Själva storyn/upplägget kan man läsa på vilken boksajt som helst, så den lämnar jag därhän för att undvika att skapa spoilers. Kan dock säga som så att ganska tidigt började jag fundera i de banor som så småningom utvecklas till det centrala i historien. Det är tempo, högt tempo och jag blev faktiskt tvungen att lyssna om på den sista timmen för då blev det väldigt mycket på en gång, när alla trådar skulle löpa samman och bindas ihop. Lagercrantz har onekligen tagit i rejält - och lämnat öppningar för ytterligare en del... Tycker jag ser mer och mer av detta, att man avslutar med någon form av cliffhanger (även om den inte är så påtaglig här som t.ex. i Hjorth-Rosenfeldts böcker). Jag tror dock inte att detta är något man läser om man inte redan läst de 3 tidigare delarna (jag skulle till och med avråda ifrån det - återkopplingarna finns där och det underlättar helt klart att ha bakgrundshistorien med sig, och det räcker inte att ha sett filmerna då det finns en del väsentligheter som är utelämnade där...).
Igår, söndag, tävlade jag bruks för andra gången det här året. Varje gång jag ger mig ut i den världen känner jag att jag verkligen har saknat brukset! Nu var det lägre klass spår på programmet, precis som i april när jag startade på hemmatävlingen. Den gången var ju förberedelserna absolut inte optimala med tanke på att jag var så hårt engagerad i tävlingsarrangemanget (dag 2 = elitklassen, var mitt "slutprov" för att bli tävlingsledare). Troligen var det en bidragande faktor till att vi vimsade bort oss redan i första vinkeln = efter ca 100 meter, den gången. Fördelen med sådana händelser är ju insikten att "det här behöver vi träna på" och sommarens spårträning har därför fokuserats på vinkelträning i lite olika former. Igår var det alltså dags igen och jag drog startnummer 1 (lustigt nog hade jag drömt att jag drog just det numret på natten, dock var det en del andra komplikationer som tack och lov inte uppstod i verkligheten - min hjärna hade verkligen "party" där på natten). Vädret var väl milt sagt "så där" - när klockan ringde för uppstigning hemma hörde jag hur himlens portar öppnade sig, och lagom när vi parkerat i skogen hördes lite åskmuller. Nåja, vi har ju faktiskt tränat i alla möjliga väder (en klar fördel med att träna spår i grupp, har man bestämt med andra så blir träningen av, hävdar jag - det är mycket lättare att "fega ur" om det hällregnar när det bara är jag själv som "tänkt" träna...) så den biten bekymrade mig inte så mycket.
Påsläppet gick kanonfint, några yttepytte små kontroll-slag åt höger och vänster på sträckan men inget som var oroande eller påverkade betyget som blev 10 från båda domarna. Eftersom spåret gick utmed en väg och vi fick instruktioner innan vi åkte ut i skogen att spåren INTE korsade grusvägar (jag minns en tävling på min dåvarande hemmaklubb där jag förvirrat stoppade hunden 2-3 gånger vid en grusväg innan jag lät honom gå över - och hittade en apport) så var det inte så svårt att gissa åt vilket håll första vinkeln gick och den satte Lazer nästan klockrent genom en liten ringning. Ytterligare någon vinkel var så klockren den kunde bli - så nog har sommarens träning gett effekt! När vi hade samlat in 4 apporter (av totalt 8) så hände något... Spåret "försvann"? Någon sa efteråt att det inte är så konstigt i det vädret, jag tror egentligen att vi var på rätt väg MEN så tröt orken. Vi har inte tränat långa spår på sista tiden och begreppet spårkondition ska inte förringas! Efter en rejäl stunds vimsande och några försök att gå tillbaka till en plats där jag var hyfsat säker på att vi varit i samband med den där fjärde apporten, så konstaterade jag att tiden var slut, selade av och gick tillbaka i den riktning där jag var hyfsat säker på att bilarna stod. Och det stämde, hade inte gått så långt när jag fick syn på dem. Kändes riktigt skönt att jag har så pass bra "koll", kalla det lokalsinne eller skogsvana eller tacksam terräng men att slippa oroas (som en medtävlande) över att komma vilse är rätt gott. Tävlingen var därmed slut för oss men jag väljer att glädjas åt det fantastiskt fina arbete som Lazer utförde fram tills det "gick åt skogen"! Jämfört med den förra starten var det ju dessutom en förbättring med 400%, från 0 pinnar till 4. :)
Nu fortsätter vi träna spår och brukslydnad (och kanske några lydnadslydnadsmoment också), och siktar på nya tävlingar.
För att få reda på betyget på upptaget körde vi (tack L som följde med som support) till klubben, och när det bara var 3 kvar till lydnaden stannade vi och tittade på dem (och passade på att smygträna lite budföring med skott under platsliggningen).
Vi var alltså hemma igen vid lunchtid och det betydde "tid över" - jag gav mig iväg till stora växtbutiken och skulle "bara" köpa lite ljung... Kom hem med ett rejält lass höstblommor, ett par krukväxter och tulpan- och påskliljelökar?! Hur gick det till, liksom...? Jag som inte ens gillar att shoppa?? Eller är det KLÄDER jag inte gillar att shoppa... Jo, så är det nog. Blev lite tillfixat på framsidan av huset i alla fall, ska se om jag kan klämma in bilderna här.
 |
| Före... |
 |
| Efter |
 |
| Ungefär hälften av innehållet i den här lådan fanns redan. |
 |
| Prydnadspumporna fick plats på trappräcket, lökarna får vänta tills dahliorna "tagit slut". |
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar