Plötsligt händer det!!!

Igår kväll körde jag till Göinge-Broby BK för en kvällstävling i agility. Med i bagaget var samtliga hundar (husse skötte grillen på hemmaklubben även denna kväll) och som coach/filmkameraoperatör L. Och vilken kväll det blev, till slut.

Vi var 3 st från klubben denna kväll, det var 3 klasser och bara Large-hundar (small och medium tävlade kvällen före). 2 hoppklass 1 och en agilityklass 1. Jag började med hoppklass 1 och det gick alldeles lysande - tills jag klantade till det vid en böjd tunnel. Av någon anledning blev JAG osäker och sa någonting (oklart vad, vet ej om det hörs på film) som fick Otto att tveka och vända upp huvudet mot mig - när då jag "skickade på" med ett "tunnel" så fick han syn på; fel tunnelingång... Helt och hållet duktig hund - klantig matte, alltså!! När ska jag lära mig att hålla truten och bara säga nåt när det verkligen behövs?!

I agilityklassen började det med en nästan likadan raksträcka som i Simrishamn för 10 dagar sedan, hopp-däck-balans och sen in i en böjd tunnel. (Samma domare, så det kanske inte var SÅ konstigt?) Den här gången hade jag antagligen lite, lite för bråttom över i bytet vid den böjda tunneln och drog Otto med mig innan han hunnit in i den. Vägran... surt... Antagligen tappade jag lite fokus där och hoppsan, vilket JÄTTEskutt det blev från Aet (som kom direkt efter tunneln). Urk. Vi har nött kontaktfält på balansen men nu är det uppenbarligen dags att ta ett krafttag med Aet också. Sen flöt det på en bit igen innan det blev stök vid långhoppet och hopp på snedden och disk och tack och hej. Med facit i hand (efter som långhoppets vinkel OCKSÅ påminde om banan i Simrishamn) så borde jag inte gjort bytet där jag gjorde det vid vippen som var hindret före utan bakombytt när han var över lången. Jaja, lätt att vara efterklok och det här är definitivt såna missar som man lär sig saker av!! Great dog - shame about the handler...

Facit för 2 startande i agilityklass och 3 i hoppklass (en av klubbkamraterna kör bara hoppklasserna) = disk, disk, disk, disk, disk... Vi hade inget riktigt flyt, kan man nog säga...

Sen var det dags för sista hoppklassen. Lagom till banvandringen lyckades en av klubbkamraternas fru/sambo slå i tån i ett hinder (exakt vad hon gjorde på framhoppningsbanan med hunden i koppel vet jag inte riktigt) så illa så att den bröts/gick ur led, helt sned var den i alla fall. Tur att det är mannen i familjen som springer med hunden.... Han fick starta först och gjorde ett riktigt bra lopp med en olycklig vägran på slalom (enligt egen utsago var han på väg att glömma banan och skicka hunden mot helt fel hinder så det redde han upp fint i så fall må jag säga). Det är roligt när man ser att träning ger effekt, för det här är en person som är flitig bland hindren på klubben! Nästa klubbkamrat diskade sig på exakt det stället, hunden tog det där hindret som inte var slalom... Sen var det jag.

Nu blir det "idrottspresens". ;-)
Allt flyter så fint, det är snubblande nära att bli problem vid ingången till slalom där vi håller på att snubbla på varandra jag och Otto men det reder ut sig och han klarar det hela utmärkt. Några lite, lite vida svängar har vi även den här gången men vad tusan... vi kommer i mål felfria och jag hör speakern säga att tiden är 29,nånting "och därmed går dom upp i ledningen". Vad??? Vi leder klassen???? Det var ca 20 hundar kvar och jag tänkte väl i princip att jaja, pinnen är i alla fall hemma, vinner gör vi ju knappast.

Men se... den ena hunden efter den andra rev, diskade sig osv. Till slut var den en lagotto som fick till ett nollat lopp och en tid på trettio-nånting och "därmed går de in på en fjärdeplats". Hoppsan, tänkte jag, vi är kvar på pallen fortfarande.

Och det var vi rejält. När klassen var klar och de läste upp preliminära resultat så var ettan: Otto!!

Ja jösses... jag har ju faktiskt tävlat rätt mycket i mina dagar, både i kanot och med hund, men överst på pallen har jag inte stått många gånger i såna här sammanhang (klubbtävlingar, DM i kanot och liknande "småtävlingar" räknar jag faktiskt inte och det har inte hänt särskilt ofta där heller). Lite lätt omvälvande efter att ha prenumererat på diskade lopp. Ett par extra kryddor var att för mig okända personer kom fram och gratulerade till ett snyggt lopp, samt att klassens 4 pinnar gick till lite mindre vanliga agilityraser. Det var Otto-wachtel, en welsh springer, en collie och så lagotton. Inte en BC, belgisk vallhund eller kelpie så långt ögat nådde...

Wow, liksom!!!