Oj oj, dagarna rusar iväg…

Förra veckan var ju bara halv ur arbetsperspektiv, och tisdag-onsdag var jag i Karlskrona på konferens med jobbet. Det var ett väldigt trevligt arrangemang och jag kan verkligen rekommendera Scandic i Karlskrona! På onsdagmorgonen tog jag mig ut på en morgonjogg (enda gången det funkar med morgonjogg är i princip just när jag är på tjänsteresa) före hotellfrukosten. Härligt! (Ja, det var bra ur jobbperspektiv också, men det ska det ju vara)

Sen hade både jag och husse tagit ledigt på klämfredagen efter Kristi Himmelfärdsdag, så vi tuffade iväg med husvagnen på just Kristi-flygardagen. Först fixade vi dock lite ärenden och sånt hemmavid – bl.a. slog jag till och köpte mig en systemkamera. Det har jag ju funderat på i flera år, var väldigt nära för några år sedan men då var paketet slutsålt när jag väl kom till butik. Den här gången hade jag lite mer tur – plötsligt dök den kamera jag funderat på upp i ett paket med 2 objektiv av originalmärke, till lägre pris än det paket jag tittat på tidigare. Lika bra att slå till. Vi får väl se om jag lyckas producera lite mer bilder och framför allt mer ”actionbilder” framöver?

Bilen med vidhängande husvagn styrde vi mot Gränna, delvis för att det var en agilitytävling i Jönköping på lördagen men också för att vi var där ifjol och det finns alltid mer att se i omgivningarna. Fredagen ägnade vi åt att åka över till Visingsö och gå en rejäl promenad i skogen där, 2 timmar var vi ute och Hampus tyckte nog att det var lite onödigt långt. Men han hänger med, den gamle farbrorn… Resten av dagen, när vi återvänt till fastlandet, ägnade vi mest åt att slappa. Förmodligen väldigt välbehövligt. ;-)

På lördagen bar det ner till Jönköping och agilitytävling arrangerad av Huskvarna Hundklubb på gräsytorna vid Elmia. En fin tävlingsplats alltså! Resultatmässigt så kan man konstatera att MKM (Mycket Klantig Matte) klantade bort båda loppen. I hoppklassen som gick först, stoppade jag in ett byte som med facit i hand inte alls behövdes och det slutade med att jag tappade bort både Otto och mig själv och höll på att snubbla över ett hinder. I agilityklassen tror jag att jag ”tappade” handen som visar vägen och då sprang Otto förbi ett hinder, när vi skulle ta om så hoppade han det baklänges och då blir det disk. Kontaktfälten funkade i alla fall, även om A-nerfarten är hårfin. Vi fortsätter nöta på träning.

Lazer fick vara med och miljöträna lite, bl.a. passade jag på att låta honom hoppa lite på framhoppningsbanan.

När vi var färdiga på tävlingsplatsen tog vi på oss den kulturella hatten och körde till Husqvarna Fabriksmuseum. Oj, vad det företaget har sysslat med många saker. Där fanns allt från symaskiner och gräsklippare till vapen och motorcyklar!

På söndagen tuffade vi hemåt igen och konstaterade att nu, nu börjar sommarvärmen komma… Under helgen konstaterade jag också att jag antagligen har drabbats av hälsporre, eller åtminstone inflammation i den sena som går under hälen. Man kan tydligen skaffa sig problemen även utan att ha den fysiska sporren på hälbenet... T.ex. genom att pronera (gå på "insidorna" av fötterna) och det vet jag att jag gör när jag springer, så det är ju troligt att jag gör det även när jag går. Inlägga är ilagda i skorna så hoppas vi att det hjälper.

Det var nog tur att vi vilade upp oss under långhelgen, för den här veckan har varit – och kommer att fortsätta vara – helt hysterisk på fritiden… Självförvållat, javisst!

I måndags hade jag som vanligt nybörjarkursen i agility. De börjar bli riktigt duktiga, mina 4 deltagare. Deras förkunskaper var ju lite spretande, och fortfarande är det en viss nivå-skillnad, men det tar sig. Passade på att köra lite enkla övningar med både Otto och Lazer efter kursen.

I tisdags var det distriktsmöte i HU-distriktet. En liten tapper skara slöt upp, tyvärr hade föreläsaren, som förra gången var sjuk själv, nu drabbats av sjukdomsfall i familjen. Vi får se om vi vågar prova med tredje gången gillt i höst? Vi diskuterade lite vad vi kan hitta på för att få fler att komma på mötena, och det kom upp några kreativa förslag som vi i styrelsen får ta till oss.

Igår, onsdag, var det distriktsmöte i SBK-distriktet. De mötena är lite mer välbesökta, men den här tiden på året är nog svårt för många med mycket aktiviteter kring skolavslutningar och studenter. Och om man inte själv är ”drabbad” av sådant så är det alltid någon i omgivningen som är det… Här fick vi en presentation av det här med barmarksdrag (det var en praktisk förevisning i samband med ett möte för ett par år sedan) och det verkar ju onekligen häftigt. Jag är ju den första att säga att vi måste se över vad vi har att erbjuda medlemmarna och inte vara främmande för nya saker, om vi ska kunna behålla våra medlemmar – och få nya!

Ikväll är det instruktörsmöte på klubben och imorgon har jag tagit semester. På kvällen är det nämligen bygga banor m.m. för agilitytävlingen på lördag som gäller. Och jag vet hur det brukar bli. Ikväll kommer vi på en massa småsaker som behöver fixas imorgon och då är det bra om någon (läs jag) kan fixa det under morgondagen. Utan att ”störas” av arbete… ;-)

På lördag är det som sagt agilitytävling på klubben. Den här gången ska jag försöka mig på att tävla själv också (husse är alltså INTE tävlingsledare så de regelmässiga/etiska hindren är röjda ur vägen). Vi får se om jag klarar att fokusera på att tävla när jag också ska vara funktionärsansvarig.

På söndag är det lydnadstävling och där har jag hand om sekretariatet. Det är dock en ganska liten tillställning med få starter, så där bör vi vara klara framåt lunchtid.

Fullt ös hela tiden. Och ja, tyvärr har våra hundar blivit lite lidande tisdag-onsdag. Ikväll är det åtminstone möte på klubben = träning efter mötet!

Strandsatt - eller nåt?

Eftersom jag inte lyckades reda ut att byta det punkterade hjulet så blev det till att hålla sig på hemmaplan igår. Lite strandsatt kände jag mig allt, men på ett sätt var det lite skönt att få en oplanerad ledig dag hemma.

Hann med att vara ute på tomten en hel del och fixa lite i det vackra vädret, baka till dagens fika på jobbet ("tack för födelsedagspresenten"), ta en joggingrunda med Otto (intervall 10-8-7-2x5 min, plus lite "nergång" på slutet blev 40 minuter och dryga 6 km) och lite annat smått o gott.

På kvällskvisten kom så ÄNTLIGEN husse hem och vips, på typ 10 minuter hade han löst problemet... Dvs bytt ut det punkterade vinterhjulet mot ett sommardito. Nu återstår att lämna in och se om fälgen klarat sig. Jag har inte allt för stora förhoppningar om det, tyvärr, men vi får se. Detta tänker vi ta med den firma som levererade däcken (och fälgarna) i vintras, så det förhoppningsvis blir något snarlikt nytt... Resterande 3 hjul tog jag med mig i bilen idag och körde till jobbet via den däckfirma jag brukar använda i Hässleholm vid behov. Dom behövde väl typ 10 minuter för att byta alla 3... Men dom var ju flera och har lite andra verktyg. För den som undrar så kör jag med odubbade vinterdäck och då är det lätt att tänka "jaja, jag tar det sen" när det blir vår. Och sommar... Det är ju mest högre bränsleförbrukning o onödigt slitage på däcken, man är ju inte olaglig i alla fall!

Upp som en sol, ner som en...

Idag bar det iväg till Råådalens BK för agilitytävling. Fortfarande är det bara Otto jag startar, Lazer ska få träna några veckor till innan vi debuterar. Inte minst behöver han mycket mer störningsträning.

Det är en 2-dagarstävling och det betyder att den blir STOR när det gäller antalet starter, eftersom man kör alla klasser + lag. Ca 1400 starter per dag... fördelat på 3 banor. Och det blir långa dagar. Eftersom det inte är helt lätt att veta säkert (även om man kan beräkna "ungefär") när det är dags för mina klasser en sån här dag, så är det lika bra att vara på plats i tid. Så jag körde hemifrån vid 10-tiden. Passerade inom MediaMarkt och klämde och kände lite på den där kameran jag funderar på att köpa (från annat håll), på vägen. Sen vidtog - väntan. Agilitytävlingar är mycket väntan. Eller ja, jag gjorde ett försök att få upp mitt nyinköpta tält men att resa det ensam, i halv storm, visade sig vara övermäktigt. Fick hjälp av snälla förbipasserande. Till slut konstaterades att det saknas ju "gummistroppar" att förankra det hela med längst ner. Fästen finns, men inga stroppar... Hm. Jag gav upp och rev tälteländet igen. Eftersom det stod tält i 3-dubbla rader så handlade det ju inte precis om att sitta i tältet och mysa och titta på tävling utan det blev mycket gå och stå. Stegräknaren har landat på dryga 21000 steg och det är nog personligt rekord!

Till slut var det i alla fall dags i regnet, för hoppklass. Hade ett ganska högt startnummer och det brukar jag tycka är jobbigt. Att först banvandra och sen vänta i någon timme innan det är dags, jag tycker det är svårt att "hålla ångan uppe" så länge. Idag visade det sig dock att farhågorna var obefogade. Banan bjöd inte på några oöverstigliga svårigheter vad jag kunde se på banvandringen, men det var ändå gott om diskningar, missade slalomingångar och annat, när man tittade på andra ekipage. Så ÄR det ju i klass 1...  (säger jag, som aldrig varit någon annanstans själv) När det blev vår tur gick vi in och körde järnet. Och som vi körde! Hade det inte varit för de där eländigt vida svängarna som Otto gör så hade vi nog vunnit klassen! Nu räckte nollan och tiden till en fjärdeplats, dryga 4 sekunder efter segraren. Och de 4 sekunderna vågar jag påstå låg i två svängar. Vi bärgade alltså hem vår tredje "pinne" i hoppklass och har därmed rätt att flytta upp oss till klass 2. Tack och lov så inträdde vid årsskiftet en regeländring, förut var man tvångsuppflyttad dagen efter tredje pinnen, nu får man välja. Eftersom jag bara har en pinne i agilityklass så tänker jag stanna i hoppettan också ett tag till.

I agilityklassen var det lite trixigare bana, bl.a. med en böjd tunnel efter slalom där man skulle ta höger ingång - fast vänster var rätt inbjudande när hunden kom ur slalom. Jag har ju tränat väldigt mycket högerslalom hela vintern (och våren) - nu blev det plötsligt problem med ett vänsterslalom. Missad ingång, gick ur för tidigt osv... Jag tror vi tog om det 4 gånger innan vi tog oss ur det hindret. Och DÅ var mitt fokus bortblåst och Otto drog rakt in i fel tunnelingång. Vi sprang klart och fick i alla fall träna på kontaktfält under tävlingsmässiga förhållanden, och det gick bra. Han visade heller inget som helst intresse för domaren i någon av klasserna. Man får vara glad åt det lilla!

Direkt efter mig i agilityklassen startade en annan wachtel och det var lite som att se Otto under hans första säsonger, hej och ivej och hit och dit... Skickade en tanke till den tjejen att "det är bara att bita ihop och träna, så lossnar det till slut".

På vägen hem stannade jag till på Ikea och Citygross för att göra lite inköp när jag ändå var ute och for. På vägen från Citygross klantade jag till det, missbedömde var stenkanten i en rondell var och körde in i den. Kraftigt nog för att skaffa mig en punktering. SÅ onödigt! Turligt nog tog jag mig åtminstone hem, det hade ju varit måttligt roligt att bli stående på motorvägen med fullastad bil och 3 hundar. Väl hemma konstaterade jag att jag får INTE av hjuleländet (husse är bortrest över helgen) så morgondagens tävling är inställd för min del. Lite synd nu när vi fått upp flytet igen. Å andra sidan kan jag förhoppningsvis få en del gjort här hemma istället. Så upp som en sol (i regnet, det gick ju bra i hoppklassen) blev onekligen platt som en pannkaka (eller ett punkterat däck) innan dagen var slut...

Har du inget hem?!

Repliken i rubriken yttrades av den dåvarande ordföranden i min gamla BK, när jag och han möttes på klubben för typ tredje dagen i rad. Detta inträffade dock i den period då jag hade separerat från min ex-sambo och tillfälligtvis flyttat hem till mina föräldrar (hua, det är alltså över 12 år sedan), så i samma sekund som h*n sa det, kom fortsättningen: nä visst ja, det har du ju inte...

Numera HAR jag ju ett hem, men efter de senaste dagarna så känns det som att jag är mer på "mitt andra hem" dvs klubben på fritiden. I synnerhet som jag igår fick påpekat av en av mina träningskamrater att "det är fjärde dagen i rad du är här nu va?". Lyckligtvis så är husse också på klubben nästan lika mycket som jag just nu eftersom han är inblandad i ett litet byggprojekt som pågår. Även om vi inte gör samma saker så är vi åtminstone på samma ställe geografiskt och det känns bättre än när vi är utspridda i geografin. Under projektet hemma så har det ju tenderat att bli som "Arga snickaren" i Kanal 5 brukar skälla på paren i programmet: "Du bygger, och du sköter markservicen och barnen". I vårt fall, husse bygger och jag sköter markservicen och hundarna...

Igår var det utskick av PM till lydnadstävling på programmet och sen blev det naturligtvis lite träning också. Lite apportering, fritt följ och platsliggning för Lazer, följt av slalomingångar med fart (= hopphinder före). Det har han lite svårt för, har jag noterat redan tidigare, så det måste vi träna mycket på.

Med Otto påbörjade jag projektet "Utmana-I-Slalom" som träningskamraten/instruktören L rekommenderade vid kursavslutningen i förrgår. Nu gick jag inte till några extrema former den här gången utan började med sånt som jag redan skruvat lite smått med, som att förflytta mig i sidled FRÅN slalomet, göra bakombyten efter att han gått in i slalom och gasa farten mer (dvs springa fortare själv - rent krasst är det så att om FÖRAREN springer fortare så springer - oftast - hunden fortare).

Ytterligare en pusselbit föll på plats i funktionärspusslet till agilitytävlingen den 26 maj vilket var skönt. Det är liksom vissa funktioner som "ingen vill ha"... Då är det gott när någon säger att "jamen jag kan vara...". Tack A!

Om man kunde titta in i den där lilla hundhjärnan?!

Igår, efter att jag hade hållit min kurs, så tog jag ut Lazer och lät honom springa på de sista kombinationerna vi kört (nybörjarkurs = i stort sett raksträckor, en med platt tunnel-hopp-hopp-långhopp och en med hopp-svagt böjd tunnel-4-pinnarsslalom). Han var så taggad så han försökte tjuvstarta flera gånger?! Vad hände i torsdags, undrar jag allt mer. Är det som vi misstänker, att han får lite rampfeber när där står (mycket) folk vid sidan av banan? Igår var det bara 2 träningskamrater kvar som tittade på.

Otto fick fortsätta traggla högerslalom (6 gånger av 6 satt, även med hinder före o efter) och A-nerfarter (ett par halvdana, han söker sig neråt och trampar rätt men stannar inte i position och då blir det ingen "vinst", men även flera bra).

Väl hemma tog vi tag i kloklippning också. Effektiv kväll på det hela taget.

Jag har läst ut Anna Janssons "Först när givaren är död" också. Inser att jag egentligen inte är lika intresserad av deckarintrigerna som de privata "intrigerna" för Maria Wern och hennes kollegor. I den här boken visar det sig att kollegan Ek har ett gäng "barn på byn"... Lite road är jag av den geografiska förflyttningen av en hel grupp på det här viset, från Kronviken till Gotland. Tror väl knappast att det går till så i verkligheten... Nu är det "bara" 2 böcker kvar i serien som jag inte har läst ännu (och sen kommer det säkert ut en till snart misstänker jag). Det ger ett lite annat perspektiv att sträckläsa på det här sättet, framför allt när det gäller de där "kringhistorierna" om huvudpersonernas privatliv. Nu blir det nog avbrott med något annat i en bok eller två. Tror jag.

Full fart framåt

Igår var det en dag som var full med allehanda bestyr - de flesta helt utan hundanknytning... En tur till återvinningen, handla = fylla på förråden, middag hos Bs faster... Ja, lite hundpromenerande blev det så klart men träning, mja.

Idag blev det hundträning för hela slanten istället. Vi hade bokat Petra Nilsson till klubben för en dags agilityträning. Det blev en verklig heldag, där det - återigen - visade sig att så länge jag gör rätt så gör Otto rätt. Ganska häftigt att inse att när jag försökte fuska mig igenom en "serpentin" (en handlingmanöver, för de läsare som inte är agilitynördar) så talade Otto om att jag gjorde fel - genom att göra det jag FAKTISKT visade...

Lazer fick träna på att vara med och sitta i bur vid sidan av banan. Jag var lite orolig för att han skulle vara orolig och pipig, men det var inga problem. Skönt. Mot slutet av dagen fick han komma ut och köra en ren "gasa-övning" - i stort sett bara rakt fram och ett par böjda tunnlar. DÅ var det svårt att tro att det var samma hund som gick i totalstrejk i torsdags. Finns en del att klura på där...

Ja, nu är vi laddade för fortsatt träning. Hej hopp.

Flipp eller flopp...

Om jag minns rätt var det "rubriken" på ett inslag i klassiska radioprogrammet Metropol i slutet av 80- början av 90-talet?

Ungefär så var mitt deltagande i gårdagens agility-klubbtävling.

Det började med large-agilityklass. Otto var den enda startande hunden som kom i mål, om än med 10 fel + tidsfel. Dagens seger var att han INTE hoppade från kontaktfältet på Aets nerfart, även om jag istället drog på oss 5 fel för beröring där (jag "stod ivägen för hunden" enligt domare Nils...). Den 5an tar jag under rådande omständigheter med glädje.

Snabbt hundbyte och in med Lazer på arenan, debut i medium. Som vanligt, höll jag på att säga, glömde husse bort att hålla truten när jag är på banan och liten svart drog iväg för att kolla vad husse höll på blev. Då blev matte lite irriterad och liten svart hund gick i sin första strejk. Vi lämnade banan efter typ 5 hinder...

Efter ombyggnad till hoppklass så startade medium före large, strejken höll i sig. Jag tänker inte hoppa ett enda hinder, sa liten svart hund och lekte plattfisk i starten. I efterhand så kan jag konstatera att han a) går ner sig när jag blir irriterad, b) inte borde suttit uppbunden vid staketet mellan loppen utan fått vila i bilen istället, c) antagligen tycker att det är lite jobbigt när det är mycket publik runt banan. Vi har alltså en del att jobba på, med tanke på hur det brukar se ut runt en normal agilitybana. Eller så får vi satsa helt på brukset istället. Där är det ju i stort sett ingen publik alls... ;-)

Otto var ute och flaxade och skulle hälsa på domaren i bägge klasserna men kom åtminstone in på banan igen. I hoppklassen blev vi diskade, en felaktig tunnelingång, jag fick inte riktigt till mina byten och vips så hade jag tappat honom.

Jag har en del att fundera på. Dags att ta sig samman och göra en träningsplanering. Jag har sagt det förut och säger det igen - att jag, som har ett förflutet med träningsprogram och -dagbok när jag sysslade med idrott, ska ha så förbenat svårt att omsätta de rutinerna till hunderiet?! Skärpning...

Kommunikationsunderskott *)

Ibland är jag och husse inte riktigt i "synk" när det gäller planerade aktiviteter. När det sen dessutom är andra yttre omständigheter som förändras så får man vara glad att det finns förstående "coacher" som står ut med att man (läs jag) bokar av en planerad tid med bara ett knappt dygns varsel. Med i min plan för gårdagen var, ända till i måndags, att jag skulle på en privatlektion hos P, men när husse började prata om hur han såg på första-maj-innehållet så insåg jag att han hade totalt noll-koll på att jag hade den planeringen, och det var liksom inte läge att börja diskutera det... Tack P för att du står ut med dylika sena avbokningar (jag betvivlar att du läser här, men OM...).

Med bloggers nya utseende/verktyg så har det följt att man får lite omedelbar statistik på hur många som läser bloggen och det är inte många... Visst skulle jag kunna "promota" mig själv lite mer genom att t.ex. länka från Facebook men... jag vet inte riktigt? Vill jag ha SÅ mycket uppmärksamhet?

Valborg tillbringade vi i alla fall med grillning hemma (årspremiär) och årets cykeltur till grannbyn där det är valborgsbål. Vi konstaterade att det är flera år sedan vi kom iväg på själva eldandet sist, det har varit regnigt nåt år, inställt pga torka = eldningsförbud nåt år, ifjol blåste det tydligen så kraftigt så det blev inställt därför enligt nån bekant till husse som vi mötte på plats...

Jo, jag jobbade på dagen också. Det var ganska lugnt och behagligt att sitta ensam på kontoret, jag dök ner i excel och kände mig rätt duktig när jag länkade data från en fil till en annan. Nu vill det bara till att det inte är någon som flyttar på dokumentet A, för då lär länkningen till B gå om intet...

Igår var vi som sagt inte helt i synk med vad som skulle göras, men det blev lite pyssel hemma med att återställa vardagsrummet (det är fortfarande rätt mycket kvar, men den spårlöst försvunna videokameran är nu upphittad, inte oväntat längst ner i en av de lådor jag HADE letat i), jag fick fram tvättvindan och därmed årets första omgångar utomhustorkad (soltorkad, som Lotta brukar skriva) tvätt, lite rotande i rabatterna och inte minst en kurs på kvällskvisten. Som deltagare. Vi fick köra igenom en klass 3-bana, i delar, med några riktigt kniviga sekvenser. Dessutom blir det ju inte lättare om man inte har hjärnan inkopplad vid banvandringen och går "fel" med tanke på i vilken riktning ett hinder skulle tas. Otto skötte sig efter omständigheterna bra, det som sket sig gjorde nog mest det för att jag inte var på rätt plats vid rätt tillfälle. Lazer fick springa delar av banan efter kursen, inte minst böjd tunnel som strulade häromveckan på träning. Vi jobbade lite med vippen också som vi inte riktigt är färdiga med... På klubbtävlingen på torsdag får jag nog köra frivillig disk på det hindret om den är med i banan (och det räknar jag med att det är).

Har även fått filmer från lördagen och åtminstone i första loppet står jag nog ungefär ett steg "för långt fram" och trycker Otto förbi hindret, mot domaren och den roliga leksaken... Ringrost, var ordet!

I samband med renoveringsarbetet har jag konstaterat att jag har ett "gäng" pocketböcker som jag aldrig kommer att läsa om. Trots att det bär mig emot att lämna bort böcker så överväger jag (se Facebook) att ägna mig åt någon form av bytes-/bortskänkes-verksamhet... Vi får se var detta landar.

*) ordet i inläggets rubrik "myntades" av en person på mitt jobb för ett antal år sedan, och är onekligen rätt användbart.

Åter i gamla hjulspår

Helt klart är bloggandet lagt åt sidan för stunden. Förutom jobbet så går veckorna åt hur  lätt som helst just nu: Hålla kurs måndagkvällar, gå kurs tisdag-dito, onsdag "fri" (läs: aktiviteter på hemmaplan), torsdag någon form av träning eller möten på klubben...

Just den här veckan gick i precis denna anda.

Måndag = hålla kurs. Nu har vi gått igenom alla de "vanliga" hindren, resten av kursen ska nu fokuseras på klätterhindren och naturligtvis repetition av de redan genomgångna.

Tisdag borde betytt gå kurs, men just den här veckan representerade jag HU-distriktet på Studiefrämjandets distriktsårsmöte. En punkt på programmet var "Levande årsmöte". Tja, jag kan ju säga att som det mötet var upplagt får man knappast fler mötesdeltagare. Först lite mat kl. 19, vilket betydde att mötet inte kom igång förrän ca 19.40. Och då inleddes med utmärkelseutdelningar, tack-tal osv som tog ca 50 minuter, så de riktiga mötesförhandlingarna drog igång först 20.30. Och när vi då fick information om att "efter punkt x kommer vi att ajournera mötet för ett grupparbete på temat Levande Årsmöte, som tar ca en halvtimme" lär min min enligt min arbetskamrat L (som avgick ur styrelsen i aktuell organisation) varit obetalbar. Alltså, allvarligt talat, ska man ha "kringaktiviteter" av det slaget på ett årsmöte, så ska man nog förlägga mötet till en lördag eller söndag och inte en vardagkväll! 21.15 ajournerades alltså mötet och grupparbetet tog så klart lite mer än de tänkta 30 min så 21.50 var vi igång med mötesförhandlingar igen. 22.20 rullade bilen hemåt från Hässleholm... Med tanke på att det redan vid uppropet lyftes att det var så få närvarande så kan jag bara konstatera att så här får man inte fler representanter.

I onsdags kväll tog jag mig samman och kom ut och joggade lite för första gången på länge. Jag behöver verkligen röra på mig - endorfiner is the shit, liksom... :-)

I torsdags var det månadstävling på klubben och jag dömde lydnadslydnad. Det var väl ömsom vin och ömsom vatten bland de startande men så ska det ju vara på en "träningstävling". Själv tar jag med mig lärdomen att man ska träna på olika platser innan man kör på tävling på annan klubb...

I fredags blev det ytterligare ett joggingpass med Otto.

Och så igår var det dags för säsongspremiär för agilitywachteln på Lomma BK. Hoppklassen, som vi började med, såg inte helt omöjlig ut. MEN så ramlade Otto in i det gamla beteendet att springa o hälsa på domaren. Eller, han var på väg mot domaren, men såg ut som att han kom på att "äsch, det här brukar inte morsan gilla" och fick syn på en leksak utanför banan bakom domaren. Tjoho, DEN kunde man ju sno. Disken ett faktum. Körde klart resten och det gick väl hyggligt. I agilityklassen skördade starten ett antal diskningar i small och medium, balansens uppfart låg väldigt frestande men skulle inte tas som nr 3. Jag lyckades styra bort Otto från den MEN så fick han syn på dagens ANDRA domare... Fick stopp på de dumheterna men innan jag visste ordet av hade han tagit hinder nr 3 baklänges och var uppe på vippen... Tja, vi körde klart även den banan och på pluskontot (förutom att han alltså inte ens tittade åt balansen i starten) var en klockren slalomingång och att jag för första gången vågade köra högerslalom på tävling. Och det satt som en smäck! Sen kom nästa återfall i dåliga vanor med ett jättekliv ner från a-hindret, då avbröt jag och lämnade banan. Suck, detta som vi tränat hela vintern...

Tävlingen rullade på i hyggligt bra takt så vi var hemma vid halvtre och då passade jag på att köra till återvinningsgården med diverse skräp som blivit effekten av det pågående projektet hemma. Husse höll på med lite småpill i sagda projekt, men jag kan faktiskt lasta sopsäckar i hundburen i min bil... ;-) Skönt att bli av med det skräpet och nu ska vi väl så smått börja återställa vardagsrummet till något mer beboeligt.

Idag...

... skickar jag ett stort LYCKA TILL till min kompis mialena som ska springa London Marathon (det är andra gången hon springer mara...). Det har hänt lite sen vi gjorde någon form av vadslagning om att ta oss runt Tjejmilen för några år sedan, kan man säga. Ännu mer kan man konstatera att ordningen är något omvänd från gymnasietiden, då det var jag som var träningsfantasten...

För egen del så ska jag ägna dagen (förutom hundpromenader och lite träning på hemmaplan + sista delen i födelsedagsfirandet = svärföräldrar + husses syster med familj) åt att försöka rensa i röran i arbetsrummet (det är lite för många papper som just nu ligger "någonstans") vilket är en utmaning då rummet är belamrat med ett 10-tal flyttkartonger pga pågående aktiviteter i vardagsrummet. Jag ser dock ljuset i tunneln för nu har husse börjat spika lister... Konstaterade häromkvällen när vi såg på "Arga snickaren" och killen i familjen som programmet var hos hummade nåt om att "ja på kvällarna när man kommer hem från jobbet är det ju inte lönt att sätta igång, det blir ju bara ett par timmar" - DÄR har vi skillnaden på dom som hamnar i den situationen och hur husse resonerar här. En timmes jobb är bättre än ingenting!

Igår så var det dags för årets elitspårtävling på klubben och där är jag "bara" spårläggare. Alla som någon gång har ägnat sig åt den typen av funktionärssyssla vet att det inte är så bara, i synnerhet som naturen ju faktiskt förändrar sig från år till år, både med och utan mänsklig inblandning. Som jag möjligen nämnde för ett par veckor sedan så visade det sig att det hade varit avverkning på den delen där jag tidigare haft slutet av spåret. Och ett hygge hade blivit så slybeväxt så där var det svårt att överhuvudtaget ta sig fram. Bara att tänka om - och ändra på typ halva spårsträckningen?! Igår var det i alla fall dags för allvar och ser man på - den tävlande kom runt. Jag tror faktiskt det är första gången under de här åren som JAG har lagt detta spår... Inte nog med det, h*n vann hela tävlingen och tog cert och blev tydligen champion också. Roligt!

När tävlingsdammet lagt sig tog jag mig samman och tränade lite apportering med den lilla svarta hunden (som gick bra, fleeceinpackad apportbock är skitkul, hälsar han) innan jag körde hem och dök ner i föreningsadministrationsträsket. Det är dags för bidragsansökningar för HU-distriktets räkning och det är tunga bitar. Det ska räknas medlemmar och deltagartillfällen och "Gud-vet-allt". Det tar några timmar, kan jag säga. Trots att jag har god hjälp av filterfunktionen i Excel när det gäller att sortera fram medlemmar i rätt ålder, hur många av dem som är flickor osv osv. Och nu ska jag som sagt fortsätta med pappershanteringen...

Varför blir det alltid så här vid den här tiden på året??

Jag vet inte riktigt varför, men det är något som gör att april-maj de senaste åren har blivit helt hysteriska i mitt liv. När man egentligen borde stanna upp och njuta av våren så känns det som jag yrar runt som en... i tillvaron.

Just nu tror jag i o f s att det finns en del naturliga förklaringar i och med att jag i förra veckan var på tjänsteresa måndag em-torsdag em och sen stack iväg direkt för födelsedagsfirande fredag-söndag. Jag var alltså hemma väldigt lite och det i sig är nog en smått stressande faktor, inser jag.

Den här veckan har inte blivit mycket bättre, men det har väl varit mer "självförvållat". Om vi räknar bort arbetet så har kvällarna gått åt i ett nafs - måndag = nybörjarkurs agility som jag håller i, tisdag = tävlingskurs som jag deltar i (återigen visar det sig att om jag håller min lilla trut STÄNGD så mycket som möjligt på banan, så går Otto bäst...), onsdag = arbetskamraterna tog ut mig på "tura", torsdag = vanlig fri träning på klubben... Och idag fortsätter det, direkt efter jobbet ska jag köra till skogs och gå igenom mitt spår en sista gång så att snitslarna sitter där det ska och sträckan stämmer. Imorgon är det alltså dags för elitspår vilket betyder att det är uppstigning tidigare än en normal arbetsdag... Och på söndag är det dags för den sista etappen i födelsedagsfirandet, med Bs föräldrar och syster med familj. På ett sätt kanske det trots allt är bättre med en rejäl "baluns" så har man alltihop avklarat?! När jag fyllde 30 så hade jag ju "kalas" dagen innan födelsedagen, och sen blev det lite firande med föräldrar osv på själva dagen, och sen var det klart. Tja, jag har 10 år på mig att fundera till nästa gång... :-)

Liten svart hund fick vara med och köra den bana vi avslutade med i tisdags, efter att kursen egentligen var slut. Han gick riktigt bra! Det var tre saker jag konstaterade att vi behöver träna på: Aet (visste jag, för det har vi inte kört mycket, han tycker det är lite läskigt att klättra uppför där...), ingång i slalom när vi kommer med fart från annat hinder (visste jag också...) och vippen, att den verkligen ska slå ner ordentligt innan man får lämna kontaktfältet. Han sprang fint rakt fram till kontaktfältet så att den väger ner, men har aningens bråttom av sedan.

Och nu är PMet till säsongspremiären nästa lördag utlagt, så nu är det dags att börja tala allvar med tävlingsnerverna. Klasser med 70-80 startande, ja jisses. Det är också hög tid att anmäla till kommande tävlingar i maj och juni. Och boka lite husvagnsplatser för planerade husvagnsutflykter. För att inte tala om en del föreningsadministration som det är dags att ta tag i - som t.ex. HU-distriktets bidragsansökningar till landstingen. Med hem från mässan i lördags kom också några småplantor som ska planteras om så fort det går (som tur var så var de väl förpackade och har klarat sig bra nu i veckan). Ja, sysslolös, det är man ju INTE i alla fall!

Jag har för övrigt hunnit läsa ut ytterligare ett par böcker av Anna Jansson, om Maria Wern. Lika bra att tugga igenom hela serien så långt som möjligt, när jag nu börjat...

Dagens tips...

Är idag två.
1) Om man vid resa i bil förvarar sina hundar i bur, och vid stopp då man lämnar bakluckan öppen har hänglås på burdörrarna, är det att rekommendera att kontrollera att man har nyckeln till hänglåsen med sig. I synnerhet efter att man har bytt bil. Annars kan man bli tvungen att i en hast införskaffa en bultsax...
2) Om man byter dator och inte lyckas tanka över alla nedtankade mail till den nya datorn, är det en bra idé att ta bort inställningarna som automatiskt hämtar ner nya mail i den gamla. Annars finns det en överhängande risk att man inte har en aning om vad som finns var, om man letat efter något i den gamla mailboxen...

Det är möjligt att fler tips kommer. :-)

Det är absolut ingen skillnad!

Ja, då har jag blivit ett år äldre igen och jag tillåter mig att citera en kollega på 90-talet som efter att han fyllt jämna år erkände att han haft lite “ångest” inför fyllandet. Men, som han sa, sen vaknade jag upp dagen efter födelsedagen och insåg att – det var ju ingen skillnad!

Precis så är det, inte tusan blev det någon dramatisk förändring natten till igår. Rent krasst så har jag redan tidigare tvingats börja inse att min kropp inte riktigt är 25 längre…

Vi tillbringade helgen i “Stockholmstrakten” och fick därmed uppleva ett rejält april-snökaos. Att det inte var fler olyckor på vägen när vi tog oss från norra sidan stan till Älvsjömässan för att bevista “Nordiska trädgårdar” som var mitt önskemål om aktivitet för dagen (jag tror inte husse led så svårt heller, där fanns ju liksom allt från gräsklippare till fröpåsar), var nog lite av högre makters försyn med tanke på hur en del bilister framförde sina fordon. Hualigen!

Påsk, aprilväder och sånt...

Påsk = några lediga dagar. Eller... som en av våra konsulter på jobbet uttryckte saken inför sommarsemestern en gång: "Semester? Ledig? Det brukar mest betyda oavlönat arbete hemma..."

På långfredagen var vi och köpte golv. Det börjar så sakteliga likna något, det här vardagsrumsprojektet (och nej, jag är inte intresserad av att lägga ut det till allmän beskådan på någon "hemmasajt", med tanke på en tidigare kommentar när jag nämnde ordet "renovering" i ett inlägg här). Nackdelen med att göra allt själv är ju att det tar tid... Och det vanliga livet måste hållas igång på något vis ändå dvs hundar rastas och aktiveras, kläder tvättas och vikas och läggas undan, mat lagas, disk diskas (tack o lov har vi ju diskmaskin sedan ett år tillbaka så mycket av det sköter sig ju självt ändå).

Fredag eftermiddag, när husse fortsatte med det sista i målerisvängen, körde jag till skogs för att snitsla mitt elitspår. Och möttes av - ett skövlat slut. Tydligen hade man bestämt sig för att det var dags att avverka det område där jag hade de sista 100-200 metrarna spår. Dags att tänka om?! Nåja, jag travade ut med snitslar och GPS-klocka och... konstaterade att hygget på mitten av spåret blivit väldigt slyigt sedan förra året. Efter en timmes traskande konstaterade jag att här måste göras något radikalt = dags att ringa markansvarig... Men det fick vänta till dagen efter.

Den första biten av spåret var i alla fall OK och där passade jag på att placera ut ett par föremål åt Lazer, på sådant vis att vi kunde köra 2 raksträckor med avslut på båda. Han är suveränt duktig på att hitta föremålen men ibland går benen fortare än näsan och då hamnar han vid sidan av spåret och snurrar, snurrar och snurrar. Detta MÅSTE jag helt klart jobba med, han måste bli säkrare på att hålla sig i spårkärnan för annars får jag problem den dagen jag inte har lagt spåret själv. Och det har jag ju inte ens i appellen längre! Lyckligtvis märks det ganska bra i linan när det blir tappt, men ändå.

Igår var vi nere i södra delarna av Skåne och hjälpte en kompis som vill prova på att köra viltspår med sin whippet. Den var lite skeptisk till både klövar och spårande, möjligen var vädret - snålblåst och snöyra inte de bästa förutsättningarna, milt sagt. Lazer som aldrig har gått ett blodspår fick prova det med husse (som inte har spårat med honom innan) och kommentaren var "oj vad det gick undan". Jo, det är ju det jag säger... På vägen hem mötte vi solen. Smått surt att stå i skogen och huttra och sen blir det kanonväder när man kör hem!

Efter hemkomst slog jag en signal till markchefen för spåren och fick bekräftat att det ena angränsande spåret är nedlagt/flyttat och det andra ligger "minst en kilometer längre in i skogen". Detta förbättrar - förhoppningsvis - mina möjligheter att snygga till mitt spår och slippa det slyiga hygget och ett mindre träsk. Ska utforskas vidare imorgon.

Idag blev det ett agilitypass på klubben för liten svart och wachtel. Lite svängar och gungbräda för liten svart, slalom och kontaktfält för wachtel. Även pensionärsspringern fick komma ut på plan och köra lite precisionsfri lydnad med mycket godisbelöningar. Medan vi var iväg började husse lägga golv.

Eftermiddagen har vi ägnat åt påskmiddag hos svärföräldrarna och nu är husse igång med golvet igen. Själv ska jag ta tag i lite föreningsadministration, det finns alltid NÅGOT att göra på det området. :-)

Kuligaste leksaken nånsin?!

Kom på att jag har ju glömt rapportera hur det gick med den fleece-ifierade apportbocken. Jag packade in en gammal träapportbock i fleeceremsor och i söndags testades denna på klubben. Eftersom vår "PT" ordinerade att leka med alla slags föremål och lägga vikten på att röra oss tillsammans och att liten svart ska komma in och leverera prylarna till mig, "gärna med klassisk retriever-avlämning upp på dig" (det visade sig ju att jag råkat "fånga" saker i förbifarten lite), så har vi lekt med diverse olika leksaker den senaste tiden. Och leveranserna har kommit, mer och mer och med mer och mer "kläng" på mig. Ja, vad gör man inte för att uppnå resultat... ;-)

När jag halade fram den fleece-ifierade apportbocken i söndags så var det den roligaste leksak liten svart någonsin sett! Han ville hellre ha den, än fleeceflätan som vi fick med oss vid hämtningen av den lilla valpen, och som sedan dess har varit den absoluta favoritleksaken (tur att det är en cocker och inte en wachtel, så att den faktiskt har hållit)! Nu ska vi bara (?) hitta ytterligare olika föremål att fortsätta träna på att röra oss med ihop och att liten svart ska leverera dem till mig med glädje. Tur att vi har en stor leksakslåda...

Hur mår du? Inte särskilt bra...

Igår svarade jag faktiskt vid ett par tillfällen helt ärligt på den där frågan "hur mår du" eller "hur är det"? Förkylningen som började smyga sig på i söndags kväll slog till med full kraft igår. Dum som man (läs jag) är så traskade jag till jobbet ändå - det var ju ett par möten som var inbokade sedan länge.

På kvällen lät jag kroppen styra och gick i depå i soffan med filt, honungsvatten och bok. Trots att jag egentligen GÅR på kurs på tisdagarna. Tyvärr kommer jag missa några gånger pga jobb och ett årsmöte som jag redan bokat in mig på, men att inbilla sig att man (läs mig och jag) skulle kunna åstadkomma något vettigt bland agilityhindren kändes inte som någon bra idé.

Idag jobbar jag hemifrån med test-checklistor som behöver uppdateras och nyproduceras, så behöver jag inte sprida bacillerna ännu mer bland mina kollegor i alla fall. Och kan fortsätta att vräka i mig naturläkemedel mot förkylning, honungsvatten m.m. En av mina kollegor konstaterade igår att "jamen du var ju nyss sjuk". Mja, nyss var det kanske inte, för det var ju i början av februari, men jag blir lite fundersam över vad min kropp försöker säga mig för 2 rejäla förkylningar på ca 2 månader är mer än "normalt". Jo, jag vet. Jag borde antagligen varva ner och ta det lite lugnare. Jobbar på det...

Tärningen är kastad? och jag drunknar...

Igår anmälde jag agility-wachteln till årets första tävling. Liten svart cockerspaniel får vänta lite med tävlingsdebuten, vill träna lite mer först. Bra om några grundläggande handlingsmanövrar funkar innan man ger sig ut på tävling, kan jag tycka. Som nybörjare behövde man inte bry sig om sånt, men nu när jag faktiskt är på god väg mot att starta med min tredje agilityhund så kanske man bör ha något slags krav på att vara lite genomtränad innan man tävlar. Eller? ;-)

Den senaste tidens tävlingsadministration, stök i hemmet m.m. gör att jag känner mig lite som en drunknande. Pappershögarna i arbetsrummet växer till oanade höjder och jag hittar inte hälften av de saker som jag VET finns här, någonstans. Hade en förhoppning om att jag skulle hinna ta tag i detta i fredags, när jag hade tagit semester - främst med tanke på förberedelser för lördagens spårtävling. Eftersom jag i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring (?) lovade att snitsla upp ett reservspår (som inte "fanns" sedan tidigare) gick dock en stor del av dagen åt till det. Det markområde jag hade att leka med var nämligen mindre än vi trodde. Till slut blev jag tvungen att ringa markansvarig och fråga om hagen bredvid den jag befann mig i användes till något. Det gjorde den inte och då löste sig problemet till slut. Men några röjningar i pappershögarna hemma, det blev det INTE.

Jag och C har äntligen tagit oss samman och börjat gå igenom material på klubben som ska ligga till grund för en jubileumsskrift. Det var inte små mängder material det finns, kan jag säga. Tacksamt att folk i klubben faktiskt har sparat, klippt ur, klistrat, fotograferat - åtminstone under de senaste 30 åren. De första 20 åren är det lite glesare ifrån, men det finns säkert undanstoppat någonstans...

Ikväll har jag hållit kurs igen och nu hände det där som inte får hända när man har en liten grupp - en av deltagarna hade fått förhinder. Bara 3 st... det blir intensivt för både hundar och förare!

Kurs, kurs...

I måndags kväll började jag vårens nybörjar-agilitykurs på klubben. Det var så få anmälda så redan när vi fördelade kurserna konstaterade vi att den gruppen bör jag kunna hantera ensam (6-7 stycken, max). Till slut blev det 4... Det är gott gry i samtliga så det här kan nog bli roligt!

Igår var jag med på tävlingskursen med Otto för första gången (den jag var med på utan hund för en vecka sedan). Vi körde andra halvan av den bana som påbörjades då, och avslutade med hela banan. Helt uppenbart var redan i första omgången att vi behöver träna mycket på tajta svängar - och det visste jag väl redan. Vintern har jag ju i stort sett bara ägnat åt slalom och kontaktfältsnedgångar... När vi gick på att köra hela banan (det var en hoppklass II med några år på nacken) bestämde jag mig för att prova det som någon av mina kurskamrater funderade på redan förra gången - skicka in i slalom och byta bakom när hunden väl är inne i slalomet. Jag blev lite irriterad i Fagersta i somras över att jag inte kunde göra en sån manöver och tränade på det efter den tävlingen... Så jag "fick" prova. Och det funkade, nästan över förväntan! Sen drog vi på oss en rivning senare i banan och det är verkligen SURT när jag känner att "h-e det där var mitt fel" - för att jag var liiiite fel placerad så att Ottos väg över hindret blev dålig. "Great dog - shame about the handler" som filmen heter!

Idag var det "klubbfri" kväll men inte sysslolöst för det. Först hade jag i uppdrag att åka och köpa mer färg (bets) till våra takbjälkar (om det inte har framgått så pågår renovering av vardagsrummet). Eftersom Rusta har öppnat precis bredvid Flügger färg i Ängelholm så var jag ju tvungen att gå in där en sväng och titta lite. Kom ut med några flaskor Ajax allrengöring (10 kr/st, öppningserbjudande), lite flytande tvål, grisöron och annat smått o gott?!

Väl hemma fick husse ta hand om färgen och jag trotsade blåsten och tog en promenad med hundarna. Vid hemkomst skickade jag in de 2 äldre förmågorna och körde lite lydnadsövningar med liten svart hund. En del lek i riktning "avlämning av föremål" (nu är han uppe och lämnar "i famnen" på mig, s k retrieveravlämning), lite position/marschanträde och platsliggning med hakan i backen. Kändes helt OK! Introducerade en helt ny leksak, ett mjukt "benliknande" föremål med pip i. Pipen märkte inte Lazer, men den var kul att bära... Funderar skarpt på att ta tag i förslaget jag fick från "coachen" när vi hade privatlektion för en månad sen; varför inte klä in en apportbock i fleece? Det är inte trä i sig som liten svart har problem med, utan det har blivit en låsning vid just apportbocken. Alltså - avdramatisera den... Jag/vi har ju ett antal apportbockar i olika former och storlekar här hemma, bl.a. har jag en gammal från schäfertiden som är tämligen väl påtuggad. Den borde man kunna fleece-ifiera, tänker jag...

Hej vad det går...

Tiden rusar förbi och jag tycker egentligen inte att det händer så mycket. Å andra sidan vet jag att en av mina läsare här vid ett tillfälle sa (när vi träffades): Du GÖR ju så mycket hela tiden.

Jo, det är klart, skriver man ner allt man gör så blir det en del.

För en vecka sedan var vi (jag och Lazer och träningskompisen L) på Malmömässan och satt i Skåne-Blekinge HUs monter. Tanken var att L, som ju kvalar in som "ungdom", skulle låna Lazer när det skulle vara uppvisning. Men se det gick INTE. Lazer, som annars gillar L (och de flesta han känner), tyckte att mässan var lite jobbig och blev VÄLDIGT fokuserad på sin matte. Nåja, det blev en rejäl dos miljöträning för liten svart hund i alla fall. Lite kul var även kommentaren som jag hörde när vi var ute och tittade bland utställningsringarna; "åh vilken söööt". Kan tänka mig att nästa fundering var "vad är det för ras egentligen". Det var faktiskt en kvinna som på fullt allvar frågade mig om det mööööjligen var en field spaniel (hon var nämligen där för att se på sådana).

I tisdags började jag och Otto på kurs. Eller ja, jag började kursen utan Otto, eftersom han var lite krasslig i magen natten mot måndag, så jag tyckte det var lite onödigt att springa agility på tisdagkvällen med godis, leksaker osv, även om han vid det laget var tämligen återställd. När kursen egentligen var slut fick liten svart springa den kombination som var kvällens övning. Eller ja, min plan var att dela upp kombinationen i 3 delar, 3+3+5... Efter de första 3 hindren (hopp-tunnel-hopp) så reviderade jag planen under pågående övning och tog ytterligare 3 direkt. Det gick ju så himla bra! Men hej, vad det går undan - om jag tycker jag har svårt att hinna med att vara på rätt plats med Otto så vete katten om inte Lazer är strået vassare.

Jag kom även i mål i jobbets stegtävling, som avslutades just i tisdags. Det var inte med någon jättemarginal, men i alla fall. Nu ska jag bara försöka komma igång och jogga lite igen också...

I onsdags var husse på möte och jag passade på att ägna kvällen åt att komma ikapp med diverse föreningsadministration - och ja, privat sådan också för den delen.

Torsdagkväll tillbringade vi på Studiefrämjandets avdelnings-årsmöte. Husse blev ju inslängd i valberedningen där ifjol...

I fredagskväll var jag ute och hjälpte en av spårläggarna till kommande spårtävling med att sätta upp ruta och gå igenom spåret. Föregående fredag var jag för övrigt ute och rekade mitt eget spår så det verkar vara en återkommande fredagssyssla?

Igår lördag skulle jag och tjänstgörande tävlingsledare gå igenom ovannämnda spår inför tävlingen och jag passade på att träna lite när jag ändå var förbi på klubben. Otto = slalom och Lazer = linförighet.

Idag har vi hattat omkring på en massa olika saker känns det som, dagen avslutades med en skön skogspromenad och lite träning för liten svart hund på en grannklubb där jag hade ett litet ärende. Det är helt klart nyttigt för honom att vara ute och miljöträna lite UTAN "syskon". :-)

Med beröm godkänt

Ja, dagarna rusar förbi och det är fullt upp mest hela tiden... Har haft en sån där period när jag inte tyckt att jag har hunnit med nånting. Igår var husse på möte så jag tog en kväll framför datorn och betade av lite föreningsadministration.

Idag på morgonen var jag på "Friskprofil" hos företagshälsovården och fick "med beröm godkänt" kan man väl kalla det. Alla värden var bra, i synnerhet konditionen som blev betyg 5 (det finns tydligen ett betyg 6 också men då betraktas man vara i elitform). Skönt det och nu ska jag försöka komma igång och jogga lite igen för nu har hostan äntligen flyttat ut ur min hals.