Åtminstone lite bokblogg...

Bloggen för en tynande tillvaro...

Nu har jag skrivit in mig på en distanskurs på Kristianstad högskola så det lär inte bli mer tid till bloggande under hösten, snarare tvärtom.

Jag har i alla fall läst lite böcker den senaste tiden - vanliga böcker på papper, alltså LÄST, inte lyssnat.

Isabel Allende är en författare som jag gärna återkommer till när jag tröttnar på deckarspåret. Den här gången blev det "Porträtt i Sepia". Det är inte alltid alldeles lätt att hänga med i svängarna i Allendes persongalleri, i synnerhet i de böcker som har beröringar med varandra! Ännu en gång möter vi starka kvinnor, och en mustig historia blir det.

Gösta Unefäldt har jag snubblat över på biblioteket några gånger tidigare. "Polisen i Strömstad"-TV-serien är en av de få där jag gillade Per Oscarsson, annars har jag haft väldigt svårt för honom. Nu hittade jag vad jag misstänker är de sista böckerna som kommer att skrivas om poliserna i Strömstad - Jörgensson (Oscarssons rollfigur) och Gryt är pensionerade, Kronborg har tagit över som chef för stationen i Strömstad (vilket han inte är helt nöjd med, att vara administratör är inte grejen för en passionerad utredare). Eftersom författaren är 90 år så misstänker jag att det inte blir fler böcker nu, efter "dömes för mord" som kom för 3 år sedan. Lite lagom mycket "underhållningsvåld" - såna deckare som jag gillar. :)

Hoppsan...

... det rasslade visst iväg nästan ett halvår sedan förra inlägget.

Under vintern/våren/försommaren har jag
-lämnat alla uppdrag i min lokala brukshundklubb
-ägnat mig åt egen hundträning istället
-tävlat lägreklass spår ett par gånger varav en med endast 8 poäng ifrån uppflyttning
-gått påbyggnadskurs i specialsök på min "andra klubb"
-läst, eller snarare lyssnat, på ganska många böcker
-återupptagit ett gammalt intresse - ridningen - och är alldeles lycklig efter varje timme på hästryggen (även om det första tillfället slutade med en kraftigt stukad fot vid avsittningen)
-gått ganska rejält "bananas" med mina odlingar, antagligen för att jag faktiskt känt att tiden har funnits när jag inte varit på klubben stup i kvarten av olika anledningar

När det gäller böcker så har jag sträcklyssnat på Carin Gerhardsens Hammarby-serie och oj så befriande det kändes med en författare som faktiskt hade ett "slut" på sin serie! Sen blir jag ärligt talat inte förvånad om figurerna dyker upp i något annat sammanhang, som Arne Dahl gjorde med flera av sina huvudpersoner ur A-gruppen.

Kristina Sandbergs "Maj-trilogi" har också passerat mina öron, jag försökte läsa den som e-bok men författarens förmodligen väldigt medvetna hantering med långa meningar osv gjorde mig lite matt. Uppläst funkade det bättre. Eftersom Maj i böckerna rent åldermässigt ligger mitt emellan min mormor och farmor, och dottern Anita som föds i första boken bara är 3 år äldre än min egen mamma (författarinnan är något år äldre än mig tror jag), så var det en del funderingar som väcktes till liv... Tyvärr är ingen i min mor-far-föräldrageneration i livet längre, men jag måste nog passa på och pumpa mina egna föräldrar på lite information.

Jag testade också en "rom-com" i bokform, Lucy Dillons "Hundar, hus och ensamma hjärtan". Nu tror jag inte att den boken är filmad (vad jag kunnat googla mig till) men det hade varit typiskt en sån film med Hugh Grant som en av de manliga huvudrollsinnehavarna... Lite glättighet som omväxling till morden är inte helt fel.

Provade även en tidigare bekantskap i form av Karin Brunk Holmqvist, denna gång var titeln "Potensgivarna". Lite kluven är jag till författare som byter tempus i samma mening, men det är väl någon form av medvetet stilgrepp får jag förmoda. Småtrevlig bok i alla fall.

Och så var jag så klart tvungen att lyssna på Arne Dahls nya, "Utmarker". Inte minst fascineras jag av att den till stora delar utspelar sig i min hemkommun, även om det är i andra delar än just de där jag växte upp. Men Helenelundsskolan, som spelar en viktig roll i handlingen, känner jag till - i gympasalen där tränade jag handboll i flera år... Ska bli spännande att se hur denna nya serie utvecklas.

Jag har också gått loss på Peter Robinsons Inspector Banks, som jag har läst en del av de svenska översättningarna av, men eftersom hans första 8 (tror jag det är) böcker inte ens finns på svenska så började jag från början, med dessa som ljudböcker - på engelska. Bra att träna språkörat lite, nu när det inte kommer naturligt i jobbet längre.

Bloggdvala

Inte ett inlägg på 2 månader. Bloggen får nog anses ha gått i dvala. Var jag gör av alla ord som brukar vilja komma ut, vet jag inte riktigt. Någon årssammanfattning för 2015 har jag inte riktigt orkat ta tag i.
Under julledigheten har jag i alla fall lyssnat mig igenom 3 ljudböcker, fortsättningar i serier jag påbörjat sedan tidigare. Inser när jag tittar i "lästa"-listan att det är dåligt med läsande numera - mycket lyssnande däremot.


Hjorth & Rosenfeldts "De underkända" fortsätter i de kända banorna med gänget i Riksmordkommissionen. Dock börjar jag nog bli lite "deckarskadad" eller så är herrar författare väldigt bra på att ge läsaren en känsla för vissa saker, redan någonstans i mitten (eller kanske egentligen redan efter förra boken?) anade jag hur det allra sista kapitlet skulle sluta. Sedvanlig cliffhanger i bästa TV-manusstil.


Mons Kallentoft låter oss i "Eldjägarna" fortsätta följa Malin Fors. Redan tidigare har Kallentoft börjat låta mordfallen få internationella kopplingar och det fortsätter nu. Lite grann fortsätter jag att fundera över om svensk polis verkligen skulle agera så?


Viveca Sten är i "I sanningens namn" mer överraskande än herrar H&R - det kommer en del oväntade "twistar" under resans gång. Någonstans har jag sett en kommentar om att det den här gången är mer fokus på Nora och hennes arbete och det stämmer verkligen. Thomas Andreasson finns naturligtvis med, men handlingen kretsar mycket kring Noras "stora fall" och det som händer i rätten.


Just nu håller jag på med ytterligare en bok med "Eld" i - Camilla Grebe och Åsa Träff har skrivit "Eld och djupa vatten". Frågan är dock om jag börjar bli lite "deckarmätt" för redan i prologen kände jag tidigt att "det här kommer att hända". Sen återstår att se hur det påverkar resten av boken, men ändå. Det är nog dags att ta lite deckarpaus, jag har ju faktiskt samlat på mig lite andra titlar som jag tänkt ta mig an som INTE är deckare. Samtidigt har tanken slagit mig att det kanske är dags att läsa om Sjöwall-Wahlöö, i synnerhet efter att ha sett dokumentären om Maj S häromdagen. Det är säkert 25 år sedan jag läste alla tio böckerna i serien "Roman om ett brott", ivrigt påhejad av pappa. En annan serie med Stockholmsbas, Per-Anders Fogelströms "Stad"-böcker borde också läsas om.