Sommarvärme!

Så kom den då äntligen, den tropiska värmen... Närmare 30 grader i skuggan både igår och idag.

Viss bloggtorka har det varit här - som brukligt är när det är semestertider.

I år blev det en semester av det agilityfria slaget.
Första veckan var det, som B uttryckte det, arbetsläger hemma som gällde. Vi har återupprättat vårt vardagsrum (nu återstår bara inköp av ny braskamin samt att hänga upp tavlor på väggarna igen) och på köpet ägnat oss åt en hel del rensning. När vi påbörjade renoveringsprojektet så vräktes ju i stort sett bara allt ner i flyttkartonger, utan urskiljning. Nu är det som ska kastas kastat och det som ska sparas sparat. Ett par sorteringar till återstår men det är det lilla i sammanhanget.

Vi tuffade så småningom iväg med husvagnen och gjorde en liten roadtrip med vissa nostalgiinslag. T.ex. stannade vi på Ekuddens camping i Mariestad, där vi övernattade första gången vi drog iväg på längre utflykt med husvagn för 6 år sedan. Sen blev det en liten turné i Siljansbygden med Våmhus camping som bas. Vi har återsett Tomteland och dalahästtillverkningen i Nusnäs, och Siljansfors skogsmuseum (där hade vi även med svärföräldrarna som stannade till ett par nätter - de har husbil och flänger runt mycket mer än vi gör). I år lyckades vi också ÄNTLIGEN ta oss till Orsa Björnpark. Där får ju inte hundarna följa med in och vid våra tidigare dala-besök har vädret varit lite för bra för att man ska vilja lämna dem i bilen, även med öppen baklucka, några längre stunder. I år lyckades vi pricka in en dag då det var jämnmulet, och annars hade faktiskt björnparken fixat hunddagis... Ingen dum idé alls. Det borde fler turistställen ta efter!

Efter några dagar i Dalarna körde vi söderut, genom Värmland och Dalsland för att landa i Uddevalla. Där övernattade vi egentligen mest för att få tillfälle att se lite västkust - vi körde ut på Smögen och promenerade med hundarna på klipporna och bryggan, och åt en rejäl räkmacka. Vilken räkmacka säger jag bara... DET var grejer det!

Ett sista stopp på vägen hem, söder om Borås/Ulricehamn... En dryg vecka ute är ganska lagom.

Väl hemma har vi fortsatt på temat rensa-kasta, om än i lite mer lugnt tempo. Man samlar på sig en del och det behövs lite röjningar ibland. Till exempel kan man fråga sig varför man (läs jag) har kvar ett 10-tal ytterkrukor som är mer eller mindre spruckna... I synnerhet som man (läs jag) äger säkert lika många till. Och fönstren faktiskt är ganska fulla med krukväxter?!

Igår när sommarvärmen slog till på allvar fick jag tillfälle att rensa bland mina kläder, lite halvt ofrivilligt. Jag började nämligen leta badkläder. Den som känner mig vet att jag är en badkruka av rang (mitt förflutna idrottsutövande som kanotist, gick ju liksom ut på att man skulle vara OVANPÅ vattnet, även om jag i början av karriären tog ett STORT antal ofrivilliga dopp). När jag alltså börjar fundera på att åka och bada - då är det varmt! Nu stoppades den idén av att jag, uppenbarligen, rensat ut badkläderna någon gång under de senaste åren... När jag började tänka efter insåg jag att det nog var så att a) bikinin var för liten (jag har de facto lagt på mig några kilo de senaste åren) och b) baddräktens resårer var slut.

Idag har jag således varit och shoppat, när alla normalt funtade var på stranden. Hann med Fot-&SkoSpecialisten (nya inlägg till mina skor samt stretchprogram för att försöka komma åt min inflammerade "plantar fascia" under hälten), Biltema (tältpinnar o gummiklubba), Stadium på Väla (baddräkt), Ikea (diverse "bra och ha" men BARA sånt som stod på listan!) samt avslutningsvis CityGross (lite "stapelvaror").

Sedan hemkomsten har det blivit lite hundträning också. Lazer har fått sig ett spår och jag fick mig en del tankeställare. Bl.a. att jag ska fokusera på vad hunden håller på med och ge f-n i snitslarna. Har jag ingen med mig som kan ta dem på vägen, så får jag helt enkelt gå och hämta in dem senare.

Igår var jag med och tittade när träningskamrat L vallade med sin unga BC. Jag kan ju inte ett skvatt om vallning, men precis som när det gäller jakten så ÄR det häftigt när hundarna får göra det de är "till för".

Och ikväll - håller jag kurs...

Övning ger färdighet...

Idag har vi varit i skogen och spårat. Dagens övning försökte vi fokusera på vinklarna, och vi provade med att lägga korv i just vinklarna - SAMT snitsla. Jag gick spåret själv för att ha bättre koll på var det gick. Trodde jag...

Den lille svarte tuffade på bra och i spårkärnan fram till första vinkeln där strategin med korv-vinkeln visade sig fungera utmärkt. På nästa raksträcka så var det matte som var "lost" - snitseln vid vinkeln hade nämligen hamnat på "baksidan" av ett träd. Mental notering - se till att snitslarna syns... Det hela gick i alla fall kalasbra och extra häftigt var att se den sekvens där han faktiskt gick 1-1,5 meter vid sidan av där jag gått, plötsligt "kom på sig" och växlade 1-1,5 meter i sidled! Härligt med en hund som tidigare varit så "fladdrig" i spåret när han börjar bli riktigt spårnoga.

Det finns ytterligare ett område där mångårig erfarenhet klart ger färdighet. Flugjakt... Vi bor som bekant på landet och närmaste granne åt ena hållet är en hästhage. Alltså har vi en del flugor inne. Detta är dock INGENTING mot vad vi hade i morföräldrarnas hus där det var en kohage som var närmaste granne, eller på gården där jag var dagbarn som liten. Flugsmällan lärde jag mig hantera redan i unga år och uppenbarligen sitter takterna i...

Ikväll har vi grillat - och ätit utomhus för första gången den här säsongen. Grillat har vi gjort tidigare, men då har maten intagits inomhus.

ÄNTLIGEN!

Efter en kämpig dag på jobbet igår (under förmiddagen misströstade jag kraftigt om huruvida jag skulle kunna gå hem idag och INTE behöva komma tillbaka på måndag, på eftermiddagen kravlade sig dock MITT hopp upp ur det svarta hålet - fast min kollegas var kvar där ett tag till...) så kunde jag idag slutföra planerade arbetsuppgifter, städa skrivbordet, stänga av telefonen och lägga frånvaromeddelande i mailen.

Nu väntar 4 veckor av... ja, inte "ingenting" i alla fall. Men åtminstone "helt andra saker än jobb". Det är nog ganska länge sedan vi var så här oplanerade när det gäller semesterveckorna, det är inga inplanerade hundtävlingar av något slag eller bokade campingplatser eller... Vi tar dagarna som de kommer och övar oss i att vara lite spontana?! Det finns en del att pyssla med på hemmaplan och sen får vi väl se. Träna lite hund ska jag i alla fall göra, basta.

Träning ger färdighet, var det visst...

Vi har ramlat in i juli, jag är inne på upploppet före semester och det är lite "oavbruten panik" på jobbet - så då snor jag åt mig ett par minuter och uppdaterar bloggen?

I torsdags för en vecka sen så dömde jag lydnad på klubbens månadstävling. Det var 4 ekipage av lite varierad kvalitet och återigen påminns jag om hur svårt det är att döma...

I fredags fick jag (eller ja, fick och fick??) ta mig en resa till Stockholm å tjänstens vägnar. Eller Stockholm och Stockholm. Arlanda för vidare transport till konsulterna i Sollentuna. Själva huvudstaden såg jag inte något av den här gången. Eftersom upplägget när den här resan kom på tal var "vi tänkte att du skulle få hälsa på dina föräldrar - och passa på och besöka C på kontoret när du ändå är i samma kommun" så var det ju bara att haka på. Givetvis blev verkligheten den omvända - arbetet först, och lite snabbt umgänge med föräldrarna (läs middag på vedugnspizzeria - det har vi för få av i mina nuvarande hemtrakter - och skjuts till Arlanda) sen.

I lördags gjorde vi ett besök i skogen där B jagar och passade på att lägga ett litet spår till den lilla svarta hunden. Tänkte väl att jag ska starta appell igen under hösten så nu måste här spåras... Det gick riktigt bra, men pinnarna som matte slarvat bort på vägen glömde han bort. Leksakerna däremot, dom hittade han.

På kvällen hade vi grillafton på klubben, var o en tog med mat o dryck, klubben stod för grillen o grillkolen. Och sen spelades det lite kubb, jätte-plockepinn m.m.

På söndagen fortsatte min nyfunna (?) träningsiver avseende spår. Tog med mig ett par av träningskompisarna ut i skogen och den lille svarte fick nu sitt första icke-förarspår. Det gick som på räls - så länge det var rakt fram. I vinklarna började han snurra lite (vilket jag inte såg något av dagen innan) och misstanken att vi behöver bygga värde i apportpinnarna bekräftades. Fram till slutet kom vi i alla fall.

Den här veckan är det som sagt fullt upp på jobbet, samtidigt som vi (jag) håller på med provning av kläder på klubben var och varannan kväll (när storleksproverna ÄNTLIGEN kom så gäller det att få fart på provandet så vi kan beställa, det tar ett antal veckor att få plaggen uppsydda, tryckta och broderade). När man (jag) ändå är där så kan man (jag) ju lika gärna träna lite. I måndags fokuserade jag på framförbyten med Lazer och A-nerfarter med Otto (även om det blev lite annat också). Detta gav tydligen effekt, åtminstone FBna med den lille svarte, för i tisdags när vi körde bana med träningsgruppen så klarade han att hålla sig på banan NÄSTAN hela vägen (på ett ställe klantade jag till det, men det löste vi med en liten belöning och sen körde vi på) utan att "tröttna". Det finns hopp, helt klart. Med Otto försöker jag börja utmana lite mer, han "kan" ju mer än vad Lazer kan, t.ex. om det är en startraka på 2 hinder och sen en sväng, så ska han faktiskt kunna hitta linjen mellan de 2 hindren själv och jag ska kunna placera mig strategiskt vid det tredje. Och det funkade! Sen blev det hawaii-handling på ett annat ställe i banan men gör om och gör rätt så blev det bättre. :-)

Igår var det möte i HU-distriket. Ett bra möte, med bra idéer och diskussioner. Tack för det, gänget!

1 dag och typ 4 timmar kvar till semestern. Ända in i kaklet nu!!

Lite träning och resultat

Ersättningsbuss till och från jobbet är ingen hit, som jag nog kanske har nämnt tidigare. Restiden ökar med 20 min på sträckan Klippan-Hässleholm, från 30 min med tåget till 50 min med buss. Lagom kul. Inte.

Ikväll var det träningsgruppsdags - vi var en väldigt liten tapper skara då det bara var jag, L och E. Med Lazer fick jag mig en del tankeställare inte minst vad gäller "belöningszonen", här har vi lite att jobba med även utanför banan helt klart! Med Otto körde jag rena handlingsövningar utan bommar. Här tvistar ju de lärde lite, om det är bra att lära hunden att springa mellan hinderstöd utan att det är någon bom på plats eller inte. Av olika skäl ville jag inte belasta honom med hoppande idag utan valde att köra "markarbete" som man nog skulle kallat det i hästvärlden. Lite slalom fick det bli också. Fördelen med att bara köra med hinderstöd var att vi fick till väldigt, väldigt snäva svängar. Kanske ett sätt att jobba med hans svängbarhet? Får klura lite på det där.

Ikväll har även resultaten från tävlingen i söndags kommit upp på nätet. I Ottos sista lopp i hoppklass 1 skrapade vi uppenbarligen ihop 17,37 fel. Eftersom han faktiskt HAR fyra pinnar (och det räcker med 3 för att bli uppflyttad) så har jag nu bestämt mig att nästa start i hoppklass, efter "sommarlovet" som vi ska ha nu, ska ske i klass 2. Så, nu var det sagt. Jisses... det trodde jag ju inte för drygt ett år sedan när målet fortfarande var på nivån "komma runt utan disk".

Håller på och snickrar lite på en plan för åtminstone den närmaste veckans träning. Eller ja, jag HAR en plan. Sen får vi se hur den håller. Imorgon ska vi ägna oss åt övningar på hemmaplan och då blir det "markarbete" och däribland lite skruvande med targets och klicker. Tjohej.

Diskningar och läsning

Midsommar firade vi för andra året på raken i husvagnen på Tobisviks camping i utkanten av Simrishamn. Som av en händelse arrangerade Simrishamns BK agilitytävling på ”annandag midsommar” även i år.

Jag startade båda hundarna men resultat blev det inga. Lazer gick i tvärstrejk i agilityklassen och la sig före första hindret. Där tror jag problemet var att husse hade lite ”otur när han tänkte” och gick rakt emot oss före start när jag bad honom att inte sitta precis utmed startsträckan. När han således stod BAKOM starten så blev det nog lite konflikt i den lilla cockerhjärnan – följa med matte framåt eller springa till husse bakåt, äh, jag lägger mig ner här…

Otto flippade ur totalt, där försökte vi med taktiken att han inte skulle ha koll på var husse var alls och det funkade inte. Dessutom gjorde jag en ovanligt lång uppvärmning av lite olika skäl och det var kanske heller inte så lyckat. Direkt i starten satte wachtelskrället upp näsan i luften, rev andra hindret, drog ett varv runt domaren och sen ut för att leta husse i publiken. Typ…

I hoppklassen fick jag med mig Lazer bra i starten, sen gick det lite för fort och blev strul med ingången i slalom så då lekte han plattfisk en kort stund men jag fick igång honom igen och in i slalom, genom en tunnel o över ett hopphinder, sen sprang han förbi ett långhopp, hoppade 2 hopphinder och sprang igenom en tunnel innan han tyckte att – nä, nu är det nog, nu lägger jag mig igen. Har nog varit lite dålig på att träna längre kombinationer… För han väntade sig helt klart en belöning där, det syntes! Sen tog vi ett par hopphinder o sprang ut. Men han hade kul på banan i alla fall – och det är viktigast just nu. Husse var nu tryggt parkerad i tältet med våra klubbkamrater.

Otto fick, precis när jag gick in för att starta, spaning på nån som lekte med en kul pipleksak vid sidan av banan (lät det som). Lyckades styra upp det och få till en bra start men sen drog han förbi mig och på väg av banan, fick in honom igen och in i slalom, efter tunneln därefter så tog han en sväng förbi en hindervakt och sen var vi bra på banan. Lite oklart för mig om vi diskade oss pga de där utflykterna eller om vi faktiskt fick resultat (och arrangören har tydligen datorstrul för resultaten är fortfarande inte ute på nätet). I den här klassen parkerade vi husse vid målet och det verkar vara bättre att Otto VET var han har husse i de här lägena. Att lämna husse hemma jämt är liksom inte ett alternativ eftersom det ibland är rätt praktiskt att kombinera semester och tävling. Kanske lite mer närvaro av husse när vi tränar? ;-)

Eftersom vädret lämnade en del övrigt att önska så fick jag tillfälle att läsa en av böckerna som legat i högen för semesterläsning ända sen förra sommaren… Arne Dahls Viskleken. Här återser vi delar av A-gruppen (som ju lades ner efter 10 böcker), i en ny Europol-enhet. Flera olika fall knyts – naturligtvis – ihop till en internationell härva av rejäla mått. Paul Hjelm, Kerstin Holm, Arto Söderstedt, Jorge Chavez och Sara Svenhagen är på topp – så klart. Dags att köpa nästa del, Hela havet stormar, till årets huvudsemester?!

Kurs, kurs, träning, planering

I måndags var det slut på sommarlovet, dvs det var dags att dra igång en kurs igen. :-) Det var ju så få från höstens nybörjarkurs som ville/kunde fortsätta under våren så vi insåg att det inte skulle vara lönt att köra en fortsättningskurs, utan valde att "vänta in" den grupp jag har haft under våren så att vi skulle få ihop en lite större fortsättningsgrupp. Den började jag och L med i måndags, alltså. Fast först hade vi en "prova-på"-timme med 6 nyfikna. De fick prova att springa lite tunnel, hoppa ett lågt hinder och gå in rätt i slalom.

Första gången på fortsättningskurs blir ju lite "kunskapskontroll" och det ÄR lite spretigt i den här gruppen men det finns klar potential.

I tisdags var det så dags att GÅ kurs själv. Redan för ett par år sedan insåg jag ju att jag gör det alldeles för sällan, går kurs själv alltså. Man behöver lite påfyllnad/sparkar i rumpan!! Sedan jag provade på Greg Derrett-handling för drygt 1½ år sedan har jag lite smått letat efter någon som skulle kunna tänkas lära mig mer om det på våra breddgrader och nu under vintern/våren visade det sig äntligen att Petra Nilsson (som jag känner från HU-sammanhang) börjat hålla egna kurser. Sagt och gjort, vi bjöd in henne till klubben (se inlägg i maj nån gång) och nu var det dags igen. Vi presenterades för en bana som verkligen inte var någon sinekur - byten, springa, "hämta in-skicka"... För egen del bekräftades att a) jag är lite för sen ganska ofta vilket gör att jag får springa ännu mer, b) jag helt uppenbart har problem när man är i snarlika sekvenser på banan (glömde bort mig IGEN, andra gången på 2 veckor?!), c) Otto kan mer än jag tror. Jag TROR att flera av mina träningskamrater fick lite tankeställare kring det här med att om jag själv springer fortare så springer oftast hunden fortare också! Och inte minst får man en påminnelse om hur mycket det finns att träna på.

Igår blev det en tur till klubben för lite träning av liten svart (slalom med ingång från annat hinder, vippen, muren - kom på i helgen som gick att han nog inte har provat den - och lite mer slalom efter hopphinder) och kursplanering med L.

Idag har jag tagit semester, väldigt välbehövligt då jag ligger efter med smått och stort här hemma...

10 fel, disk, 10 fel, disk, disk, disk, disk, disk....

Det svänger snabbt i hundsportsbranschen… Medan landets främsta agilityekipage och -lag (och för den delen lydnadsekipage också) gjorde upp om SM-medaljer i Borlänge så rullade klass 1-tävlingarna på ”som vanligt” i södra Sverige. I lördags var det Halmstad (som till o med rubricerade sin tävling med att ”vi som inte är på SM måste också få tävla – kanske för att ta oss dit” – eller något liknande i alla fall). När det var dags att anmäla dit så slog jag till och anmälde inte bara Otto, utan även Lazer. Under veckorna som har gått så har jag ångrat det tilltaget flera gånger, då både det ena och det andra har strulat… Saker som han fixade plättlätt förra sommaren är plötsligt som bortblåsta?! I helgen var även framgången från förra lördagen som bortblåst med Otto...

Startordningen på lördagens tävling var i alla fall att de började med agilityklass 1 Large, jag gick in och körde med Otto och vi jagar ju pinnar i agilityklass… Pinnar får man INTE om man hoppar från kontaktfälten. Den här gången var det dock inte A-hindrets nerfart som var problemet utan nu var det balansbommen. Är det inte det ena… Sen missade vi ingången till slalomet också, så totalt blev det 10 fel. Och man missar ju lite tid på att ta om ett vägrat hinder, så att konstatera att tiden hade räckt till en 5:e plats bland de nollade bevisade ju återigen att snabb, det är han. Ja, det fanns ju 5- och 10-felare som var snabbare än oss (men de tror jag knappast hade vägringar utan det handlade nog om kontaktfält och rivningar). Jaja, det är bara att kämpa på.

Med Lazer bestämde jag mig för att gå in och köra 4 hinder och sedan springa ut och belöna. Vi är inte riktigt klara med klätterhindren (det har varit lite bakslag där den senaste månaden) men eftersom vi var anmälda och de första hindren var däck-hopp-böjd tunnel-hopp så såg jag en bra möjlighet att miljöträna lite. Det ÄR trots allt skillnad på att springa en klubbtävling med kanske 10 åskådare och en officiell tävling med speaker, fullt med folk, hundar och tält runt banan osv. Detta bekom inte liten svart ett dugg utan han var snabb som en iller på de där första 3 hindren, sen sprang han förbi 4an men det struntade jag i och vi fick ett bra träningstillfälle.

I hoppklassen så var det gasa-chansa som gällde med Otto. Eftersom vi har pinnarna klara där så kan jag lika gärna passa på att testa gränserna på tävling och det ledde till lite strul i slalom så vi fick ta om det – och sen var det en riktigt spring-sträcka där jag var så långt före honom när han kom ut ur en böjd tunnel så att han antagligen missade att det stod ett hopphinder på vägen… Kraschade ganska rejält. Men det bekommer inte en wachtel, så vi körde på och satte resten av banan bra.

Med Lazer så var tanken att köra ”så långt som möjligt”. Det blev inte så långt. Han sprang förbi slalomingången och när vi då tog om det så började nog nerförsbacken lite… Han är väldigt, väldigt känslig för min sinnesstämning på banan, helt klart! Och ”körde fast” i platten sen, då var liksom energin slut i den lilla hunden. Efter att tävlingen var avslutad passade vi på att gå in och köra platten och slalomet medan de stod kvar på banan, och det gick bra. Så det hänger inte kvar i alla fall, när han blir osäker.

Igår var det en heldag i Höganäs. De här tävlingarna när det bara körs på en bana har sin charm för man hinner titta på klubbkamraterna men det tar ju tid…

Först ut var Lazer, samma koncept som igår – 4 hinder och ut. Här sprang han dock förbi nr 2 och satsade mot A-hindret (som inte alls var nr 3), var till o med uppe på det med en tass. Kul, eftersom han är lite skeptisk mot det hindret fortfarande. Men han gillar sina kontaktfält!

Med Otto klantade jag till det i starten och placerade mig dumt, så han sprang förbi hinder nr 4. Vägran 1. Kontaktfälten på balansen funkade. Sen placerade jag mig uppenbarligen dumt igen – vägran nr 2. Kontaktfälten på A och vipp/gunga funkade. Missade ingången till slalom = vägran nr 3 och disk.

I hoppklassen återigen en tanke att ”köra så långt som möjligt” med Lazer. Det gick milt sagt ”så där” – han sprang förbi 2 hopphinder på en relativt rak sträcka?? Nåja, vi hade roligt och han har som sagt fått öva på tävlingsmiljön!

För Ottos del var det återigen ett gasa/chansa-lopp. En riktigt fin slalomingång och sen kom en sekvens där planen var att dra honom mellan 2 hinder (som skulle tas från samma håll), men… jag var lite för långsam och lyckades istället dra honom över det andra hindret från fel håll. Disk igen.

Marginalerna är små i den här branschen, ena veckan nästbäst i klassen, andra veckan lååångt ifrån. J

För Lazers del så konstaterar jag det jag redan visste, vi har en del träning kvar att göra. Men nu vet jag att han i alla fall inte packar ihop och gräver ner sig pga omgivningen. Vi hade en period i vintras när vi trodde att han hade lite scenskräck för så fort det stod någon och tittade på när vi tränade så gick han i strejk.

Nu är båda hundarna anmälda till ytterligare en tävling före semestern. Sen ska vi träna och ladda om för ”hösten”…

Böcker

Jag har läst en del den senaste tiden, som jag nog inte har nämnt här.
Först ut var ytterligare en del i serien om Damernas detektivbyrå - Den gode maken på Zebra Drive. Jag är, som jag nämnt tidigare, lite kluven till de böckerna men drivs av nyfikenheten kring "hur det ska gå" för huvudpersonerna. Det tuffar på i samma lite makliga tempo som tidigare, det händer lite stort och smått på detektivbyrån/bilverkstaden och våra huvudpersoners liv går vidare.

Sen gav jag mig på Ann Rosmans "Själakistan". Den första boken av Rosman låg med i den kasse jag fick av Lazers "mormor" häromåret och jag har haft uppföljaren på listan "att läsa" ganska länge. Här har vi en historia som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Vi läsare presenteras med bakgrunden parallellt med nutiden och man förstår ju att någonstans står något inte rätt till - vilket ju förvisso är helt uppenbart redan i första kapitlet där en halshuggen kvinna hittas av en skolklass... ;-) Rosman är klart läsvärd för oss deckarfantaster! Sen funderar jag lite ibland på vad det är som gör att så många kvinnliga "deckarhjältinnor" ska ha så tilltrasslade privatliv... Eller vad jag ska kalla det? Rosmans "hjältinna" Karin gjorde sig förvisso av med sin sambo i förra boken, men han dyker så klart upp här. (jämför Maria Werns make i Anna Janssons böcker)

I samma kasse låg även en bok av Jonas Moström, så jag har länge tänkt att jag borde läsa hans tidigare böcker. Nu fick jag tag i den första, Dödens pendel, på biblioteket. Här är det en manlig duo som driver handlingen, kriminalkommissarie Johan Axberg och överläkaren Erik Jensen. Märkliga dödsfall inträffar och vännerna Axberg och Jensen inser att de studerar samma sak ur olika perspektiv. Även här har vi huvudpersoner med något krångliga privatliv. Jensen är familjefar som drömmer om en karriär. Axberg har ett märkligt förhållande till "kvinnan i hans liv"... ÄR det verkligen så många män som man kan tro när man läser böcker, som har sådan "commitment anxiety" som det nog skulle heta på engelska, jag kan faktiskt inte komma på något riktigt bra svenskt ord...?

Snabba kast och olika intressen

Igår var det agilitytävling på SBK Malmö. Först ut var agilityklassen och den kan vi ju egentligen helst glömma. Det blev 5 fel på både upp- och nerfart på balansen dvs 10 fel redan efter 3e hindret. Jag har konstaterat att uppfarterna handlar väldigt mycket om att Otto måste komma "rätt" i ansatsen och börjar så smått fundera på om det i fall som detta, när hindret är tidigt i banan, också har att göra med (högst troligt) var/hur jag är placerad. Detta tål att analyseras. Tyvärr är filmen från gårdagens lopp lite skakig då kameraoperatören inte var riktigt kompis med kameran... Efter ytterligare några hinder, runt 9-10 så var Otto MYCKET duktig och sprang precis dit jag pekade. Problemet var bara att jag pekade på fel hinder, för jag hade glömt banan!!! Resten gick bra, framför allt satte vi nerfarten på Aet som varit "skakigt" länge nu.

I hopploppet, där vi ju egentligen är uppklassade men där jag väljer att tävla kvar i ettan ett tag till, var det bara en sak som gällde. "Vinna eller försvinna"... Gasade alltså järnet och jag tror faktiskt att detta är Ottos bästa tävlingslopp någonsin. I synnerhet när jag tittar på filmen efteråt så ser det så ut. De svängar som jag under loppet upplevde som vida, är inte alls lika vida när jag ser dem på film?! Det var ett riktigt bra lopp och efter målgång så klubbkamraterna ungefär att "det där räckte nog till ledning". Jo, det gjorde det nog. Ett par hundar... sen kom det en riktigt vass BC som fick en tid som var ca 6 sekunder snabbare. Men det var den definitivt värd och den föraren är miljoner gånger mer rutinerad än vad jag är så jag är inte det minsta förvånad. När klassen var slut visade det sig att min o Ottos insats i alla fall räckte till en andraplats! Inte illa pinkat...

Idag hade jag planerat in helt andra saker än hunderi. Nämligen ett besök i Sofiero Slottspark med svärmor för att titta på rhododenronblomningen. Och ja, den är verkligen fantastisk! Jag passade på att provköra nya kameran men bilder gör faktiskt inte färgprakten rättvisa... Ibland behövs det lite annat än hund, som omväxling. Och trädgård och blommor är ju ett annat intresse jag har, även om det just nu går lite på sparlåga.

Och den ljusnande framtid...

Så här i studenttider är det inte utan att jag blir lite nostalgisk och tänker tillbaka... Vad lite man (läs jag) visste om hur livet skulle utveckla sig. Hur vissa val man (läs jag) gjort i livet kanske inte alltid var de smartaste (så här med facit i hand är det ju alltid lätt att veta vad/hur man - läs jag - borde gjort). En sak som jag dock inte ångrar ett smack, just för att det valet kändes helt rätt just då, är det faktum att jag inte gick på studentbalen. Den tyngsta orsaken var att den sammanföll med en uttagningstävling till landslaget, men jag vet också att det fanns en del luddigare skäl som jag nog varken då eller senare har kunnat sätta ord på.

Jag gick ut gymnasiet mitt i en lågkonjunktur. Bara något år tidigare hade platsannonserna i dagstidningarna fyllt en hel bilaga på helgerna, jag (och mina klasskamrater) kom ut i... någonting. För min egen del löste det sig ju med jobb, många av mina klasskamrater läste vidare och "blev nåt". Själv funderar jag emellanåt fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor... Det jag jobbar med idag fanns i alla fall inte med in nån lista hos syo-konsulenten när jag skulle välja linje på gymnasiet (och det jobbet finns inte i de listorna idag heller), så mycket kan jag säga. Och att jag skulle jobba med något som hade med tekniska prylar att göra, fanns definitivt inte i min världsbild. Så lite man vet...

Att jag skulle slå mig till ro i skånsk mylla var inte heller något som fanns med i planeringen när jag stod utanför gymnasieskolan jag just gått ut från för - ehrm, många år sedan...

Jag tror jag har nämnt det förut, men jag vet att det finns några tydliga "brytpunkter" i mitt liv. Medvetna eller medvetna val, eller händelser, som har haft avgörande betydelse för hur fortsättningen blivit. Och på något sätt så har det ju - i alla fall så här långt - blivit rätt bra om jag får säga det själv. Visst har det hänt en del mindre bra saker på vägen, men det har jag förhoppningsvis lärt mig saker av.

Den senaste veckan har det också hänt en del saker som antagligen har bidragit till mitt filosofiska sinnelag just nu. Några detaljer tänker jag inte gå in på här och nu.

Imorgon är det tävlingsdags igen (efter en tävlingsfri helg alldeles nyss). Och snart är det semester...

Pustar ut...

... kan man säga att jag gör nu. Landat i soffan efter en milt sagt hektisk period. I onsdags var jag på klubben för 7e dagen på raken... DET var nog nytt personligt rekord. Tror jag?

Nåja, i lördags hade vi ju agilitytävling och eftersom vi i år tänkte till och satte M som tävlingsledare så kunde jag tävla (om husse är TL så får jag ju inte det). Jag är egentligen tveksam i vilket fall som helst, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Startade bland de första i agilityklassen, som gick först på morgonen. Den gick riktigt bra, men så var det dom där kontaktfälten på Aets nerfart... 5 retliga fel med en tid som felfritt hade räckt till andraplats i klassen. Jaja, bara att fortsätta nöta!

Kastade mig på ett funktionärsuppdrag i 2 klasser och DET var inte någon lysande uppladdning. Att gå direkt från funktionärande till att banvandra och hämta hunden, blev inte riktigt lyckat. Läs: loppet flippade ur redan efter 2 hinder... Vi bröt, kan man lugnt säga.

Tävlingen som helhet flöt på fint, en lite onödig regnskur kom det mitt i lunchpausen. Liiite mör var man på kvällen...

I söndags var det lydnadstävling och jag hade sekretariatet. Även den tävlingen funkade bra och eftersom det inte var så många startande var vi färdiga vid lunchtid.

Måndagkväll = hålla kurs.

I tisdags och onsdags blev det äntligen fokus på egen träning. Lazers beteenden gör mig mer o mer förvirrad. Ena stunden springer han som en stjärna och nästa går han i strejk.

Igår var det after work på jobbet så jag fick tillfälle att göra något helt annat än att hålla på med hund...

Oj oj, dagarna rusar iväg…

Förra veckan var ju bara halv ur arbetsperspektiv, och tisdag-onsdag var jag i Karlskrona på konferens med jobbet. Det var ett väldigt trevligt arrangemang och jag kan verkligen rekommendera Scandic i Karlskrona! På onsdagmorgonen tog jag mig ut på en morgonjogg (enda gången det funkar med morgonjogg är i princip just när jag är på tjänsteresa) före hotellfrukosten. Härligt! (Ja, det var bra ur jobbperspektiv också, men det ska det ju vara)

Sen hade både jag och husse tagit ledigt på klämfredagen efter Kristi Himmelfärdsdag, så vi tuffade iväg med husvagnen på just Kristi-flygardagen. Först fixade vi dock lite ärenden och sånt hemmavid – bl.a. slog jag till och köpte mig en systemkamera. Det har jag ju funderat på i flera år, var väldigt nära för några år sedan men då var paketet slutsålt när jag väl kom till butik. Den här gången hade jag lite mer tur – plötsligt dök den kamera jag funderat på upp i ett paket med 2 objektiv av originalmärke, till lägre pris än det paket jag tittat på tidigare. Lika bra att slå till. Vi får väl se om jag lyckas producera lite mer bilder och framför allt mer ”actionbilder” framöver?

Bilen med vidhängande husvagn styrde vi mot Gränna, delvis för att det var en agilitytävling i Jönköping på lördagen men också för att vi var där ifjol och det finns alltid mer att se i omgivningarna. Fredagen ägnade vi åt att åka över till Visingsö och gå en rejäl promenad i skogen där, 2 timmar var vi ute och Hampus tyckte nog att det var lite onödigt långt. Men han hänger med, den gamle farbrorn… Resten av dagen, när vi återvänt till fastlandet, ägnade vi mest åt att slappa. Förmodligen väldigt välbehövligt. ;-)

På lördagen bar det ner till Jönköping och agilitytävling arrangerad av Huskvarna Hundklubb på gräsytorna vid Elmia. En fin tävlingsplats alltså! Resultatmässigt så kan man konstatera att MKM (Mycket Klantig Matte) klantade bort båda loppen. I hoppklassen som gick först, stoppade jag in ett byte som med facit i hand inte alls behövdes och det slutade med att jag tappade bort både Otto och mig själv och höll på att snubbla över ett hinder. I agilityklassen tror jag att jag ”tappade” handen som visar vägen och då sprang Otto förbi ett hinder, när vi skulle ta om så hoppade han det baklänges och då blir det disk. Kontaktfälten funkade i alla fall, även om A-nerfarten är hårfin. Vi fortsätter nöta på träning.

Lazer fick vara med och miljöträna lite, bl.a. passade jag på att låta honom hoppa lite på framhoppningsbanan.

När vi var färdiga på tävlingsplatsen tog vi på oss den kulturella hatten och körde till Husqvarna Fabriksmuseum. Oj, vad det företaget har sysslat med många saker. Där fanns allt från symaskiner och gräsklippare till vapen och motorcyklar!

På söndagen tuffade vi hemåt igen och konstaterade att nu, nu börjar sommarvärmen komma… Under helgen konstaterade jag också att jag antagligen har drabbats av hälsporre, eller åtminstone inflammation i den sena som går under hälen. Man kan tydligen skaffa sig problemen även utan att ha den fysiska sporren på hälbenet... T.ex. genom att pronera (gå på "insidorna" av fötterna) och det vet jag att jag gör när jag springer, så det är ju troligt att jag gör det även när jag går. Inlägga är ilagda i skorna så hoppas vi att det hjälper.

Det var nog tur att vi vilade upp oss under långhelgen, för den här veckan har varit – och kommer att fortsätta vara – helt hysterisk på fritiden… Självförvållat, javisst!

I måndags hade jag som vanligt nybörjarkursen i agility. De börjar bli riktigt duktiga, mina 4 deltagare. Deras förkunskaper var ju lite spretande, och fortfarande är det en viss nivå-skillnad, men det tar sig. Passade på att köra lite enkla övningar med både Otto och Lazer efter kursen.

I tisdags var det distriktsmöte i HU-distriktet. En liten tapper skara slöt upp, tyvärr hade föreläsaren, som förra gången var sjuk själv, nu drabbats av sjukdomsfall i familjen. Vi får se om vi vågar prova med tredje gången gillt i höst? Vi diskuterade lite vad vi kan hitta på för att få fler att komma på mötena, och det kom upp några kreativa förslag som vi i styrelsen får ta till oss.

Igår, onsdag, var det distriktsmöte i SBK-distriktet. De mötena är lite mer välbesökta, men den här tiden på året är nog svårt för många med mycket aktiviteter kring skolavslutningar och studenter. Och om man inte själv är ”drabbad” av sådant så är det alltid någon i omgivningen som är det… Här fick vi en presentation av det här med barmarksdrag (det var en praktisk förevisning i samband med ett möte för ett par år sedan) och det verkar ju onekligen häftigt. Jag är ju den första att säga att vi måste se över vad vi har att erbjuda medlemmarna och inte vara främmande för nya saker, om vi ska kunna behålla våra medlemmar – och få nya!

Ikväll är det instruktörsmöte på klubben och imorgon har jag tagit semester. På kvällen är det nämligen bygga banor m.m. för agilitytävlingen på lördag som gäller. Och jag vet hur det brukar bli. Ikväll kommer vi på en massa småsaker som behöver fixas imorgon och då är det bra om någon (läs jag) kan fixa det under morgondagen. Utan att ”störas” av arbete… ;-)

På lördag är det som sagt agilitytävling på klubben. Den här gången ska jag försöka mig på att tävla själv också (husse är alltså INTE tävlingsledare så de regelmässiga/etiska hindren är röjda ur vägen). Vi får se om jag klarar att fokusera på att tävla när jag också ska vara funktionärsansvarig.

På söndag är det lydnadstävling och där har jag hand om sekretariatet. Det är dock en ganska liten tillställning med få starter, så där bör vi vara klara framåt lunchtid.

Fullt ös hela tiden. Och ja, tyvärr har våra hundar blivit lite lidande tisdag-onsdag. Ikväll är det åtminstone möte på klubben = träning efter mötet!

Strandsatt - eller nåt?

Eftersom jag inte lyckades reda ut att byta det punkterade hjulet så blev det till att hålla sig på hemmaplan igår. Lite strandsatt kände jag mig allt, men på ett sätt var det lite skönt att få en oplanerad ledig dag hemma.

Hann med att vara ute på tomten en hel del och fixa lite i det vackra vädret, baka till dagens fika på jobbet ("tack för födelsedagspresenten"), ta en joggingrunda med Otto (intervall 10-8-7-2x5 min, plus lite "nergång" på slutet blev 40 minuter och dryga 6 km) och lite annat smått o gott.

På kvällskvisten kom så ÄNTLIGEN husse hem och vips, på typ 10 minuter hade han löst problemet... Dvs bytt ut det punkterade vinterhjulet mot ett sommardito. Nu återstår att lämna in och se om fälgen klarat sig. Jag har inte allt för stora förhoppningar om det, tyvärr, men vi får se. Detta tänker vi ta med den firma som levererade däcken (och fälgarna) i vintras, så det förhoppningsvis blir något snarlikt nytt... Resterande 3 hjul tog jag med mig i bilen idag och körde till jobbet via den däckfirma jag brukar använda i Hässleholm vid behov. Dom behövde väl typ 10 minuter för att byta alla 3... Men dom var ju flera och har lite andra verktyg. För den som undrar så kör jag med odubbade vinterdäck och då är det lätt att tänka "jaja, jag tar det sen" när det blir vår. Och sommar... Det är ju mest högre bränsleförbrukning o onödigt slitage på däcken, man är ju inte olaglig i alla fall!

Upp som en sol, ner som en...

Idag bar det iväg till Råådalens BK för agilitytävling. Fortfarande är det bara Otto jag startar, Lazer ska få träna några veckor till innan vi debuterar. Inte minst behöver han mycket mer störningsträning.

Det är en 2-dagarstävling och det betyder att den blir STOR när det gäller antalet starter, eftersom man kör alla klasser + lag. Ca 1400 starter per dag... fördelat på 3 banor. Och det blir långa dagar. Eftersom det inte är helt lätt att veta säkert (även om man kan beräkna "ungefär") när det är dags för mina klasser en sån här dag, så är det lika bra att vara på plats i tid. Så jag körde hemifrån vid 10-tiden. Passerade inom MediaMarkt och klämde och kände lite på den där kameran jag funderar på att köpa (från annat håll), på vägen. Sen vidtog - väntan. Agilitytävlingar är mycket väntan. Eller ja, jag gjorde ett försök att få upp mitt nyinköpta tält men att resa det ensam, i halv storm, visade sig vara övermäktigt. Fick hjälp av snälla förbipasserande. Till slut konstaterades att det saknas ju "gummistroppar" att förankra det hela med längst ner. Fästen finns, men inga stroppar... Hm. Jag gav upp och rev tälteländet igen. Eftersom det stod tält i 3-dubbla rader så handlade det ju inte precis om att sitta i tältet och mysa och titta på tävling utan det blev mycket gå och stå. Stegräknaren har landat på dryga 21000 steg och det är nog personligt rekord!

Till slut var det i alla fall dags i regnet, för hoppklass. Hade ett ganska högt startnummer och det brukar jag tycka är jobbigt. Att först banvandra och sen vänta i någon timme innan det är dags, jag tycker det är svårt att "hålla ångan uppe" så länge. Idag visade det sig dock att farhågorna var obefogade. Banan bjöd inte på några oöverstigliga svårigheter vad jag kunde se på banvandringen, men det var ändå gott om diskningar, missade slalomingångar och annat, när man tittade på andra ekipage. Så ÄR det ju i klass 1...  (säger jag, som aldrig varit någon annanstans själv) När det blev vår tur gick vi in och körde järnet. Och som vi körde! Hade det inte varit för de där eländigt vida svängarna som Otto gör så hade vi nog vunnit klassen! Nu räckte nollan och tiden till en fjärdeplats, dryga 4 sekunder efter segraren. Och de 4 sekunderna vågar jag påstå låg i två svängar. Vi bärgade alltså hem vår tredje "pinne" i hoppklass och har därmed rätt att flytta upp oss till klass 2. Tack och lov så inträdde vid årsskiftet en regeländring, förut var man tvångsuppflyttad dagen efter tredje pinnen, nu får man välja. Eftersom jag bara har en pinne i agilityklass så tänker jag stanna i hoppettan också ett tag till.

I agilityklassen var det lite trixigare bana, bl.a. med en böjd tunnel efter slalom där man skulle ta höger ingång - fast vänster var rätt inbjudande när hunden kom ur slalom. Jag har ju tränat väldigt mycket högerslalom hela vintern (och våren) - nu blev det plötsligt problem med ett vänsterslalom. Missad ingång, gick ur för tidigt osv... Jag tror vi tog om det 4 gånger innan vi tog oss ur det hindret. Och DÅ var mitt fokus bortblåst och Otto drog rakt in i fel tunnelingång. Vi sprang klart och fick i alla fall träna på kontaktfält under tävlingsmässiga förhållanden, och det gick bra. Han visade heller inget som helst intresse för domaren i någon av klasserna. Man får vara glad åt det lilla!

Direkt efter mig i agilityklassen startade en annan wachtel och det var lite som att se Otto under hans första säsonger, hej och ivej och hit och dit... Skickade en tanke till den tjejen att "det är bara att bita ihop och träna, så lossnar det till slut".

På vägen hem stannade jag till på Ikea och Citygross för att göra lite inköp när jag ändå var ute och for. På vägen från Citygross klantade jag till det, missbedömde var stenkanten i en rondell var och körde in i den. Kraftigt nog för att skaffa mig en punktering. SÅ onödigt! Turligt nog tog jag mig åtminstone hem, det hade ju varit måttligt roligt att bli stående på motorvägen med fullastad bil och 3 hundar. Väl hemma konstaterade jag att jag får INTE av hjuleländet (husse är bortrest över helgen) så morgondagens tävling är inställd för min del. Lite synd nu när vi fått upp flytet igen. Å andra sidan kan jag förhoppningsvis få en del gjort här hemma istället. Så upp som en sol (i regnet, det gick ju bra i hoppklassen) blev onekligen platt som en pannkaka (eller ett punkterat däck) innan dagen var slut...

Har du inget hem?!

Repliken i rubriken yttrades av den dåvarande ordföranden i min gamla BK, när jag och han möttes på klubben för typ tredje dagen i rad. Detta inträffade dock i den period då jag hade separerat från min ex-sambo och tillfälligtvis flyttat hem till mina föräldrar (hua, det är alltså över 12 år sedan), så i samma sekund som h*n sa det, kom fortsättningen: nä visst ja, det har du ju inte...

Numera HAR jag ju ett hem, men efter de senaste dagarna så känns det som att jag är mer på "mitt andra hem" dvs klubben på fritiden. I synnerhet som jag igår fick påpekat av en av mina träningskamrater att "det är fjärde dagen i rad du är här nu va?". Lyckligtvis så är husse också på klubben nästan lika mycket som jag just nu eftersom han är inblandad i ett litet byggprojekt som pågår. Även om vi inte gör samma saker så är vi åtminstone på samma ställe geografiskt och det känns bättre än när vi är utspridda i geografin. Under projektet hemma så har det ju tenderat att bli som "Arga snickaren" i Kanal 5 brukar skälla på paren i programmet: "Du bygger, och du sköter markservicen och barnen". I vårt fall, husse bygger och jag sköter markservicen och hundarna...

Igår var det utskick av PM till lydnadstävling på programmet och sen blev det naturligtvis lite träning också. Lite apportering, fritt följ och platsliggning för Lazer, följt av slalomingångar med fart (= hopphinder före). Det har han lite svårt för, har jag noterat redan tidigare, så det måste vi träna mycket på.

Med Otto påbörjade jag projektet "Utmana-I-Slalom" som träningskamraten/instruktören L rekommenderade vid kursavslutningen i förrgår. Nu gick jag inte till några extrema former den här gången utan började med sånt som jag redan skruvat lite smått med, som att förflytta mig i sidled FRÅN slalomet, göra bakombyten efter att han gått in i slalom och gasa farten mer (dvs springa fortare själv - rent krasst är det så att om FÖRAREN springer fortare så springer - oftast - hunden fortare).

Ytterligare en pusselbit föll på plats i funktionärspusslet till agilitytävlingen den 26 maj vilket var skönt. Det är liksom vissa funktioner som "ingen vill ha"... Då är det gott när någon säger att "jamen jag kan vara...". Tack A!

Om man kunde titta in i den där lilla hundhjärnan?!

Igår, efter att jag hade hållit min kurs, så tog jag ut Lazer och lät honom springa på de sista kombinationerna vi kört (nybörjarkurs = i stort sett raksträckor, en med platt tunnel-hopp-hopp-långhopp och en med hopp-svagt böjd tunnel-4-pinnarsslalom). Han var så taggad så han försökte tjuvstarta flera gånger?! Vad hände i torsdags, undrar jag allt mer. Är det som vi misstänker, att han får lite rampfeber när där står (mycket) folk vid sidan av banan? Igår var det bara 2 träningskamrater kvar som tittade på.

Otto fick fortsätta traggla högerslalom (6 gånger av 6 satt, även med hinder före o efter) och A-nerfarter (ett par halvdana, han söker sig neråt och trampar rätt men stannar inte i position och då blir det ingen "vinst", men även flera bra).

Väl hemma tog vi tag i kloklippning också. Effektiv kväll på det hela taget.

Jag har läst ut Anna Janssons "Först när givaren är död" också. Inser att jag egentligen inte är lika intresserad av deckarintrigerna som de privata "intrigerna" för Maria Wern och hennes kollegor. I den här boken visar det sig att kollegan Ek har ett gäng "barn på byn"... Lite road är jag av den geografiska förflyttningen av en hel grupp på det här viset, från Kronviken till Gotland. Tror väl knappast att det går till så i verkligheten... Nu är det "bara" 2 böcker kvar i serien som jag inte har läst ännu (och sen kommer det säkert ut en till snart misstänker jag). Det ger ett lite annat perspektiv att sträckläsa på det här sättet, framför allt när det gäller de där "kringhistorierna" om huvudpersonernas privatliv. Nu blir det nog avbrott med något annat i en bok eller två. Tror jag.

Full fart framåt

Igår var det en dag som var full med allehanda bestyr - de flesta helt utan hundanknytning... En tur till återvinningen, handla = fylla på förråden, middag hos Bs faster... Ja, lite hundpromenerande blev det så klart men träning, mja.

Idag blev det hundträning för hela slanten istället. Vi hade bokat Petra Nilsson till klubben för en dags agilityträning. Det blev en verklig heldag, där det - återigen - visade sig att så länge jag gör rätt så gör Otto rätt. Ganska häftigt att inse att när jag försökte fuska mig igenom en "serpentin" (en handlingmanöver, för de läsare som inte är agilitynördar) så talade Otto om att jag gjorde fel - genom att göra det jag FAKTISKT visade...

Lazer fick träna på att vara med och sitta i bur vid sidan av banan. Jag var lite orolig för att han skulle vara orolig och pipig, men det var inga problem. Skönt. Mot slutet av dagen fick han komma ut och köra en ren "gasa-övning" - i stort sett bara rakt fram och ett par böjda tunnlar. DÅ var det svårt att tro att det var samma hund som gick i totalstrejk i torsdags. Finns en del att klura på där...

Ja, nu är vi laddade för fortsatt träning. Hej hopp.

Flipp eller flopp...

Om jag minns rätt var det "rubriken" på ett inslag i klassiska radioprogrammet Metropol i slutet av 80- början av 90-talet?

Ungefär så var mitt deltagande i gårdagens agility-klubbtävling.

Det började med large-agilityklass. Otto var den enda startande hunden som kom i mål, om än med 10 fel + tidsfel. Dagens seger var att han INTE hoppade från kontaktfältet på Aets nerfart, även om jag istället drog på oss 5 fel för beröring där (jag "stod ivägen för hunden" enligt domare Nils...). Den 5an tar jag under rådande omständigheter med glädje.

Snabbt hundbyte och in med Lazer på arenan, debut i medium. Som vanligt, höll jag på att säga, glömde husse bort att hålla truten när jag är på banan och liten svart drog iväg för att kolla vad husse höll på blev. Då blev matte lite irriterad och liten svart hund gick i sin första strejk. Vi lämnade banan efter typ 5 hinder...

Efter ombyggnad till hoppklass så startade medium före large, strejken höll i sig. Jag tänker inte hoppa ett enda hinder, sa liten svart hund och lekte plattfisk i starten. I efterhand så kan jag konstatera att han a) går ner sig när jag blir irriterad, b) inte borde suttit uppbunden vid staketet mellan loppen utan fått vila i bilen istället, c) antagligen tycker att det är lite jobbigt när det är mycket publik runt banan. Vi har alltså en del att jobba på, med tanke på hur det brukar se ut runt en normal agilitybana. Eller så får vi satsa helt på brukset istället. Där är det ju i stort sett ingen publik alls... ;-)

Otto var ute och flaxade och skulle hälsa på domaren i bägge klasserna men kom åtminstone in på banan igen. I hoppklassen blev vi diskade, en felaktig tunnelingång, jag fick inte riktigt till mina byten och vips så hade jag tappat honom.

Jag har en del att fundera på. Dags att ta sig samman och göra en träningsplanering. Jag har sagt det förut och säger det igen - att jag, som har ett förflutet med träningsprogram och -dagbok när jag sysslade med idrott, ska ha så förbenat svårt att omsätta de rutinerna till hunderiet?! Skärpning...

Kommunikationsunderskott *)

Ibland är jag och husse inte riktigt i "synk" när det gäller planerade aktiviteter. När det sen dessutom är andra yttre omständigheter som förändras så får man vara glad att det finns förstående "coacher" som står ut med att man (läs jag) bokar av en planerad tid med bara ett knappt dygns varsel. Med i min plan för gårdagen var, ända till i måndags, att jag skulle på en privatlektion hos P, men när husse började prata om hur han såg på första-maj-innehållet så insåg jag att han hade totalt noll-koll på att jag hade den planeringen, och det var liksom inte läge att börja diskutera det... Tack P för att du står ut med dylika sena avbokningar (jag betvivlar att du läser här, men OM...).

Med bloggers nya utseende/verktyg så har det följt att man får lite omedelbar statistik på hur många som läser bloggen och det är inte många... Visst skulle jag kunna "promota" mig själv lite mer genom att t.ex. länka från Facebook men... jag vet inte riktigt? Vill jag ha SÅ mycket uppmärksamhet?

Valborg tillbringade vi i alla fall med grillning hemma (årspremiär) och årets cykeltur till grannbyn där det är valborgsbål. Vi konstaterade att det är flera år sedan vi kom iväg på själva eldandet sist, det har varit regnigt nåt år, inställt pga torka = eldningsförbud nåt år, ifjol blåste det tydligen så kraftigt så det blev inställt därför enligt nån bekant till husse som vi mötte på plats...

Jo, jag jobbade på dagen också. Det var ganska lugnt och behagligt att sitta ensam på kontoret, jag dök ner i excel och kände mig rätt duktig när jag länkade data från en fil till en annan. Nu vill det bara till att det inte är någon som flyttar på dokumentet A, för då lär länkningen till B gå om intet...

Igår var vi som sagt inte helt i synk med vad som skulle göras, men det blev lite pyssel hemma med att återställa vardagsrummet (det är fortfarande rätt mycket kvar, men den spårlöst försvunna videokameran är nu upphittad, inte oväntat längst ner i en av de lådor jag HADE letat i), jag fick fram tvättvindan och därmed årets första omgångar utomhustorkad (soltorkad, som Lotta brukar skriva) tvätt, lite rotande i rabatterna och inte minst en kurs på kvällskvisten. Som deltagare. Vi fick köra igenom en klass 3-bana, i delar, med några riktigt kniviga sekvenser. Dessutom blir det ju inte lättare om man inte har hjärnan inkopplad vid banvandringen och går "fel" med tanke på i vilken riktning ett hinder skulle tas. Otto skötte sig efter omständigheterna bra, det som sket sig gjorde nog mest det för att jag inte var på rätt plats vid rätt tillfälle. Lazer fick springa delar av banan efter kursen, inte minst böjd tunnel som strulade häromveckan på träning. Vi jobbade lite med vippen också som vi inte riktigt är färdiga med... På klubbtävlingen på torsdag får jag nog köra frivillig disk på det hindret om den är med i banan (och det räknar jag med att det är).

Har även fått filmer från lördagen och åtminstone i första loppet står jag nog ungefär ett steg "för långt fram" och trycker Otto förbi hindret, mot domaren och den roliga leksaken... Ringrost, var ordet!

I samband med renoveringsarbetet har jag konstaterat att jag har ett "gäng" pocketböcker som jag aldrig kommer att läsa om. Trots att det bär mig emot att lämna bort böcker så överväger jag (se Facebook) att ägna mig åt någon form av bytes-/bortskänkes-verksamhet... Vi får se var detta landar.

*) ordet i inläggets rubrik "myntades" av en person på mitt jobb för ett antal år sedan, och är onekligen rätt användbart.

Åter i gamla hjulspår

Helt klart är bloggandet lagt åt sidan för stunden. Förutom jobbet så går veckorna åt hur  lätt som helst just nu: Hålla kurs måndagkvällar, gå kurs tisdag-dito, onsdag "fri" (läs: aktiviteter på hemmaplan), torsdag någon form av träning eller möten på klubben...

Just den här veckan gick i precis denna anda.

Måndag = hålla kurs. Nu har vi gått igenom alla de "vanliga" hindren, resten av kursen ska nu fokuseras på klätterhindren och naturligtvis repetition av de redan genomgångna.

Tisdag borde betytt gå kurs, men just den här veckan representerade jag HU-distriktet på Studiefrämjandets distriktsårsmöte. En punkt på programmet var "Levande årsmöte". Tja, jag kan ju säga att som det mötet var upplagt får man knappast fler mötesdeltagare. Först lite mat kl. 19, vilket betydde att mötet inte kom igång förrän ca 19.40. Och då inleddes med utmärkelseutdelningar, tack-tal osv som tog ca 50 minuter, så de riktiga mötesförhandlingarna drog igång först 20.30. Och när vi då fick information om att "efter punkt x kommer vi att ajournera mötet för ett grupparbete på temat Levande Årsmöte, som tar ca en halvtimme" lär min min enligt min arbetskamrat L (som avgick ur styrelsen i aktuell organisation) varit obetalbar. Alltså, allvarligt talat, ska man ha "kringaktiviteter" av det slaget på ett årsmöte, så ska man nog förlägga mötet till en lördag eller söndag och inte en vardagkväll! 21.15 ajournerades alltså mötet och grupparbetet tog så klart lite mer än de tänkta 30 min så 21.50 var vi igång med mötesförhandlingar igen. 22.20 rullade bilen hemåt från Hässleholm... Med tanke på att det redan vid uppropet lyftes att det var så få närvarande så kan jag bara konstatera att så här får man inte fler representanter.

I onsdags kväll tog jag mig samman och kom ut och joggade lite för första gången på länge. Jag behöver verkligen röra på mig - endorfiner is the shit, liksom... :-)

I torsdags var det månadstävling på klubben och jag dömde lydnadslydnad. Det var väl ömsom vin och ömsom vatten bland de startande men så ska det ju vara på en "träningstävling". Själv tar jag med mig lärdomen att man ska träna på olika platser innan man kör på tävling på annan klubb...

I fredags blev det ytterligare ett joggingpass med Otto.

Och så igår var det dags för säsongspremiär för agilitywachteln på Lomma BK. Hoppklassen, som vi började med, såg inte helt omöjlig ut. MEN så ramlade Otto in i det gamla beteendet att springa o hälsa på domaren. Eller, han var på väg mot domaren, men såg ut som att han kom på att "äsch, det här brukar inte morsan gilla" och fick syn på en leksak utanför banan bakom domaren. Tjoho, DEN kunde man ju sno. Disken ett faktum. Körde klart resten och det gick väl hyggligt. I agilityklassen skördade starten ett antal diskningar i small och medium, balansens uppfart låg väldigt frestande men skulle inte tas som nr 3. Jag lyckades styra bort Otto från den MEN så fick han syn på dagens ANDRA domare... Fick stopp på de dumheterna men innan jag visste ordet av hade han tagit hinder nr 3 baklänges och var uppe på vippen... Tja, vi körde klart även den banan och på pluskontot (förutom att han alltså inte ens tittade åt balansen i starten) var en klockren slalomingång och att jag för första gången vågade köra högerslalom på tävling. Och det satt som en smäck! Sen kom nästa återfall i dåliga vanor med ett jättekliv ner från a-hindret, då avbröt jag och lämnade banan. Suck, detta som vi tränat hela vintern...

Tävlingen rullade på i hyggligt bra takt så vi var hemma vid halvtre och då passade jag på att köra till återvinningsgården med diverse skräp som blivit effekten av det pågående projektet hemma. Husse höll på med lite småpill i sagda projekt, men jag kan faktiskt lasta sopsäckar i hundburen i min bil... ;-) Skönt att bli av med det skräpet och nu ska vi väl så smått börja återställa vardagsrummet till något mer beboeligt.

Idag...

... skickar jag ett stort LYCKA TILL till min kompis mialena som ska springa London Marathon (det är andra gången hon springer mara...). Det har hänt lite sen vi gjorde någon form av vadslagning om att ta oss runt Tjejmilen för några år sedan, kan man säga. Ännu mer kan man konstatera att ordningen är något omvänd från gymnasietiden, då det var jag som var träningsfantasten...

För egen del så ska jag ägna dagen (förutom hundpromenader och lite träning på hemmaplan + sista delen i födelsedagsfirandet = svärföräldrar + husses syster med familj) åt att försöka rensa i röran i arbetsrummet (det är lite för många papper som just nu ligger "någonstans") vilket är en utmaning då rummet är belamrat med ett 10-tal flyttkartonger pga pågående aktiviteter i vardagsrummet. Jag ser dock ljuset i tunneln för nu har husse börjat spika lister... Konstaterade häromkvällen när vi såg på "Arga snickaren" och killen i familjen som programmet var hos hummade nåt om att "ja på kvällarna när man kommer hem från jobbet är det ju inte lönt att sätta igång, det blir ju bara ett par timmar" - DÄR har vi skillnaden på dom som hamnar i den situationen och hur husse resonerar här. En timmes jobb är bättre än ingenting!

Igår så var det dags för årets elitspårtävling på klubben och där är jag "bara" spårläggare. Alla som någon gång har ägnat sig åt den typen av funktionärssyssla vet att det inte är så bara, i synnerhet som naturen ju faktiskt förändrar sig från år till år, både med och utan mänsklig inblandning. Som jag möjligen nämnde för ett par veckor sedan så visade det sig att det hade varit avverkning på den delen där jag tidigare haft slutet av spåret. Och ett hygge hade blivit så slybeväxt så där var det svårt att överhuvudtaget ta sig fram. Bara att tänka om - och ändra på typ halva spårsträckningen?! Igår var det i alla fall dags för allvar och ser man på - den tävlande kom runt. Jag tror faktiskt det är första gången under de här åren som JAG har lagt detta spår... Inte nog med det, h*n vann hela tävlingen och tog cert och blev tydligen champion också. Roligt!

När tävlingsdammet lagt sig tog jag mig samman och tränade lite apportering med den lilla svarta hunden (som gick bra, fleeceinpackad apportbock är skitkul, hälsar han) innan jag körde hem och dök ner i föreningsadministrationsträsket. Det är dags för bidragsansökningar för HU-distriktets räkning och det är tunga bitar. Det ska räknas medlemmar och deltagartillfällen och "Gud-vet-allt". Det tar några timmar, kan jag säga. Trots att jag har god hjälp av filterfunktionen i Excel när det gäller att sortera fram medlemmar i rätt ålder, hur många av dem som är flickor osv osv. Och nu ska jag som sagt fortsätta med pappershanteringen...

Varför blir det alltid så här vid den här tiden på året??

Jag vet inte riktigt varför, men det är något som gör att april-maj de senaste åren har blivit helt hysteriska i mitt liv. När man egentligen borde stanna upp och njuta av våren så känns det som jag yrar runt som en... i tillvaron.

Just nu tror jag i o f s att det finns en del naturliga förklaringar i och med att jag i förra veckan var på tjänsteresa måndag em-torsdag em och sen stack iväg direkt för födelsedagsfirande fredag-söndag. Jag var alltså hemma väldigt lite och det i sig är nog en smått stressande faktor, inser jag.

Den här veckan har inte blivit mycket bättre, men det har väl varit mer "självförvållat". Om vi räknar bort arbetet så har kvällarna gått åt i ett nafs - måndag = nybörjarkurs agility som jag håller i, tisdag = tävlingskurs som jag deltar i (återigen visar det sig att om jag håller min lilla trut STÄNGD så mycket som möjligt på banan, så går Otto bäst...), onsdag = arbetskamraterna tog ut mig på "tura", torsdag = vanlig fri träning på klubben... Och idag fortsätter det, direkt efter jobbet ska jag köra till skogs och gå igenom mitt spår en sista gång så att snitslarna sitter där det ska och sträckan stämmer. Imorgon är det alltså dags för elitspår vilket betyder att det är uppstigning tidigare än en normal arbetsdag... Och på söndag är det dags för den sista etappen i födelsedagsfirandet, med Bs föräldrar och syster med familj. På ett sätt kanske det trots allt är bättre med en rejäl "baluns" så har man alltihop avklarat?! När jag fyllde 30 så hade jag ju "kalas" dagen innan födelsedagen, och sen blev det lite firande med föräldrar osv på själva dagen, och sen var det klart. Tja, jag har 10 år på mig att fundera till nästa gång... :-)

Liten svart hund fick vara med och köra den bana vi avslutade med i tisdags, efter att kursen egentligen var slut. Han gick riktigt bra! Det var tre saker jag konstaterade att vi behöver träna på: Aet (visste jag, för det har vi inte kört mycket, han tycker det är lite läskigt att klättra uppför där...), ingång i slalom när vi kommer med fart från annat hinder (visste jag också...) och vippen, att den verkligen ska slå ner ordentligt innan man får lämna kontaktfältet. Han sprang fint rakt fram till kontaktfältet så att den väger ner, men har aningens bråttom av sedan.

Och nu är PMet till säsongspremiären nästa lördag utlagt, så nu är det dags att börja tala allvar med tävlingsnerverna. Klasser med 70-80 startande, ja jisses. Det är också hög tid att anmäla till kommande tävlingar i maj och juni. Och boka lite husvagnsplatser för planerade husvagnsutflykter. För att inte tala om en del föreningsadministration som det är dags att ta tag i - som t.ex. HU-distriktets bidragsansökningar till landstingen. Med hem från mässan i lördags kom också några småplantor som ska planteras om så fort det går (som tur var så var de väl förpackade och har klarat sig bra nu i veckan). Ja, sysslolös, det är man ju INTE i alla fall!

Jag har för övrigt hunnit läsa ut ytterligare ett par böcker av Anna Jansson, om Maria Wern. Lika bra att tugga igenom hela serien så långt som möjligt, när jag nu börjat...

Dagens tips...

Är idag två.
1) Om man vid resa i bil förvarar sina hundar i bur, och vid stopp då man lämnar bakluckan öppen har hänglås på burdörrarna, är det att rekommendera att kontrollera att man har nyckeln till hänglåsen med sig. I synnerhet efter att man har bytt bil. Annars kan man bli tvungen att i en hast införskaffa en bultsax...
2) Om man byter dator och inte lyckas tanka över alla nedtankade mail till den nya datorn, är det en bra idé att ta bort inställningarna som automatiskt hämtar ner nya mail i den gamla. Annars finns det en överhängande risk att man inte har en aning om vad som finns var, om man letat efter något i den gamla mailboxen...

Det är möjligt att fler tips kommer. :-)

Det är absolut ingen skillnad!

Ja, då har jag blivit ett år äldre igen och jag tillåter mig att citera en kollega på 90-talet som efter att han fyllt jämna år erkände att han haft lite “ångest” inför fyllandet. Men, som han sa, sen vaknade jag upp dagen efter födelsedagen och insåg att – det var ju ingen skillnad!

Precis så är det, inte tusan blev det någon dramatisk förändring natten till igår. Rent krasst så har jag redan tidigare tvingats börja inse att min kropp inte riktigt är 25 längre…

Vi tillbringade helgen i “Stockholmstrakten” och fick därmed uppleva ett rejält april-snökaos. Att det inte var fler olyckor på vägen när vi tog oss från norra sidan stan till Älvsjömässan för att bevista “Nordiska trädgårdar” som var mitt önskemål om aktivitet för dagen (jag tror inte husse led så svårt heller, där fanns ju liksom allt från gräsklippare till fröpåsar), var nog lite av högre makters försyn med tanke på hur en del bilister framförde sina fordon. Hualigen!

Påsk, aprilväder och sånt...

Påsk = några lediga dagar. Eller... som en av våra konsulter på jobbet uttryckte saken inför sommarsemestern en gång: "Semester? Ledig? Det brukar mest betyda oavlönat arbete hemma..."

På långfredagen var vi och köpte golv. Det börjar så sakteliga likna något, det här vardagsrumsprojektet (och nej, jag är inte intresserad av att lägga ut det till allmän beskådan på någon "hemmasajt", med tanke på en tidigare kommentar när jag nämnde ordet "renovering" i ett inlägg här). Nackdelen med att göra allt själv är ju att det tar tid... Och det vanliga livet måste hållas igång på något vis ändå dvs hundar rastas och aktiveras, kläder tvättas och vikas och läggas undan, mat lagas, disk diskas (tack o lov har vi ju diskmaskin sedan ett år tillbaka så mycket av det sköter sig ju självt ändå).

Fredag eftermiddag, när husse fortsatte med det sista i målerisvängen, körde jag till skogs för att snitsla mitt elitspår. Och möttes av - ett skövlat slut. Tydligen hade man bestämt sig för att det var dags att avverka det område där jag hade de sista 100-200 metrarna spår. Dags att tänka om?! Nåja, jag travade ut med snitslar och GPS-klocka och... konstaterade att hygget på mitten av spåret blivit väldigt slyigt sedan förra året. Efter en timmes traskande konstaterade jag att här måste göras något radikalt = dags att ringa markansvarig... Men det fick vänta till dagen efter.

Den första biten av spåret var i alla fall OK och där passade jag på att placera ut ett par föremål åt Lazer, på sådant vis att vi kunde köra 2 raksträckor med avslut på båda. Han är suveränt duktig på att hitta föremålen men ibland går benen fortare än näsan och då hamnar han vid sidan av spåret och snurrar, snurrar och snurrar. Detta MÅSTE jag helt klart jobba med, han måste bli säkrare på att hålla sig i spårkärnan för annars får jag problem den dagen jag inte har lagt spåret själv. Och det har jag ju inte ens i appellen längre! Lyckligtvis märks det ganska bra i linan när det blir tappt, men ändå.

Igår var vi nere i södra delarna av Skåne och hjälpte en kompis som vill prova på att köra viltspår med sin whippet. Den var lite skeptisk till både klövar och spårande, möjligen var vädret - snålblåst och snöyra inte de bästa förutsättningarna, milt sagt. Lazer som aldrig har gått ett blodspår fick prova det med husse (som inte har spårat med honom innan) och kommentaren var "oj vad det gick undan". Jo, det är ju det jag säger... På vägen hem mötte vi solen. Smått surt att stå i skogen och huttra och sen blir det kanonväder när man kör hem!

Efter hemkomst slog jag en signal till markchefen för spåren och fick bekräftat att det ena angränsande spåret är nedlagt/flyttat och det andra ligger "minst en kilometer längre in i skogen". Detta förbättrar - förhoppningsvis - mina möjligheter att snygga till mitt spår och slippa det slyiga hygget och ett mindre träsk. Ska utforskas vidare imorgon.

Idag blev det ett agilitypass på klubben för liten svart och wachtel. Lite svängar och gungbräda för liten svart, slalom och kontaktfält för wachtel. Även pensionärsspringern fick komma ut på plan och köra lite precisionsfri lydnad med mycket godisbelöningar. Medan vi var iväg började husse lägga golv.

Eftermiddagen har vi ägnat åt påskmiddag hos svärföräldrarna och nu är husse igång med golvet igen. Själv ska jag ta tag i lite föreningsadministration, det finns alltid NÅGOT att göra på det området. :-)

Kuligaste leksaken nånsin?!

Kom på att jag har ju glömt rapportera hur det gick med den fleece-ifierade apportbocken. Jag packade in en gammal träapportbock i fleeceremsor och i söndags testades denna på klubben. Eftersom vår "PT" ordinerade att leka med alla slags föremål och lägga vikten på att röra oss tillsammans och att liten svart ska komma in och leverera prylarna till mig, "gärna med klassisk retriever-avlämning upp på dig" (det visade sig ju att jag råkat "fånga" saker i förbifarten lite), så har vi lekt med diverse olika leksaker den senaste tiden. Och leveranserna har kommit, mer och mer och med mer och mer "kläng" på mig. Ja, vad gör man inte för att uppnå resultat... ;-)

När jag halade fram den fleece-ifierade apportbocken i söndags så var det den roligaste leksak liten svart någonsin sett! Han ville hellre ha den, än fleeceflätan som vi fick med oss vid hämtningen av den lilla valpen, och som sedan dess har varit den absoluta favoritleksaken (tur att det är en cocker och inte en wachtel, så att den faktiskt har hållit)! Nu ska vi bara (?) hitta ytterligare olika föremål att fortsätta träna på att röra oss med ihop och att liten svart ska leverera dem till mig med glädje. Tur att vi har en stor leksakslåda...

Hur mår du? Inte särskilt bra...

Igår svarade jag faktiskt vid ett par tillfällen helt ärligt på den där frågan "hur mår du" eller "hur är det"? Förkylningen som började smyga sig på i söndags kväll slog till med full kraft igår. Dum som man (läs jag) är så traskade jag till jobbet ändå - det var ju ett par möten som var inbokade sedan länge.

På kvällen lät jag kroppen styra och gick i depå i soffan med filt, honungsvatten och bok. Trots att jag egentligen GÅR på kurs på tisdagarna. Tyvärr kommer jag missa några gånger pga jobb och ett årsmöte som jag redan bokat in mig på, men att inbilla sig att man (läs mig och jag) skulle kunna åstadkomma något vettigt bland agilityhindren kändes inte som någon bra idé.

Idag jobbar jag hemifrån med test-checklistor som behöver uppdateras och nyproduceras, så behöver jag inte sprida bacillerna ännu mer bland mina kollegor i alla fall. Och kan fortsätta att vräka i mig naturläkemedel mot förkylning, honungsvatten m.m. En av mina kollegor konstaterade igår att "jamen du var ju nyss sjuk". Mja, nyss var det kanske inte, för det var ju i början av februari, men jag blir lite fundersam över vad min kropp försöker säga mig för 2 rejäla förkylningar på ca 2 månader är mer än "normalt". Jo, jag vet. Jag borde antagligen varva ner och ta det lite lugnare. Jobbar på det...

Tärningen är kastad? och jag drunknar...

Igår anmälde jag agility-wachteln till årets första tävling. Liten svart cockerspaniel får vänta lite med tävlingsdebuten, vill träna lite mer först. Bra om några grundläggande handlingsmanövrar funkar innan man ger sig ut på tävling, kan jag tycka. Som nybörjare behövde man inte bry sig om sånt, men nu när jag faktiskt är på god väg mot att starta med min tredje agilityhund så kanske man bör ha något slags krav på att vara lite genomtränad innan man tävlar. Eller? ;-)

Den senaste tidens tävlingsadministration, stök i hemmet m.m. gör att jag känner mig lite som en drunknande. Pappershögarna i arbetsrummet växer till oanade höjder och jag hittar inte hälften av de saker som jag VET finns här, någonstans. Hade en förhoppning om att jag skulle hinna ta tag i detta i fredags, när jag hade tagit semester - främst med tanke på förberedelser för lördagens spårtävling. Eftersom jag i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring (?) lovade att snitsla upp ett reservspår (som inte "fanns" sedan tidigare) gick dock en stor del av dagen åt till det. Det markområde jag hade att leka med var nämligen mindre än vi trodde. Till slut blev jag tvungen att ringa markansvarig och fråga om hagen bredvid den jag befann mig i användes till något. Det gjorde den inte och då löste sig problemet till slut. Men några röjningar i pappershögarna hemma, det blev det INTE.

Jag och C har äntligen tagit oss samman och börjat gå igenom material på klubben som ska ligga till grund för en jubileumsskrift. Det var inte små mängder material det finns, kan jag säga. Tacksamt att folk i klubben faktiskt har sparat, klippt ur, klistrat, fotograferat - åtminstone under de senaste 30 åren. De första 20 åren är det lite glesare ifrån, men det finns säkert undanstoppat någonstans...

Ikväll har jag hållit kurs igen och nu hände det där som inte får hända när man har en liten grupp - en av deltagarna hade fått förhinder. Bara 3 st... det blir intensivt för både hundar och förare!

Kurs, kurs...

I måndags kväll började jag vårens nybörjar-agilitykurs på klubben. Det var så få anmälda så redan när vi fördelade kurserna konstaterade vi att den gruppen bör jag kunna hantera ensam (6-7 stycken, max). Till slut blev det 4... Det är gott gry i samtliga så det här kan nog bli roligt!

Igår var jag med på tävlingskursen med Otto för första gången (den jag var med på utan hund för en vecka sedan). Vi körde andra halvan av den bana som påbörjades då, och avslutade med hela banan. Helt uppenbart var redan i första omgången att vi behöver träna mycket på tajta svängar - och det visste jag väl redan. Vintern har jag ju i stort sett bara ägnat åt slalom och kontaktfältsnedgångar... När vi gick på att köra hela banan (det var en hoppklass II med några år på nacken) bestämde jag mig för att prova det som någon av mina kurskamrater funderade på redan förra gången - skicka in i slalom och byta bakom när hunden väl är inne i slalomet. Jag blev lite irriterad i Fagersta i somras över att jag inte kunde göra en sån manöver och tränade på det efter den tävlingen... Så jag "fick" prova. Och det funkade, nästan över förväntan! Sen drog vi på oss en rivning senare i banan och det är verkligen SURT när jag känner att "h-e det där var mitt fel" - för att jag var liiiite fel placerad så att Ottos väg över hindret blev dålig. "Great dog - shame about the handler" som filmen heter!

Idag var det "klubbfri" kväll men inte sysslolöst för det. Först hade jag i uppdrag att åka och köpa mer färg (bets) till våra takbjälkar (om det inte har framgått så pågår renovering av vardagsrummet). Eftersom Rusta har öppnat precis bredvid Flügger färg i Ängelholm så var jag ju tvungen att gå in där en sväng och titta lite. Kom ut med några flaskor Ajax allrengöring (10 kr/st, öppningserbjudande), lite flytande tvål, grisöron och annat smått o gott?!

Väl hemma fick husse ta hand om färgen och jag trotsade blåsten och tog en promenad med hundarna. Vid hemkomst skickade jag in de 2 äldre förmågorna och körde lite lydnadsövningar med liten svart hund. En del lek i riktning "avlämning av föremål" (nu är han uppe och lämnar "i famnen" på mig, s k retrieveravlämning), lite position/marschanträde och platsliggning med hakan i backen. Kändes helt OK! Introducerade en helt ny leksak, ett mjukt "benliknande" föremål med pip i. Pipen märkte inte Lazer, men den var kul att bära... Funderar skarpt på att ta tag i förslaget jag fick från "coachen" när vi hade privatlektion för en månad sen; varför inte klä in en apportbock i fleece? Det är inte trä i sig som liten svart har problem med, utan det har blivit en låsning vid just apportbocken. Alltså - avdramatisera den... Jag/vi har ju ett antal apportbockar i olika former och storlekar här hemma, bl.a. har jag en gammal från schäfertiden som är tämligen väl påtuggad. Den borde man kunna fleece-ifiera, tänker jag...

Hej vad det går...

Tiden rusar förbi och jag tycker egentligen inte att det händer så mycket. Å andra sidan vet jag att en av mina läsare här vid ett tillfälle sa (när vi träffades): Du GÖR ju så mycket hela tiden.

Jo, det är klart, skriver man ner allt man gör så blir det en del.

För en vecka sedan var vi (jag och Lazer och träningskompisen L) på Malmömässan och satt i Skåne-Blekinge HUs monter. Tanken var att L, som ju kvalar in som "ungdom", skulle låna Lazer när det skulle vara uppvisning. Men se det gick INTE. Lazer, som annars gillar L (och de flesta han känner), tyckte att mässan var lite jobbig och blev VÄLDIGT fokuserad på sin matte. Nåja, det blev en rejäl dos miljöträning för liten svart hund i alla fall. Lite kul var även kommentaren som jag hörde när vi var ute och tittade bland utställningsringarna; "åh vilken söööt". Kan tänka mig att nästa fundering var "vad är det för ras egentligen". Det var faktiskt en kvinna som på fullt allvar frågade mig om det mööööjligen var en field spaniel (hon var nämligen där för att se på sådana).

I tisdags började jag och Otto på kurs. Eller ja, jag började kursen utan Otto, eftersom han var lite krasslig i magen natten mot måndag, så jag tyckte det var lite onödigt att springa agility på tisdagkvällen med godis, leksaker osv, även om han vid det laget var tämligen återställd. När kursen egentligen var slut fick liten svart springa den kombination som var kvällens övning. Eller ja, min plan var att dela upp kombinationen i 3 delar, 3+3+5... Efter de första 3 hindren (hopp-tunnel-hopp) så reviderade jag planen under pågående övning och tog ytterligare 3 direkt. Det gick ju så himla bra! Men hej, vad det går undan - om jag tycker jag har svårt att hinna med att vara på rätt plats med Otto så vete katten om inte Lazer är strået vassare.

Jag kom även i mål i jobbets stegtävling, som avslutades just i tisdags. Det var inte med någon jättemarginal, men i alla fall. Nu ska jag bara försöka komma igång och jogga lite igen också...

I onsdags var husse på möte och jag passade på att ägna kvällen åt att komma ikapp med diverse föreningsadministration - och ja, privat sådan också för den delen.

Torsdagkväll tillbringade vi på Studiefrämjandets avdelnings-årsmöte. Husse blev ju inslängd i valberedningen där ifjol...

I fredagskväll var jag ute och hjälpte en av spårläggarna till kommande spårtävling med att sätta upp ruta och gå igenom spåret. Föregående fredag var jag för övrigt ute och rekade mitt eget spår så det verkar vara en återkommande fredagssyssla?

Igår lördag skulle jag och tjänstgörande tävlingsledare gå igenom ovannämnda spår inför tävlingen och jag passade på att träna lite när jag ändå var förbi på klubben. Otto = slalom och Lazer = linförighet.

Idag har vi hattat omkring på en massa olika saker känns det som, dagen avslutades med en skön skogspromenad och lite träning för liten svart hund på en grannklubb där jag hade ett litet ärende. Det är helt klart nyttigt för honom att vara ute och miljöträna lite UTAN "syskon". :-)

Med beröm godkänt

Ja, dagarna rusar förbi och det är fullt upp mest hela tiden... Har haft en sån där period när jag inte tyckt att jag har hunnit med nånting. Igår var husse på möte så jag tog en kväll framför datorn och betade av lite föreningsadministration.

Idag på morgonen var jag på "Friskprofil" hos företagshälsovården och fick "med beröm godkänt" kan man väl kalla det. Alla värden var bra, i synnerhet konditionen som blev betyg 5 (det finns tydligen ett betyg 6 också men då betraktas man vara i elitform). Skönt det och nu ska jag försöka komma igång och jogga lite igen för nu har hostan äntligen flyttat ut ur min hals.

Nu börjas det...

Ja, nu börjar den här perioden när var och varannan helg är uppbokad av ett eller annat. Är det inte någon form av möte så är det någon form av tävling. Som jag konstaterade i ett annat sammanhang, eget tävlande känns i o f s mer "frivilligt" än när man ska "funktionera" och det har jag gjort i helgen.

I lördags var det ett stycke årsmöte - hann även med lite hundträning och annat smått o gott.

Igår var det lydnadstävling i ridhus, där jag tjänstgjorde som tävlingssekreterare. Om 3 veckor är det dags igen då det är spårtävling (och jag får nog rycka in och lägga ett spår med då). Om ytterligare 3 veckor är jag "bara" spårläggare. Och i slutet på maj är det agilitytävling på hemmaplan... Ja, man är lite galen helt klart.

Igår hade vi besök av lokalpressen som gjorde ett fint reportage, det blev en helsida i den tryckta tidningen!

Ikväll var vi en kort sväng på klubben och det blev lite marschanträden/position för den lille svarte + platsliggning med hakan i backen. Han visade tendenser till hälta igår kväll så nu tar vi det lite lugnt några dagar. Otto fick fortsätta att köra högerslalom och kontaktfält. Kontaktfälten gick bra, slalomet "sådär".

Vilse i pannkakan

Känslan från början av veckan att något liksom gått snett från start, har hållit i sig. Har varit totalt "dagvill" och redan i onsdags var jag mentalt inställd på torsdag - eller kanske fredag? Fel, fel, fel, fel...

I tisdags blev det ett kort träningspass (agility) på klubben för Otto och Lazer. Fokus på slalom och kontaktfält. Ottos senaste variant på att gå ut ur slalom för tidigt är när vi kör hindret i en viss riktning?!

Igår var det heldagsmöte med jobbet och direkt därifrån till styrelsemöte på klubben. Sånt är inte välgörande varken för stegräkningen eller hundträningen. Det är i dessa lägen tur (? eller skicklighet?) att hundarna har en husse som delar mitt intresse och promenerar och tränar... Stegräkningen får jag på något vis försöka kompensera idag och i helgen för jag tänker inte, som föreslagits från vissa håll, fuska och hänga stegräknaren på lämplig hund...

Dagarna staplas på varandra

I torsdags var det instruktörsmöte på klubben och återigen tjatade jag om att vi måste hitta nya idéer (eller ”låna” idéer av andra, man måste ju inte uppfinna hjulet själv) eftersom vi tycker oss – till skillnad från många andra klubbar – tappa kursdeltagare (och därmed medlemmar). Lite tror jag detta kan hänga samman med att vi befinner oss i ett område där det är hyfsat tätt mellan klubbarna och även finns ett antal privata alternativ. För många är inte brukshundklubben det naturliga valet när man ska gå ”hundkurs”, så är det nog bara…
Lite nya grepp ska vi väl försöka och så får vi se om det ger nåt.

Fredagskvällen ägnades åt SBK Skånes distriktsårsmöte. Den här gången var middagen efter mötet ”indragen” av besparingsskäl. Frågan är om det var en bidragande orsak till att det kändes som att där var färre deltagare. Fördelen med detta, om ni frågar mig, var att man kom hem i vettig tid. Att sätta sig och äta middag vid 21-tiden eller strax därefter brukar betyda att ”kalaset” inte är klart förrän vid 22 och sen en timmes körning hem…

I lördags kämpade vi (främst husse) på med vardagsrummet. Jag gjorde en utryckning för att ”bunkra” lite på Ica Maxi och passade på att köpa ett par nya ”hundpromenadsskor”, efter att jag förra helgen upptäckte att de befintliga bokstavligen höll på att ramla i bitar. Det börjar bli dags att ställa undan kängorna nu, så länge man går på någorlunda slät mark… Vi fick även alla papper skrivna på min gamla bil, så nu är den avyttrad, tjohej!

Fördelen med flygresan förra veckan var att det blev ganska mycket bokläsning under resan. Jag har fortsatt med Anna Janssons Maria Wern och nu var det dags för Drömmar ur snö (som tydligen ska komma på TV nu också). En ung flicka försvinner och hittas så småningom död. Är det självmord, olycka, mord…? Stämningen bland invånarna i Kronviken (efter Gotlandsutflykten i förra boken är poliserna tillbaka i den fiktiva orten) blir allt mer nervös och misstankarna kastas åt alla möjliga och omöjliga håll. Naturligvis far mina spekulationer som läsare åt en massa olika håll också, och även den här gången har jag FEL… Ett bra betyg till författaren på den punkten i alla fall. Men även den här gången störs jag av vad jag upplever som ”korrekturfel”. Att den här gången, nästan i meningarna efter varandra, först skriva om Manfred Majonnäsen Magnusson och sedan i en ordväxling ett par rader senare kommer det något i stil med ”vad ville du Magnus” – sånt stör mig, tyvärr.

För stunden är Jansson-högen nu avklarad och jag ger mig nu i kast med en annan författare en stund i alla fall.

Söndag blev det en tur till klubben och träning, både lite lydnad och agility för Lazer, agility för Otto och avslutningsvis lite kravlös lydnad för Hampus. Han blir så glad när han får göra något – som han får godis för… :-)

Eftermiddagen gick åt till firande av svärmors födelsedag (som egentligen infaller idag) och sen var det inte mycket kvar av den dagen.

Igår var det måndag och jag brukar inte ha problem med måndagmorgnar, men just igår var det segt – och det håller i sig även idag?! Får bara hoppas att det lossnar någon gång under dagen? I synnerhet som jag ska hålla en utbildning om ett par timmar.

Lite träning, lite funderingar och en bok

Och så rusade en vecka förbi...

För ett tag sedan började jag känna att jag har kört fast med apporteringen på liten svart hund. Föremålsintresset finns där, men han verkar osäker på uppgiften och antagligen har jag gjort (eller gör) något dumt på vägen som bygger på problemet. Alltså - dags att söka hjälp...
Sagt och gjort, tog kontakt med en lämplig "coach" (eller PT som Lotta brukar kalla det) och vi bestämde tid i söndags. Även L hängde med och fick lite tips och råd. Jag har nu fått lite andra infallsvinklar på problemet, vissa saker som jag fick påpekade visste jag väl egentligen om, när jag tänker till. Men ibland behöver man någon annan som talar om dumheterna man gör, och en "spark i baken" i en annan riktning när man har kört fast. Nu kör vi på ett tag och så får vi se om det lossnar. Redan i måndags gjorde jag ett litet pass hemma och tyckte mig se en klar förändring, nu ska vi bara bygga vidare på den.

Vi har ju stegräkningstävling på jobbet och eftersom jag "tappade" rätt många steg när jag var sjuk så försöker jag emellanåt "komma ikapp", i synnerhet på helgerna, genom att ta enskilda prommisar med hundarna. Det ÄR mycket lättare att gå med bara en hund i koppel! Ja, jag går mycket koppelpromenader, delvis för att delar av våra promenadrundor går på visserligen lågt, men dock trafikerade, vägar. Delvis för att en jakthund som Otto inte är så lätt att ha lös på promenad... Jag har en del filosofiska funderingar kring det här med hund i koppel, men dem tar vi en annan gång.

Igår var jag till 08-land tur och retur. De flesta skulle säga att jag var till Stockholm, men jag satte faktiskt aldrig min fot i själva staden, landade på Arlanda och besökte sedan våra konsulter som håller till i min gamla hemkommun Sollentuna. Det känns lite märkligt att inte ha tillfälle att hälsa på föräldrar, bror m.m. när jag är så nära men den tiden fanns liksom inte i programmet.

En sån resa är INTE bra för stegandet, visserligen travade jag runt en del på Arlanda på eftermiddagen just för att få fler steg men några 10 000 kom jag inte upp i. Efter landning vid hemresan åkte jag direkt till revision i den förening där jag är kassör…

Det blev en lång dag men ibland är det lite bra med ett litet avbrott i den vanliga vardagen och när det dessutom betyder fokuserat arbete där en hel del (läs: det som var planerat, vilket såg ut att vara ganska mycket på pappret) blir gjort så är det värt det.

En bok till har jag hunnit läsa ut också. Ytterligare en i Anna Janssons Maria Wern-serie, Silverkronan. Nu sommarjobbar Maria och hennes kollegor på Gotland och givetvis blir de indragna i en komplicerad mordutredning. I början har jag lite svårt att få ihop turerna med alla olika släktskap och inte blev det lättare av att kollegan Hartmans släkting som Maria och Hartman hyr boende av, på en sida definieras som moster och två sidor senare som faster. Petitesser kanske men det är såna gånger som jag undrar – korrekturläsare? Den här gången lyckas Jansson hålla mig i osäkerhet om vem som är mördaren ända fram till slutet – jag var inte ens i närheten av den verkliga lösningen!

Vänner, kompisar eller bekanta...

Eftersom hundträningen just nu går på halvfart så får jag väl skriva om något annat... Mitt förra inlägg skapade ju inte någon kommentarsstorm så nu ger jag mig på andra ämnen.

Facebook är ju ett intressant fenomen på många sätt. Genom detta forum har jag återknutit kontakten med gamla skolkamrater som jag inte haft kontakt med på... ja, många år i alla fall! En sak som jag dock funderar lite över, är just det här med "vän" på FB. Åtminstone en person som jag inte accepterade som vän blev väldigt upprörd. Andra, vars förfrågningar jag bara låtit ligga, har inte hörts av på något annat sätt. Det kryllar av människor på FB som jag på ett eller annat sätt "känner" eller är "bekant med" och med jämna mellanrum får som förslag av systemet att "du kanske känner de här personerna". Men - vad är egentligen en vän...? Helt klart är det många på FB som kör enligt principen att alla man på något vis är bekant med, ska man ha som vän. Jag är lite skeptisk till den strategin. Visst, det beror ju så klart lite på vad man använder FB till också. För egen del har jag ju faktiskt den här bloggen där "vem som helst" kan läsa mina "bryderier". Vissa människor som jag "känner" har jag ju faktiskt ingen kontakt med IRL av olika skäl... I vissa fall kanske jag har valt att ha det så. En arbetskamrat reflekterade lite över det här med att blanda ihop privatliv, jobb, fritidsintressen, gamla skolkamrater... Och ja, det ÄR en väldig röra, helt klart.

Bloggar är ju en annan kul grej. Det händer att jag, om jag råkar ha tid över (som jag ju aldrig har?), snubblar in på bloggar som skrivs av "bekantas bekanta". Det vill säga människor som jag faktiskt har träffat någon enstaka gång (men som jag därmed inte ser som givna Facebook-vänner i enlighet med ovanstående). Den senaste tiden har jag stött på några intressanta inlägg. En reflektion som stundtals passar bra in på mig själv: Vi är så himla noga med vad hundarna äter och att de blir stimulerade fysiskt och mentalt, men hur är det med det vi själva stoppar i oss...? Just nu försöker jag ju faktiskt hålla lite ordning på torpet med just den detaljen men i helgen hade vi ett praktexempel på hur lätt det är att falla för bekvämligheten - "äh, ska vi inte beställa pizza istället"... På den tid som vi fick vänta innan pizzorna var klara för avhämtning hade man nog, faktiskt, hunnit producera klart bättre mat!

Sen var det också en person som ondgjorde sig över bristen på vinter i Skåne. Tja... det hör liksom till sakens natur i den här landsändan, att det inte blir någon "riktig" vinter i några längre perioder. Vi har ju faktiskt haft två "riktiga" vintrar på raken före den här och personligen kan jag tycka att det räckte bra. Just nu ser jag mest fram emot vår, för tillfället vräker regnet ner så snart börjar man väl fundera över om gräsmattan är just gräs, eller om det håller på att omvandlas till ett träsk. Det räcker med vatten nu, vädergudarna!!

Stegräknande, fult att ha roligt och en läst bok

Häromveckan påbörjade vi en sån där stegräkningstävling på jobbet. Givetvis tror alla att jag, som har hund, är ute och går "jämt" och inte skulle ha några problem alls att få ihop 10 000 steg om dagen. Men med 4 sjukdagar och lite rehab därefter så ligger mitt snitt inte riktigt där... Dessutom händer det ju att husse tar hundpromenaden efter jobbet. Igår när jag hade jourtjänst som assistent när husse rev innertak så blev det inte många steg tagna utöver just hundpromenaderna... Idag har detta dock åtgärdats medelst enskilda promenader för alla 3 hundarna i tur och ordning på förmiddagen. Redan före lunch var jag uppe i de 10 000 stegen. Puh!

Ibland surfar man ju runt och läser lite olika bloggar och jag har noterat att det finns en del människor som stör sig väldigt mycket på de hundägare/förare som tävlar mest för att ha roligt. Det finns framför allt ett exempel jag tänker på som verkar ha väldigt svårt för kategorin "har kul med sin hund". Med tanke på att det till och med är inskrivet i regelhäftet när det gäller agility, att det ska vara roligt för både hund och förare, så blir jag lite fundersam över detta agg mot de människor som inte satsar på SM... Själv kör jag ju efter principen "se hur långt det räcker" och tycker att det viktigaste är att jag och hunden har kul. Tävlingsframgångar är grädde på moset liksom. Oavsett gren! Kan jag nu få lite kommentarer från mina läsare när jag för en gångs skull stuckit ut huvudet lite och gett luft åt en... nästan politisk (?) åsikt.

I veckan läste jag också ut ytterligare en bok i serien om Damernas Detektivbyrå, "Lycka och ett par blå skor". Som jag har nämnt tidigare så är jag lite kluven till Mma Ramotswe och hennes vänner men någonting gör ändå att jag läser vidare... Kanske är det just detta att böckerna är lite annorlunda mot vanliga deckare/"spänningsromaner". Som vanligt får detektivbyrån små och stora fall att brottas med, utöver de små "bumps on the road" som dyker upp i detektivdamernas respektive privatliv.

Jag snubblade häromsistens över en låda med kassettband här hemma. Med tanke på att vi inte har haft en kassettbandspelare i huset sedan jag flyttade in, och inte i någon bil heller sedan förra gången jag bytte bil (nästan 5 år sedan), började jag fundera på om detta verkligen är något att spara på. Det kan ju inte vara musik jag direkt saknat, eller? En liten genomgång visade att där fanns några klassiska "spelat av en kompis' LP" (bland höjdarna där fanns filmmusiken till Top Gun) och ett antal bland-band. Eftersom jag var ambitiös nog att skriva listor på sådana blandband över vad de innehöll så började jag fundera... Varför inte rota runt lite på Spotify? Sagt och gjort och minsann. Det mesta fanns där. Så nu åker kassetterna ut och låtarna finns sparade som playlists på spotify. Nu är det ju dock så att jag misstänker att det finns en låda till någonstans, frågan är bara om den finns här eller hemma hos mina föräldrar. Efter att ha bott i Skåne 8½ år börjar jag onekligen fundera över de där sakerna som är "magasinerade" i föräldrahemmet - det verkar inte så troligt att det verkligen är något jag behöver, eller hur?!

Åter i trafik

I förra veckan gick jag ner för räkning alldeles pga en extremt elak förkylning. Det är inte ofta som jag "lägger mig ner" och är sjuk och hemma från jobbet, men nu fick jag ge upp. Mot slutet av veckan tog jag tag i en sån där grej man helst undviker, att börja flytta saker från en dator till en annan, köra igenom säkerhetskopiering på längden o tvären och så vidare. Sånt där som tar tid och ändå kräver lite "övervakning" men inte så mycket konkreta insatser. Jag är återigen ganska glad att jag kan lite mer än vad en "genomsnittlig" datoranvändare nog kan. (Här nickar mina kollegor på IT-drift instämmande, även om jag hävdar att jag är den mest otekniska på vår avdelning...)

Det har således varit dåligt med stegande, hundträning, bokläsning osv. Jag orkade mest ligga på soffan och titta på TV. Återknöt bekantskapen med gamla klassiska serier som "MacGyver". Ganska intressant att fundera på hur världen har utvecklats sen den serien kom 1985... Den stora boven i alla amerikanska actionserier/filmer var ju då alltid en ryss (eller hela landet). Så är det ju inte riktigt längre. Och DÄR upphör mina betraktelser kring världspolitiken. :-)

Snöat har det gjort också, och varit kallt. Igår på dagen fanns det dock ett löfte om vår i solskenet....

Kallt, kallt...

Efter snön kom minusgraderna. Det har varit rejält kallt nu i några dagar, temperaturer på neråt -15 grader är inte så kul i den här delen av landet. I fredags morse var det -13 när jag gick ut med hundarna på morgon-kissningen. När jag kom ut på åkern där det är fritt blås fick jag bokstavligen en smäll i ansiktet - vinden. Det var nog i själva verket närmare -23...

Detta gör att all hundträning går på sparlåga. Det blir lite smått pyssel, främst inne, men igår lurade jag ut M och L och la lite spår + att L ville ha lite hjälp med en övning på klubben. Lazer flängde fram i sin vanliga yviga stil. Det blev ett kort spår med en böj på och apport-leksak-apport. Den första pinnen galopperade han förbi, leksaken och andra apporten tog han fint.

Hela förra veckan brottades jag med huvudvärk och kände mig allmänt småseg. Igår kom halsontet och på kvällen även snuvan. Bacillerna har nog legat på lur i förra veckan och B har mått halvrisigt så det var ju bara väntat att det skulle smitta.

Vi har påbörjat stegräkningstävling på jobbet... Det är ganska intressant att se hur man rör sig i olika situationer! Jogging och andra mer "krävande" aktiviteter ger mer steg beräknat per tid. Men just nu ska jag INTE jogga, så mycket kan jag ju säga. Idag är det nog frågan om jag får ihop de stipulerade genomsnittliga 10 000 stegen för jag lär inte göra många knop ikväll.

Jag har hunnit med 2 böcker de senaste veckorna också.
Anna Janssons "Må döden sova" är ytterligare en del i serien om Maria Wern. Här kretsar händelserna kring en exklusiv klinik för barnlösa. Och naturligtvis fortsätter vi att följa Marias stundtals knepiga privatliv. Jag insöp den här boken som ljudbok och det underlättade onekligen t.ex. när det var min tur att städa klubbstugan. Jag har fastnat i serien, det ska erkännas, men det är fortfarande en del saker som på något vis stör mig med dialogen osv.

Anne Holts "Utan Eko" var, trodde jag, den enda boken om Hanne Wilhelmsen jag inte hade läst. Jag trodde fel, upptäckte jag efter 3-4 kapitel. Nog kände jag igen en hel del, så det här är en bok jag har läst förut. Men eftersom jag inte hade en susning om slutet, så läste jag vidare. Nu vet jag i alla fall med säkerhet att jag har läst allt som finns med Hanne som "huvudkaraktär" av Holt. Även i den här boken så presenteras läsaren för flera parallella spår som vi förstår kommer att knytas samman någonstans, vilket så klart sker i slutet.

Nu har jag inga fler "osäkra kort" kvar i högen utan nu ligger där bara böcker jag vet att jag inte har läst tidigare. Mest deckare. Jag har på något sätt gett upp den där tanken jag hade häromåret att varannan bok skulle vara en icke-deckare. Så många böcker att läsa, så lite tid... ;-)