Spring, spring - och en ljudbok

Då har vi rivstartat hösten med allehanda aktiviteter på klubben...

I söndags hade vi "Hundens dag" på klubben, med inofficiell tävling i agility och rallylydnad, samt en del uppvisningar. Det kändes som att det hela var lyckat och enligt rapport från utbildningsansvarig så hade hon fått ett antal nya anmälningar till kurser, så uppenbarligen hade vi besökare "utifrån". Det är ju inte helt lätt att avgöra när man har tävlingsinslaget med, vilka som är tävlande/medföljande och vilka som är "lokal publik". Eftersom jag var något av "general" för arrangemanget så gick en stor del av lördagen så klart också åt till förberedelser.

I måndags började vi, jag och Lazer, på lydnadskurs tillsammans med 7 andra på klubben, både rutinerade ekipage och rutinerad förare med ny hund. Grunden för den här kursen är vår lilla spårgrupp och så har vi fyllt på med andra intresserade. Inhyrd som instruktör är Kati Stoltz och efter första gången fick vi nog en hel del att fundera på, i alla fall jag fick en del att tänka på och träna på! Det är i alla fall roligt att GÅ kurs själv som omväxling och att det är en kurs som kommer att hålla på ett tag, 8 gånger men vi kör varannan vecka, gör det inte sämre. Hoppas redan på att några av de nya "grundövningar" vi fick lära oss kanske är nyckeln till en del moment som jag inte riktigt fått ordning på hos Lazer.

I tisdags så var det dags att starta kurs som instruktör. Fortsättning agility, tillsammans med M (som är ag-instruktör) och L (som hjälpte mig i våras). 7 deltagare av 8 anmälda dök upp, den 8e har efter påstötning meddelat att den glömt bort (?!) att det var den dagen kursen började. Nåja, det ska nog bli bra det här - det finns gott hopp för samtliga! Sen om alla kommer att tävla, det är ju alltid en helt annan sak.

I onsdags ville kollegorna ha med mig på "After work" men eftersom det var enda lediga kvällen på en vecka så avböjde jag och åkte hem. Gav mig istället på att springa med wachtlarna, först ett varv på vanliga rundan med Otto och sen ett med Kompiz. Kändes bra och tempot var lite högre än det varit hittills. Kompiz har ju långa ben så han kan nog bli en bra springkompis framöver... Efter duschen passade jag på att jobba lite med "hemläxan" från måndagens kurs med Lazer. Puh...

Igår hade vi klubbtävling i agility, tillika deltävling 3 i klubbmästerskapet. Det viktigaste för Lazer var att han skulle vara glad och springa. Det kom lite besökare från andra klubbar och vi fick alltså lite "riktig tävling"-känsla, det var till och med en som slog upp sitt tält, eftersom det kom några regnstänk innan det var dags för banvandring! Och - han sprang! I första loppet var han tvungen att kolla husse, som var tidtagare, före start (jag kan ju tycka att husse borde lärt sig vid det här laget att försöka hålla sig undan när jag ska springa men icke... sen har vi ju ingen anstormning av funktionärer till de här tävlingarna så det är klart att han får rycka in...). Sen blev det tok på vägen och jag glömde banan när vi redan var diskade, var på väg att skicka in honom i slalom istället för upp på balansen, vilket kanske bidrog till en viss tvekan vid balansen. Plus att det var klubbens tävlingsbalans vi tagit fram, som ser lite annorlunda ut än den vi har ute och tränar på "alltid". Jepp, vi har en del att jobba med. Men han sprang, och han var glad! I hoppklassloppet lyckades vi till o med ta oss i mål utan disk! Otto var givetvis tvungen att hälsa på domare Jocke i båda loppen och passa på att trampa på balansen respektive springa genom slalom i samband med detta = disk. Tydligen är det inte bara Otto som är väldigt förtjust i Jocke har jag förstått utan det finns fler som har "problem" med detta.

Kvällens höjdpunkt var i alla fall att Lazer var "på" och även kunde leka lite innan start, till o med kampa! Visserligen höll vi oss lite "på vår kant" men det var ju ändå ganska många hundar (jämfört med en vanlig träning) och lite högre ljudnivå än normalt. Miljöträning är nog nåt vi ska fundera på under höst och vinter, helt klart!

Eftersom jag gjorde en blixtvisit hos föräldrarna, och körde bil tur-och-retur Stockholm, så har det surrat en ljudbok i mina öron den senaste veckan. Hjorth & Rosenfeldts "Lärjungen". Vi återser Sebastian Bergman och poliserna på riksmord från den förra boken. Även Västeråspolisen Haraldsson dyker upp men nu i en ny position (lika fixerad vid sin egen förträfflighet är han fortfarande). Jag har kollat lite på recensioner från när boken kom och någonstans gjordes en jämförelse med "När lammen tystnar". Nu har jag undvikit den filmen (och boken) så jag har ingen aning. Dock slås jag av att det är andra boken på ganska kort tid där jag stöter på en svensk seriemördare som är inspärrad (tänker på Keplers "Sandmannen"). Och i båda dessa fall figurerar ansvarig personal på anstalt/psyket som är rent ut sagt korkade, eller åtminstone tänker lite kortsiktigt och egocentrerat... Liknande saker har jag även stött på i Roslund & Hellströms böcker, där är det också anstaltspersonal som... tänker lite fel. Jag hoppas VERKLIGEN att det inte är så illa i verkligheten! Det är spännande från start till mål, inget snack om saken. Och, som jag också noterade att någon skrivit om boken, den slutar onekligen med en rejäl cliffhanger. Så det är väl bara att ge sig på nästa del... Fast först har jag en icke-deckare i jobbryggsäcken, som ska läsas på tåget den närmaste veckan eller så. :)