Om konsten att säga "nej"...

Som de flesta av mina läsare vet, brottas jag ständigt med för mycket att göra och för lite tid.

Igår kväll hade vi vår första officiella rallylydnadstävling på klubben. B hade lovat hjälpa till med grillningen och jag - jag hade faktiskt inte någon egentlig funktion alls, utan gled mest runt och försökte fotografera lite. Naturligtvis FICK jag en uppgift och hämtade in protokoll från ena banan med jämna mellanrum, men jämfört med hur jag brukar fara runt som en iller på alla andra tävlingar, så var detta riktigt avkopplande.

I rallylydnad så ska man tydligen ha auktoriserade och utbildade domarskrivare. Som vanligt när en gren blir officiell så blir det lite mickel-mackel med sånt här (jag vet hur det var när freestylen blev officiell och man "kom på" att det blivit inskrivet i reglerna att det skulle finnas auktoriserade tävlingsledare...). Brist på skrivare har vi alltså på klubben. Och naturligtvis fick jag frågan: Kan du tänka dig att utbilda dig och ställa upp någon gång ibland? Med tanke på hur jag har mått under våren så var svaret inte så svårt: Nej, just nu vill jag faktiskt inte ta på mig någonting mer. Efter lite dividerande lät sig faktiskt den frågande nöja med det svaret. Jag tycker jag har gått på knäna under våren, och min erfarenhet är att det där "någon gång ibland" brukar sluta med varje tävling... Jag är redan insyltad i alla bruks-, lydnads- och agilitytävlingar vi arrangerar - jag tycker det räcker! Det har hittills (och så ska det få fortsätta) varit väldigt skönt att luta sig tillbaka och låta andra sköta rallyverksamheten.

En liten guldstjärna till mig alltså, för att jag faktiskt sa det där magiska ordet "nej". :-)

En liten guldstjärna till, för att jag medan husse städade undan grillen och tävlingen var avslutad, tog mig samman och tog ut först Otto och körde lite slalom och kontaktfält. Återigen konstaterar jag att jag behöver "säkra" slalomet, det behövs inte mycket störningar så går han ur... Det är ju i alla fall bra att jag är medveten om att detta behöver vi träna på. Och försöker göra det också! Lazer fick köra däck och slalom (vart och ett för sig). Lustigt nog har han utvecklats till att bli bättre på "högerslalom"... Jag har en känsla av att den hunden är lite naturligt "högervriden" eller vad jag ska kalla det. Han går gärna spontant lite till höger om mig på promenader osv. Hästar kan ju vara naturligt ställda åt ena eller andra hållet, då borde väl även hundar kunna vara det?

3 dagar kvar till semestern (inklusive den påbörjade idag-dagen).