Hampus 13 år och 10 månader - och lite lästa böcker

Idag "fyller" Hampus 13 år och 10 månader. Denna helt oplanerade hund som kom in i mitt liv för 13½ år sedan. Det har hänt mycket under dessa år kan jag konstatera, på många sätt!

Gamlingen hänger med, men är lite "klen" i bakdelen så han börjar få lite problem med trappor - men har man bara rätt ansats så går det bra, hälsar han. Långa promenader är lite onödigt för då blir man väldigt stel i kroppen efteråt, meddelar herren vidare.

Under julledigheten passade jag på att "trycka i mig" ett antal böcker, både i pappers- och ljudform. Bland annat har jag "läst ikapp" Jonas Moströms serie och blev lite småstörd över att han på vissa punkter vill låta den ena boken ta vid direkt där den andra slutade (framförallt när det gäller kommissarie Axbergs privatliv) medan fallen, som avhandlats i "näst senaste" boken, refereras till att ha hänt för "ett par år sedan". Sånt märks antagligen inte lika mycket om man läser i den takt böckerna kommer ut, som när man sträckläser serien. Att sen skriva att kollegan Sofia Waltin tog MCn för att slippa den grabbiga jargongen i bilen - och ett par rader senare tillskriva henne ett uttalande i samma bil, mja... En bra korrekturläsare kanske hade hjälpt i det fallet?

När jag inte har läst Moström, har jag läst Kallentoft. Jag började ju som jag tidigare nämnt med "Den femte årstiden" som väl egentligen skulle avsluta serien om Malin Fors. Men... Kallentoft körde vidare med temat "elementen" och just nu lyssnar jag på "Vattenänglar". En sak som har slagit mig med den författaren är att det är, för att vara "vanliga deckare" mycket sex i de böckerna? Som inte alltid (som jag upplever det) riktigt har med att föra handlingen framåt att göra? Eller är det jag som börjar bli pryd? På 80-talet kallades det ju tantsnusk så fort det var sexskildringar i böcker... Annars gillar jag det faktum att Kallentoft låter det gå "rimlig" tid mellan de olika böckernas händelser. Jag är lite kluven till de "övernaturliga" inslagen, eller vad jag ska kalla det, där mordoffren kommer till tals från "andevärlden". Men - man vänjer sig vid dem, har jag märkt.

Under ledigheten har jag också ägnat mig åt projekt "lära Lazer klippa klorna". Egentligen handlar det om själva hanteringen, han gillar inte att man "håller fast" honom oavsett anledning. När han skulle mätas in för agilityn, så kommenterade domare 1 faktiskt det - "du kanske borde lära honom att stå stilla"... Äh, tyckte jag, han ska bara stå still en gång till, när han ska slutmätas, det är ju ingen utställningshund. Hur som helst, med hjälp av klicker och godis har vi kommit en bit på vägen och klipper nu en klo per kväll (häromkvällen blev det till o med två!). Tålamod och ett visst mått av envishet!

En intressant notering gjorde jag häromdagen när de andra 3 hundarnas klor skulle klippas. Tidigare har den svarte försvunnit som en avlöning när klotången tagits fram. Nu var han i alla fall kvar i rummet!

Vi har också ägnat oss åt en hel del spårträning och lite lydnads-dito. Kanske, kanske vågar man som sagt tänka tävling under våren...

Nytt år, nya utmaningar...

Nu blir det riktigt hundnördigt, så eventuella läsare som inte är intresserade, kan hoppa över detta inlägg.

Inför jullovet bestämde jag mig för att sätta ett litet projekt i verket med Lazer - att med klickerträning få ordning på kloklippningen. Vi missade något i hanteringsträningen när han var valp, och allt som innebär att man "pillar" på honom, framför allt på tassarna, får honom att åla runt som en liten orm.

Alltså - projektet startade för en vecka sedan och målet var att kunna klippa EN klo i taget åtminstone, utan att behöva ha husse som "hundhållare". Jag började med att bara stryka över ena frambenet - klick och belöning. Ett par pass per dag, inte många minuter åt gången. Efter hand lät jag handen stryka längre ner på benet och röra tassen, för att sedan hålla försiktigt i tassen. Detta tog 3 dagar. Vidare till att röra andra frambenet och tassen och även bakben och -tassar, 5 dagar. På den 6e dagen tog jag med klotången i leken, nosa på = klick. Röra vid tassen med den = klick. På 7e dagen, igår, kunde jag ta i samtliga tassar och han håller dem stilla i min hand. Ja, inte samtidigt utan en i taget, så klart. Tog tillfället i akt och klippte EN klo på ena framtassen. Bara EN men dock!! Mycket fascinerande att se hur lätt jag faktiskt kom till första (del)målet, att klippa EN klo! Nu går vi vidare och klipper EN varje dag till att börja med. Nästa steg är TVÅ vid samma tillfälle.

En månad har gått...

... sedan förra inlägget. December har en tendens att bli "oavbruten panik" och då har vi ju ändå inga barn som det ska köpas klappar till...!

Mitt i alltsammans fick vi dessutom beskedet att en god hundvän, C, hastigt gått bort mitt i livet, bara 37 år gammal. Eftersom vi umgicks ganska intensivt med C och J för några år sedan, var det en självklarhet att gå på begravningen som hölls igår. Tankarna går oavbrutet till J och sonen W, som nu ska kämpa vidare i livet. Så lite man vet om vad som ska ske i framtiden. Ofattbart och fruktansvärt, och detta överskuggar det mesta just nu. Imorse vaknade jag och hade drömt att jag börjat tappa tänder. Eftersom jag har en visdomstand som trilskas lite till och från, så kan man tycka att kopplingen dit är given, men kollar man lite på drömtydning så är det ett typiskt tema när man känner sig maktlös och med tanke på gårdagen så kan man nog verkligen säga att det är en känsla jag har. Det finns liksom inget att säga eller göra som kan "göra allt bra" i en situation som denna.

Julen har i övrigt passerat som vanligt, lite firande, mycket mat, lite lästa böcker och lite små projekt hemma. Försöker träna lite lydnad och spår med den lilla svarta hunden och låta agilityn vila nu ett tag. De spår vi hunnit med den senaste tiden har gått som tåget, markeringarna av apporterna har blivit allt bättre (nu plockar han upp föremålen även om de inte transporteras hela vägen in till mig) och även vinklarna börjar fungera. Kanske kan vi ge oss på ett nytt försök i appellklass igen i vår...?!

Men vad i...

Den gångna helgen tog jag tåget till (och från) Stockholm och hälsade på föräldrarna (samt bror med familj). Pappa har varit lite krasslig under hösten så det kändes som det var hög tid. Åldrande föräldrar är inte lätt, kan jag bara sammanfatta det hela med...

I samband med resan tog jag mig igenom ännu en ljudbok, Anne Holts "Död i skugga" - ytterligare en bok som kretsar kring Inger Johanne Vik och (lite mer i marginalen den här gången) Yngvar Stubö. Samma dag som Breiviks våldsdåd lamslår Oslo, dör en pojke under lite märkliga omständigheter i hemmet. Sakta nystas en märklig historia upp, med fokus på våld mot barn. Enligt författaren själv hade hon funderat på ämnet länge. Slutet blev faktiskt riktigt överraskande, men den allra sista meningen gjorde mig faktiskt... arg, besviken, snopen, ja... Jag kan ju inte gå in på detaljer för då blir det spoilervarning, men så gööör man inte som författare. Eller - tydligen gör man det?!

Jag har faktiskt hunnit med en ljudbok till efter det, Tomas Arvidsson "Andras pengar". Det var min snart fd chef som kom och la den på mitt skrivbord. Riktigt underhållande, lite lagom spännande och återigen konstaterar jag att en bra uppläsare faktiskt kan lyfta historien!

Just nu är det mycket testande på jobbet, både nya programvaror och förberedelser inför tidtabellsskifte och prisändringar 15 december. Igår svängde jag dock ner på klubben och tränade alla hundar lite smått. Otto - kontaktfält på balansen, både upp och ner. Lazer - lydnad (!), fritt följ och läggande. Kompiz - slalom, hopp och däck. Hampus - lite "kravlös" lydnad. Även ikväll har det hunnits med lite träning för Lazers del, bakombyten och slalom (inte i kombination). sen hade vi möte om nästa års budget för tävlingsverksamheten...

Att frångå sina principer, bryderierna goes bokblogg och "vad-vill-jag-med-mitt-liv-egentligen"

I lördags, eller egentligen för några veckor sedan när jag anmälde, frångick jag en av mina principer i agilitysammanhang. "Jag tävlar inte inomhus/i ridhus". Jag är ju av den bestämda uppfattningen att det absolut inte är dåligt att ha lite vintervila. Hundarna mår definitivt inte dåligt av att vila från tävling och även träning (vilket påpekades även av hundfysioterapeuten vi lyssnade på för ett par veckor sedan, som jag kanske redan nämnt). Sen har de senaste vintrarna kanske bestått av lite väl mycket vila pga envist kvarliggande snö som gjort det svårt att träna ens den minsta agility, lydnad eller spår. I år har jag köpt Icebug-kängor och hoppas att detta ska bli en garanti för en mild och "kort" vinter.

Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)

Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!

När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.

Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...

Det var det där med att lugna ner sig...?

I helgen som gick hade vi årets sista tävlingar på klubben. På lördagen var det lydnad och där var jag tjänstgörande tävlingssekreterare. Inte så ansträngande med 22 ekipage totalt i alla klasser... Den delen var alltså undanstökad lagom till lunch. Efter lunch var det ut på fälten och förbereda appellspåren till söndagen som gällde. Tack till spårläggarna B och M som var med och släpade markeringspinnar, snitslar och körde mäthjul!

Söndagen ägnades alltså åt appelltävling. Vi hade räknat med att kunna ta 8 spår, vi hade 10 anmälda så det blev 2 reserver. Dessa kallades in under veckorna innan tävlingen och sen började det ramla in ytterligare återbud - så på tävlingsdagen hade vi 6 startande?! Med tanke på att vi för några år sedan tog in 15, om jag minns rätt, så känns det lite tunt. Å andra sidan hade vi 4 sökekipage och 4 rapportekipage också, så totalt var det 14 som kom till start. Efter spåren föll en ifrån. Söket genomfördes av alla. Det var bara en rapporthund som klarade specialen... Lite trist när det för en gångs skull var så många startande i rapport! Med budföring och lydnad så blev detta en heldag.

I måndags åkte jag på ett hastigt påkommet tävlingsmöte för "region 1" i Skånedistriktet. Hade lite onda aningar eftersom det inte fanns någon dagordning och det i kallelsen bara stod att "eftersom vi kom överens om ett höstmöte så kommer här kallelse"... Det är ju bra om man har en idé om VARFÖR vi ska ha möte. Visst är det givande med "erfarenhetsutbyte" men ärligt sagt hade jag kunnat ägna de 2 timmarna + 1½ timmes körtid åt andra saker. Nåja, sånt är livet ibland.

Igår hade vi kursavslutning för nybörjaragilitykursen, deltagarna har utvecklats finfint och jag hoppas verkligen att alla fortsätter träna innan det blir dags för fortsättningskurs i vår. Passade på att träna egna hundar lite när kursen var slut, Kompiz har nu provat däcket förutom det han redan testat sen innan (hopp, slalom och tunnlar). Lazer är just nu lite trög i starterna, frågan är om den där lilla ömheten i ljumsken som identifierades förra helgen kan ha med det att göra... Borde väl kolla upp det ordentligt egentligen. Otto har ett litet sår på ena frambenet (har antagligen rivit sig på något vid jakt) så honom vill jag inte belasta mer än nödvändigt, nötte lite kontaktfält ett par gånger bara.

Ikväll är det husses tur att åka på möte och jag ska passa på att promenera hundar och fixa lite med sånt som behöver/kan göras hemma.

Lättnad

Efter - om jag räknat rätt - runt 6 veckor på sjukhus får min pappa förhoppningsvis åka hem idag (om inget oväntat inträffar). Av mammas beskrivningar att döma så har det inte varit livshotande, men en envis infektion och lite komplikationer därefter, har gjort att vården behållit honom och det är vi nog tacksamma för.

Det är såna här gånger som det är lite jobbigt att bo 55 mil bort. Lyckligtvis har jag ju en bror - och det är rätt intressant att få mer, och annan, information av honom än jag får av mamma...

Nu är i alla fall tågbiljetter bokade så jag åker upp inom en relativt snar framtid och tittar till föräldrarna. De blir ju inte yngre precis.

Hållbar hund...

Igår var det föreläsning på temat "Hundens hållbarhet" på klubben. Vi hade besök av en hundfysioterapeut som dels berättade om vad man ska/kan tänka på för att hunden ska hålla rent fysiskt, dels visade vad hon tittar på vid en undersökning (Lazer var demonstrationsobjekt och hade väl inga större skavanker, ömmade lite i höger ljumske, överrörlig i armbågarna - sån tur att jag aldrig stretchar! - och dåligt musklad på insidan av låren). Dessutom fick vi prova-på att låta hundarna jobba med pilatesbollar, vilket då ska vara bra för den lille svartes dåliga lårinsidor - så jag köpte mig en boll. Nu behöver jag bara en pump också...

Bland allt intressant som sades, var det en sak som jag fastnade lite extra för. Att man faktiskt ska låta hunden "vintervila". När tävlingssäsongen är slut, ta minst en månad då man INTE tränar agility, lydnad eller vad man nu tävlar i, och ägna den åt promenader och "ha roligt". Sen bygga grundkondition och styrka. Detta känner jag att det blir mindre och mindre av i dagens hundvärld, i synnerhet i takt med att det blir mer och mer vanligt med inomhusträningshallar! Man "måste" träna året om, liksom... De senaste vintrarna när det har varit snö och kallt har flera av mina träningskompisar varit jättefrustrerade, medan jag har känt att "hundarna mår inte dåligt av att vila".

En annan sak som jag också fastnade för var detta med - när kan man börja TRÄNA sin hund, när är den färdigväxt?! De flesta "normalstora" raser är faktiskt inte "vuxna" i kroppen förrän vid 1 års ålder. Också detta upplever jag som intressant, med tanke på den tendens jag framför allt tycker mig se i agility - hundarna ska helst vara kvalade till SM (typ) vid 2 års ålder. Och då får man ju inte börja tävla förrän vid 18 månader... Eller de som "måste" stå på startlinjen i appellen i bruks, när hunden är tävlingsmogen enligt reglerna dvs vid 12 månader. Jag har många gånger funderat på hur länge håller dessa hundar rent fysiskt? För ett antal år sedan var jag på SM, det var på den tiden då man fortfarande körde lydnad, bruks och agility tillsammans. Vi satt och tittade i programmet och konstaterade att majoriteten av de kvalade hundarna var, oavsett gren, 6-8 år gamla. Men det var då det.

Plötsligt känns det som att det inte gör så mycket att Lazer, vid snart 4 års ålder, "bara" har en pinne i hoppklass 1, inte ens är godkänd i appell och inte startad i lydnad. Vi har i alla fall roligt, och han är inte skadad rent fysiskt. :-)

Efter föreläsningen hade vi "Halloweenpromenad" med tipsrunda och efterföljande soppa, och därefter följande kaffe och kaka. Inte så stor uppslutning men tillräckligt många för att vi skulle ha trevligt.

En nästan religiös upplevelse?

Ja, dagarna rasslar iväg som vanligt.

Förra lördagen var vi ute i skogen och la lite spår, ett rakt spår i fin terräng med 5 föremål på en sträcka av kanske 200 meter. Pinne-pinne-leksak-pinne-leksak. Det fick ligga till sig i ungefär en timme och sen - som han spårade, och framför allt - markerade föremål! Samtliga plockades upp i munnen även om leveransen ända fram till mig kanske var lite "sisådär". Upplevelsen var nästan lite religiös, men man måste nog vara hundnörd för att förstå detta...

På söndagen var det medlemsmöte på klubben och efter det dags för "racet" - klubbens snabbaste hund. Husse lyckades schabbla bort målgången med Otto och Kompiz långa ben var tydligen inte så snabba som vi trodde, så familjens snabbaste hund blev; Lazer! (Hampus besparade vi springandet)
Sen drog vi iväg upp till Klåveröds strövområde och tog en skogspromenad i det fantastiskt fina höstvädret. Under promenaden överrumplades jag av "huvudvärken från helvetet" och vid hemkomst blev det nerdragen rullgardin och säng. Inte så kul avslutning på helgen.

Veckan som gått har varit lagom hektisk på jobbet då det pågår tester på två fronter. Jag dubbeljobbar ju numera med realtids-/skyltsystem och biljettsystem, naturligtvis händer det saker på båda hållen samtidigt. Jag har överlevt i alla fall.

Igår blev det spår igen och jag är ju inte jätteförvånad över att det inte gick precis lika bra som förra gången, förutsättningarna var betydligt sämre igår med bl.a. kraftig vind. Men utifrån det, så är jag ändå nöjd med den lille svarte.

Efter spåret så hade jag och L bestämt oss för att sätta oss på klubben och jobba med klubbens nya hemsida. Efter några timmars arbete så kom en av våra kurskamrater från sensommaren/förhösten och vi ägnade lite tid bland agilityhindren. Vältränad cocker på kvällen kan man säga!

Kvällen ägnade vi för övrigt åt att äta kräftor och räkor hos svärföräldrarna. Lite sent för kräftskiva men det är det där med att få ihop schemat. Svärmor jobbar vissa helger och hennes första förslag sammanföll med rallylydnads-SMet...

Idag har det mest varit "jobb på hemmaplan". Dammsugning, tvätt, diskmaskin och annat. Husse tog med Kompiz på förberedelser (jakttornsmeckande) inför älgjakten så jag och resten av gänget tog en promenad på hemmaplan.

Ja - vips så går dagarna...

Har hunnit igenom en ljudbok också, Mons Kallentofts Midvinterblod. Första boken om Malin Fors. Jag har ju läst den femte, där mysteriet Maria Murvall till slut får sin lösning, så det blev ju lite bakvänt...

En lugn hemmakväll...

För första gången på "jag vet inte när" har jag en vardagkväll (måndag-torsdag) på hemmaplan. När man börjar betrakta vanliga husliga göromål som "avkoppling" har det kanske gått lite långt...?

Började med lite stök på tomten, så fick hundarna passa på att springa av sig också. De är bra på det viset, så länge jag är ute med dem och "gör nåt" så är de rätt så aktiva. Nästan lika bra som en promenad, tror jag!

Resten åt kvällen tänker jag ägna åt sånt som att
- hänga upp mina/våra egenodlade chilifrukter på tork
- sortera, vika och lägga undan ren tvätt
- hänga upp nytvättad tvätt
- klippa klor på samtliga hundar
och lite annat smått och gott... Vi får väl se när batterierna tar slut i duracell-kaninen. Kanske hinner jag även med något litet inomhuspyssel med de fyrbenta?

Och för andra gången på en vecka är min far inlagd på sjukhus. Mindre kul - i synnerhet när man är 55 mil därifrån. Det verkar dock inte vara livshotande den här gången heller. Får jag hoppas.

Månaden från helvetet?

Den minnesgode vet att jag förra hösten beslutade mig för att dra ner på föreningsengagemanget. Har jag lyckats? Mja, skulle jag nog säga...

Den minnesgode vet att jag också med jämna mellanrum muttrat om att jag borde lägga mer tid på träning av egen/egna hundar. Har jag lyckats med det då? Mja, är nog svaret här med.

Sen vet jag faktiskt inte om jag har skrivit om att jag i början av varje år lovar mig själv att en helg varje månad ska vara "aktivitetsfri" dvs inga tidssatta aktiviteter som påverkar eller påverkas av andra, som tävlingar och liknande. Där har jag verkligen inte lyckats.

September har gått i ett huj och det kan bero på att:
- jag har varit tävlingssekreterare och -fotograf på klubbens söktävling den 1 september.
- jag har varit på info om tävlingsledarutbildning bruks och fått inloggning till teoripaketet online, som jag inte ens testat ännu...
- jag har hållit fortsättningskurs i agility på onsdagkvällarna tillsammans med bästa agilityträningskompisen L och det har varit en fantastisk grupp, hoppas verkligen att de fortsätter träna
- det har varit sista deltävlingen i klubbmästerskapet agility och den sket sig rejält kan man säga
- jag har varit i Stockholm och även i år promenerat Tjejmilen i rask takt eftersom jag inte riktigt blir av med den där "plantar fasciiten" (hälsporre, i folkmun), i år kombinerades detta med umgänge med min gamla vapendragare N från tiden i freestylekommittén inom SHU.
- jag har varit hos bästa Petra och tränat lydnad tillsammans med bästa lydnadskompisen M en kväll
- vi har haft SM i rallylydnad på klubben och även om jag avsa mig alla "tunga" uppdrag så gick jag till slut med på att stå i serveringen, vilket betydde att jag svingade pommes ur 3 fritöser i dagarna 2. Dessutom var ju sambon engagerad i SM-gruppen så när han var på klubben, var jag på klubben (jo, lite egen träning blev det allt!)
- jag försöker träna egna hundar på måndagar och torsdagar på klubben...
- direkt efter nyss nämnda SM startade jag och M (inte samma M som lydnaden ovan) en nybörjarkurs agility, vilket betydde att jag under 2 veckor har dubblerat kurshållandet - en på tisdagar och en på onsdagar...
- förra helgen tävlade jag lag på lördagen och tunnelcup på söndagen
- den här helgen var det säsongsavslutning för agilitytävlandet igår lördag (3xdisk, har en hel del "hemläxor" att träna på under vintern)
- idag har jag lånat ut mig själv till grannklubbens elitspår som tävlingssekreterare.

Samtidigt har det varit rätt intensivt på jobbet med mycket testande på fältet = ut och åka buss...

Trodde aldrig jag skulle börja se fram emot oktober, men det verkar bli en lite lugnare månad. Åtminstone som det ser ut just nu.

Hej vad det går

Hoppla, så gick det plötsligt 2 veckor igen?!

Förra helgen "offrade" jag en tävlingsdag till förmån för umgänge med föräldrar och bror med familj. Körde upp till Stockholm redan på torsdagen (ett par semesterdagar fick det bli, alltså), ägnade fredagen åt mer rensande (den minnesgode kommer ihåg att detta pågått ett tag, med ett krafttag i april) inklusive ett par turer till tippen (jag och mamma hann även med ett besök i Täby Centrum där en av mina favoritkedjor, Lush, har öppnat ny butik). Tyvärr är inte pappa så involverad i verksamheten och ju mer "uppenbart skräp" vi gör av med, desto närmare kommer vi ju de svåra besluten. Det går ju inte att fylla den nya lägenheten med hur mycket prylar som helst - vissa saker måste helt enkelt kastas... Mamma har som jag nog nämnde sist, kommit över den tröskeln, men det är svårare med pappa som verkligen lider av syndromet "men det kan väl vara bra att ha". Sen ska vi ju inte tala om alla foton efter mina far- och morföräldrar. I synnerhet farfar fotograferade mycket när de var ute och reste. Diabilder...

Alltså blev det inget tävlande på lördagen, då det faktiskt var en dubblerad klass 1-tävling i Jönköping. 20 mil/ca 2 timmar hemifrån, där nånstans går min gräns för hur långt jag åker för hundtävlingar (och så har det alltid varit). Bästa träningskompisen L åkte dit, och eftersom jag tuffade söderöver på lördagen så stannade jag till och besåg sista loppet för dagen. Det innebar i sin tur att det INTE blev något besök på bruks-SM i Mantorp, som pågick samtidigt. Ett kort besök i butiken Ditt kaffe & thé vid Hornstull, som drivs av en fd arbetskamrat, hann jag med på vägen också. Gillar man kaffe, te, lakrits och/eller choklad så är ett besök att rekommendera.

På söndagen var vi till Bosjökloster på traditionsenlig jaktmässa. Det är nog ett par år sen jag var med sist, det har nog krockat med tävlingar kom vi fram till... Mycket att titta på och trötta fötter.

I veckan har det varit nästintill helt hysteriskt. Ketchupeffekt på jobbet (nu drar ALLT igång med full kraft) och på kvällarna fullt program: måndag "test" på klubben (för de medlemmar som vill gå "tävlingsinriktade" kurser inkl agility), tisdag kick-off med jobbet inkl kvällsaktivitet (boule, trevligt), onsdag kurs, torsdag månadstävling på klubben (vilket inte jag var inblandad i men däremot behövde jag förbereda för söktävling imorgon söndag och träna egna hundar...). Igår stack vi och handlade direkt när jag kom hem (välbehövlig "bunkring") och sen blev det middag och hundpromenad efter det.

Idag var det tävlingsdags igen. När klockan ringer före "normal" uppstigningstid så här års så är det - mörkt. :( Ovälkommen påminnelse om att vi nu går mot vinter. Älmhult styrde vi kosan mot och det var relativt små klasser, 30-35 starter i varje klass.

Som vanligt krockade agility 1 large med hopp 1 medium. Värst den här gången var att banvandringarna pågick precis samtidigt, och med så små startfält kördes bara en banvandring i vardera klass. Alltså fick jag se till att gå 3 varv på ena banan och sen skutta över till den andra... Lyckades få flytta Otto till första start (eftersom nr 1 inte var på plats) och sen fick jag starta Lazer sist, så det gick att få ihop det. Att komma ihåg 2 banor är inte det svåra, det svåra är att ladda om, har jag märkt. Otto flippade iväg redan i starten, att det ska vara så svårt med 2 hopp rakt fram och sedan sväng?! Detta tränade vi ändå på häromveckan just för att jag noterat att han gärna drar iväg framåt i de lägena (efter tävlingen i Ystad). Den här gången stod det inte nån domare där att hälsa på, men sandsäckarna som skulle hålla vippen på plats var väldigt spännande. Disk. Samlade ihop mig och lyckades köra klart och verkligen passa på att gasa - trycka på i slalom så jag var nästan före honom ur det, och - stoppa och ta om efter hopp från nerfarten på balansen. Nu får det vara NOG med det på tävling!!

Lazer gick hyfsat men så blev det lite fel och jag vet inte hur han lyckas märka det för jag tycker inte jag blir irriterad, men han la sig platt. Jag försökte locka och pocka men icke. Då lyfte jag helt sonika upp honom och satte ner honom framför en tunnel, skickade in - och sen sprang vi i mål med hedern i behåll, nästan i alla fall. Diskade var vi ju och han missade sista pinnen i slalom, men sånt var det inte läge att "bråka" om just då.

I hopp 2 så gick det riktigt fint ända till Otto kom ur platta tunneln och totalt hade stängt öronen, därifrån var det en ca 90 grader sväng till höger (där stod jag och gapade). Rakt fram var det en vanlig tunnel (som alltså INTE var rätt hinder). Den drog han in i. När han kom ut, var han både blind och döv och drog upp i publiken och började klättra i en trappa... Eh, hallå?! Ibland skulle jag vilja titta in i den där wachtelhjärnan!

Funderar lite på om jag skulle ställt Lazer åt sidan någon eller några tävlingar så att jag får tid att fokusera fullt på Ottos agilitylopp. Nästan alltid så krockar de klasserna när det är tävlingar som körs på 2 banor. Får fundera på detta lite.

Imorgon är det som sagt söktävling och där är jag tjänstgörande tävlingssekreterare.

Jag har läst en del böcker också, inklusive lyssnat på ljudbok, men det tar vi en annan dag.

Tiden rusar iväg!

Oh my God... Ett klassiskt citat i resterna av den ursprungliga projektgruppen på jobbet. Enligt uppgift (jag var inte med vid tillfället i fråga) yttrat av en "ombordkonduktör" på en klassisk dubbeldäckare i London, när en i gänget i princip slängde sig ombord på bussen i farten (efter att de andra faktiskt hunnit ombord vid hållplats) med en korv i näven.

Nåja, ungefär så kände jag i förra veckan när jag insåg att halva augusti gått. Och nu lite till. Oh, my God... Innan man vet ordet av så är hösten här, och julen och ett nytt år. Återigen citerar jag en gammal Niklas Strömstedt-låt: När jag var liten, var sommaren lång...

Nåja, vad har jag  gjort de senaste 2 veckorna?
Tja, den 3 augusti var vi i Höör och tittade på Tollingjaktprov under Tollarspecialen. En annorlunda jaktform som varken B eller jag kunde något om innan. Skulle vara kul att se det under praktisk jakt!
Inget besök i Höör utan en tur in på Teba... Därifrån kom vi med lite nya koppel, godis, tugg och fiskolja. Otto har lite tendenser att ligga och tugga tass, fiskolja ska ju vara bra mot klåda. Vi testar!

Söndagen den 4 augusti gjorde jag ett nedslag som tävlande på den HU-klubb där jag tidigare var aktiv (är faktiskt inte ens medlem där längre, utan mitt HU-medlemskap finns på annat håll, eftersom jag sitter i distriktsstyrelsen måste jag ju vara medlem, även om jag är "övermogen" ungdom). Eftersom det var klass 2 och 3 så var det bara Otto som skulle startas i hoppklass och det gick snabbt över. Starten bestod av 2 hopp och sen en sväng kraftigt till höger. Rakt fram stod domare Jocke. Tjoho, sa Otto, honom vill jag hälsa på. Där tappade jag fokus och vid 4e hindret som var en tunnel blev det disk (fel ingång). Lustigt nog visade det sig senare på Facebook att det finns fler som har problem med att deras hundar gillar Jocke?!

Senare på eftermiddagen drog vi till Kompiz' uppfödare i Huaröd och la spår, grillade korv och hade allmänt trevligt. Lite sent blev det för vi var inte hemma förrän närmare elva på kvällen, men vad gör det när det är en sån där riktigt härlig sommarkväll?!

På jobbet har det varit tester av olika slag, inklusive byggande av testfall. Hej och hå.

En ny kurs har jag startat, som jag och bästa träningskompisen L ska hålla i. Hon blev dock tvungen att jobba första 2 gångerna men så här långt har jag väl lyckats reda ut det. Fortsättningsagility handlar det om och nu kör vi på med handling, belöningsövningar, kontaktfältsbeteenden, lite hoppteknik och annat smått o gott.

Det har varit klubbtävling i agility, deltävling 3 i KM-serien. Eftersom Otto inte kunnat vara med på någon tidigare deltävling så var ju kampen om mästartiteln körd men det retar mig ändå att vi diskade oss på ett ställe där jag verkligen borde kunnat reda ut handlingen bättre än jag gjorde. Lazer sprang på fint även om det blev en disk.

Vi har varit på Ljusfesten i Ängelholm och i samband med det hittade vi en vedugnspizzeria i Ängelholm, i fortsättningen blir det nog till att köra dit när vi blir pizzasugna för det är något annat än vanliga pizzor!

Det har varit utställningskurs på klubben med bästa M som inlånad instruktör och jag var med som "markservice", och passade på att träna lite med egna hundar (ny metod för vippen med Lazer på gång, inkluderandes bord, godisskålar och kudde...) och lite annat pyssel.

Vi har hunnit spåra "på hemmaplan" också och det var nog det bästa spårarbete Lazer har gjort, så övning ger klart färdighet. Han markerade alla 3 träapporterna, inte supersnyggt, men tydligt nog för att det skulle gett betyg på tävling, vågar jag påstå. Sen var det lite hög nos där jag misstänker att vi haft rådjur på besök medan spåret låg till sig, en tillsägelse räckte och han gick tillbaka på spåret igen. Mer spårträning måste till!! (Typiskt att jakten börjar nu = svårare att få tillgång till träningsmark)

I förra veckan var vi (jag och L) på "kurs" hos Petra när himlens portar öppnades. Lite undrar man ju hur galen man är, men nu ska vi klara att tävla om det ösregnar i alla fall!!

I lördags blev det hemmapyssel och inköpsrunda. Husse jagar bock för tillfället så nattsömnen blir lite småstörd emellanåt (han kommer hem sent och sticker tidigt).

I söndags fick Otto ledigt från tjänsten som jourhavande eftersökshund och Kompiz inträdde som vikarie. Jag lastade Otto, Lazer och L med hundar i bilen och körde till Ystad för att tävla agility. Det gick - inget vidare. Började med Otto i agilityklass. Där var det en slalomingång som egentligen inte borde varit något problem men jag var lite långt fram och då missade han första porten. Sen blev det strul inne i slalom och på vägen tillbaka tröttnade Otto på mitt tjat och tog ett hopphinder på helt eget bevåg. Sen hoppade han nerfarten på balansen som var näst sista hindret. Mental notering: Träna balans som "upploppsraka".

Lazer gjorde ett riktigt fint hoppklasslopp - ända tills jag kom vilse i min handling, jag hade nog ett hjärnsläpp under banvandringen och felbedömde totalt hur långt jag skulle hinna medan han var inne i platta tunneln. Som dessutom hade ett släp av modell "lätt". Till slut ville jag inte tjafsa mer med honom utan lät honom springa på, vilket han gjorde bra. Skicka och stick funkade fint i böjd tunnel-däck-hopp på raksträcka. Mental notering: Träna bakombyten...

Ottos hoppklass 2-lopp gick åt skogen redan i starten. 2 hopphinder rakt, därefter sväng till höger "threadle" mellan 2 och 3. Och vad stod rakt ut i banan från hinder 2 - jo en domare. Inte Jocke denna gång utan en danska, som jag inte tror vi tävlat för förut. Det spelade ingen roll för översocial agilitywachtel, på vägen till henne sprang han genom slalom och - disk. Det var dock en del annat som funkade fint så det tar jag med mig på pluskontot. Mental notering: Träna att ta hinder från fel håll och använda sväng-kommando.

Vi avslutade dagen med hoppklass i lag. Först ut i laget var jag. Även här bestod starten av 2 hopp och sen sväng till höger (dock rakt över hinder 3 denna gång). Rakt ut från hopp nr 2 stod - domaren. En finländare, tror jag det var. Otto umgås gärna över gränserna med våra nordiska vänner. Mental notering: Träna starter med 2 hopp rakt och sedan sväng - med något/någon lockande rakt ut!!

Det finns en del att träna på alltså... och snart börjar jaktsäsongen, och tävlingssäsongen slutar.

Back at work

Vips så var semestern slut, och vips så var faktiskt första arbetsveckan nästan slut också (missade precis en buss så jag smygskriver lite på arbetstid i väntan på nästa).

Semestern avslutade vi med att på lördagen tillbringa några timmar i spårskogen. Lagom när vi fördelade marken så började det regna och det höll envist i sig tills vi körde ner på klubben för att träna lite lydnad/agility (vad som önskades) och grilla lite korv, då blev det ett kort uppehåll. Lagom när korvarna var klara så öppnades dock himlens portar rejält och det formligen vräkte ner. Tur att vi placerat oss under tak...! Samtliga hundar var lite förvirrade i spåret, misstankar fanns om att det kunde vara så enkelt som att vi faktiskt är dåliga på att spåra i regn. Möjligen hade det också varit något vilt som passerat i mitt och Lazers spår samt L&Ps (som var det bredvid).

Lagom när vi kom hem så sprack det upp och solen tittade fram... Nåja, det är bra att träna i alla sorters väder!

Söndagen tillbringades på Bjuvs BK där det var agilitytävling. Som vanligt så krockade agility 1 Large och hopp 1 Medium, jag lyckades hinna banvandra båda klasserna och flyttade Lazer till sist, så funkade det. Agilitybanan innehöll en del knixigheter som Otto BORDE klarat men det var soligt och varmt så frågan är om hjärnan la av på honom... Vi var heller inte ensamma om diskning, det var bara 13 av 63 som kom i mål! Lazer tyckte att det var vansinne att tävla agility i närmare 30 graders värme och stack av banan (igen) efter ungefär hälften. Jag lyckades få in honom igen och vid koll på filmen tog DET inte alls så lång tid som det kändes som, och jag blev heller inte diskad förrän lite senare, tydligen?! Sen vidtog väntan. Och det blev varmare och varmare... Till slut var banorna ombyggda och det var dags för start i hoppklass 2 med Otto. Den klassen fällde många ekipage redan tidigt i banan då en tunnel låg precis bredvid slalom och många hundar valde tunneln. Otto siktade i a f på slalom men kom fel in, vi tog om o då blev det fel inne i slalom. På vägen tillbaka ville jag inte bråka i onödan med honom utan skickade in honom i den där lockande tunneln = disk. Den klassen var riktigt tuff. Ett enda ekipage kom i mål av 43 startande (tror jag det var).

Väl tillbaka på jobbet så rasslade de vanliga rutinerna igång ganska snabbt. På kvällarna har det tränats hund - utom igår, då vi körde till skogs och bl.a. lämnade stigen till förmån för "obanad terräng" och på köpet hittade ett rejält fint kantarellställe. :-) Det blev en ganska tuff promenad trots att vi inte gick så långt, och det gör mig lite orolig att ha med Hampus på sådana utflykter. Han tuffar dock på glatt och verkade tämligen obekymrad imorse. Tyvärr påminns jag ju allt oftare om hans ålder, i synnerhet som det den senaste tiden varit två av hans jämnåriga som har åkt till hundhimlen.

En semesterbok till - och hjärnans mystiska vindlingar

I onsdags var jag ensam hemma med hundarna hela dagen. På förmiddagen medan det var någorlunda svalt, pysslade vi lite på tomten (dom är bra på att aktivera sig själva bara man är ute med dem, de fyrbenta i vår flock) och sen ägnade jag mig åt att läsa ytterligare en Mari Jungstedt-deckare. Andra delen i serien, I denna stilla natt. En alkoholiserad fd fotograf hittas brutalt ihjälslagen och strax därefter försvinner en ung hästtjej spårlöst. Hur detta hänger ihop, tar det tid för kommissarie Knutas och hans kollegor att komma på. Vi återser också TV-reportern Johan Berg och hans stora kärlek Emma, som fortfarande velar mellan maken Olle och Johan. Intressant att kommissarien faktiskt verkar ha ett ganska normalt privatliv med fru och barn, krånglet på den fronten har författaren stoppat in hos de icke-polisiära huvudkaraktärerna. Det blir en rätt dramatisk upplösning och jag går inte in på detaljerna om någon mer än jag INTE har läst dessa böcker ännu. Funkar utmärkt som semesterlektyr, i alla fall. Lagom tjocka (ca 350 sidor) och inte allt för tunglästa.

Idag tog jag tag i en liten "rensning". I bokhyllan i arbetsrummet/inneförrådet har det stått två papplådor som det stått "B" på dvs det borde vara husses grejer i dem. Eftersom jag bad husse packa om en del andra "minnesprylar" på samma sätt som jag själv gjort (stor plastlåda med lock från Ikea, genomskinlig så man ser ungefär vad som är i den) så sa jag att "då flyttar jag över de sakerna som ligger i papplådorna också". Idag tog jag tag i det, och började undra hur min hjärna egentligen fungerar. Det var min handstil som skrivit husses namn på lådorna. Döm om min förvåning när den ena visar sig innehålla - två par shorts, fyra baddräkter och två bikinis... Den minnesgode vet att jag ifjol var övertygad om att mina badkläder fallit för åldersstrecket/storleksmässigt "gått ut". http://www.bibbisbryderier.blogspot.se/2012/07/sommarvarme.html
Så var tydligen inte fallet. Men - hur tänkte jag när jag la dem i en låda med husses namn på...? Ja, det lär jag aldrig få veta och storleksmässigt är samtliga plagg tveksamma.

Semesterläsning

Naturligtvis har jag lyckats läsa ett par böcker också under semestern. Inte så många som jag skulle önskat, för det har varit fullt upp med annat (som syntes i förra inlägget).

Först ut var Arne Dahls senaste, Blindbock. Alla dessa böcker som ingår i en serie men kallas "fristående". Ja, jag hade då inte velat ramla in mitt i serien, inte! Den här gången jobbar poliserna i Europols "Opcop"-grupp med organiserad tiggeriverksamhet. Samtidigt som en man mördas på öppen gata i Stockholm. Fallen knyts, naturligtvis, ihop. Och i slutet av boken kommer "öppningen" som jag - faktiskt - väntat på sedan slutet av den första Opcop-boken, Viskleken. Saker och ting är inte alltid som de verkar! Möjligen har jag läst för många deckare, eftersom jag helt klart "genomskådade" detta redan för ett par år sedan...? Som mina bloggläsare nog fattat så är Arne Dahl lite "husgud" i deckarsammanhang för mig, de står i en klass för sig på något vis. Nu väntar jag spänt på sista (?) delen i Opcop-serien, den lär väl komma nästa vår någon gång...

Sen kom bästa träningskompisen L med hela Mari Jungstedts serie i en kasse. Det ÄR lite kul att sträckläsa och inte behöva vänta ett år på nästa del, så nu har jag gett mig i kast med kommissarie Knutas och hans kollegor. Jag som INTE skulle börja läsa några nya serier?? Först ut i serien - Den du inte ser. Lite knixigt blir det när man nyligen har läst Anna Janssons böcker, eftersom båda serierna (med undantag av Janssons tidigaste) utspelar sig på Gotland. Här är det någon som brutalt mördar kvinnor. Poliserna sliter sitt hår under utredningen, och naturligtvis knyts det ihop mot slutet. På ett inte helt oväntat sätt när man får facit! Klart OK deckarläsning.

Semester, eller arbetsläger...

Efter de första hektiska semesterdagarna hängde vi husvagnen bakom bilen och drog norröver. Första stoppet blev Fagersta där det var tävlingsdags igen (samma koncept som för 2 år sen). Eftersom Otto ju är uppe i hopp 2 så blev det 3 tävlingsdagar, en med hopp 2, en med agility 1 för Otto och en med hopp 1 för Lazer. I hopp 2 så kom Otto i mål 2 ggr av 3 möjliga, vi snodde åt oss 2 femteplatser och felfria lopp - men det var bara 4 pinnar i vardera klassen. Nu gör det mig ingenting egentligen att missa pinnar i hopp-tvåan så länge han är kvar i agility 1... Där fattas vi fortfarande en pinne för uppflytt. Två chanser hade vi på fredagen när det var den klassen, och båda dom körde vi bort oss = disk... Det har gått troll i de där agility-ettorna!! De här banorna var inte ens svåra, det var ärligt talat "skitsaker" som "sket sig"...

Tävlingsdagarnas verkliga höjdpunkt kom i första loppet på lördagen, Lazers hoppetta. Det gick så bra, och flöt så fint! För första gången kom vi äntligen i mål, och nollade! När "mormor" Kicki efter avslutad klass hojtade från sekretariatet att "du fick en pinne" så blev jag faktiskt lite paff, SÅ bra kändes det väl inte egentligen...? Eller det kanske det gjorde? Tredjeplats blev det i alla fall. Vi hade två lopp till under dagen men där blev det disk. Det var veckans varmaste dag och i andra loppet var vi nästsist, i det tredje var vi första start - däremellan var det 10-15 minuters vila... Jag såg hur den lilla cocker-hjärnan var helt slut vid tredje starten.

Från Fagersta rullade vi vidare till Kristinehamn. Planen var från början att vi skulle uppåt i Värmland (vi konstaterade vid transportsträcka där ifjol att "hit skulle vi kunna åka") men när en varningslampa började lysa på bilen tyckte vi det var bättre att vända söderut och därmed ha större chanser att hitta en verkstad. Det gjorde vi på måndagmorgonen och avläsning av felkoden visade att det var inget katastrof-fel, utan det gick att köra vidare utan åtgärd... Vi blev kvar i Kristinehamn en dag till och sen tuffade vi hemåt, med några stopp på vägen. Bl.a. i Skeppshults fabriksbutik för inköp av en ny gjutjärnsgryta.

En vecka ute på rull är ganska lagom, det var rätt skönt att komma hem...

På hemmaplan har vi... tränat hund (agility och spår), fixat och donat hemma (jag har kört en del skräp till återvinningsgården bl.a) och i helgen konstaterade husse att det var väl själva xxx vad hundarna drar in sand. Vi har ju sandig jord och närmast huset där både vi och hundar går, var gräset obefintligt. Vi har pratat lite löst om att lägga plattor eller så men det är ju ett j-a meck rent ut sagt med att gräva, köra padda, lägga markduk, stenmjöl och ja, gud vet allt. Husse klurade lite och i söndags körde vi och köpte några tryckimpregnerade reglar samt markduk. En ram byggdes, markduk fästes. Igår bar det iväg till det närbelägna stenbrottet. 4 lass singel/bergkross senare, har vi nu en helt Ok "grusgång" runt huset istället för bar sand. Det KÄNNS redan bättre... Dock kanske inte i mina muskler - kontorsmuppen är inte van vid kroppsarbete!!

Idag har vi haft besök av min bror med fru och 4-årig son. Tyvärr är grabben inte så hundvan, så kombinationen med våra "barn-ovana" hundar funkar inte riktigt. Lazer skulle så klart skälla när han skulle hälsa och det blev inte bra. De tre stora var redan förpassade till hundgårdar, så där fick även den lille svarte tillbringa några timmar medan vi fikade. Man får inte skrämma barn... Knashund.

Semester! Eller??

Torsdag och fredag ägnades jobbmässigt åt att "städa undan" inför semestern. Detta inkluderade bl.a. en liten "fältstudie" där vi (jag) fick en aha-upplevelse kring en inrapporterad "konstighet". Bra känsla (även om det varit bättre utan "konstigheten") att kunna gå hem och ha ett någorlunda tomt skrivbord.

I torsdags hade vi lite grillning på klubben som "tack för hjälpen" till de funktionärer som ställde upp vid agilitytävlingen för en dryg månad sedan. Ja, tiden rinner iväg. Det var kanske en tredjedel av de inbjudna som kom, men det är ju en knepig tid nu med semestrar och andra aktiviteter.

I lördags rivstartade semestern med - agilitytävling. För en gångs skull var det lite sovmorgon eftersom allra första banvandringen inte var förrän 09.30 och jag inte skulle tävla förrän framåt 12-tiden. Då vaknade hela hundflocken kl. 5 och var kissnödiga och hungriga och... ja, just det... Såna dagar funderar man ju onekligen på guldfiskar eller frimärkssamlande som alternativa fritidssysselsättningar.

Den här gången bar det iväg till Svalöv och där har jag varit en gång tidigare, för nästan 10 år sedan, när jag tävlade lydnadsettan med Hampus. Den tävlingen glömmer jag aldrig - 159,5 poäng...

Agilityettan med Otto började med hopp, A, hopp-hopp och sen en sväng där jag bestämde mig för att sätta allt på ett kort och INTE försöka dra Otto den "längre" vägen runt ett hinder utan fånga upp honom mellan hindren. Uppenbarligen behöver vi träna mer basic "accel-decel" (jag spinger-han springer, jag stannar-han bromsar) för när jag stoppade upp och vrålade "Otto" så drog han på första bästa hinder han såg - som var en tunnel. Helt fel hinder, alltså. Som jag tidigare konstaterat så tappar jag fokus efter disk och när han dessutom hoppade från nerfarten på balansen, då gick jag av banan.

Förmiddagens glädjeämne var L med sina 2 cavalierer som med stabila (om än inte supersnabba) lopp placerade sig 5:a och 6:a i small-klassen och därmed fick båda "tösernas" första pinnar.

I eftermiddagens hoppklass gick klubbkamraten J in med ett tidigt startnummer och satte ett riktigt kanonlopp. För egen del försöker jag ju alltid fokusera på mitt eget och strunta i vad andra gör (har man sysslat med en idrott där man var upp till 9 deltagare i bredd på banan så har man "köra sitt eget race" i bagaget, mina bästa kanotlopp gjorde jag definitivt när jag inte brydde mig om omgivningen). Den här gången stod tältet så till så att vi satt på ett annat ställe och tittade, Lazer hade alltså ingen koll alls på var "flocken" fanns när jag plockade ut honom och rastade och värmde upp. Sen valde jag medvetet att låta honom sitta kvar i buren till ganska nära inpå vår start. Ville testa lite hur han reagerade på att INTE ha så lång "väntetid" vid starten. Jag TROR att detta kanske bidrog till att - det faktiskt funkade riktigt bra. Slalomingången (hinder nr 3) strulade men det var vi inte ensamma om, "raka" slalomingångar är det många hundar som har problem med, sen gick han ur för tidigt men SEN gick det. Ett förbisprunget hopphinder som vi fick "ta om" och sen gick det som på räls - ända tills det var 2 hinder kvar. Raksträcka med långa avstånd mellan hindren - då kan man lika gärna springa förbi... Jag tyckte det kändes "sådär" när jag kom i mål, mina kamrater sa att det var riktigt bra och nu när jag har sett filmen så instämmer jag. Det såg bättre ut än det kändes!

Det visade sig att Js kanonlopp räckte till klassvinst och första pinnen, inte illa.

Igår åkte vi till Jonstorp på förmiddagen och gick på marknad. Förutom allt "krimskrams" så förekommer det ju faktiskt en del äkta hantverk på sådana tillställningar och B hittade ett fint bälte med ett tennspänne med vildsvinsmotiv. Jag fyndade ett halsband med glashänge. Lite kryddor fick vi också med oss hem.

Väl hemma fortsatte husse med målningen av staketet (det projektet har pågått ett tag - regnväder bromsar ju upp sånt) och jag "städade" lite bland odlingarna.

Frampå eftermiddagen stack vi till skogs och la spår med L & L. Lazer var helt vild på en del av spåret och ärligt talat tror jag mest att benen gick utan att vare sig nos eller hjärna var särskilt inkopplad... Det var nog mer tur än skicklighet (och det faktum att jag lagt spåret själv) som gjorde att vi kom "på" igen, lagom till en vinkel som var preparerad med lite godis.

Idag började jag förmiddagen med ett (planerat) kiropraktorbesök. Sen hann jag med Ikea för lite småplocksinköp och Väla centrum för hämtning av en jacka som varit inlämnad på lagning, hälsokostaffären för inköp av "nyponpulver" efter förslag på jobbet när jag började prata om glukosamin (jag har knäppningar i nacken som inte kiropraktorn kan göra något åt + att mina gamla handbollsknän emellanåt väsnas ganska bra dom med) och Intersport för inköp av "GoreTex Clean+proof". Det ligger några jaktjackor och liknande plagg i tvättkorgen och det kan nog vara värt pengarna att tvätta dem med "riktiga" medel? Dessutom hade jag en rabattkupong på sagda kedja att göra av med.

Och nu - har husse dragit iväg för att hjälpa till med höskörden hos den kompis han jagar en del hos. Själv överväger jag en stol i skuggan och en bok. Fast det är ju en del saker jag "borde" ta tag i...

Semester = slappa? Knappast, va...

Agility, hemarbete, spår

I lördags drog jag, L och L till Osby som hade bjudit in till inofficiell agilitytävling (till förmån för hundstallet). Syftet var för min del att få ett tävlings-träningstillfälle för den lilla svarta hunden. Eftersom de flesta inoff går i öppen klass så är banorna oftast lite för svåra för klass 1-hundar och det syntes tydligt på startfälten, eller snarare resultatlistorna, i lördags. Att Lazer diskade sig tidigt förvånar mig alltså inte direkt, och när jag tittar på filmen så presterar jag efter diskningen (redan 3e hindret) en riktigt usel handling. Å andra sidan hade jag bestämt mig för att efter ev disk bara "köra på" och ha roligt, det viktiga nu var att han skulle vara kvar inne på banan. Och det blev han i alla fall, så det var ju bra det! Slalomet funkade också fint - när han väl kom in rätt i det...

Det var rätt behagligt att ha en ledig eftermiddag efter tävling, vi hade bara anmält till 2 av 3 klasser och körde alltså hem strax före 12... Väl hemma bar det iväg för att hämta tvättmaskin som inköptes i fredags, den befintliga havererade nämligen i torsdags. Hittade en ny på "sommar-REA" hos en av de stora kedjorna och för det priset som de erbjöd så var det knappast lönt att ens fundera på att jaga rätt på en reparatör för den gamla, bara timkostnaden för att få ut en servicemänniska hit hade antagligen gått upp mot 2/3 av priset på den nya! Effekten av detta blev också att när den gamla (nåja, så gammal var den inte egentligen) åkte ut så städade vi av golv och väggar under och bakom den (och torktumlaren), husse rensade golvbrunn osv. Inget ont...

Igår ösregnade det med sällan skådad kraft. Stundtals rena monsunregnet. Jag anbefallde besök på Ikea för att köpa nytt kolfilter till köksfläkten, förvaringslådor för att kunna rensa och omdisponera en del saker och lite annat "plock". Husse älskar inte precis sånt, men följde snällt med. Jag tror han börjar ana att jag annars kommer dra till med liknelsen "jag följer ju med till byggmax". :-)

Nu visade det sig att vår köksfläkt utgått ur sortimentet, men filtren gick fortfarande att beställa - kommer att skickas hem. Så dagens insats på det området fick begränsas till att stoppa "ytterfiltren" i diskmaskinen. I övrigt intog jag köket och bakade bullar - Toscabullar och blåbärsgifflar. Receptet jag hittade i Allt om mat i vintras är det bästa jag någonsin fått tag på när det gäller vetebrödsdeg!! Medan jag höll på med det, så fick husse ta tag i att rensa en byrålåda och förflytta det som skulle sparas till en av de nyinköpta plastboxarna. Ni vet, sånt där som kan "vara bra att ha" eller har någon slags affektionsvärde - men ändå kan stoppas undan liiite längre bort.

På eftermiddagen hade vi stämt träff med L och M för att lägga spår. Den lilla svarta hunden var något förvirrad, kanske beroende på att vinden ökade medan spåret låg till sig, och kändes väldigt "snurrig" inne i skogen. Vi tuffade runt i alla fall och leksakerna hittade han och apporterade, de utlagda pinnarna är inte tillräckligt värdeladdade (vi jobbar på det vid sidan av spåret), han markerade att "här nånstans är det nåt" men orkade inte riktigt leta klart. Började fundera på om jag ska återuppta det som jag gjorde med gamle Simba, köra lite byteshandel innan påsläpp för att ha pinnarna färska i minnet.

Samtliga medföljande hundar fick spåra i någon form, husse la alltså lite blodspår åt de 2 wachtlarna i familjen och när de hade gåtts så släppte han på gamle Hampus på ett av dem, Hampe hade alltså rena autostradan med blod, hussespår 1, släpad klöv samt spår av Wachtel + hussespår 2... Men han var glad och fick göra nåt, då behöver man inte vara så petig med detaljerna för en 13-åring.

Jo, jag har läst ut "Hela havet stormar" av Arne Dahl också. Bitvis riktigt, riktigt obehaglig. Men jag gillar ju Paul Hjelm och gänget - ja, det nya gänget i Opcop också! Här kommer de en seriemördare på spåren. Eller... hur är det egentligen? Alla fallen hänger inte riktigt ihop, har gruppen en känsla av. Jag tänker inte beskriva mer för då blir det spoilervarning!

Snart semester...

Det är semestertider vilket redan börjat märkas på jobbet. Själv har jag en dryg vecka kvar att jobba innan jag "checkar ut" för några veckors ledighet. Har ju dock smygtränat lite, dels i samband med nationaldagsfirandet och tävlingen i Halmstad (se förra inlägget) och nu senast i samband med midsommar. Mer om det strax.

Senare på onsdagskvällen när föregående inlägg skrevs, upptäckte jag att Ottos öra börjat "svälla". Blodöra igen... det är väl ett par år sedan det hände sist och då som nu fanns det en öroninflammation underliggande. Alltså blev även Otto sjukskriven pga detta och det blev ingen start på klubbtävlingen i agility (deltävling 2 i klubbmästerskapet) eller den officiella tävlingen i Höganäs söndagen före midsommar.

På lördagen samma helg åkte vi upp till Falkenberg och var publik på SM i agility och lydnad. Mest tittade vi på agilityn, men även lite på lydnaden, framför allt när A med sin lilla papillon deltog. Publikfavorit, helt klart, hävdar jag! Och bra agility är också roligt att titta på. Naturligtvis fanns det en hel del att handla även om jag lyckades besinna mig och begränsa familjens inköp till pansarkex i storpack (uppskattas även av gammal springerspaniel) och "fingodis" (torkad kyckling - svindyrt men uppskattat av liten svart cocker).

Den där deltävlingen i KMet blev nästan succé för Lazer, det var första gången som han verkligen sprang sig igenom en hel bana - nästan felfritt. Nu råkade han hamna i fel tunnelingång pga en något sen och felplacerad matte, så rent resultatmässigt var vi diskade, men känslan var "kanon". Döm om min förvåning och besvikelse när han på tävlingen i Höganäs, 3 dagar senare, springer av banan och letar efter "sitt" tält igen?! Jag trodde vi var igenom den fasen nu... Jag fick i alla fall in honom på banan och vi avslutade i positiv anda men det känns lite märkligt. Som husse sa när jag beskrev det för honom: Man kan undra om han har scenskräck?!

Midsommar tillbringade vi i år på hemmaplan. Från början fanns det en tanke om husvagnsutflykt så jag hade tagit semester på torsdagen men av olika skäl bestämde vi oss för att bli hemma. Eftersom vädret var lite nyckfullt kändes det som ett bra beslut, och vi fick en del "surdegar" fixade hemma också, som bonus. Vi hann även med ett par rejäla skogspromenader både lördag och söndag, i Klåveröd där vi inte är så ofta. På söndag eftermiddag tog jag även tag i att frisera Hampus lite, trimning har ju aldrig varit varken hans eller min favoritsyssla men jag klippte, kammade och borstade bort en halv spaniel - kändes det som. Finns en del mer att göra men det tar vi en annan dag.

Jobbmässigt har jag varit med och genomfört FAT i mitt "nya" projekt (och inte oväntat står en "om-FAT" bakom knuten). FAT betyder Factory Acceptance Test och i klartext så testar man alltså systemet "inomhus". Nästa steg är SAT - Site Acceptance Test.

Eftersom det är ersättningsbuss och längre restid än normalt till jobbet så hinner jag ju läsa lite också. Senaste boken jag avslutade var Anna Janssons "Alkemins eviga eld". Ytterligare en bok i serien om Maria Wern alltså. Händelserna kretsar kring Marias chef Tomas Hartmanns gamla farbror, som mystiskt försvinner. Under sökandet efter honom dyker det ena liket efter det andra upp och man börjar se ett samband. En recension jag läste tyckte att det var lite för mycket "tjafs om vem som varit ihop med vem" på polisstationen. Ärligt talat vet jag inte om jag störde mig så mycket på just det, den "tuppfäktning" som man kunde ana kunde jag precis lika gärna sett uppstå utan att det fanns "privatlivskopplingar". När det kommer nya inslag i en etablerad grupp så är det ju inget ovanligt att det blir lite slitningar...

Jag hade för övrigt börjat ta mig igenom min "att läsa"-hög när jag råkade nämna att jag funderat på en serie - som träningskamrat L visade sig ha alla delarna i. Dessa fick jag levererade i en kasse i måndags och nu är semesterläsningen helt klart räddad...

I måndags gick för övrigt Lazer riktigt bra på träningen igen. Den hunden gör mig förvirrad. Vi har även tagit upp lite lydnadsträning igen och där har "vila sig i form" tydligen funkat för där tog apporteringsträningen ett stort skutt framåt. Kul!