Upp som en sol, ner som en...

Idag bar det iväg till Råådalens BK för agilitytävling. Fortfarande är det bara Otto jag startar, Lazer ska få träna några veckor till innan vi debuterar. Inte minst behöver han mycket mer störningsträning.

Det är en 2-dagarstävling och det betyder att den blir STOR när det gäller antalet starter, eftersom man kör alla klasser + lag. Ca 1400 starter per dag... fördelat på 3 banor. Och det blir långa dagar. Eftersom det inte är helt lätt att veta säkert (även om man kan beräkna "ungefär") när det är dags för mina klasser en sån här dag, så är det lika bra att vara på plats i tid. Så jag körde hemifrån vid 10-tiden. Passerade inom MediaMarkt och klämde och kände lite på den där kameran jag funderar på att köpa (från annat håll), på vägen. Sen vidtog - väntan. Agilitytävlingar är mycket väntan. Eller ja, jag gjorde ett försök att få upp mitt nyinköpta tält men att resa det ensam, i halv storm, visade sig vara övermäktigt. Fick hjälp av snälla förbipasserande. Till slut konstaterades att det saknas ju "gummistroppar" att förankra det hela med längst ner. Fästen finns, men inga stroppar... Hm. Jag gav upp och rev tälteländet igen. Eftersom det stod tält i 3-dubbla rader så handlade det ju inte precis om att sitta i tältet och mysa och titta på tävling utan det blev mycket gå och stå. Stegräknaren har landat på dryga 21000 steg och det är nog personligt rekord!

Till slut var det i alla fall dags i regnet, för hoppklass. Hade ett ganska högt startnummer och det brukar jag tycka är jobbigt. Att först banvandra och sen vänta i någon timme innan det är dags, jag tycker det är svårt att "hålla ångan uppe" så länge. Idag visade det sig dock att farhågorna var obefogade. Banan bjöd inte på några oöverstigliga svårigheter vad jag kunde se på banvandringen, men det var ändå gott om diskningar, missade slalomingångar och annat, när man tittade på andra ekipage. Så ÄR det ju i klass 1...  (säger jag, som aldrig varit någon annanstans själv) När det blev vår tur gick vi in och körde järnet. Och som vi körde! Hade det inte varit för de där eländigt vida svängarna som Otto gör så hade vi nog vunnit klassen! Nu räckte nollan och tiden till en fjärdeplats, dryga 4 sekunder efter segraren. Och de 4 sekunderna vågar jag påstå låg i två svängar. Vi bärgade alltså hem vår tredje "pinne" i hoppklass och har därmed rätt att flytta upp oss till klass 2. Tack och lov så inträdde vid årsskiftet en regeländring, förut var man tvångsuppflyttad dagen efter tredje pinnen, nu får man välja. Eftersom jag bara har en pinne i agilityklass så tänker jag stanna i hoppettan också ett tag till.

I agilityklassen var det lite trixigare bana, bl.a. med en böjd tunnel efter slalom där man skulle ta höger ingång - fast vänster var rätt inbjudande när hunden kom ur slalom. Jag har ju tränat väldigt mycket högerslalom hela vintern (och våren) - nu blev det plötsligt problem med ett vänsterslalom. Missad ingång, gick ur för tidigt osv... Jag tror vi tog om det 4 gånger innan vi tog oss ur det hindret. Och DÅ var mitt fokus bortblåst och Otto drog rakt in i fel tunnelingång. Vi sprang klart och fick i alla fall träna på kontaktfält under tävlingsmässiga förhållanden, och det gick bra. Han visade heller inget som helst intresse för domaren i någon av klasserna. Man får vara glad åt det lilla!

Direkt efter mig i agilityklassen startade en annan wachtel och det var lite som att se Otto under hans första säsonger, hej och ivej och hit och dit... Skickade en tanke till den tjejen att "det är bara att bita ihop och träna, så lossnar det till slut".

På vägen hem stannade jag till på Ikea och Citygross för att göra lite inköp när jag ändå var ute och for. På vägen från Citygross klantade jag till det, missbedömde var stenkanten i en rondell var och körde in i den. Kraftigt nog för att skaffa mig en punktering. SÅ onödigt! Turligt nog tog jag mig åtminstone hem, det hade ju varit måttligt roligt att bli stående på motorvägen med fullastad bil och 3 hundar. Väl hemma konstaterade jag att jag får INTE av hjuleländet (husse är bortrest över helgen) så morgondagens tävling är inställd för min del. Lite synd nu när vi fått upp flytet igen. Å andra sidan kan jag förhoppningsvis få en del gjort här hemma istället. Så upp som en sol (i regnet, det gick ju bra i hoppklassen) blev onekligen platt som en pannkaka (eller ett punkterat däck) innan dagen var slut...