Sedan sist så har jag/vi:
- Besökt Ölands skördefest
- Hållit agilitykurs fortsättning och avslutat densamma
- Varit delaktig i klubbens slyngelkurs (husse har varit med nästan alla gångerna tror jag)
- Bevistat klubbens kvällstävling i rallylydnad "som vilken vanlig publik som helst"
- Tävlat agility i Svedala utan större framgång, en disk pga att han drog på vippen som inte alls var rätt hinder, och ett "ramla ihop efter 3 hinder". I Svedala träffade vi även Titti och Roger, Amirace hundartiklar, som sålde ett tjusigt tjänstetecken till Lazer. OM vi någon gång skulle komma upp till högre klass...
- Kommit tvåa i klubbens tävling om snabbaste hunden, "racet". Det är dock en tävling av karaktären "there's no Points for second Place".
- Varit på medarbetardag med jobbet
- Firat husses födelsedag
- Försökt tävla agility igen, i Hässleholm, med resultatet en disk (som jag inte har en aning om varför) och en disk till - fullständigt frivillig där jag hittade en annan väg ut från banan för att hålla farten och viljan uppe hos min lilla tramspelle till hund.
- Avslutat tävlingssäsongen i Degeberga hos Forsakars BK, 2 hopplopp och 1 agilitylopp. Disk i samtliga, varav ett pga stopp direkt efter första hindret. Där funderade jag efteråt - återigen - på det här med hinderhöjderna. Vi har ju emellanåt varit lite "lata" på träning och kört small-höjder på Lazer, nu har jag försökt vara noga med att verkligenTj köra medium-höjd sedan jag började misstänka det, men har nog fastnat på 35 cm och nu låg hindren på 40... Ja, det låter som dåliga bortförklaringar men jag klamrar efter halmstrån. Sista hopploppet tog vi 3 hinder och stack av banan, allt för att bryta trenden av att "ramla ihop".
- Ryckt in och hjälpt till på nybörjarkurs i agility
- Tränat agility i hällande ösregn
- Gått på lydnadskurs ett par gånger
- Träningstävlat på Ängelholms hundungdoms månadstävling
- Varit på utbildning i jobbet
- Haft ett par strödagar semester
- Startat en spårkurs, än så länge bara med teori.
- Varit på gemensam promenad i klubbens regi, 2 timmar i regn idag.
- Läst ut 2 böcker: Vägen till Bålberget av Therése Söderlind och Den stumma flickan av Hjorth-Rosenfeldt. Vägen till Bålberget faller in väl i min ambition att åtminstone någon gång ibland läsa annat än deckare. Det var en sån där bok som jag råkade glömma att avbeställa från bokklubben och den har visserligen legat till sig ett bra tag, men den var klart läsvärd. Häxprocesserna beskrivs ur 4 olika tidsperspektiv och släktvinklar, kan man väl säga i korthet. Den stumma flickan är fjärde boken om Sebastian Bergman och gänget på Riksmord. En hel familj utplånas i Värmland, vad ingen förstår i början är att det finns ett vittne - en tioårig flicka. Naturligtvis kommer det en liten extra "twist" på slutet när man tror att allt har rett upp sig, och i sedvanlig TV-manus-ordning avslutas även denna bok med cliffhanger(s). I den här bokens "tack från författarna" bekräftar herr Hjorth min tidigare misstanke att Rolf Lassgård är en stor del av Sebastian Bergman...
Inlägg
