Hampus var hunden som jag egentligen inte alls planerat att köpa. Inger, uppfödaren, tjatade ganska länge om att "vi har en jättefin trefärgad hane" innan jag föll till föga och sa "jag tar honom". Då hade jag fortfarande inte sett valpen! Det här var ju före digitalkamerornas intåg i var mans hand, så de valpbilder jag har är tyvärr analoga...
Vi tränade från början lydnad och spår. Så småningom träffade vi husse och i samband med det väcktes intresset för agility. Hampus blev aldrig hunden som "tände" på agility fullt ut men jag har lärt mig mycket. Rent tävlingsmässigt blev han väl rent allmänt ingen stjärna, vi fick ihop LP1 och ett förstapris i lydnadsklass två. I brukset blev vi aldrig ens godkända i appellspår, vi provade några gånger men föremålsintresset var "så där" och vid det här laget hade jag flyttat till Skåne och hade inga direkta träningskamrater, med en hund som dessutom var något skottberörd så la jag brukskarriären på hyllan och försökte med agility ett tag.
Apropå att träffa husse så första gången Hampus och B möttes, så flydde Hampus i kopplets längd. Den där skåningen ville han inte alls hälsa på... Detta ändrades dock rejält, många gånger har han legat innanför dörren och väntat när husse varit iväg på jakt, möte eller annat. Samtidigt så har det alltid varit så att om det gått att välja, så har han valt mig.
Det finns mycket att skriva om denna hund som är den som jag fått förmånen att ha i mitt liv längst av de hundar jag har haft, men det får räcka så här.
Påsken 2006
Skåneveckan i agility 2003
14 år och 2 dagar - 16 mars 2014
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar