Tredje gången gillt, eller nåt?

Det är ju ganska länge sedan jag hade någon "brukskarriär" att tala om inom hunderiet. Min hittills enda hyfsade brukshund var ju Simba, och det är över 10 år sedan vi tävlade i någon större omfattning. Han blev ju "bara" godkänd högre spår och det berodde nog till stora delar - så klart - på mig som inte riktigt kunde förvalta "innehållet" i den hunden. Samtidigt är godkänd högre inte något som så där våldsamt många engelska springrar har på meritlistan, varken då eller nu, så jag är ganska nöjd ändå.

Tanken med Lazer har ju hela tiden varit att jag ville ha en allround-hund, som det skulle gå att köra olika grenar med. Av olika skäl så blev det ändå så att fokus lades på agilityn från start, spår och lydnad var inte riktigt det jag ägnade mest tid åt. Men - så fick vi ändå lite fart på spårträningen häromåret och lyckades ju baxa oss ur appellen förra våren. Då måste man ju ändå fortsätta, eller hur?

Första försöket till start i lägre klass gjorde vi ju på klubbens tävling i april i år. Den gången kom vi - antagligen - till första vinkeln och sen vimsade vi bort oss (efter att ha pratat med spårläggaren så är jag ganska säker på att det var så det var). Andra försöket var nu höstas, det var Bjuv som arrangerade och spåren låg i skog uppe på Söderåsen, jättefin mark - enligt många gott om vilt men det vill jag nog påstå att det är i de skogar där vi tränar för det mesta också. Den gången hällregnade det, trots det tuffade Lazer på jättefint och löste framför allt 2 vinklar på ett fint sätt, vinklarna har ju lite grann varit hans akilleshäl hela tiden. Vi samlade ihop 4 apporter (av 8) men sen... försvann spåret?! Teorierna var många - vilt i markerna, hällregnet osv, men själv tror jag att det kan vara så enkelt att han faktiskt blev trött, vi hade inte tränat så mycket på spår på mer än 500 meter.

Igår var det dags igen, den här gången i Tollarp och enligt säkra källor så kunde vi där räkna med fältspår. Alltså har vi tränat på fält de senaste veckorna (det blir ju i allmänhet bara ett spår i veckan, i synnerhet nu när det blivit "normaltid"), men jag kan ändå säga att de fältspår vi har gått det senaste halvåret, kan jag räkna på ena handens fingrar. Med tanke på att spåren i Skåne inte sällan läggs på just fält, så behöver vi nog ge oss ut och ragga träningsmarker...!

Att köra hemifrån klockan 6 (jag steg alltså upp tidigare än jag gör en vanlig arbetsdag) när det är klass 2-varning utfärdad av SMHI för att köra iväg på en spårtävling kändes "så där". Sista träningspasset i lördags (mest för att jag har uppfattningen att det lilla lakritstrollet behöver ha jobbat med näsan dagen innan tävling, att han blir mer fokuserad då), var ömsom vin, ömsom vatten så att säga. Känslan av att "klarar vi detta så är det mer tur än skicklighet" förstärktes onekligen av de yttre förutsättningarna.

Väl på plats så var det lottning, jag drog sista startnumret = 11 av 11 i gruppen. Det var två grupper och i den andra gruppen var det 12 startande varav en träningskamrat som visserligen tävlar för annan klubb men ändå är medlem i samma klubb som jag och en klubbkamrat som tävlar för klubben men oftast tränar på andra håll.

Bortsett från blåsten så var det en strålande fin dag med hyfsat varmt väder för årstiden (10-12 grader) och sol.

När det var vår tur så fick vi vänta lite innan påsläpp - tydligen hade det rasslat på i högre hastighet än det gjorda tidsschemat. Kanske var det detta, eller också min just nu rådande orutin kring brukset, som gjorde att jag missade att titta på klockan i samband med påsläppet... Vi tuffade ut på spåret efter att Lazer gjort en stor "volt" först åt vänster och sen åt höger (jag antar att det var det domarna kallade "slarv i start" och som drog ner betyget till 9), sen bar det iväg! Den första pinnen hittade i ärlighetens namn jag - men eftersom jag gjorde det då gick ju det lilla trollet i spårkärnan. Sen blev det problem... Vi kom fram till ett "gatt" i ett rätt stort stengärde och där började han snurra, lite som han gör när han letar vinkel. Eftersom vi hade en annan tävlandes spår åt vänster så kunde jag ju gissa att vi inte skulle ditåt och provade att följa med när Lazer svängde åt höger. Men - helt övertygad var han inte. Efter en stunds vimsande samlade jag ihop honom och "började om" på raksträckan vi kommit på och se - vi skulle igenom gattet för där, en bit efter, låg pinne nummer två! Resten av spåret jobbade han på riktigt fint, det var en del snurrande i vinklarna men det vet jag ju om så då är det bara att vänta - han är väldigt tydlig när han "får tag" i spåret igen. Alla pinnarna plockades, även om vi mot slutet (sista 100 metrarna gissningsvis) ägnade oss mer åt spanielsök i lina, än spår. Men han måste haft spåret i näsan ändå eftersom han även hittade slutet. Alla pinnar med in - men vad var tiden...? Mottagaren/spårläggaren hade ingen aning eftersom h*n kom efter påsläppet (och ärligt talat förväntar jag mig inte att den ska veta heller, vi brukar vara nog med på klubbens tävlingar att funktionärerna inte ska ge några sådana uppgifter), och själv hade jag ju tittat på klockan först när vi höll på och snurrade runt gattet i stengärdet... En vild gissning, utifrån vad klockan var då, var att vi låg precis på gränsen till den tillåtna tiden dvs 25 minuter. Så det var bara att köra till klubben och vänta - och hoppas...

Efter en stund där så kom beskedet att det var 3 hundar vidare i grupp A och 3 i grupp B - däribland jag och Lazer! Vi hade klarat tiden med 1 minut till godo visade det sig. Lärdomar när det gäller spåret: Träna på "markövergångar" dvs att gå över stengärden (det har vi gjort på träning en gång och det var lite svårt redan då), genom "gatt", växla mark mellan fält och skog och vice versa... och inte minst: träna vinklar på fält!!

Så var det dags för budföring och det har gått hyggligt på träning även på långa avstånd men nu ville han inte springa så långt. Nu ska man ju ha i åtanke att en spaniel av jakttyp är avlad för att jobba 25-30 meter från föraren, så att springa iväg 100 meter från matte är definitivt inte i linje med generna för den här lille grabben. Det kan också ha spelat roll att han tydligen var lite nödig, eftersom han satte sig ner på vägen tillbaka in från budföringen och levererade en rejäl hög. Hm, det där med rastning på annan plats än hemma, har jag ju märkt av även i agilitysammanhang (jag gick med honom tidigare under dagen men då skulle man inte göra nåt).

Platsliggning med skott, där kändes det lite bra att vi fick en kantplats eftersom han var så mycket mindre än alla andra hundar i sammanhanget. Det är ett litet orosmoment att lägga en 12 kilos cocker mellan stora brukshundar på 25-40 kg, faktiskt! Det gick också bra, alla hundar låg fint. Det var faktiskt första gången Lazer låg plats med skott helt tävlingsmässigt dvs med mig på 50 m avstånd, vi har tränat momentet men med lite kortare avstånd.

Lydnadsprogrammet blev sedan en sorglig historia. Att lydnaden är en svag punkt det visste jag, men att han skulle missa moment som normalt sett sitter hade jag inte räknat med. Jag har en liten misstanke om att det var lite "slut i rutan" i huvudet efter spårarbetet, så det är nästa lärdom: Träna både spår och lydnad samma dag!

Totalt fick vi ihop 375 poäng, specialen hade gott och väl räckt till uppflyttning men det sprack som sagt rejält på lydnaden där det var 4 nollor i protokollet (krypet avstod jag eftersom det inte är i närheten av tävlingsfärdigt). Jag är dock jättenöjd med spårarbetet, han slet verkligen som en liten... hela spåret och med de förutsättningarna var det ju verkligen inte lätt vilket förmodligen avspeglades i det stora frånfallet redan på spåren (det var ju faktiskt 8 stycken som ramlade bort där i vår grupp).

Nu vet vi vad vi har att träna på under vintern, när det gäller spår, lydnadsmoment och "helhet", och så provar vi igen i vår!

Kul att träningskamraten M blev uppflyttad, grattis! Tack till L som följde med som "supporter"!