När husse väl blev ledig vidtog "arbetsläger" och när jag blev av med stygnen fick jag ju hjälpa till efter bästa förmåga. Till slut så var det mesta på plats och vi drog iväg till Sturkö utanför Karlskrona för några dagars "göra ingenting" vilket var väldigt välbehövligt. Det har ju varit en väldigt solig och varm juli månad, så att sitta i skuggan och läsa en bok eller lösa ett korsord var precis lagom ansträngande.
Semesterboken blev senaste av Elizabeth George, "En ond liten handling". Vi återser så klart Lynley och Havers, och den här gången spelar Havers granne och hans dotter en stor roll i handlingen. Läsvärt som vanligt men LÅNGT. En bok på närmare 800 sidor är inget jag bär med mig i ryggsäcken på Pågatåget, det erkänner jag! Perfekt som semesterläsning alltså och det tog väl 3 dagar ungefär (då sträckläste jag inte precis).
Sen blev det en vecka hemma med lite av varje och nu är vi igång med jobb osv igen.
I lördags, den sista innan semestern definitivt var över, åkte jag och Lazer till Ystad för att tävla agility igen för första gången sedan Höganäs i mitten av juni när det blev totalflopp. Sedan dess har jag lagt rätt mycket krut på att hitta en tydlig och "likadan" startprocedur, men i första försöket i Ystad säckade den lille svarte ihop vid första hindret igen. Den här gången hade jag bett träningskamraten L att börja filma redan när vi började gå in mot start, för jag ville se vad som händer "på vägen fram" också.
Noterade några saker, dels det jag var medveten om nämligen att jag, medan vi stod och väntade på ekipaget före - som hade diskat sig tidigt och sen trasslade in sig i slalom som var näst sista hindret - började bli rätt irriterad, "kom av banan människa", i synnerhet när h*n tog om slalom för 3e gången. En inte helt osannolik gissning är att den känslan gick rakt ner i kopplet till Lazer... På filmen syns det också att vi står utanför "banområdet" och väntar på att få gå in i närmare en minut. En hel minut, när vi alltså gör i princip ingenting. Dumt. Väldigt dumt. Hur ofta gör vi så på träning t.ex? Aldrig, vågar jag säga.
Inför nästa start gick jag alltså in med inställningen att inte gå fram mot första hindret förrän funktionärerna i princip skulle börja försöka "kasta" in oss på banan. Dessutom försökte jag efterlikna situationen hemma på träning genom att hitta en ledig staketstolpe och binda upp den lille svarte där ett par hundar innan det var dags att samla ihop oss. Detta gick bättre, om inte bra. Han sprang, men kändes inte särskilt fokuserad. Bl.a. gick han ur slalom alldeles för tidigt, men jag ville absolut inte bråka med honom i det här läget utan vi "körde på" och som sagt - han sprang, det var det viktiga.
Jag har nu ringat in en del faktorer som jag helt klart måste bli bättre på att hantera:
- Lazer vill inte kampa när det är andra hundar runt omkring, han hämtar och bär sin leksak men drar inte. Slutsats: Han är nog mer störd av hundar runt omkring, än vad jag har förstått. Såg även en tendens till detta på måndagens träning, då vi var fler än på länge...
- Vara NOGA med startproceduren vid första hindret. Jag kan, helt ärligt, inte svära på att jag gjorde EXAKT som jag tänkt mig i det första försöket. JAG får helt enkelt inte bli stressad av det som händer runt oss, utan måste gå in i bubblan och det är bara jag och min hund!
- Hitta ett bra sätt att transportera oss fram till första hindret, så att vi behåller fokus båda två. Vet att ett inte helt ovanligt knep är att man har något trick eller liknande som hunden ska göra medan man väntar. Det ska vi klura på nu!
- I stort sett inte lämna honom vid starten mer än något steg, dvs "starta samtidigt". Jag är inte helt förtjust i detta eftersom det begränsar mina möjligheter till bra placeringar väldigt, men om det hjälper min hund att få bättre självförtroende på banan, så får jag nog lära mig helt enkelt. Och så får vi träna på det här med att matte går iväg i starten, i alla möjliga och omöjliga lägen.
Under sommaren har vi även tränat en hel del spår, mycket fokus ligger nu på att få Lazer att bli bättre på att arbeta i vinklarna. Eftersom allt går så fort, så blir det väldigt snabbt trassligt när han "bara ska kolla". En del i detta är så klart att jag ska ha en relativt kort lina, men även att få honom att verkligen tro på själv att han har rätt när han har det. Har sett några gånger hur han går ut åt rätt håll, men så är det precis som att han blir osäker och "bara ska kolla" åt något helt annat håll...
Eftersom det inte blev någon utflykt till mina föräldrar under semestern så lyckades jag tråckla till mig ett par semesterdagar direkt nu första jobbveckan och tog Lazer med mig och drog upp igår. Vi åker hem igen idag, men har i alla fall hunnit besöka Ikea och montera ihop en hylla, så nu är mamma glad ett tag i alla fall. Det märks att Lazer inte riktigt är van att vara ensam hund och framför allt - det slår igenom att han blir lite osäker i nya miljöer! Hepp - hänger ihop med det ovannämnda med problemen på tävling. Miljöträning verkar alltså vara något vi behöver jobba med!
Igår kväll hanns det även med lite fika hos bror med familj, och tydligen hade brorsonen frågat efter B så nästa gång får han nog ta och följa med!
Husse och wachtlarna är alltså kvar hemma och ikväll återförenas flocken igen. Borta bra, men hemma bäst?!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar