Oj oj, dagarna rusar iväg…

Förra veckan var ju bara halv ur arbetsperspektiv, och tisdag-onsdag var jag i Karlskrona på konferens med jobbet. Det var ett väldigt trevligt arrangemang och jag kan verkligen rekommendera Scandic i Karlskrona! På onsdagmorgonen tog jag mig ut på en morgonjogg (enda gången det funkar med morgonjogg är i princip just när jag är på tjänsteresa) före hotellfrukosten. Härligt! (Ja, det var bra ur jobbperspektiv också, men det ska det ju vara)

Sen hade både jag och husse tagit ledigt på klämfredagen efter Kristi Himmelfärdsdag, så vi tuffade iväg med husvagnen på just Kristi-flygardagen. Först fixade vi dock lite ärenden och sånt hemmavid – bl.a. slog jag till och köpte mig en systemkamera. Det har jag ju funderat på i flera år, var väldigt nära för några år sedan men då var paketet slutsålt när jag väl kom till butik. Den här gången hade jag lite mer tur – plötsligt dök den kamera jag funderat på upp i ett paket med 2 objektiv av originalmärke, till lägre pris än det paket jag tittat på tidigare. Lika bra att slå till. Vi får väl se om jag lyckas producera lite mer bilder och framför allt mer ”actionbilder” framöver?

Bilen med vidhängande husvagn styrde vi mot Gränna, delvis för att det var en agilitytävling i Jönköping på lördagen men också för att vi var där ifjol och det finns alltid mer att se i omgivningarna. Fredagen ägnade vi åt att åka över till Visingsö och gå en rejäl promenad i skogen där, 2 timmar var vi ute och Hampus tyckte nog att det var lite onödigt långt. Men han hänger med, den gamle farbrorn… Resten av dagen, när vi återvänt till fastlandet, ägnade vi mest åt att slappa. Förmodligen väldigt välbehövligt. ;-)

På lördagen bar det ner till Jönköping och agilitytävling arrangerad av Huskvarna Hundklubb på gräsytorna vid Elmia. En fin tävlingsplats alltså! Resultatmässigt så kan man konstatera att MKM (Mycket Klantig Matte) klantade bort båda loppen. I hoppklassen som gick först, stoppade jag in ett byte som med facit i hand inte alls behövdes och det slutade med att jag tappade bort både Otto och mig själv och höll på att snubbla över ett hinder. I agilityklassen tror jag att jag ”tappade” handen som visar vägen och då sprang Otto förbi ett hinder, när vi skulle ta om så hoppade han det baklänges och då blir det disk. Kontaktfälten funkade i alla fall, även om A-nerfarten är hårfin. Vi fortsätter nöta på träning.

Lazer fick vara med och miljöträna lite, bl.a. passade jag på att låta honom hoppa lite på framhoppningsbanan.

När vi var färdiga på tävlingsplatsen tog vi på oss den kulturella hatten och körde till Husqvarna Fabriksmuseum. Oj, vad det företaget har sysslat med många saker. Där fanns allt från symaskiner och gräsklippare till vapen och motorcyklar!

På söndagen tuffade vi hemåt igen och konstaterade att nu, nu börjar sommarvärmen komma… Under helgen konstaterade jag också att jag antagligen har drabbats av hälsporre, eller åtminstone inflammation i den sena som går under hälen. Man kan tydligen skaffa sig problemen även utan att ha den fysiska sporren på hälbenet... T.ex. genom att pronera (gå på "insidorna" av fötterna) och det vet jag att jag gör när jag springer, så det är ju troligt att jag gör det även när jag går. Inlägga är ilagda i skorna så hoppas vi att det hjälper.

Det var nog tur att vi vilade upp oss under långhelgen, för den här veckan har varit – och kommer att fortsätta vara – helt hysterisk på fritiden… Självförvållat, javisst!

I måndags hade jag som vanligt nybörjarkursen i agility. De börjar bli riktigt duktiga, mina 4 deltagare. Deras förkunskaper var ju lite spretande, och fortfarande är det en viss nivå-skillnad, men det tar sig. Passade på att köra lite enkla övningar med både Otto och Lazer efter kursen.

I tisdags var det distriktsmöte i HU-distriktet. En liten tapper skara slöt upp, tyvärr hade föreläsaren, som förra gången var sjuk själv, nu drabbats av sjukdomsfall i familjen. Vi får se om vi vågar prova med tredje gången gillt i höst? Vi diskuterade lite vad vi kan hitta på för att få fler att komma på mötena, och det kom upp några kreativa förslag som vi i styrelsen får ta till oss.

Igår, onsdag, var det distriktsmöte i SBK-distriktet. De mötena är lite mer välbesökta, men den här tiden på året är nog svårt för många med mycket aktiviteter kring skolavslutningar och studenter. Och om man inte själv är ”drabbad” av sådant så är det alltid någon i omgivningen som är det… Här fick vi en presentation av det här med barmarksdrag (det var en praktisk förevisning i samband med ett möte för ett par år sedan) och det verkar ju onekligen häftigt. Jag är ju den första att säga att vi måste se över vad vi har att erbjuda medlemmarna och inte vara främmande för nya saker, om vi ska kunna behålla våra medlemmar – och få nya!

Ikväll är det instruktörsmöte på klubben och imorgon har jag tagit semester. På kvällen är det nämligen bygga banor m.m. för agilitytävlingen på lördag som gäller. Och jag vet hur det brukar bli. Ikväll kommer vi på en massa småsaker som behöver fixas imorgon och då är det bra om någon (läs jag) kan fixa det under morgondagen. Utan att ”störas” av arbete… ;-)

På lördag är det som sagt agilitytävling på klubben. Den här gången ska jag försöka mig på att tävla själv också (husse är alltså INTE tävlingsledare så de regelmässiga/etiska hindren är röjda ur vägen). Vi får se om jag klarar att fokusera på att tävla när jag också ska vara funktionärsansvarig.

På söndag är det lydnadstävling och där har jag hand om sekretariatet. Det är dock en ganska liten tillställning med få starter, så där bör vi vara klara framåt lunchtid.

Fullt ös hela tiden. Och ja, tyvärr har våra hundar blivit lite lidande tisdag-onsdag. Ikväll är det åtminstone möte på klubben = träning efter mötet!

Strandsatt - eller nåt?

Eftersom jag inte lyckades reda ut att byta det punkterade hjulet så blev det till att hålla sig på hemmaplan igår. Lite strandsatt kände jag mig allt, men på ett sätt var det lite skönt att få en oplanerad ledig dag hemma.

Hann med att vara ute på tomten en hel del och fixa lite i det vackra vädret, baka till dagens fika på jobbet ("tack för födelsedagspresenten"), ta en joggingrunda med Otto (intervall 10-8-7-2x5 min, plus lite "nergång" på slutet blev 40 minuter och dryga 6 km) och lite annat smått o gott.

På kvällskvisten kom så ÄNTLIGEN husse hem och vips, på typ 10 minuter hade han löst problemet... Dvs bytt ut det punkterade vinterhjulet mot ett sommardito. Nu återstår att lämna in och se om fälgen klarat sig. Jag har inte allt för stora förhoppningar om det, tyvärr, men vi får se. Detta tänker vi ta med den firma som levererade däcken (och fälgarna) i vintras, så det förhoppningsvis blir något snarlikt nytt... Resterande 3 hjul tog jag med mig i bilen idag och körde till jobbet via den däckfirma jag brukar använda i Hässleholm vid behov. Dom behövde väl typ 10 minuter för att byta alla 3... Men dom var ju flera och har lite andra verktyg. För den som undrar så kör jag med odubbade vinterdäck och då är det lätt att tänka "jaja, jag tar det sen" när det blir vår. Och sommar... Det är ju mest högre bränsleförbrukning o onödigt slitage på däcken, man är ju inte olaglig i alla fall!

Upp som en sol, ner som en...

Idag bar det iväg till Råådalens BK för agilitytävling. Fortfarande är det bara Otto jag startar, Lazer ska få träna några veckor till innan vi debuterar. Inte minst behöver han mycket mer störningsträning.

Det är en 2-dagarstävling och det betyder att den blir STOR när det gäller antalet starter, eftersom man kör alla klasser + lag. Ca 1400 starter per dag... fördelat på 3 banor. Och det blir långa dagar. Eftersom det inte är helt lätt att veta säkert (även om man kan beräkna "ungefär") när det är dags för mina klasser en sån här dag, så är det lika bra att vara på plats i tid. Så jag körde hemifrån vid 10-tiden. Passerade inom MediaMarkt och klämde och kände lite på den där kameran jag funderar på att köpa (från annat håll), på vägen. Sen vidtog - väntan. Agilitytävlingar är mycket väntan. Eller ja, jag gjorde ett försök att få upp mitt nyinköpta tält men att resa det ensam, i halv storm, visade sig vara övermäktigt. Fick hjälp av snälla förbipasserande. Till slut konstaterades att det saknas ju "gummistroppar" att förankra det hela med längst ner. Fästen finns, men inga stroppar... Hm. Jag gav upp och rev tälteländet igen. Eftersom det stod tält i 3-dubbla rader så handlade det ju inte precis om att sitta i tältet och mysa och titta på tävling utan det blev mycket gå och stå. Stegräknaren har landat på dryga 21000 steg och det är nog personligt rekord!

Till slut var det i alla fall dags i regnet, för hoppklass. Hade ett ganska högt startnummer och det brukar jag tycka är jobbigt. Att först banvandra och sen vänta i någon timme innan det är dags, jag tycker det är svårt att "hålla ångan uppe" så länge. Idag visade det sig dock att farhågorna var obefogade. Banan bjöd inte på några oöverstigliga svårigheter vad jag kunde se på banvandringen, men det var ändå gott om diskningar, missade slalomingångar och annat, när man tittade på andra ekipage. Så ÄR det ju i klass 1...  (säger jag, som aldrig varit någon annanstans själv) När det blev vår tur gick vi in och körde järnet. Och som vi körde! Hade det inte varit för de där eländigt vida svängarna som Otto gör så hade vi nog vunnit klassen! Nu räckte nollan och tiden till en fjärdeplats, dryga 4 sekunder efter segraren. Och de 4 sekunderna vågar jag påstå låg i två svängar. Vi bärgade alltså hem vår tredje "pinne" i hoppklass och har därmed rätt att flytta upp oss till klass 2. Tack och lov så inträdde vid årsskiftet en regeländring, förut var man tvångsuppflyttad dagen efter tredje pinnen, nu får man välja. Eftersom jag bara har en pinne i agilityklass så tänker jag stanna i hoppettan också ett tag till.

I agilityklassen var det lite trixigare bana, bl.a. med en böjd tunnel efter slalom där man skulle ta höger ingång - fast vänster var rätt inbjudande när hunden kom ur slalom. Jag har ju tränat väldigt mycket högerslalom hela vintern (och våren) - nu blev det plötsligt problem med ett vänsterslalom. Missad ingång, gick ur för tidigt osv... Jag tror vi tog om det 4 gånger innan vi tog oss ur det hindret. Och DÅ var mitt fokus bortblåst och Otto drog rakt in i fel tunnelingång. Vi sprang klart och fick i alla fall träna på kontaktfält under tävlingsmässiga förhållanden, och det gick bra. Han visade heller inget som helst intresse för domaren i någon av klasserna. Man får vara glad åt det lilla!

Direkt efter mig i agilityklassen startade en annan wachtel och det var lite som att se Otto under hans första säsonger, hej och ivej och hit och dit... Skickade en tanke till den tjejen att "det är bara att bita ihop och träna, så lossnar det till slut".

På vägen hem stannade jag till på Ikea och Citygross för att göra lite inköp när jag ändå var ute och for. På vägen från Citygross klantade jag till det, missbedömde var stenkanten i en rondell var och körde in i den. Kraftigt nog för att skaffa mig en punktering. SÅ onödigt! Turligt nog tog jag mig åtminstone hem, det hade ju varit måttligt roligt att bli stående på motorvägen med fullastad bil och 3 hundar. Väl hemma konstaterade jag att jag får INTE av hjuleländet (husse är bortrest över helgen) så morgondagens tävling är inställd för min del. Lite synd nu när vi fått upp flytet igen. Å andra sidan kan jag förhoppningsvis få en del gjort här hemma istället. Så upp som en sol (i regnet, det gick ju bra i hoppklassen) blev onekligen platt som en pannkaka (eller ett punkterat däck) innan dagen var slut...

Har du inget hem?!

Repliken i rubriken yttrades av den dåvarande ordföranden i min gamla BK, när jag och han möttes på klubben för typ tredje dagen i rad. Detta inträffade dock i den period då jag hade separerat från min ex-sambo och tillfälligtvis flyttat hem till mina föräldrar (hua, det är alltså över 12 år sedan), så i samma sekund som h*n sa det, kom fortsättningen: nä visst ja, det har du ju inte...

Numera HAR jag ju ett hem, men efter de senaste dagarna så känns det som att jag är mer på "mitt andra hem" dvs klubben på fritiden. I synnerhet som jag igår fick påpekat av en av mina träningskamrater att "det är fjärde dagen i rad du är här nu va?". Lyckligtvis så är husse också på klubben nästan lika mycket som jag just nu eftersom han är inblandad i ett litet byggprojekt som pågår. Även om vi inte gör samma saker så är vi åtminstone på samma ställe geografiskt och det känns bättre än när vi är utspridda i geografin. Under projektet hemma så har det ju tenderat att bli som "Arga snickaren" i Kanal 5 brukar skälla på paren i programmet: "Du bygger, och du sköter markservicen och barnen". I vårt fall, husse bygger och jag sköter markservicen och hundarna...

Igår var det utskick av PM till lydnadstävling på programmet och sen blev det naturligtvis lite träning också. Lite apportering, fritt följ och platsliggning för Lazer, följt av slalomingångar med fart (= hopphinder före). Det har han lite svårt för, har jag noterat redan tidigare, så det måste vi träna mycket på.

Med Otto påbörjade jag projektet "Utmana-I-Slalom" som träningskamraten/instruktören L rekommenderade vid kursavslutningen i förrgår. Nu gick jag inte till några extrema former den här gången utan började med sånt som jag redan skruvat lite smått med, som att förflytta mig i sidled FRÅN slalomet, göra bakombyten efter att han gått in i slalom och gasa farten mer (dvs springa fortare själv - rent krasst är det så att om FÖRAREN springer fortare så springer - oftast - hunden fortare).

Ytterligare en pusselbit föll på plats i funktionärspusslet till agilitytävlingen den 26 maj vilket var skönt. Det är liksom vissa funktioner som "ingen vill ha"... Då är det gott när någon säger att "jamen jag kan vara...". Tack A!

Om man kunde titta in i den där lilla hundhjärnan?!

Igår, efter att jag hade hållit min kurs, så tog jag ut Lazer och lät honom springa på de sista kombinationerna vi kört (nybörjarkurs = i stort sett raksträckor, en med platt tunnel-hopp-hopp-långhopp och en med hopp-svagt böjd tunnel-4-pinnarsslalom). Han var så taggad så han försökte tjuvstarta flera gånger?! Vad hände i torsdags, undrar jag allt mer. Är det som vi misstänker, att han får lite rampfeber när där står (mycket) folk vid sidan av banan? Igår var det bara 2 träningskamrater kvar som tittade på.

Otto fick fortsätta traggla högerslalom (6 gånger av 6 satt, även med hinder före o efter) och A-nerfarter (ett par halvdana, han söker sig neråt och trampar rätt men stannar inte i position och då blir det ingen "vinst", men även flera bra).

Väl hemma tog vi tag i kloklippning också. Effektiv kväll på det hela taget.

Jag har läst ut Anna Janssons "Först när givaren är död" också. Inser att jag egentligen inte är lika intresserad av deckarintrigerna som de privata "intrigerna" för Maria Wern och hennes kollegor. I den här boken visar det sig att kollegan Ek har ett gäng "barn på byn"... Lite road är jag av den geografiska förflyttningen av en hel grupp på det här viset, från Kronviken till Gotland. Tror väl knappast att det går till så i verkligheten... Nu är det "bara" 2 böcker kvar i serien som jag inte har läst ännu (och sen kommer det säkert ut en till snart misstänker jag). Det ger ett lite annat perspektiv att sträckläsa på det här sättet, framför allt när det gäller de där "kringhistorierna" om huvudpersonernas privatliv. Nu blir det nog avbrott med något annat i en bok eller två. Tror jag.

Full fart framåt

Igår var det en dag som var full med allehanda bestyr - de flesta helt utan hundanknytning... En tur till återvinningen, handla = fylla på förråden, middag hos Bs faster... Ja, lite hundpromenerande blev det så klart men träning, mja.

Idag blev det hundträning för hela slanten istället. Vi hade bokat Petra Nilsson till klubben för en dags agilityträning. Det blev en verklig heldag, där det - återigen - visade sig att så länge jag gör rätt så gör Otto rätt. Ganska häftigt att inse att när jag försökte fuska mig igenom en "serpentin" (en handlingmanöver, för de läsare som inte är agilitynördar) så talade Otto om att jag gjorde fel - genom att göra det jag FAKTISKT visade...

Lazer fick träna på att vara med och sitta i bur vid sidan av banan. Jag var lite orolig för att han skulle vara orolig och pipig, men det var inga problem. Skönt. Mot slutet av dagen fick han komma ut och köra en ren "gasa-övning" - i stort sett bara rakt fram och ett par böjda tunnlar. DÅ var det svårt att tro att det var samma hund som gick i totalstrejk i torsdags. Finns en del att klura på där...

Ja, nu är vi laddade för fortsatt träning. Hej hopp.

Flipp eller flopp...

Om jag minns rätt var det "rubriken" på ett inslag i klassiska radioprogrammet Metropol i slutet av 80- början av 90-talet?

Ungefär så var mitt deltagande i gårdagens agility-klubbtävling.

Det började med large-agilityklass. Otto var den enda startande hunden som kom i mål, om än med 10 fel + tidsfel. Dagens seger var att han INTE hoppade från kontaktfältet på Aets nerfart, även om jag istället drog på oss 5 fel för beröring där (jag "stod ivägen för hunden" enligt domare Nils...). Den 5an tar jag under rådande omständigheter med glädje.

Snabbt hundbyte och in med Lazer på arenan, debut i medium. Som vanligt, höll jag på att säga, glömde husse bort att hålla truten när jag är på banan och liten svart drog iväg för att kolla vad husse höll på blev. Då blev matte lite irriterad och liten svart hund gick i sin första strejk. Vi lämnade banan efter typ 5 hinder...

Efter ombyggnad till hoppklass så startade medium före large, strejken höll i sig. Jag tänker inte hoppa ett enda hinder, sa liten svart hund och lekte plattfisk i starten. I efterhand så kan jag konstatera att han a) går ner sig när jag blir irriterad, b) inte borde suttit uppbunden vid staketet mellan loppen utan fått vila i bilen istället, c) antagligen tycker att det är lite jobbigt när det är mycket publik runt banan. Vi har alltså en del att jobba på, med tanke på hur det brukar se ut runt en normal agilitybana. Eller så får vi satsa helt på brukset istället. Där är det ju i stort sett ingen publik alls... ;-)

Otto var ute och flaxade och skulle hälsa på domaren i bägge klasserna men kom åtminstone in på banan igen. I hoppklassen blev vi diskade, en felaktig tunnelingång, jag fick inte riktigt till mina byten och vips så hade jag tappat honom.

Jag har en del att fundera på. Dags att ta sig samman och göra en träningsplanering. Jag har sagt det förut och säger det igen - att jag, som har ett förflutet med träningsprogram och -dagbok när jag sysslade med idrott, ska ha så förbenat svårt att omsätta de rutinerna till hunderiet?! Skärpning...

Kommunikationsunderskott *)

Ibland är jag och husse inte riktigt i "synk" när det gäller planerade aktiviteter. När det sen dessutom är andra yttre omständigheter som förändras så får man vara glad att det finns förstående "coacher" som står ut med att man (läs jag) bokar av en planerad tid med bara ett knappt dygns varsel. Med i min plan för gårdagen var, ända till i måndags, att jag skulle på en privatlektion hos P, men när husse började prata om hur han såg på första-maj-innehållet så insåg jag att han hade totalt noll-koll på att jag hade den planeringen, och det var liksom inte läge att börja diskutera det... Tack P för att du står ut med dylika sena avbokningar (jag betvivlar att du läser här, men OM...).

Med bloggers nya utseende/verktyg så har det följt att man får lite omedelbar statistik på hur många som läser bloggen och det är inte många... Visst skulle jag kunna "promota" mig själv lite mer genom att t.ex. länka från Facebook men... jag vet inte riktigt? Vill jag ha SÅ mycket uppmärksamhet?

Valborg tillbringade vi i alla fall med grillning hemma (årspremiär) och årets cykeltur till grannbyn där det är valborgsbål. Vi konstaterade att det är flera år sedan vi kom iväg på själva eldandet sist, det har varit regnigt nåt år, inställt pga torka = eldningsförbud nåt år, ifjol blåste det tydligen så kraftigt så det blev inställt därför enligt nån bekant till husse som vi mötte på plats...

Jo, jag jobbade på dagen också. Det var ganska lugnt och behagligt att sitta ensam på kontoret, jag dök ner i excel och kände mig rätt duktig när jag länkade data från en fil till en annan. Nu vill det bara till att det inte är någon som flyttar på dokumentet A, för då lär länkningen till B gå om intet...

Igår var vi som sagt inte helt i synk med vad som skulle göras, men det blev lite pyssel hemma med att återställa vardagsrummet (det är fortfarande rätt mycket kvar, men den spårlöst försvunna videokameran är nu upphittad, inte oväntat längst ner i en av de lådor jag HADE letat i), jag fick fram tvättvindan och därmed årets första omgångar utomhustorkad (soltorkad, som Lotta brukar skriva) tvätt, lite rotande i rabatterna och inte minst en kurs på kvällskvisten. Som deltagare. Vi fick köra igenom en klass 3-bana, i delar, med några riktigt kniviga sekvenser. Dessutom blir det ju inte lättare om man inte har hjärnan inkopplad vid banvandringen och går "fel" med tanke på i vilken riktning ett hinder skulle tas. Otto skötte sig efter omständigheterna bra, det som sket sig gjorde nog mest det för att jag inte var på rätt plats vid rätt tillfälle. Lazer fick springa delar av banan efter kursen, inte minst böjd tunnel som strulade häromveckan på träning. Vi jobbade lite med vippen också som vi inte riktigt är färdiga med... På klubbtävlingen på torsdag får jag nog köra frivillig disk på det hindret om den är med i banan (och det räknar jag med att det är).

Har även fått filmer från lördagen och åtminstone i första loppet står jag nog ungefär ett steg "för långt fram" och trycker Otto förbi hindret, mot domaren och den roliga leksaken... Ringrost, var ordet!

I samband med renoveringsarbetet har jag konstaterat att jag har ett "gäng" pocketböcker som jag aldrig kommer att läsa om. Trots att det bär mig emot att lämna bort böcker så överväger jag (se Facebook) att ägna mig åt någon form av bytes-/bortskänkes-verksamhet... Vi får se var detta landar.

*) ordet i inläggets rubrik "myntades" av en person på mitt jobb för ett antal år sedan, och är onekligen rätt användbart.