En man som heter Ove...

Det har bara hänt 2 gånger i livet (som jag kommer ihåg) att jag har gett upp läsningen av en bok - eller ja, två böcker då. Vi behöver inte gå in på vilka det är (kanske dags att ge dem en ny chans för det är många år sedan i båda fallen), men ibland träffar jag på böcker som jag har lite svårt att "fastna i". Fredrik Backmans "En man som heter Ove" var en sådan. Jag har lite svårt att se varför den här boken höjts till skyarna så mycket, men det kanske är min humor det är fel på. Alla känner vi väl någon som är som Ove (eller åtminstone känner till), den där lite fyrkantiga figuren som "kan själv" och "vet bäst". Ibland är vi kanske lite sådana själva, på olika sätt. Det var egentligen först efter halva boken som jag började le lite åt vissa av händelserna i Oves liv.

Men - eftersom det här är lite grann en sån där bok som "man ska ha läst" så okej då. Nu är det gjort. :)