Då har det rasslat förbi 2 veckor igen?!
Samma dag som förra inlägget skrevs tävlade jag agility med Lazer. Euforin från tävlingen i Växjö förbyttes i... hopplöshet. Återigen gick han i total strejk, ramlade ihop i en liten hög före start i ena loppet (där försökte jag dock "veva igång" det hela och vi lyckades ta några hinder, om än inte i den av domaren avsedda ordningen) och mellan första och andra hindret i det andra. Då lyfte jag upp honom och bar ut honom. En tjej som jag haft lite att göra med i HU-sammanhang kom fram redan före banvandringen innan lopp 2 och undrade vad som hände i första loppet egentligen... Ja du, om jag det visste, blev ju i princip mitt svar. När jag tänkte efter sen så kom jag på att hon var faktiskt i Växjö och såg hur det KAN se ut...
Analysen och slutsatsen när jag kom hem och slickade såren blev att: nu tar vi time-out! Inte ett agilityhinder har Lazer umgåtts med på 2 veckor nu, istället har vi ägnat oss åt spår och lydnad. Vi har också pysslat lite med "startbeteende utan hinder". Klurar på sånt som att byta startkommandot - vem vet, det kanske hjälper? Fått en del intressant feedback från både agilitymänniskor och annat hundfolk, som onekligen gjort att jag har "tänkt till" lite. Sen är det en sak man ska ha klart för sig: beteendet KAN uppstå även i andra situationer än på agilitybanan, så det handlar mer om "har ingen lust" i största allmänhet, än en ovilja till just agility. Tror jag, i alla fall.
Otto har istället fått komma igång med träningen igen efter sjukskrivningen och det har väl gått - som vanligt... Ömsom vin, ömsom vatten. I onsdags talade han om väldigt tydligt att jag måste vara just tydlig. Även om han är hyfsat rutinerad så är det inte alltid självklart vilken väg som gäller och det är mitt jobb att visa det.
När det gäller spårandet så har jag fått lite att fundera på när det gäller vinklar, som just nu är Lazers svaga punkt i det sammanhanget. När jag har lagt spåret själv och vet åt vilket håll vi ska, kan vi ju reda ut det - men på tävling, där jag inte har en aning?! Nä, då kommer det inte att funka med en hund som springer 7 varv runt en gran tills han sitter tvärfast. (Eftersom han är så kvick så hinner jag inte trassla ut linan lika fort som han trasslar in sig) Mer fokus och analys och mindre spring i benen, behövs helt klart. Detta får vi jobba med.
På lydnadssidan har jag börjat experimentera lite med förberedelser för kryp, vi har återupptagit träningen av något som ska bli ett framförgående och igår följde vi med husse till skjutbanan och tränade platsliggning med skott. Många skott. På behörigt avstånd. Sista omgången var vi väl kanske... 100 meter från skjutvallen? Svårt att bedöma, eftersom skjutvallen ligger lite "i en grop". Hur som helst, den lille svarte var mer bekymrad av att en av våra träningskamrater fått samma idé om att träna skott och emellanåt syntes på vägen än av skotten. Skönt, även om det var precis vad jag förväntat mig. När jag tyckte att det fick räcka för den här gången gick vi ner till bilen som stod parkerad på skjutbanans parkering och därmed kom ju skotten betydligt närmare, men det bekom honom inte ett dugg.
Annars så... har vi haft avslutning på vårens nybörjarkurs nu i veckan. Det har varit ett roligt gäng och jag hoppas vi ses igen i höst. Galen som jag är så har jag redan planerat in fortsättningskursen... Det hade onekligen underlättat att jobba lite mindre (med bibehållen lön) men det lär ju knappast vara aktuellt.
Lite pyssel i trädgården har jag hunnit med också. Hoppas få till lite bilder framöver. Snart semester!
söndag, juni 29, 2014
söndag, juni 15, 2014
In loving memory...
I tisdags, den 10 juni, var det dags att ta farväl. Hampus, som fyllde 14 år den 14 mars, fick lämna oss och göra Simba, Birk, Tikka och många andra sällskap i hundhimlen. Det var inget akut som inträffade, men många saker som sammantaget visade att det var dags att ta beslutet. Med ålderns rätt hade han t.ex. sovit mycket och hårt, ganska länge, men mot slutet började han få jobbigt att resa sig när han vaknade. Till slut var stunderna när "han är ju ändå ganska pigg" gick att hävda, på tok för korta.
Hampus var hunden som jag egentligen inte alls planerat att köpa. Inger, uppfödaren, tjatade ganska länge om att "vi har en jättefin trefärgad hane" innan jag föll till föga och sa "jag tar honom". Då hade jag fortfarande inte sett valpen! Det här var ju före digitalkamerornas intåg i var mans hand, så de valpbilder jag har är tyvärr analoga...
Vi tränade från början lydnad och spår. Så småningom träffade vi husse och i samband med det väcktes intresset för agility. Hampus blev aldrig hunden som "tände" på agility fullt ut men jag har lärt mig mycket. Rent tävlingsmässigt blev han väl rent allmänt ingen stjärna, vi fick ihop LP1 och ett förstapris i lydnadsklass två. I brukset blev vi aldrig ens godkända i appellspår, vi provade några gånger men föremålsintresset var "så där" och vid det här laget hade jag flyttat till Skåne och hade inga direkta träningskamrater, med en hund som dessutom var något skottberörd så la jag brukskarriären på hyllan och försökte med agility ett tag.
Apropå att träffa husse så första gången Hampus och B möttes, så flydde Hampus i kopplets längd. Den där skåningen ville han inte alls hälsa på... Detta ändrades dock rejält, många gånger har han legat innanför dörren och väntat när husse varit iväg på jakt, möte eller annat. Samtidigt så har det alltid varit så att om det gått att välja, så har han valt mig.
Det finns mycket att skriva om denna hund som är den som jag fått förmånen att ha i mitt liv längst av de hundar jag har haft, men det får räcka så här.
Hampus var hunden som jag egentligen inte alls planerat att köpa. Inger, uppfödaren, tjatade ganska länge om att "vi har en jättefin trefärgad hane" innan jag föll till föga och sa "jag tar honom". Då hade jag fortfarande inte sett valpen! Det här var ju före digitalkamerornas intåg i var mans hand, så de valpbilder jag har är tyvärr analoga...
Vi tränade från början lydnad och spår. Så småningom träffade vi husse och i samband med det väcktes intresset för agility. Hampus blev aldrig hunden som "tände" på agility fullt ut men jag har lärt mig mycket. Rent tävlingsmässigt blev han väl rent allmänt ingen stjärna, vi fick ihop LP1 och ett förstapris i lydnadsklass två. I brukset blev vi aldrig ens godkända i appellspår, vi provade några gånger men föremålsintresset var "så där" och vid det här laget hade jag flyttat till Skåne och hade inga direkta träningskamrater, med en hund som dessutom var något skottberörd så la jag brukskarriären på hyllan och försökte med agility ett tag.
Apropå att träffa husse så första gången Hampus och B möttes, så flydde Hampus i kopplets längd. Den där skåningen ville han inte alls hälsa på... Detta ändrades dock rejält, många gånger har han legat innanför dörren och väntat när husse varit iväg på jakt, möte eller annat. Samtidigt så har det alltid varit så att om det gått att välja, så har han valt mig.
Det finns mycket att skriva om denna hund som är den som jag fått förmånen att ha i mitt liv längst av de hundar jag har haft, men det får räcka så här.
Påsken 2006
Skåneveckan i agility 2003
14 år och 2 dagar - 16 mars 2014
tisdag, juni 10, 2014
Nöjd - och ännu mer nöjd!
Oj, tiden har rusat iväg här ser jag!
Sedan förra inlägget har vi:
Varit i Halmstad och tävlat agility (den 24 maj). I första loppet (hoppklass) blev det tvärstopp redan i starten. Jag lyckades dock få fart på den lille svarte och efter 3 hinder kom bollen farande. Noterade dock att jag fick en känsla av att "något hände" när jag knäppte loss halsbandet - eftersom jag vid det här laget börjat gripa efter halmstrån så gick jag till bilen och hämtade ett retrieverkoppel inför andra starten dvs agilityklassen. Dessutom såg jag till att hålla mig lite vid sidan av inför starten i det loppet. Och hej vad det gick! Får man vara så nöjd med ett lopp där vi inte bara blev diskade utan där det även var fusk på kontaktfälten... Ja, det får man konstaterade jag. Det viktiga nu var att få fart på den lille svarte på banan!
På söndagen den 25/5 hade vi lydnadstävling på klubben där jag var tävlingssekreterare.
Onsdagen den 28/5 fick jag ytterligare en pusselbit (kanske) när det gäller Lazers beteende. Han fick vara "demohund" på nybörjarkursen och när han upptäckte att alla tittade på honom kom ett litet morr?! Han HAR kanske lite scenskräck, som jag börjat misstänka?
Långhelgen vid Kristi Himmelsfärd drog vi upp till Sörmland med husvagn och hundar samt ett par kompisar i hyrd husbil. På programmet stod framför allt jaktmässan på Tullgarns slott, så vi inkvarterade oss på campingen vid Trosa Havsbad.
Tyvärr regnade det till och från hela fredagen när vi var på mässan - fördelen med det var att problemet med hundarna inte var så stort. Det går ju att ta med dem in på såna här utomhusmässor men det är rätt bökigt, om man är 4 personer på 6 hundar... På lördagen körde våra kompisar hem och vi ägnade oss mest åt att slappa. Det fanns en fin promenadslinga vid campingen som vi traskade runt några gånger per dag. På söndagen packade vi själva ihop och rullade hemåt. Tyvärr fastnade vi i köerna efter en trafikolycka vid Markaryd så hemkomsten blev väl ett par timmar försenad, men med tanke på hur det gick i den olyckan så konstaterar jag ändå att det inte gjorde så mycket - vi lever i alla fall! Man får sig en och annan tankeställare...
Förra veckan rasslade förbi med jobb, kurs m.m. och i fredags var det dags att köra till Växjö och tävla. Otto är ju fortfarande "sjukskriven" eftersom det är lång karenstid på det smärstillande han fick i samband med skadan, och det har varit rätt skönt att kunna fokusera på bara en hund faktiskt.
Växjö hade dubblerade klasser och det kändes som en kul idé att köra ända dit (det tar ändå ca 1.45) när vi anmälde. Mindre kul var det när väckarklockan ringde redan kl. 5... Det kunde dock varit värre, det tidigaste jag stigit upp för en hundtävling var nog när jag bodde på södra sidan Stockholm och skulle tävla spår i Skutskär. Ca 2 timmars körning och det var samling kl. 7, avfärd hemifrån ca 04.30 alltså den gången (det var värt det för vi kom hem med en uppflyttning i bagaget).
Dagen började för min och Lazers del med hoppklass, där jag nog slarvade lite i slalom så han gick ur på slutet. Vi fick 5 fel och ta om och det kostar tid, så det blev lite tidsfel också. Men - vi kom i mål och jag var - även den här gången - löjligt nöjd för ett lopp, den här gången med fel!
Agilityklassen gick sämre, där blev det strul i slalom som sänkte humöret, lite osäkerhet på vippen och tvärstopp på balansen. Jag trodde först att det kunde bero på underlaget (granulat, ni vet sånt där "löparbaneunderlag") men har sen sett några diskussioner på Facebook om att det är många hundar som får problem med balansbommar där inte stegpinnarna syns tydligt. De finns där, men de syns inte... och då får hunden svårt att avgöra om det är vippen eller balansen den är på väg upp på! Intressant, och kan förklara en del! Efter balansen tyckte Lazer att vi var färdiga med det loppet, det tyckte inte jag och fick till slut in honom i en tunnel innan vi gick av banan.
Sista klassen för vår del var andra hoppklassen, jag valde redan vid anmälan bort agilityklassen eftersom han fortfarande är lite osäker på vippen. Och vilket lopp vi fick till! Lite sakta kändes det som att det gick men tiden räckte till en andraplats och pinne! Nackdelen med detta var att vi blev tvungna att stanna till prisutdelningen och därmed var vi inte hemma igen förrän vid 20-tiden, men vad gjorde väl det.
Lördagen ägnade vi åt diverse "meck" på hemmaplan och på söndagen drog vi till skogs och la spår. Jag satte en plan jag funderat på ett tag i verket och lät husse såga itu några spårapporter, så att de är hälften så stora. Det var lite svårt sa Lazer, men som han letade efter den sista av de utlagda!! Härligt att se, och han gav sig inte heller (det har hänt några gånger tidigare).
En bra helg på det hela taget!
Sedan förra inlägget har vi:
Varit i Halmstad och tävlat agility (den 24 maj). I första loppet (hoppklass) blev det tvärstopp redan i starten. Jag lyckades dock få fart på den lille svarte och efter 3 hinder kom bollen farande. Noterade dock att jag fick en känsla av att "något hände" när jag knäppte loss halsbandet - eftersom jag vid det här laget börjat gripa efter halmstrån så gick jag till bilen och hämtade ett retrieverkoppel inför andra starten dvs agilityklassen. Dessutom såg jag till att hålla mig lite vid sidan av inför starten i det loppet. Och hej vad det gick! Får man vara så nöjd med ett lopp där vi inte bara blev diskade utan där det även var fusk på kontaktfälten... Ja, det får man konstaterade jag. Det viktiga nu var att få fart på den lille svarte på banan!
På söndagen den 25/5 hade vi lydnadstävling på klubben där jag var tävlingssekreterare.
Onsdagen den 28/5 fick jag ytterligare en pusselbit (kanske) när det gäller Lazers beteende. Han fick vara "demohund" på nybörjarkursen och när han upptäckte att alla tittade på honom kom ett litet morr?! Han HAR kanske lite scenskräck, som jag börjat misstänka?
Långhelgen vid Kristi Himmelsfärd drog vi upp till Sörmland med husvagn och hundar samt ett par kompisar i hyrd husbil. På programmet stod framför allt jaktmässan på Tullgarns slott, så vi inkvarterade oss på campingen vid Trosa Havsbad.
Tyvärr regnade det till och från hela fredagen när vi var på mässan - fördelen med det var att problemet med hundarna inte var så stort. Det går ju att ta med dem in på såna här utomhusmässor men det är rätt bökigt, om man är 4 personer på 6 hundar... På lördagen körde våra kompisar hem och vi ägnade oss mest åt att slappa. Det fanns en fin promenadslinga vid campingen som vi traskade runt några gånger per dag. På söndagen packade vi själva ihop och rullade hemåt. Tyvärr fastnade vi i köerna efter en trafikolycka vid Markaryd så hemkomsten blev väl ett par timmar försenad, men med tanke på hur det gick i den olyckan så konstaterar jag ändå att det inte gjorde så mycket - vi lever i alla fall! Man får sig en och annan tankeställare...
Förra veckan rasslade förbi med jobb, kurs m.m. och i fredags var det dags att köra till Växjö och tävla. Otto är ju fortfarande "sjukskriven" eftersom det är lång karenstid på det smärstillande han fick i samband med skadan, och det har varit rätt skönt att kunna fokusera på bara en hund faktiskt.
Växjö hade dubblerade klasser och det kändes som en kul idé att köra ända dit (det tar ändå ca 1.45) när vi anmälde. Mindre kul var det när väckarklockan ringde redan kl. 5... Det kunde dock varit värre, det tidigaste jag stigit upp för en hundtävling var nog när jag bodde på södra sidan Stockholm och skulle tävla spår i Skutskär. Ca 2 timmars körning och det var samling kl. 7, avfärd hemifrån ca 04.30 alltså den gången (det var värt det för vi kom hem med en uppflyttning i bagaget).
Dagen började för min och Lazers del med hoppklass, där jag nog slarvade lite i slalom så han gick ur på slutet. Vi fick 5 fel och ta om och det kostar tid, så det blev lite tidsfel också. Men - vi kom i mål och jag var - även den här gången - löjligt nöjd för ett lopp, den här gången med fel!
Agilityklassen gick sämre, där blev det strul i slalom som sänkte humöret, lite osäkerhet på vippen och tvärstopp på balansen. Jag trodde först att det kunde bero på underlaget (granulat, ni vet sånt där "löparbaneunderlag") men har sen sett några diskussioner på Facebook om att det är många hundar som får problem med balansbommar där inte stegpinnarna syns tydligt. De finns där, men de syns inte... och då får hunden svårt att avgöra om det är vippen eller balansen den är på väg upp på! Intressant, och kan förklara en del! Efter balansen tyckte Lazer att vi var färdiga med det loppet, det tyckte inte jag och fick till slut in honom i en tunnel innan vi gick av banan.
Sista klassen för vår del var andra hoppklassen, jag valde redan vid anmälan bort agilityklassen eftersom han fortfarande är lite osäker på vippen. Och vilket lopp vi fick till! Lite sakta kändes det som att det gick men tiden räckte till en andraplats och pinne! Nackdelen med detta var att vi blev tvungna att stanna till prisutdelningen och därmed var vi inte hemma igen förrän vid 20-tiden, men vad gjorde väl det.
Lördagen ägnade vi åt diverse "meck" på hemmaplan och på söndagen drog vi till skogs och la spår. Jag satte en plan jag funderat på ett tag i verket och lät husse såga itu några spårapporter, så att de är hälften så stora. Det var lite svårt sa Lazer, men som han letade efter den sista av de utlagda!! Härligt att se, och han gav sig inte heller (det har hänt några gånger tidigare).
En bra helg på det hela taget!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
