Fokus på rätt saker?

Inte helt sällan får jag/vi frågan - hur hinner du/ni med allt? Sanningen är väl att - det gör jag/vi inte.

En vis man sa för många år sedan i ett föreningssammanhang följande: "Att prioritera är att avstå". Men när jag börjar inse att jag avstår från saker jag väldigt gärna vill göra, då är det nog dags att prioritera om!

Inte helt sällan är det våra egna hundar som blir lidande, när vi engagerar oss i kurser, tävlingar och annat. Emellanåt funderar jag onekligen på om jag kunde ha kommit längre rent tävlingsmässigt, om jag lagt ens hälften av den tid som jag lägger på andra människor och deras hundträning/-tävling, på min egen träning istället?!

Sen är det ju faktiskt så att det inte helt sällan är vanliga enkla bas-saker i vardagen som blir lidande; när man letar underkläder i torktumlaren för att det inte hunnits med att vika tvätt och lägga undan den på rätt plats eller när man blir stammis på det lokala gatuköket för att man inte hinner laga mat...

Ordning i leden och de senaste dagarna har hundarna fått ordentliga promenader och vissa doser lydnadsträning (jag noterar glatt att Lazer börjar fatta idén med momentet kryp, än så länge "bara" med targetsticka men det tar sig...). Igår tog jag mig samman och promenerade med två hundar för att sedan jogga en sväng med den tredje, medan husse pysslade med annat på hemmaplan.

Återigen noterar jag att jag mår förbaskat bra när jag får "röra på fläsket" i lite högre tempo än promenad-dito. Dags att få ordning på den delen av vardagslivet också. Basta.

Det som inte dödar - härdar

Den senaste tiden har av olika skäl varit rätt tung. Det har varit flera saker som staplats ovanpå varandra och det har varit mycket tankar, samtal och känslor. (Nej, vi ska INTE separera utan det handlar om helt andra saker)

Återigen konstaterar jag, som jag gjort många gånger förut, precis det som står i rubriken: Det som inte dödar - härdar. Det är faktiskt så att jag har överlevt tunga perioder i mitt liv förut - och varje gång reser jag mig. Ibland visar det sig i samband med dessa perioder vilka vänner som är de verkliga vännerna och den här gången kom det lite oväntat stöd från en gammal vän som jag inte träffat på säkert 15 år eller så (ibland är faktiskt Facebook lite fantastiskt, även om där också finns gott om dravel och dynga).

Och mitt i allt så går livet vidare, med jobb, hundpromenader och "livsuppehållande åtgärder" (ja ni vet, städning, matlagning, gräsklippning, disk, tvätt osv).

Det är jobbigt att ha ledig dag

Idag har jag haft semester och det är som vanligt jobbigt. Började med besök hos  kiropraktorn, fortsatte till veterinären för att fiska upp ett journalutdrag (inte riktigt ett regelrätt intyg, men borde räcka för återbetalning av startavgifter), gjorde lite småinköp och ägnade resten av dagen åt diverse pyssel hemma.

Nu ikväll har jag och Lazer varit på klubben, lite efter-administration av helgens tävlingar och lite lydnadsträning fick det bli.

Letar fortfarande efter ord...

Har suttit och tittat igenom lite sidor med "kloka ord och citat" för att försöka hitta något som kan hjälpa mig att sätta ord på mina känslor. Det går trögt, antagligen för att det är så mycket som rör sig inom mig för stunden så det är svårt att sammanfatta. Ett par saker som jag har hittat är dock dessa som stämmer bra in på en del av de saker som inträffat den senaste tiden:

 

 

Ibland finns det inga ord...

Normalt brukar en mening som rubriken här betyda att någon blivit allvarligt sjuk eller gått bort. Men, ibland är det faktiskt mindre dramatiska händelser än så, som gör att jag blir lite ordlös. Med tanke på att jag redan i 13-årsåldern blev utnämnd till "snackpåsarnas drottning" av min skidlärare, så kan man väl säga att trenden har hållit i sig. Det är inte ofta jag blir tyst, vare sig i tal eller skrift. Men just nu så har jag faktiskt tappat lusten att använda ord.