Det blir inte alltid som planerat (och en bok)

I fredags gick jag hem från jobbet och det var dags för semester. Första veckan var tanken att jag skulle vara ledig ensam och bl.a. passa på att ta en tur upp till mina föräldrar. Det ÄR ett onödigt stort projekt att släpa med husse, hundar och husvagn dit upp, våra gemensamma semesterdagar kan vi nyttja bättre.

Den observante noterar att det står "var" i andra meningen ovan. I fredags började nämligen husse riva taket till ett av våra uthus (det var rätt genomruttet så det behövde göras om), jag körde löpande ut skräpet till den lånade släpkärran och på lördag förmiddag gjorde vi oss av med eländet på återvinningsgården. Därefter vidtog tittande på bil samt arbetsfördelningen husse till Byggmax och jag till Ica Maxi. Väl hemma åt vi en enkel lunch och så gick husse ut och fortsatte med taket. Jag donade med lite av varje, bl.a. hängde jag ut lite tvätt. När jag var klar med det märkte jag att Lazer och Otto började "spänna" mot varandra. Eftersom vi haft lite onödiga incidenter så försökte jag lite snabbt och lätt fösa ut Lazer till framsidan av tomten - vi har ju staket mellan där. Dessvärre lyckades inte detta fullt ut - fåntratten gick in istället, Otto följde efter och när jag väl fick ut dem igen så smällde det. I tumultet som uppstod kände jag att "aj f-n, där gick det hål i min hand". Förhoppningen var att det var en rispa, men det visade sig att det var värre än så. Besök på akuten och två stygn och sjukskriven till stygnen ska tas om en vecka, är det kortfattade versionen.

Nu har vi tagit beslutet att Otto och Lazer inte får umgås längre. Båda herrarna har alldeles för kort stubin och om vi rannsakar oss så har ju Otto haft ett ont öga till Lazer ända sedan vi tog hem honom som valp. Det är bara att gilla läget - vi kan ju inte ha klippkort på akuten/hos veterinären.

Så - min vänsterhand fungerar ytterst begränsat (även om det kunde varit mycket värre) och semesterplaneringen är reviderad. Köra bil 55 mil är inte att tänka på, så besöket hos föräldrarna får jag göra vid något annat tillfälle.

Jag har i alla fall lyckats läsa en bok - Arne Dahls "Sista paret ut", sista delen i Opcop-serien. Fördelen var att jag i stort sett kunde sträckläsa. Nackdelen är - att nu är det slut... Åtminstone är det ju vad Dahl har sagt. Jag konstaterar bara att - läs! Alla Arne Dahls böcker! Den här är nog mer påtagligt sammanknytande än någon av hans tidigare böcker varit, även om det i slutet av A-gruppen-serien också började bli mycket tillbakakopplingar till tidigare fall. Här knyts verkligen allt samman...