Agilityvila, spårträning och lite annat

Då har det rasslat förbi 2 veckor igen?!

Samma dag som förra inlägget skrevs tävlade jag agility med Lazer. Euforin från tävlingen i Växjö förbyttes i... hopplöshet. Återigen gick han i total strejk, ramlade ihop i en liten hög före start i ena loppet (där försökte jag dock "veva igång" det hela och vi lyckades ta några hinder, om än inte i den av domaren avsedda ordningen) och mellan första och andra hindret i det andra. Då lyfte jag upp honom och bar ut honom. En tjej som jag haft lite att göra med i HU-sammanhang kom fram redan före banvandringen innan lopp 2 och undrade vad som hände i första loppet egentligen... Ja du, om jag det visste, blev ju i princip mitt svar. När jag tänkte efter sen så kom jag på att hon var faktiskt i Växjö och såg hur det KAN se ut...

Analysen och slutsatsen när jag kom hem och slickade såren blev att: nu tar vi time-out! Inte ett agilityhinder har Lazer umgåtts med på 2 veckor nu, istället har vi ägnat oss åt spår och lydnad. Vi har också pysslat lite med "startbeteende utan hinder". Klurar på sånt som att byta startkommandot - vem vet, det kanske hjälper? Fått en del intressant feedback från både agilitymänniskor och annat hundfolk, som onekligen gjort att jag har "tänkt till" lite. Sen är det en sak man ska ha klart för sig: beteendet KAN uppstå även i andra situationer än på agilitybanan, så det handlar mer om "har ingen lust" i största allmänhet, än en ovilja till just agility. Tror jag, i alla fall.

Otto har istället fått komma igång med träningen igen efter sjukskrivningen och det har väl gått - som vanligt... Ömsom vin, ömsom vatten. I onsdags talade han om väldigt tydligt att jag måste vara just tydlig. Även om han är hyfsat rutinerad så är det inte alltid självklart vilken väg som gäller och det är mitt jobb att visa det.

När det gäller spårandet så har jag fått lite att fundera på när det gäller vinklar, som just nu är Lazers svaga punkt i det sammanhanget. När jag har lagt spåret själv och vet åt vilket håll vi ska, kan vi ju reda ut det - men på tävling, där jag inte har en aning?! Nä, då kommer det inte att funka med en hund som springer 7 varv runt en gran tills han sitter tvärfast. (Eftersom han är så kvick så hinner jag inte trassla ut linan lika fort som han trasslar in sig) Mer fokus och analys och mindre spring i benen, behövs helt klart. Detta får vi jobba med.

På lydnadssidan har jag börjat experimentera lite med förberedelser för kryp, vi har återupptagit träningen av något som ska bli ett framförgående och igår följde vi med husse till skjutbanan och tränade platsliggning med skott. Många skott. På behörigt avstånd. Sista omgången var vi väl kanske... 100 meter från skjutvallen? Svårt att bedöma, eftersom skjutvallen ligger lite "i en grop". Hur som helst, den lille svarte var mer bekymrad av att en av våra träningskamrater fått samma idé om att träna skott och emellanåt syntes på vägen än av skotten. Skönt, även om det var precis vad jag förväntat mig.  När jag tyckte att det fick räcka för den här gången gick vi ner till bilen som stod parkerad på skjutbanans parkering och därmed kom ju skotten betydligt närmare, men det bekom honom inte ett dugg.

Annars så... har vi haft avslutning på vårens nybörjarkurs nu i veckan. Det har varit ett roligt gäng och jag hoppas vi ses igen i höst. Galen som jag är så har jag redan planerat in fortsättningskursen... Det hade onekligen underlättat att jobba lite mindre (med bibehållen lön) men det lär ju knappast vara aktuellt.

Lite pyssel i trädgården har jag hunnit med också. Hoppas få till lite bilder framöver. Snart semester!