En månad har gått...

... sedan förra inlägget. December har en tendens att bli "oavbruten panik" och då har vi ju ändå inga barn som det ska köpas klappar till...!

Mitt i alltsammans fick vi dessutom beskedet att en god hundvän, C, hastigt gått bort mitt i livet, bara 37 år gammal. Eftersom vi umgicks ganska intensivt med C och J för några år sedan, var det en självklarhet att gå på begravningen som hölls igår. Tankarna går oavbrutet till J och sonen W, som nu ska kämpa vidare i livet. Så lite man vet om vad som ska ske i framtiden. Ofattbart och fruktansvärt, och detta överskuggar det mesta just nu. Imorse vaknade jag och hade drömt att jag börjat tappa tänder. Eftersom jag har en visdomstand som trilskas lite till och från, så kan man tycka att kopplingen dit är given, men kollar man lite på drömtydning så är det ett typiskt tema när man känner sig maktlös och med tanke på gårdagen så kan man nog verkligen säga att det är en känsla jag har. Det finns liksom inget att säga eller göra som kan "göra allt bra" i en situation som denna.

Julen har i övrigt passerat som vanligt, lite firande, mycket mat, lite lästa böcker och lite små projekt hemma. Försöker träna lite lydnad och spår med den lilla svarta hunden och låta agilityn vila nu ett tag. De spår vi hunnit med den senaste tiden har gått som tåget, markeringarna av apporterna har blivit allt bättre (nu plockar han upp föremålen även om de inte transporteras hela vägen in till mig) och även vinklarna börjar fungera. Kanske kan vi ge oss på ett nytt försök i appellklass igen i vår...?!