Att frångå sina principer, bryderierna goes bokblogg och "vad-vill-jag-med-mitt-liv-egentligen"

I lördags, eller egentligen för några veckor sedan när jag anmälde, frångick jag en av mina principer i agilitysammanhang. "Jag tävlar inte inomhus/i ridhus". Jag är ju av den bestämda uppfattningen att det absolut inte är dåligt att ha lite vintervila. Hundarna mår definitivt inte dåligt av att vila från tävling och även träning (vilket påpekades även av hundfysioterapeuten vi lyssnade på för ett par veckor sedan, som jag kanske redan nämnt). Sen har de senaste vintrarna kanske bestått av lite väl mycket vila pga envist kvarliggande snö som gjort det svårt att träna ens den minsta agility, lydnad eller spår. I år har jag köpt Icebug-kängor och hoppas att detta ska bli en garanti för en mild och "kort" vinter.

Två dagar efter att jag skickat in anmälan till tävlingen som alltså gick i lördags i Varberg, blev husse bjuden på jakt. Därmed försvann Ottos chans att ta den där sista pinnen i agilityettan, för jakten går alltid före agilityn! Wachtel är en jakthund, basta. Dock kunde jag konstatera att det hade varit en bra Otto-bana och balansen var inte med... (hrm, vi har ju haft lite problem med kontaktfälten på både upp- och nerfarter så just nu pågår en träningskampanj på dem)

Lazer startade, om inte sin första agilityklass, så i alla fall den första agilityklassen där jag faktiskt hade för avsikt att springa hela loppet. Jag har ju startat tidigare och brutit vid vippen/gungbrädan, som ren miljöträning. Nu har det ju äntligen lossnat med det eländiga hindret och det stod dessutom som nr 2 på banan, så det blev alldeles utmärkt för den lille svarte. Och - vi kom i mål. Visserligen med 5 fel i slalom, men dock. Senare på dagen var det dags för hoppklass och redan efter smallklassen konstaterade vi att detta skulle bli en klass där det hängde på tiderna - det var hyfsat många nollade lopp. Våran "PT" gick in ganska tidigt i startfältet och tog ledningen i klassen - som hon behöll tills det var dags för hundens syster tillika hennes egen uppfödning och vår "kurskompis" från i somras. Roligt att se båda dessa tuffa mediumkelpie-damer på pallen! Lazer och jag är ju inte så bra på bakombyten, så han läste mig inte riktigt rätt vid en böjd tunnel och sprang på utsidan = vägran. Sen blev det 5 fel i slalom igen... Men - även i denna klass kom vi faktiskt i mål (med tidsfel, det kostar att runda tunnlar och ta om slalom). Det är ju mer än man kan säga om rätt många lopp under sommaren, där vi prenumererade på diskningar. Känns lovande inför säsongen 2014!

När jag sprang Tjejmilen tidigare i höstas fick man en gratis-månad hos "Storytel" (som tidigare hette "bok-i-lur"). Jag aktiverade den häromsistens och har lyssnat på ljudböcker ganska febrilt den senaste tiden. Den senaste i raden var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Jag har läst om Olsson på flera håll och för något år sedan lyssnade jag mig igenom "Sonat till Miriam". Nu gav jag mig på den rosade debuten, om den vilsna författaren Veronika som bosätter sig i en by i Dalarna och utvecklar en märklig men varm vänskap med sin enstöriga granne Astrid. Båda kvinnorna har sorger i sitt liv, som de berättar om under de nio månader som Veronika vistas i byn. Klart läs/lyssningsvärd!! Olsson är bosatt på Nya Zeeland och skriver i original på engelska, så den svenska boken är en översättning. Ljudboken jag lyssnade på var en författaruppläsning, som avslutades med en kort berättelse av henne själv om bokens tillkomst.

Och så har jag återigen drabbats av de där med jämna mellanrum återkommande "vad vill jag med mitt liv egentligen" funderingarna. Just nu underlättas de väl inte direkt av att min chef, som jag trivts ypperligt med under åren, slutar hos oss vid månadsskiftet. Hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå - för att citera Melissa Horn... Nu har vi i alla fall fått träffa efterträdaren och jag passade på att fixa en äppelkaka till kaffet. Man får väl försöka göra ett gott intryck på alla sätt, eller...? Husse kom hem med en stor låda äpplen i förra veckan så det bedrevs rätt mycket kakbak i söndags, och mer lär det bli...