Spring, spring - och en ljudbok

Då har vi rivstartat hösten med allehanda aktiviteter på klubben...

I söndags hade vi "Hundens dag" på klubben, med inofficiell tävling i agility och rallylydnad, samt en del uppvisningar. Det kändes som att det hela var lyckat och enligt rapport från utbildningsansvarig så hade hon fått ett antal nya anmälningar till kurser, så uppenbarligen hade vi besökare "utifrån". Det är ju inte helt lätt att avgöra när man har tävlingsinslaget med, vilka som är tävlande/medföljande och vilka som är "lokal publik". Eftersom jag var något av "general" för arrangemanget så gick en stor del av lördagen så klart också åt till förberedelser.

I måndags började vi, jag och Lazer, på lydnadskurs tillsammans med 7 andra på klubben, både rutinerade ekipage och rutinerad förare med ny hund. Grunden för den här kursen är vår lilla spårgrupp och så har vi fyllt på med andra intresserade. Inhyrd som instruktör är Kati Stoltz och efter första gången fick vi nog en hel del att fundera på, i alla fall jag fick en del att tänka på och träna på! Det är i alla fall roligt att GÅ kurs själv som omväxling och att det är en kurs som kommer att hålla på ett tag, 8 gånger men vi kör varannan vecka, gör det inte sämre. Hoppas redan på att några av de nya "grundövningar" vi fick lära oss kanske är nyckeln till en del moment som jag inte riktigt fått ordning på hos Lazer.

I tisdags så var det dags att starta kurs som instruktör. Fortsättning agility, tillsammans med M (som är ag-instruktör) och L (som hjälpte mig i våras). 7 deltagare av 8 anmälda dök upp, den 8e har efter påstötning meddelat att den glömt bort (?!) att det var den dagen kursen började. Nåja, det ska nog bli bra det här - det finns gott hopp för samtliga! Sen om alla kommer att tävla, det är ju alltid en helt annan sak.

I onsdags ville kollegorna ha med mig på "After work" men eftersom det var enda lediga kvällen på en vecka så avböjde jag och åkte hem. Gav mig istället på att springa med wachtlarna, först ett varv på vanliga rundan med Otto och sen ett med Kompiz. Kändes bra och tempot var lite högre än det varit hittills. Kompiz har ju långa ben så han kan nog bli en bra springkompis framöver... Efter duschen passade jag på att jobba lite med "hemläxan" från måndagens kurs med Lazer. Puh...

Igår hade vi klubbtävling i agility, tillika deltävling 3 i klubbmästerskapet. Det viktigaste för Lazer var att han skulle vara glad och springa. Det kom lite besökare från andra klubbar och vi fick alltså lite "riktig tävling"-känsla, det var till och med en som slog upp sitt tält, eftersom det kom några regnstänk innan det var dags för banvandring! Och - han sprang! I första loppet var han tvungen att kolla husse, som var tidtagare, före start (jag kan ju tycka att husse borde lärt sig vid det här laget att försöka hålla sig undan när jag ska springa men icke... sen har vi ju ingen anstormning av funktionärer till de här tävlingarna så det är klart att han får rycka in...). Sen blev det tok på vägen och jag glömde banan när vi redan var diskade, var på väg att skicka in honom i slalom istället för upp på balansen, vilket kanske bidrog till en viss tvekan vid balansen. Plus att det var klubbens tävlingsbalans vi tagit fram, som ser lite annorlunda ut än den vi har ute och tränar på "alltid". Jepp, vi har en del att jobba med. Men han sprang, och han var glad! I hoppklassloppet lyckades vi till o med ta oss i mål utan disk! Otto var givetvis tvungen att hälsa på domare Jocke i båda loppen och passa på att trampa på balansen respektive springa genom slalom i samband med detta = disk. Tydligen är det inte bara Otto som är väldigt förtjust i Jocke har jag förstått utan det finns fler som har "problem" med detta.

Kvällens höjdpunkt var i alla fall att Lazer var "på" och även kunde leka lite innan start, till o med kampa! Visserligen höll vi oss lite "på vår kant" men det var ju ändå ganska många hundar (jämfört med en vanlig träning) och lite högre ljudnivå än normalt. Miljöträning är nog nåt vi ska fundera på under höst och vinter, helt klart!

Eftersom jag gjorde en blixtvisit hos föräldrarna, och körde bil tur-och-retur Stockholm, så har det surrat en ljudbok i mina öron den senaste veckan. Hjorth & Rosenfeldts "Lärjungen". Vi återser Sebastian Bergman och poliserna på riksmord från den förra boken. Även Västeråspolisen Haraldsson dyker upp men nu i en ny position (lika fixerad vid sin egen förträfflighet är han fortfarande). Jag har kollat lite på recensioner från när boken kom och någonstans gjordes en jämförelse med "När lammen tystnar". Nu har jag undvikit den filmen (och boken) så jag har ingen aning. Dock slås jag av att det är andra boken på ganska kort tid där jag stöter på en svensk seriemördare som är inspärrad (tänker på Keplers "Sandmannen"). Och i båda dessa fall figurerar ansvarig personal på anstalt/psyket som är rent ut sagt korkade, eller åtminstone tänker lite kortsiktigt och egocentrerat... Liknande saker har jag även stött på i Roslund & Hellströms böcker, där är det också anstaltspersonal som... tänker lite fel. Jag hoppas VERKLIGEN att det inte är så illa i verkligheten! Det är spännande från start till mål, inget snack om saken. Och, som jag också noterade att någon skrivit om boken, den slutar onekligen med en rejäl cliffhanger. Så det är väl bara att ge sig på nästa del... Fast först har jag en icke-deckare i jobbryggsäcken, som ska läsas på tåget den närmaste veckan eller så. :)

Semestern som kom och försvann, och problemlösning är roligt - eller?

Ja, starten på semestern blev som sagt inte som planerat.

När husse väl blev ledig vidtog "arbetsläger" och när jag blev av med stygnen fick jag ju hjälpa till efter bästa förmåga. Till slut så var det mesta på plats och vi drog iväg till Sturkö utanför Karlskrona för några dagars "göra ingenting" vilket var väldigt välbehövligt. Det har ju varit en väldigt solig och varm juli månad, så att sitta i skuggan och läsa en bok eller lösa ett korsord var precis lagom ansträngande.

Semesterboken blev senaste av Elizabeth George, "En ond liten handling". Vi återser så klart Lynley och Havers, och den här gången spelar Havers granne och hans dotter en stor roll i handlingen. Läsvärt som vanligt men LÅNGT. En bok på närmare 800 sidor är inget jag bär med mig i ryggsäcken på Pågatåget, det erkänner jag! Perfekt som semesterläsning alltså och det tog väl 3 dagar ungefär (då sträckläste jag inte precis).

Sen blev det en vecka hemma med lite av varje och nu är vi igång med jobb osv igen.

I lördags, den sista innan semestern definitivt var över, åkte jag och Lazer till Ystad för att tävla agility igen för första gången sedan Höganäs i mitten av juni när det blev totalflopp. Sedan dess har jag lagt rätt mycket krut på att hitta en tydlig och "likadan" startprocedur, men i första försöket i Ystad säckade den lille svarte ihop vid första hindret igen. Den här gången hade jag bett träningskamraten L att börja filma redan när vi började gå in mot start, för jag ville se vad som händer "på vägen fram" också.

Noterade några saker, dels det jag var medveten om nämligen att jag, medan vi stod och väntade på ekipaget före - som hade diskat sig tidigt och sen trasslade in sig i slalom som var näst sista hindret - började bli rätt irriterad, "kom av banan människa", i synnerhet när h*n tog om slalom för 3e gången. En inte helt osannolik gissning är att den känslan gick rakt ner i kopplet till Lazer... På filmen syns det också att vi står utanför "banområdet" och väntar på att få gå in i närmare en minut. En hel minut, när vi alltså gör i princip ingenting. Dumt. Väldigt dumt. Hur ofta gör vi så på träning t.ex? Aldrig, vågar jag säga.

Inför nästa start gick jag alltså in med inställningen att inte gå fram mot första hindret förrän funktionärerna i princip skulle börja försöka "kasta" in oss på banan. Dessutom försökte jag efterlikna situationen hemma på träning genom att hitta en ledig staketstolpe och binda upp den lille svarte där ett par hundar innan det var dags att samla ihop oss. Detta gick bättre, om inte bra. Han sprang, men kändes inte särskilt fokuserad. Bl.a. gick han ur slalom alldeles för tidigt, men jag ville absolut inte bråka med honom i det här läget utan vi "körde på" och som sagt - han sprang, det var det viktiga.

Jag har nu ringat in en del faktorer som jag helt klart måste bli bättre på att hantera:

• Lazer vill inte kampa när det är andra hundar runt omkring, han hämtar och bär sin leksak men drar inte. Slutsats: Han är nog mer störd av hundar runt omkring, än vad jag har förstått. Såg även en tendens till detta på måndagens träning, då vi var fler än på länge...
• Vara NOGA med startproceduren vid första hindret. Jag kan, helt ärligt, inte svära på att jag gjorde EXAKT som jag tänkt mig i det första försöket. JAG får helt enkelt inte bli stressad av det som händer runt oss, utan måste gå in i bubblan och det är bara jag och min hund!
• Hitta ett bra sätt att transportera oss fram till första hindret, så att vi behåller fokus båda två. Vet att ett inte helt ovanligt knep är att man har något trick eller liknande som hunden ska göra medan man väntar. Det ska vi klura på nu!
• I stort sett inte lämna honom vid starten mer än något steg, dvs "starta samtidigt". Jag är inte helt förtjust i detta eftersom det begränsar mina möjligheter till bra placeringar väldigt, men om det hjälper min hund att få bättre självförtroende på banan, så får jag nog lära mig helt enkelt. Och så får vi träna på det här med att matte går iväg i starten, i alla möjliga och omöjliga lägen.

Under sommaren har vi även tränat en hel del spår, mycket fokus ligger nu på att få Lazer att bli bättre på att arbeta i vinklarna. Eftersom allt går så fort, så blir det väldigt snabbt trassligt när han "bara ska kolla". En del i detta är så klart att jag ska ha en relativt kort lina, men även att få honom att verkligen tro på själv att han har rätt när han har det. Har sett några gånger hur han går ut åt rätt håll, men så är det precis som att han blir osäker och "bara ska kolla" åt något helt annat håll...

Eftersom det inte blev någon utflykt till mina föräldrar under semestern så lyckades jag tråckla till mig ett par semesterdagar direkt nu första jobbveckan och tog Lazer med mig och drog upp igår. Vi åker hem igen idag, men har i alla fall hunnit besöka Ikea och montera ihop en hylla, så nu är mamma glad ett tag i alla fall. Det märks att Lazer inte riktigt är van att vara ensam hund och framför allt - det slår igenom att han blir lite osäker i nya miljöer! Hepp - hänger ihop med det ovannämnda med problemen på tävling. Miljöträning verkar alltså vara något vi behöver jobba med!

Igår kväll hanns det även med lite fika hos bror med familj, och tydligen hade brorsonen frågat efter B så nästa gång får han nog ta och följa med!

Husse och wachtlarna är alltså kvar hemma och ikväll återförenas flocken igen. Borta bra, men hemma bäst?!