Ibland finns det inga ord...

Normalt brukar en mening som rubriken här betyda att någon blivit allvarligt sjuk eller gått bort. Men, ibland är det faktiskt mindre dramatiska händelser än så, som gör att jag blir lite ordlös. Med tanke på att jag redan i 13-årsåldern blev utnämnd till "snackpåsarnas drottning" av min skidlärare, så kan man väl säga att trenden har hållit i sig. Det är inte ofta jag blir tyst, vare sig i tal eller skrift. Men just nu så har jag faktiskt tappat lusten att använda ord.