Vänstervarv och förvirrat spårarbete

I lördags var det inofficiell utställning på klubben. Kompiz anmäldes till den med tanken att husse, för en gångs skull, skulle ranta runt i ringen med sin egen hund. Otto var det ju alltid jag som visade på utställning... Men så kom det jobb i vägen när det var ringträning och alltså blev det mitt jobb att visa även Kompiz. Inte helt oväntat åkte vi ut utan HP = ingen BIR-rosett även om vi var ensamma i rasen. "Han har inte riktigt blivit karl ännu" var domarens sammanfattande kommentar. Det fanns givetvis bra delar i kritiken också, men i det stora hela så "lite för tunn" kan man väl säga. Otto var ju inte heller i "toppskick" när han var i den ålder som Kompiz är i nu, utan det var något år senare som det första utställningscertet rasslade in. Men det var roligt att vara med, som det heter!

Igår söndag blev det lite spår, på öppen mark som omväxling (trots att vi bor i Skåne tränar vi förvånansvärt ofta spår i skogen). Om det var underlaget, att vi inte tränat sedan tävlingen för 2 veckor sedan, att minst 2 harar skuttade omkring i markerna eller vad, det låter jag vara osagt. Men när vi lyckas vimsa bort oss på ett spår som jag själv har lagt ut, då är det ILLA... Lyckades till slut styra upp det hela så pass så att vi fick ett nytt påsläpp och ett okej avslut (inklusive en vinkel som blev riktigt bra faktiskt). Fick med mig lite mer att fundera på nu, och min teori om att spåra MYCKET med denna hund behöver verkligen testas. När jag nu ska hinna med det?? (Betvivlar att det går att minska arbetstiden på jobbet med bibehållen lön)