Vänstervarv och förvirrat spårarbete

I lördags var det inofficiell utställning på klubben. Kompiz anmäldes till den med tanken att husse, för en gångs skull, skulle ranta runt i ringen med sin egen hund. Otto var det ju alltid jag som visade på utställning... Men så kom det jobb i vägen när det var ringträning och alltså blev det mitt jobb att visa även Kompiz. Inte helt oväntat åkte vi ut utan HP = ingen BIR-rosett även om vi var ensamma i rasen. "Han har inte riktigt blivit karl ännu" var domarens sammanfattande kommentar. Det fanns givetvis bra delar i kritiken också, men i det stora hela så "lite för tunn" kan man väl säga. Otto var ju inte heller i "toppskick" när han var i den ålder som Kompiz är i nu, utan det var något år senare som det första utställningscertet rasslade in. Men det var roligt att vara med, som det heter!

Igår söndag blev det lite spår, på öppen mark som omväxling (trots att vi bor i Skåne tränar vi förvånansvärt ofta spår i skogen). Om det var underlaget, att vi inte tränat sedan tävlingen för 2 veckor sedan, att minst 2 harar skuttade omkring i markerna eller vad, det låter jag vara osagt. Men när vi lyckas vimsa bort oss på ett spår som jag själv har lagt ut, då är det ILLA... Lyckades till slut styra upp det hela så pass så att vi fick ett nytt påsläpp och ett okej avslut (inklusive en vinkel som blev riktigt bra faktiskt). Fick med mig lite mer att fundera på nu, och min teori om att spåra MYCKET med denna hund behöver verkligen testas. När jag nu ska hinna med det?? (Betvivlar att det går att minska arbetstiden på jobbet med bibehållen lön)

Var sak har sin tid?

Redan för runt 10 år sedan, när jag hade börjat med agility med Hampus, var det ganska uppenbart för mig att jag INTE skulle in i cirkusen som åker land och rike runt för att tävla. Jag har liksom gjort det rejset en gång förut, när jag tävlade kanot, och är inte särskilt sugen på att göra det igen. När det gäller hundtävlingar har jag alltid haft principen att man ska kunna köra fram och tillbaka över dagen dvs max 2 timmars körning enkel väg. Det kan i o f s betyda att man får stiga upp rejält tidigt om det är samling eller banvandring redan kl. 7. När gamle Simba blev uppflyttad ur lägre klass spår var det en sån tävling - samling kl. 7 i Skutskär, jag bodde i söderförort till Stockholm = avfärd hemifrån vid halvfem på morgonen (ville ju gärna ha några minuter till godo). Just den resan var ju värd det, eftersom vi som sagt kom hem uppflyttade.

I år har jag ju bestämt mig för att hålla tävlandet nere och inte åka runt på varenda agilitytävling som finns på någorlunda rimligt avstånd under våren, utan istället satsa på att träna spår och välja ett fåtal agilitytävlingar där jag tror att förutsättningarna för Lazer är bra dvs inte allt för trånga tävlingsplatser, luftigt runt insläppet till banorna osv. Ser hur flera av mina agilitytävlande vänner på Facebook skriver saker i stil med "Äntligen är säsongen igång", "följande helger är räddade = anmält till tävlingar" osv. Själv känner jag mest att det är rätt skönt att INTE vara uppbokad på tävlingar varje helg... Kanske är det så att både jag och Lazer behöver en paus från agilityn?!

Nu är vi ju på inget sätt sysslolösa för att vi inte tävlar. Imorgon är det inofficiell utställning på klubben och Kompiz är anmäld. Han har inte varit i närheten av en utställningsring sen vi var på valputställning när han var 4-5 månader, och meningen var att husse själv skulle visa sin hund - i synnerhet som det erbjöds ringträning inför evenemanget. Men så blev husse fast på jobbet just den kvällen... Jag har ju misstänkt ända sedan jag anmälde hunden att det skulle bli så här dvs att jag kommer att ranta runt i ringen. Men jag tycker ju faktiskt att det är lite kul och Kompiz verkar vara en naturbegåvning. Tyvärr är han ju väldigt hög så jag tror inte att han kommer göra sig på en officiell utställning, men någon gång ska vi prova det också.

Och för övrigt så HAR jag faktiskt anmält Lazer till en agilitytävling om några veckor. På ett ställe där jag tror mig veta att det är gott om plats och finns alla chanser att inte behöva "trängas" före start, då jag blivit mer o mer övertygad om att det är sånt som påverkar litet lakritstroll negativt. Vi får väl se.

Jag har en del funderingar kring spårarbetet också, som ska testas under våren och sommaren, och så försöker vi tävla igen i slutet av sommaren/början av hösten.

Alltid lär man sig något

Då har det gått lite drygt en vecka sedan jag och Lazer debuterade i lägre klass spår. Efter ett upptag som jag själv inte upplevde som helt lysande, men domarna betygssatte med 10-10, så hittade det lilla lakritstrollet en pinne och sen... vimsade vi bort oss totalt och så var den tävlingsdagen slut. Själva upptaget får jag dock glädjas åt för det har ju tidigare funnits problem med att "fästa" på spåret. Jag tror att problemet som uppstod sen var att han helt enkelt sprang igenom en vinkel och när jag fattade att det var så var det för sent. Alltså: Träna vinklar är vad vi ska göra framöver! Och försöka sänka tempot lite, galopperar man fram på det sätt som Lazer gör, så är det lätt hänt att nosen inte hänger med. En sak som jag skulle vilja testa just när det gäller fokus och tempo är att spåra flera dagar i rad. Vi har tyvärr inte haft möjlighet till det på länge, om vi ens någonsin provat, och det skulle vara intressant att se vad som händer. Ett litet projekt för semestern, om inte annat!

Jag var inte ensam om att vimsa bort mig i skogen. Av 10 startande (5 lägre och 5 högre) så var det 1 lägre och 2 högre som kom vidare till lydnaden. En högre hund kom visserligen runt spåret, men på för lång tid (för er som eventuellt inte är helt hundnördiga bland mina läsare, så får man inte hålla på hur länge som helst utan det finns tidsbegränsningar). Så man kan säga att jag var inte ensam i alla fall. Fick även höra i efterhand att den ena domaren sagt något i stil med att "den ska det bli kul att se på lydnaden" när jag släppt iväg Lazer. H*n konstaterade även, medan jag höll på och selade på, satte på mig handskar osv, att "han tycker nog att matte är lite långsam". Jo, det tyckte han säkert...

Nu har vi provat, och vet vad vi behöver träna på i skogen - när det gäller lydnaden så hade jag det ganska klart för mig redan tidigare. I lördags åkte vi till jaktskyttebanan och tränade platsliggning på parkeringen. Teorin att det är kombinationen skott + synintryck av människor förstärktes klart när det gick bra att ligga med hakan i backen så länge man (liten svart hund) inte såg någon, men när det kom en "färdigskjuten" man och gick till sin bil så åkte huvudet upp. Nyfiken i en strut, verkligen! När vi ändå var på det hållet så blev det ett lydnadspass på klubben också, vädret var ju strålande bra.

Senaste agilitypasset, för en vecka sedan, pekade mot att det kanske har varit bra att ha lite mindre fokus på agilityn, återigen fanns det tendenser till tjuvstart och även om DET i sig (som jag nog skrivit tidigare) absolut inte är något jag vill uppmuntra, så känns det ändå bra på något sätt med den här hunden - att han VILL iväg, eftersom det är där vi haft problem.

Någonstans på tågresorna i länet har jag även lyckats läsa ut ytterligare en Karin Fossum-deckare, mordet på Harriet Krohn. Jag vet inte riktigt varför, men den grep aldrig riktigt tag i mig! Kanske för att det är en sån deckare där författaren till stor del ger oss historien ur gärningsmannens perspektiv, jag tror att jag har lite svårt för sådana vinklingar. I synnerhet när personen ifråga vill frånsäga sig allt ansvar - det är bara en massa otur som fört honom dit där han hamnat. Jag är en sån där trångsynt person som hävdar att man har val, åtminstone för det mesta.

I lördags var det även dags för min födelsedagspresent, som legat på vänt sedan i februari. Ibland får B små snilleblixtar, så vi var på Helsingborg Arena och såg Chess in Concert. För mig som verkligen älskar den musiken, var det en perfekt present! Ståpäls till många av numren, och Philip Jalmelid är definitivt en värdig arvtagare till Tommy Körberg när det gäller "Anthem". Jag såg ju den svenska versionen på Cirkus i Stockholm för... många år sedan, med just Körberg i rollen som ryssen. Pampigt med stor orkester, men som det stod i någon recension från någon av de tidigare föreställningarna, tyvärr drunknar sångarna vid några tillfällen i musiken. Men - det kan jag stå ut med.

Plötsligt händer det?!

Igår var det dags att förbereda lydnadsplanen inför helgens tävling. Lördagens tjänstgörande tävlingsledare (TL) och jag sammanstrålade och mätte, märkte ut punkter och avslutade med att "provköra". Det var, kom jag på, första gången som Lazer gjorde hela programmet tävlingsmässigt för bruksets lägreklass! Kanske värt att tänka på för framtiden, liiite mer tävlingsmässig träning är nog inte fel. Hur som helst så gjorde han ett okej program, där framförgåendet var dagens positiva överraskning. Innan vi började så sa jag nämligen åt M (TL) att "framförgåendet kan han knappt och krypet kan vi hoppa över helt". Hon tyckte att jag i a f skulle försöka med framförgåendet och döm om min förvåning när det lilla lakritstrollet gick ut i kopplets längd och gick framför mig hela de 25 meter som reglerna säger! Lite snusande och lite stret, det kan jag ta! Bara att hoppas att detta håller i sig imorgon.

I övrigt upphör jag aldrig att förvånas i det här med föreningslivet, vilket emellanåt förvånar mig själv lite. Igår fick jag ett telefonsamtal från en person som ville efteranmäla till klubbens agilitytävling, jag förklarade att det som står på anmälningssidan - att vi inte tar efteranmälningar - gäller. "Inte ens om man är medlem?" Lite förvånad blev jag över att vi tydligen har agilitytävlande medlemmar som jag inte känner till, men raskt hävde jag ur mig att "ja då kan ju läget bli lite annorlunda om du kan ställa upp som funktionär också". Varvid personen började humma om att DET gick ju inte för bla, bla, bla. Och det är nu som jag undrar (men alltid glömmer att påpeka/fråga) hur den som säger så tänker. Om alla resonerar så, att jag kan inte vara funktionär för att... Då blir det inga tävlingar!!! Kalla mig envis, trångsynt eller vad ni vill men - utan funktionärer så blir det inga tävlingar. Jag är full av beundran för de tappra själar som ställer upp som funktionärer utan att själva hålla på och tävla, ni är guld värda för alla tävlande och för klubben som arrangerar!