Jag brukar ju utan problem ta mig igenom ett antal böcker på semestern och i år hade jag laddat med en rejäl hög - både köpta och bibliotekslånade. De sistnämnda börjar jag nu få lite panik med - de ska ju lämnas tillbaka när semestern är slut. Vilket det alldeles för snart är!
Dessutom är det jag har läst inte ens lånat, utan köpt: Bittrare än döden, av Camilla Grebe och Åsa Träff. Det är fortsättningen - om än hyfsat fristående - på "Någon sorts frid" som jag läste någon gång förra sommaren.
I centrum står fortfarande Siri Bergman och hennes psykologkollegor på den lilla mottagningen vid Medborgarplatsen i Stockholm. Den här gången dras Siri och Aina helt ofrivilligt in i märkliga händelser, när de leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Samtidigt försöker Siri få ordning på sitt eget privatliv...
Psykologisk spänningsroman kallas boken och visst är det spännande, och lättläst! Sidorna vände sig nästan själva när jag väl tog tag i det - och det allra sista kapitlet ger onekligen historien en rejäl "twist"... Folk är inte alltid vad de utger sig för...
För övrigt fortsätter arbetslägret här hemma, som B konstaterade idag. Vi har kört 3 lass till tippen efter fönsterbytet (och viss rensning i förrådet).
I söndags var jag och hundarna på en liten utbytestävling på en av grannklubbarna. Lazer fick prova att springa hoppklassbanan men det var på tok för svårt för honom så det blev många förbisprungna hinder. Lärdom från Hampus är nämligen att inte bråka för mycket om sånt... Jag tror att det var en bidragande orsak till hans obefintliga fart, nämligen. Att jag "tjafsade" för mycket. Alltså - behålla arbetsglädjen är prioriterat! Otto tog sig i mål i en klass men det kändes som att jag hade lite dåligt fokus. Passade på att testa ett bakombyte in i slalom som jag inte skulle vågat göra i skarpt läge - funkade! Yes!
tisdag, juli 26, 2011
lördag, juli 23, 2011
Nördigt...
Dessutom... för ett tag sedan köpte jag ju videokamera, främst för att kunna filma mina tävlingslopp. Ungefär samtidigt köpte en klubbkamrat tält (efter att ha varit många som trängt ihop sig i ytterligare en annan klubbkamrats tält på en regnig tävling). Frågan då var lite - vad är nördigast, videokameran eller tältet...?
Jag har nu konstaterat att jag uppnått en ny dimension av nördighet. Jag har anmält till alla återstående agilitytävlingar (klass I) som inte krockar med jakt eller andra "prioriterade" aktiviteter under augusti-september (i oktober är det jakt som gäller, möjligen kanske Lazer är startklar då men DET återstår att se)... Jag, som alltid hävdat att jag inte tävlar mer än en dag av två under en helg... Snacka om att tävlingsdjävulen gripit tag! Eftersom jag inte ville boka upp något under semestern (mer än Fagersta-tävlingen) så har vi nu ett litet uppehåll på tävlingsbanorna fram till en bit in i augusti. Utmärkt tillfälle att träna på allt det där som vi stötte på under tävlingarna i Fagersta, i synnerhet i den sista klassen - den där vi faktiskt kom i mål?! Min träningskamrat L, muttrade något om att "det är då DU skärper dig". Hon var med och filmade när vi var i Göinge-Broby för några veckor sedan och hävdar stenhårt att det var en synbar skillnad i MIN attityd när jag gick in på banan i de första två (diskade) klasserna och den sista (som vi ju faktiskt vann...).
Jag har nu konstaterat att jag uppnått en ny dimension av nördighet. Jag har anmält till alla återstående agilitytävlingar (klass I) som inte krockar med jakt eller andra "prioriterade" aktiviteter under augusti-september (i oktober är det jakt som gäller, möjligen kanske Lazer är startklar då men DET återstår att se)... Jag, som alltid hävdat att jag inte tävlar mer än en dag av två under en helg... Snacka om att tävlingsdjävulen gripit tag! Eftersom jag inte ville boka upp något under semestern (mer än Fagersta-tävlingen) så har vi nu ett litet uppehåll på tävlingsbanorna fram till en bit in i augusti. Utmärkt tillfälle att träna på allt det där som vi stötte på under tävlingarna i Fagersta, i synnerhet i den sista klassen - den där vi faktiskt kom i mål?! Min träningskamrat L, muttrade något om att "det är då DU skärper dig". Hon var med och filmade när vi var i Göinge-Broby för några veckor sedan och hävdar stenhårt att det var en synbar skillnad i MIN attityd när jag gick in på banan i de första två (diskade) klasserna och den sista (som vi ju faktiskt vann...).
Semester - eller oavlönat arbete på hemmaplan?
Rubriken grundar sig på vad en av våra konsulter på jobbet har sagt några gånger: Semester, det är mest oavlönat jobb hemma... Jo, det är väl därför "man ska ha husvagn" eller på något annat sätt förflytta sig till någon annan plats än hemmet, under semestern. OK, om man bor i (hyres)lägenhet så är det kanske inte riktigt lika mycket att stå i som när man bor i hus, men om jag minns rätt så fanns det alltid någon vrå att städa i även i lägenhet...
2 veckor av semestern är nästan förbrukade. Den första gick ju åt till diverse "hemmajobb" som kröntes av att nya fönster + ny ytterdörr installerades av inhyrd firma. Skönt att inte göra ALLT själv... Däremot var det ju kanske inte supersmart att detta inträffade samma dag (torsdag) som vi "var tvungna" att åka norrut om jag skulle hinna tävla som planerat i Fagersta, hos Lazers mamma (och "mormor och morfar"). Jag hävdade i o f s att vi kunde åkt dagen efter, jag hade ändå fått en tävlingsdag, men husse framhärdade - vi kör, så fort de är klara. Nu drog det hela ut på tiden och vi kom iväg först vid 19-tiden. Att köra 63 mil med husvagn tar sin lilla tid så vi var framme vid halvtre-tre på natten... 4 timmars sömn är nog inte optimal uppladdning för tävling kan jag säga, på morgonen var jag fortfarande så trött så jag skakade när jag höll i morgon-te-muggen. Nej, det var inte jag som körde, men så fort jag slumrade till fick jag höra av chauffören att "du sover ju"... underförstått: Håll mig sällskap...
Resultaten av tävlandet har jag redan kommenterat, tre diskningar (om än "bra" sådana) och ett 5-fel-lopp. Nu var ju inte tävlingen den enda orsaken till att vi åkte så långt, minst lika viktigt var att få tillfälle att träffa Lazers mamma och systrar. Det var himla kul att se allihop och bilder kommer... Framförallt är de väldigt lika! Syrrorna som träffas lite mer ofta eftersom de bor rätt nära, lekte så vilt så Lazer blev alldeles bekymrad och intog en något avvaktande position.
Vi tuffade vidare till Älvkarleby (på förslag från "mormor och morfar"), vädret såg inte jättelovande ut, men husse vill gärna fiska lite under semestern och det är ju ett känt fiskemål så - why not. Det blev lite annat turistande i närområdet också, men eftersom vädret var "sådär" gav vi upp efter 2 övernattningar och körde söderöver, via en av Stockholms norra kranskommuner där vi hälsade på min bror med familj (våra föräldrar kommenderades också dit på fika). Brorsonen (2½ år tror jag) var lite blyg i början - han ser ju inte oss så ofta - men tinade upp ganska snart. Och den här gången hade vi inte ens nåt paket med oss...
Vi fortsatte söderut, B ville passera Torsbo (jakttillbehörsaffär i södra delarna av Västergötland) och vi hittade en trevlig liten camping bara någon mil från butiken. När vi (eller mest husse, jag ger upp ganska snabbt i den typen av affärer) var klara så fortsatte vi söderut, via Falkenberg och Engelsons. Fynd - zip-off-byxa nedsatt till 149 kr/paret. Lika bra att köpa 2 par...! Hemma var vi vid 16-tiden i onsdags. Rätt lagom tid att komma hem och packa ur vagnen osv. Dessutom var det ju fortfarande lite halvkaos hemma pga fönsterbytet - rätt mycket på väggarna var nerplockat, möbler flyttade osv.
I torsdags ägnade sig B åt att lägga sten (nytt växthusunderlag) och jag passade på att göra en del sån där städning som man inte gör så ofta. Typ dammsuga takbjälkar. Framåt eftermiddagen började det regna men det hejdade inte mig som hade en tårta (nåja, det blev rabarberpaj) att bjuda klubbkamraterna på efter pinnen+vinsten för ett par veckor sedan. Är det torsdag, så är man på klubben... Hann träna lite också, bl.a. på bakombyte in i slalom - en av de saker som det retade mig att jag inte kände mig säker med på tävlingen! Funkade utmärkt på träning... Lazer får också traggla slalom + en del annat när vi är på klubben och har tillgång till hinder.
Igår flyttade vi växthuset. Växthus är jag inte helt övertygad om att jag skulle ha skaffat ett "självmant" men nu ingick det i köpet när B skaffade huset och vi har odlat lite tomater och så där till och från. Nu stod det dock lite i vägen för ett annat projekt så det förflyttades. Att plocka ner ett antal glasrutor är en utmaning, för att inte tala om att tvätta av dem (och stommen) och sätta ihop alltihop igen. Jag trodde faktiskt att det skulle ta mer tid än det gjorde, runt 5-6 timmar behövde vi för att vara klara. Så rent har nog aldrig växthuset varit sen det var nytt... Vilket knappast är en nackdel! Nu ska vi bara ta och köpa nya rutor (plast, helst) istället för den som gick sönder i Gudrun-stormen för ett antal år sen... Vi har bara täckt där med byggplast och det är väl inte helt optimalt. Observera att inga ytterligare glas gick sönder i flytten. Däremot gick ett par av mina fingrar sönder lite grann. Så fort jag tog av mig arbetshandskarna lyckades jag skära mig på någon glaskant...! Efter andra gången lärde jag mig och behåll handskarna på.
Gårdagen kröntes av lite lydnadsträning med Lazer. Platsliggning (totalt var vi nog uppe i 1½ minut, nära och med flera belöningar för "hakan i backen"), fotposition, apportering och inkallningsingångar. När det gäller apporteringen har jag en nöt att knäcka om jag ska tävla lydnadsklass 1! Att hämta något som är utlagt eller kastat är inga problem för liten svart hund. Men att gripa något som jag står och håller i - löjligt! Jag tror jag vet hur jag ska angripa "problemet" men det var inte riktigt läge för det igår. Dessutom är det appellen jag siktar mest på och där är det ju en "riktig" apportering.
Idag har vi fortsatt projektet återställning av hemmet, nya gardinstänger har inköpts på Ikea bl.a. Dessutom har jag dammsugit och satt upp alla prisrosetter och jakttroféer igen. Jag säger bara en sak - jag vet att flera av mina brukstävlande vänner svär över dammsamlande pokaler som man får på brukstävlingar... prova att tävla lite agility eller ställa ut, eller börja jaga... prisrosetter och rådjurshorn är dammsamlare vill jag lova!! Här har jag dock konstaterat att min bästa vän är det lilla munstycket med långa borst till dammsugaren - och det faktum att effekten är ställbar på vår "nya" dammsugare!
Nu har husse stuckit till skogs med de 2 äldre hundarna så att jag och liten svart hund får lite "kvalitetstid". Vi har hunnit med en koppelpromenad (det är fortfarande inte Lazers bästa gren, att gå fint i koppel) och ska ta lite lydnadsträning igen strax. Regnet hänger i trädtopparna så man får passa på...
Och - som jag konstaterade på Facebook innan idag: Ett "projekt" om dagen är fullt tillräckligt...
2 veckor av semestern är nästan förbrukade. Den första gick ju åt till diverse "hemmajobb" som kröntes av att nya fönster + ny ytterdörr installerades av inhyrd firma. Skönt att inte göra ALLT själv... Däremot var det ju kanske inte supersmart att detta inträffade samma dag (torsdag) som vi "var tvungna" att åka norrut om jag skulle hinna tävla som planerat i Fagersta, hos Lazers mamma (och "mormor och morfar"). Jag hävdade i o f s att vi kunde åkt dagen efter, jag hade ändå fått en tävlingsdag, men husse framhärdade - vi kör, så fort de är klara. Nu drog det hela ut på tiden och vi kom iväg först vid 19-tiden. Att köra 63 mil med husvagn tar sin lilla tid så vi var framme vid halvtre-tre på natten... 4 timmars sömn är nog inte optimal uppladdning för tävling kan jag säga, på morgonen var jag fortfarande så trött så jag skakade när jag höll i morgon-te-muggen. Nej, det var inte jag som körde, men så fort jag slumrade till fick jag höra av chauffören att "du sover ju"... underförstått: Håll mig sällskap...
Resultaten av tävlandet har jag redan kommenterat, tre diskningar (om än "bra" sådana) och ett 5-fel-lopp. Nu var ju inte tävlingen den enda orsaken till att vi åkte så långt, minst lika viktigt var att få tillfälle att träffa Lazers mamma och systrar. Det var himla kul att se allihop och bilder kommer... Framförallt är de väldigt lika! Syrrorna som träffas lite mer ofta eftersom de bor rätt nära, lekte så vilt så Lazer blev alldeles bekymrad och intog en något avvaktande position.
Vi tuffade vidare till Älvkarleby (på förslag från "mormor och morfar"), vädret såg inte jättelovande ut, men husse vill gärna fiska lite under semestern och det är ju ett känt fiskemål så - why not. Det blev lite annat turistande i närområdet också, men eftersom vädret var "sådär" gav vi upp efter 2 övernattningar och körde söderöver, via en av Stockholms norra kranskommuner där vi hälsade på min bror med familj (våra föräldrar kommenderades också dit på fika). Brorsonen (2½ år tror jag) var lite blyg i början - han ser ju inte oss så ofta - men tinade upp ganska snart. Och den här gången hade vi inte ens nåt paket med oss...
Vi fortsatte söderut, B ville passera Torsbo (jakttillbehörsaffär i södra delarna av Västergötland) och vi hittade en trevlig liten camping bara någon mil från butiken. När vi (eller mest husse, jag ger upp ganska snabbt i den typen av affärer) var klara så fortsatte vi söderut, via Falkenberg och Engelsons. Fynd - zip-off-byxa nedsatt till 149 kr/paret. Lika bra att köpa 2 par...! Hemma var vi vid 16-tiden i onsdags. Rätt lagom tid att komma hem och packa ur vagnen osv. Dessutom var det ju fortfarande lite halvkaos hemma pga fönsterbytet - rätt mycket på väggarna var nerplockat, möbler flyttade osv.
I torsdags ägnade sig B åt att lägga sten (nytt växthusunderlag) och jag passade på att göra en del sån där städning som man inte gör så ofta. Typ dammsuga takbjälkar. Framåt eftermiddagen började det regna men det hejdade inte mig som hade en tårta (nåja, det blev rabarberpaj) att bjuda klubbkamraterna på efter pinnen+vinsten för ett par veckor sedan. Är det torsdag, så är man på klubben... Hann träna lite också, bl.a. på bakombyte in i slalom - en av de saker som det retade mig att jag inte kände mig säker med på tävlingen! Funkade utmärkt på träning... Lazer får också traggla slalom + en del annat när vi är på klubben och har tillgång till hinder.
Igår flyttade vi växthuset. Växthus är jag inte helt övertygad om att jag skulle ha skaffat ett "självmant" men nu ingick det i köpet när B skaffade huset och vi har odlat lite tomater och så där till och från. Nu stod det dock lite i vägen för ett annat projekt så det förflyttades. Att plocka ner ett antal glasrutor är en utmaning, för att inte tala om att tvätta av dem (och stommen) och sätta ihop alltihop igen. Jag trodde faktiskt att det skulle ta mer tid än det gjorde, runt 5-6 timmar behövde vi för att vara klara. Så rent har nog aldrig växthuset varit sen det var nytt... Vilket knappast är en nackdel! Nu ska vi bara ta och köpa nya rutor (plast, helst) istället för den som gick sönder i Gudrun-stormen för ett antal år sen... Vi har bara täckt där med byggplast och det är väl inte helt optimalt. Observera att inga ytterligare glas gick sönder i flytten. Däremot gick ett par av mina fingrar sönder lite grann. Så fort jag tog av mig arbetshandskarna lyckades jag skära mig på någon glaskant...! Efter andra gången lärde jag mig och behåll handskarna på.
Gårdagen kröntes av lite lydnadsträning med Lazer. Platsliggning (totalt var vi nog uppe i 1½ minut, nära och med flera belöningar för "hakan i backen"), fotposition, apportering och inkallningsingångar. När det gäller apporteringen har jag en nöt att knäcka om jag ska tävla lydnadsklass 1! Att hämta något som är utlagt eller kastat är inga problem för liten svart hund. Men att gripa något som jag står och håller i - löjligt! Jag tror jag vet hur jag ska angripa "problemet" men det var inte riktigt läge för det igår. Dessutom är det appellen jag siktar mest på och där är det ju en "riktig" apportering.
Idag har vi fortsatt projektet återställning av hemmet, nya gardinstänger har inköpts på Ikea bl.a. Dessutom har jag dammsugit och satt upp alla prisrosetter och jakttroféer igen. Jag säger bara en sak - jag vet att flera av mina brukstävlande vänner svär över dammsamlande pokaler som man får på brukstävlingar... prova att tävla lite agility eller ställa ut, eller börja jaga... prisrosetter och rådjurshorn är dammsamlare vill jag lova!! Här har jag dock konstaterat att min bästa vän är det lilla munstycket med långa borst till dammsugaren - och det faktum att effekten är ställbar på vår "nya" dammsugare!
Nu har husse stuckit till skogs med de 2 äldre hundarna så att jag och liten svart hund får lite "kvalitetstid". Vi har hunnit med en koppelpromenad (det är fortfarande inte Lazers bästa gren, att gå fint i koppel) och ska ta lite lydnadsträning igen strax. Regnet hänger i trädtopparna så man får passa på...
Och - som jag konstaterade på Facebook innan idag: Ett "projekt" om dagen är fullt tillräckligt...
onsdag, juli 20, 2011
Man undrar, sa flundran...
Vi har varit ute på en liten semesterturné med husvagnen en vecka. Under den tiden har vi bl.a. hunnit tävla lite (nämndes i föregående inlägg), husse har fiskat, vi har hälsat på min bror m familj m.m.
Eftersom min blogg är helt öppen för allmänheten och jag alltså inte vet vem som läser, är jag lite försiktig med vad jag skriver när vi inte är hemma. Det är ju inte så svårt att klura ut vem jag är om man läser här regelbundet. OCH: detta har fått mig att fundera lite. Under semestern fick vi nämligen veta att det finns folk som anser sig veta väldigt mycket om vad vi gör (eller inte gör) med våra hundar - trots att det är typ 10 mils avstånd mellan oss?? Vad grundar man sådana uppfattningar på?? Vad "andra" säger?? Vad jag skriver i den här bloggen?? Det är inte utan att jag blir fundersam och börjar undra om det kanske är dags att skriva dagbok "på papper" istället. Det är ju på inget sätt så att ALLT som händer och sker i vår vardag skrivs ner här. Till exempel skriver jag ju väldigt lite om jakt - trots att vi har jakthund(ar). Av den enkla anledningen att jag inte är med på jakterna! Det är husses område och därmed inget jag uttalar mig om i "etern".
Lite smått funderar jag på om det är dags att begränsa rättigheterna till bloggen - jag vet att jag har fler läsare än vad kommentarerna tyder på, möjligen också sådana som tolkar mitt ständigt dåliga samvete som att jag/vi faktiskt inte gör något med våra hundar... När det gäller den biten kan jag bara konstatera att vanliga promenader skriver jag väldigt lite om. Och när det är tidsnöd så prioriteras promenader framför "träning", i min värld...
Eftersom min blogg är helt öppen för allmänheten och jag alltså inte vet vem som läser, är jag lite försiktig med vad jag skriver när vi inte är hemma. Det är ju inte så svårt att klura ut vem jag är om man läser här regelbundet. OCH: detta har fått mig att fundera lite. Under semestern fick vi nämligen veta att det finns folk som anser sig veta väldigt mycket om vad vi gör (eller inte gör) med våra hundar - trots att det är typ 10 mils avstånd mellan oss?? Vad grundar man sådana uppfattningar på?? Vad "andra" säger?? Vad jag skriver i den här bloggen?? Det är inte utan att jag blir fundersam och börjar undra om det kanske är dags att skriva dagbok "på papper" istället. Det är ju på inget sätt så att ALLT som händer och sker i vår vardag skrivs ner här. Till exempel skriver jag ju väldigt lite om jakt - trots att vi har jakthund(ar). Av den enkla anledningen att jag inte är med på jakterna! Det är husses område och därmed inget jag uttalar mig om i "etern".
Lite smått funderar jag på om det är dags att begränsa rättigheterna till bloggen - jag vet att jag har fler läsare än vad kommentarerna tyder på, möjligen också sådana som tolkar mitt ständigt dåliga samvete som att jag/vi faktiskt inte gör något med våra hundar... När det gäller den biten kan jag bara konstatera att vanliga promenader skriver jag väldigt lite om. Och när det är tidsnöd så prioriteras promenader framför "träning", i min värld...
lördag, juli 16, 2011
Mer stolpe ut - och A-höfter
Vi har tävlat i dagarna 2 och i korthet har det varit mycket "stolpe ut"... Bästa loppet var sista hoppklassen då vi kom i mål med en retlig rivning på 3e hindret från slutet. Den klassen bjöd på en del saker jag funderade över under banvandringen, det finns en hel del handlingsmanövrar som Otto inte kan (eller som JAG inte vågar chansa på) så här fick jag med mig hem att träna på.
Lazers HD-resultat har också kommit ut på SKK Hunddata och han har A-höfter så nu kör vi så det ryker! :-)
Lazers HD-resultat har också kommit ut på SKK Hunddata och han har A-höfter så nu kör vi så det ryker! :-)
torsdag, juli 14, 2011
Semestertider = lästider...
Inför semestern har jag laddat med en rejäl (milt sagt) trave böcker. Jag har fotograferat den men bilden kommer en annan gång. 14 st tror jag det ligger i högen, varav 2 ljudböcker.
Först ut blev ytterligare en del i Arne Dahls A-grupp-serie dvs fortsättning på mitt projekt att läsa alla delarna i rätt ordning. Jag misstänker faktiskt starkt att även denna, Dödsmässa, är en som jag har missat tidigare!
Gruppen har så smått återhämtat sig efter dramatiken i den föregående boken, en ny sommar randas. I baksidestexten står det att en av A-grupp-medlemmarnas ex-fru hamnar mitt i ett drama - men allvarligt talat... Paul Hjelm har ju lämnat gruppen? Fast nu hamnar han mitt i det här fallet ändå, eftersom det är just hans ex-hustru, Cilla, som hamnar mitt i ett gisslandrama. Och i slutet får även Gunnar Nyberg göra upp med en del av det förflutna, från A-gruppens begynnelse.
De här böckerna är bladvändare men i just den här är det en del historiska dagboksanteckningar som tar upp ett antal sidor... Jag får nog erkänna att sådana skummar jag igenom väldigt snabbt! Visst hjälper de till att bygga förståelsen för bakgrunden, men det blir lite segt. Tycker jag... Den här gången.
Nu får det bli något annat härnäst, kanske till och med en "icke-deckare"? Har ett par sådana i högen, till och med en "fackbok" (och det är inte hundlitteratur). Den som lever får se.
Först ut blev ytterligare en del i Arne Dahls A-grupp-serie dvs fortsättning på mitt projekt att läsa alla delarna i rätt ordning. Jag misstänker faktiskt starkt att även denna, Dödsmässa, är en som jag har missat tidigare!
Gruppen har så smått återhämtat sig efter dramatiken i den föregående boken, en ny sommar randas. I baksidestexten står det att en av A-grupp-medlemmarnas ex-fru hamnar mitt i ett drama - men allvarligt talat... Paul Hjelm har ju lämnat gruppen? Fast nu hamnar han mitt i det här fallet ändå, eftersom det är just hans ex-hustru, Cilla, som hamnar mitt i ett gisslandrama. Och i slutet får även Gunnar Nyberg göra upp med en del av det förflutna, från A-gruppens begynnelse.
De här böckerna är bladvändare men i just den här är det en del historiska dagboksanteckningar som tar upp ett antal sidor... Jag får nog erkänna att sådana skummar jag igenom väldigt snabbt! Visst hjälper de till att bygga förståelsen för bakgrunden, men det blir lite segt. Tycker jag... Den här gången.
Nu får det bli något annat härnäst, kanske till och med en "icke-deckare"? Har ett par sådana i högen, till och med en "fackbok" (och det är inte hundlitteratur). Den som lever får se.
Och så kom regnet...
Lagom när det så smått börjar bli dags att fundera på att "koppla av" så kommer regnet.
Igår ägnade sig husse åt att börja förbereda på allvar där växthuset ska placeras efter flyttning. Själv yrade jag mest runt, kändes det som... Bilen skulle på service - visserligen på verkstaden i andra änden av byn men ändå. Passade på och tog Otto med mig och joggade hem därifrån, det blir ingen jättetur men bättre än inget.
På programmet för dagen stod även spår med Lazer. Lagom när jag skulle lägga ut det kom jag på att - spårselen hänger ju i bilen, som stod på verkstaden. Liten omplanering kan man säga!
Eftersom fönstren i huset håller på och byts i detta nu så ägnades lite tid igår åt att flytta runt prylar, inklusive rensa bort en del gamla tidningar och sånt.
Jag passade också på att kamma igenom Hampus päls och konstaterade att en av de "hudflikar" som jag betraktat som åldersförändringar och inte ens hetsat upp mig så mycket över, hade förändrat sig. Ett snabbt samtal till veterinären och visst var vi välkomna på eftermiddagen. Exakt vad det är, kunde inte vår husveterinär säga säkert, men som han uttryckte det "magkänslan säger att det inte är något som måste tas bort omedelbart, i synnerhet om hunden själv inte är störd av den". Skönt med en veterinär som inte vill skära så fort tillfälle ges...! Det finns vissa kliniker som enligt ryktet tar fram skalpellen så fort det finns minsta lilla anledning.
När bilen väl var åter hemma så blev det ett litet korvspår åt Lazer och minsann, det börjar verkligen ge effekt. Fördelen med det inte längre helt nyslagna gärdet är att det syns väldigt väl var jag har gått och han var mitt i spårkärnan åtminstone 99% av tiden. En liten, knappt märkbar, avstickare blev det men jämfört med tidigare - wow! Dessutom kan man inte påstå att han äter sig igenom spåret heller, för det var säkert mer än hälften av korvbitarna han gick över, men skit i det, nu har vi fått ordning på riktningen! Nästa projekt får bli att få ner tempot för det är fortfarande i högsta laget. Men en sak i taget.
Nu pågår det som sagt installation av nya fönster och det blir förhoppningsvis bra när det blir färdigt! Jag försöker mest hålla mig undan och inte vara i vägen. Ska ta en sväng ner till klubben och träna lite i regnet om en stund. Det måste köpas mer hundmat också... Ingen rast, ingen ro!
Igår ägnade sig husse åt att börja förbereda på allvar där växthuset ska placeras efter flyttning. Själv yrade jag mest runt, kändes det som... Bilen skulle på service - visserligen på verkstaden i andra änden av byn men ändå. Passade på och tog Otto med mig och joggade hem därifrån, det blir ingen jättetur men bättre än inget.
På programmet för dagen stod även spår med Lazer. Lagom när jag skulle lägga ut det kom jag på att - spårselen hänger ju i bilen, som stod på verkstaden. Liten omplanering kan man säga!
Eftersom fönstren i huset håller på och byts i detta nu så ägnades lite tid igår åt att flytta runt prylar, inklusive rensa bort en del gamla tidningar och sånt.
Jag passade också på att kamma igenom Hampus päls och konstaterade att en av de "hudflikar" som jag betraktat som åldersförändringar och inte ens hetsat upp mig så mycket över, hade förändrat sig. Ett snabbt samtal till veterinären och visst var vi välkomna på eftermiddagen. Exakt vad det är, kunde inte vår husveterinär säga säkert, men som han uttryckte det "magkänslan säger att det inte är något som måste tas bort omedelbart, i synnerhet om hunden själv inte är störd av den". Skönt med en veterinär som inte vill skära så fort tillfälle ges...! Det finns vissa kliniker som enligt ryktet tar fram skalpellen så fort det finns minsta lilla anledning.
När bilen väl var åter hemma så blev det ett litet korvspår åt Lazer och minsann, det börjar verkligen ge effekt. Fördelen med det inte längre helt nyslagna gärdet är att det syns väldigt väl var jag har gått och han var mitt i spårkärnan åtminstone 99% av tiden. En liten, knappt märkbar, avstickare blev det men jämfört med tidigare - wow! Dessutom kan man inte påstå att han äter sig igenom spåret heller, för det var säkert mer än hälften av korvbitarna han gick över, men skit i det, nu har vi fått ordning på riktningen! Nästa projekt får bli att få ner tempot för det är fortfarande i högsta laget. Men en sak i taget.
Nu pågår det som sagt installation av nya fönster och det blir förhoppningsvis bra när det blir färdigt! Jag försöker mest hålla mig undan och inte vara i vägen. Ska ta en sväng ner till klubben och träna lite i regnet om en stund. Det måste köpas mer hundmat också... Ingen rast, ingen ro!
tisdag, juli 12, 2011
Semester? Oavlönat kroppsarbete, snarare…
Ledig? Vila? Icke…
För en tid sedan så fick jag, genom omständigheter som är för krångliga att redogöra för här, erbjudande om ett antal cementplattor för fri avhämtning i Helsingborg. Eftersom vi behöver plattlägga hundgårdar, så tackade jag naturligtvis ja.
Igår plockades dessa plattor upp av ägaren och inhyrda hantverkare. Idag skulle vi således hämta.
Dagen började alltså med avresa hemifrån vid 06.30 för att hämta släp på uthyrningsfirman som öppnade kl. 07.00. Vidare till avhämtningsplatsen och lasta första lasset. Det var närmare 200 plattor à 20 kg… Det tar man inte på en gång, ens med ett släp som får lasta mycket, kan jag säga. Tre lass blev det och även om vi var flera som hjälptes åt framförallt vid pålastningen, så kan jag ju säga att det kändes i kroppen för en “kontorsråtta” som mig!
När detta var klart passade vi på att lasta ett antal kvadratmeter uppgrävda grästorvor som skulle till återvinningsgården, plus en del annat. Det vete katten om inte det där gräset var tyngre än plattorna…??
Någon pinn- och vinst-tårta till träningskamraterna blev det inte idag, för detta tog hela dagen i stort sett. Och jag kan säga att jag har ont i en del muskler som jag inte har känt av sedan kanotträningstiden redan nu, så jag ser inte direkt fram emot morgondagen.
Kvällens träning blev dubbelbox för Otto och 2 hinder med svängar tillbaka + slalom (separat) för Lazer.
Nu blir det Morden i Midsomer och lite rabarberkaka…
måndag, juli 11, 2011
Semester!
Ja då var den första “riktiga” semesterdagen förbrukad… Helgen räknas ju liksom inte riktigt – den hade ju varit ledig i vilket fall som helst.
I lördags ifrågasatte jag mitt förstånd lite mer än vanligt. Det är väl en sak att köra iväg på tävling och hoppa upp vid samma tid som arbetsdagar, när man själv ska tävla. Men nu åkte jag med som ren “supporter”… Lite grann fanns det en baktanke att passa på och miljöträna Lazer ännu mer, vi har ju insett att vi har fuskat lite med den biten, och bättre sent än aldrig?!
Det var M som skulle tävla lydnadsklass 1 med E, tyvärr räckte det inte till ett förstapris den här gången med en nolla på hoppet. Men resten var helt OK betygsmässigt. De har redan 2 förstapriser så det är bara att kämpa på! Vi hade en trevlig dag i alla fall för hela familjen var med och supportade, + jag då. När tävlingen var över körde vi till Teba i Höör, eftersom vi ändå var i närheten… Och där kan man ju alltid hitta något man behöver, och saker man inte visste att man behöver! Nu stod ett nytt koppel till Lazer på inköpslistan, det gamla gick av (!) på midsommarafton…
Igår var det agilityträningsdag på klubben. Jag lyckades övertyga utbildningsansvarig om att köpa in en film och nu körde vi en del övningar enligt den. Titta – köra – filma – titta hur vi själva lyckades. Rätt intressant faktiskt och jag tror de flesta fick ut något i alla fall. För första gången fick Lazer vara med i de här övningarna och vi lyckades faktiskt ta oss igenom en kombination bestående av 6 hinder. Hittills har han väl klarat typ 3 hinder, så det var ju ett framsteg bara det.
Idag då… vi lyckades ha sovmorgon ända till klockan 8 och det är LÄNGE i det här huset. Till och med hundarna sov sött!! Sen har vi plockat och plockat och pysslat… Service på larmet, förberedelser inför fönsterbytet på torsdag, husse har städat i husvagnen, jag har tagit ett tag med högen stryktvätt (det kom en åskskur mitt på dagen, så praktiskt) och på eftermiddagen var det dags för ett besök hos veterinären: HD-röntgen av Lazer.
Jag tror detta var första gången jag varit med om att man har varit tvungen att ge lite extra sedering. Efter den normala dosen så stod liten svart hund fortfarande ganska obehindrat upp, och gick omkring, om än vingligt. “Det här går ju inte” konstaterade vår husveterinär och gav lite mer… Sånt gör ju mig lite nervös måste jag erkänna, så nog hade jag väldigt mycket koll på att han verkligen fortsatte andas, den lille svarte! Till slut så var plåten i alla fall tagen och jag passade på att skrapa bort lite tandsten när han ändå sov sött, innan han fick uppvakningssprutan. När vi ändå var där så fick Otto sin vaccination också, det var det också dags för.
Och vips, så hade den dagen gått. Hundträningsmässigt blev det en vilodag, men det tror jag inte gör så mycket efter gårdagen.
Imorgon stressar vi vidare i semesterspåret. Cementplattor ska hämtas, hundar ska tränas…
fredag, juli 08, 2011
Plötsligt händer det!!!
Igår kväll körde jag till Göinge-Broby BK för en kvällstävling i agility. Med i bagaget var samtliga hundar (husse skötte grillen på hemmaklubben även denna kväll) och som coach/filmkameraoperatör L. Och vilken kväll det blev, till slut.
Vi var 3 st från klubben denna kväll, det var 3 klasser och bara Large-hundar (small och medium tävlade kvällen före). 2 hoppklass 1 och en agilityklass 1. Jag började med hoppklass 1 och det gick alldeles lysande - tills jag klantade till det vid en böjd tunnel. Av någon anledning blev JAG osäker och sa någonting (oklart vad, vet ej om det hörs på film) som fick Otto att tveka och vända upp huvudet mot mig - när då jag "skickade på" med ett "tunnel" så fick han syn på; fel tunnelingång... Helt och hållet duktig hund - klantig matte, alltså!! När ska jag lära mig att hålla truten och bara säga nåt när det verkligen behövs?!
I agilityklassen började det med en nästan likadan raksträcka som i Simrishamn för 10 dagar sedan, hopp-däck-balans och sen in i en böjd tunnel. (Samma domare, så det kanske inte var SÅ konstigt?) Den här gången hade jag antagligen lite, lite för bråttom över i bytet vid den böjda tunneln och drog Otto med mig innan han hunnit in i den. Vägran... surt... Antagligen tappade jag lite fokus där och hoppsan, vilket JÄTTEskutt det blev från Aet (som kom direkt efter tunneln). Urk. Vi har nött kontaktfält på balansen men nu är det uppenbarligen dags att ta ett krafttag med Aet också. Sen flöt det på en bit igen innan det blev stök vid långhoppet och hopp på snedden och disk och tack och hej. Med facit i hand (efter som långhoppets vinkel OCKSÅ påminde om banan i Simrishamn) så borde jag inte gjort bytet där jag gjorde det vid vippen som var hindret före utan bakombytt när han var över lången. Jaja, lätt att vara efterklok och det här är definitivt såna missar som man lär sig saker av!! Great dog - shame about the handler...
Facit för 2 startande i agilityklass och 3 i hoppklass (en av klubbkamraterna kör bara hoppklasserna) = disk, disk, disk, disk, disk... Vi hade inget riktigt flyt, kan man nog säga...
Sen var det dags för sista hoppklassen. Lagom till banvandringen lyckades en av klubbkamraternas fru/sambo slå i tån i ett hinder (exakt vad hon gjorde på framhoppningsbanan med hunden i koppel vet jag inte riktigt) så illa så att den bröts/gick ur led, helt sned var den i alla fall. Tur att det är mannen i familjen som springer med hunden.... Han fick starta först och gjorde ett riktigt bra lopp med en olycklig vägran på slalom (enligt egen utsago var han på väg att glömma banan och skicka hunden mot helt fel hinder så det redde han upp fint i så fall må jag säga). Det är roligt när man ser att träning ger effekt, för det här är en person som är flitig bland hindren på klubben! Nästa klubbkamrat diskade sig på exakt det stället, hunden tog det där hindret som inte var slalom... Sen var det jag.
Nu blir det "idrottspresens". ;-)
Allt flyter så fint, det är snubblande nära att bli problem vid ingången till slalom där vi håller på att snubbla på varandra jag och Otto men det reder ut sig och han klarar det hela utmärkt. Några lite, lite vida svängar har vi även den här gången men vad tusan... vi kommer i mål felfria och jag hör speakern säga att tiden är 29,nånting "och därmed går dom upp i ledningen". Vad??? Vi leder klassen???? Det var ca 20 hundar kvar och jag tänkte väl i princip att jaja, pinnen är i alla fall hemma, vinner gör vi ju knappast.
Men se... den ena hunden efter den andra rev, diskade sig osv. Till slut var den en lagotto som fick till ett nollat lopp och en tid på trettio-nånting och "därmed går de in på en fjärdeplats". Hoppsan, tänkte jag, vi är kvar på pallen fortfarande.
Och det var vi rejält. När klassen var klar och de läste upp preliminära resultat så var ettan: Otto!!
Ja jösses... jag har ju faktiskt tävlat rätt mycket i mina dagar, både i kanot och med hund, men överst på pallen har jag inte stått många gånger i såna här sammanhang (klubbtävlingar, DM i kanot och liknande "småtävlingar" räknar jag faktiskt inte och det har inte hänt särskilt ofta där heller). Lite lätt omvälvande efter att ha prenumererat på diskade lopp. Ett par extra kryddor var att för mig okända personer kom fram och gratulerade till ett snyggt lopp, samt att klassens 4 pinnar gick till lite mindre vanliga agilityraser. Det var Otto-wachtel, en welsh springer, en collie och så lagotton. Inte en BC, belgisk vallhund eller kelpie så långt ögat nådde...
Wow, liksom!!!
Vi var 3 st från klubben denna kväll, det var 3 klasser och bara Large-hundar (small och medium tävlade kvällen före). 2 hoppklass 1 och en agilityklass 1. Jag började med hoppklass 1 och det gick alldeles lysande - tills jag klantade till det vid en böjd tunnel. Av någon anledning blev JAG osäker och sa någonting (oklart vad, vet ej om det hörs på film) som fick Otto att tveka och vända upp huvudet mot mig - när då jag "skickade på" med ett "tunnel" så fick han syn på; fel tunnelingång... Helt och hållet duktig hund - klantig matte, alltså!! När ska jag lära mig att hålla truten och bara säga nåt när det verkligen behövs?!
I agilityklassen började det med en nästan likadan raksträcka som i Simrishamn för 10 dagar sedan, hopp-däck-balans och sen in i en böjd tunnel. (Samma domare, så det kanske inte var SÅ konstigt?) Den här gången hade jag antagligen lite, lite för bråttom över i bytet vid den böjda tunneln och drog Otto med mig innan han hunnit in i den. Vägran... surt... Antagligen tappade jag lite fokus där och hoppsan, vilket JÄTTEskutt det blev från Aet (som kom direkt efter tunneln). Urk. Vi har nött kontaktfält på balansen men nu är det uppenbarligen dags att ta ett krafttag med Aet också. Sen flöt det på en bit igen innan det blev stök vid långhoppet och hopp på snedden och disk och tack och hej. Med facit i hand (efter som långhoppets vinkel OCKSÅ påminde om banan i Simrishamn) så borde jag inte gjort bytet där jag gjorde det vid vippen som var hindret före utan bakombytt när han var över lången. Jaja, lätt att vara efterklok och det här är definitivt såna missar som man lär sig saker av!! Great dog - shame about the handler...
Facit för 2 startande i agilityklass och 3 i hoppklass (en av klubbkamraterna kör bara hoppklasserna) = disk, disk, disk, disk, disk... Vi hade inget riktigt flyt, kan man nog säga...
Sen var det dags för sista hoppklassen. Lagom till banvandringen lyckades en av klubbkamraternas fru/sambo slå i tån i ett hinder (exakt vad hon gjorde på framhoppningsbanan med hunden i koppel vet jag inte riktigt) så illa så att den bröts/gick ur led, helt sned var den i alla fall. Tur att det är mannen i familjen som springer med hunden.... Han fick starta först och gjorde ett riktigt bra lopp med en olycklig vägran på slalom (enligt egen utsago var han på väg att glömma banan och skicka hunden mot helt fel hinder så det redde han upp fint i så fall må jag säga). Det är roligt när man ser att träning ger effekt, för det här är en person som är flitig bland hindren på klubben! Nästa klubbkamrat diskade sig på exakt det stället, hunden tog det där hindret som inte var slalom... Sen var det jag.
Nu blir det "idrottspresens". ;-)
Allt flyter så fint, det är snubblande nära att bli problem vid ingången till slalom där vi håller på att snubbla på varandra jag och Otto men det reder ut sig och han klarar det hela utmärkt. Några lite, lite vida svängar har vi även den här gången men vad tusan... vi kommer i mål felfria och jag hör speakern säga att tiden är 29,nånting "och därmed går dom upp i ledningen". Vad??? Vi leder klassen???? Det var ca 20 hundar kvar och jag tänkte väl i princip att jaja, pinnen är i alla fall hemma, vinner gör vi ju knappast.
Men se... den ena hunden efter den andra rev, diskade sig osv. Till slut var den en lagotto som fick till ett nollat lopp och en tid på trettio-nånting och "därmed går de in på en fjärdeplats". Hoppsan, tänkte jag, vi är kvar på pallen fortfarande.
Och det var vi rejält. När klassen var klar och de läste upp preliminära resultat så var ettan: Otto!!
Ja jösses... jag har ju faktiskt tävlat rätt mycket i mina dagar, både i kanot och med hund, men överst på pallen har jag inte stått många gånger i såna här sammanhang (klubbtävlingar, DM i kanot och liknande "småtävlingar" räknar jag faktiskt inte och det har inte hänt särskilt ofta där heller). Lite lätt omvälvande efter att ha prenumererat på diskade lopp. Ett par extra kryddor var att för mig okända personer kom fram och gratulerade till ett snyggt lopp, samt att klassens 4 pinnar gick till lite mindre vanliga agilityraser. Det var Otto-wachtel, en welsh springer, en collie och så lagotton. Inte en BC, belgisk vallhund eller kelpie så långt ögat nådde...
Wow, liksom!!!
onsdag, juli 06, 2011
Fel i fas...
... som vanligt när det gäller kläder, konstaterade jag igår kväll på hemväg när jag tog en snabbrusch igenom några av de större kedjornas butiker i jakt på ett par jeansshorts. Förra sommaren jagade jag gröna shorts och till slut hittade jag ett par, knälånga. Grönt var svårt bara det, då... I år hittar jag massor av gröna när jag vill ha jeans-varianten. Dock är problemet med samtliga; längden. Eller snarare bristen på sådan. Hur många av oss som har passerat 20, vill egentligen ha shorts som är... korta. Väldigt korta. JAG har i alla fall inte särskilt snygga lår numera (om jag nu någonsin haft det?). Åtminstone halva låret vill jag ha täckt med tyg. Överväger seriöst att leta rätt på ett par billiga jeans och kapa av i lämplig längd. Prismässigt borde det inte bli någon större skillnad, för det finns ju ingen automatisk koppling till mängden tyg i ett plagg och priset på plagget.
Om konsten att säga "nej"...
Som de flesta av mina läsare vet, brottas jag ständigt med för mycket att göra och för lite tid.
Igår kväll hade vi vår första officiella rallylydnadstävling på klubben. B hade lovat hjälpa till med grillningen och jag - jag hade faktiskt inte någon egentlig funktion alls, utan gled mest runt och försökte fotografera lite. Naturligtvis FICK jag en uppgift och hämtade in protokoll från ena banan med jämna mellanrum, men jämfört med hur jag brukar fara runt som en iller på alla andra tävlingar, så var detta riktigt avkopplande.
I rallylydnad så ska man tydligen ha auktoriserade och utbildade domarskrivare. Som vanligt när en gren blir officiell så blir det lite mickel-mackel med sånt här (jag vet hur det var när freestylen blev officiell och man "kom på" att det blivit inskrivet i reglerna att det skulle finnas auktoriserade tävlingsledare...). Brist på skrivare har vi alltså på klubben. Och naturligtvis fick jag frågan: Kan du tänka dig att utbilda dig och ställa upp någon gång ibland? Med tanke på hur jag har mått under våren så var svaret inte så svårt: Nej, just nu vill jag faktiskt inte ta på mig någonting mer. Efter lite dividerande lät sig faktiskt den frågande nöja med det svaret. Jag tycker jag har gått på knäna under våren, och min erfarenhet är att det där "någon gång ibland" brukar sluta med varje tävling... Jag är redan insyltad i alla bruks-, lydnads- och agilitytävlingar vi arrangerar - jag tycker det räcker! Det har hittills (och så ska det få fortsätta) varit väldigt skönt att luta sig tillbaka och låta andra sköta rallyverksamheten.
En liten guldstjärna till mig alltså, för att jag faktiskt sa det där magiska ordet "nej". :-)
En liten guldstjärna till, för att jag medan husse städade undan grillen och tävlingen var avslutad, tog mig samman och tog ut först Otto och körde lite slalom och kontaktfält. Återigen konstaterar jag att jag behöver "säkra" slalomet, det behövs inte mycket störningar så går han ur... Det är ju i alla fall bra att jag är medveten om att detta behöver vi träna på. Och försöker göra det också! Lazer fick köra däck och slalom (vart och ett för sig). Lustigt nog har han utvecklats till att bli bättre på "högerslalom"... Jag har en känsla av att den hunden är lite naturligt "högervriden" eller vad jag ska kalla det. Han går gärna spontant lite till höger om mig på promenader osv. Hästar kan ju vara naturligt ställda åt ena eller andra hållet, då borde väl även hundar kunna vara det?
3 dagar kvar till semestern (inklusive den påbörjade idag-dagen).
Igår kväll hade vi vår första officiella rallylydnadstävling på klubben. B hade lovat hjälpa till med grillningen och jag - jag hade faktiskt inte någon egentlig funktion alls, utan gled mest runt och försökte fotografera lite. Naturligtvis FICK jag en uppgift och hämtade in protokoll från ena banan med jämna mellanrum, men jämfört med hur jag brukar fara runt som en iller på alla andra tävlingar, så var detta riktigt avkopplande.
I rallylydnad så ska man tydligen ha auktoriserade och utbildade domarskrivare. Som vanligt när en gren blir officiell så blir det lite mickel-mackel med sånt här (jag vet hur det var när freestylen blev officiell och man "kom på" att det blivit inskrivet i reglerna att det skulle finnas auktoriserade tävlingsledare...). Brist på skrivare har vi alltså på klubben. Och naturligtvis fick jag frågan: Kan du tänka dig att utbilda dig och ställa upp någon gång ibland? Med tanke på hur jag har mått under våren så var svaret inte så svårt: Nej, just nu vill jag faktiskt inte ta på mig någonting mer. Efter lite dividerande lät sig faktiskt den frågande nöja med det svaret. Jag tycker jag har gått på knäna under våren, och min erfarenhet är att det där "någon gång ibland" brukar sluta med varje tävling... Jag är redan insyltad i alla bruks-, lydnads- och agilitytävlingar vi arrangerar - jag tycker det räcker! Det har hittills (och så ska det få fortsätta) varit väldigt skönt att luta sig tillbaka och låta andra sköta rallyverksamheten.
En liten guldstjärna till mig alltså, för att jag faktiskt sa det där magiska ordet "nej". :-)
En liten guldstjärna till, för att jag medan husse städade undan grillen och tävlingen var avslutad, tog mig samman och tog ut först Otto och körde lite slalom och kontaktfält. Återigen konstaterar jag att jag behöver "säkra" slalomet, det behövs inte mycket störningar så går han ur... Det är ju i alla fall bra att jag är medveten om att detta behöver vi träna på. Och försöker göra det också! Lazer fick köra däck och slalom (vart och ett för sig). Lustigt nog har han utvecklats till att bli bättre på "högerslalom"... Jag har en känsla av att den hunden är lite naturligt "högervriden" eller vad jag ska kalla det. Han går gärna spontant lite till höger om mig på promenader osv. Hästar kan ju vara naturligt ställda åt ena eller andra hållet, då borde väl även hundar kunna vara det?
3 dagar kvar till semestern (inklusive den påbörjade idag-dagen).
tisdag, juli 05, 2011
Lite träning, lite annat och päls som faller...
Dagarna har rasslat förbi och inte minst värmen har gjort att jag har dragit mig för att sitta vid datorn. Åska är ju heller ingen bra grej för teknik-maskineriet hemma, så det har också bidragit.
Hur som, det har passerat några dagar och vad har då hänt…
I onsdags var det instruktörsmöte på klubben, det kändes lite ”tunnbesökt” men vi är ju inne i semestertider och med lite kort varsel på kallelsen så blir det väl lätt så. Nu sattes datum för nästa gång redan på detta möte, frågan är hur bra det kommer att nå ut till berörda…?
I torsdags var det månadstävling lydnad/brukslydnad/rallylydnad. Vi stack ner och tittade på lydnadsklass-ekipagen (bara ettor), det blåste snålt och kallt så shorts var inte den optimala klädseln och vi körde hem igen ganska snabbt.
I fredags var det middag hos svärföräldrarna…
Lördag förmiddag spenderade jag i skogen – äntligen… Lazer fick sig ytterligare ett ”korvspår” förtjänstfullt utlagt av M. Avstickarna och bakåtslagen börjar minska men jag kör med VÄLDIGT kort koppel än så länge. Totalt körde vi igenom spår/uppletande med 6 hundar på 3 förare… och då hade JAG bara Lazer med mig! Ibland kan man ju fundera på vad det är som gör att man omger sig med folk som är lika tokiga som vi själva dvs har minst 2 hundar??
Eftermiddagen ägnade vi åt lite matinköp + att jag tyckte det behövdes lite nya blomster i trädgården. Penséerna börjar se lite tråkiga ut, milt sagt. Några ”bondpelargoner” (som pellis-fantasten Lotta skulle uttryckt det) fick följa med hem, ett par amplar med petunior och lite annat smått o gott.
Väl hemma började husse gräva. Vi har ju ett litet (inte) projekt på gång med diverse omflyttningar av växthus, hundgårdar osv. Själv tog jag tag i en riktig surdeg – bilstädning. Efter knappa 2 timmar så var förvandligen klart märkbar, från nästintill rullande sopcontainer till en hyfsat vanlig bil (med undantag för hundbur och diverse hundträningsprylar, som dock för stunden är välorganiserat placerade i tygkassar i en plastback i baksätet). Det är väl möjligen fördelen med att städa bilen så sällan, skillnaden blir väldigt markant! Dessutom konstaterade jag att vår nya dammsugare (nåja, ny och ny, men den vi köpte i vintras) var klart bättre på det här området än den gamla. :-)
Vid 20-tiden öppnade sig himlens portar efter en varm och klibbig eftermiddag. Åska, slagregn, hagel och blåst.
Söndagen var skönt ”obokad” och på förmiddagen hann jag med ett litet korvspår till åt Lazer på gärdet hemma, det slogs för ett tag sen så just nu vågar man gå där utan att riskera att trampa ner något som ska bli mat till kossor eller hästar. Bara en liten avstickare åt vänster och ett enda bakåtsnurr den här gången. Ska försöka se till att lägga några spår nu i veckan också, kvällarna är ju långa och ljusa…
Dessutom tog jag och Otto en joggingtur. Det blev bara ca 3 km, men med tanke på att värmen redan var uppe på 25 grader så fick det räcka. Vi är ju ganska otränade också. Årets mål med Tjejmilen får nog bli ”ta mig runt” igen… Vet inte riktigt vad det är som har gjort att våren har varit så totalt hysterisk, känns som jag inte har hunnit någonting annat än föreningsverksamhet och det mest akuta hemma?
Husse fortsatte gräva och jag planterade nyinköpta blommor. Och slängde på lite gödsel på tomaterna och rosorna (som ser lite ledsna ut, f-n vet om det inte var dumt att flytta dem när jag gjorde det).
Värmen satte dock stopp för oss ganska snart och det fick bli lite siesta på eftermiddagen… 27-28 grader i skuggan och hög luftfuktighet är inte direkt lysande förutsättningar för fysiskt arbete utomhus!
Lite mat och en ”filmkväll” hos M, L och P – vi skulle kolla på det filmade materialet från MHt häromveckan. Det blir ju ett annat perspektiv än när man går med som förare, när man får se det lite från sidan. Den där videokameran kommer nog att bli en nyttig pryl framöver också!
Har även lagt lite tid på att kamma Hampus under helgen. Sedan ett par månader tillbaka har jag noterat att det ligger mer löst hundhår än vanligt och skräpar hemma – och det beror inte enbart på att jag slarvat med ”snabeldraken”. Efter lite undersökningar av samtliga 3 fyrbeningar har jag konstaterat att det är Hampe som fäller – och det är inte lite päls han släpper ifrån sig heller. Det märkliga är att a) min erfarenhet är att springrarna inte brukar har några direkta fällningsperioder utan de har tappat lite lite lite päls hela tiden (till skillnad från min ”gamla” ras schäfer, där man hade halva hunden på golvet 2 ggr om året), men även b) Hampe är ju kastrerad och då brukar ju hundarna inte alls fälla?? Jag har inte bytt foder eller någonting annat, så frågan jag ställer mig är lite grann – vad är nu detta? Någon form av ålderskrämpa?
Under gårdagskvällen hanns det med både ett litet spår åt Lazer och en joggingrunda med Otto. Igår hann jag även inse att jag har blivit rätt ”nördig”. Aldrig förut har jag försökt kombinera ihop hundtävlande och semester, och dessutom har vi i år beställt nya fönster som ska monteras i början av semestern (ja, vi har beställt montering också – husse är visserligen händig men ibland är det bättre att låta andra göra jobbet). Det KAN bero på att jag aldrig tidigare har a) haft semester på det sättet som jag har numera (under mina arbetsår i idrottsvärlden på 90-talet så var sommarsemester något det var begränsad tillgång på då vi hade högsäsong under sommarmånaderna, däremot blev det alltid ledigt runt jul och nyår), b) en hund som det faktiskt varit roligt att tävla med på det sätt som det har blivit med Otto den här säsongen samt c) det råder faktiskt en viss brist på agilitytävlingar i klass 1 i Skåne med omnejd ett tag framöver. Alltså gäller det att passa på när tillfälle bjuds, och dessutom missar jag ett tillfälle längre fram i sommar eftersom jag lovat att döma freestyle på USM.
Och nu: 4 arbetsdagar kvar till semestern…
Hur som, det har passerat några dagar och vad har då hänt…
I onsdags var det instruktörsmöte på klubben, det kändes lite ”tunnbesökt” men vi är ju inne i semestertider och med lite kort varsel på kallelsen så blir det väl lätt så. Nu sattes datum för nästa gång redan på detta möte, frågan är hur bra det kommer att nå ut till berörda…?
I torsdags var det månadstävling lydnad/brukslydnad/rallylydnad. Vi stack ner och tittade på lydnadsklass-ekipagen (bara ettor), det blåste snålt och kallt så shorts var inte den optimala klädseln och vi körde hem igen ganska snabbt.
I fredags var det middag hos svärföräldrarna…
Lördag förmiddag spenderade jag i skogen – äntligen… Lazer fick sig ytterligare ett ”korvspår” förtjänstfullt utlagt av M. Avstickarna och bakåtslagen börjar minska men jag kör med VÄLDIGT kort koppel än så länge. Totalt körde vi igenom spår/uppletande med 6 hundar på 3 förare… och då hade JAG bara Lazer med mig! Ibland kan man ju fundera på vad det är som gör att man omger sig med folk som är lika tokiga som vi själva dvs har minst 2 hundar??
Eftermiddagen ägnade vi åt lite matinköp + att jag tyckte det behövdes lite nya blomster i trädgården. Penséerna börjar se lite tråkiga ut, milt sagt. Några ”bondpelargoner” (som pellis-fantasten Lotta skulle uttryckt det) fick följa med hem, ett par amplar med petunior och lite annat smått o gott.
Väl hemma började husse gräva. Vi har ju ett litet (inte) projekt på gång med diverse omflyttningar av växthus, hundgårdar osv. Själv tog jag tag i en riktig surdeg – bilstädning. Efter knappa 2 timmar så var förvandligen klart märkbar, från nästintill rullande sopcontainer till en hyfsat vanlig bil (med undantag för hundbur och diverse hundträningsprylar, som dock för stunden är välorganiserat placerade i tygkassar i en plastback i baksätet). Det är väl möjligen fördelen med att städa bilen så sällan, skillnaden blir väldigt markant! Dessutom konstaterade jag att vår nya dammsugare (nåja, ny och ny, men den vi köpte i vintras) var klart bättre på det här området än den gamla. :-)
Vid 20-tiden öppnade sig himlens portar efter en varm och klibbig eftermiddag. Åska, slagregn, hagel och blåst.
Söndagen var skönt ”obokad” och på förmiddagen hann jag med ett litet korvspår till åt Lazer på gärdet hemma, det slogs för ett tag sen så just nu vågar man gå där utan att riskera att trampa ner något som ska bli mat till kossor eller hästar. Bara en liten avstickare åt vänster och ett enda bakåtsnurr den här gången. Ska försöka se till att lägga några spår nu i veckan också, kvällarna är ju långa och ljusa…
Dessutom tog jag och Otto en joggingtur. Det blev bara ca 3 km, men med tanke på att värmen redan var uppe på 25 grader så fick det räcka. Vi är ju ganska otränade också. Årets mål med Tjejmilen får nog bli ”ta mig runt” igen… Vet inte riktigt vad det är som har gjort att våren har varit så totalt hysterisk, känns som jag inte har hunnit någonting annat än föreningsverksamhet och det mest akuta hemma?
Husse fortsatte gräva och jag planterade nyinköpta blommor. Och slängde på lite gödsel på tomaterna och rosorna (som ser lite ledsna ut, f-n vet om det inte var dumt att flytta dem när jag gjorde det).
Värmen satte dock stopp för oss ganska snart och det fick bli lite siesta på eftermiddagen… 27-28 grader i skuggan och hög luftfuktighet är inte direkt lysande förutsättningar för fysiskt arbete utomhus!
Lite mat och en ”filmkväll” hos M, L och P – vi skulle kolla på det filmade materialet från MHt häromveckan. Det blir ju ett annat perspektiv än när man går med som förare, när man får se det lite från sidan. Den där videokameran kommer nog att bli en nyttig pryl framöver också!
Har även lagt lite tid på att kamma Hampus under helgen. Sedan ett par månader tillbaka har jag noterat att det ligger mer löst hundhår än vanligt och skräpar hemma – och det beror inte enbart på att jag slarvat med ”snabeldraken”. Efter lite undersökningar av samtliga 3 fyrbeningar har jag konstaterat att det är Hampe som fäller – och det är inte lite päls han släpper ifrån sig heller. Det märkliga är att a) min erfarenhet är att springrarna inte brukar har några direkta fällningsperioder utan de har tappat lite lite lite päls hela tiden (till skillnad från min ”gamla” ras schäfer, där man hade halva hunden på golvet 2 ggr om året), men även b) Hampe är ju kastrerad och då brukar ju hundarna inte alls fälla?? Jag har inte bytt foder eller någonting annat, så frågan jag ställer mig är lite grann – vad är nu detta? Någon form av ålderskrämpa?
Under gårdagskvällen hanns det med både ett litet spår åt Lazer och en joggingrunda med Otto. Igår hann jag även inse att jag har blivit rätt ”nördig”. Aldrig förut har jag försökt kombinera ihop hundtävlande och semester, och dessutom har vi i år beställt nya fönster som ska monteras i början av semestern (ja, vi har beställt montering också – husse är visserligen händig men ibland är det bättre att låta andra göra jobbet). Det KAN bero på att jag aldrig tidigare har a) haft semester på det sättet som jag har numera (under mina arbetsår i idrottsvärlden på 90-talet så var sommarsemester något det var begränsad tillgång på då vi hade högsäsong under sommarmånaderna, däremot blev det alltid ledigt runt jul och nyår), b) en hund som det faktiskt varit roligt att tävla med på det sätt som det har blivit med Otto den här säsongen samt c) det råder faktiskt en viss brist på agilitytävlingar i klass 1 i Skåne med omnejd ett tag framöver. Alltså gäller det att passa på när tillfälle bjuds, och dessutom missar jag ett tillfälle längre fram i sommar eftersom jag lovat att döma freestyle på USM.
Och nu: 4 arbetsdagar kvar till semestern…
måndag, juli 04, 2011
Ljudbok
Jag har, i lite drygt en vecka, även lyssnat mig igenom en bok. Den tryckta som blev midsommarunderhållningen stack jag emellan med eftersom jag vet att jag får svårt att lyssna när vi är iväg med husvagnen. Ibland skulle jag vilja ha både tryckt och cd-bok igång samtidigt liksom, så att man kan använda det media som funkar för stunden… Kanske något att fundera över?
Hur som helst, jag har jag satt mig i sinnet att jag ska läsa Arne Dahls svit om A-gruppen i kronologisk ordning eftersom jag dels har ”fuskat” med just ordningen tidigare, och dels haft en känsla av att jag nog har missat någon bok helt. Det hade jag helt klart och det var den jag satte i bilstereon någon gång i förra veckan: En midsommarnattsdröm. Här kände jag nämligen inte alls igen mig och även om jag började ana ETT samband mot slutet så var jag totalt ”lost” på det andra, vilket är ett tydligt tecken på att jag verkligen inte har läst denna bok tidigare.
Boken börjar med kommissarie Hultins pensions-avskedsfest, och det är en del förändringar i persongalleriet. Kerstin Holm blir ny chef för A-gruppen – hon har ju dessutom fått en dramatiskt förändrad privat situation efter den förra bokens avslutning. Paul Hjelm har blivit chef på interna utredningars Stockholmssektion och är nyskild. Nya medarbetare in på arenan…
A-gruppen får under en intensiv vecka ett antal fall på sina skrivbord, fall som till en början verkar totalt åtskilda. Dessutom får Paul ett anonymt tips om en av sina tidigare kollegor i A-gruppen. Ett tips som sätter gamla lojaliteter på prov.
Det är action från början till slut. Välskriven action. Som jag har konstaterat tidigare, det är ett annat språk i de här böckerna, jämfört med vissa andra framgångsrika författare. Sen kan man alltid fundera på om poliser verkligen skulle använda vissa av de ord som läggs i deras munnar här. Men… det spelar liksom ingen roll. Jag gillar de här böckerna starkt, och ser fram emot att ta tag i den färska ”Viskleken” i Dahls nya serie. Men jag tror faktiskt jag ska slutföra min ambition att ta mig igenom de 10 första innan dess. Midsommarnattsdrömmen är nr 6 så jag har ”bara” 4 kvar, och så möjligtvis eftersläntraren ”Elva” som jag inte riktigt har greppat hur den hänger ihop med resten av serien. Det svåra är att jag inte har alla i min ägo, och hur lätt är det att få tag i deckare på bibliotek vid den här årstiden?
(Och jo, det ska komma lite annat bloggande också, men jag har inte orkat sitta vid datorn när det har varit 25-30 grader...)
Hur som helst, jag har jag satt mig i sinnet att jag ska läsa Arne Dahls svit om A-gruppen i kronologisk ordning eftersom jag dels har ”fuskat” med just ordningen tidigare, och dels haft en känsla av att jag nog har missat någon bok helt. Det hade jag helt klart och det var den jag satte i bilstereon någon gång i förra veckan: En midsommarnattsdröm. Här kände jag nämligen inte alls igen mig och även om jag började ana ETT samband mot slutet så var jag totalt ”lost” på det andra, vilket är ett tydligt tecken på att jag verkligen inte har läst denna bok tidigare.
Boken börjar med kommissarie Hultins pensions-avskedsfest, och det är en del förändringar i persongalleriet. Kerstin Holm blir ny chef för A-gruppen – hon har ju dessutom fått en dramatiskt förändrad privat situation efter den förra bokens avslutning. Paul Hjelm har blivit chef på interna utredningars Stockholmssektion och är nyskild. Nya medarbetare in på arenan…
A-gruppen får under en intensiv vecka ett antal fall på sina skrivbord, fall som till en början verkar totalt åtskilda. Dessutom får Paul ett anonymt tips om en av sina tidigare kollegor i A-gruppen. Ett tips som sätter gamla lojaliteter på prov.
Det är action från början till slut. Välskriven action. Som jag har konstaterat tidigare, det är ett annat språk i de här böckerna, jämfört med vissa andra framgångsrika författare. Sen kan man alltid fundera på om poliser verkligen skulle använda vissa av de ord som läggs i deras munnar här. Men… det spelar liksom ingen roll. Jag gillar de här böckerna starkt, och ser fram emot att ta tag i den färska ”Viskleken” i Dahls nya serie. Men jag tror faktiskt jag ska slutföra min ambition att ta mig igenom de 10 första innan dess. Midsommarnattsdrömmen är nr 6 så jag har ”bara” 4 kvar, och så möjligtvis eftersläntraren ”Elva” som jag inte riktigt har greppat hur den hänger ihop med resten av serien. Det svåra är att jag inte har alla i min ägo, och hur lätt är det att få tag i deckare på bibliotek vid den här årstiden?
(Och jo, det ska komma lite annat bloggande också, men jag har inte orkat sitta vid datorn när det har varit 25-30 grader...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
