Mellan hopp och förtvivlan...

Det förra inlägget skrev fredag morgon/förmiddag för en vecka sedan. DÅ trodde jag fortfarande att jag skulle köra till Malmö och tävla på lördagen. Oj, vad fel jag hade...

Husse stack till Stockholm fredag eftermiddag för att delta i SBKs kongress under helgen. Kvar hemma var alltså jag och fyra hundar. Eftersom de faktiskt är ganska bra på att "hålla igång själva" när vi är ute på tomten och fixar, passade jag på att rensa bort lite ogräs och förbereda pallkragarna för säsongens odlingar. Då... plötsligt hörde jag hur det "smällde" bakom min rygg. Otto och Lazer brakade ihop, fråga mig inte om vad men något blev de väldigt osams om. Tankarna som rusade genom hjärnan var många och ostrukturerade (det är förvånande ändå hur mycket man hinner tänka mitt i kaoset?!). Vattenkanna? Tom. Något annat att "kasta på dem"? Icke. Det blev alltså till att försöka montera isär dem medelst egen dominans och handkraft. Någonstans var min hjärna smart nog att veta att om jag stoppar in händerna bland framändarna så är det risk att jag hamnar på akuten själv (husse lyckades ju med det i vintras), så till slut fick jag tag i Lazers bakben. Framänden satt då fast i Ottos ena framben, men på något sätt lyckades jag montera loss honom därifrån och få ut honom över staketet vi har mellan fram- och baksidan av huset. Förlåt, men jag trodde inte att det var en terrier jag skaffat mig?! Konstaterade ganska kvickt att Otto blödde men efter telefondiskussion med husse bestämde jag mig för att det var inte akut nog för att köra in till djursjukhuset (som vi helst undviker i största allmänhet) på jourtid en fredagkväll. Sannolikheten att jag blivit sittande hela natten där, kändes stor. Tvättade rent såret så gott det gick, och insåg ju att det inte skulle bli någon tävling för Otto i alla fall. Hoppet att kunna tävla Lazer levde fortfarande, åtminstone någon timme till. Vid det laget (någon timme senare alltså) hade nämligen Otto börjat hoppa på tre ben, så det var tämligen uppenbart att det skulle bli veterinärbesök på lördagen. Mail till tävlingsledare, kontakter med klubbkamrater (för att säkerställa att strykningen nått fram).

Lördag morgon trampade jag runt hemma tills det var lönt att åka till lördagsöppen klinik som öppnade kl. 9. De tog emot, tittade på och "skrev in". Vi tar det under dagen, var konstaterandet. I teorin insåg jag nu att det fanns en möjlighet att kasta mig hem, kasta in Lazer i bilen och köra till Malmö för att tävla sista klassen. Men - nej. Förståndet slog till och påpekade; hur bra blir det? Stressad är jag ju av den här situationen... Behöver Lazer ett lopp där matte definitivt inte är sig själv? Nej! Jag blev kvar hemma och fortsatte där jag börjat kvällen innan - med trädgårdsarbete. Bl.a. planterades det om pelargoner och flyttades ut en del av dessa.

När det väl blev dags att hämta Otto så var det 2 dränageslangar satta, huden hade släppt från underhuden på en ganska rejäl yta - jag kan mycket väl tänka mig att det var när jag skulle få loss Lazer som detta uppstod... Så - nu är det penicillin och vi har precis avslutat kuren med smärtstillande. Veterinären trodde i o f s att Otto kommer vara igång igen ganska snabbt ("nån veckas vila bör räcka") men eftersom det är 28 dagars karenstid på smärtstillande, så är det färdigtävlat för vår del fram till midsommar. Och sen är det inte många tävlingar under semestertid...

I veckan har det alltså blivit en del "VAH" - Vård Av Hund, i form av jobb hemifrån. Tur i oturen att jag just nu sitter med att producera testfall - tänka och skriva kan jag ju göra var som helst!

På söndagen blev det i alla fall spår i skogen, Lazer hade tydligen läst regelboken för den första apporten på 50 m från start, ignorerade han totalt. I lägre klass kommer ju den första apporten tidigast efter 100 meter... Resterande föremål tog han klockrent!

Måndag kväll åkte vi till Ängelholm och var med på klubbtävling där. Jag var ombedd att döma, så jag körde Lazer som "föråkare" på small-höjd. I agilityklass körde vi 5 hinder, det 5:e var vippen och den är ju lite "sådär" så det var bra läge på belöning där. I hoppklassen bestämde jag mig under pågående lopp för att "köra på" - han var pigg och "på" så vad gjorde det då att ett par hinder blev förbisprungna?! Ingenting! Glad hund - glad matte!

I tisdags hade vi distriktsmöte för klubbarna i hundungdomsdistriktet, med det andra beslutet att lägga distriktet vilande på dagordningen. De senaste åren har verksamheten gått på sparlåga - intresset från klubbar och medlemmar för distriktsmöten och -aktiviteter har varit milt sagt lågt (näst intill obefintligt vissa gånger).

Onsdag kväll var det dags för nybörjarkursen i agility. Fantastiskt kul deltagare och duktiga hundar!

Torsdag, igår, var det månadstävling i lydnad. Jag dömde, husse tävlingsledde. Med tanke på att det var första gången han gjorde det, så var han riktigt riktigt duktig. Lite mer övning så... :)

Och ikväll, fredag, har jag planterat ut dahliorna och låtit tomater, gurka, meloner m.m. flytta från uterummet till växthuset. 250 liter jord är rätt tungt kan jag meddela!