubbens elitspår som tävlingssekreterare.
Samtidigt har det varit rätt intensivt på jobbet med mycket testande på fältet = ut och åka buss...
Trodde aldrig jag skulle börja se fram emot oktober, men det verkar bli en lite lugnare månad. Åtminstone som det ser ut just nu.
Den minnesgode vet att jag också med jämna mellanrum muttrat om att jag borde lägga mer tid på träning av egen/egna hundar. Har jag lyckats med det då? Mja, är nog svaret här med.
Sen vet jag faktiskt inte om jag har skrivit om att jag i början av varje år lovar mig själv att en helg varje månad ska vara "aktivitetsfri" dvs inga tidssatta aktiviteter som påverkar eller påverkas av andra, som tävlingar och liknande. Där har jag verkligen inte lyckats.
September har gått i ett huj och det kan bero på att:
- jag har varit tävlingssekreterare och -fotograf på klubbens söktävling den 1 september.
- jag har varit på info om tävlingsledarutbildning bruks och fått inloggning till teoripaketet online, som jag inte ens testat ännu...
- jag har hållit fortsättningskurs i agility på onsdagkvällarna tillsammans med bästa agilityträningskompisen L och det har varit en fantastisk grupp, hoppas verkligen att de fortsätter träna
- det har varit sista deltävlingen i klubbmästerskapet agility och den sket sig rejält kan man säga
- jag har varit i Stockholm och även i år promenerat Tjejmilen i rask takt eftersom jag inte riktigt blir av med den där "plantar fasciiten" (hälsporre, i folkmun), i år kombinerades detta med umgänge med min gamla vapendragare N från tiden i freestylekommittén inom SHU.
- jag har varit hos bästa Petra och tränat lydnad tillsammans med bästa lydnadskompisen M en kväll
- vi har haft SM i rallylydnad på klubben och även om jag avsa mig alla "tunga" uppdrag så gick jag till slut med på att stå i serveringen, vilket betydde att jag svingade pommes ur 3 fritöser i dagarna 2. Dessutom var ju sambon engagerad i SM-gruppen så när han var på klubben, var jag på klubben (jo, lite egen träning blev det allt!)
- jag försöker träna egna hundar på måndagar och torsdagar på klubben...
- direkt efter nyss nämnda SM startade jag och M (inte samma M som lydnaden ovan) en nybörjarkurs agility, vilket betydde att jag under 2 veckor har dubblerat kurshållandet - en på tisdagar och en på onsdagar...
- förra helgen tävlade jag lag på lördagen och tunnelcup på söndagen
- den här helgen var det säsongsavslutning för agilitytävlandet igår lördag (3xdisk, har en hel del "hemläxor" att träna på under vintern)
- idag har jag lånat ut mig själv till grannklubbens elitspår som tävlingssekreterare.
Samtidigt har det varit rätt intensivt på jobbet med mycket testande på fältet = ut och åka buss...
Trodde aldrig jag skulle börja se fram emot oktober, men det verkar bli en lite lugnare månad. Åtminstone som det ser ut just nu.
lördag, augusti 31, 2013
Hej vad det går
Hoppla, så gick det plötsligt 2 veckor igen?!
Förra helgen "offrade" jag en tävlingsdag till förmån för umgänge med föräldrar och bror med familj. Körde upp till Stockholm redan på torsdagen (ett par semesterdagar fick det bli, alltså), ägnade fredagen åt mer rensande (den minnesgode kommer ihåg att detta pågått ett tag, med ett krafttag i april) inklusive ett par turer till tippen (jag och mamma hann även med ett besök i Täby Centrum där en av mina favoritkedjor, Lush, har öppnat ny butik). Tyvärr är inte pappa så involverad i verksamheten och ju mer "uppenbart skräp" vi gör av med, desto närmare kommer vi ju de svåra besluten. Det går ju inte att fylla den nya lägenheten med hur mycket prylar som helst - vissa saker måste helt enkelt kastas... Mamma har som jag nog nämnde sist, kommit över den tröskeln, men det är svårare med pappa som verkligen lider av syndromet "men det kan väl vara bra att ha". Sen ska vi ju inte tala om alla foton efter mina far- och morföräldrar. I synnerhet farfar fotograferade mycket när de var ute och reste. Diabilder...
Alltså blev det inget tävlande på lördagen, då det faktiskt var en dubblerad klass 1-tävling i Jönköping. 20 mil/ca 2 timmar hemifrån, där nånstans går min gräns för hur långt jag åker för hundtävlingar (och så har det alltid varit). Bästa träningskompisen L åkte dit, och eftersom jag tuffade söderöver på lördagen så stannade jag till och besåg sista loppet för dagen. Det innebar i sin tur att det INTE blev något besök på bruks-SM i Mantorp, som pågick samtidigt. Ett kort besök i butiken Ditt kaffe & thé vid Hornstull, som drivs av en fd arbetskamrat, hann jag med på vägen också. Gillar man kaffe, te, lakrits och/eller choklad så är ett besök att rekommendera.
På söndagen var vi till Bosjökloster på traditionsenlig jaktmässa. Det är nog ett par år sen jag var med sist, det har nog krockat med tävlingar kom vi fram till... Mycket att titta på och trötta fötter.
I veckan har det varit nästintill helt hysteriskt. Ketchupeffekt på jobbet (nu drar ALLT igång med full kraft) och på kvällarna fullt program: måndag "test" på klubben (för de medlemmar som vill gå "tävlingsinriktade" kurser inkl agility), tisdag kick-off med jobbet inkl kvällsaktivitet (boule, trevligt), onsdag kurs, torsdag månadstävling på klubben (vilket inte jag var inblandad i men däremot behövde jag förbereda för söktävling imorgon söndag och träna egna hundar...). Igår stack vi och handlade direkt när jag kom hem (välbehövlig "bunkring") och sen blev det middag och hundpromenad efter det.
Idag var det tävlingsdags igen. När klockan ringer före "normal" uppstigningstid så här års så är det - mörkt. :( Ovälkommen påminnelse om att vi nu går mot vinter. Älmhult styrde vi kosan mot och det var relativt små klasser, 30-35 starter i varje klass.
Som vanligt krockade agility 1 large med hopp 1 medium. Värst den här gången var att banvandringarna pågick precis samtidigt, och med så små startfält kördes bara en banvandring i vardera klass. Alltså fick jag se till att gå 3 varv på ena banan och sen skutta över till den andra... Lyckades få flytta Otto till första start (eftersom nr 1 inte var på plats) och sen fick jag starta Lazer sist, så det gick att få ihop det. Att komma ihåg 2 banor är inte det svåra, det svåra är att ladda om, har jag märkt. Otto flippade iväg redan i starten, att det ska vara så svårt med 2 hopp rakt fram och sedan sväng?! Detta tränade vi ändå på häromveckan just för att jag noterat att han gärna drar iväg framåt i de lägena (efter tävlingen i Ystad). Den här gången stod det inte nån domare där att hälsa på, men sandsäckarna som skulle hålla vippen på plats var väldigt spännande. Disk. Samlade ihop mig och lyckades köra klart och verkligen passa på att gasa - trycka på i slalom så jag var nästan före honom ur det, och - stoppa och ta om efter hopp från nerfarten på balansen. Nu får det vara NOG med det på tävling!!
Lazer gick hyfsat men så blev det lite fel och jag vet inte hur han lyckas märka det för jag tycker inte jag blir irriterad, men han la sig platt. Jag försökte locka och pocka men icke. Då lyfte jag helt sonika upp honom och satte ner honom framför en tunnel, skickade in - och sen sprang vi i mål med hedern i behåll, nästan i alla fall. Diskade var vi ju och han missade sista pinnen i slalom, men sånt var det inte läge att "bråka" om just då.
I hopp 2 så gick det riktigt fint ända till Otto kom ur platta tunneln och totalt hade stängt öronen, därifrån var det en ca 90 grader sväng till höger (där stod jag och gapade). Rakt fram var det en vanlig tunnel (som alltså INTE var rätt hinder). Den drog han in i. När han kom ut, var han både blind och döv och drog upp i publiken och började klättra i en trappa... Eh, hallå?! Ibland skulle jag vilja titta in i den där wachtelhjärnan!
Funderar lite på om jag skulle ställt Lazer åt sidan någon eller några tävlingar så att jag får tid att fokusera fullt på Ottos agilitylopp. Nästan alltid så krockar de klasserna när det är tävlingar som körs på 2 banor. Får fundera på detta lite.
Imorgon är det som sagt söktävling och där är jag tjänstgörande tävlingssekreterare.
Jag har läst en del böcker också, inklusive lyssnat på ljudbok, men det tar vi en annan dag.
Förra helgen "offrade" jag en tävlingsdag till förmån för umgänge med föräldrar och bror med familj. Körde upp till Stockholm redan på torsdagen (ett par semesterdagar fick det bli, alltså), ägnade fredagen åt mer rensande (den minnesgode kommer ihåg att detta pågått ett tag, med ett krafttag i april) inklusive ett par turer till tippen (jag och mamma hann även med ett besök i Täby Centrum där en av mina favoritkedjor, Lush, har öppnat ny butik). Tyvärr är inte pappa så involverad i verksamheten och ju mer "uppenbart skräp" vi gör av med, desto närmare kommer vi ju de svåra besluten. Det går ju inte att fylla den nya lägenheten med hur mycket prylar som helst - vissa saker måste helt enkelt kastas... Mamma har som jag nog nämnde sist, kommit över den tröskeln, men det är svårare med pappa som verkligen lider av syndromet "men det kan väl vara bra att ha". Sen ska vi ju inte tala om alla foton efter mina far- och morföräldrar. I synnerhet farfar fotograferade mycket när de var ute och reste. Diabilder...
Alltså blev det inget tävlande på lördagen, då det faktiskt var en dubblerad klass 1-tävling i Jönköping. 20 mil/ca 2 timmar hemifrån, där nånstans går min gräns för hur långt jag åker för hundtävlingar (och så har det alltid varit). Bästa träningskompisen L åkte dit, och eftersom jag tuffade söderöver på lördagen så stannade jag till och besåg sista loppet för dagen. Det innebar i sin tur att det INTE blev något besök på bruks-SM i Mantorp, som pågick samtidigt. Ett kort besök i butiken Ditt kaffe & thé vid Hornstull, som drivs av en fd arbetskamrat, hann jag med på vägen också. Gillar man kaffe, te, lakrits och/eller choklad så är ett besök att rekommendera.
På söndagen var vi till Bosjökloster på traditionsenlig jaktmässa. Det är nog ett par år sen jag var med sist, det har nog krockat med tävlingar kom vi fram till... Mycket att titta på och trötta fötter.
I veckan har det varit nästintill helt hysteriskt. Ketchupeffekt på jobbet (nu drar ALLT igång med full kraft) och på kvällarna fullt program: måndag "test" på klubben (för de medlemmar som vill gå "tävlingsinriktade" kurser inkl agility), tisdag kick-off med jobbet inkl kvällsaktivitet (boule, trevligt), onsdag kurs, torsdag månadstävling på klubben (vilket inte jag var inblandad i men däremot behövde jag förbereda för söktävling imorgon söndag och träna egna hundar...). Igår stack vi och handlade direkt när jag kom hem (välbehövlig "bunkring") och sen blev det middag och hundpromenad efter det.
Idag var det tävlingsdags igen. När klockan ringer före "normal" uppstigningstid så här års så är det - mörkt. :( Ovälkommen påminnelse om att vi nu går mot vinter. Älmhult styrde vi kosan mot och det var relativt små klasser, 30-35 starter i varje klass.
Som vanligt krockade agility 1 large med hopp 1 medium. Värst den här gången var att banvandringarna pågick precis samtidigt, och med så små startfält kördes bara en banvandring i vardera klass. Alltså fick jag se till att gå 3 varv på ena banan och sen skutta över till den andra... Lyckades få flytta Otto till första start (eftersom nr 1 inte var på plats) och sen fick jag starta Lazer sist, så det gick att få ihop det. Att komma ihåg 2 banor är inte det svåra, det svåra är att ladda om, har jag märkt. Otto flippade iväg redan i starten, att det ska vara så svårt med 2 hopp rakt fram och sedan sväng?! Detta tränade vi ändå på häromveckan just för att jag noterat att han gärna drar iväg framåt i de lägena (efter tävlingen i Ystad). Den här gången stod det inte nån domare där att hälsa på, men sandsäckarna som skulle hålla vippen på plats var väldigt spännande. Disk. Samlade ihop mig och lyckades köra klart och verkligen passa på att gasa - trycka på i slalom så jag var nästan före honom ur det, och - stoppa och ta om efter hopp från nerfarten på balansen. Nu får det vara NOG med det på tävling!!
Lazer gick hyfsat men så blev det lite fel och jag vet inte hur han lyckas märka det för jag tycker inte jag blir irriterad, men han la sig platt. Jag försökte locka och pocka men icke. Då lyfte jag helt sonika upp honom och satte ner honom framför en tunnel, skickade in - och sen sprang vi i mål med hedern i behåll, nästan i alla fall. Diskade var vi ju och han missade sista pinnen i slalom, men sånt var det inte läge att "bråka" om just då.
I hopp 2 så gick det riktigt fint ända till Otto kom ur platta tunneln och totalt hade stängt öronen, därifrån var det en ca 90 grader sväng till höger (där stod jag och gapade). Rakt fram var det en vanlig tunnel (som alltså INTE var rätt hinder). Den drog han in i. När han kom ut, var han både blind och döv och drog upp i publiken och började klättra i en trappa... Eh, hallå?! Ibland skulle jag vilja titta in i den där wachtelhjärnan!
Funderar lite på om jag skulle ställt Lazer åt sidan någon eller några tävlingar så att jag får tid att fokusera fullt på Ottos agilitylopp. Nästan alltid så krockar de klasserna när det är tävlingar som körs på 2 banor. Får fundera på detta lite.
Imorgon är det som sagt söktävling och där är jag tjänstgörande tävlingssekreterare.
Jag har läst en del böcker också, inklusive lyssnat på ljudbok, men det tar vi en annan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
