Och där var november över - nästan

Sista dagen i november - igår dalade några försiktiga snöflingor ner men det blev inte något kvarvarande av det. Jag är kluven till vinter och snö - visst kan det vara vackert, man slipper mycket "skräp" som kommer in med hundarna när det är några plusgrader och slaskigt, MEN det ställer också till en massa problem i trafiken och man kan inte träna hund (eller sig själv - om vi pratar om att ta fram löparskorna, vilket jag fortfarande inte kan göra pga hälsporren) som man vill.

Jag har nog sällan producerat så få inlägg som jag har gjort den senaste månaden, sedan bloggen blev till. Det finns många anledningar till detta men den allt genomsyrande just nu är helt enkelt att jag inte orkar. Jag orkar väldigt lite överhuvudtaget. Jag förstod nog inte riktigt hur energikrävande det kan vara att byta arbetsuppgifter internt! Visst, det är ju inte som att byta jobb fullt ut, men att hamna mitt i något som jag inte kan ett smack om var tuffare än jag trodde. Faktiskt...

Energin för hundträning har därmed inte heller varit på topp utan det har blivit ganska sporadiskt med den varan. Den egna träningen i löparskorna ligger ju på is sedan länge, i väntan på att hälsporren ska läka...

I helgen blir det till att leta fram adventsljusstakarna.

Varför är det så....

... ont om Q, fanns det en bok som hette när jag växte upp. Författad av Hasse Alfredson och den lästes även av honom på TV....

Dagens fråga är dock: Varför är det så nervöst att köra in på bilprovningen? Jag har, de senaste 10 åren, hållit mig med relativt "nya" bilar, som lämnats på service enligt konstens alla regler och jag kan faktiskt inte påminna mig att jag har åkt på en ombesiktning på väldigt länge. MEN. Det spelar liksom ingen roll. Lika förbaskat är det väldigt, väldigt nervöst att sitta och vänta medan teknikern går igenom min bil. Idag var det första gången för den "nya" bilen och det gick finfint, så nu är det bara att rulla på ett år till. :-)

1 tävling, 2 tävlingar, 4 stygn bort...

I lördags hade vi klubbens årliga appelltävling och "som vanligt" hade jag hand om spåren som bitr tävlingsledare. "Som vanligt" var det ett visst frånfall av tävlande så på tävlingsdagens morgon var det bara 7 (av 11) spår som behövde gås ut. Sen var det 2 som bröt av olika skäl och så var dom bara 5 till lydnaden. Dessa överlät jag till bTL sök/rapport att kommendera och ägnade mig istället åt att fotografera. Kom hem med ca 750 bilder i kameran. Hoppsan.

I söndags hade vi lydnadstävling där jag var tävlingssekreterare. 25 ekipage och vi var klara vid lunchtid, även fast vi inte började förrän kl. 9.

Därmed var årets funktionärsuppdrag avslutade.

Igår var det dags att göra ett nytt försök med att bli av med Hampus stygn. Veterinären konstaterade att det fortfarande inte såg helt läkt ut, men 2 av 3 stygn hade försvunnit på något vis (hmm...) och det kvarvarande satt så löst då det gjorde knappt någon nytta ändå. Eftersom Hampe var så lugn och stillsam så tog han väck både det stygnet och de 3 som satt på andra ögonlocket utan att ens ge något lugnande. Skönt! Snabbt och lätt.

Nedräkning

Om ca 1 tim och 20 min ska jag och Hampus infinna oss hos veterinären för att ta bort stygn. Vi befriade honom faktiskt från tratten redan igår kväll, han har inte verkat särskilt irriterad så förhoppningsvis gjorde det inte någon större skillnad. Mer än för välbefinnandet hos resten av flocken här hemma, så väl två- som fyrbenta! Helt ärligt tror jag att alla utom trattbäraren själv har haft ganska jobbigt med tratten. Jag (och husse) har fått den i knävecken alltsomoftast, Otto och Lazer har blivit "påkörda" - och åtminstone Otto har då blivit rätt så irriterad.

Jag har "dealat" lite med min chef och gjort en hel semesterdag till två halva, så det känns lite ovant att lalla runt hemma och faktiskt inte BEHÖVA jobba på distans medan jag väntar på att köra iväg. På fredag kändes det som att det är lämpligt att kolla över alla spår inför lördagen (jag förstår inte varför vi gjorde en sån tankevurpa att vi la appelltävlingen en lördag), så där går den andra halva dagen. Behöver jag säga att min chef är fantastisk? (Han borde nog varit omnämnd i det där inlägget om Dessa fantastiska män som jag skrev häromsistens, inser jag precis nu.)

Igår flaggades det på jobbet för att vi om en vecka dvs på måndag, ska få information om "förändrat arbetssätt och organisation". Lite orolig blir man ju, eftersom den avdelning jag tillhör var den enda som gick helt "orörd" ur den förra "organisationsjusteringen". Ack ja...

Kurs, kurs, spår...

Helgen har varit fullbokad "som vanligt". Återigen konstaterar jag att det är tur att jag har en sambo som, åtminstone under jaktsäsong, är lika mycket uppbokad och iväg som jag!

I lördags hade vi heldagskurs på klubben med Petra Nilsson som instruktör/inspiratör/pådrivare... ;-) Det var fjärde gången vi hade Petra och åtminstone jag trivs bra med hennes metodik och tankar kring hundträning. Eftersom vi var lite färre än tidigare gånger så frågade jag träningskamraterna om det var OK att jag körde båda hundarna - husse var nämligen på älgjakt, och eftersom det finns jämthund i älgjaktlaget så var Otto "ledig" i lördags. Jomenvisst, sagt och gjort... Behöver jag säga att jag nog var tröttare än hundarna på kvällen!? Vi trimmade framförbyten och tittade lite på bakombyten - där visade det sig att majoriteten av gruppen (inkl jag och liten svart - däremot Otto visade sig vara bättre på bakombyten än jag själv trodde!) behöver mer grundträning så där reviderades planen lite och vi körde på med mer framförbyten. Sånt gillar jag - att man inte räds att "tänka om" som instruktör!

Igår var det hålla kurs som stod på programmet, min lilla valpkurs som var mindre än vanligt då det bara var 4 som kunde komma den här gången. Det är härliga valpar med mer eller mindre att "jobba med", men helt sunda och normala (att en labbe t.ex. är mattokig är ju inte så konstigt...).

Efter kursen skulle jag och en av spårläggarna ut och sätta ut markeringar för appellspåren på lördag. Numera är det ju spårläggare även i den klassen men man måste ju ändå ha markeringar att "hålla sig till". Ett gäng var ute i lördags och gjorde 8 av 12 spår och så tog vi resten igår. Klart på en timme - skönt när man "kan" markerna och inte behöver krångla så mycket. Konstaterade när jag rotade runt i datorn efter tidplan att jag har hållit på med den tävlingen sedan 2007... (med undantag av ifjol då jag, som den minnesgode läsaren vet, själv deltog)

Körde på ett tag till efter spårläggandet och passade på att träffa träningskompisen L och köra lite vipp med liten svart hund bl.a.

När det var klart körde jag hem och insåg på vägen att nu kom straffet från lördagen. En sak jag har svårt att lära mig, i synnerhet så här års när det inte är särskilt varmt, är att det inte räcker att se till att hundarna har vatten under en heldagsövning. Man måste dricka själv också!! Det glömmer jag väldigt lätt och då kommer huvudvärken som ett brev på posten. Hem, dricka ett stort glas vatten och stoppa i sig en tablett (jag gör inte gärna det men i vissa lägen är det nödvändigt) och inta soffläge. Tills husse kom hem från vildsvinsjakt med Otto.... Då började det släppa tack och lov.

Sen blev det inte mycket mer gjort igår - mer än att göra en preliminär tidplan för spåren då.

Och nu - är det måndag och jobb som gäller!