En semesterbok till - och hjärnans mystiska vindlingar

I onsdags var jag ensam hemma med hundarna hela dagen. På förmiddagen medan det var någorlunda svalt, pysslade vi lite på tomten (dom är bra på att aktivera sig själva bara man är ute med dem, de fyrbenta i vår flock) och sen ägnade jag mig åt att läsa ytterligare en Mari Jungstedt-deckare. Andra delen i serien, I denna stilla natt. En alkoholiserad fd fotograf hittas brutalt ihjälslagen och strax därefter försvinner en ung hästtjej spårlöst. Hur detta hänger ihop, tar det tid för kommissarie Knutas och hans kollegor att komma på. Vi återser också TV-reportern Johan Berg och hans stora kärlek Emma, som fortfarande velar mellan maken Olle och Johan. Intressant att kommissarien faktiskt verkar ha ett ganska normalt privatliv med fru och barn, krånglet på den fronten har författaren stoppat in hos de icke-polisiära huvudkaraktärerna. Det blir en rätt dramatisk upplösning och jag går inte in på detaljerna om någon mer än jag INTE har läst dessa böcker ännu. Funkar utmärkt som semesterlektyr, i alla fall. Lagom tjocka (ca 350 sidor) och inte allt för tunglästa.

Idag tog jag tag i en liten "rensning". I bokhyllan i arbetsrummet/inneförrådet har det stått två papplådor som det stått "B" på dvs det borde vara husses grejer i dem. Eftersom jag bad husse packa om en del andra "minnesprylar" på samma sätt som jag själv gjort (stor plastlåda med lock från Ikea, genomskinlig så man ser ungefär vad som är i den) så sa jag att "då flyttar jag över de sakerna som ligger i papplådorna också". Idag tog jag tag i det, och började undra hur min hjärna egentligen fungerar. Det var min handstil som skrivit husses namn på lådorna. Döm om min förvåning när den ena visar sig innehålla - två par shorts, fyra baddräkter och två bikinis... Den minnesgode vet att jag ifjol var övertygad om att mina badkläder fallit för åldersstrecket/storleksmässigt "gått ut". http://www.bibbisbryderier.blogspot.se/2012/07/sommarvarme.html
Så var tydligen inte fallet. Men - hur tänkte jag när jag la dem i en låda med husses namn på...? Ja, det lär jag aldrig få veta och storleksmässigt är samtliga plagg tveksamma.

Semesterläsning

Naturligtvis har jag lyckats läsa ett par böcker också under semestern. Inte så många som jag skulle önskat, för det har varit fullt upp med annat (som syntes i förra inlägget).

Först ut var Arne Dahls senaste, Blindbock. Alla dessa böcker som ingår i en serie men kallas "fristående". Ja, jag hade då inte velat ramla in mitt i serien, inte! Den här gången jobbar poliserna i Europols "Opcop"-grupp med organiserad tiggeriverksamhet. Samtidigt som en man mördas på öppen gata i Stockholm. Fallen knyts, naturligtvis, ihop. Och i slutet av boken kommer "öppningen" som jag - faktiskt - väntat på sedan slutet av den första Opcop-boken, Viskleken. Saker och ting är inte alltid som de verkar! Möjligen har jag läst för många deckare, eftersom jag helt klart "genomskådade" detta redan för ett par år sedan...? Som mina bloggläsare nog fattat så är Arne Dahl lite "husgud" i deckarsammanhang för mig, de står i en klass för sig på något vis. Nu väntar jag spänt på sista (?) delen i Opcop-serien, den lär väl komma nästa vår någon gång...

Sen kom bästa träningskompisen L med hela Mari Jungstedts serie i en kasse. Det ÄR lite kul att sträckläsa och inte behöva vänta ett år på nästa del, så nu har jag gett mig i kast med kommissarie Knutas och hans kollegor. Jag som INTE skulle börja läsa några nya serier?? Först ut i serien - Den du inte ser. Lite knixigt blir det när man nyligen har läst Anna Janssons böcker, eftersom båda serierna (med undantag av Janssons tidigaste) utspelar sig på Gotland. Här är det någon som brutalt mördar kvinnor. Poliserna sliter sitt hår under utredningen, och naturligtvis knyts det ihop mot slutet. På ett inte helt oväntat sätt när man får facit! Klart OK deckarläsning.

Semester, eller arbetsläger...

Efter de första hektiska semesterdagarna hängde vi husvagnen bakom bilen och drog norröver. Första stoppet blev Fagersta där det var tävlingsdags igen (samma koncept som för 2 år sen). Eftersom Otto ju är uppe i hopp 2 så blev det 3 tävlingsdagar, en med hopp 2, en med agility 1 för Otto och en med hopp 1 för Lazer. I hopp 2 så kom Otto i mål 2 ggr av 3 möjliga, vi snodde åt oss 2 femteplatser och felfria lopp - men det var bara 4 pinnar i vardera klassen. Nu gör det mig ingenting egentligen att missa pinnar i hopp-tvåan så länge han är kvar i agility 1... Där fattas vi fortfarande en pinne för uppflytt. Två chanser hade vi på fredagen när det var den klassen, och båda dom körde vi bort oss = disk... Det har gått troll i de där agility-ettorna!! De här banorna var inte ens svåra, det var ärligt talat "skitsaker" som "sket sig"...

Tävlingsdagarnas verkliga höjdpunkt kom i första loppet på lördagen, Lazers hoppetta. Det gick så bra, och flöt så fint! För första gången kom vi äntligen i mål, och nollade! När "mormor" Kicki efter avslutad klass hojtade från sekretariatet att "du fick en pinne" så blev jag faktiskt lite paff, SÅ bra kändes det väl inte egentligen...? Eller det kanske det gjorde? Tredjeplats blev det i alla fall. Vi hade två lopp till under dagen men där blev det disk. Det var veckans varmaste dag och i andra loppet var vi nästsist, i det tredje var vi första start - däremellan var det 10-15 minuters vila... Jag såg hur den lilla cocker-hjärnan var helt slut vid tredje starten.

Från Fagersta rullade vi vidare till Kristinehamn. Planen var från början att vi skulle uppåt i Värmland (vi konstaterade vid transportsträcka där ifjol att "hit skulle vi kunna åka") men när en varningslampa började lysa på bilen tyckte vi det var bättre att vända söderut och därmed ha större chanser att hitta en verkstad. Det gjorde vi på måndagmorgonen och avläsning av felkoden visade att det var inget katastrof-fel, utan det gick att köra vidare utan åtgärd... Vi blev kvar i Kristinehamn en dag till och sen tuffade vi hemåt, med några stopp på vägen. Bl.a. i Skeppshults fabriksbutik för inköp av en ny gjutjärnsgryta.

En vecka ute på rull är ganska lagom, det var rätt skönt att komma hem...

På hemmaplan har vi... tränat hund (agility och spår), fixat och donat hemma (jag har kört en del skräp till återvinningsgården bl.a) och i helgen konstaterade husse att det var väl själva xxx vad hundarna drar in sand. Vi har ju sandig jord och närmast huset där både vi och hundar går, var gräset obefintligt. Vi har pratat lite löst om att lägga plattor eller så men det är ju ett j-a meck rent ut sagt med att gräva, köra padda, lägga markduk, stenmjöl och ja, gud vet allt. Husse klurade lite och i söndags körde vi och köpte några tryckimpregnerade reglar samt markduk. En ram byggdes, markduk fästes. Igår bar det iväg till det närbelägna stenbrottet. 4 lass singel/bergkross senare, har vi nu en helt Ok "grusgång" runt huset istället för bar sand. Det KÄNNS redan bättre... Dock kanske inte i mina muskler - kontorsmuppen är inte van vid kroppsarbete!!

Idag har vi haft besök av min bror med fru och 4-årig son. Tyvärr är grabben inte så hundvan, så kombinationen med våra "barn-ovana" hundar funkar inte riktigt. Lazer skulle så klart skälla när han skulle hälsa och det blev inte bra. De tre stora var redan förpassade till hundgårdar, så där fick även den lille svarte tillbringa några timmar medan vi fikade. Man får inte skrämma barn... Knashund.

Semester! Eller??

Torsdag och fredag ägnades jobbmässigt åt att "städa undan" inför semestern. Detta inkluderade bl.a. en liten "fältstudie" där vi (jag) fick en aha-upplevelse kring en inrapporterad "konstighet". Bra känsla (även om det varit bättre utan "konstigheten") att kunna gå hem och ha ett någorlunda tomt skrivbord.

I torsdags hade vi lite grillning på klubben som "tack för hjälpen" till de funktionärer som ställde upp vid agilitytävlingen för en dryg månad sedan. Ja, tiden rinner iväg. Det var kanske en tredjedel av de inbjudna som kom, men det är ju en knepig tid nu med semestrar och andra aktiviteter.

I lördags rivstartade semestern med - agilitytävling. För en gångs skull var det lite sovmorgon eftersom allra första banvandringen inte var förrän 09.30 och jag inte skulle tävla förrän framåt 12-tiden. Då vaknade hela hundflocken kl. 5 och var kissnödiga och hungriga och... ja, just det... Såna dagar funderar man ju onekligen på guldfiskar eller frimärkssamlande som alternativa fritidssysselsättningar.

Den här gången bar det iväg till Svalöv och där har jag varit en gång tidigare, för nästan 10 år sedan, när jag tävlade lydnadsettan med Hampus. Den tävlingen glömmer jag aldrig - 159,5 poäng...

Agilityettan med Otto började med hopp, A, hopp-hopp och sen en sväng där jag bestämde mig för att sätta allt på ett kort och INTE försöka dra Otto den "längre" vägen runt ett hinder utan fånga upp honom mellan hindren. Uppenbarligen behöver vi träna mer basic "accel-decel" (jag spinger-han springer, jag stannar-han bromsar) för när jag stoppade upp och vrålade "Otto" så drog han på första bästa hinder han såg - som var en tunnel. Helt fel hinder, alltså. Som jag tidigare konstaterat så tappar jag fokus efter disk och när han dessutom hoppade från nerfarten på balansen, då gick jag av banan.

Förmiddagens glädjeämne var L med sina 2 cavalierer som med stabila (om än inte supersnabba) lopp placerade sig 5:a och 6:a i small-klassen och därmed fick båda "tösernas" första pinnar.

I eftermiddagens hoppklass gick klubbkamraten J in med ett tidigt startnummer och satte ett riktigt kanonlopp. För egen del försöker jag ju alltid fokusera på mitt eget och strunta i vad andra gör (har man sysslat med en idrott där man var upp till 9 deltagare i bredd på banan så har man "köra sitt eget race" i bagaget, mina bästa kanotlopp gjorde jag definitivt när jag inte brydde mig om omgivningen). Den här gången stod tältet så till så att vi satt på ett annat ställe och tittade, Lazer hade alltså ingen koll alls på var "flocken" fanns när jag plockade ut honom och rastade och värmde upp. Sen valde jag medvetet att låta honom sitta kvar i buren till ganska nära inpå vår start. Ville testa lite hur han reagerade på att INTE ha så lång "väntetid" vid starten. Jag TROR att detta kanske bidrog till att - det faktiskt funkade riktigt bra. Slalomingången (hinder nr 3) strulade men det var vi inte ensamma om, "raka" slalomingångar är det många hundar som har problem med, sen gick han ur för tidigt men SEN gick det. Ett förbisprunget hopphinder som vi fick "ta om" och sen gick det som på räls - ända tills det var 2 hinder kvar. Raksträcka med långa avstånd mellan hindren - då kan man lika gärna springa förbi... Jag tyckte det kändes "sådär" när jag kom i mål, mina kamrater sa att det var riktigt bra och nu när jag har sett filmen så instämmer jag. Det såg bättre ut än det kändes!

Det visade sig att Js kanonlopp räckte till klassvinst och första pinnen, inte illa.

Igår åkte vi till Jonstorp på förmiddagen och gick på marknad. Förutom allt "krimskrams" så förekommer det ju faktiskt en del äkta hantverk på sådana tillställningar och B hittade ett fint bälte med ett tennspänne med vildsvinsmotiv. Jag fyndade ett halsband med glashänge. Lite kryddor fick vi också med oss hem.

Väl hemma fortsatte husse med målningen av staketet (det projektet har pågått ett tag - regnväder bromsar ju upp sånt) och jag "städade" lite bland odlingarna.

Frampå eftermiddagen stack vi till skogs och la spår med L & L. Lazer var helt vild på en del av spåret och ärligt talat tror jag mest att benen gick utan att vare sig nos eller hjärna var särskilt inkopplad... Det var nog mer tur än skicklighet (och det faktum att jag lagt spåret själv) som gjorde att vi kom "på" igen, lagom till en vinkel som var preparerad med lite godis.

Idag började jag förmiddagen med ett (planerat) kiropraktorbesök. Sen hann jag med Ikea för lite småplocksinköp och Väla centrum för hämtning av en jacka som varit inlämnad på lagning, hälsokostaffären för inköp av "nyponpulver" efter förslag på jobbet när jag började prata om glukosamin (jag har knäppningar i nacken som inte kiropraktorn kan göra något åt + att mina gamla handbollsknän emellanåt väsnas ganska bra dom med) och Intersport för inköp av "GoreTex Clean+proof". Det ligger några jaktjackor och liknande plagg i tvättkorgen och det kan nog vara värt pengarna att tvätta dem med "riktiga" medel? Dessutom hade jag en rabattkupong på sagda kedja att göra av med.

Och nu - har husse dragit iväg för att hjälpa till med höskörden hos den kompis han jagar en del hos. Själv överväger jag en stol i skuggan och en bok. Fast det är ju en del saker jag "borde" ta tag i...

Semester = slappa? Knappast, va...

Agility, hemarbete, spår

I lördags drog jag, L och L till Osby som hade bjudit in till inofficiell agilitytävling (till förmån för hundstallet). Syftet var för min del att få ett tävlings-träningstillfälle för den lilla svarta hunden. Eftersom de flesta inoff går i öppen klass så är banorna oftast lite för svåra för klass 1-hundar och det syntes tydligt på startfälten, eller snarare resultatlistorna, i lördags. Att Lazer diskade sig tidigt förvånar mig alltså inte direkt, och när jag tittar på filmen så presterar jag efter diskningen (redan 3e hindret) en riktigt usel handling. Å andra sidan hade jag bestämt mig för att efter ev disk bara "köra på" och ha roligt, det viktiga nu var att han skulle vara kvar inne på banan. Och det blev han i alla fall, så det var ju bra det! Slalomet funkade också fint - när han väl kom in rätt i det...

Det var rätt behagligt att ha en ledig eftermiddag efter tävling, vi hade bara anmält till 2 av 3 klasser och körde alltså hem strax före 12... Väl hemma bar det iväg för att hämta tvättmaskin som inköptes i fredags, den befintliga havererade nämligen i torsdags. Hittade en ny på "sommar-REA" hos en av de stora kedjorna och för det priset som de erbjöd så var det knappast lönt att ens fundera på att jaga rätt på en reparatör för den gamla, bara timkostnaden för att få ut en servicemänniska hit hade antagligen gått upp mot 2/3 av priset på den nya! Effekten av detta blev också att när den gamla (nåja, så gammal var den inte egentligen) åkte ut så städade vi av golv och väggar under och bakom den (och torktumlaren), husse rensade golvbrunn osv. Inget ont...

Igår ösregnade det med sällan skådad kraft. Stundtals rena monsunregnet. Jag anbefallde besök på Ikea för att köpa nytt kolfilter till köksfläkten, förvaringslådor för att kunna rensa och omdisponera en del saker och lite annat "plock". Husse älskar inte precis sånt, men följde snällt med. Jag tror han börjar ana att jag annars kommer dra till med liknelsen "jag följer ju med till byggmax". :-)

Nu visade det sig att vår köksfläkt utgått ur sortimentet, men filtren gick fortfarande att beställa - kommer att skickas hem. Så dagens insats på det området fick begränsas till att stoppa "ytterfiltren" i diskmaskinen. I övrigt intog jag köket och bakade bullar - Toscabullar och blåbärsgifflar. Receptet jag hittade i Allt om mat i vintras är det bästa jag någonsin fått tag på när det gäller vetebrödsdeg!! Medan jag höll på med det, så fick husse ta tag i att rensa en byrålåda och förflytta det som skulle sparas till en av de nyinköpta plastboxarna. Ni vet, sånt där som kan "vara bra att ha" eller har någon slags affektionsvärde - men ändå kan stoppas undan liiite längre bort.

På eftermiddagen hade vi stämt träff med L och M för att lägga spår. Den lilla svarta hunden var något förvirrad, kanske beroende på att vinden ökade medan spåret låg till sig, och kändes väldigt "snurrig" inne i skogen. Vi tuffade runt i alla fall och leksakerna hittade han och apporterade, de utlagda pinnarna är inte tillräckligt värdeladdade (vi jobbar på det vid sidan av spåret), han markerade att "här nånstans är det nåt" men orkade inte riktigt leta klart. Började fundera på om jag ska återuppta det som jag gjorde med gamle Simba, köra lite byteshandel innan påsläpp för att ha pinnarna färska i minnet.

Samtliga medföljande hundar fick spåra i någon form, husse la alltså lite blodspår åt de 2 wachtlarna i familjen och när de hade gåtts så släppte han på gamle Hampus på ett av dem, Hampe hade alltså rena autostradan med blod, hussespår 1, släpad klöv samt spår av Wachtel + hussespår 2... Men han var glad och fick göra nåt, då behöver man inte vara så petig med detaljerna för en 13-åring.

Jo, jag har läst ut "Hela havet stormar" av Arne Dahl också. Bitvis riktigt, riktigt obehaglig. Men jag gillar ju Paul Hjelm och gänget - ja, det nya gänget i Opcop också! Här kommer de en seriemördare på spåren. Eller... hur är det egentligen? Alla fallen hänger inte riktigt ihop, har gruppen en känsla av. Jag tänker inte beskriva mer för då blir det spoilervarning!