Full fart!

Ja, så är läget i sammanfattning här.
De senaste veckorna har varit tämligen fullbokade och det var nästan så att det var lite skönt när föreläsningen som skulle varit på klubben häromveckan, blev inställd pga sjukdom. Det hade varit liiiite mycket den veckan nämligen.

Helgerna har gått åt till väldigt mycket hundträning faktiskt, söndagarna är numera vikta till spår- och skotträning. Det sistnämnda visade sig ju att det var ett litet "problem" - i form av en viss skott-tokighet hos den lilla svarta hunden... Att LIGGA stilla när det smäller, nä, det var för svårt... Sitta, det går hyfsat. Här har vi lite att jobba med, som jag inte alls trodde skulle bli ett problem - vi har ju minglat runt ute vid skjutbanan när husse har varit där och övat och då låg det lilla djuret! MEN då såg han inte skytten eller några andra synliga retningar i närheten.

Spåren har gått som på räls nu några gånger på rad så tydligen ligger det nåt i det där med att det är bra att träna?!

I lördags hade vi återträff med fem åttondelar av gänget från höstens lydnadskurs + instruktören Kati. Nyttigt och roligt som alltid när man kommer iväg på kurs själv!

Har kommit igång med att läsa lite igen och jag vet faktiskt inte riktigt hur boken "Dumpa Matthew" av Jane Fallon hamnade i min "att läsa-hög". Tror det var någon som slängde den åt mig i nåt läge när jag muttrade om att jag behöver läsa nåt annat än deckare. I baksidestexten görs jämförelser med Bridget Jones dagbok och... mja, kanske inte riktigt men... Nåja.

Historien handlar om Helen, som har ett förhållande med en gift man. Som de flesta älskarinnor tjatar hon om att han ska lämna sin fru och - plötsligt händer det. Men då börjar Helen att tvivla. Samtidigt så råkar hon bli vän med frun i fråga. Upplagt för förvecklingar... Vissa saker i händelseutvecklingen var ju ganska givna kan jag känna men inte allt. Så - som ren underhållning, helt okej.

Ikväll har det för övrigt tränats agility, för första gången på länge byggde vi en bana. Jag gick in med inställningen att, trots att det var en klass 1, dela upp den och köra bit för bit. Och jisses så bra det gick! Den lilla svarta hunden sprang som en oljad blixt. Mindre bra var den lilla flygturen från vippen men då blev det "gör om gör rätt", vilket han gjorde med glädje och fart. Det var nästan en tendens till tjuvstart och det är ju inget jag vill ha egentligen, men att se att han verkligen VILL springa värmer mattehjärtat!