Akut...

... besök hos kiropraktorn blev det idag, dock inte den "vanliga" för han var på väg på semester när jag ringde igår. Dock hänvisade han till en kollega som idag har bänt, knäckt och vridit på mig, så förhoppningsvis sitter mina kotor och leder på rätt ställen igen nu.

Jag glömde förresten skriva att även i helgen kom det fram en människa och frågade om Lazer, den här hade "vanlig" cocker men var väldigt sugen på en jaktis... Så även om han inte gör några strålande resultat, gör han tydligen ett positivt intryck!!

Tävling i dagarna två...

I fredags nådde min nördighet nya höjder, när jag och klubbkamraten L körde till Bjuv och satte upp våra tält, kvällen FÖRE tävling... Egentligen kom jag på att så gjorde jag nog i Ystad i början av månaden också, men det räknades liksom inte eftersom vi var där med husvagnen ändå.

Dagarna i sammanfattning:
Lazer far hit och dit och ut från banan och in på banan och... ja, inte mycket blev rätt. Samtidigt så ser jag den här säsongen mycket som miljöträning för hans del, så det känns inte SÅ farligt. Däremot slås jag av, när jag ser det som L lyckades filma igår, hur ostrukturerat det ser ut när vi går in och ställer upp för start. Något att fundera på!!

Otto och jag gjorde ett riktigt riktigt bra agilitylopp - ända till näst sista hindret som han sprang förbi och därmed drog på sig en vägran = ingen pinne här inte. F*n rent ut sagt. När kontaktfälten funkar så är det något annat som skiter sig. Och dessutom är jag helt övertygad om att det var mitt vägval som var fel = dålig handling, som orsakade detta.

Hoppklassloppet var vårt andra i klass 2 och det gick också riktigt bra till näst sista hindret, där jag inte riktigt "fick tag" i herrn och han seglade snyggt över sista hindret istället för att ta tunneln som var det nästsista först... F*n igen.

Två bra lopp men inga resultat att tala om, som jag sa efteråt. Det visade sig att agilityloppet räckte till en 12e plats, men det är ju pinnarna jag vill åt numera...

Idag var det samma läge med Lazer och jag konstaterar att jag måste hålla koll på a) hans starter samt b) slalom - där gick han ur båda dagarna med ett par pinnar kvar...

Ottos agilitylopp var total katastrof. Eftersom den klassen gick parallellt med Lazers och jag hade fått låga startnr i båda klasserna så flyttade jag Otto till sist i klassen. Om det spelade roll vet jag inte, men redan innan vi gick in på banan var han snusig och kändes ofokuserad. Likaså när jag lämnade honom för start, snus - jag gick tillbaka och rättade upp - men det kändes inte bra... Sen missade han slalomingången och där försvann ju den pinnen... När vi tog om så gick han ur slalom och sen for han upp på balansen (vilket filmen visar att jag tydligen visade honom att göra). Vi var liksom inte på samma våglängd alls...?

Sen blev det väntan, eftersom det var 2 klasser emellan innan det var dags för hopp2an. Där var det min vanliga taggade wachtel som satt på startlinjen, men tyvärr missade han en port ganska tidigt i slalom så det fick vi ta om, och sen hade vi två lite yviga svängar som också kostade tid... Vi kom i alla fall i mål och landade på runt 20e plats.

Efter det var det bara att packa ihop och köra hem. Pust...

Ett orosmoment är att jag redan igår körde hem med ont i ryggen - som håller i sig. Undrar vad jag gjorde igår egentligen...? Dags att ringa kiropraktorn akut?

Bokläsning

Flyg- och tågresor är bra tillfällen att läsa böcker. Ja, för den delen, jag har inga problem med att läsa ombord på bussar eller som bilpassagerare heller.

Den senaste tiden - EFTER semestern - har jag tagit tag i böcker som legat hemma i den där "att läsa-högen". Först ut var Denise Minas "Getingsommar". En ung kvinna får oväntat och ovälkommet besök - och hittas så småningom brutalt ihjälslagen i sitt eget hem. Upplägget är sådant att vi läsare vet vilka de två ovälkomna besökarna var redan på ett tidigt stadium i boken - men även efter sista sidan känner jag mig osäker på upplösningen. VAR det verkligen... Klart läsvärd, och min första kontakt med Minas författarskap, men knappast den sista.

Igår, under flygresan hem, läste jag ut Peter Robinsons "Roten till det onda". En ung man med rasistiska åsikter hittas ihjälsparkad på en mörk gata. Här väver författaren ett nät som kastar oss läsare i flera olika riktningar innan upplösningen - men ÄR det verkligen en upplösning...?

Under mitt senaste besök i föräldrahemmet dök jag ner i mina lådor med böcker, som aldrig lyckats flytta med mig till Skåne. En hel del av dessa minns jag mycket tydligt, även om jag bara läst dem en gång. Men andra står jag fullständigt frågande inför...! Det kan bli ett spännande projekt att ta tag i den lilla boksamlingen faktiskt.

Flyger och far...

I lördags var jag i Göteborg och hjälpte till på hundungdoms Doggy Professional Agility Cup = fläng 1.

I måndags blev det till att boka flygbiljetter till Stockholm då det i fredags blev klart att jag skulle på ett möte onsdag-torsdag, i Sollentuna så det passade ju bra att hälsa på föräldrarna lite också. Alltså, flyga iväg igår morse 6,45 och ikväll går flyget tillbaka 21,30.

Lite yrkesskadad är jag, milt sagt, eftersom jag tycker det är väldigt fascinerande att SL har dragit igång "reskassa" med en lite annan funktion än vad vi har i Skåne.

I måndags och tisdags hade vi "test" av de ekipage som vill gå agilitykurs på klubben under hösten. Jag och Otto var med som "störning" och i tisdags blev det lite egen träning efteråt också. Lazer är en rolig liten filur för jag har ju aldrig varit med om maken till hund att ha svårt för att springa rakt fram?! Står det 4 hinder på nästan rak sträcka, så springer han vid sidan av de 2 sista... Lite att jobba på!

Hur blev det här nu då...?

Igår hade vi instruktörsmöte på klubben. Jag hade bestämt mig för att så länge det är ersättningsbussar som gäller för att ta mig till och från jobbet, så ska jag inte ha någon kurs på kvällstid. Dvs inget kursande före oktober. Men så hör jag mig själv säga att "om det behövs får jag ju hjälpa B" (om det blir många anmälda till nybörjarkurs i agility) och en stund senare, när det är en annan kurs som riskerar att bli "överbefolkad": "men jag kan hjälpa dig om det behövs". Hm. Hur tänkte jag där...???

Kul i alla fall att det blivit lite anmälningar till de nya kurser vi hittade på och annonserade ut i våras. Jag är helt övertygad om att vi måste börja tänka lite utanför gamla spår och ramar och förnya oss. Både för att ge kursarna det de vill ha och för att utveckla oss som är instruktörer.

Passade så klart på att träna lite med den lille svarte när jag ändå var på klubben, L hade gjort en kombination som vi körde ett par gånger, sen blev det fortsatt slalomnötande och vippen (där känns det som att det börjar lossna igen efter bakslaget i början av sommaren). Otto fick vila, eftersom bockjakten har börjat så hade han varit i tjänst tidigare under dagen som eftersökshund (och jag fick köra iväg honom även på kvällen - det var dock inte husse som skjutit i något av fallen, och djuren upphittades - han är duktig på eftersök Otto).

I onsdags så satt jag i Helsingborg och jobbade, på vägen hem stack jag in på Ikea eftersom jag behövde en tavelram. När jag kom hem och hade tagit mig igenom allt emballage visade det sig att - "glaset" (i plast) hade en spricka på ett ställe. Suck. Eftersom jag inte visste när jag skulle ha vägarna förbi Hbg igen så packade jag in alltihop i bilen och körde tillbaka för byte direkt. Det var väl inte riktigt så jag hade planerat min första "klubblediga" kväll på länge, men så fick det bli. Husse fick starta grillen när jag rapporterade avfärd från Ikeas parkering, så det blev en rätt bra kväll ändå.

Ikväll är det inte heller något inplanerat, vilket känns fantastiskt skönt...! Bara promenera hundar, kanske träna lite på hemmaplan, fixa lite mat (har allt förberett för en tomat-oliv-ost-paj som jag hittade ett spännande recept på under sommaren)... Snacka om att uppskatta de små sakerna i livet när man ser fram emot en lugn hemmakväll!

Pust!

I lördags hade vi "höstens" officiella agilitytävling på klubben, klass 2 och 3. Det har varit lite meck med att få ihop funktionärspusslet, så här i slutet av semesterperioden, men till slut gick det. :-)

Det var 445 anmälda startande när anmälningstiden gick ut och sen har det varit en handfull strykningar så runt 420 starter blev det nog. Första start kl. 09.00 och den sista runt 15.40 (tror jag?). Ett starkt jobb från funktionärsgänget och roligt när man får höra att det är tävlande som sagt åt funktionärerna att det är ett bra arrangemang! Jag har sagt det förut och säger det igen: om alla hjälps åt och gör något litet, så blir det bra i slutänden!

Igår var vi faktiskt på agilitytävling som åskådare. Sen var det lite "livsuppehållande åtgärder" på programmet, som att handla mat, klippa gräs, städa, tvätta osv. Hundpromenerande hanns givetvis också med. Och OS-handbollsfinalen. Det är vissa saker som jag faktiskt "måste" se - i synnerhet om Sverige är inblandat! Jag har ju faktiskt spelat handboll för många, många år sedan...

Och nu - åter till arbetet igen...

Full fart...

I måndags var det kurshållning på programmet, och naturligtvis lite egen hundträning. Byggde bl.a. upp en sekvens från hoppklass-banan i söndags och det gick... sådär...

Igår byggde vi en klass 1-bana utan slalom. Otto var ovanligt loj första delen av första rundan. Nästan så jag började fundera på om han tyckte att det var överdos med agility i 3 dagar i rad... Mer troligt var väl egentligen att jag inte riktigt "dragit igång" honom innan vi körde, för andra rundan var han som vanligt.

Jag har ju länge hävdat att när Lazer börjar bli "klar" så kommer jag att få problem, om Otto är snabb så är liten svart hund ännu snabbare. Igår bevisades detta med all tydlighet (plus att jag behöver träna bakombyten med liten svart). Slutet av banan var en "nästan raka" bestående av hopp-hopp-mur-kort rak tunnel-hopp, där hindren fram till och med tunneln riktade hunden åt höger, medan sista hopphindret stod något till vänster om tunneln. Inte helt lätt att beskriva i ord. Otto, som trots allt svarar på bakombyten (dock inte så bra som han borde, visade det sig tydligt när han skulle vara demohund i måndags), gick det att lösa detta med. Lazer däremot... Trots att jag sprang som en tokig så var jag efter redan vid muren, och han har INTE koll på bakombytena. Innan det tog stopp där, så var han 10 meter förbi det sista hindret, typ. Farten är det inget fel på!! I övrigt så kunde jag konstatera att när han börjar hålla ihop så bra på tävling, som han gjorde på träning, då blir vi farliga... Jag ska bara lära mig att hantera farten också!!

Ibland går det FÖR bra??

Så är det semesterns skälvande sista timmar... Helgen har vi tillbringat på Ystad BK där det varit agilitytävling. Igår var det small och medium, idag large. Vi drog dit med husvagn och allt i fredags kväll eftersom Lazer alltså skulle tävla igår och Otto idag.

Den lille svarte fladdrade runt som en fjäril på banan, det fina flytet vi hade i torsdags var inte alls med oss - men han har roligt! Tydligen såg det tillräckligt bra ut för att en tjej skulle komma fram och fråga om rasen, varifrån han kommer osv!!

Det var lite semesterbetonat att vara på tävling och bara ha ett lopp att bekymra sig om, eftersom jag bara kör hoppklasserna just nu (vi håller på och tränar om vippbrädan) med liten svart hund. Inga klubbkamrater med småhundar på plats heller, så vi tittade lite på tävlingar, åt lite lunch, tittade på tävlingar, slappade en stund vid husvagnen och tittade lite till...

Idag var det dags för Ottos debut i hoppklass II och det blev ingen "hit" precis. Någonstans gjorde jag en total tankevurpa när det gällde starten och tappade kontakten totalt med hunden innan slalom som var hinder nr 4. Och då började han - leta efter husse. Som han mycket väl visste var han fanns, vid målet.

I agilityklassen gick det bättre. Kontaktfälten satt (om än knappt på balansuppfarten) och jag lyckades hindra en felaktig tunnelingång, meeeen sen kom en kort rak tunnel som slutade i "intet", man skulle svänga helt om till vänster och ta däcket. Där blev det lite för bra. Otto, som normalt sett är lite "vidsvängd" vände på en femöring och tog - samma tunnel tillbaka. Surt... Men sånt som händer. Lite grann tror jag att jag tappade fokus när han trampade ner på sista brädan i långhoppet före den där tunneln = pinnen borta...

I hoppklass I blev det en liten seger för en av klubbkamraterna som tog sig i mål efter ett mindre lyckat agilitylopp. Detta hoppas jag var en jättekick för vederbörande, som verkligen behövde en liten "framgång". Det är ju lite så - först ska man ta sig i mål, sen vill man ha pinnarna... Ökad prestationsångest?!

Imorgon är det åter till vardagen och jobbet. Har väl ingen direkt ångest för det, men hade lätt kunnat vara ledig minst 2 veckor till...

På egen road-trip

I måndags började husse jobba igen, så jag och Lazer packade in oss i min bil och körde norrut till mina föräldrar i Sollentuna strax utanför Stockholm. Den lille svarte behöver lite "egen-tid" ibland och det här var ett bra tillfälle...

Främsta syftet med resan, förutom att träffa föräldrar + bror med familj, var att fortsätta det projekt jag påbörjade redan för 2 år sedan - rensa bland de saker jag har kvar i föräldrahemmet... Vissa prylar har aldrig flyttat därifrån, andra flyttade dit i samband med att jag flyttade hit ner till Skåne. Saker som jag inte har behövt på snart 9 år kan man ju onekligen undra om jag verkligen behöver? Tidigare har jag kastat gamla skolböcker och liknande, den här gången gick jag loss på "vanliga" böcker. Jag har VÄLDIGT svårt för att kasta böcker, men när det handlade om "ungdomsböcker" som jag ärvt efter pappas kusin - som alltså var lite "gammaldags" redan när jag läste dem - så kändes det inte som det fanns något alternativ. De var dessutom i vissa fall vällästa och med flera namn inskrivna så något "antikvärde" tror jag inte där fanns. 3 kassar till pappersåtervinningen och 2 till vanliga soptunnan (kassettband m.m.). Med hem kom en flyttkartong med "blandat" innehåll samt några pärmar med gamla papper, som jag nu kör i "tuggen".

På den stora plussidan låg att min brorsson den här gången tjatade om att få titta på hunden, när vi var där och hälsade på fick Lazer ligga kvar i bilen (kvällstid och skugga och öppen baklucka) - de har katt... Med tanke på att grabben förra sommaren var rädd för hundarna så var det ett steg framåt att han nu till o med vågade klappa!

Under 3 dagar har jag alltså tillbringat mellan 10 och 12 timmar i bilen, lagom kul. Ingen ljudbok hade jag heller, men jag insåg på vägen "upp" att jag fortfarande är rätt så sportnördig. Det är ju OS, så Radiosporten räddade min resa med fälttävlan, skeet och igår en mindre rolig handbollsmatch...

Här hemma fortsätter projektet "rensa". Det är inte SÅ mycket kvar nu men det gäller att inte tappa fart nu när jobbet börjar....