Tävlingsdj-ulen....

Igår var det deltävling 1 i klubbmästerskapet i agility. Vi har 4 deltävlingar under året och det räknas poäng baserat på placering i klassen och det är trots allt en smula prestige i såna här arrangemang. Eller? ;-)

Otto började glatt med att rusa och hälsa på domaren (vi har varit dåliga på att träna med "folk" bland hindren en tid och det straffar sig uppenbart). Sen hoppade han ÖVER en tunnel så där borde vi väl blivit diskade. Domare N hade i så fall de snälla glasögonen på sig för jag hörde ingen disk-vissling och körde på... och fick ett jättehopp ner från balansen. F-n, jag som har nött med kontaktfält under vintern. Inte tillräckligt uppenbart. Genomgick en kort inre kris. Ta om kontaktfältet och definitivt bli diskad. Eller köra på och förhoppningsvis komma i mål och få åtråvärda poäng i KM-kampen. Tävlingsdj-ulen slog till och jag körde på. Funderar dock skarpt på att på den inofficiella på söndag bara köra hoppklass. Annars måste jag tänka till rejält. Jag tror i o f s att jag missade att säga "ner" vilket är den normala "ordergivningen" för att gå hela vägen ner på kontaktfältet, så det kan ha bidragit. Jaja. Är det konstigt att jag har ångest för kontaktfältshindren när det gäller Lazer? Nej!!

I andra loppet blev det en disk, över fel hinder. Men, som vi har konstaterat flera ggr under vintern, han börjar gå bra nu under allt längre sekvenser. Det gäller bara att få de där sekvenserna att hänga ihop till ett helt lopp. Då j-ar!!

Lite för långt....?

Igår laddade jag med löparutstyrsel och hängde med till klubben när B skulle hålla kurs tillsammans med L. Hade spanat lite på kartorna för närområdet och trodde jag fått ihop en hyfsad runda. Av olika skäl blev den dock modifierad under resans gång så att säga och de tänkta 5 km blev till slut dryga 6,5... En viss skillnad i synnerhet som mina pass den senaste tiden som mest har legat på 3-4 km. Lyckades missa stretchingen också så imorgon lär jag väl knappt kunna röra mig. Nån hundträning att tala om blev det inte efter denna pärs...

Idag var det träningsdags för hundarna istället. Otto fick köra den bana (hopp2) som kamraterna byggde medan jag lekte "lilla it-teknikern"... Det gick - så där. Det var 3 bökiga sekvenser och i synnerhet i en av dem var det JAG som klantade till det, tänkte helt bakvänt och fick till en totalt livsfarlig lösning i en 180-graders sväng. Slalomingång 90 grader är ingen lek heller... Lazer fick springa lite raksträcke-kombinationer när övriga hade tränat klart; hopp-hopp-långhopp. Slalom-tunnel. Tunnel-tunnel-däck. Hopp-hopp-böjd tunnel-hopp-platt. Tjoho vad det går!!

Hämtade (och betalade) nya löparskor idag också. Så nu ska jag "bara" få in träningen i planeringen också...

Tappade bollar...

Jag börjar bli lite orolig för mig själv. Antagligen har jag tagit på mig för mycket - som vanligt - och det börjar nu ta ut sin rätt. De senaste 2 månaderna har jag nu varit på väg att "tappa några av alla bollar jag har i luften" vid 2 tillfällen, vilket inte alls känns bra.

Det började med agilityinstruktörsutbildningen för ca 1 månad sen. På torsdagen när den skulle vara kommande helg, säger en av klubbkamraterna att "jag försökte få tag på den där boken genom biblioteket, men det gick ju inte". F-n, f-n, f-n, säger jag, som i det ögonblicket inser att jag har glömt beställa böckerna. Då hade jag ändå i god tid varit i kontakt med läraren för utbildningen och frågat om jag skulle beställa böckerna och skicka till deltagarna i förväg. "Nej, det räcker att de får dem vid kursstart" var hennes svar. Och där någonstans tänkte jag "då gör jag det sen" och sen, det blev aldrig av... Vad gör man när det är 36 timmar kvar till kursstart och det är speciallitteratur vi pratar om, som alltså INTE går att köpa i närmaste bokhandel? (Och oavsett det hade de knappast haft 14 ex hemma). Jo man SMSar desperat till läraren som bor uppåt landet - "vad gör vi nu"? Hon tar kontakt med författaren till boken, som bor utmed den planerade resrutten söderut. Eftersom boken är utgiven på eget förlag, visar det sig att jodå, det finns tillräckligt många i lager hos vederbörande. Som ändå har ett ärende "till stan" på fredagen och lämpar av en kasse med 14 böcker på Statoil, där vår suveräna lärare fiskar upp den på vägen söderut samma dag. Tur som en tokig, konstaterade jag att jag hade...!!

Nu har det hänt igen. I torsdags fick jag plötsligt en känsla av att "är det inte nu i dagarna som bidragsansökan till landstinget ska in" (jag är ju kassör i HU-distriktet och därmed ansvarig för att sådana handlingar kommer in i tid). Kollade på nätet och jo minsann, det var det ju. Nu på måndag närmare bestämt. Lätt panik utbröt, för med denna ansökan ska bl.a. kopia på årsmötesprotokollet skickas med. Turligt nog bor distriktssekreteraren inte allt för långt från mitt jobb, så hon fick göra en utryckning med sagda protokoll. Lite uppgifter jag behövde från centralt håll fick jag tag i efter ett telefonsamtal till centrala kansliet. Och revisorn, som ska skriva på en särskild "revisorsrapport" fick jag också fatt i och ska sammanstråla med imorgon. Kvällen igår gick åt till att räkna medlemmar och aktivitetsdagar... Tack gode gud för excel och möjligheterna att filtrera efter ålder, kön, postnummer osv...! Det underlättar, kan jag säga.

Slutsatsen av detta är helt klart att jag måste ta mig i akt. Glömska är ett varningstecken när det gäller den berömda "väggen". Det verkar dumt att springa in i den pga fritidsaktiviteter. Sen kan i o f s jag, som gillar att planera saker, konstatera att jag nog skulle kunna undvikit de här situationerna genom att planera in dem i tid. Böckerna kunde jag ju ha beställt direkt när jag höll på med det från början. Bidragsansökan hade det faktiskt kommit en påminnelse om per mail från landstinget för ungefär en månad sen... (Men då var jag mitt uppe i planeringen av agilityinstruktörsutbildning och spårtävling, så den missade jag helt klart.)

Planera och strukturera är helt klart en nödvändighet just nu om jag inte ska bli helt knäpp...

Surt...

Glömde ju skriva att jag tog mig samman igår och travade in på Löplabbet i Lund, där jag befann mig å tjänstens vägnar. Eftersom jag köpte mina befintliga joggingskor på LL för 2 år sen (dock annan butik) så verkade det enklast att ta med skorna och säga "jag vill ha nya likadana". Sagt och gjort. Och enligt lagen om, ja ni vet vad, så fanns de naturligtvis inte i lager i min storlek. Suck... De lovade att beställa hem dem och i bästa fall finns de i butiken imorgon fredag. Nu funkar ju visserligen de befintliga skorna men när man har bestämt sig för något nytt så är det surt att behöva vänta. :-(

Igår kväll blev det förresten någon form av överslagshandling hos mig. Hade en lååång lista på saker jag skulle göra, föreningstekniska så väl som "egen-administrativa"... Vad gjorde jag, eftersom det var vackert väder? Jo, gick ut i trädgården och rensade ogräs... Nu är alla rabatterna någorlunda städade i alla fall. Sen blev det attack på administrativa åtgärder... återstår dock några saker fortfarande.

700 sidor på 3 dagar

Med mig under påskledigheten hade jag senaste Elizabeth George, "Denna dödens kropp". Det har nu gått 5 månader sedan Thomas Lynleys hustru sköts till döds av en ung pojke och Lynley låter sig övertalas att återgå i tjänst av den nya tillförordnade intendenten Isabelle Ardery. Ardery är inte särskilt populär i teamet som hon försöker styra med järnhand (det här med ledarskapsfrågor är ju intressant och jag undrar hur det EGENTLIGEN ser ut inom det brittiska polisväsendet...). Det visar sig att Ardery har sina egna problem att handskas med och det kanske är en anledning till hennes sätt... Lynley kämpar på och, som det står i baksidestexten på boken, finner sig motvilligt dragen till den nya intendenten. Barbara Havers går som vanligt sina egna vägar, och får en egen personlig överraskning i slutet - kanske inte av den helt positiva sorten.

Mordfallet är blodigt och komplicerat. Ganska tidigt anar man - i synnerhet med tanke på de invävda sekvenserna som beskriver ett verkligt fall - att allt inte är som det verkar på ytan. Även fast vi som läsare har mer information än de utredande poliserna, famlar man länge i mörker - vem är mördare, och varför? Känslan av att något inte står rätt till på många håll, biter sig fast...

George trollbinder mig - som vanligt... Böckerna kräver att sida efter sida vänds och trots det omfattande sidantalet så blir det aldrig långdraget. Här har det dessutom gjorts en koppling till ett verkligt fall som gör att man på slutet inte kan låta bli att fundera.... hur ser verkligheten ut egentligen? Att huvudpersonernas privata relationer och problem på ett naturligt sätt vävs in i handlingen, har man som jag läst alla böckerna så har man ju vid det här laget en ganska bra koll på hur saker har utvecklats under åren, gör det hela ännu mer fascinerande. Vid det här laget förutsätter nog också författaren att läsaren har hängt med tidigare, för det finns en del kopplingar mellan personerna som inte längre förklaras. Eller möjligen medvetet utelämnas, eftersom det kommer in en ny "spelare i matchen" i form av Ardery. Den som eventuellt inte läst tidigare böcker, får förmodligen precis som hon en känsla av att "det är något jag missar här" i relationerna mellan några av huvudpersonerna.

Det är inte utan att jag väntar med spänning på nästa bok, som väl antagligen lär dröja minst ett år innan den dyker upp på svenska. Inte minst för att få se hur de privata relationerna utvecklar sig för huvudpersonerna. Hur ska det gå för Havers och hennes lilla granne Haddiyah? Och Lynley, kravlar han sig ur sin sorg nu...?

En högtidsstund för deckarfantaster, inget snack om saken!

4 lediga dagar - försvann i ett nafs?

Påsken har tillbringats i husvagnen och det betyder - semester! Dagarna har visserligen gått väldigt fort men jag vet att det varit ännu värre om vi hade varit hemma, då hade vi förmodligen farit runt som illrar och fixat och donat med än det ena och än det andra. En väldigt välbehövlig paus alltså. Vi åkte inte så långt, en bit uppåt Småland bara, men det räckte utmärkt. Och våren har anfallit med full kraft, det var nästan så att man såg hur björkarna slog ut timme för timme.

Mindre kul var att det var väldigt ormrikt där vi befann oss. Husse gillar att fiska - jag är mindre road (förmodligen sviter från barndomens abborrmete då min bror alltid fick napp och jag inte fick någonting, även om vi stod på samma sida av bryggan...), alltså gick jag enskilda promenader med hundarna medan husse fiskade. Vid ett tillfälle så gick jag samma runda med 2 av 3 hundar, och del av den med den 3e (Lazer, att ägna sig åt "gå fint i koppel" tar både tid o energi så då behöver man faktiskt inte gå lika långt i kilometer). Under den timme som gick från att jag passerade en punkt tills jag kom där nästa gång, hann en huggorm (det finns väl inte randiga snokar??) ringla ut på stigen och lägga sig där och sola. Som tur var hann jag reagera INNAN Otto hann fram. Ormen såg inte alls ut att uppskatta störningen, den såg riktigt ilsken ut och därav också min känsla att det här inte var nån snok - jag kollade ärligt talat inte efter några gula fläckar på huvudet som jag ju vet att snokar har, det kändes bättre att bogsera iväg en vilt skällande Otto och gå tillbaka samma väg vi kommit. Japp, den knasiga wachteln har nu haft ståndskall på orm. Det ligger still men rör sig lite, alltså ska det skällas på. Wachtel-logik?!

Förutom hundpromenader så har jag förlorat mig i en bok. 700 sidor senaste Elizabeth George landade i brevlådan i veckan (eller nåja, på den närliggande Ica-butiken, paketet var för stort för vår brevlåda), perfekt påskläsning och den räckte i 3 dagar...! En liten recension ska jag knåpa ihop också tänkte jag men det blir senare.

Igår efter hemkomst höll B kurs med L som vanligt på måndag kvällar och jag passade på att träna när de hade fikapaus. Lazer har nu sprungit 1-2-3-4 hinder "rakt fram", vi gjorde däcket (5 lyckade försök av 6), slalom, platta tunneln och långhoppet, passade även på att testa en liten oxer som stod kvar sedan torsdagens träning. Det fascinerar mig lite att det i hundvärlden anses att oxer är ett SVÅRT hinder när det i hästvärlden är precis tvärtom - där betraktas rättuppstående hinder som svårare än oxrar?! Åtminstone var det så när jag höll på med häst för... hrm, många år sen. Min personliga uppfattning är att det nog är så att oxern är något man i hundvärlden slarvar bort inlärningen av väldigt ofta och sen dyker den - hoppsan - upp på en tävling och hunden har ingen aning om att ett hinder kan vara både högt och långt! Otto fattar det i alla fall inte, konstaterade vi i torsdags... Passade på att köra honom också och det gick "så där" - vissa sekvenser bra, vissa mindre bra. Lazer fick också köra lite fritt följ (marschanträden, korta raksträckor - 4-5 steg är vi uppe i nu - och vändningar) samt platsliggning med hakan i backen.

Nu är det jobb som gäller resten av veckan...

Att… gilla läget?

Idag har jag anmält mig (och Otto) till en agilitytävling. Jaha, tänker ni nu, vad är det med det då? Jo, tävlingen ifråga ligger samma dag som Göteborgsvarvet, som jag hade tänkt springa och varit anmäld till sen anmälan öppnades, förra sommaren…. Men – som mina joggingpass har utvecklats, eller snarare INTE utvecklats, de senaste veckorna, så har jag insett att jag kommer inte komma upp i den träningsmängd som man nog BÖR ha i benen innan man ger sig på en halvmara. Jag var ju och tittade på när H sprang för några år sen och ja, det stod folk på startlinjen som nog var sämre tränade än jag är idag, men… jag vet hur jag fungerar och att tro att jag ska “ta det lugnt”… nä, det lär inte gå. Anmälningsavgiften är ju betald sedan länge men herregud, det går ju till någon idrottsförening (åtminstone delvis) så det bjuder jag på. Nu blir det sikte på Tjejmilen efter sommaren igen, som vanligt…

I lördags hade jag (och C och M) spårkurs, första praktik-tillfället. 3½ timme i skogen går fort, upptäckte vi!! Alla ekipage fick 2 spår var och det kändes som ett bra koncept, det som inte gick så bra vid första försöket fick vi då möjlighet att styra upp i andra omgången och förhoppningsvis gick deltagarna hem lite stärkta och med träningstips i bagaget. Nu är det 3 veckor till nästa tillfälle så de har tid på sig att träna själva! Hela påsken till exempel!

Igår, söndag, var det elitspår på klubben. För första gången på flera år skulle jag vara med som spårläggare. Sist jag var det, så var mitt spår reservspår (som lades ut ändå). Jag vet faktiskt inte när jag var spårläggare på ett ordinarie spår sist, det måste ju varit någon gång innan jag flyttade till Skåne… I givakt i skogen vid 7-tiden och 1500 meter i rätt jobbig terräng, man blir trött kan jag säga! Tyvärr klarade inte den tävlande spåret och det är alltid lite trist när sånt händer.

Inspirerad av helgens spårtema så la jag ett spår åt Lazer på gärdet hemma på eftermiddagen igår. Eftersom det var ett tag sen sist så siktade jag in mig på att lägga spåret i medvind och det betydde att slutet dvs fleece-kamptrasa, hamnade rätt nära cykelvägen. Liiite chansartat med tanke på hur många som rastar hundar på nämnda cykelväg men men… En halvtimme fick det ligga och han är som en dammsugare, den lille svarte! Lite slår han ju över spåret men det är nog läge på lite längre liggtider (och fler föremål?) så får vi se hur det utvecklas.

Efter det så var det grillpremiär för i år. Bs föräldrar kom över och grillandet skedde ute, men åt gjorde vi i uterummet. Det är härligt med utekänsla men med inomhusklimat…

Ikväll har vi varit på klubben, B höll kurs med L. Jag rensade mitt “postfack”, tömde några pärmar på kansliet på agilitypapper (resultat från inofficiell tävling för 3 år sen behöver vi knappast ha kvar) och när kursen hade fikapaus passade jag på att träna med Lazer och Otto. Lazer fick göra slalom (8 pinnar var vad kursen använde så det fick det bli), däck och 2-3 hopphinder på raksträcka. Otto körde jag dubbelbox i den övning som L ställt upp för kursen + balansbomsnedgång med nosduttstarget… Otto var lite överladdad, det märks direkt när han inte tränat på några dagar. Hej och ivej, liksom…

En rätt vanlig fredag?

På jobbet har jag jobbat... i ett ganska lagomt tempo för en fredag. Inga katastrofer av något slag utbröt (de fanns i en annan enhet dock) och jag tröskade undan ungefär det jag tänkt mig. Dessvärre kom jag på att jag tappat bort en grej som jag borde gjort, men när jag kom på det var det för sent att göra något åt idag så det får vänta till måndag. Kvällen har sedan ägnats åt lite pyssel hemma, promenad med hundarna, en stund i tv-soffan och ett par timmars (förenings-)arbete vid datorn. Skönt att kunna bocka av några punkter på "att göra-listan". Det finns fler kvar men man kan ju inte vara hur överambitiös som helst en fredagkväll! Imorgon ska jag och C och M dra igång spårkurs på allvar. I måndags hade vi en liten introduktionskväll med lite teori men då fattades några av deltagarna som hade andra engagemang (allt från jobb till hålla egen kurs). Imorgon ska vi ut i skogen och se vad hundarna (och förarna) kan. Alla hundar kan ju spåra, det handlar ju egentligen mer om att vi tvåbenta ska fatta vad det är som händer i andra änden på snöret. Vi kör den här kursen på lite annat sätt än de "vanliga" kurserna på klubben - färre men längre tillfällen och utspritt under 1½ månad ungefär. Goda möjligheter för ambitiösa deltagare att träna mellan gångerna alltså! Vi får väl se hur det blir.

När ska man vara startklar?

Häromdagen fick jag veta att en av tikarna i Stawaskogens M-kull (som alltså är något yngre än Lazer) varit ute och debuterat i appellklass och blivit uppflyttad. Återigen väcks funderingarna i min hjärna - när "ska" man vara startklar?? För många är det en självklarhet att hunden ska stå startklar på planen när den är 12 månader (i bruks) eller 18 månader (i agility). För mig är det inget självändamål... Visst, man kan också säga att det är brister i mitt träningssätt osv som gör att mina hundar inte är klara så tidigt. Eller att jag inte tar mig tillräckligt med tid för att träna mina egna hundar. Men... en hund lever ändå förhoppningsvis i 10-12 år, och de flesta kan i alla fall tävla (under förutsättning att de är friska osv) till de är 8-9 år utan större problem (lite beroende på gren förståss). Sen kan man också fundera över vad det är som gör att flera av mina kursdeltagare och träningskamrater kommit betydligt längre på tävlingsplanerna än vad jag själv gjort. Kanske är jag bättre som "coach" till andra än som förare av egen hund...? Hundvänner - ni som läser här - vad tycker ni? "Måste" man starta när man får enligt regelboken?

Bloggen återuppstår så sakteliga…

De senaste veckorna har varit NÅGOT hektiska som sagt… Det har varit en instruktörsutbildning som jag administrerat och servat med mat o fika (catering-mat men hämtning o lämning och servering ska ju ändå fixas), två spårtävlingar som blev en som skulle rattas runt, jobb som ska jobbas, hundar som ska tränas, tvätt som ska tvättas… Ja, ni vet…

Här kommer lite bilder som jag har tagit den senaste tiden i alla fall. Så får vi se om jag får fart på skrivandet igen nu snart. Hampus har ju fyllt 11 år. På bilderna nedan är han 11 år och 5 dagar.

Tillfälligt avbrott

Pga akut tidsbrist lägger jag bloggandet åt sidan ett tag... Men jag kommer nog tillbaka snart, i en dator nära dig. Under tiden vore det kul med några kommentarer så att jag vet vilka som eventuellt saknar mig... :-)

Övertro på teknikens under?

Eftersom jag tillbringar mina arbetsdagar med att arbeta med bl.a. tester av ett specifikt tekniskt system, har jag ibland reflekterat över mänsklighetens övertro på teknik. Väldigt, väldigt ofta är man HELT övertygad om att ett nytt tekniskt system ska minska behoven av mänsklig påverkan/arbetsinsats. Väldigt väldigt ofta verkar det som att verkligheten blir en helt annan... Även om systemen "gör jobbet" så måste någon ha koll på att "jobbet görs". Datorer "går ner" och nätverksavbrott inträffar. Kraven på tillgänglighet "24/7" (dygnet runt alla veckans dagar) ökar från alla håll - hur säkerställs detta? Om något händer kl. 3 på natten och systemet visserligen "larmar" om det, men det inte finns någon som "hör/ser" larmet och kan göra något åt saken...?

Privat brottas jag just nu med ett antal föreningsadministrativa utmaningar. Hade en vision om att koppla ihop en excel-lista och ett word-dokument, ja - jag vet att sånt går men jag har inte tillräcklig kunskap om funktionerna när det gäller mer avancerade saker än att få in namn och adress i word-dokumentet... Gav alltså upp ganska snabbt och körde manuell hantering istället. Samtidigt vet jag att det ökar risken för fel - den mänskliga faktorn dvs jag själv i det här fallet, kan ju trycka på fel tangent på tangentbordet. Kolla, och dubbelkolla, således.

Igår kämpade jag mig igenom ytterligare en del punkter på min "att-göra-lista". Det är tungt just nu. Lyckades hinna med lite träning av både Lazer och Otto UTOMHUS på tomten i dagsljus! Att flytta ut Lazers "ligga med hakan i backen" var inte helt okomplicerat då det blåste ganska kraftigt och det betydde ju faktiskt en ganska rejäl störning. Borde förståss ha tänkt till lite där och lagt på lite störningar inomhus först. Usch så lätt det är att "tänka fel"!! Lite marschanträden och korta (ett par-tre-fyra steg) fria följ blev det också. Otto fick göra lite "basic-lydnad" - fritt följ med halter och vändningar, läggande under gång, inkallning. Övade även på att skicka honom framåt på kommando för att sedan bromsa in själv - och jajamensan, det funkade!!

Joggingen fick dessvärre stryka på foten och det retar mig lite för jag behöver verkligen springa nu. Mitt sockerintag är på tok för högt också så det borde jag verkligen se över...

Houdini i cockerspaniel-kostym?

Igår när husse kom hem möttes han av en lösspringande cockerspaniel på tomten. På något vis, oklart hur, hade Lazer brutit sig ut ur hundgården, som ju är vårt "hunddagis"... Mindre kul! Till saken hör att vi har två separata hundgårdar och det här var premiärdag för honom i "den andra" som inte är "valpsäkrad" stängselmässigt. I den första ligger det nämligen singel bitvis och jag har upptäckt att det kommer ut små stenar med "nummer 2"... Uppenbarligen var bristen på "valpsäkring" även liktydigt med brist på "kreativ cocker-säkring". Usch, vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt!! Nu får vi cocker-säkra även det stängslet nertill. Suck.

Jag ligger fortfarande back med diverse föreningsadministration och det känns inte alls kul. Ska ta ett krafttag ikväll, tror faktiskt att jag får låta det planerade joggingpasset stå över till förmån för att komma ikapp mig själv.

Letade fram den gamla halti-nosgrimman som jag hade till Birk för ett antal år sedan. Att gå med 3 hundar i koppel, samtliga i +20-kgs klassen, var lite tufft för mig. Nu har jag tvingats inse att det är "hands full" med 2 st i den klassen och en i 12-kgsklassen. När jag går med alla tre på en gång, åtminstone. Främst vid hundmöten... Otto har lite "problem" med sånt och vill gärna tala om för mötande att de ska minsann hålla sig på avstånd från hans flock. Att möta andra hundar när jag bara har honom med mig, är inga större problem - men då kan jag ju lägga fullt fokus på att kommunicera med bara honom. När de 2 andra är med, så hänger ju de gärna på och sen är kaoset i full gång. Det är f-n i mig pinsamt...! Igår åkte alltså haltin fram, och på, och vi tog en terapipromenad bara jag och Otto - och haltin. Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Min tanke är alltså att den främst ska användas just när jag behöver rasta alla tre hundarna samtidigt. Har jag bara Otto med mig så funkar det ju hyggligt ändå. Ett litet nederlag, kanske, men det är ju ändå ett rätt snällt hjälpmedel.

Out of order…

Skulle nog ha hängt en sån skylt på bloggen de senaste veckorna. Fast det verkar inte vara så många som saknar mina skriverier när jag inte producerar nåt – det är nog mest jag själv som saknar att skriva?

Nu har dock tiden varit ytterst begränsad ett tag, det blir så när det är jobb, köksrenovering, hundträning, föreningsmöten och gud-vet-allt att hålla igång. Det känns lite som att jag ligger konstant ett steg efter med det mesta och det är inte kul. Något får man då välja bort och det har blivit bloggandet (och TV-tittande har det inte heller blivit mycket av kan jag säga).

På plussidan ligger att jag har kommit igång med springandet igen (om nu 3 pass förra veckan och 1 idag räknas), det är barmark och hundträningsbart på klubben och idag städade jag gräsmattan hemma så nu kan jag ställa ut mina slalompinnar hemma också. I lördags körde jag ner på klubben och tränade en stund när jag ändå skulle “ut och köra” för att handla, byta min havererade “gryningssimulator” (nåt i den “brann upp” för en och en halv vecka sen – det stank bränd plast i hela sovrummet) och lite annat… Otto gjorde riktigt fina högerslalom och Lazer hoppade däcket som om han aldrig gjort annat – han har provat det hindret EN gång tidigare, i höstas…!

Igår var det montertjänstgöring för HU-distriktet på Malmö Int-utställning.

Ett annat stort plus är att det snart är sommartid åtminstone i klockan! Hurra!! Det blir så mycket lättare när man ser vad man gör ute på kvällarna….

Transportsträckorna på tåget till o från jobbet har jag i alla fall lyckats fylla med en bok. Ytterligare en i kassen från Lazers “mormor” K, som sa att “jag läser bara svenska deckare”. Den här författaren var dock dansk så jag tror vi får revidera det till “skandinaviska”?

Leif Davidsen heter författaren och boken, “Den okända hustrun”. Adlibris rubricerar den som “thriller” och det är nog en bättre etikett än deckare, egentligen. Historien kretsar nämligen kring försvinnandet av berättaren, Marcus, hustru under en resa till hennes ursprungsland Ryssland. Berättelsen är alltså skriven i jag-form vilket ger ett annorlunda perspektiv. Det blir en vindlande resa i sökandet efter den försvunna hustrun – som också visar sig vara någon helt annan än den Marcus trott. Spännande och läsvärd, absolut!

Va f....

Hann precis in från promenaden, ställde mig i tvättstugan och vek tvätt och hörde att "jaha, nu börjar det regna" av ljuden utifrån att döma... eller... kanske hagla?? När jag var klar och tittade ut genom ett fönster (har inga såna i tvättstugan) konstaterade jag att det ligger nåt vitt skit på marken. Och det ligger kvar... Jag VILL INTE!!!!!!

Och nu är frågan vilken av alla "att göra"-saker jag ska ta tag i under kvällen. Måste snart komma igång och springa igen (den där skumma förkylningen verkar ha gett sig av) men det blir INTE ikväll, så mycket är helt klart.

Att skriva - eller inte skriva...

I höstas när jag var på domarkonferens så var det här med etik, bloggande, facebook osv på tapeten. Att man inte skriver vad som helst om vem som helst till allmänt beskådande... Ibland var den gamla klassiska dagboken som man låste med hänglås och sen la i en låst låda, inte så dum! Då vräkte man ur sig sina tankar - och ingen annan FICK läsa. Numera är det väldigt många som inget hellre vill än att dela med sig av ALLT man tycker och tänker. Jag har själv vid något tillfälle balanserat på gränsen, det vet jag... MEN man måste inte berätta om ALLT i en blogg. Min käre sambo B förstår inte alls vad jag ska blogga för, han är nog rädd för att bli "uthängd" men så är ju icke fallet. Vill jag diskutera/skriva av mig känsligare frågor - då gör jag det i ett mail eller telefonsamtal med någon av mina närmaste vänner!!

Häromdagen gjorde jag dock en intressant sak. Jag skrev. Ett hyfsat långt blogginlägg om min arbetssituation. MEN: när jag var färdig tryckte jag på "spara utkast" istället för "publicera". Jag vet ju faktiskt inte vilka som läser här och eftersom det inte går att göra vissa inlägg "låsta" så får jag nöja mig med att dryfta de frågorna med vissa utvalda på andra vägar istället. Kan nog vara lugnast så på många sätt. En sak kan jag dock konstatera, för det har jag redan gjort på Facebook: Det känns rätt tröstlöst ibland, när man bara skyfflar fel...

Idag vaknade jag upp efter en orolig natt med konstiga drömmar och mådde inte alls bra, huvudvärk och elände. Bestämde mig för att stanna hemma och kurera, det slutade med att jag vid lunchtid kom igång och bestämde mig för att jobba hemifrån istället för att lägga ett par timmar på att resa. Fick därmed undan en del saker som blivit liggande och det var ju skönt. Imorgon ska vi ägna halva dagen åt forsatt "förvaltningsetablering" som vi påbörjade igår. Avdelningen jag arbetar på heter ju Kvalitet/IT och detta är ett led i kvalitetsarbetet. Ordning och reda... Många ord blir det men det blir nog bra när det blir färdigt.

Nu ska jag ta mig samman och sticka ut en runda med hundarna medan det fortfarande är ljust, och innan de mörka molnen vräker ur sig mer regn...

Prioriteringar...

Jobbdagen idag bestod av möte och avtackning av vår högste chef som slutar och går vidare mot nya utmaningar, som man brukar säga. Just nu känns det som att det är väldigt många som slutar av olika skäl, senast igår kom det besked om en på min avdelning som lämnar oss i slutet av april. Och det är en person som har jobbat på "firman" kortare tid än jag har?! Chefen vi tackade av idag, började åtminstone ett halvår innan mig, det känns mer "rätt" så liksom...

På lunchen lyckades jag rusa iväg till frisören och den här gången såg faktiskt flera personer - utan att vara förvarnade - att jag hade gjort nåt med håret. Frisören E har en förkärlek för att platta mitt normalt lite självfallande och yviga hår, så det blir spikrakt... Själv äger jag ju inte ens en plattång - fönen använder jag bara några gånger per år. Det finns liksom inte tid till sånt pyssel på morgnarna. Drog mig faktiskt till minnes tider (på 80-talet) då jag hade "spretlugg" och nog kunde lägga en halvtimme på att få håret att bli "rätt" innan jag gick till skolan. Hm, man har lite andra prioriteringar numera! Och om jag minns rätt så fick jag ju aldrig frisyren att se ut som den gjorde när jag var nyklippt ändå...

Det är inte ofta jag väljer bort "fri träning" på klubben på torsdagkvällar men idag fick köket högre prioritet. Sakta men säkert börjar sakerna komma på plats i skåp och lådor! Fortfarande är det dock lite frågetecken kring var en del prylar ska "bo" men det ger sig nog... Hundarna, som fick nöja sig med promenad när jag kom hem från jobbet, tycker nog att vi är rätt tråkiga just nu. Men det ska snart bli bättre! Nu börjar det ju verkligen märkas att vi går mot ljusare tider, hela "efter-jobbet-promenaden" togs i dagsljus!

Stök och bök och kök...

Igår blev det till slut en tur till klubben och lite agilityträning. Mycket högerslalom för Otto och 8 pinnar slalom för Lazer. Sen hem och göra lite med köket...

Idag var det en rörig dag på jobbet. När det var dags att gå hem konstaterade jag att jag hade ju inte gjort mycket av det jag planerat - eller... efter lite konfererande med kollegorna så insåg jag att jag hade ju faktiskt gjort åtminstone 2 saker som jag hade tänkt, men det tog lite längre tid än det var tänkt...

Kvällen har fortsatt i kökets tecken efter en promenad med hundarna. B har satt in ytterligare några dörrar och skåpsinredningar, jag fortsätter att diska både i maskin och för hand nu... allt går ju inte att köra i maskinen, så är det ju bara.

Stockholm tur och retur...

Igår var jag på tjänsteresa. Skulle ha ett arbetsmöte med en av våra konsulter och de har sitt kontor i Sollentuna.... Hemtraktskänsla!! Flyg till Arlanda på morgonen alltså (uppe före tuppen, flyget gick 06.45), en intensiv dag med ett bra utfall (dvs vi fick det vi skulle gjort vilket var skönt för det var verkligen "surdegar" - ibland är det bra att flytta mig från Skåne istället för konsult till Skåne, det blir lätt andra saker som stjäl tid och uppmärksamhet...) och sen flyg hem igen. Hufvudstaden var jag alltså egentligen aldrig ens i! Men eftersom Arlanda är Stockholm i flygsammanhang så får rubriken duga. Landade på skånsk mark igen vid 19-tiden och var hemma ganska exakt 14 timmar efter att jag lämnade hemmet. Hua, det blir långa dagar... Men som sagt, det var det värt när resultatet blev bra.

Väl hemkommen väntade köket... nu är det ju det här med att bestämma var vi ska placera saker i skåpen, packa upp och diska det som har varit nerpackat (och en del av det som stått i skåp utan luckor, det dammar en del när man sågar bänkskiva...). Det är vääääldigt skönt med en diskmaskin nu, kan jag säga. Och snabbprogrammet på 30 minuter räcker ju utmärkt till de uppdragen, OK, det torkar inte disken men DET kan jag göra för hand (på ganska kort stund ångar det mesta vattnet av ändå).

Idag sliter jag med felrapporter och det känns inte lika bra som igår - förhoppningsvis vänder det imorgon när jag kan börja diskutera åtgärder. Och så funderar jag på vad som är viktigast ikväll. Att fortsätta få köket "på plats" eller åka till klubben och träna agility? Den 1 mars - nu är det ju vår...!

Ett kök–och lite spår…

Helgen har gått i köksbyggets tecken. Igår var mina insatser framför allt att a) köra till återvinningsgården med diverse tomkartonger (det blir mååånga såna av platta paket från Ikea), b) passera en av ortens elfirmor och köpa en säkring tills dess att svärfar (elektriker, det är SÅ praktiskt att ha yrkesmän i släkten) skulle komma hit och koppla in det elektriska samt c) köpa mer foder åt Otto. På punkten c) hade jag lite tur, butiken har egentligen lördagsstängt, men dom var där och – städade! Så när jag var och ryckte i dörren kom ägarinnan studsande och sa “jamen kom in, så fixar vi det”.

Resten av dagen ägnade jag till stor del åt att “vara till hands” för köksbyggaren B. En timme var jag ute på tomten och röjde lite (det som göms i snö kommer som bekant upp i tö) och då var hundarna med mig ute… det var dagens motion för dem och mig. Eftersom vi befinner oss i läget “kaos” pga köksbygget så har det inte varit lönt att försöka göra så mycket av mina vanliga helgsysslor, och eftersom jag skulle vara “tillgänglig” så blev det att sätta sig i soffan och läsa – för att sen släppa tidningen och studsa upp när så behövdes. Det blev alltså en ofrivillig slappardag, nästan!! Rätt nyttigt antagligen.

Idag var det skogsträning inplanerat, eftersom det var visst läge på att försöka vara hemma och assistera även idag, så hade jag föreslagit spår idag med. Sagt o gjort, spår la vi och spårade gjorde hundarna. Lazer har som sagt lite bråttom och det är lite smått yvigt. Idag ökade vi på längden lite och la in en liten böj på mitten (bananform). Tror vi ska öka tid och lägga in något föremål till nästa gång.

Resten av dagen har gått i köksbyggets tecken och nu har vi en fungerande diskmaskin installerad, så nu börjar ordningen återställas. Skönt!!!

Måste man hålla på med "allt"...?

Lite nu och då ibland så undrar kollegor till mig om man "måste" vara så engagerad som jag är, om man skulle få för sig att skaffa hund. Nej, det måste man inte. En god bit av mitt engagemang i hunderiet handlar ju snarare om att jag är "föreningsnörd" sedan typ 25 år tillbaka (nu i dagarna är det 25 år sedan jag var på mitt allra första årsmöte i en förening, det var på den tiden Sollentuna Kanotsällskap som gällde...). Exakt varifrån denna nördighet kommer vete gudarna för jag är inte född in i föreningslivet på något sätt (det finns ju vissa som "ärver" sitt engagemang från engagerade föräldrar - men i ärlighetens namn tror jag egentligen att det är ganska få sådana jag har träffat på under åren...).

En sak som jag till och från reflekterar över när det gäller SBK och verksamheten på de lokalklubbar där jag har varit (och är) aktiv är att det lätt tenderar att bli så att "alla" ska hålla på med "allt". Det är möjligt att jag har berört detta här i bloggen tidigare, men återigen känns det aktuellt. Frågan är om det verkligen är bra för verksamheten? Ibland känns det som att man ska helst sitta i styrelsen, och minst någon kommitté/arbetsgrupp (tidigare sektor), vara tävlingsledare, domare, instruktör, mentalfigurant och testledare/beskrivare - och så inte minst naturligtvis aktivt träna och tävla med sin egen hund. Och OM man nu har någon extraordinär verksamhet i klubben, typ loppis, sälja bingolotter eller vad det nu må vara, så SKA man så klart vara med där också.

Det jag emellanåt funderar över är om vi inte hade tjänat på att låta folk göra "bara" en sak - och göra den riktigt bra. Jag menar, det borde väl vara bättre för klubbens verksamhet (och inte minst våra egna hundars välbefinnande, åtminstone jag har med jämna mellanrum dåligt samvete för att jag lägger för lite tid på min egen hundträning och istället sitter på möten eller vid datorn eller är ute och förbereder nån tävling...), om vi hade 10 personer som var riktigt bra på att t.ex. lägga spår för tävling - och tillåts att göra "bara" det, men gör det jäkligt bra. Givetvis kan det ju vara så att någon av de här 10 tycker att det är skoj att göra något annat också, men ändå... Om det är 10 personer som turas om att stå i köket på tävlingar - och gör bara det, men också gör det jäkligt bra.

Nu vet jag att många kommer att säga att "jaha, och var ska du hitta alla dessa människor". Nej, det är inte helt lätt. Men jag tror faktiskt att många drar sig för att göra ens något litet, för man vet att det så lätt blir "krav" på mer, och mer, och mer engagemang.

När jag tittar på min förra klubbs styrelse och kommittéer så sitter där idag faktiskt fler människor som jag INTE känner än som jag känner. På något vis känns det som ett sundhetstecken att det på de 7½ år som gått sedan jag flyttade, faktiskt har hänt något på det området. Nya krafter kommer in och hjälper till. Även om det fortfarande finns flera av de "gamla" kvar - och en del som hade slutat när jag flyttade, har dykt upp igen... (Återfall...?) Eldsjälar i all ära men det kan bli lite farligt för en förening om man lutar sig för mycket mot ett litet fåtal personer.

Ibland hör man också resonemanget "jag gör det själv för det är enklare än att jaga folk". Jag har själv varit där... Men - det är ju egentligen feltänk 1. Det är ju ytterst få som kommer och erbjuder sin hjälp. Dock har jag hört folk säga att de känt sig glada och utvalda när de har fått frågan om att hjälpa till med något.

Och så måste man ha respekt för att föreningsarbete är något som är frivilligt och kunna ta ett nej. När jag håller kurs brukar jag säga att "jag vill veta om ni inte kan komma så jag slipper undra vart ni har tagit vägen, men orsaken till att ni inte kommer struntar jag egentligen i". De flesta av oss har jobb att sköta, man har kanske någon form av familj (om inte annat den man själv har växt upp i), hus eller lägenhet som behöver hållas i någon form av skick samt inte minst inom SBK - en (eller flera) hund(ar) att ta hand om. Kan vi inte acceptera att människor säger nej till att hjälpa till ibland, och bemöter det på ett sakligt och respektfullt sätt (utan blir irriterade och sura), lär de inte ställa upp igen...

Ja, det var dagens funderingar till kaffet. Nu ska jag jobba på en stund till!

Och ja, ibland funderar jag på att avveckla mig från allt vad föreningsengagemang heter. Men vad skulle jag då göra med all tid jag fick över? Träna hund, kanske...? ;-)

En ljudbok till handlingarna

Jag har ju normalt sett, som jag nämnt tidigare, någon slags ambition att läsa böcker i kronologisk ordning, om de ingår i någon slags serie. I ett fall har jag dock totalt misslyckats med detta och det är när det gäller Anne Holt och hennes böcker om Hanne Wilhelmsen – och senare även Inger Johanne Vik.

Nu var det “Bortom sanningen” som hamnade i cd-spelaren omväxlande hemma och i bilen. Det är boken där vi börjar få lite inblick i Hannes förflutna – familjeförhållanden och uppväxt. Samtidigt pågår utredningen av ett kvadrupelmord, vilket naturligtvis håller Oslopolisen sysselsatt… Tre av de fyra döda hör till samma familj och de flesta poliserna har lösningen klar för sig, att det är ett familjedrama. Men Hanne kan inte släppa den fjärde personen, som inte “hör dit”. (Plötsligt kommer jag att tänka på Brasse i “Fem myror”… krokodilen ska bort, är inte det det fiffigaste…) Samtidigt brottas hon med sina egna bekymmer. Det är knappast någon “spoiler” att konstatera att slutet blir dramatiskt, inte minst för Hanne. Kanske är det för att jag ibland har svårt att hålla koncentrationen på topp när jag lyssnar på ljudbok och diskar, eller viker tvätt, eller… som gör att jag tyckte att slutet blev lite rörigt. Sista kapitlen blev jag tvungen att lyssna på en gång till! Lite fort gick det, och rörigt blev det, på något vis. Hanne dyker upp igen i Holts författarskap, dels i “Presidentens val” som jag har kommenterar här och dels i “1222 över havet” som jag också har lyssnat på i ljudboksform men det var sommaren –09 innan jag började kommentera böcker i bloggen. (Den var lite annorlunda då den är skriven i jag-form, kan jag bara nämna.) Funderar på att ta och läsa om alla Holts böcker “från början” men det får bli ett senare projekt…

Vår i luften men 14 minusgrader??

Igår bar det ut i spårskogen trots att termometern visade -14 grader på morgonen (som Lotta funderade i lördags, ska man ha medalj eller vårdintyg...?). Lazer och Z (har nu lärt mig att hunden ifråga stavas med z, inte S som jag har trott...) fick varsitt spår på ca 100 m rakt fram. Lazer markerar apporten bättre och bättre, härligt att se!! Z får en godisskål i slutet, matte har inga tävlingsambitioner utan vill mest aktivera sig och hunden och det är ju vackert så, enligt min mening! Avslutningsvis gick M med L ett lite längre spår som också fick ligga till sig lite längre. Medan det gjorde det fikade vi - och flyttade med solen efter hand... För mitt i solen, i lä, var det inte dumt alls trots morgonkylan!

När jag kom hem bar det av till Ikea, just nu är vi något av stamkunder där pga köksombyggnaden. Visst, man kan köpa hem allt på en gång, men även platta paket tar plats...

Vad ska jag bli när jag blir stor…?

Vid årsskiftet skrevs min tjänst om till större inriktning på testverksamhet, jag har varit på en 2-dagarskurs i testmetodik och lika förbaskat sitter jag emellanåt och undrar “är det det här jag ska bli när jag blir stor"? Antagligen är jag inte den enda som har “halkat in” på en yrkesbana och ibland undrar över i vilken riktning jag ska fortsätta i tillvaron. Ibland är det enskilda händelser som gör att man funderar, ibland är det en allmän… livsfilosofisk fundering, kanske jag kan kalla det? Jag har onekligen kommit ganska långt ifrån den projektassistentstjänst som jag började på när jag började på min nuvarande arbetsplats för 7 år sedan.

Såna dagar är det skönt när det råkar vara Alla Hjärtans Dag och B kommer hem med en liten blomma. Är den inte söt?!

Dessutom har orkidéerna bestämt sig för att det nog börjar bli vår och blommar om “för fullt”. Den ena har vi fått av C&J, den andra kom B hem med vid något tillfälle (kan jag ha fyllt år?). Båda är just nu nedlusade med knoppar. Hoppas det är ett tecken på en kommande vår…

Eftersom jag faktiskt en gång i tiden har bidragit till att dränka just en orkidé (det var när jag delade lägenhet med kompisen L, det visade sig att vi båda sprang och vattnade den stackars blomman, som bara blev mer och hängig), så känns det roligt att de här inte bara överlevt utan blommat om flera gånger.

Ute blåser det friska vindar och har gjort så sedan igår. Igår tillät jag mig att vara en usel hundägare och drog in alla promenader. Eftersom jag satt hemma och jobbade på eftermiddagen hade hundarna goda möjligheter att springa fritt på tomten och åtminstone Otto och Lazer gör verkligen det, springer alltså. I synnerhet liten svart “springer bara för springandets skull” som husse uttryckte det. Det är såna gånger det är väldigt, väldigt skönt att ha en tomt att släppa ut dem på. Senare på kvällen var jag allmänt frusen, lite hostig och snuvig, så jag misstänker att Bs förkylning gör vissa försök att attackera även mig. Bita ihop och inte låta sig övermannas?! Kan det fungera??

Igår lagade jag Pasta med bacon- & tomatsås, återigen “billiga veckan” från Ica. Vitlöken i receptet ströks och nån oregano hade vi inte hemma, men det gick bra ändå. Helt OK som vardagsmat och hyfsat snabblagat. På minussidan ligger, när man har ett litet kök, att det krävdes 3 kokkärl (2 kastruller o 1 stekpanna) men visst blev det godare med knaperstekt bacon än om man bara öst ner den och låtit den puttra med i såsen… går nog att blanda i annat i såsen också som t.ex. tonfisk eller tärnad skinka. Betyget blir BBB – inga smaksensationer och lite bök med 3 kokkärl men helt OK som vardagssnabbmat.

Morgonstress

Vissa dagar... skulle man inte lämnat sängen. Idag blev det totalt kaos i tillvaron, exakt vad som hände tänker jag inte gå in på i detta "öppna forum". Efter omständigheterna mår vi i alla fall bra (som det verkar). Kan bara konstatera att man ska ha hjärnan inkopplad även på morgonen och inte bara gå på autopilot...

Nån snodde min helg - igen...

Har hållit mig lite off från annat än "föreningsjobb" vid datorn i helgen. Nu är i alla fall bokslutet så klart det kan bli, väntar bara på ett värdebesked från banken...

I lördags for vi runt och kollade på kakel/mosaik till köket. Vi har vacklat lite fram och tillbaka där - mosaik eller kakel, dekorplattor, färg... Ja, lätt var det inte. När det dessutom visade sig att när vi väl hade bestämt oss (för kakel, med ett motiv + dekorplattor) så var dekorplattorna slut. Precis som när vi höll på med badrummet verkar det som att vi ligger i "bakkant" på vad som är "inne" inredningsmässigt och den här typen av dekor är tydligen på väg ut. Det hela slutade med att vi, efter typ 3 timmar, återvände till utgångspunkten och köpte den mosaik vi tittade på allra först (och har tittat på ett par gånger tidigare). När ska man lära sig att det blir inte bättre än det man först fastnar för?!

När detta projekt var undanstökat (kändes rätt dumt att flänga runt i kakelbutiker och byggmarknader när det var kanonväder ute men vi måste ju komma framåt med köket) så tog jag ut hundarna på promenad och vid hemkomst gick jag ut på åkern mittemot och la ett kort spår åt Lazer (50 meter, kanske?). Det var första gången han skulle spåra på öppen mark så det var lite pirrigt. Han har ju inte spårat jättemycket över huvudtaget men de gånger vi har provat har det ju gått bra och sist visade han ju även intresse för apport så jag "chansade" på att inte lägga ut någon leksak utan bara 2 pinnar med kanske 10 meter emellan, min tanke där är att OM han skenar över den första så finns det "en chans till" att lyckas. Jag har ju haft 3 hundar tidigare med begränsat föremålsintresse i spåret, så lite "luttrad" är jag... Det hela fick ligga till sig i ca 40 minuter och sen släppte jag på. Några små "slag" vid sidan av spåret blev det men då stannade jag bara upp och väntade. Lite verkar det som att han ska "kolla av" att det inte är nåt annat än spåret som gäller, eller hur jag ska uttrycka det. Eftersom det var öppen mark hade jag ju inte 100% koll på var apporterna låg men det hade Lazer!! Han gick kanske 30 cm förbi den första, sen såg man hur han fick den i näsan och jobbade sig fram till en fin markering, om än inte apportering ännu - men att stanna upp, aktivt leta och sen "dutta" räcker långt för mig i det här skedet. I synnerhet att intresset för att hitta finns där, med tanke på 3 tidigare spårmarodörer, känns oerhört kul! Massor av lek och godis, sen fick han sitta kvar och vänta medan jag hämtade in "reservpinnen". Måste spåra mer, måste spåra mer...

Fortsatte med projektet "nya maträtter" och lördagsmiddag blev en Tex-mex-gryta. Inte alls dum! Hyfsat lätt att svänga ihop och gott var det också. BBBB får nog betyget bli.

Igår var det styrelsemöte i HU-distriktet och förutom själva mötet som vi klarade av på en knapp timme så skulle vi stoppa papper i kuvert, klistra på adressetiketter och frimärken... till alla medlemmar i distriktet... ca 1100-1200 st... Jag har funderat på detta ett tag då det ibland känns som att informationen om aktiviteter "fastnar" hos styrelser etc. Det finns ju även medlemmar som inte är så aktiva på sin HU-klubb och kanske inte ser det som eventuellt kommer upp på anslagstavlan där. Det tog oss, 7 personer, ganska exakt 1 timme och 22 minuter att få det hela klart. Visst, det finns enklare sätt än att klistra frimärken men eftersom min företrädare på kassörsposten köpte på sig ett rejält lager för några år sen, så kändes det bättre att göra av med dem än att betala nya pengar för att köra "porto betalt" eller liknande. Nu hoppas vi bara att det här betyder att fler medlemmar får upp ögonen för verksamheten i distriktet!

När pappershanteringen var klar körde vi och åt en gemensam sen lunch (nästan alla valde plankstek i någon form) och det var inte alls dumt... Jag var mätt långt fram på kvällen!

Efter hemkomst - ut med hundarna och sen några sista justeringar i bokslutet innan jag skulle ringa revisorn. Men hon hann ringa först - om en helt annan sak visade det sig.

Och vips, så var helgen i princip över... Kan man ansöka om en 3-dagars helg, snälla???

Träning, kläder, örontrassel

Projektet "ligga med hakan i backen" för Lazers del går vidare. Jag vill ju ha det så under platsliggningen och började alltså i måndags. Utan några egentligen hjälpmedel utan bara genom att vänta ut när han spontant sänkte huvudet och belönade för det, har jag på 4 pass om ca 5 minuter vardera, kommit till ett läge då han verkligen TRYCKER huvudet i golvet! Det ÄR fantastiskt vad man kan uppnå med bra tajming och rätt belöningskriterier...! Nämnde detta på klubben under kvällen igår och då var det nån som undrade om jag inte var orolig att han ska börja snusa när jag flyttar ut momentet? Nä, varför det, om han har lärt sig att momentet är att ligga blickstilla med hakan tryckt mot marken? Givetvis kommer jag ju att få hålla koll i början och se till att fortsätta belöna önskat beteende (och inte oönskat) men jag kan inte se att det skulle bli ett problem.

Vi hade klädprovning på klubben igår också och det är ju alltid lätt kaosartat när det inte finns EXAKT de plagg som är planerade. Vi har hittat en firma som kommer att sy upp enligt våra önskemål (ja, inom vissa ramar då) men ett problem vi stötte på igår var att storlekarna upplevs som små... Vi får väl se var vi landar...

När jag kom hem upptäckte vi att Otto drabbats av blodöra. Ingen tävling i helgen, alltså. Veterinärbesök idag med tömning av vätska, kontroll av örat och diagnos öroninflammation som bakomliggande orsak. Hur fasen har vi missat DET undrar jag ju nu... Men hundar är ju ofta rätt så tåliga och jag tror att Otto hör till det extremt tåliga släktet, så han har nog inte "sagt" särskilt mycket. Fördelen med det inställda tävlandet är att jag hinner göra klart lite föreningsadministration. Inget ont...

Hur multi-nördig kan man vara...

Förutom hunderiet så är ju trädgården en passion i mitt liv. I slutet av mars så går "Nordiska trädgårdar" på Stockholmsmässan. Nu har jag lyckats boka mig på annat under helgen, men mässan börjar ju redan på torsdagen... Frågan jag just nu brottas med är således - ta ledigt en dag och flyga upp över dagen? ÄR jag så mycket trädgårdsnörd? Och förutom flygbiljetterna så - hur mycket kostar det jag riskerar att köpa med mig hem? Eller ska jag satsa på den skånska trädgårdsmässan, där man i år tydligen har slagit ihop de tidigare 2 evenemang som funnits, och därmed förhoppningsvis fått lite substans i det hela (var där för något år sedan och det som då kördes parallellt med Hem & Villa-mässan var en besvikelse, oerhört "futtigt").

Eller ska jag försöka stilla mig lite, mina ambitioner de senaste 2 åren har ju vida överstigit vad jag orkat med i slutänden... Hmmm....

Kan bara konstatera att jag i måndags, efter skrivet inlägg, faktiskt gick ut i badrummet med Lazer och började arbeta med att "lägga huvudet i backen" vilket jag vill ha i platsliggningen. På 5 min hade han så smått börjat ana vad jag var ute efter, tror jag. Igår kväll fortsatte jag och nu börjar det så smått hända saker. Det kluriga är bara att belöna precis rätt sak - ingen rörelse i resten av kroppen! Lättare sagt än gjort... Men det ska nog bli bra i slutänden.

Mat och motion...

Kände mig ganska nöjd med mig själv när jag kopplade loss Otto ur midjebältet efter en 32 minuters runda med jogging i mörker, vind och något snöblandat duggregn!? Dock drog jag ner på "nedvarvningen" - att promenera i rask takt i 10 min i det vädret kändes kvalificerat korkat, det blev istället lätt jogg i 3 min...

Matprojektet går vidare. Ikväll blev det falukorv med stuvade makaroner och sommargrönsaker. Enligt Icas förslag så skulle man blanda i grönsakerna (som väl egentligen inte skulle varit djupfrysta...) i makaronerna men det tyckte jag verkade onödigt bökigt. Antagligen ett "lura i barnen grönsaker"-knep men vi behöver ju inte luras... Det är ju lite småknökigt att göra stuvade makkisar men det funkar om man inte har bråttom iväg nånstans.

Nu ska jag bara träna i badrummet med Lazer också... :-)

Mer mat...

Igår tillagades ytterligare en "billiga veckan"-rätt. Kyckling med potatis o korinder rubricerades det som men eftersom ingen av oss är särskilt förtjust i koriander så strök jag det ur receptet redan från start. Vitlök tål ju inte B så det går också bort... Jag brukar ha lite problem med paprika men när den var tillagad så här så gick det bra. Sammanfattningsvis: Lite mer tidskrävande rätt (inget man gör när det är bråttom) men riktigt gott (tyckte även B som är lite misstänksam mot mina påhitt med nya maträtter). BBB blir betyget (dras ner pga tillagningstiden). Skalan är alltså 1-5 Bn. Det är ju lite pill med att skära upp potatis, paprika, lök o chili som gör att det tar lite mer tid än vad receptmakarna nog vill tro. Jag bytte ut råsocker mot brun farin som jag ändå hade hemma. Köpa ett helt paket råsocker för att använda EN MATSKED kändes totalt vansinnigt... (som jag sagt tidigare, ibland känns det inte riktigt genomtänkt med vissa ingredienser i de här recepten) På plussidan ligger som sagt att det var gott och när man väl öst ner alla ingredienser i pannan/grytan så sköter det sig självt.

Kök och träning

För en vecka sen började vi ju riva i köket... Under veckan har B satt gipsskivor, spacklat, slipat, skarvat... I torsdags kväll satte jag mig vid datorn och ägnade ett par timmar (?) åt Ikeas köksplaneringsverktyg medan B och Otto var ute på ett eftersök. Igår tog vi köplistan och körde till just - Ikea. Skåp, häll, ugn och fläkt är inköpta (dock inga luckor, ännu) och efter idag är skåpen monterade. Jag körde iväg till ridhusträning med hundarna, B monterade... Arbetsfördelning?!

Vi körde 2 olika hoppbanor i ridhuset och på den första gick Otto riktigt, riktigt bra. Det som inte riktigt funkade var högerslalom, ingången satte han men sen blev han osäker på var jag var och varför... Jag vet ju att vi har lite kvar där innan det blir säkert och hade det varit tävling hade jag inte vågat "chansa" men det är ju på träning man måste göra det man är obekväm med!

I den andra banan (en klass 3, visade det sig) var det gott om trixigheter och dom redde vi väl inte riktigt ut på första försöket så att säga. Ett staket stökade till det lite, och en slalomingång som var väldigt "rakt" på (rakt in i första porten från en tunnel?!). En böjd tunnel med ingång "borterst" var väl inte heller någon jättehit (jag tänkte lite fel när jag banvandrade, när jag tänkte om gick det bättre). Det som dock fungerade, glädjande nog, var acceleration-deceleration, dvs jag springer-hund springer, jag stannar-hund stannar. Sista 4 hindren var det nämligen en till synes "raksträcka" ut MEN man skulle vika av till höger och göra en "bakåtvolt" (2 hopphinder) och sen tillbaka ut och i mål. Där fick jag BRA broms på Otto och inga problem alls med att han ville ta sista hindret innan han skulle. I andra rundan fick han en rivning på sista hindret men det tror jag faktiskt var mitt fel då JAG började bromsa in och då fick han inte med sig benen ordentligt eftersom han började kolla vad jag höll på med. Slutsats: Fullt ös hela vägen in i mål...!!

Lazer fick komma in en stund på slutet och köra lite slalom, nu har han passerat 12 pinnar den lille krabaten. Men liiite svårt var det, så jag tror vi nöjer oss med 8 ett tag till. Nu börjar det bli så pass snöfritt hemma så jag kan börja fundera på att ställa ut mina egna pinnar på tomten igen, skönt. Om det nu inte kommer ett jättesnöväder de närmaste dagarna bara därför (jag skulle inte bli förvånad).

Kvällen har jag nu ägnat åt distriktsutskick hundungdom. Pust... det är mer pyssel än man tror med att stoppa papper i kuvert (ja, årsmöteskallelsen MÅSTE skickas per post) och skicka per mail och lägga ut på hemsida. Puh!

Läst x2

I högen från Lazers "mormor" K, hittade jag Viveca Stens "I den innersta kretsen" och eftersom vi såg TV-serien som byggde på den första boken (I de lugnaste vatten), frångick jag den princip jag brukar försöka att följa (med ett undantag, har jag märkt - Anne Holt...); att läsa böcker i kronologisk ordning.

Återreferaten till den tidigare historien fick mig att förstå att TV-serien kanske inte var helt trogen boken... Historien är fångande, man vänder blad efter blad - men jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om deckare av den här sorten, där författaren förser oss läsare med ledtrådar till vem som är mördaren, så att vi faktiskt kan ha en chans att lösa fallet innan hjältarna i boken gör det. Knepigt. Dessutom känns det som att delar av den personliga utvecklingen hos polishjälten och hans väninna känns som att den kommer att följa formulär 1A, om ni (och författaren) ursäktar. Nåja, jag har ju inte läst tredje boken ännu, så jag ska ju inte säga att det blir så men... (Jag kan fortfarande svära lite över att Stieg Larsson gick i fällan att låta Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander ha en sexuell relation, jag undrar liksom om det verkligen tillförde något?!)

I högen med "icke-deckare" har sedan bokbytet i somras legat en liten tunn bok: Hunden av Kerstin Ekman. En kort men intensiv berättelse om den lilla valpen som hamnat under en granrot - hur han hamnade där och hur hans liv fortsätter. Som hundägare är det svårt att inte bli berörd... Och med bara dryga 100 sidor så läste jag ut den på den timslånga flygresan hem i onsdags. Behändigt!

Lästa böcker 2010

För att inte få en allt för lång lista i högerspalten, bestämde jag mig för att skyffla in de böcker jag läste under förra året i ett eget inlägg... Har nämligen läst ett par böcker de senaste veckorna så det börjar bli dags för en "2011-lista".

Tyvärr försvann länkarna när jag gjorde om listan, men det är bara att söka på bokus.com eller liknande...

Rosman, Ann - Fyrmästarens dotter
Öberg, Hans-Olov - En jagad man
Olsson, Linda - Sonat till Miriam
Ceder, Camilla - Fruset ögonblick
Holt, Anne - Presidentens val
Wroblewski, David - Berättelsen om Edgar
Tapper, Ingrid - Hundars rädsla och aggressioner
Nesser, Håkan - De ensamma
Roslund, Anders & Hellström, Börge - Odjuret
Grebe, Camilla & Träff, Åsa - Någon sorts frid
Marklund, Liza & Patterson, James - Postcard Killers
Allende, Isabel - Andarnas Hus
Kepler, Lars - Hypnotisören
Sjösten, Inki & Folkesson, Anne-Marie - Allmänlydnad
Dahl, Arne - De största vatten
Mårtensson, Jan - Dödssynden
Allende, Isabel - Eva Luna
McCall Smith, Alexander - Kalaharis skrivmaskinsskola för män
Mazetti, Katarina - Familjegraven
Läckberg, Camilla - Fyrvaktaren
Brundin, Camilla & Gudrun - Att lära in - och ut, liten hjälpreda för agilityinstruktörer
Lagerlöf, Selma - Körkarlen
Lagerlöf, Selma - Liljecronas hem
Lagerlöf, Selma - Herr Arnes Penningar

Kusinen från landet...

...på besök i storstan, har jag känt mig som i 2 dagar. Det är lustigt egentligen, hur borttappad man kan känna sig i miljöer som egentligen är ganska bekanta. Det var ju inte första gången jag åkta tunnelbana precis…

Hotellfrukosten var ”så där” – ingen kaviar till de kokta äggen drar ner betyget!! Annars var det väldigt, väldigt skönt att ha sovmorgon och inte behöva fundera på att passa bussar och/eller tåg. Tunnelbanan går ju varannan minut ungefär när man bara ska åka inom tullarna.

Kursen har varit mycket intressant och givande, inte minst att möta andra som jobbar med liknande saker och att inse att det finns fler än jag som jobbar med tester som har ”halkat in på ett bananskal” i den verksamheten. Det var definitivt inte en samling tekniker som satt i lokalen. Nu ska jag bara försöka genomdriva att jag ska gå en fortsättningskurs också.

Eftersom jag inte ville hamna i allt för mycket stress vid hemresan så hade jag bokat ett flyg 19.25 från Bromma och i mellantiden från kursens slut hann jag träffa mina gamla arbetskamrater H och E, vi umgicks en del privat också innan jag flyttade söderut. H har jag haft rätt mycket kontakt med även efter flytten men E har jag liksom tappat bort. Nu återfann vi varandra via Facebook under hösten och det var fantastiskt roligt att träffas igen efter rätt så många år. Det är härligt med människor som man liksom bara ”tar upp tråden med” på något vis, även om en återblick på de gångna åren givetvis krävdes. Kul var det i alla fall, även om det blev en kort träff.

Ibland är dessutom världen väldigt liten. Vid ingången till konsult- och utbildningsföretaget som höll kursen, satt det bilder på alla medarbetare. Majoriteten är ju konsulter, det var inte många som satt på kontoret. Hur som helst, jag stod och tittade på dessa bilder och fick syn på en av mina gamla klubbkamrater i kanotsvängen från sent 80- tidigt 90-tal… som också gick på Kanotgymnasiet när jag gick där! Hur stora är chanserna för något sånt?! OK, det hade ju varit ännu lustigare om personen verkligen varit på plats, men så kul blev det ju inte.

På programmet för de här dagarna fanns ju även ett besök hos föräldrarna. I takt med att pusselbitarna faller på plats i hemmet börjar jag inse att det är dags att ta tag i en del av de prylar som är ”tillfälligt” (hrm) förvarade i mitt barndomshem. Eftersom en av de saker jag saknat länge är ett ordentligt skrivbord, och det nu faktiskt kan börja finnas möjlighet att få plats med ett sådant, så började vi kika på möjligheterna. Och jag behöver inget avancerat, en bordsskiva och några ben från Ikea funkar fint! Men… hade jag inte ben… jomenvisst! Den gamla bordsskivan är dock rätt risig och går definitivt inte att ta med på flyget… Benen hämtades upp och packades i en stor bag. Det är alltid lika spännande att komma till incheckning på Bromma eller Arlanda med lite ”udda” saker. Vid ett tidigare tillfälle har jag rest med ett takräcke till bilen i bagaget, då såg de lite förundrade ut vid specialincheckningen. Den här gången frågade killen faktiskt vad det var innan väskan gick in i röntgen… Nu ska det bara köpas en bordsskiva. Och en bokhylla… Och byggas om ett halvt kök…

Bryderierna goes "matblogg"

Jo, jag har ett litet projekt på gång... planera våra middags/kvällsmåltider...

Kom över en broschyr på Ica med "billiga veckan"-menyer. Gick igenom o markerade det jag tyckte verkade intressant och satte sen det hela i händerna på B - "verkar det här OK"...?

I söndags började detta lilla projekt.
Apelsin- och spenatfisk. Kan ju börja med att fundera på varför man ska ha 500 g fisk när ett normalt block är på 400 g? (OK, jag kan ju ha valt "fel" märke, vad vet jag). Jag tyckte det var gott, B tyckte det smakade för mycket apelsin... Möjligen hade jag kunnat hoppa över det rivna apelsinskalet för jag tror det var där det blev "för mycket". Betyg: BBB

Igår fortsatte vi med:
Kinesisk köttfärsröra i pitabröd - även här undrar jag lite över sammansättningen. 50 gram solrosskott - som säljs i 100 grams paket?! Och 300 gram vitkål...? Vet dom hur stort ett vitkålshuvud är? Och det är inte precis så att resten ska användas i andra recept i veckan... Suck. Nu köpte jag spetskål (tror jag det hette) istället och fick "rätt" mängd eftersom det huvudet var MYCKET mindre. Bortsett från det rent praktiskt "klyddet" så var detta enkelt och gott! Ett klart värdigt alternativ till tacos om man vill ha nåt snabbfixat på fredagen... :-) Betyg: BBBB

Still confused...

... but on a higher level, som jag brukar säga så fort det drar ihop sig till kurs i någon form.

Befinner mig just nu i huvudstaden för att gå kurs i Testmetodik. Min förhoppning är att få lite idéer och verktyg för att kunna göra vårt testarbete på jobbet än mer strukturerat och so far, so good. Får se hur mycket som faller på plats imorgon.

Lite udda känns det varje gång jag tar in på hotell i Stockholm... den här gången blev det lite extra udda - jag har nämligen varit ute hos föräldrarna och hälsat på en sväng. För den som då undrar över varför jag inte övernattar där så: hotellfrukost och att slippa passa buss och pendeltåg väger TUNGT i sammanhanget. :-)

Husse och hundarna är hemma...

I söndags var jag på klubben en sväng och tränade lite med L & M. Vi måste nog bli lite bättre på det här med att "hjälpas åt" och ge varandra input känner jag... Får klura på hur man gör det på bästa sätt. Det blev lite slalom och hopp för Otto i lite olika kombinationer och Lazer har nu för första gången gjort hela 8 pinnar slalom!

Något sprunget blev det inte i helgen. Kände mig som sagt lite "skum" i kroppen. Jag tror INTE det är latmasken (även om tanken föresvävat mig).

Igår var det måndag och min bil var hos "doktorn" för översyn. Den här gången var det en stor service så det sved till i plånboken... Bilar är aldrig något annat än kostnader, så är det bara. Suck.

Jobbet gick åt till möten på längden o tvären kändes det som, måndagar är väldigt ofta såna.

På kvällen var det promenad med hundarna och sen pysslade jag med ett utskick vi ska göra i HU-distriktet medan B jobbade på med gipsskivor på köksväggen... "Det här tog mer tid än jag trodde" var hans kommentar när han gav upp för kvällen. Idag på kursen har vi pratat om tidsestimering (och jag undrar vad det är för fel på "tidsuppskattning"?) och hur svårt det är... Kanske skulle ta med mina nuvunna kunskaper hem?! Tror inte riktigt det skulle bli populärt, ärligt talat... :-)

Ja jisses... dagarna rusar förbi...

Ljus i tunneln?!

Igår flexade jag mig hemåt lite tidigare än en "vanlig" arbetsdag (var ute på fältet och åkte buss större delen av dagen och lyckades tajma ett tidigare tåg) och minsann, jag lyckades genomföra i alla fall del av hundpromenad i nästintill dagsljus! Nu börjar det faktiskt märkas att det "har vänt". Två månader kvar till sommartid...

I veckan har det varit segt. I tisdags kväll efter att jag och Otto hade varit ute och joggat blev jag nåt alldeles hysteriskt frusen. Låg inlindad i en filt på soffan, med en brasa i kaminen, och var tvungen att dra på mig en fleecetröja?! Har känt mig allmänt seg i kroppen och frågan är om det sitter nåt elakt virus och lurar någonstans. Igår hade jag egentligen tänkt springa en sväng men just den här känslan + handbollssemifinalen på tv gjorde att jag valde att vila istället. Med facit från handbollssemin i handen så kunde jag kanske sprungit istället...?

Hundträningen har också legat på is får jag erkänna, jag har helt enkelt inte haft energi kvar när fysisk motionering och "livsuppehållande åtgärder i hemmet" varit avklarade. Nu ska jag ta mig samman och sätta ihop en plan för i torsdags hade vi tävlingsmöte på klubben. Som vanligt förväntades jag ta hand om appellspåren i november, men då sa jag "stopp och belägg, i år tänkte jag faktiskt tävla där". Jag har ju antytt vissa såna planer tidigare, men då har det ju handlat om Otto och sannolikheten att jag ska kunna låna honom i mitten av november är ju inte så stor, och jag har inte lagt jättemycket krut på att försöka träna in momenten (fast de är ganska hyfsade, med undantag av framförgåendet som vi bara påbörjat, och budföring kan han inte heller), så det har liksom aldrig blivit av. Nu är det ju Lazer som gäller och härmed har jag ju offentliggjort den här planen rejält... Således har jag nu en del att träna på, milt sagt!

och precis i detta nu när jag tittar ut så börjar snön falla, stora vita flingor... suck... inte precis det man behöver för att träna hund. Nåja, platsliggning kan man träna inomhus, position och marschanträden likaså, och det är ju ändå grunden för rätt mycket. Ja förresten, apportering i form av gripande och ingångar kan man också träna i badrummet. En plan ska jag göra, som sagt!

Husse blev tvungen att köra och jobba idag och eftersom extrarummet ("inneförråd" och så småningom förhoppningsvis även arbetsrum) nu har börjat ta form så ska jag ägna lite tid åt att rensa i förvaringslådorna och omdisponera t.ex. julpynt från flera olika papplådor till nyinköpta genomskinliga plastbackar från Ikea. Jag gillar såna där man kan se vad som är i lådan istället för papplådor, har jag insett. Har tyvärr en hel del såna (papplådor alltså) som antagligen kommer att få skrotas, men det kan jag leva med.

Lösenordsskyddade inlägg?

Vet att andra bloggare - med andra plattformar - kan göra "lösenordsskyddade inlägg". Man kanske inte riktigt vill att hela världen ska läsa något - som man ändå vill dela av sig med till "nära o kära"... Är det NÅGON som vet om det är möjligt att göra så här på blogger?!

Aj, oj, usch...

Vissa jobb måste nog kräva någon form av sadistisk ådra för att man ska söka sig till dem?? Imorse var det dags för besök hos tandhygienisten igen och jag bara undrar - vad driver en människa att studera x år på universitet/högskola för att "plåga" folk på detta vis!? Urk. Samtidigt vet jag ju att OM jag bara skärpte till mig med tandtråden, och eltandborsten, och munsköljen (jopp, jag hör till den skara som faktiskt blivit rekommenderad att använda Listerine, i samma veva som det diskuterades att det faktiskt kunde ha negativa effekter på tänderna, men max 3 ggr i veckan ska jag skölja...).

Efter en dryg halvtimme i den där stolen så är man lite lagom mör resten av dagen. Igår var det i alla fall lite framgång på jobbet då vi betade av en del punkter på "att göra-listan", idag blev det någon till...

Hundträningsmässigt är det väl "så där" just nu. I söndags så var vi i ridhus och tränade, mest agility men även lite lydnad. Otto gick riktigt bra trots träningsuppehållet så nu har jag anmält till en inofficiell tävling i ridhus om några veckor. Dock bara hoppklass då jag vill stabilisera kontaktfälten som började bli lite "vingliga" i slutet av säsongen. Lazer fick springa lite raksträckor hopphinder och så körde jag lite marschanträden och kontaktövningar (lydnad, alltså). Kamraterna fascinerades över att han knappt lyfte på rumpan - men det är ju liksom inte "lönt" när man bara tar max 2 steg framåt. Rumpan brukar lätta när man börjar gå längre sträckor...

Igår kväll var jag trött och frusen, så frusen så att jag trots brasa i kaminen och en filt var tvungen att ta på mig en fleecetröja. Sov i långkalsonger och sockor... Hade inte blivit förvånad om jag vaknat imorse med en rejäl förkylning men än så länge håller den sig undan. Får den gärna fortsätta med!

Så gick en vecka

Och jag har inte skrivit en rad här... Hm.





I söndags inköptes i alla fall årets första tulpanbukett.

Dessutom sålde Ica Maxi Hibiscus för 19,90 så hibiscussamlaren (om nu 2 kan kallas en samling) kunde inte motstå!!
Den röda julduken ska ut. Snart.

I veckan har jag jobbat, jobbat, jobbat - vi har haft tester. Lite jogging och badrumsträning har det blivit också.

Igår var B på jakt (utan hund) och jag höll på med stort och smått på hemmaplan. Försöker att åtminstone någon gång i veckan se till att hundarna får någon enskild promenad med mig, eftersom Otto är med när jag joggar handlar det oftast om att ta sig samman och sära på Hampus och Lazer. Det ÄR mycket enklare att gå med bara en hund, och jag undrar om det inte "ger" mer även om promenaderna blir lite kortare, än när jag går med allihop och det mest handlar om att transportera sig runt rundan. På enskilda prommisar kan man liksom "träna" mer (ja, jag vet att det finns vissa som hävdar att man kan det även med fler hundar, men det förutsätter att övriga kan "stanna kvar" och om inte annat är Lazer rätt dålig på det ännu).

Idag har vi hunnit med en tur till Ikea (hängde på låset och rusade in och tog vad vi skulle ha) innan jag körde iväg till klubben för vidare tur till ett ridhus som en av tjejerna i klubben fixat att vi kunde hyra (hon har häst och är medlem...). Jag har nog inte kört agility i någon organiserad form sen typ första advent, när vi gick på kurs. Förvånansvärt nog gick Otto riktigt bra! Ett par missar blev det men de fick jag ta på mig, "drog" lite för hårt förbi en tunnelöppning för att han skulle in i nästa och då blev det ett hopphinder rakt fram istället. Och så tryckte jag in honom i andra porten i slalom vid ett par tillfällen pga taskig placering. Tja, det tar sig i alla fall! Lazer fick vara med och springa några enkla hoppövningar (typ studshoppning) och sen körde jag lite kontakt/position/marschanträden när lydnadstränandet tog överhanden.

Pust. Fullt upp hela dagen, det känns nu... och jag har fortfarande saker jag "borde" göra... Men det finns en morgondag. Eller -kväll i alla fall...

Koppelträning

Idag har jag för första gången på mycket länge besökt klubben i dagsljus och tränat lite... Ett första försök efter årsskiftet blev det i torsdags kväll men då var det ju mörkt.

Det blev lite slalomträning för både Lazer och Otto och dessutom en del grundträning, bl.a. hjälpte L mig att vara "leksaksvakt" i övningen "jag stannar - du stannar, jag springer - du springer" med Lazer... Det gick - så där. Han har bra driv framåt, den lille rackaren, och det är ju rätt, men ett litet getöga på vad jag håller på med ska han ju ha också.

Efter hemkomst bar det av in till stan för inköp av golv - husse är snart klar med extrarummet. Igår var det färg som stod på inköpslistan (ja, man kan verkligen fundera på varför vi inte handlade allt på en gång, men det är en annan historia) och bara att enas om en kulör kan vara en utmaning. Det gick förvånansvärt snabbt, faktiskt.

När vi hade lastat av golvet så tog jag Hampus och Otto på en promenad. Det känns som att det är både nyttigt och viktigt att dela på flocken, av många skäl. Dels att den hund som är hemma "själv" (nu var ju husse också hemma, men på övervåningen) får ensamhetsträning, vilket vi är dåliga på, det erkänns. Dels att den hund som får promenera ensam med matte får lite extra "kvalitetstid". I Lazers fall så vet den uppmärksamme läsaren att det här med koppelträning är något jag har hållit på med rätt länge nu och nog har det gjort skillnad - när man går ensam i alla fall!

Det absolut vanligaste man som instruktör för allmänlydnads- och valpkurser får höra är att hunden ska kunna gå i koppel utan att dra (och komma på inkallning). Tipsen man delar ut är olika, men jag tror att många (precis som jag själv) är väldigt dåliga på att verkligen träna detta. Gå i koppel är ju liksom inget "moment" utan en del av vardagen, för de flesta. Man bara går, liksom. Sen finns det ju hundar som aldrig lär sig, av olika skäl, men det är en annan historia...

Språkpolisen slår till...

Ibland slår min språkpolisiära ådra till lite extra.

Har inte språket blivit lite svengelskt fast tvärtom, när man hittar följande formulering på en kvällstidnings hemsida:


"Den folkkära skådespelerskan rusades till sjukhus"

Visst, jag förstår kopplingen till det engelska "was rushed to" men på svenska heter det väl ändå t.ex. "fördes i ilfart till" eller något annat liknande uttryck!?

Hoppsan

Dagarna rusar förbi. Upptäckte just att det här blir mitt 1001:a inlägg i bloggen. Borde ju så klart varit mer observant när det tusende skrevs och firat detta på något vis men man kan inte lyckas jämt.

Hundträningen bedrivs fortfarande mestadels inne i badrummet. Otto har varit med och åkt lite skidor och ikväll har vi faktiskt joggat lite. Lazer har övat apportering med husse (som var förvånad över hur lätt det gick att "lära" liten svart att hämta och komma - att jag har lekt hämta-lekar sedan vi hämtade hem valpen, har han tydligen missat...).

I lördags tog jag med mig träningskompisen L och åkte till Göteborg och MyDog-mässan. Vi stannade hos Engelsons i Falkenberg på vägen upp så vi var inte framme förrän vid lunchtid och då skulle vi hitta parkering (som var ungefär som en skridskobana, jag blev faktiskt lite nervös för att bilen skulle börja glida när vi stod still i en liten sluttning...) och med raska steg promenera till mässan... Vi hann i alla fall se ett par timmar agility och kolla runt och shoppa lite. Det är kul att komma ut på lite utflykt och faktiskt inte ha någon "funktion" ibland.

Det har jagats hönor till förmån för klubbens kassa måndag och tisdag kväll. Detta får dessvärre dåliga följder för dels hundträningen och dels hemmet - det blir lätt lite kaos när man bara är hemma och rastar hundar, äter och sen ger sig iväg igen. Och kommer hem ett antal timmar senare, med bara 3 mål i huvudet: duschen, äta landgången man får med sig hem och sedan sova. Det får nog bli lite broms på mitt deltagande i dessa aktiviteter igen, för det känns inte särskilt bra att inte hinna med våra egna hundar. Tidigare har det ju bara varit B som varit delaktig just därför men de senaste gångerna har även jag varit inblandad, brist på folk...

Sol!

Det känns onekligen lite lättare att handskas med vintervädret när solen kikar fram! Idag har jag tagit ledigt (enda lediga dagen utöver helgdagarna) och hittills har jag mest pysslat med att komma ikapp med diverse föreningsadministration... Nu börjar det mesta på listan vara avbockat, några punkter kräver kompletteringar av andra men då ligger i alla fall inte pucken hos mig.

Tog ett pass i badrummet igår och det är intressant att se hur olika hundarna trots allt är i sitt "tänk". Otto är ju inte alls tränad mycket efter operanta principer och försöker inte särskilt mycket, han kör med något som brukar funka och sen fastnar han liksom där. Dessutom, som lärare N sa på kursen i höstas, har hundarna en tendens att ta till det som ligger "överst i verktygslådan". Eftersom jag kört "ligga med hakan i golvet" en del den senaste tiden - så är det detta han tar till... Hampus, som jag har haft som försökskanin i väldigt mycket - han testar en hel del olika saker om han får tillfälle (men om inget annat funkar så tar han alltid till det allra första jag lärde honom, snabba lägganden - han formligen slänger sig i backen...). Lazer... vet jag inte riktigt vad jag ska säga om ännu, där var gårdagkvällens stora happening att han faktiskt börjat fatta vad bakbensövningen med de stora plåtburkarna (tomatkonserver för storköksbruk) går ut på. Tidigare har det mest varit tur om han lyckats sätta en tass på någon av burkarna, igår såg jag hur polletten ramlade ner och han började aktivt anstränga sig för att få upp baktassen på burk! Tjohej!

Nä, någon form av lunch och sen ut i solen. Ska nog försöka mig på skidorna idag med. Det är utlovat plusgrader nu framöver så frågan är hur länge till det går...

Men hur mycket snö kan det komma?!

Det är ju inte bara spår-, sök- och agilityträningen som är lagd på... is (hepp) för tillfället. Jakt med hund är inte tillåtet i det här "väglaget" och stackars Otto har inte fått göra mycket av det han egentligen ska den här säsongen känns det som. Oktober och november - sen kom snön... Istället blir det alternativ aktivering i badrummet med nostarget, platsliggning med huvudet nere och lite annat smått o gott. Lazer får också lite såna övningar... Men det var ju inte det här vi hade tänkt oss?!

Med tanke på snöläget = ingen jakt funderade jag en kort stund på att anmäla mig och Otto till en inomhustävling i slutet av januari. Men sen tänkte jag till ett varv till. Vi kan ju inte träna... och starta en Otto som inte sett ett agilityhinder på typ 2 månader på tävling verkar inte... smart! Jag la ner den idén igen.

Igår tog jag fram skidorna igen och bitvis kunde jag hitta tillbaka till mitt gamla spår ute på åkern, där var det riktigt bra före när den gamla snön sjunkit ihop lite och ett nytt lager nysnö lagt sig ovanpå. (Man måste ju försöka hitta något positivt med snön i alla fall?!) Men, idag kommer det mer snö, och det blåser, så nu lär spåren vara försvunna igen...

Husse kämpar på med det som jag hävdar ska bli ett arbetsrum och han vill ha som nytt sovrum. Jag pillrar med föreningsadministration (bokslut, budget, verksamhetsberättelser, kallelse till årsmöte...). Och snön fortsätter falla...

Planer för 2011...

Kalendern börjar så sakta fyllas på (jag håller fast vid traditionell, analog, papperskalender från http://www.personligalmanacka.se/). Jag fascineras lite av människor som säger att "det är så härligt när det är nytt år och man har en tom kalender" - jag fyller på direkt med saker som stått med i "årsplaneringen" för kommande år i den gamla kalendern?! (Alla inplanerade tävlingar på klubben t.ex...) Dock noterade jag igår att det ser väldigt märkligt ut i januari och februari. Bara 2 aktiviteter inbokade lördag eller söndag. Övriga helger är helt tomma?! Nu vet jag att det kommer att fyllas på, bl.a. inträffar det en del födelsedagar i Bs familj nu i slutet av januari som brukar leda till någon form av "kalas" men ändå. Och surt nog, när jag nu har tid, så är det ju inte direkt läge för träning i skogen av sök eller spår heller... Sök hade nog gått, men man ska ju ta sig fram till träningsmarkerna och kunna parkera, utan att riskera att köra fast. Suck.

Annars så:
Jobbmässigt så håller min tjänst på att förändras, jag ska fokusera mer på testverksamhet och bl.a. gå en utbildning i testmetodik. Spännande, vem trodde det när jag gick ut från HUM för ett antal år sen (hrm, vi pratar inte om hur länge sen det var, va?!).

Föreningsmässigt så ska jag försöka ge f-n i att ta på mig mer än det jag har (för det är egentligen mer än nog), och se till att utföra de uppgifter jag redan har på ett ordnat och strukturerat sätt. Planering är ett ledord...

Hundmässigt så... uppfyllde jag ju ifjol målet med Otto att "komma i mål" i ett par agilitylopp så i år höjer vi ribban. Nu ska vi banne mig nolla - och då bör det inte vara omöjligt att bärga nån pinne också!! Tyvärr är det lite glest med lämpliga tävlingar på våren/försommaren... Lazer ska jag försöka få startklar i åtminstone någon av grenarna bruks/lydnad/agility. Just nu känns det väldigt långt borta, men vi har ju klubbens appelltävling i november, som jag har funderat på att starta Otto på men aldrig kommit till skott med (det är ju dessutom mitt i jaktsäsongen). Agilitymässigt så får vi se hur det går nu under våren om jag vågar tävla i juli som jag funderat lite på... Ett MH ska vi i alla fall försöka hitta under våren så att den biten blir avklarad. Sen är det röntgen som ska göras också, framåt sommaren. Hampus är jag glad så länge vi får ha kvar och vid någorlunda god vigör. Han fyller 11 år i mars och med tanke på att den äldsta hund jag haft var Simba som blev 11½ så...

Träningsmässigt (ja rent fysiskt för mig själv alltså) så ska jag ta mig samman och komma igång och börja springa igen (nu har jag investerat i broddar, dels för att vara säkrare på foten på hundpromenaderna eftersom det blivit isgata på de flesta promenadvägarna hemikring men också för att faktiskt kunna börja jogga lite igen). Fortsätter det att vara snö så ska det bli mer skidåkning också. Dessa aktiviteter inkluderar ju även Otto och så småningom tänkte jag väl att Lazer också ska med ut och jogga lite. I år SKA jag ta mig runt Göteborgsvarvet i mitten av maj. Och så är det Tjejmilen som vanligt efter sommaren, första helgen i september. Dags för ett PB där...

Året som gick…

2010 – vart tog det året vägen?! Rasande fort har det gått och nu är det 2011. Ja du milde…

Lite sammanfattning kanske det kan vara läge för, nu ska vi se vad jag minns? UTAN att fuska och kolla i bloggarkivet!

Januari: snö, snö, snö… Gick första halvan av agilityinstruktörsutbildning och hämtade i slutet av månaden hem Lazer!

Februari: Ännu mer snö, och andra halvan av agilityinstruktörsutbildningen. Var valpledig halva månaden och det var ett fasligt fixande och trixande när jag skulle börja jobba, för inte kan man sätta ut en 10 veckors valp i hundgård när det är snö och minusgrader (hur många som helst).

Mars: Det började väl så smått anas en vår, vintereländet gjorde dock att mina planer på att springa Göteborgsvarvet i maj började grusas. Förkylningar och hala vägar…

April: Bör det ha varit när jag började på valpkurs med Lazer… Gick agilityhandlingskurs med Otto under påsken (den var väl i april, eller?).

Maj: Nåt Göteborgsvarv blev det INTE. Lazer var krasslig i magen och jag smått hysterisk. Tvingade till mig en röntgen som nog tydde på en kotte, tror vi? Otto och jag försökte tävla lite agility men som vanligt blev det disk – och disk…

Juni: För första gången kom Otto och jag i mål på en agilitytävling. Med typ 10 fel (2 vägran pga förbisprungna hinder) och en del tidsfel pga att man måste komma “rätt” igen. Det var dock inte mer tidsfel än att det definitivt bevisade att farten finns där… Kom igång och började springa lite igen.

Juli: Semester, om än inte så lång pga valpledigheten som åt upp en del semesterdagar. Vi var på Öland några dagar med C&J&W, sen bar det norrut till Fagerstaveckan där vi träffade Lazers mamma Engla och ena syrran. Otto och jag diskade oss som vanligt… (fast i det ena fallet vill jag skylla på husse som stod och surrade vid sidan av banan precis när vi gick in för start)

Augusti: Vi medicinerade mot noskvalster och missade därmed ett antal tävlingar… Joggade på lite men blev förkyld i slutet av månaden, lagom till…

September: … då Tjejmilen gick. Det blev långt ifrån PB, funderade allvarligt på om det verkligen var smart att starta, men gjorde det, i lugnt tempo. Kom iväg på nån tävling till med Otto…

Oktober: Vi var på skördefesten på Öland, “minisemester” och så  blev det ett sista tävlingstillfälle innan Otto helt gick över till jakten. Det ena loppet blev riktigt bra trots disk, den fick nämligen jag ta på mig pga dålig placering… Gick handlingskurs igen. Och “instruktörsutvecklingskurs” – där det var flera som inte sett Otto tidigare och undrade vad jag pratade om med att han går sina egna vägar.

November: Tillbringade sista veckan denna månad i England på tjänsteresa och kom hem till andra delen av “instruktörsutvecklingen” som var första-advent-helgen. Och kom totalt ur fas med allt vad adventspyntande osv heter! Det snöade dessutom medan jag var i England, både där och här hemma…

December: Allting är vitt-vitt-vitt. Trodde väl aldrig man skulle uppleva en hel december i Skåne med snö… men så blev det…

Lite så där allmänt hela året så har det ju pågått träning av Lazer på olika sätt, spår, sök, lite agility och lydnad…